Kong!. May.ts Nåd. Proposition No lo.

1

N:o 15.

Kong1. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående skatt å
vissa enskilda telefonanläggningar: gifven Stockholms slott
den 31 december 1887.

Kong! Maj:t, som anse]1 statsverket genom beskattning af enskilda
telefonledningar böra beredas någon ersättning för den förlust, sådana ledningar
genom täflan med statens telegrafverk tillskynda detta verk, och till
ner ifrågavarande beskattning lämpligen kunna utgå under titeln bevillning
för särskilda förmåner och rättigheter, vill, under åberopande i öfrigt
af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna dag, härmed föreslå Riksdagen
besluta, att, med ändring af § 8 i kong! förordningen den 16 maj
1884 angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
efter § 7 i berörda nådiga förordning må införas två §§ af följande lydelse:

Gr. Bevillningsafgift af telefoninnehafvare.

§ 8.

För hvarje telefonapparat, som står i förbindelse med en centraltelefonstation
och dertill hörande telefonnät, erlägga innehafvaren årligen en
afgift af tio kronor. Sådan afgift erlägges dock icke för de apparater,
Indika anordnats af kong!, telegrafstyrelsen eller på statens bekostnad inrättas
och underhållas.

Till upplysning vid denna afgifts debitering vare styrelse för telefonbolag
eller telefonförening skyldig att hvarje år i Stockholm före den 1
Pilt, till Rilcsd. Prat. 1888. 1 Sand. 1 Afä. 7 Höft. 1

2

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

augusti till öfverståthållareembetet och i öfriga delarne af riket före den 1
november till Kong! Maj:ts befallningshafvande insända uppgift på sarntlige
innehafvare af telefonapparater, Indika under någon del af löpande året
varit förenade med bolagets eller föreningens telefonnät. Af dessa uppgifter
meddele öfverståthållareembetet och Kong! Maj:ts befallningshafvande utdrag
till vederbörande tjensteman.

Försummar styrelse för telefonbolag eller förening att inom stadgad
tid insända sådan uppgift, som i näst föregående mom. sägs, böte 5 kronor;
och ege öfverståthållareembetet eller Kong!. Maj:ts befallningshafvande att
med föreläggande af lämpligt vite infordra dylik uppgift.

De under litt. A, B, C, D och G omförmälda bevillningsafgifter skola
införas i särskilda längder, hvilkas upprättande åligger på landet häradsskrifvaren
och i stad vederbörande tjensteman; och bör i öfrig! hvad angående
debitering, uppbörd, afkortning och redovisning af bevillning af fast
egendom samt af inkomst är stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse
äfven beträffande nyssnämnda bevillningsafgifter.

Kong!. Maj! föreslår vidare, att omförmälda förändringar i förordningen
af den 16 maj 1884 må tillämpas från och med början af år 1889-Under förutsättning af Riksdagens bifall till de sålunda föreslagna
förändringarne, är Kong!. Maj:t sinnad att vid utfärdande af en blifvande
författning i ämnet vidtaga erforderliga förändringar i de till nyssberörda
förordning hörande formulär.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kong! Maj! förblifver Riksdagen med all
kong!, nåd och ynnest städse välbevågen.

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

9.

OSCAR.

Gast. Tamm.

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 15.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Magi
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december
1887.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Themptander,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Stadsråden: Lovén,

von Steyern,
friherre von Otter,

Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
friherre Tomm,
friherre Peyron.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Tamm yttrade:

»I underdånigt memorial den 26 augusti 1887 har telegrafstyrelsen
fästat uppmärksamheten å den minskning i telegrafverkets inkomster, som
tog sin början år 1884 och alltjemt är i fortgående.

Totalbeloppet af telegrafverkets inkomster har nemligen under nedan
nämnda år utgjort:

år 1883 ......... ...... kronor 1,350,442: 24,

» 1884 » 1,329,927: 25,

> 1885 » 1,325,127: 32,

» 1886 ........................ » 1,246,527: 69.

Men för år 1887 antages beloppet ej komma att i nämnvärd mån
öfverstiga 1,200,000 kronor och till enahanda belopp har telegrafstyrelsen _
beräknat 1889 års inkomster.

4

Kong!. Mqj.is Nåd. Proposition N:o 15.

Under tiden hav det ej, trots den bästa vilja, varit möjligt att nedsätta
verkets utgifter i motsvarande mån. De för verket fastställa stater
sluta a följande belopp:

för år 1883 ä

»

»

1884 »

1885

1886 ■>

1887 >

1888 »

kronor 1,295,340: —

» 1,297,110: —

» 1,291,775: —

1,289,850: —
1,285,609: —
» 1,274,358: —

1 det förslag till reglering af telegrafverkets utgifter för är 1889,
hvilket jag inom kort har att för Eders Kong!. Maj:t anmäla, har telegrafstyrelsen
beräknat utgifterna till 1,260,000 kronor. För hvarje år blifver
förhållandet således ogynsammare och från och med innevarande år visar
sig eu brist, för hvars betäckande andra statsmedel under en eller annan
form måste anlitas. 1 sådant afseende bör jag erinra derom, att Eders
Kong!. Maj:t redan den 16 sistlidne september anbefalt statskontoret att åt
under händer varande medel anordna och till telegrafstyrelsen i mån åt
reqvisition utbetala ett penningeförskott af 50,000 kronor mot skyldighet för
telegrafstyrelsen att återbetala detta förskott af inflytande medel, i den män
dessa dertill lemna tillgång, hvartill emellertid för närvarande ingen utsigt
förefinnes.

Huruvida någon väsentligare besparing i utgifterna för post- och telegrafverken
skulle vinnas genom dessa verks förening till ett, är en fråga, som
flere gånger varit uppkastad och senast den 9 januari 1882 utgjort föremål
för Eders Kongl. Maj:ts pröfning, som utföll så att Eders Kong! Maj:t
enligt statsrådets hemställan fann framställningen derom ej för det dåvarande
föranleda vidare åtgärd. Till stöd för denna hemställan anförde då varande
chefen för finansdepartementet hufvudsakligen två skäl: det ena den ökning
i göromålen, som postsparbanksärendena antogos skola pålägga postpersonalen,
och det andra ovissheten om hvilken omgestaltning af formerna för telegrafverksamheten
uppfinningen af telefonen kunde medföra. I sistnämnda afseendet
synes erfarenheten gifva vid handen, att telefonväsendet, långt ifrån
att föranleda en ökning i göromålen för telegrafverkets personal, ledt till ett
minskadt användande af telegrafen. Det är derföre min åsigt att, sedan
ytterligare någon tids erfarenhet vunnits rörande alla på saken inverkande
omständigheter, frågan om post- och telegrafverkens förening i ändamål att
derigenom i någon mån nedbringa förvaltningskostnaden bör ånyo tagas under
allvarlig ompröfning. Utan afseende å hvad åt eu sådan ompröfning kan
framgå, finner jag dock de nuvarande omständigheterna mana till vidtagande

5

Kongl. Maj.ts Nåd. Fr oposition N:o 15.

af eu annan åtgärd, i öfverensstämmelse med livad telegrafstyrelsen i den
förstomförmälda skrifvelsen hemstält.

■ Den inträdda betydliga minskningen i telegrafverkets inkomst bär uppstått,
genom inskränkning af den inrikes telegramvexlingen ^ Den utländska
telegramvexlingen tiar nemligen, med undantag endast för år 1884, varit i
ett jemt om ock obetydligt stigande. Då det bör antagas, att de på
telegrafkorrespondensen inverkande förhållanden, Indika åstadkomm t en förökning
i den utländska korrespondensen, bort gorå sig gällande äfven med
afseende på den inländska, vill telegrafstyrelsen söka orsaken till o ikheten i
någon omständighet, som på de båda slagen af telegrafkorrespondens inverkat
olika. Ett sådant inflytande har telefonväsendet utöfvat genom sin konkurrens
med telegrafen i fråga om befordrande af meddelanden inom rikets
gränser. Att det varit just denna konkurrens, som förorsakat den inländska
telegramvexiingens förminskning, synes så mycket mera uppenbart som denna
förminskning först lät sig märka under det är, nemligen 1884, då telefonförbindelser
mellan olika telegraforter började i mera afsevärd grad komma
till stånd. Dessa telefonförbindelsers ytterligare utvidgning har också sedermera
åtföljts af motsvarande minskning af den inrikes telegraf korrespondensen.

Då det alltså icke torde kunna bestridas, att statsverket lider en ganska
känbar förlust till följd af de enskilda telefoninrättningarnas täflan med statens
telegrafverk, bär telegrafstyrelsen uttalat den mening, att, staten härför
borde fordra någon ersättning af dem, som draga nytta af telefoninrättningarna.

Telefonväsendet här i landet har som bekant fått utveckla sig med
den allra största frihet och dä inom representationen på, såsom mig synes,
göda grunder snarare visat, sig benägenhet att befordra vidare utsträckning
af denna frihet än motsatsen, synes det icke antagligt att något förslag att
genom lagbestämmelser inskränka de enskilda telefoninrättningarnas verksamhet
i täflan med statstelegrafen skulle vinna framgång. Om nu emellertid
de enskilda telefonnäten allt mer utvidgas, så att telefonförbindelse erhålles
äfven mellan sins emellan mycket aflägsna orter — och härför finnes numera
icke något, tekniskt hinder — lider det icke något tvifvel, att^ minskningen
i telegrafverkets inkomster varder sa stor att verkets vidmakthållande i tidsenligt
skick blir förenad! med känbar uppoffring från statsverkets sida.
Det later sig nemligen icke alltid göra att, så snart en telegrafstation till
följd af konkurrens från enskilda telefonledningar upphör att betäcka sin
driftkostnad, helt enkelt indraga densamma, ty telefonen kan, enligt hvad
allmänt torde erkännas, åtminstone icke ännu i alla afseenden ersätta telegrafen,
och den allmänna rörelsens intressen skulle derför illa tillgodoses,

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

om man endast bibeliölle sådana telegrafstationer, som bära sig. Dessa
senares antal är jemförelsevis ringa mot antalet af de stationer, der utgifterna
öfverskjuta inkomsterna. Då nu de enskilda telefonledningarnas täflan med
statens telegrafverk hotar att än mer förminska det fåtal af telegrafstationerna,
som hittills lemna! någon behållen inkomst, samt att allt mer öka
den brist i telegrafverkets inkomster, för hvars fyllande andra statsmedel
redan måst anvisas, synes det mig vara hög tid att af telefonväsendet fordra
någon godtgörelse för de förluster, detsamma vållar statsverket.

I förstberörda underdåniga yttrande har telegrafstyrelsen redogjort för
det sätt, på hvilket telefonväsendet behandlats af de europeiska staterna.

T allmänhet har rätten att anlägga telefonledningar förklarats likaväl
som rätten att anlägga telegraflinier utgöra ett statsmonopol, och staten har
sedan antingen sjelf tagit inrättandet af telefonförbindelser om hand, såsom
i Tyskland och Schweitz, eller ock, såsom i andra länder, gjort rätten dertill
beroende på koncession i hvarje särskild! fall. I de länder, der koncessionssystemet
vunnit tillämpning, har koncessionsinnehafvaren vanligen att erlägga
någon viss årlig afgift till statskassan. Denna afgift utgöres i vissa länder
af en i koncessionen bestämd procent af bruttointägterna på företaget, Sålunda
utgå i England, Frankrike och Ryssland 10 procent af bruttoinkomsten
till staten och i Spanien får koncessionsinnehafvaren afstå ända till 25 procent
af sin bruttoinkomst, hvarjemte han måste underkasta sig att få sitt
telefonnät indraget, derest staten anlägger ett dylikt inom samma trakt. I
andra länder åter, såsom i Belgien, Italien'' och Österrike, utgår telefonskatten
i form af en viss afgift för hvarje till ett telefonnät hörande ledning
eller apparat. I Belgien är denna afgift bestämd till endast 5 francs (= 3 kr.
60 öre) för hvarje abonnent, men staten eger der att efter viss i koncessionen
bestämd tid (högst 25 år) utan ersättning öfvertaga hela anläggningen, hvilken
äfven tidigare kan af staten inlösas mot erläggande af anläggningskostnaden.
1 Italien erlägges eu afgift af 15 francs (= 10 kr. 80 öre) för
hvarje apparat och i Österrike 12 gulden (= ungefär 18 kronor) för hvarje
ledning.

I våra grannländer Norge och Finland är visserligen icke någon beskattning
af telefonväsendet införd, men statstelegrafen är der på annat sätt
skyddad mot alltför stor konkurrens af telefoninrättningarne. I Norge är
det nemligen icke medgifvet att utan särskild tillåtelse utsträcka en enskild
telefonledning utöfver en stads eller ett härads gränser och i Finland få dylika
ledningar, der de ej uteslutande afse enskildt bruk, icke anläggas utan
vederbörlig koncession, deri staten eger förbehålla sig rätt att efter viss tid
inlösa hela anläggningen.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

7

L Danmark äro, så vidt jag känner, ännu icke några lagbestämmelser
rörande telefonväsendet meddelade, men förslag tiar varit väckt om införande
af koncessionssystemet.

Vid jemförelse af ofvan omförmälda i utlandet tillämpade system vid
beskattning af telefonväsendet har telegrafstyrelsen kommit till den slutsats,
att afgiftens läggande på de särskilda telefonapparaterna i hvarje särskilt
telefonnät vore den för våra förhållanden bäst lämpade skatteformen.

Om man nemligen föreskrefve, att, såsom i åtskilliga främmande länder,
en viss procent af telefonbolagens eller föreningarnes bruttoinkomster skulle
ingå till statsverket, komnie detta att förorsaka alltför stor ojemnhet i
beskattningen, enär hos oss abonnementsafgifterna, som hos de stora bolagen
i allmänhet afse icke allenast ersättning för betjenande och underhåll
utan jemväl ränta och amortering af den ursprungliga anläggningskostnaden,
inom de talrika telefonföreningarne utgå med mycket olika belopp, allt efter
som abonnementsafgiften är afsedd att betacka allenast kostnaden för centralstationens
betjenande, eller deri ingår jemväl ränta och amortering af anläggningskostnaden
o. s. v. Årsafgifterna lära sålunda kunna vexla mellan
tio och sjuttio kronor samt hos telefonbolagen i Stockholm och Göteborg
utgöra 125 kronor. En skatt af tio procent å årsafgiften skulle således
komma att vexla mellan en krona och tolf kronor 50 öre. En beskattning
å hvarje ledning, såsom i Österrike, skulle sannolikt leda anläggningen af
enskilda telefonledningar i den rigtning, att för den faststälda afgiftens fördelande
på flere delegare så många telefonapparater som möjligt komme att
insättas i en och samma ledning, och synes af sådan anledning ej heller vara
att förorda.

I likhet med telegrafstyrelsen anser jag derför rättast att låta skatten
utgå med ett visst belopp för hvarje telefonapparat.

Då ifrågavarande beskattning naturligen icke bör drabba sådana ledningar,
som anläggas af enskild person och icke äro afsedda för allmänheten,
torde, på sätt telegrafstyrelsen jemväl föreslagit, böra stadgas, att afgift
skall erläggas endast för sådana apparater, som stå i förbindelse med eu
centraltelefonstation och dertill hörande telefonnät.

I fråga om afgiftens storlek har telegrafstyrelsen erinrat, att då
abonnementsafgift i England, Frankrike och Ryssland kan uppgå ända till
500 å 600 francs om året, beskattningen med tio procent af abonnementsafgiften
ställer sig ej obetydligt högre än i de länder, der en bestämd årlig
skatt erlägges. Bland de senare länderna hade väl Belgien den lägsta afgiften,
men der skulle ju anläggningen vid koncessionstidens slut tillfalla
statsverket utan ersättning. Den billigaste afgift.en, som någon utländsk
stat kräfde, vore således den italienska med femton francs för hvarje apparat.

8

Kongl. Malis Nåd. Proposition No 15.

I öfverenstäimnelse härmed har telegrafstyrelsen föreslagit, att beskattningen
å de svenska telefonledningarne måtte bestämmas till tio kronor för apparat.
Styrelsen antager, att eu sådan beskattning skulle inbringa statsverket 100,000
kronor om året. Och då det uppgifna beloppet af 10 kronor för hvarje
apparat synes lämpligt och billigt samt den utaf styrelsen beräknade statsinkomsten
synes mig ungefär motsvara den förlust, de enskilda telefonledningarne
för närvarande tillskynda statens telegrafverk, förordar jag det af
styrelsen föreslagna beloppet.

Telegrafstyrelsen har vidare påvisat, hurusom sådana telefonstationer,
Indika upplåtas till allmänt bruk mot afgift och sålunda betjena en mängd
personer samt bringa sina innehafvare direkt inkomst, utgöra ett särskildt
slag af anläggningar, som på det mest uppenbara och verksamma sätt konkurrera
med statens telegrafverk. Med uppsyning att för sådana stationer
vore i Italien och Belgien stadgad en särskild skatt af 50 francs, har styrelsen
föreslagit 40 kronor såsom det minsta, som i Sverige borde erläggas för
sådana stationer. Enligt de statistiska uppgifter, som blifvit styrelsen meddelade,
uppgick antalet af sådana stationer i Sverige vid slutet af år 1886
till 417.

Emot telegrafstyrelsens sistberörda förslag synes mig dock åtskilligt
vara att invända. I vårt land, både å landsbygden och inom städer, såsom
i bodar, linnes en mängd telefonstationer, Indika upplatas åt allmänheten
mot en billig afgift. En så betydlig beskattning som den nu ifrågasatta
skulle helt visst i eu betänklig grad minska antalet åt dessa stationer, som
äro till stor beqvämlighet för allmänheten utan att de alltid äro till hinder
för telegrafverket. Och då afsigten är att bereda statsverket den asyftade
inkomsten genom en beskattning, så billig att den ej behöfver inskränka
allmänhetens bruk af telefonväsendet, men icke att förorsaka en väsentlig inskränkning''
i tillfället att anlita telefonen i den mängd tall, der täflan med
statens telegrafledning ej eger rum, hemställer jag, att hvad telegrafstyrelsen
i detta afseende föreslagit ej måtte föranleda någon åtgärd.

Under förutsättning att statsverket genom beskattning åt enskilda
telefonledningar bereddes någon ersättning för den förlust, sådana ledningar
tillskyndade telegrafverket, bär telegrafstyrelsen uttalat den åsigt, att tillstånd
till anläggning'' af enskilda telefonledningar öfver allmän väg och kronans
mark kunde i vidsträcktare mån än hittills vinna nådigt bifall. Telegrafverkets
ledningar borde dock icke undanträngas från de allmänna vägarne,
å Indika dessa alltid borde ega företrädesrätt framför enskilda telefonledningar.
Ej heller kunde enskilda telefonledningar tillåtas mellan landets hufvudorter,
såsom Stockholm, Göteborg, Gefle, Norrköping, Sundsvall med flera
ställen; ty eljest skulle telegramvexlingen lida en inskränkning, som icke

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

9

kunde uppvägas af de ifrågasatta afgifterna. Anläggning af dylika telefonledningar
borde förbehållas telegrafverket under de vilkor, nådiga brefvet
den 10 april 1885 för sådant fall bestämmer. Dessa äro:

att telegrafverket från vederbörande kommun, bolag eller enskilda
telefonintressenter erhåller full ersättning för den med anläggningen af erforderlig
särskild förbindelselinie förenade kostnad, hvilken ersättning skall
erläggas till halfva beloppet före anläggningens början och med återstoden,
när-limen är färdig till begagnande;

att såsom godtgörelse för telefonförbindelsens vidmagthållande och betjenande
äfvensom för den minskning i telegrafinkomst, som genom denna
förbindelse kan föranledas, till telegrafverket erlägges en afgift af 50 öre
för hvarje genom förbindelsen förmedladt telefonsamtal under högst fem minuters
tid;

att för telefonförbindelsens begagnande till samtal, allmänheten icke får
af kommun, bolag eller enskilda personer påläggas någon ytterligare afgift
utöfver den, som skall utgå till telegrafverket; samt

att, der öfverenskommelse om anordnande genom telegrafverkets försorg
af dylik telefonförbindelse träffas på obestämd tid, telegrafverket förbehålles
rätt att, derest omständigheterna skulle dertill gifva anledning, mot
återgäldande af det för den särskilda förbindelseliniens upprättande erlagda
ersättningsbelopp upphäfva öfverenskommelsen.

Det återstår ännu att taga i öfvervägande, huruledes uppbörden af
de ifrågavarande afgifterna bör anordnas. Utan tvifvel bör uppbörden ske
genom de vanliga uppbördsmännen, och jag tror densamma kunna anordnas
enklast genom att låta beskattningen utgå under titeln bevillning af särskilda
förmåner och rättigheter, som redan omfattar afgifter af sins emellan särdeles
olika beskaffenhet. Om hvarje styrelse för telefonbolag eller telefonförening''
tillförbindes att hvarje år i Stockholm före den 1 augusti till öfverståthållareembetet
och i öfriga delarne af riket före den 1 november till Eders Kong!
Maj:ts befallningshafvande insända uppgift å samtlig^ innehafvare af telefonapparater,
Indika under någon del af löpande året varit förenade med bolagets
eller föreningens telefonnät, blefve Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande
i tillfälle att deraf lemna del åt vederbörande uppbördsman för
skattens påförande i den vanliga debetsedeln.

I öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört har jag uppgjort ett
förslag till ändring af nådiga förordningen den 16 maj 1884 angående bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter, hvilket förslag jaghemställer
Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att antaga. Och
torde Eders Kong], Maj:t vilja vid utfärdande af en blifvande författning i
Bill. till Riksd. Prof 1888. 1 Samt. 1 Afd, 7 Käft. 2

10 Kong!. Maj:ls Nåd. Proposition No 15.

ämnet vidtaga, erforderliga förändringar i de till berörda förordning hörande
formulär.

Sedan departementschefen uppläst det af honom omförmälda förslag

instämde Statsrådets öfrige ledamöter i departementschefens
hemställan; och behagade Hans Maj:t Konungen
med bifall härtill förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas
nådig proposition af den lydelse, bilagan — — vid
detta protokoll utvisa]1.

Ex protocollo

Plans Waclitmeister.