Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

1

Jff:© 4.

Ank. till Eiksd. kansli den 12 mars 1888, kl. 1 e. in.

Första Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande N:o 1
i anledning af väckt motion angående sammanslagning af
post- och telegraf verken.

Uti eu inom Första Kammaren väckt och till dess tredje tillfälliga
utskott remitterad motion, n:o 37, har herr Adelsköld anfört bland annat:
att redan för flera år sedan fråga blifvit väckt om förening af post- och
telegrafverken, i hvilket afseende också statsrådet och chefen för finansdepartementet
i sitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den 31
december sistlidet år angående bevillningsafgift af telefoninnehafvare påpekat
att tiden möjligen snart vore inne att ånyo taga frågan om de
nyssnämnda verkens förening under ompröfning; samt att en sådan förening
ej allenast skulle medföra besparing i statsutgifterna dels derigenom
att i stället för de nu varande särskilda styrelserna endast en styrelse
komme att handhafva post- och telegrafväsendet, dels ock genom de mindre
telegrafstationernas förening med postanstalterna under samma tjenstepersonal
och i samma lokal, utan äfven bereda möjlighet att utan förlust
för statsverket åstadkomma telegrafnätets utsträckning till orter, hvilka
under nu varande förhållanden icke kunde komma i åtnjutande af eu
sådan förmån. På grund häraf och med åberopadt stöd af förhållandet i
andra länder, der post- och telegrafverken vore förenade, har motionären
föreslagit, det Riksdagen behagade besluta att i underdånig skrifvelse anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t till nästa Riksdag inkomma med nådig
Bill. till Biksd. Prot. 1888. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Haft. 1

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

proposition till sammanslagning af post- och telegrafverken och statstelegrafernas
ställande såsom en afdelning under chefen för kongl. postverket.

Till en början anser sig utskottet böra omnämna att äfven inom
Andra Kammaren ett förslag i omförmälda syfte blifvit af enskild motionär
vid innevarande riksdag framstäldt, i anledning hvaraf kammarens
tillfälliga utskott n:o 4 i utlåtande den 6 i denna månad hemstält att
kammaren ville besluta att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla det täcktes Kongl. Maj:t, så fort ske kan, lata utarbeta och Riksdagen
föreläggas förslag till post- och telegrafverkens förenande under eu
gemensam styrelse.

Förslag om post- och telegrafverkens förening väcktes redan år 18Ö8
hos Riksdagen, som i skrifvelse till Konungen den 1 3 maj samma ar anhöll
att, efter förutgången utredning af de fördelar och olägenheter, som
kunde härflyta af post- och telegrafverkens förening under en gemensam
styrelse, Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga förslag till normalstat
för postverket, hvilken stat, för den händelse att en sammanslagning
af de båda inrättningarne funnes fördelaktig, äfven borde omfatta telegrafverket.
Efter det cheferna för så väl post- som telegrafverket häröfver
afgifvit underdåniga utlåtanden, fann Kongl. Maj:t jeinlikt bref den 22
december 1869 under då varande förhållanden någon annan åtgärd i anledning
af Riksdagens ifrågavarande framställning icke böra ega ruin, än
att å de orter, der båda styrelserna funne sådant lämpligt, betattningarne
såsom postexpeditör och telegrafstationsföreståndare vid inträffande ledighet
Unge hos samma person förenas.

Frågan om post- och telegrafverkens förening under gemensam förvaltning
upptogs dock snart anyo af Riksdagen, som efter tagen kännedom
om ofvanberörde af cheferna för post- och telegrafverken afgifna utlåtanden
med dertill hörande handlingar i skrifvelse den 10 maj 1871
angående regleringen af utgifterna under sjunde hufvudtiteln förklarade
sig^ vidhålla de åsigter, hvilka lågo till grund för Riksdagens i ofvan omförmälda
skrifvelse gjorda framställning, och förty anhöll att Kongl. Maj:t
täcktes taga frågan om post- och telegrafverkens förening under förnyad
ompröfning samt för Riksdagen framlägga det förslag, som af frågans
utredning kunde föranledas. Vid pröfning af denna framställning den 3
november 1871 fann Kongl. Maj:t med afseende på åtskilliga omständigheter
af hufvudsakligen mera tillfällig art någon åtgärd angående de
båda verkens förening icke böra då vidtagas, men anbefalde post- och
telegrafstyrelserna att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till före -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N;o 4. 3

skrifter rörande post- och telegraftjensters förening. Sedan förslag härutinnan
blifvit af embetsverken afgifvet, utfärdade Kong! Maj:t den 6 juni
1873 i ämnet föreskrifter, innehållande, bland annat: att på styrelserna
för post- och telegrafverken skulle ankomma, att gemensamt bestämma å
hvilka af de orter i riket, der både postexpedition eller poststation och
telegrafstation funnes inrättade eller kornme att inrättas, en sådan förening
af dem kunde och borde ega rum att icke allenast båda anstalterna kunde
förestås af samme tjensteman, utan ock, der biträdande tjensteman behöfde
användas, desse kunde anlitas för så väl post- som telegrafgöromålens bestridande,
samt att, till underlättande af dylika föreningars åstadkommande,
fullmakter och konstitutorial å alla sådana befattningar vid post- och
telegrafanstalterna, som af någondera af de båda verkens styrelser tillsattes,
skulle innehålla föreskrift om skyldighet för den derigenom utnämnde att
underkasta sig icke allenast den utvidgade och förändrade tjenstgöring,
som af möjligen ifrågakommande förening mellan post- och telegraftjenst
kunde föranledas, utan ock den förflyttning till annan tjenstgöringsort,
som kunde varda honom ålagd. Äfven inom de båda styrelserna äro
embete- och tjenstemännen jemlikt kongl. kungörelserna den 1 november
och den 6 december 1878 angående vilkoren för åtnjutande af de nya
löneförmånerna förpligtade att, derest i eu framtid de båda verken komma
att förenas, med bibehållande af innehafvande tjenstegrad och aflöning efter
förändrad arbetsordning sköta de med hvarje tjenst förenade göromål.

Förslag om post- och telegrafverkens förening väcktes sedermera år
1880 ånyo hos Riksdagen, som, i skrifvelse den 12 maj samma år, efter
att hafva granskat de hufvudsakligaste skäl, som under ärendets föregående
behandling blifvit anförda för och emot den ifrågasatta föreningen och
med fäst afseende jemväl på förhållandet med post- och telegrafväsendet
i andra länder, uttalade den åsigt, att skälen emot föreningen dels
till följd af flera då mera inträffade förändringar förlorat sin betydelse,
dels icke syntes vara af beskaffenhet att förringa vigten af de omständmheter,
hvilka talade för genomförande äfven inom vårt land af en reform,
som redan blifvit vidtagen inom de flesta andra länder med mera utbildadt
kommunikationsväsen, och på grund deraf hos Kongl. Maj:t anhöll
om utarbetande och framläggande för Riksdagen af ett sådant på post,-och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse grundadt organisationsförslag,
som i Riksdagens skrifvelse den 10 maj 1871 blifvit omförmäldt.

Sedan styrelserna för post- och telegrafverken i anledning häraf på nådig

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {N:o 3) Utlåtande N:o 4.

befallning inkommit så väl med särskilda underdåniga utlåtanden som
med gemensamt underdånigt utlåtande, innefattande förslag dels till stat
för den ifrågasatta gemensamma styrelsen och dels till ordnande af de
båda verkens pensionsväsende, föredrogs ärendet inför Kongl. Maj:t den 9
januari 18S2, hvarvid dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet
visserligen ansåg att en mera genomförd förening af de bada verkens
lokalförvaltningar läte sig åstadkommas och kunde till allmänhetens
gagn fylla sin uppgift, under förutsättning att andra eller flere fordringar
icke stäldes på personalens verksamhet än som då ifragakomme med afseende
på post- och telegraftjenstgöringen; men enär frågan om inrättande
af en postsparbank, hvilken genom de särskilda postanstalterna i orterna
skulle träda i beröring med allmänheten, stode på dagordningen och postverket,
i händelse en sådan bank komme till stånd, skulle påläggas nya
trägna och ansvarsfulla göromål i den omfattning, att telegraftjenstgöringen
derefter antagligen åtminstone i allmänhet knappast kunde handhafvas
af samma personal, som hade sig ålagdt att bestrida de med postbefordringen
och sparkasserörelsen förbundna bestyr, samt dertill komme, att
man0 då ännu icke kunde bedöma, hviiket inflytande telefonens användning
kunde komma att utöfva på telegrafverkets framtida förhållanden och ställning,
ansåg statsrådet Riksdagens framställning icke böra under då varande
förhållanden till någon vidare åtgärd föranleda, och blef denna af Statsrådets
öfriga ledamöter biträdda mening af Kongl. Maj:t gillad.

Ehuru, såsom här ofvan är nämndt, Kongl. Maj:t redan den, 22
december 1869 medgifvit styrelserna för post- och telegrafverken att å de
orter, der sådant funnes lämpligt, hos samma person förena befattningarne
såsom föreståndare för gemensam post- och telegrafanstalt, och oaktadt
sedermera den 6 juni 1873 ytterligare föreskrifter af Kongl. Maj:t
meddelats i syfte att befordra post- och telegraftjensters förening, voro
enligt generalpoststyrelsens underdåniga berättelse om postverket för år
1880, oberäknad! två förenade post- och telegrafanstalter i hufvudstaden,
endast fem postexpeditioner och sex poststationer förenade med telegrafstation
under gemensam föreståndare. Väl hafva generalpoststyrelsen i
underdånigt utlåtande den 24 juli 1880 antagit, att 50 postanstalter
skulle kunna förenas med telegrafstationer, och telegrafstyrelsen i underdånigt
utlåtande den 16 november samma år uttalat såsom sin åsigt, att
en dylik förening utan svårighet borde kunna åstadkommas vid 26 telegrafstationer,
h vil kas föreståndare utan olägenhet skulle vid sidan af telegrafgöromålen
äfven kunna bestrida postbefoi’dringen, men, enligt hvad först -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4. 5

bemälda styrelses underdåniga berättelse för år 1886 utvisar, hafva derefter
endast tre poststationer förenats med telegrafstationer under gemensam
föreståndare. Det i Riksdagens åberopade skrifvelse den 10 maj 1871
uttalade antagande, att, så länge öfverstyrelsen för post- och telegrafverken
icke vore gemensam, en mera omfattande förening af post- och telegrafanstalter
svårligen skulle varda åvägabragt, har sålunda till fullo bekräftats
af erfarenheten.

Af telegrafstyrelsens underdåniga berättelse om telegrafväsendet för
år 1886 inhemtas, att på grund af minskad telegrafkorrespondens efter
enskilda telefonförbindelsers tillkomst äfvensom i följd af andra omständigheter
tio telegrafstationer under året indragits samt att endast å två
af dessa i stället inrättats telefonstationer. Att dylika indragningar, i
händelse post- och telegrafverken fortfarande förblifva åtskilda äfven framdeles
komma att ega rum, i mån som telefonen erhåller en allt vidsträcktare
användning, vinner stöd deraf, att, enligt hvad af det vid Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till innevarande Riksdag angående statsverkets
tillstånd och behof fogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden af den
12 sistlidne januari inhemtas, förslag framstälts dels derom att telegrafstationen
i Vadstena, vid hvilken inkomsterna under de senare åren och
synnerligast efter det nämnda stad erhållit telefonförbindelse med angränsande
städer i betydande grad nedgått, skulle nedflyttas från andra till
tredje klassen med inskränkt dagstjenst och med endast en telegrafist
såsom föreståndare, dels ock derom att till följd af förestående indragning
af telegrafstationer å orter, der efter telefonförbindelsers inrättande
och deraf orsakad nedgång i telegrafinkomsterna telegrafstation ansetts
icke vidare böra bibehållas, fyra telegrafistbefattningar skulle indragas.
Af åberopade statsrådsprotokoll finner man i öfrigt, att telegrafverkets
inkomster, hvilka enligt rikshufvudböekerna under åren 1883—1886 icke
varit tillräckliga att betacka dess utgifter, äfven för år 1889 antagas
komma att understiga utgifterna.

Dessa af utskottet nu omnämnda sakförhållanden innebära från utskottets
sida icke något klander mot telegrafstyrelsen; tvärt om lärer den
omtanke för det allmänna, som varit bestämmande för styrelsen icke allenast
vid utgifvande af ofvannämnda förslag utan äfven i fråga om dess
åtgöranden, hvad angår anläggning för telegrafverkets räkning af telefonlinier,
böra erkännas; men utskottet anser sig böra framhålla vigten för
den allmänna rörelsen af att icke någon ort utan i högsta nödfall beröfvas
det kommunikationsmedel, som telegrafen eller telefonen erbjuder,

Bill. till Biksd. Prof. 1888. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Haft. 2

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

och då förvaltningskostnaderna vid mindre telegraf- eller telefonstationer
kunna i icke obetydlig mån minskas, om de förenas med postanstalterna,
följer deraf att vid en sådan förening flere telegraf- eller telefonstationer
kunna utan det allmännas betungande, men till fördel för näringslifvet
bibehållas eller inrättas, än om de skola bestå såsom sjelfständig. Denna
omständighet torde ock hafva utgjort en af de främsta anledningarne till
att post- och telegrafväsendet äro förenade i de flesta europeiska länder,
hvilken förening i Frankrike haft till följd, att antalet af gemensamma
post- och telegrafstationer, hvilket år 1877 utgjorde 1,047, efter den ar
1878 verkställa föreningen ökats, så att ar 1886 derstädes funnos 4,813
dylika anstalter, och hvad Tyskland angår, der ledningen af post- och
telegrafväsendet genom en kejserlig förordning af ar 18 <5 anförtrotts åt
generalpostmästaren, enligt eu tysk författare medfört det resultat, att det
förr ständigt förekommande deficit i telegrafförvaltningen upphört, på
samma gång som afsevärda fördelar beredts den korresponderande allmänheten.

Vidkommande slutligen frågan, huruvida och i hvad man de vid
postanstalterna förekommande postsparbanksgöromalen ma utgöra hinder
för förening af post- och telegrafanstalt, lärer, med hänsyn till den omfattning
postsparbanken erhållit sedan dess inrättande, kunna antagas, att
ifrågavarande göromål i allmänhet icke för närvarande äro af den betydenhet,
att de böra utgöra hinder för en sådan förening, der densamma
eljest skulle kunna ifrågakomma.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, så fort ske kan, låta
utarbeta och Riksdagen föreläggas förslag till postoch
telegrafverkens förenande under en gemensam
styrelse.

Stockholm den 12 mars 1888.

På utskottets vägnar:

ADB. ANDERSON.

STOCKHOLM, TRYCKT 1 CKN TU AL-TRYCKERI ET, 188S.