Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1888, kl. 7 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riks statens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till kong!,
ecklesiastikdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Kleresistaten.

l:o) Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden
den 31 december 1887 har Kongl. Maj:t uti en samma
dag afbiten proposition (n:o 27) föreslagit Riksdagen, under förutsättning
af kyrkomötets bifall, att de efter medelmarkegångspris jemte
forsellön hittills utgående ersättningar för till fattiga prestenkor anslagen
tionde måtte från och med år 1889 utbytas mot ett årligt belopp
af sammanlagdt, 9,813 kronor, att mellan Upsala, Linköpings, Skara,
Strengnäs, Vesterås, Vexiö, Göteborgs, Kalmar, Karlstads och Hernösands
stift på i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31
december 1887 angifvet sätt fördelas.

Berörda fördelning skulle enligt statsråd sprotokollet ega rum sålunda,
att hvarje stift erhölle ett belopp, motsvarande ifrågavarande ersättning,
beräknad efter medium af 1877—1886 årens medelmarkegångspris
jemte forsellön, nemligen:

Bih. till Riksd. Prof. 1888. 4 Sami. 1 Afä. 8 Häft.

Ang. ändring
till bestämda
belopp af
vissa ersättningar
för
indragna
tiondeanslag
(K. P. n:o 27)

1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Upsala

stift ......

..................... 1,499

kronor

72

öre,

Strengnäs

11 ......

..................... 622

11

98

11

Linköpings

11 ......

.................. 887

11

81

11

Vexiö

11 ......

.................... 877

11

81

11

Kalmar

11 ......

................... 663

11

73

11

Göteborgs

11 ......

..................... 528

11

64

11

Skara

11 ......

.................... 1,060

11

75

11

Karlstads

11 ......

.................... 1,200

11

63

11

Vesterås

11 .....

..................... 992

11

80

11

Hernösands

11 .....

................... 1,478

11

12

11

Summa 9,812

kronor

99

öre.

Omförmälda ersättningar utgå för närvarande från det å riksstatens
åttonde hufvudtitel under anslaget “kleresistaten" uppförda anslag
med rubrik: “indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
ersättning?.]-." De tiondeanslag, för Indika ersättningarna utgå,
äro, enligt hvad i statsrådsprotokollet anföres, af privilegii natur, hvadan
någon förändring i desamma icke kunde ske utan bifall af allmänt
kyrkomöte. Detta komine att under år 1888 sammanträda. Men då
riksstaten för år 1889 sannolikt blefve uppgjord före kyrkomötets början,
och det ej vore lämpligt att beträffande dessa, från statsverkets synpunkt
obetydliga anslag göra i riksstaten alternativa uppställningar,
beroende deraf huru vida kyrkomötet samtyckte till förändringen eller
ej, har det synts föredragande departementschefen lämpligast att, äfven
om förändringen vunne samtlige vederbörandes bifall, det fixa belopp,
som för år 1889 borde utgå, anvisades af samma förslagsanslag, från
hvilket de årligen vexlande indelningsersättningarna utbetaltes.

Då Kong!. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning
till någon utskottets erinran, får utskottet, med hänvisning beträffande
ärendets detaljer till ofvan åberopade statsrådsprotokoll, hemställa,

att, med bifall till Kong!. Maj:ts förslag, Riksdagen
för sin del må medgifva, att de efter medelmarkegångspris
jemte försel lön hittills utgående ersättningar
för till fattiga prestenkor anslagen tionde
må från och med år 1889 utbytas mot ett årligt belopp
af sammanlagd! 9,813 kronor, att mellan Upsala,
Linköpings, Skara, Strengnäe, Vesterås, Vexiö, Göteborgs,
Kalmar, Karlstads och Hernösands stift på i
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden deri 31
december 1887 angifvet sätt fördelas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

2:o) Under denna anslagstitel liar Kong!. Maj:t i den till Riksdagen
den 14 januari 1888 aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof föreslagit, att för aflöning åt en extra ordinarie
professor i oftalmologi vid institutet det på ordinarie stat för institutet
uppförda anslag, 142,450 kronor, måtte höjas till 145,950 kronor, eller
med 3,500 kronor, deraf 2,500 kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom
tjenstgöringspenningar, med rätt tillika för bemälde lärare att
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett ålders tillägg å lönen
af 500 kronor, att utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 10) har herr
friherre It. Klinckowström deremot hemstält, att det till nyssnämnda
ändamål af Kongl. Maj:t äskade ordinarie löneanslag, 3,500 kronor, icke
måtte af Riksdagen beviljas.

Enligt hvad det vid ofvan omförmälda statsverksproposition lögade
statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1888
gifver vid handen, grundar sig Kongl. Maj:ts förevarande förslag på
eu af lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet hos
universitetskanslern gjord och af denne förordad framställning, deruti
anförts följande.

Bland de vigtigaro praktiska ämnen, i Indika institutet hade att
meddela undervisning, erfordrade i synnerhet oftalmologien en särskild
målsman. Intill år 1857 hade undervisningen deri vid institutet, likasom
vid många andra medicinska högskolor, varit förenad med den i
kirurgi. Den utveckling, snm oftalmologien just vid nämnda tidpunkt
börjat taga, hade emellertid redan då gjort det nödvändigt att i viss mån
skilja undervisningen deri från den kirurgiska, hvilket hade åstadkommits
på det sätt, att den anförtrotts åt den då nyligen inrättade adjunkturen
i kirurgi, hvars innehafvare med förkärlek eguat sig åt detta
ämne. Och anda till år 1884, då den nuvarande ordningen för den kliniska
tjenstgöringen infördes, hade undervisningen i kirurgi och oftalmologi
försiggått sålunda, att den ordinarie professorn i kirurgi meddelat
den hufvudsakliga undervisningen i ren kirurgi, under det att den
extra ordinarie professorn jemte eu mindre del af den kirurgiska disciplinen
bestridt hela den oftalmologiska kliniska undervisningen. Då
båda dessa professorer tjenstgjort samtidigt under 8 månader af året,
och de tjenstgörande kandidaterna varit skyldiga att'' följa med å båda
klinikerna, hade också all den undervisning i båda ämnena, som den

Ang. anslag
till eu c. o.
professur i
oftalmologi
vid karolinska
institutet.

L!-l

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tiden meddelades vid institutet, kommit de studerande till del. Men
med det nya tjenstgöringssättet hade förhållandena i väsentlig mån
andrats. Den ordinarie och den extra ordinarie professorn tjenstgjorde
nu turvis 4 månader i sänder. Den nuvarande ordinarie professorn
hade visserligen, för att icke undervisningen i oftalmologi skulle helt
och hållet ligga nere, åtagit sig att under de månader, hvarunder han
handhade den kirurgiska kliniken, äfven föredraga oftalmologien, men
den extra ordinarie kirurgie professorn, hvilken icke sysselsatte sig med
ögonsjukdomar, föreläste endast ren kirurgi. Häraf uppstode ett dubbelt
missförhållande. Under de 4 månader, hvarunder den ordinarie
professorn skötte kliniken, hade han att behandla det kirurgiska materialet
likasom den extra ordinarie professorn under sin verksamhetstid,
men derjemte hade han att föredraga hvad som förekomme på afdelningen
för ögonsjuka. Denna anordning kunde icke, äfven med
bästa vilja, ega bestånd, utan att ettdera eller båda ämnena deraf lede
skada. Under de tider, då den ordinarie professorn icke tjenstgjorde,
ginge hela materialet af ögonsjukdomar för undervisningen och de studerande
förloradt. Och det kunde inträffa, att de studerandes kliniska
tjenstgöring infölle på sådana tider, att de knappt finge någon undervisning
alls angående ögonsjukdomarne.

Dessa skäl för upprättandet af en särskild professur i oftalmologi
vore dock ej de enda, icke ens de vigtigaste. Med den utveckling,
som den moderna oftalmologien på de senaste decennierna vunnit, vore
det omöjligt för en person att omfatta både denna och den större
kirurgien så, att han vore mägtig att deri meddela en fullt vetenskaplig
undervisning. Såväl oftalmologien som kirurgien hade erhållit
eu ofantlig utveckling, men i väsentligt skilda rigtningar, och ingen
med ringaste kännedom om deras respektive framsteg och om de fordringar,
som hvardera stälde på den, som skulle uppträda såsom deras
målsman, förestälde sig, att någon kunde tillegna sig och med framgång
odla båda dessa vetenskapsgrenar tillsammans. Så allmänt erkändt
vore nu detta, att vid alla medicinska högskolor, äfven sådana
med vida mindre lärareantal än karolinska institutet, en särskild professur
i oftalmologi funnes. Undantag härifrån gjorde endast de nordiska.
Ingen akademisk lärare, som egnade sig åt kirurgi, åtminstone
ingen, som eftersträfvade en professur i kirurgi, hyste nu för tiden eu
tanke på att tillika syssla med ögonsjukdomarne. Sådant vore förhållandet
äfven hos oss. Det lede derför icke det ringaste tvifvel, att
vid den nuvarande ordinarie kirurgie professorns afgång det skulle
blifva alldeles omöjligt att vid tillsättning af eu vare sig ordinarie
eller extra ordinarie kirurgie professur få en person, som kunde med -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

5

dela undervisning äfven i oftalmologi. Och då den oftalmologiska
undervisningen redan nu vore full af luckor samt äfven, då den oflicielt
fortginge, endast kunde få en underordnad plats, så vida den ändå vigtigare
undervisningen i kirurgi ej skulle blifva eftersatt, kunde lätt
inses, att afhjelpande! af detta missförhållande vore eu trängande nödvändighet.

Vid utländska medicinska högskolor vore professorn i oftalmologi
fullkomligt likstäld med den i kirurgi, medicin eller öfriga stora läroämnen.
Äfven hos oss skulle utan tvifvel en sådan anordning vara
den lämpligaste. De anspråk, man måste ställa på en professor i detta
ämne, både med afseende på kunskaper och undervisningstid, vore nemligen
så stora, att han väl förtjenade likställighet med sina kolleger
äfven med afseende på lönevilkoren. Meu om uttagandet af ett så
stort steg på en gång skulle anses så betänkligt, att hela målet kunde
löpa fara att förfelas, anhölle lärarekollegiet, att kanslern ville utverka,
att anslag måtte beviljas för upprättande vid karolinska institutet al
en extra ordinarie professur i oftalmologi, hvars innehafvare skulle vara
skyldig meddela undervisning till samma omfattning som öfrige extra
ordinarie professorer vid institutet och bekomma samma aflöning och
förmtiner i öfrigt, som bemälde lärare i de praktiska ämnena nu åtnjöte,
nemligen lön 2,500 kronor och tjenstgöringspenningar 1,000
kronor samt ålderstillägg efter fem års väl vitsordad tjenstgöring med
500 kronor.

Genom hvad lärarekollegiet sålunda anfört synes behofvet af den
föreslagna extra professuren i oftalmologi vara till fullo ådagalagdt;
och då utskottet icke heller funnit någon anledning till erinran med
afseende å de för samma professur ifrågasatta löneförmåner, hvilka
öfverensstämma med hvad för dylika befattningar hittills varit beviljadt,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för aflöning åt en extra
ordinarie professor i oftalmologi vid karolinska medikokirurgiska
institutet, höja det på ordinarie stat för
institutet uppförda anslag, 142,450 kronor till 145,950
kronor, eller med 3,500 kronor, deraf 2,500 kronor
såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
med rätt tillika för bemälde lärare att efter
fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg
å lönen af 500 kronor, att utgå af åttonde
hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
för anställande
af
undervisningsförsök.

Ang. anslag
förseminarie
lärares uppflyttning
i
högre lönegrad.

Allmänna läroverken.

3:o) I eu inom Första Kammaren väckt motion (n:o 68) liar lierr C.
Adelsköld föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1889 till Kong!. Maj:ts
disposition ställa ett förslagsanslag af 15,000 kronor eller ock medgifva
Kongl. Maj:t att af besparingarna å de allmänna läroverkens stat disponera
motsvarande belopp för att, på de vilkor Kongl. Maj:t ville bestämma,
användas vid ett eller annat derför lämpligt enskildt läroverk
till anställande af sådana undervisningsförsök, som kunde vara till
gagn för lösningen, på erfarenhetens väg, af den vigtiga undervisningsfrågan.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt ifrågavarande
förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen och vill här
endast anmärka, att motionären ansett den omständigheten, att skolfrågan
i dess helhet ännu icke föreligger till afgörande, icke böra utgöra
hinder för bifall till motionen.

Denna frågas pröfning förestår emellertid antagligen inom kort;
och då den onekligen eger ett visst sammanhang med den af ''herr
Adelsköld ifrågasatta åtgärd, samt uppenbart är, att, äfven om de af
honom föreslagna undervisningsförsoken funnes lämpliga och nu beslötes,
någon erfarenhet af desamma icke skulle kunna inhemtas så
tidigt, att något gagn deraf vid skolfrågans bedömande vore att hemta,
får utskottet hemställa,

att herr C. Adelskölds förevarande motion icke
må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Folkundervisningen.

4:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen, för lärares och lärarinnors vid ,
folkskolelärareseminarierna uppflyttning i högre lönegrad
enligt gällande bestämmelser, må öka anslaget
till samma seminarier med för ändamålet erforderliga
3,900 kronor, eller från 285,925 kronor till 289,825
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

7

5:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 107) har herr
P. Waldenström föreslagit, att Riksdagen behagade hos Kong!. Maj:t
anhålla, att, så fort ske kunde, en statsinspektör måtte förordnas öfver
Stockholms folkskoledistrikt, samt att till aflöning åt honom måtte anvisas
ett belopp af 4,000 kronor.

Efter att hafva fäst uppmärksamheten derå, att Stockholm vore
det enda folkskoledistrikt, Rom saknade eu af staten anstäld folkskoleinspektör,
har motionären till stöd för sitt förslag andraga!, hurusom
man i väsentlig del hade inspektören att tacka derför att göda resultat
af folkundervisningen vunnits och att statsmedel, som anslagits till
främjande af folkskoleundervisningen, användes på ett ändamålsenligt
sätt och med noggrannare iakttagande af faststälda vilkor. Den sistnämnda
sidan af inspektörernas verksamhet blefve vigtigare i samma
mån som de summor, som årligen utginge af statsmedel till folkskolan,
tillväxte. Under sådana förhållanden kunde det icke undgå att väcka
förvåning, att Stockholms skoldistrikt ensamt saknade eu af staten förordnad
inspektör, och detta oaktadt intet skoldistrikt uppbure så rikliga
bidrag af statsmedel som Stockholm.

Instruktionen för folkskoleinspektörer föreskrefve, att vid skolrådens
ansökning om understöd af statsmedel för aflönande af lärare
och lärarinnor inspektören borde tillse, att erforderliga uppgifter blefve
lemnade och, om anledning ej funnes till anmärkning, vitsorda dessas
rigtighet. Vidare stadgades i § 7 af kongl. kungörelsen den 5 juni
1885, att Konungens befallningshafvande skulle utbetala de bidrag af
statsmedel, som tillkomme de särskilda skoldistrikten, efter verkstäld
granskning och sedan folkskoleinspektören vitsordat rigtigheten af de
utaf skolråden för statsbidragens erhållande lemnade uppgifter. Af
dessa lagrum framginge otvetydigt, att öfver hvarje skoldistrikt skulle
finnas en af regeringen förordnad inspektör. Stockholm gjorde dock
undantag. Man hade för detta skoldistrikt särskildt förordna!, att
stadskonsistorium skulle granska de uppgifter, som öfverstyrelsen öfver
Stockholms folkskolor lemnade till statskontoret för erhållande af statsbidrag.
Huru oegentligt detta vore, funnes lätteligen, om man toge i
betraktande, att sagda stadskonsistorii medlemmar vore just kyrkoherdarne
i Stockholms territoriella församlingar, hvilka på samma gång
vore ordförande i de respektiva församlingarnas skolråd, samt att för
närvarande ej mindre än fyra af dem vore ledamöter af öfverstyrelsen
öfver Stockholms folkskolor. Kyrkoherdarne i Stockholm vore sålunda
sina inspektörer. Den vigtiga kontroll, som folkskoleinspektionen afsåge
att utöfva i statens intresse, förefunnes alltså icke i Stockholm,

Ane/. anslag
till eu folkskoleinspektör
i Stockholm.

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. förhöjning
i anslaget
till aflöningsbulrag

ät lärare vid
förtsättningsskolor.

ehuru ingen rimlig grund funnes att antaga, att den der skulle vara
mindre behöflig än annorstädes.

Förhållandet blefve ej hjelpt dermed, att Stockholm aflönade sin
egen inspektör. Dennes uppgift måste i första hand vara att se kommunens
intressen till godo. Staten kunde ej vara försäkrad om, att
dess intressen tillbörligt bevakades af en kommunens tjensteman, som
dertill hade en så beroende ställning, att han valdes för ett år i sänder.

Andra stora städer, såsom Göteborg, Malmö och Norrköping, aflönade
ock egna inspektörer, men detta oaktadt hade Kong!. Maj:t
ansett nödigt att öfver dem förordna särskilda statsinspektörer.

De anordningar i afseende på folkskoleväsendet i hufvudstaden,
som motionären anmärkt och önskar rättade, hafva fortfarit under en
ganska lång tid utan att, så vidt utskottet har sig bekant, hafva varit
föremål för klagomål vare sig inom stadens representation eller eljest
inom kommunen. Det skulle vid sådant förhållande fordras en af sakförhållanden
mera understödd utredning af anordningarnas olämplighet,
än motionären lemnat, för att utskottet skulle anse sig hafva skäl att
tillstyrka Riksdagen att ingripa. Af hvad motionären till stöd för
motionen anfört synes det utskottet vara mest förtjent af uppmärksamhet,
att stadskonsistorium, hvars ledamöter i egenskap af kyrkoherdar
i de territoriella församlingarna äro ordförande i dessa församlingars
skolråd, är den myndighet, som skall granska de uppgifter, som
öfverstyrelsen öfver Stockholms folkskolor lemnar till statskontoret för
erhållande af statsbidrag, och utskottet anser visserligen, äfven om berörda
anordning icke medfört olägenhet, att eu granskning af någon
myndighet, som stode utanför stadens folkskoleväsende, vore att föredraga.
Förhållandet synes utskottet emellertid icke i och för sig kunna
gifva anledning att tillstyrka förordnandet af en med statsmedel aflönad
folkskoleinspektör, hvilkens verksamhet väl icke skulle inskränka sig
till ofvannämnda kontroll, utan blifva vida mer omfattande, och utskottet
anser sig således och med afseende på hvad i öfrigt blifvit anfördtböra
hemställa,

att herr Waldenströms motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

6:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 51) har herr
K. E. Holmgren föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att det i kong],
kungörelsen den 11 september 1877 bestämda anslag af statsmedel till
aflöningsbidrag åt lärare vid fortsättningsskolor måtte, med iakttagande
i öfrigt af hvad samma kougl. kungörelse föreskrifver, höjas så att

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

9

statsverkets tillskott blefve f och skoldistriktets } af lärarnes löner,
samt att erforderliga medel till detta ändamål måtte anvisas.

Beträffande den utredning angående antalet fortsättningsskolor
och det till dessa utgående statsbidrag, herr Holmgren lemnat till
grund för sitt berörda förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen
med dervid fogad bilaga. Ehuru utskottet erkänner det afsevärda
i krafvel, på lättnader i kommunernas skattebördor, anser utskottet sig
likväl icke böra, utan att framställning från Kongl. Maj:t och föregången,
noggrann undersökning af de på frågans bedömande inverkande
omständigheter dertill föranleda, tillstyrka Riksdagen att besluta
en sådan utsträckning af statens förpligtelse!- i fråga om fortsättningsskolor,
som i motionen ifrågasatts; och får utskottet alltså hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

De tekniska läroverken.

7:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att, för upprättande i Eskilstuna
af eu fackskola för finare smides- och metallindustri, ordinarie anslaget
till de tekniska läroverken måtte, under vilkor att Eskilstuna stad tillliandahölle
skolan nödig och ändamålsenlig lokal med uppvärmning,
höjas från nuvarande beloppet, 370,400 kronor, till 375,900 kronor,
eller med 5,500 kronor.

I motsats härtill har herr friherre R. Klinckowström i sin inom
Första Kammaren väckta motion (n:o 10) hemstält, att det af Kongl.
Maj:t sålunda äskade ordinarie anslag, 5,500 kronor, för de tekniska
läroverken icke måtte af Riksdagen beviljas.

Frågan om inrättande i Eskilstuna af en fackskola af ofvan angifna
slag har redan förut varit föremål för Riksdagens pröfning. År
1880 inkommo nemligen, på sätt föredragande departementschefen jemväl
erinrat till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1888, stadsfullmägtige i
Eskilstuna till Kongl. Maj:t med ansökning om anslag för sagda ändamål
och angåfvo dervid, att ifrågavarande skola vore afsedd att tillvarataga
spåren af föregående konsthandtverk samt att leda arbetarens
smak och yrkesstudier i en rigtning, som tilläte honom att med konstnärlighet
behandla materialet med iakttagande af dess egendomligheter
och de olika orneringssätt, hvartill dess beskaffenhet gåfve anledning.

Bill. till Riksd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Ajd. 8 Raft. 2

Ang. anslag
till en fackskala
i Eskilstuna
för finare
sinidesoch
metall -

industri.

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Undervisningen skulle derför, enligt en af stadsfullmägtige framlagd
plan, omfatta finare stnides- och stålarbeten, etsning eller så kallad
damascering af stål, gravering af stål och andra metaller, gjutning af
finare metallarbeten, drifning af koppar och messing äfvensom fackritning.
Den öfver omkostnaderna för den ifrågasatta läroanstalten
uppgjorda beräkningen slutade å G,000 kronor, hvaraf staden skulle
bekosta 500 kronor till hyra, så att till öfriga utgifters bestridande
skulle erfordras ett årligt statsanslag af 5,500 kronor.

Med anledning af denna framställning afgaf kommerskollegium,
efter nådig remiss, utlåtande och öfverlemnade dervid tillika infordrade
yttranden dels af direktionen för tekniska söndags- och aftonskolan
i Eskilstuna, som biträdde stadsfullmägtiges förslag i afseende
å den tillämnade fackskolans inrättande, ändamål och hufvudsakliga
verksamhet samt tillika uttalade sig för skolans ställande i
samband med tekniska söndags- och aftonskolan under tillsyn af samma
direktion, dels af Södermanlands läns landsting, som, då fackskolan
måste antagas blifva till gagn ej blott för länet, utan i lika män äfven
för öfriga delar af riket, förklarade sig sakna anledning att till samma
skola lemna något bidrag, och dels slutligen af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som understödde det väckta förslaget om fackskolans
inrättande och om statsanslag derför. För egen del tillstyrkte kommerskollegium
af skäl, hvarför redogöres på sidorna 5 och 6 uti omförmälda
statsrådsprotokoll, i allt väsentligt bifall till stadsfullmägtiges
berörda ansökning. Vid föredragning den 5 januari 1881 i statsrådet
af samma ansökning yttrade chefen för ecklesiastikdepartementet, att
det syntes honom vara uppenbart, att eu dylik fackskolas upprättande
kunde vara af stort gagn för den finare smidesindustrieu, så väl i Eskilstuna
som annorstädes i riket, hvarför något bidrag dertill af statsmedel
syntes vara väl på sin plats, ehuru under de vilkor, som blifvit bestämda
i Kongl. Maj:Is nådiga kungörelse af den 28 maj 1880 angående
understöd åt tekniska afton- och söndagsskolor, samt hemstälde med
anledning häraf, att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att, i stället
för det tillförne anvisade anslaget å 20,000 kronor till understöd åt
tekniska afton- och söndagsskolor, å extra stat för år 1882 anslå 25,000
kronor för beredande af tillgång till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor.

Den af Kongl. Maj:t i enlighet härmed aflåtna framställning bifölls
af Riksdagen; och utfärdades i ämnet nådig kungörelse den 13
maj 1881, dervid såsom vilkor för åtnjutande af understöd från omförmälda
anslag föreskrefs, bland annat, att vederbörande kommun
skulle tillskjuta ett belopp, åtminstone lika stort som statsbidraget.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

11

Kong!. Maj:ts till nu församlade Riksdag framstälda förslag uti
ifrågavarande ämne har föranledts af en den 4 sistlidne oktober af
direktionen för tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna till Kongl.
Maj:t aflåten skrifvelse, för hvars innehåll departementschefen till statsrådsprotokollet
redogjort. Enligt hvad af denna redogörelse framgår,
har direktionen hufvudsakligen anfört följande.

Enär Eskilstuna stad saknat förmåga att uppfylla de vilkor, som
föreskrifvits för erhållande af understöd från anslaget till lägre tekniska
yrkesskolor, hade stadsfullmägtige måst öfvergifva förhoppningen
att få den ifrågavarande fackskolan till stånd. I stället hade, på direktionens
initiativ, frågan tagits om hand af några enskilda personer
med klar blick för en dylik läroanstalts betydelse för den industriella
utvecklingen. Dessa anskaffade genom sammanskott nödiga medel för
inrättande tills vidare i mindre skala af en fackskola med nyss berörda
uppgift. Denna skola, som stäldes under direktionens öfverinseende,
öppnades i januari 1886 och hade nu fortgått 2 år. Lärjungeantalet,
som vårterminen 1886 utgjorde 6, hade med hvarje termin stigit och
uppgick under höstterminen 1887 till 14. Arbetsåret hade omfattat
tiden från den 1 september till den l juli. Den dagliga undervisningen
hade utgjort 5 timmar och varit förlagd till kl. 9—12 f. m. samt
3—5 e. m., hvarvid undervisning meddelats i frihandsteckning, modellering,
träsnideri, metallgravyr, svarfning, metallgjutning, ciselering,
etsning å stål, drifning af enkla ornament samt utfällning på galvanisk
väg af koppar och messing.

Ehuru de tillgångar, direktionen haft till sitt förfogande, icke
medgifvit skolans fotande på den breda bas, som stadsfullmägtige uti
omförmälda underdåniga framställning tänkt sig och som varit högeligen
önsklig, hade man dock redan vunnit den erfarenhet om den
inom nyss angifna trånga gränser arbetande skolan och dess resultat,
att man kunnat finna, att den inslagna vägen varit den rigtiga, samt
att undervisningsämnen och metod blifvit lyckligt funna, hvilket berättigade
till den vissa förhoppning, att en läroanstalt af ifrågavarande
art, organiserad i den större skala, som stadsfullmägtige en gång föreslagit,
skulle blifva af den största betydelse för den finare metallindustriens
utveckling. Direktionen misströstade emellertid om möjligheten
att längre än till 1888 års slut kunna genom enskildes uppoffringar
vidmagthålla ens den nu bestående provisoriska fackskolan. Vid
sådant förhållande och då behöfligheten af ifrågavarande läroanstalt
vitsordats af alla de myndigheter, som blifvit hörda deröfver förra gången
frågan var före, ville direktionen, under åberopande af de skäl,
som förut anförts för en dylik skolas inrättande, ännu en gång påkalla

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på denna för den industriella utvecklingen
betydelsefulla angelägenhet samt underdånigst anhålla, att bidrag
af statsmedel till inrättande i Eskilstuna af eu så kallad fackskola för
finare smides- och metallindustri måtte, under förutsättning att staden
bekostade nödig lokal med uppvärmning, beredas, utan att vid anslaget
lastades vilkor af ytterligare bidrag från staden, enär sådant vilkor
skulle omöjliggöra skolans förverkligande.

Beträffande organisationen af denna fackskola hade direktionen
ansett sig böra föreslå åtskilliga bestämmelser, Indika omförmälas på
sidan 8 i statsrådsprotokollet och i fråga om hvilka utskottet här endast
vill anmärka, att, enligt direktionens åsigt, skolan borde omfatta
eu treårig kurs och stå under öfverinseende af direktionen för den
tekniska skolan i Eskilstuna samt vara underkastad den särskilda inspektion,
som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt förordna; att närmaste
tillsynen öfver skolan borde uppdragas åt tekniska skolans föreståndare,
hvilken inför direktionen skulle vara ansvarig för undervisningens
ordentliga uppehållande; att lärarne skulle tillsättas på förordnande
och entledigas af direktionen; samt att arbetsåret skulle räcka från den
1 september till den 1 juli, och den dagliga undervisningen omfatta 6
timmar för hvarje årsafdelning.

Omkostnaderna för skolan beräknade direktionen sålunda:

för en lärare i frihandsteckning, fackritning, model -

lering, gipsskärning, etsning, träsnideri och stillära,
med 25 timmars undervisning i veckan .............

kronor

1,500: —

en lärare i metallgjutning, ciselering, galvanise-ring, gravering och drifning, med 25 timmars un-dervisning i veckan ....................................................

V)

1,500: —

eu lärare i finare jern- och stålarbeten samt svarf-ning af metaller och trä, med 16 timmars under-visning i veckan ....................................................

1,000: —

11

föreståndaren..............................................................

300: —

vaktmästaren....................................................................

inköp och underhåll af modeller, verktyg, materia-lier samt till belysning och andra utgifter............

11

100: —

11

1,100: —

summa

kronor

5,500: —

Enligt hvad departementschefen vidare upplyst, har yttrande
öfver denna direktionens framställning infordrats från stadsfullmägtige
i Eskilstuna, hvilka dervid på det varmaste förordat bifall till framställningen,
med tillkännagifvande tillika, att staden vore villig att för

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 13

fackskolans inrättande derstädes tillhandahålla nödig lokal med uppvärmning.

Otvifvelaktigt skulle, på sätt departementschefen jemväl anmärkt,
den yrkesskicklighet, som den ifrågasatta läroanstalten är afsedd att
utbilda, komma att gagna hela vårt land, särskild! derigenom att densamma
skulle möjliggöra eu minskning i den icke obetydliga import
af utländska praktsmiden, som nu eger rum. I betraktande häraf och
då det anslag till lägre tekniska yrkesskolor, som under de senare åren
till belopp af 35,000 kronor å extra stat uppförts, torde erfordras fördel
ändamål, hvartill anslaget hittills användts, tvekar utskottet icke
att tillstyrka Riksdagen att bevilja särskilda -medel till inrättande af
ifrågavarande fackskola för finare smides- och metallindustri.

Emellertid kan utskottet icke förorda bifall till Kongl. Maj:ts
förslag i oförändradt skick. Tv om också, på sätt nyss antyddes,
en anstalt af ifrågavarande slag skulle blifva till gagn för landet
i dess helhet, torde å andra sidan icke kunna förnekas, att Eskilstuna
stad och i all synnerhet de derstädes bosatte idkarne af nyssnämnda
industri komme att af skolan draga den ojemförligt största
nyttan. Vid sådant förhållande och då Riksdagen vid beviljande af
anslag till sådana af mera lokalt intresse uppburna institutioner, hvarmed
den nu ifrågavarande närmast är att jemföra — såsom t. ex. väfskolan
i Borås — haft till grundsats att göra statsanslagets utgående
beroende af icke obetydliga bidrag från kommuner, menigheter eller
enskilde, hvilka ansetts i främsta rummet hafva fördel af samma institutioner,
bör staten, enligt utskottets förmenande, icke åtaga sig
kostnaden för den nu ifrågasatta skolan i hela den utsträckning, Kongl.
Maj:t föreslagit. Visserligen har direktionen för tekniska söndags- och
aftonskolan i Eskilstuna i sin ofvan anmärkta skrifvelse uttalat den
åsigt, att, derest vid statsanslaget fästades vilkor om annat bidrag från
Eskilstuna stad än nödig lokal med uppvärmning, detta skulle omöjliggöra
skolans förverkligande, men utskottet anser i motsats härtill
det kunna antagas,.att utvägar väl på ett eller annat sätt kunna beredas
för skolans uppehållande, om staten dertill lemnar ett betydande
bidrag. Då enskilda personer visat sig hysa ett så lifligt intresse för
inrättande af en dylik läroanstalt, att de genom sammanskott af medel
redan fått en provisorisk sådan till stånd, torde särskild! från desses
sida något understöd till anstalten äfven i dess nu ifrågasatta, än mera
till gagn ledande form kunna påräknas.

Huru härmed än må vara händelsen, anser utskottet emellertid,
att Riksdagen bör fasthålla vid den uppfattning, Riksdagen i liknande
fall förut gjort gällande, och icke bevilja något anslag till den ifråga -

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till bidrag för
aflöning af
barnmorskor.

natta institutionen annat än under förutsättning, att kontant årligt bidrag
till densamma erhålles jemväl från annat håll.

I fråga om storleken af det belopp, som under sådan förutsättning
bör af staten lemnas, vill utskottet erinra derom, att Riksdagen
under derå år, såsom vilkor för användning af det å sjette hufvudtiteln
uppförda anslaget till upprätthållande af väfskolan i Borås, fordrat, att
från Elfsborgs läns landsting eller eljest tillskötes ett belopp, motsvarande
minst hälften af statsanslaget. I ungefärlig öfverensstämmelse
härmed, och då årliga kostnaden för den föreslagna läroanstalten beräknats
till 5,500 kronor förutom lokal med uppvärmning, hvilken senare
utgiftspost åter torde kunna anslås till åtminstone 500 kronor,
kan, enligt utskottets förmenande, statsanslaget i fråga lämpligen bestämmas
till två tredjedelar af hela den sålunda sammanräknade kostnaden,
6,000 kronor, eller till 4,000 kronor.

Då det bidrag från Eskilstuna stad eller annat håll, utskottet
ifrågasatt såsom vilkor för det begärda beloppets beviljande, emellertid
ännu icke blifvit af någon vederbörande utfäst, anser utskottet för
närvarande lämpligast, att beloppet uppföres på extra stat.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet
alltså hemställa,

att, med afslag å Kongl. Maj:ts förslag om höjning
af det ordinarie anslaget till de tekniska läroverken,
Riksdagen må på det sätt bifalla Kong].
Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen, för
upprättande i Eskilstuna af en fackskola för finare
smides- och metallindustri, på extra stat för år 1889
anvisar ett belopp af 4,000 kronor, under vilkor att
från nämnda stad eller eljest för samma ändamål
tillhandahålles ett årligt belopp af 1,500 kronor jemte
lämplig lokal med uppvärmning.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

8:o) 1 eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 90) har herr
E. W. Wretlind föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att
staten härefter skall bidraga med en fjerdedel af aflöningen till barnmorskorna
i de församlingar, hvilka derom göra ansökan, dock med det
vilkor, att landstinget förut förklarat sig vilja bidraga med en fjerdedel
af samma lön, och att den för barnmorskan faststälda lönen icke
understiger 300 kronor förutom vanliga naturaförmåner, samt

att Riksdagen för detta ändamål måtte ställa till regeringens disposition
för år 1889jjett reservationsanslag af 50,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

15

Till stöd för denna framställning har motionären åberopat de
skäl, han anfört i en vid den i januari månad förlidet år församlade
riksdag i enahanda syfte väckt motion (n:o 29 i Andra Kammaren),
hvilken motion i anledning af Riksdagens upplösning icke hann behandlas;
och tillåter sig jemväl utskottet hänvisa till sagda motion.

Vid besvarande af denna motion vill utskottet erinra, att Riksdagen
redan med anledning af en inom Första Kammaren väckt motion
beslutat att i skrifvelse till Kongl. Maj:t göra hemställan om utarbetande
af förslag till en allmän pensionsiurättning för barnmorskor jemte
förslag till de bidrag från staten, som derför kunna anses behöfliga,

Riksdagen har sålunda redan erkänt vigten af att barnmorskorna
blefve bättre tillgodosedda i afseende på försörjning på ålderdomen,
och utskottet erkänner villigt det belijertansvärda, som den nu ifrågavarande
motionen innehåller i afseende på en behöflig utveckling af
barnmorskeväsendet.

Det förefaller utskottet likväl betänkligt att för aflöningen af eu
så talrik klass, som barnmorskorna, hvilka hittills varit aflönade uteslutande
af kommunerna, bereda statshjelp utan allt afseende på de
olika förhållanden, som inom olika kommuner kunna ega rum. Skulle
denna statshjelp göras beroende af landstingets beredvillighet att äfven
lemna bidrag, så kunde det lätt inträffa, att den komme att utgå i
län, der den minst behöfdes, och saknas, der ett motsatt förhållande
egde rum.

Med afseende på hvad sålunda blifvit anfördt, och då, oaktadt de
upplysningar motionären lemnat, frågan likväl, om någon åtgärd å Riksdagens
sida skall vidtagas, torde vara i behof af eu mera allsidig utredning
och pröfning, än en enskild motionär och ett Riksdagens utskott
kunna åstadkomma, anser utskottet sig icke kunna annat än
hemställa,

att Herr Wretlinds förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Veterinärundervisningen.

9:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att
förhöjning i ordinarie anslaget till veterinärinstitutet i Stockholm måtte
beviljas med 6,000 kronor, deraf 1,000 kronor till byggnaders och
stängsels underhåll och 5,000 kronor till diverse utgifter. I händelse
af bifall härtill skulle anslaget till nämnda veterinärinstitut, nu 43,100
kronor, komma att uppgå till 49,100 kronor.

Beträffande denna anslagsfordran inhemtas af det vid statsverkspropositionen
fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den

Ang. förnöjdt
anslag till
veterinärinstitutet
i
Stockholm.

[4-]

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

12 januari 1888, att direktionen för ofvan omförmälda institut i skrifvelse
den 26 september 1887 lios Kongl. Maj:t gjort framställning
om beredande af ökade tillgångar åt institutet och i sådant hänseende
hufvudsakligen anfört följande.

Väsentligaste grunden till de af direktionen ifrågasatta förhöjningar
i anslaget för institutet vore det år efter år ökade antalet
veterinärelever, som vid institutet åtnjöte undervisning, och hvilket antal
vid början af år 1879 uppgått till 29, men derefter varit i ständigt stigande,
så att det vid början af år 1887 utgjorde 78, hvartill kom me
hofslagarelärliugar, militära och civila, hvilkas antal under de senare
åren varit omkring 25. En så stor tillväxt i antalet af dem, som
vid institutet åtnjöte undervisning, fordrade tydligen större ansträngningar
af lärare och tjensteman samt företrädesvis betydligt ökade
utgifter för undervisningsmateriel och förbrukningsartiklar af alla slag.
Också hade lärarekollegiet på grund häraf ifrågasatt dels inrättande
af en ny professur i fysiologi, dels förhöjning i aflöningsförmåner för
vissa af lärarne och tjenstemännen. Direktionen, som visserligen funnit
dessa förslag synnerligen behjertansvärda, hade likväl ansett sig
för närvarande icke böra derom göra någon underdånig framställning,
men deremot, hvad anginge de anvisade beloppen till underhåll af
byggnader och stängsel samt för diverse utgifter, funnit beliofvet af
deras ökande vara oafvisligt.

Vidkommande först byggnaders och stängsels underhåll, derför i
nu gällande stat af den 30 maj 1879 anvisats 1,000 kronor, hade
direktionen redan i sin underdåniga framställning den 18 september
1878 härtill begärt 1,500 kronor, hvilken summa dock blifvit nedsatt
till anförda belopp, af anledning att institutet komine att mottagas i
nytt och fullständigt skick, hvarför ock underhållet då syntes tills
vidare icke kräfva större anslag. Men äfven om hvad sålunda anvisats
funnits fullt tillräckligt under de första åren efter inflyttningen i de
nya byggnaderna, vore dock naturligt, att ett jemförelsevis så ringa
belopp som 1,000 kronor omöjligen kunde under årens lopp vara till
fyllest för dessa stora, byggnaders hållande i fullgodt skick. De växande
utgifterna härför hade ock, exempelvis för år 1886, uppgått till 1,649
kronor 70 öre. I betraktande häraf, och då under de närmast kommande
åren tarfvades ännu större omkostnader för byggnadernas underhåll,
ansåge sig direktionen icke kunna för ifrågavarande ändamål
föreslå lägre belopp än 2,000 kronor årligen.

Beträffande anslaget till diverse utgifter, i nuvarande stat uppförd t
till 6,000 kronor, både direktionen år 1878 beräknat äfven detta till
ett högre belopp, eller 10,900 kronor, i stället för det förut utgående

17

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anslaget 4,000 kronor, som visat sig otillräckligt för inköp af undervisningsmateriel
in. in., ehuru institutet härförutom haft att för ändamålet
disponera dels en årlig intägt af omkring 1,000 kronor för uthyrda
magasinslägenheter, dels ock en betydlig inkomst af institutets hofbelagssmedja.
Under antagande att denna smedja, ehuru den vid
institutets flyttning till dess nuvarande lokal komme att förläggas till
stadens utkant, likväl skulle äfven derefter förmå uthärda täflan med
enskilda smedjor, hade Kongl. Maj:t i den till Riksdagen år 1879 aflåtna
propositionen i ämnet pröfvat skäligt föreslå ifrågavarande utgiftspost
till 8,000 kronor, livilket belopp Riksdagen — vid det förhållande att
dessa utgifter dittills icke öfverskridit sistnämnda belopp, och då under
av 1876, det senaste hvaröfver revisionsberättelse då funnits att tillgå,
behållningen af smedjan uppgått till något öfver 6,000 kronor ytterligare
nedsatt till nuvarande summan, 6,000 kronor. Den gifna följden
häraf hade varit, att de hithörande utgifterna måst till det yttersta
inskränkas, utan att de detta oaktadt kunnat begränsas inom anslagssumman,
ett förhållande, som icke kunde fortfara utan att medföra menliga
följder för undervisningen. Till betäckande af dessa utgifter hade,
utöfver årsanslaget, 6,000 kronor, användts en vid 1881 års början förefintlig
behållning, vidare besparingar under åren 1881 —1883 å anslagel
till byggnadernas underhåll samt inkomster af smedjan och af institutets
stall.

Deri förut varande intägten för uthyrda magasinslägenheter hade
helt och hållet bortfallit efter institutets flyttning år 1880 till dess nya
lokal; och smedjan hade från samma tidpunkt lemnat långt mindre
inkomst än förut, eller i medeltal under aren 1881 1886 allenast 811

kronor 79 öre, beroende till någon del jemväl deraf, att skoningen af
nummerhästarne vid svea artilleriregemente och pontonierbataljonen,
hvilken förut verkstälts vid institutet, numera skedde vid de respektive
trupperna af vid dem anstäld personal. Institutets stall för sjuka djur
både under år 1886 i stället för inkomst visat en förlust af 1,560 kronor
66 öre, eller, om kostnaden för derstädes förbrukad gas och vatten öfverfördes
till ett för hela institutet gemensamt konto, en vinst af endast
627 kronor 34 öre, detta beroende af det lägre antal sjuka djur, som
under året inlemnats till vård vid institutet, en följd åter af det stora
antal praktiserande vererinärer, som under senare åren i kufvudstaden
tillkommit. Då emellertid de sjuka djuren naturligen vore det vigtigaste
undervisningsmaterial för eleverna, måste direktionen antagligen, för
att om möjligt söka ernå ökad mängd af detta material, vara betänkt
på att ytterligare nedsätta, den dagliga sjukvårds- och underhållskostnaden,
äfven "med fara att stallet komme att lemna ringa eller ingen vinst.

Bih. till Riksd. Prot. 1888. 4 Sand. 1 Afd. 8 Raft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

De behof, livilka under anslagsposten: till diverse utgifter nu

borde tillgodoses, ansåge sig direktionen, med stöd af vunnen erfarenhet
eller på grund af verkstad medelkostnadsberäkning, kunna upptaga
sålunda:

instruktionssmedjan............................................ kronor

kemiska och histologiska laboratorierna...... „

anatomisalen....................................................... »

obduktionssalen................................................. ??

museer.............................................................. »

biblioteket ...................................................... »

inventarier ........................................................ »

kirurgiska instrument in. m........................... »

bränsle, gas och vatten ................................... »

ambulatoriska kliniken...................................... „

sekreteraren hos lärarekollegiet................... „

inre renhållning.................................................. i?

yttre d:o ............................................... n

skrifmaterialier, annons- och tryckningskostnad,
renskrift in. in......................... »

summa kronor

550: —
800: —
500: —
300: —
500: —
1,500: —
500: —
650: —
4,700: —
600: —
400: —
700: —
600: —

500: -12,800: —

Härifrån borde likväl afgå beräknad inkomst al

ambulatoriska kliniken.................. kronor 200:

och af hofbeslagssmedjan .............. „ 600: — 800: —

hvarigenom slusumman blefve...................... kronor 12,000:

I enlighet härmed hemstälde direktionen, det Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att förhöja det till veterinärinstitutet nu utgående
ordinarie anslaget, 43,100 kronor, till 50,100 kronor, eller med 7,000
kronor, på det sätt, att anslagsposten: byggnaders och stängsels underhåll
skulle ökas från 1,000 till 2,000 kronor, och anslagsposten: till
diverse utgifter från 6,000 till 12,000 kronor.

Enligt hvad föredragande departementschefen upplyst, har medicinalstyrelsen
uti infordradt utlåtande anfört, att af den utredning,
direktionen för veterinärinstitutet lemnat, syntes uppenbart, att det
nuvarande årsanslaget vore otillräckligt och en väsentlig förhöjning
deraf nödvändig, men tillika ansett sig böra ifrågasätta, om icke den
erforderliga anslagsförhöjningen skulle kunna beräknas till något lägre
belopp än det af direktionen föreslagna, och i sådant hänseende erinrat,

19

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dels att behofvet af ökadt anslag, enligt medicinalstyrelsens åsigt
endast i ringa man borde tillskrifvas den förökning af elevernas antal,
som under senare år småningom egt rum, alldenstund utom ökad förbrukning
af bränsle, gas och vatten endast de smärre utgiftsposterna
för laboratorier, obduktionssalar, inventarier m. m. kunde sägas vara
väsentligen beroende af elevernas antal, medan detta deremot icke
nämnvärd t inverkade på utgifterna för byggnaders underhåll jemte en
del andra utgiftsposter, för hvilka de egentliga förhöjningarna blifvit
ifrågasatta, dels ock huruvida icke sådana förändringar skulle kunna
genomföras, att en större inkomst kunde erhållas af smedjan, äfven
om dess belägenhet med afseende på tillfälle till inkomster skulle vara
sämre än förr. Med anledning af hvad medicinalstyrelsen sålunda
anmärkt, hade — anför departementschefen vidare — direktionen,
som lemnats tillfälle att deröfver yttra sig, erinrat bland annat: att
det ökade antalet elever tydligen måste inverka på kostnaden jemväl
för anatomisal och operationsöfningar, instruktionssmedjan, kirurgiska
instrument och inre renhållning; att, då institutets byggnader, upptagna
till värde af 448,324 kronor, snart vore 10 år gamla och tarfvade
hvarjehanda reparationer, det för underhåll af byggnaderna och stängsel
äskade årliga belopp, 2,000 kronor, ingalunda vore för högtatt
den ifrågavarande smedjan väl tillförne under några år leinnat en icke
obetydlig inkomst, men att numera, sedan ett stort antal vid institutet
utbildade hofslagare bosatt sig i Stockholm och öppnat egna smedjor
— hvaraf 6, hufvudsakligen för skoning afsedda, å Östermalm, alla
mindre aflägse belägna än institutets — denna inkomst härigenom och
af orsaker, som förut angifvits, i väsentlig mån minskats, fastän den
af direktionen för skoning bestämda taxa uppptoge lika pris med dem,
som i allmänhet beräknades vid i Stockholm befintliga smedjor; samt
att fara vore för handen, att inkomsten komme att än mera nedgå,
enär direktionen möjligen blefve nödsakad att ytterligare nedsätta taxan
för skoning, så vida nöjaktig tillgång på lefvande undervisnigsmaterial
i hofbeslagskonsten skulle kunna beredas institutets talrika elever och
hofslagarelärlingar; hvarjemte direktionen tillagt, att utan den begärda
ökningen i årsanslaget undervisningen vid institutet icke kunde
på ett fullt tillfredsställande sätt bestridas.

På sätt af statsrådsprotokollet framgår, har den nedsättning med
1,000 kronor, som Kongl. Maj:t vidtagit i det af direktionen begärda
anslaget till diverse utgifter, 6,000 kronor, föranledts särskilt deraf, att
Kongl. Maj:t funnit det för biblioteket beräknade beloppet, 1,500 kronor,
vara allt för högt upptaget.

Mig. anslag
till veterinärinrättningen

i Skara.

(K. P. n:o22).

20 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Äfven om afkastningen af ifrågavarande smedja skulle kunna i
viss mån stegras, hvilket synes Utskottet sannolikt, om ändamålsenliga
åtgärder i sådant syfte vidtagas, lärer väl till följd af de förhållanden,
styrelsen åberopat, detta icke kunna ske till den grad, att den af
Kongl. Maj:t nu äskade förhöjning i det till institutet utgående anslag
derigenom llefve obehöflig. Enligt hvad direktionens framställning gifver
vid handen, afser den ifrågasatta anslagsförhöjningen att fylla sådana
behof, som äro oundgängliga, om institutet skall kunna fylla sin uppgift
i allmänhet och särskildt såsom undervisningsanstalt, och Utskottet
anser det icke med god hushållning förenligt, att vid ett institut, som
kraft och ännu kräfver så stora kostnader som ifrågavarande, hänvisa
institutet för sådana behofs fyllande till den ovissa afkastningen af en
industri, som numera ostridigt bedrifves under ganska ogynsamma förhållanden.

Utskottet har för öfrigt all anledning att antaga, att institutets
styrelse kommer att taga frågan om åtgärders vidtagande för att höja
inkomsten af hofbeslagssmedjan i allvarligt öfvervägande.

Med afseende härpå, och med åberopande i öfrigt af hvad i statsrådsprotokollet
blifvit anfördt, kan Utskottet icke annat att tillstyrka
Riksdagen att bifalla Kong], Majrts nu förevarande framställning; och
hemställer Utskottet alltså,

att Riksdagen må bevilja förhöjning i ordinarie
anslaget till veterinärinstitutet i Stockholm med 6,000
kronor, deraf 1,000 kronor till byggnaders och stängsels
underhåll och 5,000 kronor till diverse utgifter; kommande
i händelse af bifall härtill anslaget till nämnda
veterinärinstitut, nu 43,100 kronor, att uppgå till
49,100 kronor.

10:o). Uti särskild proposition den 31 december 1887 (n:o 22)
har Kongl. Maj:t, under hänvisning till ett propositionen bifogadt
statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden, föreslagit, att Riksdagen
måtte

dels för veterinärinrättningen i Skara godkänna stat slutande å
8,000 kronor, enligt hvad statsrådsprotokollet närmare utvisade, och
afsedd att tillämpas från och med den 1 juli 1889,

dels, jemte det att nuvarande ordinarie anslag till nämnda veterinärinrättning,
4,100 kronor, från och med år 1889 nedsattes med 1,500
kronor, eller till 2,600 kronor, anvisa till uppehållande af inrättningens
verksamhet under nämnda år på extra stat 4,950 kronor,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

21

dels ock medgifva, att t. f. föreståndaren vid inrättningen, lektorn
Gustaf Victor Hofling och instruktionssmeden derstädes Carl Adam
Wiegandt finge hvar för sig, från och med dén 1 juli 1889 under sin
återstående lifstid åtnjuta å allmänna indragningsstaten årlig pension till
belopp af 3,200 kronor för Hofling och 800 kronor för Wiegandt.

Beträffande först den för inrättningen ifrågasatta stat finnes i
statsrådsprotokollet anfördt följande.

I skrifvelse den 17 maj 1886 hade Riksdagen hos Kongl. Maj:t
anmält, att Riksdagen dels för sin del beslutit: att, när de dåvarande
eleverna vid ifrågavarande inrättning afslutat den för dem bestämda
lärokurs,- inrättningen skulle ombildas till eu fullständig hofbeslagsskola
för utbildande af civila och militära hofslagare; att der fortfarande finge
underhållas en sjukvårdsanstalt för husdjur, hvarest lämplig praktisk
undervisning i behandling af enklare åkommor hos husdjuren borde
lemnas åt dem, som ville sig deraf begagna; att till underhåll af inrättningen
med nämnda omfattning finge användas inkomsten afHernqvistska
donationen och det af C. U. Uggla, A. Hellstadius och Thunberg
m. fl. lemnade kapital, vidare arrendemedlen af statens egendom
Brogården och hvad af nu utgående ordinarie statsanslag kunde finnas
erforderligt; dels ock, under vilkor att ofvanberörda beslut vunne Kongl.
Maj:ts godkännande, till veterinärinrättningen i Skara på extra stat för
år 1887 beviljat ett anslag af 12,400 kronor.

Sedan i anledning häraf Kongl. Maj:t, med godkännande af Riksdagens
beslut, anbefalt medicinalstyrelsen att inkomma med yttrande
och förslag angående veterinärinrättningens ombildande i enlighet med
Kongl. Maj:ts beslut, hade styrelsen uti infordrade yttrandet åberopat
ett redan år 1884 framlagd! förslag. Det deri förekommande och af
direktionen för inrättningen biträdda förslag till stat för den nya hofbeslagsskolan
och sjukvårdsanstalten för husdjur är så lydande:

Inkomster:

arrendeafgiften för hemmanet Brogården med tillhörande
qvarn och torp, hvilken afgift, såsom delvis
beroende af markegången, något vexlar, men med

säkerhet kan beräknas till........................................

arrendeafgifter för öfriga till inrättningen upplåtna

fastigheter

afkastningen af det utaf Uggla, Hellstadius och Thun berg

till premier afsedda kapital ...........................

räntor å inrättningens kapital, 18,550 kronor..............

statsanslag............................................................................

kronor

3,000: -

»

1,400: —

75: —

»

925: —

2,600: —

kronor

8,000: —

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utgifter:

föreståndaren, jemte fri bostad, lön 2,500 kronor, tjenst göringspenningar

1,000 kronor................................

instruktionssmeden, jemte fri bostad, lön......................

hvarjemte instruktionssmeden må för egen räkning och
med egna arbetare bestrida skoning af hästar, utan
att likväl lärlingarnes undervisning derigenom får
lida något intrång förbrukning

af jern, kol och redskap under en fyra
månaders kurs för 12 civila och sex månaders
kurs för 12 militära hofslagare efter 30 kronor

för hvarje lärling...........................................................

två drängar, jemte bostad, lön 450 kronor för hvardera
ved och lyse för elever och undervisningslokaler, undervisningsmateriel
och onera m. m......................

premier till lärlingarne, motsvarande afkastningen al
det utaf Uggla, Hellstadius och Thunberg för

ändamålet donerade kapital .....................................

byggnaders underhåll...........................................................

kronor 3,500:1—
» 1,000: —

» 720: —

» 900: —

» 1,005: —

» 75: —

» 800: —

Summa kronor 8,000 —

Kongl. Maj:ts förslag om anvisande på extra stat af 4,950 kronor
grundar sig å direktionens för veterinärinrättningen, i statsrådsprotokollet
anmärkta skrifvelse den 13 september 1887, i hvilken skrifvelse
direktionen, jemte erinran derom att eleverna vid veterinärinrättningen i
Skara komme att afsluta den för dem bestämda kurs vid slutet af juni
månad 1889, hvadan inrättningen då skulle, enligt Kongl. Maj:ts beslut
den 4 juni 1886, upphöra att vara undervisningsanstalt för veterinärer
samt derefter öfvergå till sin nya uppgift att vara en fullständig hofbeslagsskola
och klinisk sjukvårdsanstalt för husdjur, anfört, att för
uppehållande af inrättningens verksamhet under förra hälften af år
1889 erfordrades, utöfver beviljade bostadsförmåner, endast hälften af
de i nu gällande stat upptagna löner och arfvoden för föreståndaren

och fyra lärare, eller tillsammans ..............

stipendier åt elever ............................................................

premier åt elever vid examen .........................................

skatter och onera, som betalas under förra hälften

af året..........................................................................

häften af öfriga, i staten förslagsvis uppförda anslag,
eller 1,425 kronor, somför vinnande af jemn slutsumma
utförts med...................................

kronor

7,000
250
90

125:

d 1,485:
Summa kronor 8,950:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

23

Om härifrån afräknades dels hälften af
inrättningens till 5,400 kronor beräknade årliga
inkomst ............................ kronor 2,700: —

dels ock hälften af det till ett
belopp af 4,100 kronor
för inrättningen uppförda

ordinarie statsanslag ...... » 2,050: — kronor 4,750: —

så utgjorde återstoden kronor 4,200: —

och hade direktionen hemstält, att sistberörda belopp, 4,200 kronor,
måtte på extra stat för veterinärinrättningen beviljas för förra hälften
af år 1889, om och i den mån samma belopp icke kunde utgå af det
ordinarie anslag, som Kong!. Maj:t kunde täckas äska på ordinarie stat
för år 1889 och följande år för uppehållande af inrättningen i dess
ombildade skick och enligt den derför gjorda inkomst- och utgiftsberäkning.

Medicinalstyrelsen, som erhållit befallning att öfver direstionens
berörda framställning afgifva underdånigt utlåtande, hade i skrifvelse
den 21 oktober 1887 tillstyrkt bifall till den af direktionen föreslagna
staten för veterinärinrättningen under förra hälften af år 1889 och beredandet
i sammanhang dermed af det angifna extra anslaget, på sätt,
direktionen derom hemstält, hvarefter från och med juli månad sistnämnda
år den föreslagna nya staten skulle för den ombildade inrättningen
börja tillämpas.

Vidkommande frågan om pensioner åt ofvanbemälde två lärare
vid inrättningen upplyses i statsrådsprotokollet, att medicinalstyrelsen
uti infordradt utlåtande i anledning af direktionens vid inrättningen
framställning i ämnet, med erinran att ingen af inrättningens lärare
innehade ordinarie befattning eller vore försedd med fullmagt, anfört
bland annat, att, ehuru t. f. föreståndaren, lektorn Hofling, icke innehaft
ordinarie tjenst, han likväl, då den ifrågavarande nya organisationen
skulle den 1 juli 1889 träda i verket, vid denna tidpunkt vant vid inrättningen
anstäld i 34 år och, såsom född den 21 mars 1828, då uppnått
eu lefnadsålder af 61 år, hvadan det torde anses billigt, att han
vid den tiden för den nya organisationens genomförande öfverflyttades
till allmänna indragningsstaten med rätt till en årlig pension, som
styrelsen ville föreslå till ett belopp af 3,200 kronor, utgörande 80
procent af hans lektorsaflöning, samt att instruktionssmeden Wiegandt,
hvilken, född den 21 november 1815, redan uppnått eu ålder af mer
än 72 år och vant vid inrättningen anstäld sedan år 1842 samt hade
i kontant aflöning'' 1,000 kronor, på grund åt sin långt framskridna

24

Statsutskottets Utlåtande"N:o 9.

ålder och långvariga tjenstgöring jemväl vore förtjent af att likaledes
från och med juli månad 1889 uppföras å allmänna indragningsetaten
med en årlig pension, hvars belopp medicinalstyrelsen föresloge till
800 kronor, således äfven efter eu beräkning af 80 procent utaf hans
innehafvande kontanta aflöning.

Statskontoret, som den 2 december 1887 afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande i fråga om de sålunda föreslagna pensionerna, hade
deruti, lika med medicinalstyrelsen, förordat t. f. föreståndaren, lektorn
Hofling, och instruktionssmeden Wiegandt till pension på sätt och med
de belopp, medicinalstyrelsen för dem tillstyrkt.

Slutligen har föredragande departementschefen, med tillkännagifvande
att han icke hade något att anmärka mot de af medicinalstyrelsen
sålunda framstälda förslag samt att de gjorda beräkningarne
af kostnaderna för anstalten så väl i sitt gamla skick under första
hälften af år 1889 som för framtiden i dess nya skick ej syntes gifva
anledning till anmärkning, till statsrådsprotokollet anfört följande.

Af det för inrättningen å ordinarie stat hittills uppförda belopp,
4,100 kronor, skulle alltså ett belopp af 2,600 kronor, eller det bidrag
af statsmedel, som inrättningen för framtiden anses årligen behöfva, böra
å ordinarie stat qvarstå. Det nuvarande ordinarie anslaget, 4,100 kronor,
skulle således minskas med 1,500 kronor. Af dessa 2,600 kronor skulle
hälften eller 1,300 kronor jemte 2,700 kronor af anstaltens egna, till
5,400 kronor beräknade inkomster vara tillräckliga för att betäcka utgifterna
för anstalten i dess nya skick under halfåret från den 1 juli 1889
till årets slut. För bestridande af de till 8,950 kronor beräknade utgifterna
för den del af år 1889, hvarunder inrättningen skulle fortgå i sin
kramla verksamhet, skulle finnas tillgängliga 1,300 kronor af statsanslaget
samt 2,700 kronor af anstaltens egna inkomster, eller tillhopa 4,000
kronor. Den summa af 4,950 kronor, som ytterligare erfordrades, torde,
då behofvet skulle upphöra med år 1889, böra beredas genom ett, å
extra stat uppfördt anslag å detta belopp.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning i sjelfva verket allenast
utgör en tillämpning af 1886 års Riksdags ofvanomförmälda i
ämnet fattade beslut, har utskottet icke något annat mot berörda framställning
att erinra, än att de för läroanstaltens föreståndare och instruktionssmed
föreslagna kontanta löneförmåner äfvensom de för lektoren
Hofling och instruktionssmeden Wiegandt ifrågasatta pensioner
synas utskottet till beloppen väl höga.

Hvad först angår omförmälda löneförmåner, så torde till eu början
föreståndaren icke blifva så upptagen af sina göromål för läroanstaltens
räkning, att han icke bör kur na bereda sig tillfälle till eu ganska vid -

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

25

sträckt verksamhet såsom praktiserande veterinär. Med hänsyn härtill
och då föreståndaren tillika kommer att åtnjuta förmånen af fri bostad,
håller utskottet före, att föreståndarens kontanta aflöning lämpligen
kan bestämmas till allenast 2,500 kronor, deraf 1,500 kronor lön och
1,000 kronor tjenstgöringspenningar.

Då vidare instruktionssmeden, enligt Kongl. Maj:ts förslag, skulle
vara berättigad att vid anstalten för egen räkning bestrida skoning af
hästar äfvensom der erhålla fri bostad, föreställer sig utskottet, att ett
belopp af 800 kronor vore att anse såsom fullt tillräcklig aflöning åt
ifrågavarande instruktionssmed.

Då genom dessa nedsättningar i aflöningsbeloppen utgifterna
skulle komma att minskas med tillhopa 1,200 kronor, följer häraf att,
under sådan förutsättning, det bland inkomsterna ingående nuvarande
ordinarie anslaget till veterinärinrättningen i Skara bör nedsättas, icke
såsom Kongl. Maj:t föreslagit, med 1,500 kronor, utan med 2,700 kronor
och således uppföras med 1,400 kronor.

Beträffande åter de för lektorer! Hofling och instruktionssmeden
Wiegandt föreslagna pensioner anser utskottet visserligen, i betraktande
af den långa tid, bemälde personer varit vid veterinärinrättningen
anstälde, det vara med billighet öfverensstämmande, att dem tillerkännes
rätt att från den i kongl. propositionen angifna tidpunkt åtnjuta
pensioner från allmänna indragningsstaten; men då Hofling och Wiegandt
icke uppburit lön å ordinarie stat utan allenast på grund af
förordnande innehaft sina ifrågavarande befattningar, synas de af
Kongl. Magt ifrågasatta pensionsbeloppen skäligen böra nedsättas, för
Hofling till 2,500 kronor och för Wiegandt till 500 kronor.

Utskottet får alltså, med anledning af Kongl. Majds förevarande
framställning;, hemställa

att Riksdagen må

a) för veterinärinrättningen i Skara godkänna
följande stat, afsedd att tillämpas från och med den
1 juli 1889:

föreståndaren, jemte fri bostad, lön
1,500 kronor, tjenstgöringspenningar
1,000 kronor............................ kronor 2,500: —

instruktionssmeden, jemte fri bostad,

lön.................................................... „ 800: —

transport kronor 3,300: —

Bih. till Ttiksd. Prof. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

transport kronor 3,300:
hvarjemte instruktionssmeden må för
egen räkning och med egna arbetare
bestrida skoning af hästar,
utan att likväl lärlingarnes undervisning
derigenom får lida något
intrång;

förbrukning af jern, kol och redskap
under en fyra månaders kurs för
12 civile och sex månaders kurs
för 12 militära hofslagare efter

30 kronor för hvarje lärling ...... ,

två drängar, jemte bostad, lön 450

kronor för hvardera ........................ ,

ved och lyse för elever och undervisningslokaler,
undervisningsmateriel
och onera m. m................... ,.

premier till lärlingarne, motsvarande
afkastningen af det utaf Uggla,

Hellstadius och Thunberg för

ändamålet donerade kapital ......... ,

byggnaders underhåll........................... ,

Summa kronor 6,800: —
b) jemte det att det nuvarande ordinarie anslaget
till ifrågavarande veterinärinrättning, 4,100
kronor, nedsättes med 2,700 kronor eller till 1,400
kronor, anvisa till uppehållande af inrättningens verksamhet
under nämnda år på extra stat 4,950 kronor;
och

720:

900:

1,005:

75

800

c) medgifva, att t. f. föreståndaren för inrättningen,
lektorn Gustaf Victor Hofling och instruktionssmeden
derstädes Carl Adam Wiegandt, må
från och med den 1 juli 1889 under sin återstående
lifstid åtnjuta å allmänna indragningsstaten årlig
pension till belopp af 2,500 kronor för Hofling och
500 kronor för Wiegandt.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

Ang. ny utåt ll:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att,

[institutet. med godkännande af den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikären[5.
] den den 12 januari 1888 intagna aflöningsstat å tillhopa 21,350 kronor

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

27

och öfriga der angifva aflöningsförmåner för direktor, lärare och lärarinnor
vid institutet för blinda, måtte, för tillämpning af samma stat
och för bestridande af institutets utgifter i öfrigt, beviljas förhöjning
af institutets nuvarande ordinarie anslag, 21,000 kronor, med 30,800
kronor till 51,800 kronor; samt att de för institutets direktor, lärare
och lärarinnor afsedda ålderstillägg måtte anvisas att utgå af åttonde
hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att chefen för ecklesiastikdepartementet
vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t till
en början erinrat derom, att det förslag till ny lönestat, för blindinstitutet,
som Kongl. Maj:t för senast församlade Riksdag framlade, icke
blef af Riksdagen godkändt, enär detsamma icke angå! de med befattningarne
vid institutet förenade naturaförmåner; att Riksdagen, som
emellertid med hänsyn till institutets förestående inflyttning i de för
detsamma uppförda nya byggnader och dess deraf föranledda vidgade
verksamhet ansåg sig böra något jemka beloppen af dittills utgående
aflöningar, i stället faststälde följande aflöningar att gälla under
år 1888:

arfvode till direktor .............................................................. kronor 4,000: —

„ „ 4 lärare, 1,500 kronor för hvarje, ............ „ 6,000: —

arfvode till 6 arbetslärare och lärarinnor, 1,000 kronor
för hvarje................................................ kronor 6,000: —

„ „ 1 gymnastiklärare.......................................... „ 900: —

för musikundervisning ...................................................... „ 900: —

,, eu räkenskapsförare och sekreterare........................ „ 500: —

„ läkare och sjukvård ...................................................... „ 1,200: —

„ vaktmästare och portvakt jemte vårdare- och

tjenstepersonalen tillsammans................................. „ 3,000: —;

att Riksdagen derjemte medgaf, att direktor och två ämneslärare
samt tre arbetslärare och lärarinnor vid institutet skulle ega att under
innevarande år tillgodonjuta ålderstillägg enligt samma grunder, som
för 1887 bestämts, nemligen direktor och de två ämneslärarne med
500 kronor hvar samt de öfriga med 250 kronor hvar; samt att Riksdagen
slutligen, för beredande af medel ej mindre till ofvan angifna
aflöningar och ålderstillägg än äfven för öfriga utgifter till uppehållande
af institutets verksamhet, anvisade utöfver det till institutet utgående
ordinarie anslaget, stort 21,000 kronor, på extra stat för år 1888 ett
anslag af 25,300 kronor.

Sedan departementschefen derefter anmärkt, att med institutets
inflyttning i dess nya lokaler, hvilken inflyttning vore utsatt att ega
rum den 1 juli innevarande år, de mera provisoriska förhållanden,

28

Statsutskott ds Utlåtande N:o 9.

under hvilka institutet hittills verkat, borde upphöra, och att tidpunkten
nu syntes vara inne att gifva åt institutet en fast ställning och
organisation, har departementschefen redogjort för ett af institutets
direktion på Kongl. Maj:ts befallning upprättadt förslag till ny definitiv
stat för institutet, omfattande icke blott personalens aflöningsförmåner
så väl i kontant som in natura utan äfven samtliga kostnader
för lokalernas underhåll, lärjungarnes kosthåll, värme, lyshållning m. in.
Enligt detta förslag borde aflöningsstaten för institutets personal upptaga:
för direktor ........................................................ kronor 5,000: —

11

4 ämneslärare, 1,500 kronor för hvarje,

11

6,000:

11

6 arbetslärare och lärarinnor, 1,200 kro-nor för hvardera ..........................................

7,200:

1,200:

V

1 gymnastiklärare......................................

11

11

lärare i musik ...............................................

11

1,200:

11

räkenskapsförare och sekreterare ............

11

750:

summa kronor 21,350

Tillika skulle direktorn erhålla boställsvåning med vedbrand och
möjligen derjemte planteringsland, samt ämneslärare, arbetslärare och
lärarinnor bostad med värme.

Dessutom skulle direktorn och ämneslärarne ega rätt till ålderstillägg
med 500 kronor efter 5 års och ytterligare 500 kronor efter 10
års väl vitsordad tjenstgöring, samt arbetslärare och lärarinnor med
250 kronor efter 5 års och ytterligare 250 kronor efter 10 års väl vitsordad
tjenstgöring.

Till stöd för att direktors aflöning föreslagits att utgå med angifna
belopp hade direktionen anfört, att hans befattning vore af synnerligen
ansvarsfull och mödosam beskaffenhet. Direktorn vid allmänna
institutet för döfstumma, hvilkens göromål icke i något afseende vore
mera magtpåliggande än direktorns vid blindinstitutet, uppbure eu årlig
lön af 5,000 kronor samt dessutom numera två ålderstillägg å tillsammans
1,000 kronor äfvensom innehade boställsvåning med vedbrand
samt köksträdgård. Så vida man ville påräkna en för befattningen
fullt lämplig och duglig person, hvarpå institutets framgångsrika verksamhet
dock ytterst berodde, borde det icke ifrågasättas en lägre aflöning
än den nu föreslagna, i synnerhet som, förutom de göromål, hvilka
kunde anses vara enahanda för båda institutens föreståndare, direktorn
för blindinstitutet särskildt hade att vid anstaltens tryckeri ombesörja
utgifvandet af böcker, afsedda för blinda, samt att anskaffa och tillhandahålla
arbetsmaterial och verktyg åt de i landsorten arbetande
blinda äfvensom att öfvervaka

erhållit, så vidt möjligt vore, gjordes fruktbringande.

att den undervisning de i blindanstalten

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

29

I afseende å ämneslärarne hade direktionen erinrat, att komiterade
för afgifvande af förslag- till blindundervisningens ordnande i det af dem
den 17 december 1880 afgifna betänkande enhälligt ansett, att den föreslagna
aflöningen, 1,500 kronor, vore den minsta, som kunde erbjudas
en ämneslärare vid blindinstitutet.

Beträffande arbetslärarne och lärarinnorna hade direktionen fäst
uppmärksamheten derå, att nyssnämnda komité på angifna grunder
beräknat deras aflöning öfver hufvud till 1,200 kronor för dem hvar
samt derjemte för dem föreslagit två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor.
Handtverkslärarne vid döfstuminstitutet åtnjöte visserligen för
närvarande, jemte fri bostad och vedbrand, endast 1,000 kronor i årligt
arfvode. Men såsom komitén jemväl framhållit, måste arbetsundervisningen
intaga en långt mera framstående ställning inom blindinstitutet
än inom döfstuminstitutet, så vidt det skulle blifva möjligt att utbilda
den blinde till en praktisk och duglig medlem i samhället. Af sådan
anledning kräfde arbetsundervisningen vid blindinstitutet ungefär lika
lång tid som ämnesundervisningen, så att arbetslärarne måste oförtrutet
egna hela sin tid åt de blindas undervisning, och det fordrades af
arbetslärarne icke blott insigt och skicklighet i yrket utan äfven särskilda
anlag jemte förmåga och duglighet att på bästa sätt handleda
den blindes utbildning i det för honom lämpligaste yrket. Direktionens
förslag angående arbetslärares och lärarinnors löneförmåner skilde sig
endast från nämnda komités i fråga om deras ålderstillägg, som direktionen
ansett kunna nedsättas från 300 till 250 kronor.

För gymnastikläraren hade direktionen i likhet med komitén beräknat
en årlig aflöning af 1,200 kronor. Direktionen hade dervid, under
erinran om hvad komitén framhållit rörande gymnastikens stora och
genomgripande betydelse för de blinda, anfört, att, enligt institutets
nuvarande stat, gymnastikläraren för 9 timmars undervisning i veckan
uppbure 900 kronor om året. Så väl direktionen som de af Kongl.
Maj:t särskildt förordnade revisorer för granskning af institutets räkenskaper
och förvaltning hade emellertid ansett den hittills anslagna
•tiden för gymnastikundervisningen vara otillräcklig. Men den nuvarande
lokalens beskaffenhet samt institutets begränsade tillgångar hade dock
ej medgifvit någon större utsträckning af denna undervisning. Efter
inflyttningen i den nya lokalen, och då lärjungarnes antal komme att
ökas till 100, blefve det nödvändigt att till gymnastik anslå minst 12
timmar i veckan. De blindas undervisning i gymnastik skilde sig i
väsentlig grad från seende personers, och en längre tids erfarenhet
vore af nöden, innan läraren hunnit fullt sätta sig in i de blindas rätta
behandling, en omständighet, som måste föranleda dertill, att täta om -

30

Statsutskottds Utlåtande N:o 9.

byten af gymnastiklärare vore ytterst menliga. Då gymnastikläraren
icke kunde erhålla bostad inom anstalten utan måste från hufvudstaden,
der han sannolikt komme att vara bosatt, dagligen företaga resor till
det en half mil derifrån å Tomteboda inrättade institutet, kunde en
duglig lärare i gymnastik ej påräknas för lägre aflöning än 1,200 kronor
årligen.

Till stöd för beräkningen af kostnaden för musikundervisningen till
1,200 kronor hade direktionen åberopat, att för undervisningen i sång
komme att erfordras åtminstone 6 timmar i veckan, och instrumentalmusiken
toge minst 12 timmar i veckan i anspråk. Dessutom borde
undervisning meddelas i pianostämning, en sysselsättning, som visat
sig synnerligen lämplig och inkomstbringande för de blinda.

Vidkommande slutligen det till aflöning af räkenskapsföraren och
sekreteraren föreslagna årliga arfvodet af 750 kronor, hade direktionen
förmält, att sekreteraren och kamreraren vid allmänna institutet för
döfstumma uppbure 1,500 kronor i arfvode, och att göromålen för
innehafvare!! af motsvarande befattning vid blindinstitutet icke toide
komma att blifva synnerligen mindre omfattande. Eu fullt lämplig
och passande person kunde derför ej påräknas för lägre arfvode än
750 kronor om året.

I fråga om den del af direktionens omförmälda förslag, som afser
andra för uppehållande af institutets verksamhet nödiga anslagsbehof
än aflöningsstaten, tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
(sid. 18—20) och vill här endast anmärka, att direktionen
beräknat årliga kostnaden för lokalernas underhåll till 2,500 kronor,
för undervisningsmateriel till 1,200 kronor, för inventarier till likaledes
1,200 kronor, för kosthåll till lärjungarne samt vårdare- och
tjenstepersonalen till sammanlagdt 22,610 kronor 50 öre, för lärjungarnes
beklädnad till 6,000 kronor, för läkare- och sjukvård till 1,500
kronor, för aflöning af vårdare- och tjenstepersonalen till 3,500 kronor,
för tvätt och renhållning till 2,000 kronor, för värme- och lyshållning
till 5,000 kronor och för diverse utgifter till 2,639 kronor 50 öre.

Sammanlagda årliga kostnaden för uppehållande af blindinstitutets
verksamhet skulle således enligt direktionens förslag uppgå till 69,500
kronor, deraf för aflöningar 21,350 kronor och för öfriga utgifter 48,150
kronor, hvartill komma redan medgifna ålderstillägg till åtskilliga lärare
vid institutet, 2,250 kronor, och utgör alltså hela den af direktionen
beräknade utgiftsstaten tillsammans 71,750 kronor.

Den af direktionen sålunda framlagda aflöningsstat, hvilken för
öfrigt i fråga om de kontanta beloppen och ålderstilläggcn öfverensstämmer
med Kongl. Maj:ts till senaste Riksdag i ämnet afgilna för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

31

slag, har Kongl. Maj:t, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid
handen, funnit sig kunna godkänna. Dock har Kongl. Maj:t ansett,
att direktors kontanta aflöning, i enlighet med hvad vid senare löneregleringar
i allmänhet egt rum, borde fördelas i lön- och tjenstgöringspenningar.
Härvid borde, enligt Kongl. Maj:ts förslag, lönen bestämmas
till 3,000 kronor och återstående 2,000 kronor betraktas såsom
tjenstgöringspenningar. Alderstilläggen borde såsom vanligt ega rum
å lönen.

Jemväl direktionens beräkning af de till andra anslagsbehof än
aflöningsstaten för institutet erforderliga utgifter har vunnit Kongl.
Maj:ts bifall.

Till bestridande af samtliga utgifter har direktionen, enligt hvad
departementschefen meddelat, beräknat följande inkomster:

afgifter af elever ............................................................... kronor 5,500: —

ränta å donationer, utgörande i kapital omkring 40,000

kronor, efter 4 procent ...............

kollektmedel .........................................

.............................. „ 1,600: —

............................. „ 600: —

summa kronor 7,700: —

och har direktionen hemstält, att af statsmedel måtte
beviljas utöfver det på ordinarie stat uppförda

anslaget, som utgör ................................................... kronor 21,000: —

ytterligare: för år 1889 dels enahanda belopp, som
blifvit för år 1888 beviljadt, eller 25,300 kronor,
dels ock derutöfver 17,750 kronor, eller tillhopa ,, 43,050: —

summa kronor 71,750: —

Detta förslag till inkomststat har vid ärendets behandling i statsrådet
föranledt åtskilliga erinringar, hvilka återfinnas på sid. 21 och
22 i statsrådsprotokollet och på grund af hvilka Kongl. Maj:t ansett
inkomsterna af elevafgifter kunna beräknas till 15,500 kronor eller
10,000 kronor högre än hvad direktionen gjort.

Då Kongl. Maj:t tillika funnit ändamålsenligast, att de för direktorn
och den öfriga lärarepersonalen ifrågasatta ålderstilläggen, i likhet
med hvad i allmänhet egde rum, anvisades att utgå af hufvudtitelns
förslagsanslag: »ålderstillägg», skulle, enligt Kongl. Maj:ts nu föreliggande
förslag, för blindinstitutet å dess stat erfordras:

till atlöningar ................................................................... kronor 21,350: —

„ öfriga här ofvan i 10 punkter upptagna utgiftsposter
.......................... » 48,150: —

summa kronor 69,500: —

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Till bestridande häraf beräknas af Kong!. Maj:t:

elevafgifter...................................................

.................... kronor

15,500: —

räntemedel .....................................................

.................... )>

1,600: —

kollekt medel .....................................................

.................... »

600: —

institutets nuvarande ordinarie anslag......

.................... »

21,000: —

summa kronor

38,700: —

Således skulle återstå 30,800 kronor i stället för de för år 1888
på extra stat uppförda 25,300 kronor, hvadan den verkliga anslagsförhöjningen
på institutets stat blefve 5,500 kronor.

Lika med Kongl. Maj:t anser Utskottet tidpunkten nu vara inne
att bereda blindinstitutet en fast ställning och organisation, hvarför utskottet
också vill tillstyrka Riksdagen att antaga eu definitiv aflöningsstat
för institutet samt att såsom ordinarie anslag uppföra hela det
för uppehållande af institutets verksamhet erforderliga belopp. Det
organisationsförslag, Kongl. Maj:t nu framlagt, anser sig utskottet deremot
icke kunna i oförändradt skick hos Riksdagen förorda, utan måste
utskottet emot detsamma framställa vissa anmärkningar.

Hvad då först angår den för institutet ifrågasatta aflöningsstaten,
anser sig utskottet icke kunna godkänna de för institutets direktor
samt arbetslärare och lärarinnor äfvensom för gymnastik- och musiklärare
samt räkenskapsförare och sekreterare föreslagna kontanta aflöningsför
måner.

Beträffande direktorn erkänner utskottet visserligen nödvändigheten
deraf, att denne aflönas på ett sätt, som fullt motsvarar hans
ansvarsfulla tjenst. Men vid det förhållande att antalet lärjungar vid
blindinstitutet, som för närvarande utgör icke fullt 60, är beräknadt
till högst 100, under det att, enligt hvad utskottet inhemta t, lärjungarnes
antal vid den med blindinstitutet mest jemförliga läroanstalten,
döfstummeinstitutet, uppgått under läseåret 1885—1886 till 135 och under
läseåret 1886—1887 till 134, anser utskottet, att aflöningen för
blindinstitutets direktor bör sättas något lägre än hvad för döfstummeinstitutets
är faststäldt. Då denne senare, enligt hvad upplyst blifvit,
frånsedt, ålderstillägg, åtnjuter aflöning till belopp af 5,000 kronor,
torde derföre, enligt utskottets förmenande, den kontanta aflöningen för
direktorn vid blindinstitutet lämpligen kunna bestämmas till 4,500 kronor,
deraf 3,000 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
helst i sådan händelse bemälde direktor ändock skulle komma
att, såsom utskottet, med afseende å de särskilda fordringar, som måste
ställas på honom anser billigt, i fråga om aflöningsförmåner intaga en
något förmånligare ställning än rektorerna vid de allmänna läroverken.

Statsutskottets Utlåtande R:o !).

33

Den af Kongl. Maj:t föreslagna ökningen i den till arbetslärarne
och lärarinnorna nu utgående aflöningen anser utskottet icke vara
grundad på tillräckliga skäl. Ty om också, i enlighet med hvad i
statsrådsprotokollet framhållits, arbetsundervisningen antages innehafva
en mera framstående ställning inom blindinstitutet än inom döfstummeinstitutet,
torde likväl, vid det af utskottet nyss antydda förhållande,
att antalet lärjungar är betydligt mindre vid det förra än vid det senare,
blindinstitutets arbetslärare och lärarinnor icke böra erhålla högre
löner än hvad döfstummeinstitutets åtnjuta, eller 1,000 kronor,
helst detta belopp 1 och för sig torde utgöra fullt tillräcklig godtgörelse
för ifrågavarande personers arbete.

De skäl, som blifvit anförda för höjning af anslagen till undervisning
i gymnastik och sång, synas utskottet icke ådagalägga behofvet
af någon ökning i dessa anslag.

Beträffande den för räkenskapsföraren och sekreteraren ifrågasatta
lönen torde visserligen, med hänsyn till de ökade göromål, som särskild!
för denne tjensteman måste blifva en följd af institutets utvidgning,
någon höjning i den nu utgående aflöningen böra ega rum, men
enligt utskottets förmenande saknas likväl skälig anledning att bestämma
lönebeloppet till mera än 600 kronor.

För så vidt det föreliggande förslaget afser ämneslärarnes kontanta
löner äfvensom de för direktorn, ämneslärarne, arbetslärarne och
lärarinnorna ifrågasatta natura förmåner och ålderstillägg, har utskottet
deremot icke något att mot förslaget erinra; och anser sig utskottet
jemväl böra tillstyrka Riksdagen att i enlighet med Kongl. Maj:ts
framställning medgifva, att berörda ålderstillägg måtte få utgå'' af
åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.

Vidkommande derefter beräkningen af de anslagsbelopp, som utöfver
den ifrågasatta aflöningsstaten skulle erfordras för uppehållande
af institutets verksamhet, har utskottet fäst sin uppmärksamhet vid,
att den årliga kostnaden för lokalernas underhåll upptagits till 2,500
kronor. Till stöd härför har anförts, att då kostnaderna för de nya
byggnaderna komme att uppgå till omkring 450,000 kronor, motsvarade
den beräknade kostnadssumman 2,500 kronor det belopp, som
uppkommer vid användandet af den procentberäkning, hvilken vanligen
följdes vid kalkyler öfver underhållskostnaden för enskilda byggnader.

Enligt hvad af punkten 9:o i detta utlåtande inhemtas, har emellertid
i den år 1879 faststälda staten för veterinärinstitutet i Stockholm
motsvarande anslagspost bestämts till allenast 1,000 kronor, ehuru
sistnämnda instituts byggnader värderats till 448,324 kronor, och först
innevarande år, då berörda byggnader begagnats i omkring 10 nr, har
Iuh. till Riksd. Prof. 1888. 4 Sami. 1 Afä. 8 Höft.

O

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kongl. Maj:t begärt förböjning af sagda anslagspost till 2,000 kronor.
Med hänsyn härtill och då i sjelfva verket blindinstitutets byggnader
torde vara mindre kostsamma att underhålla än veterinärinstitutets,
anser utskottet den nu ifrågavarande anslagsposten lämpligen kunna
beräknas till endast 1,500 kronor.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning i öfrigt icke gifvit
anledning till någon anmärkning från utskottets sida, får utskottet under
åberopande af hvad här ofvan anförts hemställa,

att Riksdagen må dels, med fastställande af följande
aflöningsstat för den vid institutet för blinda
anstälda personal

Tjenstgö-

Lön.

ringspen-

Summa

Kronor.

ningar.

Kronor.

Kronor.

1 direktor

(förutom bo-ställsvåning
: med vedbrand
och möjligen
planterings-

1,500

4,500

•

land) ...............

4 ämneslärare

3,000

Direktorn och äm-

neslärarne ega rätt till
ålderstillägg med 500

(förutom bo-stad med

6,000

kronor efter fem års
ocli ytterligare 500;
kronor efter tio års val

värme) ...........

6 arbetslärare

1,500

vitsordad tjenstgöring.

i

och lärarinnor

(förutom bo-stad med

6,000

Arbetslärare och
lärarinnor ega rätt till
ålderstillägg med 250

värme) ............

1 gymnastik-

1,000

—

kionor efter fem ärs

900

900

och ytterligare 250
kronor efter tio ärs väl

lärare ..............

—

vitsordad tjenstgöring.

lärare i musik

1 räkenskaps-

900

900

1

i

förare och se-kreterare ......

600

—

600,

—

—

18,900;

1

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

35

bevilja, för tillämpning af samma stat och för bestridande
af institutets utgifter i öfrigt, förhöjning af
institutets nuvarande ordinarie anslag, 21,000 kronor,
med 27,350 kronor till 48,350 kronor;

dels ock medgifva att i ofvan intagna stat omförmälda
ålderstillägg få utgå af åttonde hufvudtitelns
förslagsanslag: ålderstillägg.

Lasaretts underhåll.

12:o) Uti eu till utskottet remitterad proposition (n:o 27) af den ^ng. /«•
31 december 1887 har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen dels, under för- l^mda be-''
utsättning af kyrkomötets bifall, att den, efter medelmarkegångspris lopp af visso,
jemte forsellön, till Veckholms kyrka och hospital samt till aflöning åt fg^indragna
en syssloman vid hospitalet nu utgående ersättning för indragna 530 tiondeanslag
kubikfot 9,74 kannor tiondespanmål, hälften råg och hälften korn, måtte (K.P.n-o27.)
från och med år 1889 utbytas mot ett årligt belopp af 1,072 kronor
57 öre; dels och att den ersättning för indragna 88 kubikfot 2 kannor
tiondespanmål, som för närvarande tillkomme Veckholms församling
och användes till församlingens folkskoleväsende, måtte från riksstaten
uteslutas.

Utskottet får med anledning häraf och uuder hänvisning till det
vid Kongl. Maj:ts proposition fogade statsrådsprotokollet (sid. 7—9)
hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Öfriga ordinarie anslag.

13:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie Ang- °friga

/CD 0 7 ,J # OVU/lilClT IG

anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan anslag.
förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslags- [6.]
anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved in. in., för närvarande
upptaget till 22,398 kronor, måtte ökas med 415 kronor till 22,813
kronor.

I sin inom Första Kammaren väckta motion (n:o 9) har deremot
herr C. P. af Buren dels föreslagit, att ordinarie förslagsanslaget under
denna hufvudtitel »rese- och traktamentspenningar», som under femårsperioden
1882—1886, likasom ock för åren 1887 och 1888 varit i riksstaten
uppfördt med 1,500 kronor årligen, men hvarå under nämnda
femårsperiod utgifvits i medeltal 7,200 kronor årligen, måtte bestämmas

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till sistnämnda belopp, dels ock i sammanhang härmed hemstält, att alla
Övriga förslagsanslag å ordinarie stater, som utvisade större eller mindre
brist, måtte på enahanda sätt uträknas och bestämmas till det belopp,
hvartill de i medeltal för femårsperioden 1882—1886 utgått.

Härjemte har i eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 3)
herr G. Eriksson, på anförda skal, föreslagit, att Riksdagen vid beviljandet
af det i 1889 års riksstat under åttonde hufvudtiteln, Folkundervisningen,
uppförda förslagsanslag till lönetillskott åt lärare och lärarinnor
vid folkskolor, mindre folkskolor och småskolor måtte besluta deri
förändring i hittills gällande vilkor för lönetillskotts åtnjutande, att sju
månaders årlig undervisningstid bestämdes såsom den minsta, hvarunder
sådant lönetillskott finge på i öfrigt stadgade grunder till skoldistrikten
utgå.

Beträffande först herr af Burens förslag har utskottet vid i motionens
syfte företagen granskning af åttonde hufvudtitelns ordinarie förslagsanslag
särskildt fäst sin uppmärksamhet vid det i herr Erikssons
motion afsedda förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor
och småskolor. Berörda anslag har för åren 1882—1888 i riksstaten
uppförts med följande belopp: för åren 1882—1885 — 2,450,000 kronor,
för år 1886 — 2,880,000 kronor, för år 1887 — 3,145,000 kronor
och för av 1888 — 3,193,000 kronor, hvarvid är att märka, att de förhöjningar
i anslagsbeloppet, som för de två sistnämnda åren vidtagits,
tillkommit uteslutande i och för tillämpning af Riksdagens beslut, att
staten i större proportion än förut egt rum skulle bidraga till ifrågavarande
lärares och lärarinnors kontanta aflöning. Bristen å samma
anslag har utgjort år 1882 204,759 kronor 17 öre, år 1883 289,424
kronor 24 öre, år 1884 389,052 kronor 39 öre, år 1885 484,808 kronor
59 öre och år 1886 325,827 kronor 61 öre samt torde, enligt hvad en
från kongl. statskontoret meddelad uppgift gifver vid handen, för år
1887 kunna approximativt beräknas till 408,885 kronor.

Då med hänsyn till det stora missförhållande, som under de senare
åren sålunda egt rum mellan det beräknade och det verkliga behofvet
å detta anslag, uppenbart är, att det för närvarande anvisade
beloppet, 3,193,000 kronor, för framtiden kommer att i högst väsentlig
grad öfverskridas, anser utskottet, att eu förhöjning af nämnda belopp
lämpligen bör eg a rum och får i sådant hänseende föreslå, att ifrågavarande
förslagsanslag i riksstaten för år 1889 bestämmes till 3,500,000
kronor.

Vidkommande öfriga förslagsanslag under åttonde hufvudtiteln
torde det ej kunna med full visshet antagas, att icke möjligen besparingar
kunna åstadkommas i de utgifter, dessa anslag afse, och ut -

Statsutskottets Utlåtande JV.-o 9.

37

skottet har i följd deraf, åtminstone för det närvarande, ej velat ifrågasätta
höjning af deras belopp.

Hvad åter angår herr G. Erikssons motion, har hvad der anförts
icke kunnat öfvertyga utskottet om lämpligheten af den af motionären
föreslagna, till minskning af undervisningstiden vid folkskolorna och
småskolorna ledande förändringen i nu gällande vilkor för lönetillskotts
åtnjutande från det ifrågavarande anslaget, hvarför utskottet anser, att
motionärens förslag icke bör af Riksdagen bifallas.

Utskottet får derför hemställa:

a) att herr af Buréns förevarande motion må
på det sätt bifallas, att ordinarie förslagsanslaget »lönetillskott
åt lärare vid folkskolor och småskolor» må i
riksstaten för nästkommande år höjas från 3,193,000
kronor med 307,000 kronor till 3,500,000 kronor;

b) att herr G. Erikssons förevarande motion må
af Riksdagen lemnas utan afseende; och

c) att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag, i Indika utskottet icke här
ofvan föreslagit förändring, må för år 1889 fastställas
till samma belopp som i innevarande års riksstat;
dock att i anslaget till skrifmaterialier och expenser,
ved m. m. må få göras den jemkning, som till jemnande
af hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
hafva, utom de redan i punkterna 7:o och 10:o omförmälda,
följande framställningar blifvit gjorda.

Riksarkivet.

14:o)

lingar, som
för år 1889
föregående
utskottet,

Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och hand- Ang. anslag
äro af vigt för fäderneslandets historia, har Kong!. Maj:t "tryck af
äskat 3,000 kronor eller samma belopp, som under flera för fäderne»-år för berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer lan,deis histo °

•’ '' na mgtiga

handlingar.

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af [7.J
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för
fäderneslandets historia, må bevilja för år 1889 ett
extra anslag af 3,000 kronor.

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anvisande
af beviljadt
anslag
för tillbyggnad
till riksarkivet.

Ang. anslag
till statens
konstindustriella
samlingar.

[9-]

Ang. anslag
till lifrustkammaren.

[10]

Ang. anslag
för löneförbättring
åt
tjenstemännen
vid domkapitlens
e.~-Ipeditionner.

[11.]

15:o) Till fortsättande af arbetena å en tillbyggnad för riksark
vet tiar Kongl. Maj:t äskat anvisande på extra stat för år 1889 af e
anslag å 75,000 kronor.

För denna tillbyggnad har Riksdagen beviljat ett belopp af 575,000
kronor, hvaraf på extra stat anvisats 100,000 kronor för år 1886, 250,000
kronor för år 1887 och 75,000 kronor för år 1888, eller tillhopa 425,000
kronor; och får utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kongl.
Maj:ts nu i ämnet gjorda framställning, hemställa,

att Riksdagen till fortsättande af arbetena å en
tillbyggnad för riksarkivet må för år 1889 på extra
stat anvisa 75,000 kronor.

Nationalmuseum.

16:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må för år 1889, i likhet
med hvad förut egt rum, bevilja ett extra anslag af

4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning af
statens konstindustriella samlingar.

Lifrustkammaren.

17:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad förut egt
ram, må på extra stat för år 1889 anvisa ett anslag
af 5,800 kronor för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens
samlingar m. m.

Domkapitlens expeditioner.

18:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

39

att Riksdagen, i likhet med hvad förut under
derå år egt rum, må anvisa på extra stat för år 1889
ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löneförbättring
åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.

Domkyrkorna i Upsala och Skara.

19:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kong!. Maj:t
äskat och föreslagit, må af redan beviljade anslag
anvisa på extra stat för år 1889:

a) till fortsättande af restaureringsarbetena å
Upsala domkyrka 70,000 kronor; och

b) till fortsättande af restaureringsarbetena å
Skara domkyrka 35,000 kronor.

Universiteten.

20:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må äfven för år 1889 anvisa följande
extra anslag, nemligen:

a) till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala
3,000 kronor;

b) till det språkvetenskapliga seminariet i Lund
2,950 kronor;

c) till det matematiska seminariet i Upsala
1,500 kronor; och

d) till det, matematiska seminariet i Lund 1,000
kronor.

21:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att till anställande vid. universitetet
i Upsala under sex år af lärare i tyska, franska och engelska språken,
enligt de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t kunde meddelas,
måtte anvisas 36,000 kronor, deraf 6,000 kronor att utgå under
år 1889.

Till stöd för denna anslagsfordran, som närmast föranledts af en

Ang. anvisande
af en
del af beviljndt
anslag
till restaurering
«f två
domkyrkor.

[12.]

Ang. anslag
till spräkvetenskapliga

seminari'' r

m. tv

Ang. anslag
till anställande
af lärare
i tyska, franska
och engelska
språken
vid Upsala
universitet.

[14.]

40

Statsutskottets Utlåtande N:o d.

af det större akademiska konsistoriet i Upsala, på anhållan af filosofiska
fakultetens humanistiska sektion, hos universitetskanslern gjord och
af denne förordad framställning, har departementschefen, enligt hvad
statsrådsprotokollet utvisar, hufvudsakligen åberopat innehållet i eu af
professoren i nyeuropeisk linguistik och modern literatur J. T. Hagberg
redan år 1885 till förutnämnda humanistiska sektion afbiten skrifvelse
i ämnet.

Beträffande vigten af ifrågavarande anslag hade — upplyser
departementschefen — i berörda skrifvelse framhållits, att det redan
länge vid universitetet visat sig bchöfligt att bereda den studerande
ungdomen tillfälle att under god ledning öfva sig i tyska, franska och
engelska språkens talande och skrifvande, samt att uppenbart vore,
det behofvet af sådan öfning blefve allt känbarare, ju mera beröringen
med främmande folk tilltoge i liflighet och mångsidighet och ju mera
anspråken på färdighet och skicklighet hos lärarne i främmande lefvande
språk vid de allmänna läroverken måste stegras. För afhjelpande
af den brist, som i nämnda hänseende länge funnits, hade tid
efter annan särskilda åtgärder vidtagits, men då nödiga penningmedel
icke funnits att tillgå, hade dessa åtgärder dels blifvit inskränkta inom
ett allt för litet område, dels för sin möjlighet varit beroende på särskilda
gynsamma omständigheter, som endast tillfälligtvis erbjudit sig.
Utan säkert beräkneliga penningmedel kunde det ifrågavarande behofvet
af undervisning och öfning icke på ett varaktigt sätt och i nog
stor omfattning afhjelpas. Det fordrades nemligen, att i hvart och ett
af de ofvan nämnda språken anstäldes eu lärare, som hade detta språk
till sitt modersmål och derjemte vore i besittning af den bildning och
lärareskicklighet, som gjorde det möjligt att meddela god och säker
undervisning och ledning. Eu sådan fordran kunde icke uppfyllas, om
man icke för en något längre tid, exempelvis sex år, hade att erbjuda
en nöjaktig, af alla tillfälligheter oberoende årlig inkomst och derjemte
nödig sjelfständighet i lärareverksamhetens utöfning. Endast på detta
sätt kunde man å ena sidan undvika den fara, som ofta förut och
jemväl af den läroverkskomité, som den 25 augusti 1884 afgaf sitt
betänkande, icke utan skäl framhållits såsom förenad med inkallande
af utländingar af ofta måhända tvifvelaktig bildningsgrad, och å andra
sidan bereda medellösa studerande tillfälle att, så mycket som kunde
behöfvas, begagna sig af ifrågavarande lärares undervisning och ledning.
Då icke blott nyss nämnda läroverkskomité på goda grunder
och med stor bestämdhet förordat eu väl behöflig utvidgning och förbättring
i undervisningen i främmande lefvande språk vid universiteten,
utan äfven sedermera såväl filosofiska fakulteten och hennes båda sek -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

41

tioner som ock det större akademiska konsistoriet i detta hänseende
förklarat sig dela komiténs mening, borde såsom en första åtgärd för
vinnande af detta ändamål vid universitetet anställas särskilda lärare
i tyska, franska och engelska språken. Säkerligen skulle genom en
dylik åtgärd universitetsstudierna i nämnda språk i hög grad främjas
och särskild! utbildningen af duglige lärare för de allmänna läroverken
kraftigt befordras.

Vidkommande ifrågavarande lärares anställande, löneförmåner och
åligganden hade professoren Hagberg föreslagit: att universitetets
kansler skulle ega att efter förslag , af filosofiska fakultetens humanistiska
sektion till lärare för en tid af sex år antaga och förordna utländing,
som hade det språk, hvari han skulle undervisa, till sitt modersmål
och egde den vetenskapliga bildning, Korn för hans lärareverksamhet
kunde anses behöflig; att dylik lärare skulle åtnjuta ett årligt
arfvode af 2,000 k ronor, som qvartalsvis till honom utbetalades; samt
att det skulle åligga bemälde lärare, att, hvar och eu i det språk,
som utgjorde hans läroämne, under den del af läsåret, då offentliga
föreläsningar höllos, tre timmar i veckan meddela offentlig undervisning
på det sätt, som af kanslern efter förslag af humanistiska sektionen
föreskrefves, och dessutom under samma tid likaledes tre timmar
i veckan gifva enskild undervisning åt studerande mot eu af det mindre
akademiska konsistoriet efter humanistiska sektionens förslag bestämd
afgift, hvilken af hvarje studerande, som begagnade sig af denna
undervisning, skulle vid lärokursens början erläggas, samt slutligen
att mot den ersättning, han sjelf funne skälig, meddela enskild undervisning
åt de studerande.

Såsom af statsrådsprotokollet vidare inhemtas, har hvad professoren
Hagberg sålunda föreslagit icke gifvit anledning till någon annan
erinran från departementschefens sida, än att arfvodena icke borde
fixeras till ovilkorligen samma belopp, 2,000 kronor, för hvarje af de
föreslagna lärarne, emedan det, enligt departementschefens förmenande,
kunde blifva nödvändigt att af anslaget anvisa något mera åt en lärare
än åt en annan.

Utskottet får till en början erinra derom, att nu föreliggande
fråga redan förut, ehuru under en annan form, varit föremål för Riksdagens
behandling. Vid 1886 års riksdag föreslogs nemligen af enskild
motionär, att Riksdagen, för åstadkommande af undervisning vid
universiteten i den praktiska behandlingen af tyska, engelska och
franska språken i enlighet med de bestämmelser härom, som Kong!.
Maj:t, efter universitetsmyndigheternas hörande, kunde finna för godt
att utfärda, ville ställa till Kongl. Maj:ts disposition för hvartdera af
Bill. till lutså. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. G

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

universiteten i Upsala och Lund ett årligt belopp af 6,000 kronor. I
det, utlåtande, utskottet afgaf med anledning af denna motion, hemstälde
utskottet visserligen, att motionen icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda, men utskottet, som funnit de skäl, hvilka
anförts till stöd för förslaget, värda uppmärksamhet, grundade denna
sin hemställan hufvudsakligen på den omständighet, att förslaget icke
framlagts af Kongl. Maj:t, och uttalade tillika den förmodan, att ett
afslag å motionärens framställning endast skulle innebära ett uppskof
med anordnandet vid universiteten af sådan språkundervisning, som
af motionären åsyftades. Hvad utskottet hemstält, bifölls af båda kamrarne,
utan att dervid förekom någon anmärkning mot utskottets
ofvan angifna uttalande.

Utskottet hyser fortfarande den öfvertygelse, att anställandet af
ifrågavarande lärare skulle medföra stort gagn för språkundervisningen
i landet, och då utskottet icke heller funnit någon anledning till erinran
mot storleken af det anslag, Kongl. Maj:t för ändamålet äskat, tvekar
utskottet icke att tillstyrka bifall till förslaget i fråga. Härvid anser
sig utskottet likväl böra framhålla önskvärdheten deraf, att afgiftern :
för den enskilda undervisning, som det skulle åligga bemälde lärare
att under läseterminerna tre timmar i veckan meddela, måtte af vederbörande
myndighet bestämmas så låga, att äfven ynglingar med knappa
tillgångar kunde begagna sig af denna undervisning.

Under uttalande häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för anställande vid universitetet
i Upsala under sex år af lärare i tyska, franska
och engelska språken, enligt de närmare bestämmelser,
som af Kongl. Maj:t meddelas, bevilja 36,000
kronor samt deraf på extra stat för år 1889 anvisa

6,000 kronor.

Ang. anslag
till Garolinaredivivabyggnaden
i
IJpsala.

[15.]

22:o) Kongl. Magt har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,
att det till förändring i Carolina-rediviva-byggnaden i Upsala beviljade
anslag å 200,000 kronor finge användas till utförande af de i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1888 omförmälda
arbeten, utan annat vilkor å universitetets sida än att universitetet af
egna eller eljest anskaffade medel beredde tillgång till bestridande af
alla de kostnader, hvilka, utöfver statsbidraget, blefve för dessa arbetens
verkställande behöfliga, äfvensom af berörda anslag för år 1889 anvisa

50,000 kronor.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, att chefen för eckle -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

43

siasiikdepartementet vid föredragning i statsrådet af ifrågavarande ärende
till en början erinrat, hurusom senast församlade Riksdag i skrifvelse
den 7 juli 1887 beträffande det af Kongl. Maj:t nämnda år äskade anslag
till förändring af Carolina-rediviva-byggnaden i Upsala anfört:
att Riksdagen väl funne det nödvändigt, att sådan förändring af bibliotekshuset.
så fort ske kunde vidtoges, att biblioteket sattes i stånd att
motsvara de anspråk, som kunde och borde ställas på en institution af
ifrågavarande art, men ansåge universitetet böra af egna medel bidraga
till betäckande af derför erforderliga kostnader; att den kostnadssumma,
som beräknats för verkställande af de ifrågasatta förändringarna, eller

350.000 kronor, syntes väl hög, då med hänsyn till nu gällande pris
å material och arbete vissa nedsättningar kunde göras och dessutom
i vissa fall minskning i kostnaden kunde åstadkommas derigenom, att
ett mindre dyrbart material begagnades, dock att byggnadens ändamålsenlighet
och tryggande mot eldfara icke i något afseende uppoffrades;
och slutligen att en del inredningsarbeten, såsom hyllor m. in., med
hvilka skulle tillgodoses först längre fram uppstående behof, kunde
uppskjutas för att utföras först i den mån, som behofvet uppstode, —
en minskning af kostnaderna inom de närmaste åren, som torde påkallas
äfven deraf, att universitetets bidrag möjligen kunde behöfva
fördelas på någon längre tid; och hade Riksdagen af dessa skäl till utförande
af förändring af byggnaden i öfverensstämmelse med den framlagda
planen beviljat ett bidrag af statsmedel till belopp af 200,000
kronor och deraf på extra stat för år 1888 anvisat eu fjerdedel, eller

50.000 kronor, dock under vilkor att universitetet af egna eller eljest
anskaffade medel beredde tillgång till bestridande af alla de kostnader,
hvilka utöfver statsbidraget blefve för ändamålet behöfliga.

Departementschefen har vidare meddelat, att universitetskansleren,
som erhållit befallning att efter vederbörandes hörande inkomma med
det yttrande och förslag, hvartill Riksdagens omförmälda beslut kunde
föranleda, medelst skrifvelse den 28 sistlidne december öfverlemnat ett
från det större akademiska konsistoriet infordradt utlåtande, livilket åtföljts
af drätselnämndens yttrande och förslag, innefattadt i utdrag af
dess protokoll, hvartill såsom bilagor fogats dels eu af akademikamreraren
afgifven utredning angående universitetets ekonomiska ställning,
dels ock ett af bibliotekarien G. Annerstedt och arkitekten C. A. Kihlberg
afgifvet gemensamt yttrande.

Annerstedt och Kihlberg, hvilka anmodats att, företaga granskning
af och söka åstadkomma sådana modifikationer uti de förut uppgjorda
ritningarna och förslaget rörande Carolina-byggnadens förändring, att

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kostnaderna kunde nedbringas till 200,000 kronor, både — upplyser
departementschefen — till fullgörande af berörda uppdrag anfört följande.

Nyssnämnda summa måste i första rummet användas för trapphusets
omgestaltning. Det vore nemligen ej ensamt af bristen på utrymme
för böcker, som biblioteket nu så känbart lede, utan äfven af
de olägenheter, som arbetslokalernas otillräckliga antal och olämpliga
läge medförde. Begge dessa svårigheter skulle afhjelpas på en gång
genom trapphusets förändring, under det att eu ändring af sjelfva hufvudbyggnadens
tredje våning till boksal visserligen ökade utrymmet för
böcker men på samma gång i hög grad stegrade de nuvarande arbetslokalernas
olägenheter genom ytterligare ökning af de redan nu orimliga
afstånden från arbetets medelpunkt till samlingarnas olika delar.
Med ifrågavarande summa kunde man ej blott fullständigt genomföra
hela trapphusets omgestaltning utan äfven, derest ej oförutsedda prisstegringar
rubbade de uppgjorda, beräkningarna, de åtgärder, som åsyftade
att undanrödja nu befintliga olägenheter i bottenvåningen. Man
skulle sålunda kunna utföra två vigtiga partier af planen, och det resultat,
som dermed vunnes, innebure följande betydande fördelar: hela
biblioteksarbetet blefve förlagdt till byggnadens midt; eu läsesal, som
hittills alldeles saknats och hvaraf behofvet dagligen låtit sig allt starkare
förnimma, förvärfvades omsider; i dess omedelbara närhet blefve
inrättadt ett nytt, väl beläget och rymligt utlåningsrum, hvarifrån de
kortaste möjliga förbindelser förde till byggnadens alla delar; för alla
tjensteman anskaffades nya, välbelägen .arbetsrum; och slutligen blefve
de hissar för boktransport, som hittills alldeles saknats, inlagda just
der de borde befinna sig, nemligen i husets midt, Hvad åter utrymmet
lör böcker anginge, kunde de nya boksalarne och öfriga rum i trapphuset
enligt beräkning emottaga 111,000 volymer, hvilket innebure en
stegring af 42 procent i det nu befintliga bokutrymmet. Härvid borde
ock ihågkommas, att alla lokalerna i trapphuset skulle blifva fullkomligt
brandfria och utförda efter en genomtänkt, sammanhängande och
ändamålsenlig plan. — Åtgärderna för omändring af bottenvåningen i
sjelfva hufvudbyggnaden innebure, att dess inrättning lämpades efter
den nya plan, som förläde arbetet till byggnadens centrum, att de inre
förbindelserna mellan dess olika delar i hög grad utvecklades och att
belysningen . förbättrades. Häri inginge äfven hela den forna vestibulens
ändring, hvilken åtgärd vore en nödvändig förutsättning för
trapphusets omgestaltning.

Otvifvelaktigt kunde det resultat, som med eu tillgång af 200,000
kronor stode att vinna, kallas högst tillfredsställande i det afseende,

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

45

att icke blott biblioteket befriades från de tryckande besvärligheter, med
hyil ka det nu kämpade, utan äfven dess förmåga att fylla sin uppgift
direkt stegrades genom den koncentrering af arbetet, som blefve eu
följd af trapphusets omgestaltning. I afseende på sjeifva hufvudbyggnaden
qvarstode likväl i oförminskad grad den hotande eldfaran. Man
hade derför sökt utreda, hvilket vore det minsta möjliga belopp utöfver

200,000 kronor, som skulle erfordras för att äfven i hufvudbyggnaden
genomföra de åtgärder, hvilka voro nödiga för dess betryggande mot
eldfara, men lemna åt framtiden alla öfriga delar af planen, hvilka icke
af de två hufvudmomentens verkställande ovilkorligen betingades.

För undanrödjande af eldfara hade i den förut upprättade planen
föreslagits, dels att omhvälfva taket öfver andra våningen, dels att inlägga
den hittills saknade brandbottnen öfver tredje våningen och i
sammanhang härmed ändra taket, dels att genom uppdragande af vestibulens
tvärmurar ända öfver taket afdela byggnaden i tre brandfria partier.

Af skäl, hvilka omförmälas på sid. 31 i statsrådsprotokollet, måste,
enligt Annerstedts och Kihlbergs åsigt, samtliga dessa åtgärder genomföras
på en gång och i sin helhet.

Det förhållandet, att den afsedda jernkonstruktionen i tredje våningen,
på samma gång den skulle uppbära brandhvalf och tak, tillika
skulle utgöra stommen för våningens inredning till boksal, och att sålunda
i samband med åtgärderna för våningens brandfrihet äfven de
vigtigaste förarbetena för dess framtida bestämmelse att tjena till boksal
skulle blifva undangjorda, kunde endast betraktas såsom en fördel,
emedan derigenom arbetet å bokhylleställningars, gallerigolfs och jerntrappors
inläggning, då salen komme att för sitt ändamål fullt anordnas,
i hög grad underlättades och äfven kunde, om så blefve nödigt,
successivt genomföras.

Efter förnyad granskning af ritningar och kostnadsförslag, efter
försök att uppdela byggnadsplan!! i olika partier och efter inhemtande
af nya upplysningar i frågans tekniska och ekonomiska detaljer, hade
det resultat af undersökningen framgått, att om de tillgängliga medlen
kunde beräknas till 250,000 kronor, vore man dermed i stånd ej blott
att genomföra hela trapphusets omändring och sålunda försätta biblioteket
i ett tillfredsställande skick utan äfven att verkställa alla åtgärder
syftande att göra hufvudbyggnaden brandfri, hvarigenom dess dyrbara,
delvis alldeles oersättliga samlingar kunde anses tryggade mot den eldfara,
som nu vore så öfverhängande. Och på samma gång hade man
vunnit den fördel att hafva tredje våningen försatt i det skick, att den
utan större svårighet kunde i en iramtid fullt inredas eller efter hand
för sitt ändamål anordnas. Hvad som efter dessa arbetens utförande

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skulle återslå, nemligen nästan alla förändringar i hufvudbyggnadens
yttre, den egentliga inredningen af tredje våningen till boksalar och alla
de förändringar i de gamla våningarna, som kunde från ofvannämnda
arbeten afskilja^, Unge anstå till framtiden och kunde göra det, så snart
man lyckats lösa, hvad som kunde kallas planens hufvuduppgift.

När frågan huruvida universitetet egde tillgångar för bestridande
af de kostnader, som utöfver statsbidraget erfordrades för genomförande
af förändringarna i Carolina-rediviva-byggnaden enligt den uppgjorda
planen, förekom till behandling hos drätselnämnden, enade sig — meddelar
departementschefen vidare — tre af dess ledamöter om den mening,
att universitetet måste anses sakna egna tillgångar, med hvilka
det kunde bidraga till Carolina-byggnadens omändring. Nämndens två
öfriga ledamöter anförde deremot såsom sin gemensamma åsigt, att då
det så väl genom föregående utredning som genom bibliotekarien Annerstedts
och arkitekten Kihlbergs afgifna yttrande vore ådagalagdt, att
två åtgärder vid bibliotekshuset vore af högsta behof påkallade, den
ena bestående i trapphusets och vestibulens förändrade inredning och
den andra i hvalfs och jernkonstruktioners uppförande för husets betryggande
mot eldfara, det större akademiska konsistoriet, fastän universitetet
icke egde några medel, som kunde såsom bidrag till båda
dessa åtgärders vidtagande anvisas utan en mycket känbar minskning
i de tillgångar, hvilka voro afsedda för befordrande af sådana syften
och ändamål, som omedelbart anginge undervisningen, och dermed
följande nödtvång att starkt inskränka utgifterna för tillfälliga undervisningsbehof,
likväl med afseende på den utomordentligt stora vigten
af de båda ofvan omnämnda åtgärderna, och då penningmedel till dessas
fullständiga utförande icke på annat sätt kunde erhållas, bordo hemställa,
att för nämnda ändamål måtte anvisas ett belopp af 50,000 kronor
att utgå af universitetets reservfond, hvilken borde anses dertill hafva
tillgång.

Det större akademiska konsistoriet hade i skrifvelse till kanslern
— under åberopande af bibliotekarien Annerstedts och arkitekten Kihlbergs
yttrande — anhållit, att kanslern måtte af universitetets reservfonds
beräknade behållning, omkring 83,000 kronor, bevilja det utöfver
det vilkorligt erhållna statsanslaget erforderliga beloppet 50,000 kronor,
samt hos Kongl. Maj:t hemställa, att universitetet måtte få anses genom
utförande af ofvanberörda, till de angifna hufvuduppgifternas lösning
ledande arbeten uppfylla vilkoren för utbekommande af statsanslaget
och efter dessa arbetens fullbordande i enlighet med den förut uppgjorda
planen vara befriadt från alla med detta statsanslag förenade
förbindelser.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

47

För kanslerns eget yttrande i ämnet redogöres å sidorna 33 och
34 i statsrådsprotokollet.

Deraf framgår, att kanslern förmält sig vara sinnad att för Carolina-rediviva-byggnadens
omändring anvisa 50,000 kronor af universitetets
reservfond, derest Kong! Maj:t, på sätt konsistoriet förutsatt,
förklarade universitetet dermed vara befriadt från alla med ifrågavarande
statsanslag förenade förbindelser.

Utöfver de i statsrådsprotokollet omförmälda handlingar har till
utskottet jemväl öfverlemnats eu af bibliotekarien Annerstedt och arkitekten
Kihlberg den 16 sistlidne mars afgifven särskild redogörelse för
de förändringar, som nu föreslagits i den för senast församlade Riksdagframlagda
planen till den ifrågavarande biblioteksbyggnadens omändring,
hvilken redogörelse tillika innehåller uppgift å de arbeten, som ansetts
kunna uppskjutas och de kostnader, som i sådant fall skulle kunna å
olika poster inbesparas. Då berörda redogörelse synes utskottet egnad
att åstadkomma eu klarare uppfattning af den föreliggande frågan, har
utskottet ansett sig böla låta densamma komma till Riksdagens kännedom,
hvarföre utskottet såsom bilaga (n:o 1) fogat densamma till detta
utlåtande. Af redogörelsen inhemtas, att utförandet af följande delar af
planen, beräknade till nedan angifna kostnadsbelopp, ansetts kunna
utan större olägenhet uppskjutas, nemligen:

tredje våningens i hufvudbyggnaden direkta aptering till bokmagasin
............................................................................. kronor 48,183: —

i/g åtgärderna för byggnadens yttre dekorering „ 29,720: —

anbringande af jernluckor för bottenvåningens
fönster ..................................................................... ,, 4,940: —

samt af arbetena för värmelednings utsträckning
det, som belöpte på dess inledning i hufvudbyggnadens
tredje våning .......................................... ,, 6,000: —

Summa kronor 88,843: —

hvarefter skulle återstå ..................................... „ 261,157: —

af de ursprungligen beräknade kostnaderna kronor 350,000: —

Af de motiv, senast församlade Riksdag anförde för sitt beslut i
ämnet, framgår, att Riksdagen väl erkänt, att en omändring af Carolinarediviva-byggnaden
af behofvet oundgängligen påkallades, men tillika
ansett, att Upsala universitet borde af egna medel bidraga till de derför
erforderliga kostnaderna. Emellertid torde det genom de upplysningar,
som till statsrådsprotokollet meddelats, numera vara ådagalagdt, att
universitetet med hänsyn till sin reservfonds ställning icke kan ikläda

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sig samtliga de förpligtelse!-, Riksdagen föreskrifvit såsom vilkor för
det beviljade statsanslagets utgående. Det förslag i ämnet, som nu
för Riksdagen framlagts, anser utskottet deremot välbetänkt, ty, derest
detsamma genomfördes, skulle samtliga hufvuduppgifter i den ursprungliga
planen till biblioteksbyggnadens omändring vinna sin lösning, utan
att statsverket derigenom —- åtminstone för en längre tid — betungades
med några utgifter, utöfver det af Riksdagen förlidet år beviljade
beloppet. Utskottet har endast funnit nödigt föreslå eu sådan affattning
af det begärda medgifvandets ordalydelse, att säkerhet vinnes för
att samtliga hufvuduppgifterna utan vidare statsbidrag bringas till utförande
och fidlbordan samt uppskof eger rum endast med de här ofvan
angifna delar af arbetet, hvilka ansetts kunna utan större olägenhet
anstå. Då dessa senare beräknats motsvara ett utgiftsbelopp af 88,843
kronor, skulle visserligen, enligt det år 1886 upprättade kostnadsförslaget,
de öfriga hufvudsakliga arbetena kräfva en kostnad af 261,157
kronor. Lika med 1887 års Riksdag och i enlighet med hvad jemväl
i bibliotekarien Annerstedts och arkitekten Kihlbergs redogörelse antydes,
anser utskottet emellertid det vara antagligt att, på grund af
de sedan år 1886 inträffade prisfall, samma arbeten i verkligheten kunna
utföras för 250,000 ki-onor.

På grund af hvad ofvan anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen må

a) medgifva, att det till förändring af Carolinarediviva-byggnaden
i Upsala beviljade anslag å 200,000
kronor må användas utan annat vilkor å universitetets
sida, än att universitetet af egna eller eljest anskaffade
medel bereder tillgång till bestridande af
alla de kostnader, hvilka, utöfver statsbidraget, kunna
blifva behöfliga för verkställande af samtliga i den
ursprungliga planen upptagna arbeten med undantag
endast af dem, hvilka funnits kunna utan större olägenhet
uppskjutas, nemligen tredje våningens i hufvudbyggnaden
direkta aptering till bokmagasin, åtgärderna
för byggnadens yttre dekorering, anbringande
af jernluckor för bottenvåningens fönster samt värmeledningens
inledning i hufvudbyggnadens tredje våning;
samt

b) af berörda anslag för år 1889 anvisa 50,000
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

40

23:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen — i likhet med hvad för innevarande
år egt rum — må till särskildt arfvode åt docenten
vid universitetet i Lund Sven Söderberg för år 1889
anvisa ett extra anslag af 1,500 kronor, med vilkor
att Söderberg fortfarande under nämnda år egnar sin
tjenst åt historiska museet och för detsamma utför
det arbete, som det mindre konsistoriet på förslag af
museets föreståndare finner skäl bestämma.

24:o) Till ny byggnad för botaniska institutionen vid universitetet i
Lund har Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag af 54,000 kronor, deraf
att utgå under år 1889 18,000 kronor.

I sin inom Första Kammaren väckta motion (n:o 10) har herr
friherre R. Klinekowström i motsats härtill hemstält, att ifrågavarande,
af Kongl. Maj:t begärda anslag icke måtte af Riksdagen beviljas; och
har motionären till stöd för sitt förslag anfört, bland annat, att universitetet
af egna tillgångar borde kunna åstadkomma nödiga medel
att under hand bekosta den ifrågasatta byggnadens uppförande.

Enligt hvad det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1888 gifver vid
handen, har chefen för ecklesiastikdepartementet, vid föredragning inför
Kongl. Maj:t af förevarande ärende, till en början erinrat, att det akademiska
konsistoriet i Lund vid flera tillfällen framhållit behofvet af
en ny byggnad för den ifrågavarande institutionen, hvarefter departementschefen
å sid. 35—39 af omförmälda statsrådsprotokoll redogjort
för innehållet i eu skrifvelse i ämnet, som institutionens föreståndare
professor F. W. C. Areschoug ingifvit till nämnda konsistorium och
hvari hufvudsakligen anförts följande.

Den nuvarande institutionsbyggnaden, hvars nedre våning innehölle
bostad för trädgårdsmästaren samt ett mindre auditorium och den
öfre lokal för de botaniska samlingarna, vore redan för sistnämnda
ändamål alldeles otillräcklig, hvarför dessa samlingar ej längre kunde
så ordnas, att de blefve lätt tillgängliga för undervisningen och för
studierna. I museilokalen kunde numera ej beredas plats för ett enda
nytt växtskåp. Auditoriet vore också under nuvarande förhållanden,
sedan de studerandes antal blifvit två till tre gånger större, än det var,
när byggnaden uppfördes, otillräckligt, så att föreläsningarna måst förläggas
till den nya universitetsbyggnaden, hvilket varit förenadt med
Bill. till Riksd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 8 Raft. 7

Ang. anslag
till särskildt
arfvode åt
'' docenten i
Lund S. Söderberg.

[16.]

Ang. anslag
till ny byggnad
för botaniska
institutionen
i
Lund.

[17.]

so

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stora svårigheter och för öfrigt knappast läte sig göra utom i de fall,
då föreläsningarna omfattade sådana delar af vetenskapen, som ej erfordrade
vidare undervisningsmateriel.

Ur mer än en synpunkt vållade denna brist på utrymme olägenheter,
hvilkas betydelse ej borde underskattas. Så hade f. d. professorn
J. G. Agardh för ett år sedan hos institutionens föreståndare
gjort eu officiel förfrågan, huruvida institutionen kunde bereda plats åt
hans algherbarium för den händelse detsamma, såsom hans afsigt vore,
blefve till institutionen föräradt. Enär utan öfverdrift kunde sägas, att
detta algherbarium vore den största, dyrbaraste och för vetenskapen
vigtigaste algsamling i verlden, ja, för algologiens studium i vår tid
af lika stor betydelse, som Linnés herbarium på sin tid var för studiet
af de fanerogama växterna, så torde redan denna omständighet utgöra
en fullt giltig anledning till anskaffande af större utrymme för den
botaniska institutionen. Det Agardhska algherbariet kunde omöjligen
finna nödigt utrymme i den nuvarande institutionsbyggnaden; och om
det af sådan anledning ej komme att tillfalla Lunds universitet, så kunde
man med visshet förutse, att det ginge för vårt land förloradt, enär
säkerligen utlandets större botaniska institutioner skulle täfla om att
förvärfva detsamma till ett pris, som måhända föga eller alls icke komme
att understiga det, för hvilket den föreslagna byggnaden skulle kunna
uppföras.

Vidare saknades helt och hållet utrymme för de för den botaniska
undervisningen så vigtiga samlingarna af växtpreparat. Endast
ett rum, och detta det minsta, hade upplåtits för dylika samlingar, men
vore numera så öfverfullt, att allt, som i denna väg på de senare åren
insamlats, måst sammanpackas på en mörk vind, der det knappast
vore åtkomligt. Och äfven nyssnämnda rum behöfdes inom kort för
herbarierna, som befunne sig i jemn tillväxt.

På den tid, då den botaniska trädgården anlades, hade man
knappast ännu någon föreställning om, att vetenskapliga institutioner
kunde hafva någon annan uppgift än att inrymma samlingar. Den
nyare tiden stälde emellertid äfven andra fordringar på en vetenskaplig
institution. Den skulle lemna utrymme ej blott för samlingar utan
äfven för vetenskapligt arbete och vetenskapliga öfningar. Men plats
för dessa ändamål saknades vid ifrågavarande institution. Då för flera
år sedan anordnades fytotomiska öfningar, hvilka allt sedan fortgått,
uppläts ett af institutionens rum för dessa öfningar. Detta rum, som
var i hög grad olämpligt, hade sedermera måst tagas i anspråk för
samlingarna, men derjemte liksom äfven ett annat rum på museet fått
användas för de fytotomiska öfningarna till stort men så väl för dessa

Statsutskottets Utlåtande N:o 9

som för arbetena på museet. Sannolikt funnes ej något annat universitet,
der man ej upplåtit särskilda arbetsrum för fytotomiska undersökningar,
och, om bristen i detta hänseende vid Lunds universitet ej
snart blefve afhjelpt, nödgades man nedlägga dessa öfningar, på det
att åtminstone verksamheten på museet måtte kunna ostörd fortgå.

Då för ofvan omförmälda ändamål en ny byggnad vore för den
botaniska institutionen ett behof, som ej läte sig afvisa, så vida man
ej ville helt och hållet undertrycka botanikens studium vid detta universitet,
så uppstode den frågan, huruvida icke i denna byggnad äfven
borde beredas utrymme för andra forskningsrigtningar inom vetenskapen
än dem, för hvilka den nuvarande byggnaden närmast vore afsedd.
Ty i annat fall kunde lätt inträffa, att efter förloppet af några år ytterligare
eu byggnad för tillgodoseende af sådana forskningsrigtningar
blefve behöflig, hvilket åter skulle blifva kostsammare, än om på en gång
en byggnad, tillräcklig för eu längre tid, uppfördes. I sådant afseende
kunde särskildt framhållas behofvet af lokal för öfningar och arbeten
i den experimentella växtfysiologi^!. I vårt land hade den anatomisktfysiologiska
rigtningen inom botaniken sent och ännu endast delvis
vunnit insteg. Visserligen hade på senare åren vid universiteten tillfälle
beredts åt den studerande ungdomen att öfva sig i anställandet
af växtanatomiska undersökningar, men ännu hade det verkliga och
på experiment grundade studiet af växtfysiologien i följd af bristen på
materiella hjelpmedel helt och hållet måst åsidosättas.

Icke blott för den stora betydelse, som växtfysiologien i och för
sig egde inom den moderna biologien, utan äfven på grund af dess
stora praktiska vigt vore det att beklaga, att ännu ej någonstädes i vårt
land tillfälle beredts att studera denna gren af vetenskapen. Den kunde
hafva sin betydelse för den blifvande läkaren. Af måhända ännu större
vigt vore växtfysiologien för det rationella jordbruket, som ju rent af
kunde betraktas såsom eu tillämpning af denna vetenskap. Ett växtfysiologi^,
laboratorium vid ett universitet, äfven om detsamma uteslutande
sysselsatte sig med rent vetenskapliga frågor, skulle med tiden
blifva till stort gagn för det praktiska jordbruket. Erfarenheten hade
visat, att snart sagdt alla vigtigare fysiologiska fakta, som forskningen
bragd i dagen, framstälts vid de tyska universitetens växtfysiologiska
läroanstalter. Det vore ej att tvifla på, att äfven jordbrukets intressen
och dess behof af upplysningar i växtfysiologiska frågor i längden
skulle blifva bäst tillgodosedda genom universitetens växtfysiologiska
laboratorier. Och enär ganska många blifvande lärare vid landtbruksläroverken
utginge från universiteten, så skulle desse vid det växtfysiologiska
laboratoriet kunna förvärfva sig kunskap i denna veten -

52

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

skapsgren, något som de ännu nästan fullständigt saknade. Dessutom
vore ej något hinder för, att mera intresserade elever vid Alnarps
landtbruksinstitut kunde få tillåtelse att deltaga i öfningarna och arbetena
vid en dylik anstalt i Lund.

Det vore äfven afsigten att i den föreslagna byggnaden bereda
utrymme för undersökningar öfver de lägre organismerna, företrädesvis
de parasitiska svamparne. Det vore en känd sak, hvilken stor rol
dessa spelade i naturens ekonomi. Också utgjorde undersökningen af
dessa varelsers byggnad och lif en af de allra vigtigaste uppgifterna
för den moderna naturforskningen. För närvarande funnes ingen möjlighet
att anskaffa rum för anställande af kulturförsök till utredande
af dessa organismers utveckling och biologiska förhållanden, oaktadt
en af de nuvarande docenterna egnat sig åt mykologien och således
borde kunna vägleda de studerande, som möjligen önskade att egna
sig åt denna gren af vetenskapen.

Departementschefen har vidare meddelat, att det akademiska
konsistoriet i Lund låtit uppgöra ritnings- och kostnadsförslag till den
ifrågasatta byggnaden, men att öfverintendentsembetet, som erhållit
befallning att afgifva utlåtande öfver dessa förslag, funnit ritningen i
vissa delar mindre tillfredsställande och derför låtit, med bibehållande
af så väl byggnadens som rummens storlek, uppgöra ny ritning, hvilken
delgifvits institutionsföreståndaren och af honom godkänts. Enligt
denna ritning skulle byggnaden innehålla, i källarvåningen: upplagsrum
för kol m. m., verkstad, kök till vaktmästarens bostad och ett
rum för undersökningar, som fordra konstant temperatur; i nedre våningen:
föreläsningssal, laboratorium, fyra rum, afsedda för särskilda
arbeten, ett rum för föreståndaren samt bostad åt vaktmästaren; och
i våningen en trappa upp: museilokal, två rum för mikroskopiska undersökningar
samt rum för föreståndaren och assistenten. Kostnaden
för byggnadens uppförande hade af öfverintendentsembetet beräknats
till 54,000 kronor. Någon nedsättning i denna kostnadssumma kunde,
enligt departementschefens förmenande, icke åstadkommas, men summan
syntes departementschefen utan olägenhet kunna fördelas på tre år.

Behofvet för den bptaniska institutionen i Lund af den sålunda
ifrågasatta nya byggnaden synes utskottet genom hvad i ämnet blifvit
anfördt vara till fullo ådagalagdt. Utskottet, som varit i tillfälle att
taga närmare kännedom om de af öfverintendentsembetet för ändamålet
uppgjorda ritnings- och kostnadsförslag, har icke heller funnit någon
anledning till erinran mot dessa förslag. Och då utskottet tillika inhemtat,
att universitetet i Lund, hvars reservfond vid 1886 års slut
utgjorde allenast 8,120 kronor 84 öre, i motsats till hvad herr friherre

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

53

Klinckowström i sill motion antagit, icke är i stånd att åt egna medel
bestrida byggnadens uppförande, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning, må till ny byggnad för
botaniska institutionen vid universitetet i Lund bevilja
ett extra anslag af 54,000 kronor, och deraf för år 1889
anvisa 18,000 kronor.

25:o) Till anskaffande af mikroskop m. m. för zoologiska institutionen
vid universitetet i Lund har Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag för år
1889 af 3,000 kronor.

Till ådagaläggande af detta anslags behöflighet har chefen för
ecklesiastikdepartementet vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t
åberopat hvad ifrågavarande institutions föreståndare professoren A. W.
Qvennerstedt anfört i eu till det akademiska konsistoriet i Lund ingifven
skrifvelse; och tillåter sig utskottet att i fråga om denna skrifvelses
innehåll hänvisa till den framställning deraf, som lemnats på
sidorna 40 och 41 i statsrådsprotokollet.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hafva de till
inköp afsedda instrumenten upptagits till följande pris:

3 arbetsmikroskop för nybörjare å 200 francs ............ francs 600: —

2 mikroskop för mera sjelfständigt arbete å 305 och

355 francs ....................................................................... » 660

1 större mikroskop för svårare undersökningar............ )) 1,150

2 dissektionsmikroskp med handstöd .............................. » 120

mikrotom med tillbehör .................................•..................... » 300

summa francs 2,830

Ang. anslag
till zoologiska
institutionen
i Lund.
[18.]

Härtill komme en inredning, omfattande reagensskåp för laboranterne,
uppsättning af nödiga reagentier och härdningsmedel jemte glas
för deras förvarande, injektionsapparat, skalpeller, mindre aqvarier, arbetsbord
och stolar m. in., hvaröfver ett detaljeradt kostnadsförslag
icke kunnat uppgöras, men som med säkerhet toge i anspråk hvad
som fattades i den uppgifna summan 3,000 kronor.

Då Kongl. Maj:ts förevarande arislagsfordran icke gifvit anledning
till någon utskottets erinran, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till anskaffande af mikroskop
och dertill hörande redskap m. m. för zoologiska in -

54

Statsutskottets Utlåtande JSI:o 9.

stitutionen vid universitetet i Lund, på extra stat för
år 1889 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

mVfvodei . 26:o) För ett hvart af åren 1886, 1887 och 1888 har Riksdagen
åt extra bi- anvisat extra anslag å 1,500 kronor till arfvode!) åt extra biträden vid
hihulZiZti universitetsbiblioteket

biblioteket i "''"■‘vvöucLöuujumeivei l Lund. Och
Lund. behöfvas, får utskottet hemställa,
[19.]

enär enahanda arfvoden fortfarande

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må anvisa för år 1889 ett extra
anslag af 1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden
vid universitetsbiblioteket i Lund.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

27:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag
utskottet hemställa,

att till beredande af arfvode åt en amanuens vid
karolinska mediko-kirurgiska institutets gynekologiska klinik
må, i likhet med hvad under de senare åren egt
rum, jemväl för år 1889 på extra stat anvisas ett
belopp af 900 kronor.

28:o) Då de skäl, som föranledt Kongl. Maj:ts af senaste Riksdag
sjukdomar bifallna framställning om anslag för år 1888 till uppehållande så väl
[21.] ^en pedicitriska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för

sjuka barn som af en pediatrisk poliklinik i hufvudstaden, fortfarande vore
gällande, och för sistnämnda klinik, enligt hvad karolinska institutets
lärarekollegium förmält, bidrag från Stockholms stad för framtiden kunde
med säkerhet påräknas, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på
extra stat för år 1889 anvisa:

till en medicinskt-pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
lör sjuka barn................................................ kronor 1,800: —

till en poliklinik för barnsjukdomar .............................. » 2,800: —

Beträffande det begärda anslaget till uppehållande af polikliniken
för barnsjukdomar har utskottet inhemtat, att stadsfullmägtige i Stockholm
för berörda ändamål för innevarande år beviljat enahanda belopp

Ang. anslag
till arfvode
åt en amanuens.

[20.]

får

Ang. anslag
till kliniker

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

55

som Riksdagen eller 2,800 kronor. Ehuru på grund af hvad ofvan
blifvit upplyst, antagligt torde vara, att dylikt bidrag kommer att af
stadsfullmägtige beviljas jemväl för år 1889, anser utskottet likväl, att
Riksdagen, vid anvisande af förnyadt anslag till polikliniken, bör föreskrifva
såsom vilkor för anslagets utgående, att från Stockholms stad
tiilskjutes lika stort belopp som af statsmedel anslås.

I öfrigt har Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit
anledning till någon utskottets erinran; och får utskottet fördenskull
hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1889
anvisa

a) till en medicinskt-pediatrisk klinik vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ett belopp
af 1,800 kronor;

b) till en poliklinik för barnsjukdomar ett belopp
af 2,800 kronor, att utgå under vilkor att Stockholms
stad för polikliniken tillskjuter enahanda belopp.

Allmänna läroverken.

29:o) Kongl. Maj: t har föreslagit, att Riksdagen måtte till löneförbättring
åt lärarne vid de allmänna läroverken efter samma grunder
som för innevarande år, för år 1889 anvisa ett extra anslag af 336,975
kronor.

I sin inom Första Kammaren väckta motion (n:o 10) har herr
friherre R. Klinckowström, af anförda skäl, yrkat afslag ä Kongl. Majrts
berörda framställning.

Hänvisande till hvad i statsrådsprotokollet (sidorna 42 och 43)
finnes anfördt angående de förhållanden, som föranledt att icke något
förslag till ändrade bestämmelser med afseende å de allmänna läroverken
och pedagogierna kunnat för nu församlade Riksdag framläggas,
får utskottet, som anser de skäl, hvilka under flera föregående år föranledt
Riksdagen att bevilja anslag för nu ifrågavarande ändamål, fortfarande
ega giltighet, hemställa,

att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts framställning
må för år 1889 anvisa ett extra anslag af

Ang. anslag
för tillfällig
löneförbättring
vid allmänna
läroverken.

[22.]

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

336,975 kronor, att användas till löneförbättring åt
lärarne vid de allmänna läroverken, efter samma grunder
som för innevarande år.

Ang. anslag
till resestipendier
åt
lärare i främmande
lefvande
språk.

[23].

30:o) Vidare, och med anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda
framställning, hemställer utskottet,

att Riksdagen må anvisa ett extra anslag för
år 1889 af 6,000 kronor till resestipendier åt lärare i
främmande lefvande språk.

Ang. anslag
till arfvoden
åt extra
lärare.

[24.]

31 ro) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till derom af Kongl.
Maj:t gjord framställning, må för år 1889 anvisa på
extra stat enahanda belopp af 40,000 kronor, som
förut under flera år beviljats till arfvoden åt extra lärare
vid de allmänna läroverken.

Högre lärarinneseminariet.

för tamm 32:o) För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinne löneförbätt-

seminariet, af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1889, att utgå efter

hö*re lära samma grunder, som den för innevarande år beviljade, har Kongl.

rinnesemi- Maj:t, föreslagit Riksdagen att för år 1889 på extra stat anvisa ena nariet.

hända belopp som hittills, eller 4,000 kronor; och får utskottet, som

[2''h] finner herr friherre R. Klinckowströms i en inom Första Kammaren
väckt motion (n:o 10) gjorda framställning om afslag å Kongl. Majtts
förslag, icke förtjena afseende, hemställa,

att Riksdagen må för tillfällig löneförbättring
åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
efter samma grunder som för innevarande år bevilja
på extra stat för år 1889 ett anslag af 4,000 kronor.

Pedagogierna.

Ang. anslag 33:o) Kong]. Maj:t bär föreslagit, att Riksdagen för år 1889

bättrinfvld niåtte bevilja ett anslag af 8,750 kronor till löneförbättring vid de enåem-
och och tvåklassiga pedagogierna.

tvåklassiga

pedagogi erna.

[26.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

57

Under åberopande af hvad i punkten 29:o här ofvan anförts i fråga
om föreslagen löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken,
får utskottet, som anser herr friherre R. Klinckowströms i en inom Första
Kammaren väckt motion (n:o 10) framstälda yrkande om afslag å detta
Kong], Maj:ts förslag böra lemnas utan afseende, hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning
och i likhet med hvad förut under flera år
skett, må bevilja på extra stat för år 1889 ett anslag
af 8,750 kronor till löneförbättning åt lärare vid de
en- och tvåldassiga pedogogierna efter samma grunder
som för innevarande år.

Folkundervisningen.

34:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och Apg. anslag
i likhet med hvad förut under flera år egt rum, hemställer utskottet, bättring0™.

in. åt lärare

att Riksdagen, för tillfällig löneförbättring åt
lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt nariema.
till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring [2?.]

och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier,
efter samma grunder som för innevarande år må bevilja
ett extra anslag för år 1889 af 33,300 kronor.

35:o) dill understöd åt mindre bemedlade, vare sig manliga eller An9- anslag
qvinliga lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af stats- fturtlmar
medel, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att jemväl för år 1889 vid''folklik
extra stat anvisa ett belopp af 15,000 kronor; och får utskottet
hemställa, -J

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

De tekniska läroverken.

36:o) Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestri- Ang. anslag
dande af kostnader för deras inspektion har för hvartdera af sistförflutna ftu^Ttek
och innevarande år anvisats ett belopp af 35,000 kronor, under vilkor att niskTyrkes Bih.

till Riksd. Brot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 8 Raft. 8 s1co%q } ™''

[2 J.J

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

det bidrag, som af dessa medel komme att utbetalas till understöd åt
sådan skola, icke finge öfverstiga hvad vederbörande kommun i kontant
tillsköte för skolan. Då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses,
omförmälda belopp fortfarande är för ifrågavarande ändamål erforderligt,
hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må till understöd åt lägre
tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader
för deras inspektion på extra stat för år 1889 anvisa
ett anslag åt 35,000 kronor, med vilkor att det bidrag,
som af dessa medel kommer att utbetalas till
understöd åt lägre teknisk yrkesskola, icke får öfverstiga
hvad vederbörande kommun i kontant tillskjuter
för skolan.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Ang. anslag 37:o) Med anledning åt Kongl. Mauts derom giorda framstall för

tillfällig . , , , ,, , ö 1

löneförbätt- ning hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad förut under
flera år skett, må anvisa ett extra anslag för år 1889
af 20,000 kronor för tillfällig löneförbättring åt provinsialläkare.

ring åt provinsialläkare.

[30.]

Ang. anslag
för granskning
af hospitalens

räkenskaper.

[31.]

38:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning och i likhet med hvad
för innevarande år egt rum, må bevilja ett extra anslag
för år 1889 af 1,200 kronor till arfvode för granskning
af hospitalens räkenskaper.

Ang. anslag
till polikliniken
för tand- Ullig
sjukdomar.

r 32.1

39:o) Med anledning af Kongl. Maj-.ts derom gjorda framställoch
under hänvisning till de i statsrådsprotokollet (sid. 45) derför
anförda skäl, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år skett, må för år 1889 anvisa ett extra an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

59

slag af 4,000 kronor för uppehållande under samma
år af en poliklinik för tandsjukdomar.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

40:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å
tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens
verksamhet, blifvit för innevarande likasom för flera föregående år beviljade,
äro för samma ändamål jemväl framgent beliöfliga, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1889 anvisa
följande anslag till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening
4,000 kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. in. 3,200 kronor; och

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker
och andra märkvärdiga föremål i statens historiska
museum m. m. 2,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

41:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning får utskottet
hemställa,

att Riksdagen må för år 1889, i likhet med
hvad för innevarande år egt rum, anvisa, till inköp
och insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets
afdelning för arkegoniater och fossila växter,
till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af
andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter,
ett anslag på extra stat af 2,000 kronor.

Ang: anslag
till vitterhets-,
historie- och
antiqvitetsakademien.

[34.]

Ang. anslag
till riksmuseets
afdelning
för
arkegoniater
m. m.

[35.]

00

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

Ang. anslag
till tryckning
af blindskrifter
in. j/i.

[36.]

Ang. anslag
till blindskolan
i Vexla.

[37.]

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

42:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad under flera
föregående år egt rum, anvisa för år 1889 följande
extra anslag:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt b lindlär ar eelever 1,200 kronor.

43:o) Till uppehållande af blindskolan i Vexiö har Kongl. Maj:t
för år 1889 äskat ett anslag på extra stat af 11,000 kronor eller samma
belopp, som Riksdagen allt sedan år 1883 årligen beviljat för samma
ändamål.

Till statsrådsprotokollet har chefen för ecklesiastikdepartementet
meddelat, att direktionen för ifrågavarande blindskola i det förslag till
stat för skolan för år 1889, som blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnadt,
upptagit ålderstillägg för skolans föreståndare G. A. Lyberg med 600
kronor samt ålderstillägg från den 1 juli 1889 åt ena lärarinnan, Kristina
Johansson, med 150 kronor. Härom hade styrelsen anfört, att
Lyberg, hvilken den 1 juli 1884 tillträdde sin befattning, redan derförut
alltsedan början af år 1874 tjenstgjort vid statens läroanstalter
lör blinda, nemligen åren 1874—i878 vid afdelningen för blinda å
institutet vid Manilla och derefter vid det i Stockholm inrättade institutet
för blinda; att lärarinnan Johansson från och med juli 1884 tjenstgjort
vid nu ifrågavarande blindskola; att bemälde föreståndare och
lärarinna på ett synnerligen tillfredsställande sätt fullgjort sina åligganden
vid skolan; samt att dessa ålderstillägg enligt styrelsens förmenande
kunde utgå, utan att derigenom förhöjning vare sig i statsanslaget
eller i årsafgifterna för de i skolan intagna barnen erfordrades.

Departementschefen har jemväl uttalat den åsigt, att ifrågavarande
ålderstillägg, hvilka skulle blifva personliga för föreståndaren Lyberg
och lärarinnan Johansson, torde, när skolans stat för år 1889 framdeles
lastställes, af Kong]. Maj:t böra dem beviljas, helst sådant kunde eg a
rum utan förökad utgift för statsverket.

Då någon stat för blindskolan i Vexiö icke blifvit af Riksdagen
beslutad och någon ökning i det till nämnda skola hittills utgående
anslag icke heller ifrågasatts, finner utskottet sig icke böra ingå i prof -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 61

ning af de föreslagna ålderstilläggens behöflighet, men utskottet anser
sig genom hvad i statsrådsprotokollet blifvit meddeladt hafva erhållit
anledning att framhålla angelägenheten deraf, att Kong]. Maj:t beträffande
ifrågavarande blindskolas organisation icke måtte vidtaga sådana
åtgärder, att någon ytterligare kostnad för statsverket deraf framdeles
kan föranledas.

Under uttalande häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen till blindskolan i Vexiö må för
år 1889 bevilja ett extra anslag af 11,000 kronor.

44:o) Till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda har Kongl.
Maj:t för år 1889 äskat ett extra anslag af 9,400 kronor.

På sätt chefen för ecklesiastikdepartementet vid föredragning i
statsrådet af detta ärende jemväl erinrat, föreslog den för blindundervisningens
ordnande tillsatta komité i sitt den 17 december 1880 afgifna
betänkande, bland annat, upprättande på statsverkets bekostnad
åt handtverksskolor för äldre blinda. I dessa skolor skulle eleverna
åtnjuta undervisning hufvudsakligen i handtverk men icke erhålla bostad
eller underhåll. Med anledning af proposition i ämnet beviljade
Riksdagen år 1883 för en dylik skolas upprättande 7,000 kronor på
extra stat för år 1884. Härigenom kom den nuvarande handtverksskolan
i Kristinehamn för blinda till stånd, och till dess uppehållande
hafva år efter år på förnyade framställningar beviljats enahanda belopp
åt 7,000 kronor. Till stöd för den höjning af berörda anslag, som nu
ifrågasatts, har departementschefeu till statsrådsprotokollet anfört följande.

hånligt hvad skolans styrelse meddelat, hade skolans verksamhet
under den gångna tiden i allo varit tillfredsställande. Af de tillsammans
40 elever, som sedan dess öppnande i september 1884 der åtnjutit,
undervisning, hade 23 afgått med betyg, 3 efter ett, 7 efter två
och 13 efter tre års vistelse vid skolan. De utgångna eleverna hade
icke blott inhemtat goda kunskaper i läsning och skrifning af blindskritt
utan derjemte färdighet i ett eller två hufvudyrken och åtskilliga
biyrken. De underrättelser, som erhållits angående utgångna elever,
både varit synnerligen tillfredsställande och ingifvit godt hopp, att de
fleste bland dem kunde förskaffa sig sjelfständig bergning.

Emellertid hade, efter hvad styrelsen upplyst, elevantalet i skolan
på sista tiden betydligt nedgått. Af vunnen erfarenhet ansåge styrelsen
det vara ådagalagdt, att, med skolans nuvarande organisation, ett antal
af 20—24 elever borde vara det normala. Under de första åren af

Ang. anslag
till handtverksslcolan
i
Kristinehamn
för
blinda.

[38.]

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

anstaltens tillvaro hade elevernas antal uppgått till ungefär dessa siffror,
men vid senaste hösttermin inskrefvos endast 13, af hvilka dock 2 uteblefvo.
Såsom styrelsen framhållit kunde denna minskning ingalunda
bero derpå, att anstalten nu skulle vara mindre behöflig än tillförne.
Antalet blinda, tillhörande den kategori, för hvilken anstalten vore ansedd,
vore utan tvifvel betydligt. Styrelsen uppgåfve att med temligen
stor sannolikhet kunde antagas, att i landet funnes 7 å 800 icke undervisade
blinda från det 14:de till det 40:de lefnadsåret, samt att från
olika delar af riket ofta inginge förfrågningar om friplatser för sådana
blinda. Styrelsen ansåge, att anledningen till det sjunkande elevantalet
vore att söka deri, att nästan alla blinda i den ålder, som här äfsåges,
voro fattiga och i saknad af medel till uppehälle under undervisningstiden.
Denna omständighet hade ock gjort, att många af dem, som
kommit till skolan, måst afbryta sin kurs i förtid.

För att i någon man kunna undanrödja ofvanberörda hinder för
uppnående af det med handtverksskolan afsedda mål, hade styrelsen
föreslagit, att — i likhet med hvad som vore förhållandet vid anstalterna
för öfveråriga döfstumma — inackorderingsbidrag efter 100 kronor
för år måtte få utgå för hvarje elev vid skolan. Beräknande antalet
elever till 24, hade styrelsen hemstält, att för detta ändamål måtte anvisas
2,400 kronor, och att således hela anslaget till skolan för år 1889
måtte få utgå med 9,400 kronor. 1 sammanhang härmed hade styrelsen
fäst uppmärksamhet på vigten deraf, att de blinde vid afgången från
skolan erhölle en del verktyg och formar, som vore nödvändiga för
deras arbeten, äfvensom åtskilliga böcker m. in. Till en sådan utrustning
ansåge styrelsen å skolans budget möjligen uppkommande öfverskott
böra användas, helst dessa till stor del uppstode genom försäljning
af de arbeten, som skolans elever utförde.

Med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande framställning får
utskottet vidare meddela, att Riksdagens revisorer i sin senast afgifna
revisionsberättelse öfver statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning
beträffande ifrågavarande handtverksskrå anfört, att revisorerne, som
besökt denna läroanstalt, funnit densamma vara på ett tillfredsställande
sätt anordnad och förvaltad; att de frukter, anstaltens verksamhet redan
frambragt, synts revisorerne i rik mån motsvara det jemförelsevis obetydliga
anslag, densamma af allmänna medel åtnjöte; att emellertid,
enligt hvad revisorerne vid besöket erfarit, kommuner, inom hvilka
funnits sådana olyckliga personer, som voro föremål för anstaltens omvårdnad,
i många fall, på grund af kostnaden för elevernas underhåll
i Kristinehamn, icke funnit sig vara i tillfälle att bereda de blinda den
uppfostran och arbetsduglighet, hvars vinnande vistelsen vid ifråga -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

63

varande skola erbjöde; samt att revisorerne, med afseende härå och då
det vore ensidigt, att denna anstalts gagnande verksamhet icke måtte
blifva allt för inskränkt, ville ifrågasätta, huruvida icke af skolans tillgångar
skulle kunna i någon mån utgå bidrag till fattiga elevers underhållskostnad.

Efter de upplysningar, som sålunda erhållits om förhållandena
vid läroanstalten i fråga, synes det utskottet uppenbart, att, derest
anstalten skall kunna på ett fullt tillfredsställande sätt uppfylla sitt
ändamål, tillfälle måste beredas der intagen elev att erhålla inackorderingsbidrag
till det belopp, direktionen föreslagit, dervid likväl lärer
böra iakttagas, att sådant bidrag icke kommer andra elever tillgodo
än som styrka sin medellöshet. Då emellertid de inkomster, anstalten
för närvarande har att påräkna, naturligen icke kunna medgifva understöd
åt eleverna i den omfattning, som nu ifrågasättes, helst de öfverskott,
som möjligen kunna uppkomma, torde böra disponeras för af
direktionen angifna ändamål, anser sig utskottet böra tillstyrka den
begärda anslagsförhöjningen, som, med afseende derå att de ojemförligt
fleste, som intagas vid anstalten, torde vara medellösa och att åtgärden
utan tvifvel ökar antalet inträdessökande, icke kan anses för hög. Utskottet
hemställer alltså,

att Riksdagen må till handtverksskolan i Kristinehamn
för blinda bevilja ett extra anslag för år 1889
af 9,400 kronor.

4.5:o) Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter för anslag
öfver ånga döfstumma, nemligen i Vadstena, Skara och Bollnäs, har anstaiter för
Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag för år 1889 af 49,200 kronor. öfveråriga

Enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, har föredra- (
gande departementschefen i fråga om denna anslagsfordran anfört följande.

Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och
Bollnäs upprättade tillfälliga läroanstalter för öfveråriga döfstumma
hade, i enlighet med ett vid 1877 års riksdag framlagdt förslag, årligen
på extra stat anvisats för hvarje af dessa anstalter 16,400 kronor, eller
tillsammans 49,200 kronor.

I nämnda förslag beräknades, att dessa anstalter, som vore afsedda
för döfstumma i åldern 15—30 år, skulle vid slutet af år 1888 hafva
uppnått sitt ändamål och derför då kunna upphöra. Denna beräkninggrundades
derpå, att af de döfstumma, som, då förslaget uppgjordes,

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag
till om- och
tillbyggnad
af Serafimerlasarettet
i
Stockholm.

[40.]

voro inom nämnda ålder och ej varit intagna i döfstumanstalt, ett antal
af omkring 600 ansåges komma att begagna det tillfälle till undervisning,
som sålunda blefve dem beredt, och att de, som efter nämnda
tid inträdde i berörda åldersperiod, skulle redan i sina tidigare år erhålla
utbildning vid andra härtill afsedda undervisningsanstalter.

Under de år, som förflutit sedan förslaget framstäldes, hade dock
antalet af dem, för hvilka undervisning vid nu ifrågavarande anstalter
vore behöflig, ytterligare ökats derigenom, att flera döfstumma, som
icke njutit undervisning vid döfstumanstalt, inträdt inom den bestämda
åldersgränsen. Enligt genom domkapitlen infordrade uppgifter rörande
antalet döfstumma i riket funnos vid 1885 års slut i hela riket 336 i
åldern 15—30 år och 168 i åldern 11—14 år, om hvilka uppgifvits,
att de ej varit intagna i någon undervisningsanstalt.

Då äfven de senare under åren 1886—1889 upphunnit eller upphinna
den förenämnda åldern af 15 år, vore det fördenskull, enligt
departementschefens åsigt, fortfarande behöflig!, att läroanstalter finnas,
i hvilka en för dessa personer lämplig undervisning meddelas.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning
till någon utskottets erinran, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till uppehållande af undervisningen
vid tre läroanstalter för öfveråriga döfstumma,
nemligen i Vadstena, Skara och Bollnäs, anvisa
ett extra anslag för år 1889 af 49,200 kronor.

Serafimerlasarettet i Stockholm.

46:o) Kong]. Magt, har föreslagit, att Riksdagen måtte för serafimerlasarettets
i Stockholm om- och tillbyggnad samt dess förseende
med nödig utredning bevilja ett extra anslag af 465,400 kronor, deraf
att utgå under år 1889 65,400 kronor.

Enligt hvad det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1888 utvisar, har föredragande
departementschefen i fråga om denna anslagsfordran till en
början erinrat, att lasarettet, ursprungligen grundad! genom bidrag af
den enskilda välgörenheten och tid efter annan försedt med understöd
från statens sida, allt sedan det år 1752 öppnades, varit inrymd! i en
byggnad, som, från att hafva varit en enskild persons bostad, blifvit,
så godt ske kunnat, apterad till sjukhus. Sedermera hade lasarettet
visserligen genom på olika tider företagna ändringar och tillbyggnad

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

65

utvidgats. Men dessa anordningar, hvilka icke försiggått efter någon
för det hela faststäld plan, hade ej förmått afhjelpa de brister, som
vidlådde inrättningen, och hvilka endast genom eu fullständig omgestaltning
af densamma kunde aflägsnas.

Departementschefen har vidare upplyst, att ett förslag till sådan
omgestaltning hade af lasarettsdirektionen medelst underdåniga skrifvelser
den 24 maj och den 20 september 1880 understälts Kongl.
Maj:ts pröfning. Rörande behofvet af förbättrade lokaler för serafimerlasarettet
hade dervid af direktionen hufvudsakligen anförts, att den
nuvarande lasarettsbyggnaden ingalunda vore anordnad i öfverensstämmelse
med de grunder och den plan, som under senaste årtionden befunnits
ändamålsenliga vid konstruktion af sjukhus, utan stode i detta
afseende långt efter flera på senare åren uppförda länslasarett och åtskilliga
kommunala sjukhus i våra landsortsstäder samt leinnade många,
äfven billiga fordringar på en sjukvårdsinrättning ouppfylda. Detta
med hänsyn till sjukvården redan i och för sig betänkliga förhållande
blefve till sina följder ännu svårare derigenom, att serafimerlasarettet
tillika vore det sjukhus, vid hvars medicinska, kirurgiska och gynekologiska
afdelningar landets alla blifvande läkare vore förpligtade att
under en viss föreskrifven tid tjenstgöra för vinnande af praktisk färdighet
i nämnda grenar af läkekonsten. Redan länge hade det visat
sig, att lasarettet, såsom kliniskt sjukhus betraktadt, lede af två väsentliga
fel: det ena otillräckligt utrymme, det andra lokalernas icke ändamålsenliga
inredning och beskaffenhet. Dessa missförhållanden hade i
synnerhet på senaste åren gjort sig känbara, i mån som de tjenstgörande
kandidaternas antal ökats. Det samlingsrum, som vore dem
anvisadt, och hvilket utgjorde det enda, som kunde för detta ändamål
disponeras, vore mycket för trångt. Detta rum måste dessutom på
samma gång tjena till rum för jourhafvande läkaren, kapprum, toilette
och arbetslokal vid de undersökningar och journalanteckningar, kandidaterna
hade sig ålagdt att i sammanhang med tjenstgöringen verkställa.
Synnerligen trånga vore äfven samtliga sjukrummen för qvinnor
och några af dem för män på så väl den medicinska som kirurgiska
afdelningen.

Lika illa, och om möjligt ännu sämre, vore det bestäldt med lokalen
för den s. k. polikliniken, som utgjorde ett vigtigt supplement
till sjukhusets klinik, och vid hvilken tusentals in- och utvärtes sjuke årligen
infunne sig för erhållande af råd och hjelp. För de tjenstgörande
läkarekandidaterna vore öfvervarandet af och deltagandet i denna poliklinik,
som. närmast öfvereusstämde med och bäst initierade dem i de
förhållanden, som först mötte dem, då de på egen hand skulle börja
Bill. till Riksd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 9

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sin läkareverksamhet, af lika stor vigt och betydelse som den egentliga
kliniska undervisningen. För närvarande vore förhållandet sådant, att
detta ovärderliga tillfälle till öfning och utbildning af deras praktiska
duglighet ginge till allra största delen förloradt genom brist på lämplig
lokal för patienternas undersökning, hvilken naturligtvis icke kunde
ske i stora samlingssalen, utan måste försiggå i ett litet innanför denna
beläget, smalt och af blott ett fönster upplyst rum, der icke en femtedel
af de tjenstgörande finge plats samtidigt med patienten och poliklinikens
föreståndare. En annan mycket stor olägenhet och ett ur så
väl sanitär som disciplinär synpunkt högst olämpligt förhållande med
afseende å polikliniken bestode deri, att dess lokal, som icke vore skild
från den egentliga sjukhusbyggnaden, vore förlagd ej blott under samma
tak utan i omedelbart och öppet sammanhang med denna, hvilket möjliggjorde,
att en mängd personer, ej sällan sådana, som vore behäftade
med smittosamma sjukdomar af det slag, att de enligt gällande föreskrifter
icke finge å lasarettet mottagas eller der inkomma, dagligen
vid mottagningstiderna kunde utan all kontroll göra besök ej blott i
mottagningssalen utan äfven i sjukrummen och andra lokaler.

Det läge för öppen dag, att dessa förhållanden skulle i hög grad
försvåra och till eu del rent af omöjliggöra den kliniska undervisninningen,
äfven med de anspråk, som skäligen kunde ställas på denna
för ett och annat decennium sedan. Ännu mera känbar och svår blefve
dock bristen, då man toge i beräkning de ökade kraf, dem vetenskapens
fortgående utveckling samt tillämpningen af dennas resultat i nya
undersöknings- och behandlingsmetoder stälde lika mycket på den kliniska
anstalten som på den kliniske läraren.

Det af direktionen på grund af nämnda förhållanden framlagda
förslag hade afsett ombyggnad af det nuvarande lasarettshuset och uppförande
af fem särskilda nya byggnader, hvarigenom lasarettet skulle
kommit att innehålla 421 sjuksängar, eller 141 sjukplatser utöfver det
nuvarande antalet (280), och hade beräknats komma att medföra en
kostnad af 1,270,000 kronor eller, med tillägg för inventarier och annan
utredning, 1,300,000 kronor. Till bestridande af denna kostnad hade
direktionen ansett lasarettet kunna af egna medel tillskjuta närmare
300,000 kronor. En lika stor summa hade direktionen trott kunna för
företaget påräknas i bidrag från Stockholms stad, derest staten lemnade
det för planens genomförande i öfrig!, erforderliga beloppet, 700,000
kronor, och hade direktionen hemstält, att nådig proposition derom
måtte till 1881 års Riksdag aflåtas. Vid ärendets föredragning den 30
december 1880 hade Kongl. Maj:t likväl funnit denna hemställan icke
böra bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

67

Frågan framkom emellertid, såsom departementschefen jemväl erinrat
vid nämnda riksdag genom en enskild motion, deruti föreslogs,
att till lasarettets till- och ombyggnad enligt den af direktionen framlagda
planen måtte beviljas ett anslag af 700,000 kronor under vilkor att
lasarettsdirektionen och Stockholms stad hvardera bidrogo med 300,000
kronor till byggnadsföretaget. Statsutskottet fann behofvet af den ifrågasatta
till- och ombyggnaden särdeles känbart och förtjent att i en snar
framtid blifva tillgodosedt, på det att ej mindre den kliniska undervisningen
vid lasarettet för medicine studerande än äfven sjukvården derstädes
måtte kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas, men ansåg, att,
innan statsanslag för ändamålet anvisades, utredning borde ega rum,
huruvida icke, förutom de medel motionären förutsatt skola lemnas af
lasarettet och Stockholms stad, bidrag jemväl kunde vara att påräkna
från Stockholms län; och hemstälde utskottet i anledning deraf, att
motionen för det dåvarande icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda. Detta blef äfven Riksdagens beslut.

Genom nådigt bref den 17 juni 1881 anbefaldes derpå direktionen
för serafimerlasarettet, att, sedan karolinska mediko-kirurgiska institutets
lärarekollegium lemnats tillfälle att sig yttra, inkomma med utredning,
om och i hvad mån Stockholms stad och län, med hänsyn till
den nytta, dessa kommuner hemtade af lasarettet, syntes billigtvis böra
bidraga till de nödiga kostnaderna för detsammas nybyggnad. En sådan
utredning verkstäldes af särskilda, utaf nämnda lärarekollegium utsedde
komiterade, hvilka ansågo det vara billigt, att för ändamålet tillskötes
af Stockholms län 50,000 kronor och af Stockholms stad 300,000
kronor. Komiterades utlåtande, i hvilket lärarekollegiet, med framhållande
af det beklagansvärda tillstånd, hvari serafimerlasarettet såsom
klinisk undervisningsanstalt befunne sig, och vigten af att detsamma
med det snaraste försattes i ett förbättradt och utvidgadt skick, till
alla delar instämde, öfverlemnades af lasarettsdirektionen till Kongl.
Maj:t med underdånig skrifvelse den 23 september 1881.

Dessförinnan hade direktionen hos så väl Stockholms läns landsting
som Stockholms stadsfullmägtige hemstält om anvisande af de
nyssnämnda bidragen. Landstinget beslöt samma år att för serafimerlasarettets
ombyggnad anslå ett belopp af 50,000 kronor, att utgå under
loppet af sex år med en sjettedel årligen, med utbetalande hvaraf
början skulle göras, då anmälan hos landstinget skett, att företagets
utförande blifvit betryggadt, men icke före utgången af tiden för då
gällande kontrakt angående sjukvård vid lasarettet för länets sjuke
(omfattande åren 1881—1884). Vid detta bidrag fäste landstinget vissa
vilkor, hvarför redogöres på sid. 55 i statsrådsprotokollet och af hvilka

68

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

det väsentligaste synes vara, att för länets sjukvård för all framtid
skulle finnas å lasarettet tillgängliga 34 sängar, förutom de å Wattrangska
stiftelsen anslagna två frisängarna, samt att detta antal i mån af
behof efter landstingets derom fattade beslut finge ökas till 40 utan
vidare tillskott i byggnadsbidraget.

Berörda vilkor har serafimerlasarettets direktion, som funnit dem
för lasarettet fördelaktiga, för sin del antagit.

Till svar å direktionens framställning hos Stockholms stadsfullmägtige
beslöto dessa den 16 december 1881 att i bidrag till byggnadsföretaget
lemna af hela byggnadskostnaden enligt den plan,
som kunde varda af Kongl. Magt faststäld, bidraget dock i hvarje fall
begränsadt inom ett högsta belopp af 300,000 kronor, men uppstälde
tillika för bidragets utgående sådana vilkor, att lasarettsdirektionen
fann desamma icke kunna godkännas.

Af statsrådsprotokollet (sid. 56—58) inhemtas vidare, att lasarettsdirektionen
med anledning häraf efter befallning den 24 maj 1882 inkommit
med yttrande angående de vilkor, under hvilka berörda af
Stockholms stad gjorda anbud skulle kunna antagas; att Stockholms
stadsfullmägtige, öfver detta yttrande hörde, enligt skrifvelse den 16
oktober 1883 funnit skäligt att i någon mån modifiera sitt förra beslut,
men fortfarande för stadens bidragande till det ifrågasatta byggnadsföretaget
uppstält vilkor, som lasarettsdirektionen ansett oantagliga;
att universitetskansleren, efter inhämtande af karolinska institutets
lärarekollegii yttrande, ingifvit infordradt utlåtande rörande det antal
sjuksängar, lasarettet, i händelse af blifvande ombyggnad, borde minst
innehålla, på det att klinisk undervisning enligt gällande bestämmelser
skulle kunna på tillfredsställande sätt der meddelas, och i sådant afseende,
lika med lärarekollegiet, ansett lasarettet böra innehålla tillsammans
335 sjuksängar; samt att lasarettsdirektionen med skrifvelse
den 8 november 1886 till Kongl. Majds pröfning öfverlemnat ett nytt,
af ritningar och kostnadsberäkningar åtföljdt förslag till beredande af
bättre lokaler för serafimerlasarettet, hvilket förslag på direktionens
uppdrag blifvit utarbetadt af arkitekten Axel Kumlien.

Detta sistnämnda förslag, hvilket ligger till grund för Kongl.
Maj:ts nu i ämnet gjorda framställning, omfattar, enligt hvad departementschefen
upplyst, dels det nuvarande sjukhusets inredande för den
kirurgiska afdelningen, dels följande nybyggnader: ett tvåvåningshus,
längst i öster på lasarettstomten, för polikliniken; eu komplex af tre
paviljonger, den mellersta i tre och de båda öfriga i två våningar, för
den medicinska afdelningen, hvilken byggnad skulle förläggas på tomtens
norra del mellan det nuvarande sjukhuset och polikliniken; en

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

69

tvåvåningspaviljong vester om det nuvarande sjukhuset, afsedd för
gynekologiska och oftalmiatriska afdelningarna; en byggnad för köket
och tvättinrättningen samt en byggnad för bad, de båda sistnämnda
norr om det nuvarande sjukhuset. Alla dessa byggnader, utom den
för gynekologiska och oftalmiatriska afdelningarna, äro enligt förslaget
sins emellan förenade medelst en mellan jordvåningarna och genom
dessa löpande gång. De nya byggnaderna äro afsedda att anordnas i
tomtens utkanter, och framför de båda hufvudafdelningarna, den medicinska
och den kirurgiska, finnes enligt förslaget en sammanhängande,
fullt fri plats med högst betydlig areal, sträckande sig i söder ända
till Handtverkaregatan. En mindre park komme att omgifva paviljongen
för gynekologiska och oftalmiatriska afdelningarna.

Enligt ifrågavarande förslag skulle serafimerlasarettet komma att
innehålla 400 sjuksängar, således allenast 21 sängar mindre än det förslag
innehöll, som år 1880 öfverlemnades till Kongl. Maj:ts bedömande.
Någon större inskränkning i sängantalet har direktionen nemligen icke
ansett sig kunna tillstyrka af skäl som omförmälas å sid. 58 och 59 i
statsrådsprotokollet.

Utom de ruin, som erfordrades för uppställandet af 400 sängar,
omfattade det nuvarande förslaget — anför departementschefen vidare
--jemväl operationssalar, bad-, undersöknings-, afklädnings- och väntrum,
expeditionslokaler, rum för vakthafvande läkare, laboratorium, apotek
med bostad för apotekaren,, förrådsrum, kök, rum för sjuksköterskor,
drängar, vaktmästare och annan betjening samt alla sådana lägenheter,
som i öfrigt erfordrades vid ett sjukhus, sådant som serafimerlasarettet
borde vara, vidare boningsrum för sex medicine kandidater, för
hvilka rums anskaffande doktor Regnell donerat särskilda medel, och
slutligen en ny tvättinrättning. Lasarettets nuvarande tvättinrättning,
belägen på annan tomt än sjelfva lasarettet och på något afstånd derifrån,
vore redan derigenom mindre lämplig, hvartill komme, att densamma
befunne sig i ett högst förfallet tillstånd, utom det att den vore
anordnad på ett allt utom tidsenligt sätt. Den måste derför ombyggas,
och, då plats för densamma funnes på lasarettstomten, hade direktionen
ansett den böra förläggas dit.

Då förslaget af år 1880 visade en om- och tillbyggnadskostnad
af 1,270,000 kronor, erfordrades deremot för genomförande af det nu
ifrågavarande förslaget enligt arkitekten Kumliens beräkningar eu kostnad
af allenast 993,500 kronor, deruti jemväl inginge kostnaden för
den nya tvättinrättningen, som alls icke förekom i 1880 års förslag.
Således uppstode eu minskning i kostnaden af 276,500 kronor, oaktadt
kostnaden för uppförande af ny tvättinrättning i det senare förslaget

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tillkommit. För lasarettets utredning hade direktionen dock nu beräknat
något högre kostnad än år 1880. Då ansågs utredningen kräfva
allenast 30,000 kronor. Nu tillkomme för tvätt- och köksinredning,
elektrisk belysning, varmvatten- och ångledning samt ringledning tillhopa
30,500 kronor. Summan af utredningskostnaden blefve således
66,500 kronor. Totalkostnaden för lasarettets om- och tillbyggnad
samt fullständiga utredning uppginge alltså enligt det nya förslaget
till 1,060,000 kronor. Till belysning huru denna kostnad stälde sig i
förhållande till hvad nyligen i andra länder uppförda, med serafimerlasarettet
jemförliga sjukhus kostat, anförde direktionen, att kostnaden
för sådana sjukhus uppginge till 3,804 å 11,455 kronor per säng. Det
billigaste af de nyare större sjukhusen i utlandet, så vidt man hade
sig bekant, det i Sälle, hade, med samma kliniker som de i serafimerlasarettet
tillämnade, kostat 1,300,000 kronor, utredningen oberäknad.

Till betäckande af förenämnda kostnad för serafimerlasarettets
om- och tillbyggnad samt utredning hade direktionen beräknat att af
lasarettets egna medel kunna tillskjuta 300,000 kronor äfvensom att
använda det af Stockholms läns landsting för ändamålet anvisade belopp,
50,000 kronor. Vidare hade direktionen trott sig kunna påräkna Stockholms
stads medverkan under antagliga vilkor till förverkligande af
nu framlagda plan, i hvilket hänseende direktionen föreslagit, att staden
skulle bidraga med 7,3 af hela kostnaden, dock högst med 244,600
kronor, att utgå med eu fjerdedel årligen under fyra år, hvilken tid
beräknats åtgå för arbetets utförande. Under förutsättning att Stockholms
stad lemuade ett sådant tillskott hade direktionen anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes, med godkännande af nu ifrågavarande ritningar
och kostnadsförslag, såsom bidrag till serafimerlasarettets om- och tillbyggnad
jemte nödig utredning hos Riksdagen äska ett belopp af
465,400 kronor, att från och med år 1888 utgå under en tid af fyra
år med en fjerdedel årligen.

Sedan Kongl. Maj:t i anledning häraf infordrat yttrande af Stockholms
stadsfullmägtige, hade desse, efter det stadens helsovårdsnämnd
blifvit hörd och mot de uppgjorda ritningarna framstält åtskilliga
anmärkningar, uti skrifvelse den 26 februari 1887, jemte öfverlemnande
af helsovårdsnämndens utlåtande och under förklaring att stadsfullmägtiges
beslut i afseende på beskaffenheten af byggnadsföretaget
icke innebure något godkännande af dessa ritningar, tillkännagifvit,
att stadsfullmägtige nämnde dag fattat följande beslut: att, under förutsättning
att serafimerlasarettsdirektionen styrker sig genom statsbidrag
eller annorledes hafva erhållit öfriga medel, som fordras till
utförande af serafimerlasarettets tillärnade om- och tillbyggnad med

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

71

åtföljande utredning så, att sängantalet kommer att uppgå till minst
400, samt att detta byggnadsföretag påbörjas före den 1 december
1889, Stockholms stad i bidrag till byggnadsföretaget, deri inbegripet
anbringande af ventilationsapparat och värmeledning, samt till inventarier
och annan utredning lemnar 3/j3 af hela byggnadskostnaden enligt
den plan, som kan varda af Kongl. Magt faststäld, detta bidrag dock
i hvarje fall begränsadt inom ett högsta belopp af 244,600 kronor,
att utgå med eu fjerdedel årligen under de fyra år, som följa närmast
efter det, då byggnadsarbetet börjats, dock med följande vilkor:

1:°) Kommunen tillförsäkras att allt framgent få vid lasarettet
disponera 200 sängar, deraf hälften för medellöse sjuke från Stockholms
kommun, dock att några af dessa sängar alltid höra hållas lediga för
mottagande af personer, hvilka träffats af olyckshändelser eller hastigt
påkommande sjukdomar, samt med den inskränkning i öfrigt i sängantalet,
som påkallas af nödvändigheten att årligen sticcessive utrymma
alla sjukrummen för vädring och nödiga reparationer.

2:o) Kommunens nuvarande bidrag till sjukvården bibehålies oförändradt
vid nuvarande beloppet, 20,000 kronor, till dess byggnadsföretaget
blifvit utfördt och lasarettet i sitt utvidgade skick öppnadt till
begagnande.

3:o) Under de tre första åren närmast efter denna tid skall bidraget
utgå med Vio af kostnaden för de å frinummer vårdade sjuke från
staden, utgifterna för fastigheternas underhåll och onera, för begrafningskostnad
och för understöd till fattige vid deras utskrifning deri
icke inräknade. Efter denna tid skall ersättningen utgå enligt den
beräkning, att staden bör betala hvad som återstår, sedan från den på
ofvan nämnda sätt bestämda sjukvårdskostnaden afräknats det belopp,
som å de för stadens räkning använda frisängar i förhållande till hela
antalet sängar belöper af afkastningen å de donationer till lasarettet,
vid hvilka icke sådana vilkor äro fästade, att de ej må tagas i anspråk
för detta ändamål; dock att stadens ersättning för hvarje underhållsdag
icke må öfverstiga hvad för sjuke i allmänt rum af andra lägst erlägges.
Stadens efter dessa grunder beräknade bidrag bestämmes för
fem år i sänder genom öfverenskommelse mellan lasarettsdirektionen
och stadsfullmägtige. Skulle vid något tillfälle sådan öfverenskommelse
icke kunna träffas, skall anhållan göras, att Kong]. Maj:t ville
bestämma afgift ens belopp för de närmaste fem åren.

4:o) Årlig redogörelse för lasarettets verksamhet skall offentliggöras.

5:o) Stadsfullmägtige skola hafva rätt att i seraffmerlasarettets

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

styrelse insätta en ledamot, hvilken från och med den tid, då byggnadsföretaget
påbörjas, eger deltaga i handläggningen af alla de ärenden,
hvilkas afgörande icke på grund af särskilda bestämmelser kan
vara förbehållet ensamt de af serafimerordensgillet utsedda ledamöterna
i denna deras egenskap, hvarjemte tillfälle skall lemnas två af helsovårdsnämnden
utsedda ombud att årligen deltaga i granskningen af lasarettets
räkenskaper och förvaltning.

Mot detta anbud, hvaröfver lasarettsdirektionen blifvit hörd, både
direktionen i underdånig skrifvelse den 28 mars 1887 förklarat sig
hysa betänklighet hufvudsakligen i fråga om beloppet af Stockholms
städs årliga bidrag till lasarettet efter detsammas öppnande till begagnande
i utvidgadt skick. Med afseende på det trängande behofvet af
utvidgade och förbättrade lokaler icke blott för sjukvården, utan äfven
och måhända i än högre grad för läkareundervisningens upprätthållande,
samt i betraktande af det tillfälle, som nu erbjöde sig för arbetets
utförande till billigt pris under eu tid, då byggnadekostnaderna
vore ovanligt låga, hade direktionen likväl ansett sig böra låta sina
betänkligheter falla och tillstyrkt antagande af stadsfullmägtiges erbjudande.

Efter att sedermera å sidorna 62 och 63 hafva i korthet redogjort
dels för ett af öfverintendentsembetet i ämnet afgifvet. utlåtande,
deruti vissa anmärkningar framstälts emot detaljer uti det uppgjorda
förslaget, och dels för eu af arkitekten Kumlien till ecklesiastikdepartementet
in gifven skrift, deruti så väl dessa som åtskilliga andra, af Stockholms
stads helsovårdsnämnd mot förslaget gjorda anmärkningar till
bemötande upptagits, har departementschefen slutligen yttrat följande.

»Hvad nu blifvit anfördt synes mig innefatta tillräckliga skäl för
att staten må lemna sin medverkan till denna magtpåliggande frågas
snara lösning. Beträffande den omfattning byggnadsföretaget enligt.nu
föreliggande förslag skulle erhålla, törne någon befogad anmärkning
deremot ej kunna framställas, likasom de uppgjorda ritningarna synas
vara af beskaffenhet att kunna i hufvudsakliga delar godkännas. Äfven
emot storleken af den totalsumma, 465,400 kronor, hvarmed seratimerlasarettets
direktion ansett staten böra bidraga till lasarettets förseende
med tidsenliga lokaler jemte utredning, torde skälig anmärkning icke
kunna göras, då man betänker, att serafimerlasarettet äi den anstalt,
der en stor del af den praktiska läkareutbildningen skall meddelas de
medicine studerande. Deremot synes det icke behöflig!, att, på sätt
direktionen hemstält, ett så betydande belopp som en fjerdedel af nämnda
summa anvisas till utgående under det första byggnadsåret. Då direktionen
icke lärer sakna medel att för den närmaste tiden bestrida de

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

78

hufvudsakligaste kostnaderna för byggnadsföretagets påbörjande, synas
alla berättigade anspråk, som man i detta fall kan ställa på staten,
blifva behörigen tillgodosedda, om hela den summa, hvarmed staten
skulle för ändamålet bidraga, nu beviljades, men deraf endast en mindre
del anvisades för nästkommande år. Jag tillstyrker derför i underdånighet,
det Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom
bidrag till anordnande af tidsenliga lokaler för serafimerlasarettet genom
detsammas om- och tillbyggnad å lasarettets nuvarande tomt samt förseende
med nödig utredning enligt lasarettsdirektionens nu framlagda
förslag och tillhörande ritningar — dock med Eders Kongl. Maj:t förbehållen
rätt att beträffande ritningarna tillåta sådana jemkningar, som
på grund af sig företeende omständigheter må kunna anses erforderliga
eller lämpliga, utan att, den beräknade kostnaden öfverskrides — bevilja
ett anslag af 465,400 kronor samt deraf på extra stat för år 1889
anvisa ett belopp af 65,400 kronor.»

Efter den utredning, som sålunda i ämnet åstadkommits, synes
det utskottet uppenbart, att den länge ifrågasatta ombyggnaden af
serafimerlasarettet icke utan de största olägenheter kan vidare uppskjutas.
Mot det nu föreliggande förslaget till lasarettets utvidgning likasom
mot beloppet af det bidrag, staten skulle för sådant ändamål lemna,
har utskottet icke heller funnit anledning till någon erinran.

Då utskottet alltså anser sig böra hos Riksdagen förorda bifall
till Kongl. Maj:ts förevarande framställning, sker detta emellertid under
antagande, att Kongl. Maj:t icke medgifver några sådana förändringar
i den af arkitekten Kumlien uppgjorda planen till lasarettets om- och
tillbyggnad, att kostnader utöfver det nu ifrågasatta statsbidraget,
465,400 kronor, deraf kunna för staten föranledas.

Under uttalande häraf, hemställer utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till serafimerlasarettets
i Stockholm om- och tillbyggnad samt förseende
med nödig utredning enligt lasarettsdirektionens
i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 12 januari 1888 omförmälda, år 1886 framlagda
förslag och ritningar — dock med Kongl. Maj:t lemnad
rätt att beträffande ritningarna tillåta . sådana
jemkningar, som på grund af sig företeende omständigheter
må kunna anses erforderliga eller lämpliga,
utan att den beräknade kostnaden öfverskrides — bevilja
ett anslag af 465,400 kronor samt deraf på extra
stat för år 1889 anvisa ett belopp af 65,400 kronor.

Bill. till Biksd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 8 Raft. 10

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Hospitalsvården.

Ang. anvisande
af beviljadt
anslag
till asylen
vid Lunds
hospital.

[41.]

47:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till fortsättande
af byggnadsarbetena å asylen vid Lunds hospital anvisa på
extra stat för år 1889 ett belopp af 311,000 kronor.

I sin inom Första Kammaren väckta motion (n:o 10) bär herr
friherre R. Klinckowström i denna fråga hemstält : »att väl det af Kong].
Maj:t äskade anslaget på extra stat 621,750 kronor till uppförande af
en asyl vid Lunds hospital måtte af Riksdagen beviljas; men att deraf
för år 1889 endast 200,000 kronor måtte utgå.»

Till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen till
stöd för denna anslagsfordran yttrat:

»I skrifvelse den 19 september 1887 har medicinalstyrelsen anfört,
att, sedan jemlikt nådiga brefvet den 4 juni 1886 af det för uppförande
af en asyl för sinnessjuke vid Lunds hospital beviljade anslaget 1,181,750
kronor anvisats för år 1887 ett belopp af 200,000 kronor, arbetena.å
ifrågavarande sjuk vårdsa nstalt redan tidigt under år 1887 tagit sin
början och fortskridit så långt, att innan årets slut grund och sockel
för administrationshuset samt paviljongerna I—VI jemte källarhvalf
blefve färdiga, hvarförutom å den östliga hälften af byggnadstomten
största delen af schaktningen och terrasseringsarbetena redan blifvit utförd.
Sedan vidare enligt nådiga brefvet den 13 juli 1887 till byggnadsarbetenas
fortsättande anvisats för år 1888 ett belopp af 360,000
kronor, vore det medicinalstyrelsens afsigt att under år 1888 låta arbetena
så påskyndas, att de flesta af byggnaderna skulle före årets utgång
befinnas under tak, samt brobyggnaderna öfver Höje å mellan
hospitalet och asylen blifva fullt färdig.

För år 1889 har medicinalstyrelsen beräknat, att murningsarbetena
å samtliga byggnaderna då skulle fullbordas, varmapparaterna anskaffas
och insättas, allt snickeri-, glasmästeri- och största delen af
målningsarbetet å byggnaderna utföras, vatten- och afloppsledningarna
anläggas och fullbordas, äfvensom köket och tvättstugan i hospitalet
ombyggas, så att desamma blefve fullt tillräckliga äfven för asylens
behof; och har medicinalstyrelsen beräknat, att till fullbordande af
dessa sålunda föreslagna arbeten skulle för år 1889 erfordras ett belopp
af 400,000 kronor, om hvars äskande af Riksdagen styrelsen gjort
underdånig hemställan, med erinran härvid att, om återstoden af hela
det beviljade byggnadsanslaget sedermera kunde komma att utgå under
år 1890, med visshet antoges, att anstalten under sist sagda år skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

75

blifva fullt färdig och kunna för sjukvård öppnas, hvarigenom en högst
betänklig brist i sinnessjukvården inom landet skulle afhjelpas.

Utan gensägelse är det synnerligen önskvärd!-, att den beslutade
asylen för sinnessjuke må kunna så snart som möjligt bringas till fullbordan;
men något dröjsmål derutinnan torde icke behöfva ega rum,
äfven om den jemkning göres i det af medicinalstyrelsen för år 1889
äskade beloppet, att återstående anslaget, 621,750 kronor, någorlunda
jemn! fördelas på åren 1889 och 1890.))

Då jemväl utskottet håller före, att arbetena å den ifrågavarande
asylen böra så bedrifvas, att densamma utan dröjsmål må kunna för
sjukvård öppnas, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må till fortsättande af byggnadsarbetena
å asylen vid Lunds hospital anvisa på
extra stat för år 1889 ett belopp af 311,000 kronor.

48:6) Till förvärfvande af byggnadsplats och erforderligt jordområde
för hospital å Pitholmen i närheten af Piteå har Kongl. Maj:t
äskat ett extra anslag för år 1889 af 25,000 kronor.

I sin inom Första Kammaren väckta motion (n:o 10) har herr
friherre R. Klinckoioström hemstält, att det af Kongl. Maj:t. sålunda
begärda anslaget icke måtte af Riksdagen beviljas.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 12 januari
1888 har föredragande departementschefen meddelat, att medicinalstyrelsen
i dess skrifvelse af den 20 april 1887, som närmast föranledt
Kongl. Maj:ts förevarande framställning, till en början erinrat, att redan
serafimerordensgillet i sitt betänkande den 26 november 1873 uti
planen för hospitalsväsendets ordnande upptagit ett hospital för rikets
två nordligaste län, Norrbottens och Vesterbottens; att äfven medicinalstyrelsen,
sedan densamma mottagit uppdraget att utgöra öfverstyrelse
för hospitalen, i föregående underdåniga skrivelser rörande
vården af sinnessjuke fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på behofvet
af ett hospital för nämnda län; samt att jemväl Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län uti skrifvelse till medicinalstyrelsen
af den 19 januari 1885 anhållit om styrelsens medverkan att, så fort
som möjligt, få till stånd ett hospital för Norrbottens och Vesterbottens
län.

Behofvet af ett hospital för berörda län framginge, anförde styrelsen
derefter, redan af de betydande afstånden mellan allra största
delen af dessa län och landets nuvarande nordligaste hospital, det i

Ang. anslag
till inköp af
mark för ett
hospital nära
Piteå.

[42.]

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Hernösand. Mon dertill komme, att antalet sjukplatser å detta hospital,
som för närvarande uppginge till 221, ingalunda vore tillräckligt
för mottagande af sinnessjuke utöfver livad som kräfdes för de närmast
omgifvande orterna. De stora alstånden hade ock till följd, att
transporten af sjuke, särdeles vintertiden, blefve mycket svår och kostsam,
så att, om än inträde för anmäld sjuk beviljats, hvilket dock
endast undantagsvis kunde ske, man ändock uppsköte i det längsta
med den sjukes transporterande till hospitalet eller helt och hållet uraktläte
att dit insända honom, hvarigenom den gynsammaste tiden för
den sjukes behandling ginge förlorad. Brist på tjenlig vård i sjukdomens
början vore nemligen för den sjuke ödesdiger, enär i regeln
endast en i rätt tid vidtagen tjenlig behandling lemnade förhoppning
om tillfrisknande. Väl skulle, på grund af föreskrift i stadgan angående
sinnessjuke den 2 november 1883, dylike sjuke mottagas å
lasarett, till dess plats för dem kunde beredas å hospital. Men alldenstund
utrymmet på hospitalet i Hernösand vore knappt för hela
det område, för hvars sinnessjuke det företrädesvis vore beräknadt, så
komme de å lasarett sålunda intagne att allt för länge qvarstanna på
dessa anstalter, Indika egentligen vore afsedda för provisorisk vård och
saknade tjenlig!! anordningar för de sjukes ändamålsenliga behandling
under längre tid, hvarförutom utrymmet för de sinnessjuke i dessa anstalter
inom de norra länen vore allt för inskränkt, så att i bästa fall
endast en ringa del af de inträdessökande komme i åtnjutande af den
vård, lasaretten kunde lemna. Största delen af de hospitalsbehöfvande
komme alltså i alla händelser att stanna i hemmen och blefve der
föremål för en icke allenast olämplig, utan äfven rätt ofta hård och
oförsvarlig behandling.

Till hvilken ringa del de sinnessjuke inom Norrbottens och Vesterbottens
län i följd af ofvanberörda ogynsamma förhållanden komme i
åtnjutande af hospitalsvård i jemförelse med sådane sjuke från orter
på kortare afstånd från hospital, visade sig redan deraf, att under år
1884 å Hernösands hospital intogos från hvardera af nyssnämnda län
endast 6 sjuke och under år 1885 blott 1 från Vesterbottens och 2
från Norrbottens län, under det att å samma hospital intogos år 1884
från Getleborgs 23 och från Vesternorrlands län 25 samt år 1885 tillsammans
29 från det förra och 24 från det senare länet. Detta missförhållande
i afseende på antalet å Hernösands hospital intagne sjuke
från nyssnämnda två län och rikets båda nordligaste län stode icke i
någon rimlig proportion till de sinnessjukes och hospitalsvård behöfvandes
antal inom de norra länen.

För att sätta medicinalstyrelsen i tillfälle att framlägga eu full -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

77

ständig plan för anordnandet af ett hospital inom sagda tvenne län
hade Kongl. Maj:t, efter styrelsens hemställan, medgifvit, att antingen
ordföranden hos styrelsen eller ock någon af dess ledamöter, åtföljd af
den hos styrelsen till biträde i hospitalsbyggnadsärenden anstälde arkitekt,
finge företaga en resa till Vesterbottens och Norrbottens län
för utseende af tjenlig byggnadsplats.

Sedan för berörda ändamål generaldirektören A. Almén, åtföljd af
arkitekten A. Kumlien, under juli månad 1886 företagit den afsedda
resan, hade en redogörelse för de under densamma gjorda undersökningar
af bemälde generaldirektör till medicinalstyrelsen afgifvits. Till
ledning för valet af plats hade styrelsen jemväl från Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i de båda länen infordrat och erhållit nödiga upplysningar
rörande lämpligaste läget för det ifrågavarande hospitalet.

Efter det departementschefen på sidorna 67 och 68 i statsrådsprotokollet
redogjort för hvad Kongl. Maj:ts nyss nämnde befallningshafvande
och generaldirektören Almén uti ifrågavarande hänseende
yttrat, har departementschefen vidare anmält, att medicinalstyrelsen i
sin ofvan omförmälda skrifvelse af den 20 april 1887 föreslagit, att
ett af generaldirektören Almén förordadt jordområde å ön Pitholmen
nära Piteå måtte utses till byggnadsplats för det ifrågasatta hospitalet.
Den föreslagna byggnadsplatsen vore, anförde medicinalstyrelsen, belägen
på nyssnämnda ös vestra strand i närheten af Pite eif och hade
ett mot norr och öster af skogbeklädda höjder skyddadt, men mot söder
och vester öppet läge, som erbjöde det lugn och den frid, som vore
ett så väsentligt vilkor för eu dylik anstalt.

1 syfte att förskaffa det blifvande hospitalet erforderligt jordområde,
hvilket i derå hänseenden vore ett oafvisligt behof vid eu
vårdanstalt för sinnessjuke, och företrädesvis för att bereda patienterna
tillfälle till sysselsättning uti till jordbruket hörande arbeten, såsom
det förnämsta medlet för eu ändamålsenlig behandling af en stor del
af personalen, borde (i7f mantal kronoskatte i Pitholmens by, å hvars
ena skifte, kalladt Furunäset, omförmälda byggnadsplats vore belägen,
för ändamålet inköpas. Denna hemmansdel omfattade med in- och
afrösningsjord en areal af tillsammans omkring 255 tunnland och ansåges
på grund af husens förfallna skick och jordens dåliga häfd kunna
inköpas för ett pris af omkring 6,000 kronor.

Den afsedda byggnadsplatsen sträckte sig äfven in på området
för soldattorpen, i areal innehållande omkring 24 tunnland, hvadan det
alltså vore nödigt, att detta jordstycke blefve tillgängligt för att läggas
till hospitalstomten. I öfrigt, och för att dels koncentrera hospitalets
jordegendom, dels för framtiden bevara dess fria läge, vore likaledes

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

af vigt att förvärfva närmast omgifvande jordområden. Genom inledda
underhandlingar hade medicinalstyrelsen skaffat, sig visshet derom, att
detta kunde ske, sedan inköp af förenämnda /r mantal egt rum, dels
genom egoutbyten med närmaste grannar, dels ock genom köp.

Det sammanhängande jordområde, som hospitalet sålunda erhölle,
skulle, på sätt i statsrådsprotokollet närmare utvisas, komma att utgöra
197 tunnland 24 kappland. Kostnaderna för dess anskaffning samt för
flyttning af hus, erforderliga vägars anläggning m. m. beräknades uppgå
till 20,000 kronor. Kunde vidare för skäligt pris, förslagsvis 5,000
kronor, förvärfvas ett Munksunds sågverk tillhörigt, delvis bebygdt,
område af antagligen 12 tunnland, blefve slutsumman 25,000 kronor,
hvilket belopp i förhållande till arealens omfång medicinalstyrelsen i
alla händelser betraktade såsom ett billigt pris, så mycket mer som,
efter verkstälda egoutbyten, en del af inegorna och en ej obetydlig
del af skogssktiftena skulle blifva öfver såsom hospitalets egendom.

Beträffande storleken af ifrågavarande hospital, eller det antal
sjukplatser, som der borde anordnas, så förekomme, att de sinnessjukes
antal vid senaste folkräkning den 31 december 1880 uppgick i Vesterbotten
tillsammans till 328, deraf 185 män och 143 qvinnor, samt i Norrbotten
till 191, deraf 115 män och 76 qvinnor, alltså i båda länen till
519, eller 300 män och 219 qvinnor, af hvilket antal dock tillsammans
233 idioter.

Folkmängden i de båda länen uppgick vid slutet af år 1883 till
204,000 invånare. Följdes den vanligen antagna beräkningsgrunden af
26 sinnessjuke på 10,000 invånare, skulle antalet sinnessjuke i de båda
länen uppgå till 530 eller i det närmaste öfverensstämma med det vid
folkräkningen funna. Komiterado för uppgörandet af plan till anordnande
af en asyl för sinnessjuke vid Lunds hospital hade i sitt betänkande
den 15 februari 1886 uttalat den åsigt, att man borde eftersträfva
att å offentlig anstalt skaffa plats för f af de sinnessjuke, men att detta
till följd af de dryga kostnaderna endast småningom kunde komma till
stånd, och att man derför nödgades för det närvarande begränsa sig
till åtminstone 35 procent af de sinnessjukes antal, hvarigenom antalet
sjukplatser på landets vårdanstalter för sådane sjuke borde uppbringas
från det nu befintliga antalet, omkring 2,500 (Kristinehamns nya hospital
deruti inbegripet) till 4,000 platser, i hvilken summa äfven inginge
de å nu ifrågavarande hospital påräknade platser. Efter denna beräkning
skulle för Norrbottens och Vesterbottens län fordras 185 sjukplatser.
Detta antal borde dock så mycket mer höjas, som dels antalet
sinnessjuke inom dessa län antagligen vore större, än det angåfves, dels
ock svårigheter på grund af de långa afst.ånden mötte för öfverföring

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

79

af kroniskt sjuke från hospitalet till asyl; och hade äfven denna sistnämnda
omständighet utgjort skäl för medicinalstyrelsen att vid hospitalsplanens
utarbetande anordna en afdelning för dylike sjuke. Dertill
komme i öfrigt, att procentförhållandet mellan de sjuke i dessa län och
antalet sjukplatser redan från början borde ställas högre, enär den framtida
utvidgningen af hospitalsväsendet, som tilläfventyrs komme sydligare
delar af riket till godo, icke kunde till följd af det afskeda läget
i samma mån påräknas för de båda nordligaste länen, hvarförutom
kostnaderna stälde sig väsentligen lägre i förhållande till anstaltens
storlek, enär någon ej för hög stegring af sjukplatsernas antal hvarken
höjde aflöningarnas belopp beträffande läkare, syssloman och administrationen
i allmänhet eller i väsentlig mån ökade kostnaden för värme,
lyse, vattenförbrukningen o. s. v.

Med anledning häraf ansåge medicinalstyrelsen, att antalet sjukplatser
vid det nu föreslagna hospitalet — med hänsyn jemväl till de
hospitalsbehöfvande idioterna — icke borde bestämmas lägre än omkring
240, förutom erforderliga reservplatser; och hade styrelsen efter
dessa grunder låtit utarbeta byggnadsritningar, omfattande tvenne
alternativa planer. Enligt det ena alternativet skulle kostnaderna utgöra
1,120,000 kronor och enligt det andra 947,000 kronor.

Utöfver hvad medicinalstyrelsen anfört i fråga om behofvet af ett
hospital för rikets nordligaste delar har departementschefen erinrat, att
Norrbottens läns landsting redan år 1876 gjort framställning om inrättande
för nämnda och Vesterbottens län af ett hospital i Piteå eller
dess närhet, samt att Riksdagen i skrifvelse den 17 maj 1886 angående
regleringen af utgifterna under åttonde hufvudtiteln, i sammanhang
med fråga om anordnande vid Lunds hospital af en asyl för sinnessjuke,
uttalat, att det vore en oafvislig nödvändighet att för de nordligaste
länen snart anlägga ett särskilt hospital.

Enär statsverkets tillgångar ännu voro hårdt anlitade för fortsättande
af arbetena å asylen vid Lund, har departementschefen emellertid
icke velat ifrågasätta, att af nu församlade Riksdag skulle äskas
ett större anslag för påbörjande af eu ny hospitalsbyggnad, utan kar
departemeutschefen inskränkt sig till att hos Kongl. Maj:t förorda den
anslagsfordran i ämnet, Kongl. Maj:t till Riksdagen framstält.

Behofvet af ett hospital för de två nordligaste länen synes utskottet
vara med väl grundade skäl ådagalagdt. Emot den för ett
dylikt hospital nu föreslagna platsen har utskottet icke heller något
att erinra, men i fråga om det jordområde, som skulle för ändamålet
inlösas, föreställer sig utskottet, efter granskning af de till utskottet

Ang. anslag
till sjukhemmet
i Jerfsö
för spetelske.

[43.]

80. Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

öfverlemnade ritningar och öfriga handlingar, att den Munksunds sågverk
tillhöriga ega, hvars förvärfvande till ett förslagsvis beräknadt
pris af 5,000 kronor ifrågasatts, möjligen skulle kunna utan olägenhet
för hospitalets behof undvaras. Emellertid anser sig utskottet, i betraktande
af det läge, hvari frågan om inköp af mark för hospitalet för
närvarande befinner sig, icke böra hemställa om någon nedsättning i det
af Kongl. Maj:t nu äskade anslag, utan vill utskottet allenast här framhålla
önskvärdheten deraf, att Kongl. Maj:t, innan slutligt beslut i ämnet
fattas, må taga i närmare öfvervägande, huruvida ifrågavarande ega
verkligen kan anses för anstalten behöflig. Läget torde icke heller
böra af Riksdagen ovilkorligen bestämmas, utan åt Kongl. Maj:t öfverlemnas
att förlägga hospitalet å annan plats inom någotdera af de
nordligaste länen, i fall svårighet skulle möta att förvärfva den föreslagna.

Enligt hvad af ofvanstående utdrag af statsrådsprotokollet framgår,
har medicinalstyrelsen på grund af de långa afstånden inom samt
från de norrländska länen tänkt sig behofvet af att vid ifrågavarande
hospital anordna en afdelning för kroniskt sjuke. Med anledning häraf
och då utskottet för sin del hyser den öfvertygelse, att, förr eller
senare, eu asyl för sjuke af nyss antydda slag, måste anordnas för de
norrländska länens behof, anser sig utskottet böra föreslå Riksdagen
att redan vid beviljande af ifrågavarande anslag till förvärfvande af
byggnadsplats och jordområde uttala den önskan, att den nya anstalten
må så anordnas, att den samma för framtiden kan tjena äfven såsom
asyl för sinnessjuke inom Norrland.

Under åberopade af hvad ofvan blifvit anfördt, får utskottet, med
anledning af föreliggande förslag, hemställa,

att Riksdagen må för år 1889 bevilja ett extra
anslag af 25,000 kronor till förvärfvande af byggnadsplats
och erforderligt jordområde för ett hospital, afsedt
för rikets två nordligaste län, vare sig å Pitliolmen
i närheten af Piteå eller å annan plats, som
Kongl. Maj:t kan finna för ändamålet lämplig, samt,
vid anmälan af detta beslut, uttala den önskan, att
det nya hospitalet om möjligt må så anordnas, att detsamma
må kunna tjena jemväl såsom asyl för sinnessjuke.

49:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1889
på extra stat bevilja ett anslag af 14,000 kronor till understöd åt det
i Jerfsö socken inrättade sjukhem för spetelske, under vilkor att 4,000
kronor dertill af Gefleborgs läns landsting anvisades för samma år.

Vid föredragning i statsrådet den 12 januari 1888 af detta ären -

Statsutskottets Utlåtande N:o 9-,

81

de har chefen för ecklesiastikdepartementet, enligt hvad det vid tillfället
förda protokollet utvisar, till en början erinrat, att, sedan under
en följd af år extra anslag af 7,500 kronor årligen beviljats till understöd
åt det i Jerfsö socken inrättade sjukhem för spetelske. under vilkor
att landstinget i Gefleborgs län dertill för motsvarande år anvisade
4,000 kronor årligen, och att spetelske sjuke äfven från andra län
än Gefleborgs blefve till vård å anstalten mottagne, så långt utrymmet
derstädes sådant medgåfve, Riksdagen förlidet år, jemte det nämnda
anslag äfven för år 1888 beviljats, med anledning af en väckt enskild
motion, för utvidgning af sjukhemmet och för anskaffande af nödiga
utredningspersedlar anslagit 16,000 kronor att utgå under år 1888; samt
att Kongl. Maj:t med anledning häraf, sedan medicinalstyrelsen, efter
direktionens för sjukhemmet och landstingets hörande, afgifvit utlåtande
i ämnet, genom beslut den 2 december 1887 stält berörda anslag
af 16,000 kronor till direktionens förfogande för uppförande enligt godkänd
ritning af en särskild byggnad, afsedd att rymma 16 patienter,
och för anskaffande af äskade utredningspersedlar.

I det afgifna yttrandet hade — anför departementschefen vidare
— direktionen för sjukhemmet uttalat den åsigt, att styrelsen,
förvaltningen och kontrollen öfver sjukhemmet borde anordnas i likhet
med hvad för de allmänna hospitalen vore bestämdt, samt att spetelskesjukvården
borde vara fullkomligt fri, så att afgifter ej fordrades från
kommuner eller enskilde. Och hade direktionen i senare hänseendet
erinrat om det förfelade försök, som vid sjukhemmets första inrättande
gjordes, att låta patienterna eller deras kommuner betala för underhållet
på sjukhemmet, hvilket haft till följd, att eu del spetelske aldrig inkommit
i sjukhemmet utan stannat i sina hemorter och der bidragit
till sjukdomens vidare spridning, samt att på sjukhemmet redan intagne
spetelske hemtats derifrån.

Med instämmande i hvad direktionen anfört, hade landstinget i
sitt till medicinalstyrelsen afgifna yttrande förklarat, att landstinget, som
ansåge det mest lämpligt, att statsverket omhändertoge hela underhållet
af sjukhemmet, beslutit, att, i och med det att staten i vidsträcktare
grad öfvertoge sjukhemmets underhåll, finge den eganderätt till
sjukhemmet med hvad dertill hörde af jordområden, byggnader och inventarier,
som möjligen tillkomme landstinget, öfverflyttas på staten.

I särskild hemställan hade landstinget vidare anhållit om aflåtande
till Riksdagen af nådig proposition, att statsbidraget till sjukhemmet
måtte för''år 1889 bestämmas antingen till 14,000 kronor, på samma
vilkor som förut, eller ock till 18,000 kronor utan annat vilkor än om
intagande å anstalten af spetelske från hela riket.

Bih. till BiJcsd. Prot. 1888. 4 Samt. 1 Afd. 8 Häft.

11

82

Statsutskottets Utlåtande N:o i).

Till stöd för denna hemställan hade landstinget åberopat, att kostnaden
för underhållet af sjukhemmet efter dess ofvan berörda utvidgning
blifvit af direktionen beräknad till 18,000 kronor för år. Denna beräkning
grundades derpå, att, då i följd af sjukhemmets utvidgning en
tillökning af mer än 50 procent af hittills varande patientantalet komme
att ega rum, erfordrades, att det nu till sjukhemmet årligen utgående
beloppet, 11,500 kronor, blefve i motsvarande mån förhöjdt, eller till i
rundt tal 18,000 kronor.

1 häröfver afgifvet utlåtande hade medicinalstyrelsen anfört, bland
annat, att, enär förenämnda utvidgning af Jerfsö sjukhem utan svårighet
borde kunna utföras före innevarande års utgång, och då styrelsen
egde kännedom derom, att en mängd ansökningar om inträde å anstalten
icke kunnat af brist på plats bifallas, det med skäl kunde antagas,
att från och med år 1889 det större utrymmet i sjukhemmet komme
att tagas i anspråk, hvartill fordrades det af direktionen beräknade
underhållsanslag af 18,000 kronor för år. Anstaltens utvidgning kunde
nemligen icke motsvara det med densamma afsedda ändamål, med
mindre än att ett deremot svarande förhöjdt underhållsanslag jemväl
komme anstalten till del.

Beträffande de af landstinget framstälda alternativa anslagsbeloppen
hade medicinalstyrelsen angifvit såsom sin åsigt, att det borde tillkomma
staten att ikläda sig kostnaden för underhållet af ifrågavarande
anstalt. Sjukdomen spetelska hade nemligen en egenartad beskaffenhet,
hvarigenom individen för lång tid beröfvades förmåga af sjelfförsörjning,
så att den sjuke ofta under tiotal af år blefve en börda för samhället.
Sjukdomen förekomme spridd å flere andra orter inom landet än i Helsingland.
På dessa orter kunde, likasom ursprungligen i Helsingland
varit händelsen, bilda sig härdar för sjukdomens spridning. I Norge
hade staten genom uppförande af tjenliga sjukvårdsanstalter för spetelske
och dessas'' underhåll lyckats minska sjukdomens freqvens och
förekomma dess spridning. Den ifrågasatta anslagsförköjningen, 10,500
kronor, vore ringa i förhållande till den stora fördel, som kunde vinnas
derigenom, att sjuke från alla delar af riket egde lika rätt till inträde
i anstalten. Genom de sjukes tidiga internering å anstalten erhölles
det verksammaste medlet till hämmande af denria vederstyggliga sjukdom.
Den hade visat sig tillhöra arten af infektionssjukdomarne, hvilka
meddelas genom smitta; och anstalten kunde betraktas ej blott såsom
vårdanstalt för obotligt sjuke utan äfven såsom kuranstalt.

För hvad medicinalstyrelsen anfört angående sättet för sjukhemmets
förvaltning har departementschefen redogjort på sidan 76 i stats -

Statsutskottet,? Utlåtande N:o 9. 83

rådsprotokollet, och tillåter sig utskottet att i fråga härom hänvisa till
berörda protokoll.

För egen del har departementschefen ansett, att då sjukhemmets
behjertansvärda ändamål skulle motverkas, derest för patienterna fordrades
någon afgift, deras intagande och underhåll fortfarande borde ega
rum afgiftsfritt, samt att, om än, vid det förhållande att det långt öfvervägande
antalet sjuka hittills visat sig tillhöra Gefleborgs län, det vore
billigt, att landstinget äfven framgent lemnade bidrag till sjukhemmet,
den hufvudsakligaste delen af kostnaderna för anstalten likväl borde
bestridas af staten, men i sammanhang dermed eganderätten till anstaltens
jord och egendom, i enlighet med hvad landstinget medgifvit,
öfvergå till statsverket äfvensom anstaltens förvaltning öfvertagas af
en under medicinalstyrelsen stående styrelse, hvars flesta ledamöter
förordnades af Kongl. Maj:t.

Då Riksdagen genom beslut förlidet år anvisat medel till utvidgning
af ifrågavarande sjukhem, torde Riksdagen, enligt utskottets förmenande,
nu icke böra underlåta att bevilja anslag till bestridande af
den ökade underhållskostnad för sjukhemmet, som blifvit en följd af
dess utvidgning. Någon nedsättning i det af Kongl. Maj:t för ändamålet
äskade anslagsbelopp lärer icke heller kunna ifrågasättas; och får utskottet,
som således icke funnit anledning till någon erinran mot Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, fördenskull hemställa,

att Riksdagen må för år 1889 på extra stat bevilja
ett anslag af 14,000 kronor till understöd åt det
i Jerfsö socken inrättade sjukhem för spetelske under
vilkor att 4,000 kronor dertill af landstinget i Gefleborgs
län anvisas för samma år.

Diverse anslag.

50:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar
hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för flere föregående
år egt rum, må för år 1889 anvisa följande
extra anslag, nemligen:

a) till svenska fornskriftsällskapet 2,000 kronor;

och

b) till beredande af religionsvård åt svenske sjömän
m. fl. i utländska hamnar 10,000 kronor.

Ang. anslag
Ull /omskrift
sällskapet
m. m.

[44, 45.]

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ttt^Nordfska 51:o) Under åberopande af flere föregående Riksdagars beslut om an museet

'' visande af extra årsanslag till nordiska museet, får utskottet hemställa,

t46'']

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj-.ts nu
derom gjorda framställning, må på extra stat för år
1889 anvisa ett anslag af 16,000 kronor till nordiska
museet.

52:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, och i likhet med hvad under
flera föregående år egt rum, må för år 1889 anvisa
ett extra anslag af 3,150 kronor, att, på de vilkor
Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, användas
till understöd för utgifvande af tidskriften »Nyare bidrag
till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt
folklif.)'')

Anij. anslag 53:o) Vidare och med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda

Ultematica> ~ framställning samt under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet
[48.] (sid. 77 och 78) derom anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen må för år 1889 anvisa ett extra
anslag af 4,000 kronor, eller samma belopp som för
flera föregående år beviljats, till understöd för fortsatt
utgifvande af tidskriften DÄcta matematica)).

Ang. anslag
till en tidskrift
för
landsmål
m. m.

[47.]

Ang. anslag
till utgifvande
af * Nordisk
familjeboks [49.

J

54:o) Till understöd för fortsatt utgifvande af »Nordisk familjebok»
har Kongl. Maj:t äskat 5,000 kronor; och får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
framställning, må för år 1889 anvisa af redan beviljade
25,000 kronor, ett belopp på extra stat af 5,000
kronor, till understöd för fortsatt utgifvande af »iVordisk
familjebok».

Ang. anslag
till föreläsningsleurser

för arbetsklassen.

[50.]

55:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, och i likhet med hvad

Statsutskottets Utlåtande Avo 9.

85

under de senare åren skett, må anvisa på extra stat
för år 1889 ett anslag af 20,000 kronor att användas
till understöd åt sådana anstalter eller föreningar,
som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen, dock
under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje
anstalt eller förening, icke får öfverstiga 3,000 kronor
för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika
mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse,
som antager föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal
timmar i veckan under fem till åtta månader och
i väl afpassade kurser;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga,
för denna undervisning lämpliga lärarekrafter samt
tillräcklig och passande undervisningsmateriel;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar
vid föreläsningarna eller undervisningen
blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig
att underkasta sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt
af Kongl. Maj:t pröfvas nödiga eller lämpliga.

56:o) Slutligen får utskottet under denna hufvudtitel hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må i öfverensstämmelse med
hvad äfven för innevarande år skett, anvisa på extra
stat för år 1889 ett anslag af 10,700 kronor till fortsättande
af precisionsnivelleringsarbeten i södra och mellersta
Sverige samt underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationer
in. m.

Stockholm den 13 april 1888.

Ang. anslag
till precisionsnivelleringsarbeten m.

in.

[51-]

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

86

Statsutskottets Ultåtandc N:o !),

Reservationer:

«

Vid punkten 5:o (angående anslag till en folkskoleinspektör i
Stockholm):

af herr H. R. Törnebladh, i fråga om motiveringen.

vid punkten 9:o (angående veterinärinstitutet i Stockholm):

af herrar N. Petersson och vice talmannen <S. Nilsson, hvilka
ansett utskottets yttrande och förslag i denna del böra hafva följande
innehåll:

»Af det utlåtande, medicinalstyrelsen i ämnet afgifvit, framgår, att
styrelsen — jemte det den påpekat, att det för den ifrågasatta anslagsförhöjningen
hufvudsakligen anförda skäl, förökningen af elevernas antal,
icke egde den betydelse, institutets direktion velat gorå gällande —
tillika uttalat den åsigt, att hofbeslagssmedjan skulle kunna afvinnas
större afkastning, än hvad densamma under de senare åren lemna!. Utskottet
delar i allo denna medicinalstyrelsens uppfattning, och det synes
utskottet i sjelfva verket förvånande, att årliga behållningen af sagda
smedja, hvilken ännu år 1876 utgjorde öfver 6,000 kronor, kunnat nedgå
i så hög grad, att direktionen icke ansett sig kunna för framtiden
beräkna densamma till mer än 600 kronor.

Utskottet inser visserligen till fullo, att institutets nuvarande läge
i stadens utkant måste vara egnadt att för smedjan försvåra tillgången
på arbete, men utskottet håller likväl före, att svårigheterna i detta
hänseende skulle kunna i väsentlig mån undanrödjas genom vidtagande
af sådana åtgärder, hvarigenom allmänheten funne med sin fördel
förenligt att i stället för de mera centralt belägna enskilda smedjorna
anlita institutets. Med de ekonomiska fördelar, institutets smedja såsom
eu statens inrättning åtnjuter, synes den nemligen, om lämpliga
prisbestämmelser och öfriga anordningar vidtagas, böra lätt kunna uthärda
täflan med de enskilda smedjorna.

Emellertid torde en omsorgsfull utredning angående de förhållanden,
som föranledt minskningen i smedjans afkastning, samt beträffande
sättet att åstadkomma en ökning deraf vara af behofvet påkallad.
Innan eu sådan utredning kommit till stånd, anser utskottet det i alla
händelser vara för tidigt att i den omfattning, Kongl. Maj:t nu föreslagit,
bevilja förhöjning i det till institutet utgående anslaget, ty derest,

87

| Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

såsom antagligt vore, en betydlig stegring i smedjans afkastning befunnes
möjlig, skulle ju berörda an slagsförhöjning, vare sig i sin helhet
eller till någon större del, visa sig obehöflig. I fråga om den begärda
ökningen i anslaget till byggnaders och stängsels underhåll finner
utskottet visserligen, vid det förhållande att institutets byggnader
äro upptagna till ett värde af 448,324 kronor samt 10 år gamla — det
för ifrågavarande ändamål nu utgående beloppet, 1,000 kronor, vara
otillräckligt och anser sig för den skull böra tillstyrka bifall till Kong!.
Maj:ts förslag i denna del. Men för så vidt berörda förslag afser förhöjning
i anslagsposten: till diverse utgifter, bör detsamma, enligt utskottets
åsigt, icke i frågans nuvarande skick vinna Riksdagens godkännande,
helst de behof, samma anslagsförhöjning är afsedd att fylla,
icke torde vara af så trängande beskaffenhet, att icke med deras tillgodoseende
skulle ännu någon tid kunna utan olägenhet anstå.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer
utskottet,

att, Kongl. Maj:ts förevarande framställning endast
på det sätt må af Riksdagen bifallas, att ordinarie anslaget
till veterinärinstitutet i Stockholm, för ökning
med 1,000 kronor af den deri ingående anslagsposten:
byggnaders och stängsels underhåll, höjes med
nämnda belopp från 43,100 kronor till 44,100 kronor.»

vid punkten 12:o (angående lasaretts underhåll):

af herr II. P. P. Tamm, som yrkat afslag å Kongl. Maj:ts förslag
i hvad det afsåg att den ersättning för indragen tiondespannmål,
som för närvarande tillkomme Veckholms församling och användes till
församlingens folkskoleväsende, måtte från riksstaten uteslutas.

vid punkten 49:o (angående sjukhemmet i Jerfsö):

af herrar /V. Petersson och S. Nilsson, hvilka yrkat, att Riksdagen
måtte för år 1889 på extra stat bevilja ett anslag af 9,000 kronor till
understöd åt sjukhemmet i Jerfsö socken, under vilkor att frän Gefleborgs
läns landsting eller eljest för samma ändamål tillhandahölles ett
lika stort belopp.

Herr G. V. Schotte bär begärt få antecknadt, att han ej deltagit
i behandlingen inom utskottet af denna hufvudtitel.

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

Bil. Litt. I.

Redogörelse för de ändringar, som föreslagits i den av 1886 uppgjorda
planen för omgestaltning af biblioteksbyggnaden i LJpsala, angifvande
såväl de delar af planen, som äro af den art att de böra i ett sammanhang
utföras, som de, hvilka ansetts kunna uppskjutas, och i senare fallet
med uppgift å de kostnader, som d särskilda poster besparas.

Då planen för biblioteksbyggnadens omgestaltning har, som det
vill synas, med framgång löst de trenne hufvuduppgifter, den haft sig
förelagda, nemligen att 1) anskaffa ökadt utrymme för boksamlingen,
2) skapa nya och bättre arbetslokaler samt 3) att betrygga de dyrbara
samlingarne mot eldfara, måste hvarje försök till inskränkningar i denna
plan alltid fasthålla vid, att inskränkningarna icke finge rubba de tre
hufvuduppgifternas lösning i något sådant hänseende, att institutionens
förmåga att fylla sin uppgift väsentligt försvagades. Med fasthållande
af denna utgångspunkt behöfdes det ej ens en djupare kännedom af
den föreliggande planen eller en närmare förtrogenhet med ett biblioteks
uppgifter för att nästan genast se, att tvenne partier af planen
voro af den art, att de ovilkorligen borde genomföras för att hufvuduppgifterna
skulle tillfredsställande lösas. Dessa två partier voro trapphusets
fullständiga omgestaltning och gamla hufvudbyggnadens skyddande
mot eldfara.

Trapphusets omgestaltning löser fullständigt uppgiften att i centrum
af byggnaden anskaffa ett tillräckligt antal af nya och bättre
arbetslokaler, nemligen läsesal och utlåningsrum å bottnen, 2 arbetsrum
och chefens rum i mezzaninon, samt ett amanuensrum i hvardera
af mellersta och tredje våningarne. Men äfven den andra uppgiften,
ökadt utrymme för böcker, har i ej ringa omfattning vunnit sin lösning,
då lokalerna i forna trapphuset äro i stånd att inalles mottaga 111,000
volymer, hvarigenom den öfvorhängande faran för institutionen att
alldeles förlamas i sin verksamhet åtminstone för närmaste framtiden
blifvit afvärjd. Förbindelserna inom trapphuset genom nya trappor
och hissar måste i ej ringa grad lätta de nu så tunga vilkoren för
arbetet. Det torde knapt behöfva erinras, att alla lokaler i forna trapphuset
äro gjorda brandfria, då ju den för dess omgestaltning uppgjorda
planen oförändrad utfördes.

Åtgärderna för gamla hufvudbyggnadens skyddande mot eldfara

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

89

bestå uti uppdragande genom husets hela höjd af de tvärmurar, hvilka
nu dela bottenvåningen i tre delar, och uti inläggande af brandhvalf
öfver mellersta och tredje våningen. Genom den förra åtgärden uppdelas
hvarje våning i trenne af brandmurar isolerade partier, under
det att i närvarande skick dessa kolossalt långa salar med fönster åt
alla sidor skulle verka som rigtiga dragrör vid eu eldsvåda, som tilllika
i salarnes myckna trävirke funne en ypperlig näring. Behofvet
af brandhvall öfver såväl mellersta våningen (nuvarande stora bokvåningen)
som öfver tredje våningen ligger i öppen dag. Att söka
åtnöja sig blott- med det förra och lemna hela tredje våningen och
vinden i det skick, de nu äro, vore att skapa ett blott illusoriskt skydd,
derest eldsvåda inträffade och taket jemte tredje våningens trämassor
instörtade. Men äfven af rent tekniska skäl står hvalfslagningen öfver
mellersta våningen knappast att skilja från genomgripande ändringar
i den tredje, och i föreliggande plan sammanhänga de på det innerligaste.
Åtgärderna för hvalfslagning öfver andra och tredje våningen
förutsätta borttagande af hela det nuvarande golfvet med bjelkunderlag
i tredje våningen. Oafsedt fördelen att befrias från detta genom sin
konstruktion eldfarliga golf, är åtgärden nödvändig -— dels för utläggande
af de jernskenor, å hvilka mellersta våningens brandhvalf skola
slås — dels uppförande af hela den jernkonstruktion i tredje våningen,
som i första rummet skall bidraga att bära denna vånings brandhvalf
och taket, men tillika på visst sätt utgör stommen, för våningens
inredning till boksal — dels för en bättre fördelning af all denna nya
belastning å den hjertmur, som nu uppskjuter till tredje våningens
golf. Tredje våningen skulle sålunda, efter det åtgärderna mot brandtära
genomförts, te sig så, att den vore afdelad i tre af murar isolerade
partier, försedda med brandtak och golf samt i sin längdlinie delade
af de kolonnpar, hvilka uppbära hvalf och stora taket, hvadan för
deras brukbarhet som boksalar endast erfordrades insättning af hyllställningar,
gallerigolf med deras balkar och barrierer samt trappor
och slutligen värmeledningens utsträckning.

Det torde vara skäl att påpeka, hvilka förbättringar i hufvudbyggriadens
nedersta och mellersta våningar, de två gamla bokvåningarna,
man ämnat genomföra i samband med trapphusets ombyggnad
och åtgärderna mot eldfara.

Att den stora vestibulen i bottenvåningen inredes efter planen
faller af sig sjelft, då trapphusets ändring förutsätter vestibulens.
Vidare inredes omedelbart till venster om vestibulen det nya arbetsrummet
för svenska amanuensen och midt emot detta rum tvärt öfver
vestibulen den nya förevisningssalen. De direkta förbindelser mellan
Bill. till Iiilcsd. Frot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 8 Håft. 12

''JO

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mezzaninovåningens många olika partier, som nu saknas, åstadkommas
genom upptagande af dörrar i de murar, som skilja dess gallerier
såväl från hörnrummen som från vestibulen, och utläggande i vestibulen
af den balkonartade bro, som skall förena de å ömse sidor om vestibulen
liggande mezzaninogallerierna. Liksom alla lokaler, ämnade att
användas, blifva uppvärmda, skapas äfven varma förbindelser dem
emellan, hvilket hittills ej varit fallet. En ny spiraltrappa i hvardera
halfvan af bottenvåningen lättar förbindelsen mellan bottenplanet och
gallerierna, hvarjemte upphuggandet af mezzaninovåningens fönster
till dubbla storleken tillfredsställer det behof af ökadt ljus i gallerierna,
som länge gjort sig känbar!. I sista hand företages här yttermurgalleriernas
omkastning till transversala gallerier af jernkonstruktion
och med gångbanor utmynnande i det gamla hjertmursgalleriet. Denna
ändrings genomförande skulle otvifvelaktigt ske bäst och med minsta
kostnad i sammanhang med öfriga arbeten i bottenvåningen, men då
den representerar eu ej obetydlig kostnad, bör den sparas till sist,
för den händelse stegring i arbete och jernpris eller andra förhållanden,
som nu ej kunna förutses, skulle dessförinnan rubbat beräkningarna
att med ett byggnadsanslag af 250,000 kronor genomföra äfven denna
ändring.

I den mellersta bokvåningen af hufvudbyggnaden har man ock
tänkt sig genomförande af alla de åtgärder, som ursprungliga planen
innebar.

Uppdragandet af vestibulens tvärmurar genom denna våning
drager med sig som eu naturlig konseqvens, att det nya rum, som af
dessa murar afdelas i våningens midt, förses med den föreslagna
nyare jernkonstruktionen. Här skola nemligen nästan alla hyllor och
allt dermed sammanhängande virke bortbrytas under arbetets gång.
Dels måste ju de partier af hjertmuren, som nu skjuta in i detta rum
och så betydligt förmörka detsamma, alldeles borttagas, emedan annars
efter tvärmurarnes uppdragande rummets inre hälft blir nästan kolmörk
och alldeles oanvändbar, dels skola bär jernkolonner uppsättas för uppbärande
af ofvanliggande våning, dels rnåste för brandhvalfvets inslagning
allt trävirke å gallerierna ovilkorligen från brytas. Att då
efter dessa åtgärders verkställande å nyo inreda detta midtelrum så
till hyllor som gallerier med trä vore föga välbetänkt och skulle väl
äfven efter ändringarna i rummets form leda till föga besparing, för
att ej tala om det besynnerliga i att med trä belamra ett rum, som
man i öfrigt sökt göra brandfritt.

De tilltänkta nya rundfönster, som i denna mellersta våning
skulle upphuggas för att gifva gallerierna den sjelfständiga belysning,

Statsutskottets Vilåtande N:o 9.

91

som de nu alldeles sakna, kunna i det nya midtelpartiet svårligen
undvaras, af samma skäl som medfört deras anbringande å trapphuset,
och då i alla fall å dessa gallerier hyllorna måste bortbrytas och
böckerna bortflyttas för inläggande af brandbottnen öfver våningen,
vore det dålig uträkning att icke begagna tillfället till rundfönsternas
upptagande, hälst kostnaden härför representerar så ringa belopp.

Slutligen skulle i de sidosalar, som bildas å hvardera sidan om
detta midtelparti såväl de nya spiraltrappor uppsättas som de tvärbroar
uppläggas, hvilka skulle lätta förbindelserna mellan salen och
dess galleri och mellan galleriets olika delar.

Vänder man sig härefter till frågan om hvilka af planens delar
kunna utan större olägenhet uppskjutas, derför att deras uteblifvande
icke förhindrar institutionen att, sedan de i det föregående omnämda
åtgärderna väl blifvit vidtagna, verka för sin uppgift, så befinnas de
de vara följande

I) Tredje våningens i Imfvildbi/ggnaden direkta aptering till bokmagasin.
Sedan man nemligen genom trapphusets omgestaltning skaffat
utrymme för 111,000 volymer, genom ändringen af midtelpartiet i mellersta
våningen för nära 22,000 och, derest medlen förslå till inläggande
af transversala gallerier i bottenvåningen, för ytterligare 8,000,
skulle biblioteket disponera ny plats för åtminstone 133,000 och eventuelt
141,000 volymer. Under sådant förhållande kunde utan olägenhet
forna festsalens fullständiga inredning anstå till en tid, hvars större
eller mindre längd naturligen beror derpå, om tillväxten af samlingarna
kommer att förete någon stark och oväntad stegring. Efter
normal växt borde denna tidpunkt vara 15 till 20 år aflägsen. Och
när den kommer, är i alla fall, såsom ofvan omnämts, tredje våningen
lyckligtvis genom det sammanhang, hvari dess bärande jernkonstruktion,
som nu skall uppföras, står till sjelfva bokmagasinsinredningen,
satt i det skick, att apteringen utan synnerlig svårighet kunde försiggå
och till och med, om så blefve nödigt, kunde successive genomföras.
De besparingar, som uppstå genom uppskjutande af alla åtgärder, som
afse direkt bokinredning af tredje våningen, äro

för jernbålkar m. m. till gallerierna......... 15,683: —

» refflad plåt m. m. till d:o .................. 10,000: —

» barrierer till d:o ...................................... 4,000: —

» hyllställningar............................................ 10,000: —

t> hyllbräden .................................................. 5,000: —

» spiraltrappor............................................. 2,500: —

» målning ..................................................... 1,000: — 48,183: —

Transport 48,183: —

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport 48,183

II) Åtgärderna för byggnadens yttre dekorering. Sådana
dessa i planen förelågo, kunde de sammanföras under
två rubriker a) botten- och mezzaninovåningarnes rustikindelning
i det yttre, b) anbringande af sandstensomfattningar
kring nya eller ändrade fönster. Den förra åtgärden
afsåg att undanrödja det för eu så pass monumental och
på en så framstående plats belägen byggnad mindre gynsamma
intryck ur estetisk synpunkt, som dess yttre måste
göra, då mellersta våningens fönster, genom utvidgande af
de dermed dekorativt förenade underliggande mezzaninofönster
äfvensom upptagande af rundfönster å mellersta våningens
galleri, skulle få utseende af att vara alltför starkt
utdragna på längden. Den tänkta rustikindelningen skulle
förbinda mezzanino-fönsterna med bottenvåningen och sålunda
lätta totalintrycket af den nu så jemnstrukna fasaden.
Sandstensomfattningarna kring de nya eller ändrade fönstren
voro ur synpunkten af likformighet med de äldre
fönstren och af fasadens dekorering något, som en arkitekt
ej kunde underlåta att inlägga i planen. Men då hvarken
husets ändamålsenlighet som biblioteksbyggnad, efter att
man fasthåller, såsom förut blifvit sagdt, vid det föreslagna
upptagandet af nya eller förstoringen af gamla fönster,
eller dess trygghet mot eldfara i någon mån påverkas af
ett uteblifvande af dessa yttre dekorativa anordningar, har
man ansett sig kunna föreslå deras uppskjutande till den
tid, då medel härför stå att anskaffa, så mycket hellre som
dessa anordningar kräfva ej obetydliga utgifter, nemligen

730 löpande fot sandstens omfattning till nya och förstorade
fönster å 4...................................... 2,920: —

21 stycken runda d:o å 75 ................................. 1,575: —

22 — — enklare å 50 ............................. 1,100: —

4 sfyckeu större profilerade med konsoler,

balustrer och kornicher å 1,200................. 4,800: —

Flyttning af inskriptionstaflan ............................... 300: —

22,300 qvadratfot rustik och kedjeband å 0,50 1 1,150: —

40,000 d:o skrapning och vattrifning å 0,15 6,000: —

62,500 d:o affärgning............................. å 0,03 1,875: — 29,720:

Transport 77,903:

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

93

Transport 77,903: —

III) Jevnluclcor för bottenvåningens fönster.

Biblioteket har hittills saknat dylika, och behofvet af

dem har heller lyckligtvis icke gjort sig påmindt. Men då
eu omfattande plan för byggnadens fullständiga utrustning
utarbetades, ansåg man sig ej böra underlåta att i densamma
upptaga kostnaden för sådana luckor af hänsyn till
samlingarnes dyrbarhet, bottenvåningens ringa höjd öfver
marken och möjligen inträdande osäkrare förhållanden i
framtiden. Då emellertid tryggheten i detta afseende i
vårt lugna samhälle ännu torde hafva god utsigt att få
fortfara under närmaste framtiden, isynnerhet som dylika
samlingar ännu ej kunna locka vanliga inbrottstjufvar på
grund af svårigheten att afyttra det stulna, torde det icke
innebära någon egentlig risk att låta det hittillsvarande
förhållandet få tillsvidare fortbestå. Den härigenom vunna
besparingen bestiger sig till ....................................................... 4,940: —

IV) Af utgifterna för värmeledning ens utsträckning kan

naturligen så mycket inbesparas, som belöper sig på dess
inledning i hufvudbyggnadens tredje våning, alldenstund
denna ju ej skulle för det närvarande inredas till boksal
och således ej komma till direkt daglig användning. Besparingen
på denna post beräknas till...................................... 6,000: —

Summa 88,843: —

Det sammanlagda beloppet för de delar af planen, som äro föreslagna
att uppskjutas, representerar sålunda eu summa af 88,843 kronor.
Fråndrages denna från det stora kostnadsförslaget, skulle egentligen
återstå 261,157 kronor såsom behöfliga för genomförande af de
förändringar, hvilka i början af denna redogörelse betecknats såsom
varande af den art, att de nu böra verkställas. Man har dock ansett
sig, med hänsyn till att prisen å material och arbete något fallit sedan
den tid (sommaren 1886), då förslaget uppgjordes, och under antagande
af att de låga prisen fortfara, kunna beräkna att 250,000 kronor
borde förslå till utförande af planen med nu föreslagna inskränkningar.
Skulle åter ett prisens stigande under byggnadstiden, hvilket
ju ej är omöjligt, då denna omfattar flere år, eller ett yppande af
omständigheter, som ej kunnat förutses, något som ej så sällan inträffar
vid rifnings- och rekonstruktionsarbeten i större äldre byggnader, uppdrifva
kostnaderna något, får man i värsta fall vara betänkt på att
i någon oväsentligare del göra en ytterligare inskränkning, och har

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

man i detta afseende, såsom redan förut nämnts, särskilt tänkt på
att möjligen uppskjuta med inläggande af transversal gallerier i hufvudbyggnadens
bottenvåning.

Såsom planen i sin inskränktare gestalt föreligger, bär den dock
nästan utan undantag genomfört alla de åtgärder, som åsyftade att
göra institutionens arbete enklare, lättare och mera verksamt, den har
anskaffat bokutrymme för en ej så ringa följd af år och hoppas nästan
med säkerhet ej behöfva offra någon af de nödiga förbättringar i det
gamla eller praktiska anstalter i det nya, som ursprungliga planen föreslagit.
Den bär slutligen icke låtit någon enda af de åtgärder fara,
som åsyftat att skydda samlingarna mot eldsolycka.

Upsala den 16 mars 1888.

Claes Annerstedt.

Carl Aug. Kihlberg.

Bil. Litt. Å.

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1888 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Friheter och 1 .... .

, . , Frsattningar.

kyrkotionde.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö. 1

17,000

17,000

77,100

—

— —

—

- -

—

77,100

—

38,500

—

— —

—

- -

—

38,500

—

62,700

—

— —

—

- -

—

62,700

—

46,350

—

— —

—

- -

—

46,350

—

10,819

—

18,000

--

346,900

—

375.719

—

19,159

—

- -

—

5,841

_

25,000

—

55,000

—

- -

—

- -

—

55,000

—

056,201

—

35,820

—

- -

—

692,021

—

142,450

—

— —

—

— —

—

142,450

2,867,443

_ _ ’

____

2,867,443

70,000

_

- -

—

- -

—

70,000

—

43,500

—

- -

—

- -

—

43,500

—

62,547

—

1,010

—

1,100

_

64,657

—

3,790,925

3,790,925

Tpt

7,959,694

—

54,830

—

353,841

8,368,365

-

Ecklesiastik -

Departement schefen...............................................

Departementets afdelning af Kong], Majrts kansli .....

Riksarkivet ........................... ...............................

Kongl. biblioteket..............................................

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservationsanslag

Kleresistaten .........................................................

Domkapitlens expeditioner .........................................

Lappmarks ecklesiastik verk, förslag satislag..................

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag) ...
Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Nuvarande
Tillkommer: Aflöning åt eu extra ordinarie professor

Allmänna läroverken, reservationsanslag .................

Högre skolor för qvinlig ungdom........... .................

Högre lärarinneseminarium ....................................

Pedagogier och folkskolor..................................

Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande

Ökas med .............................................

Stipendier för seminarielever..............................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt f.åkskole Undervisningsmateriel

m. m för folkskolor .........

Understöd åt högre folkskolor ..........................

eller ett gemensamt reservationsanslag ..........

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

97

Litt. A

riksstatens Å 11 o n d

departementet.

å tillhopa 14,300 kronor).

belopp .............................

i oftalmologi...................

belopp .............................

inspektörer ....................

Bih. till RiJcsd. Trot.

hufvudtitel.

285,925:

. 3,900:

142,450:

3,500:

289,825

75.000

95.000

15.000

20.000

491,825

Förslag till blifvande riksstat:

Transport 494,825:

4 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

kontant.

anvisning,

på f örslag.

Summa.

Friheter och
kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

17,000

77,100

—

—

- -

—

77,100

—

38,500

—

—

- -

—

38,500

—

02,700

—

— —

—

- _

62,700

—

46,350

—

— —

—

_ -

—

46,350

—

10,819

—

18,000

—

346,900

—

375,719

—

19,159

—

—

5,841

—

25,000

—

55,000

—

- -

—

55,000

—

656,201

—

35,820

—

— —

-

692,021

—

145,950

___

_

___

_

145,950

2,807,443

—

----

—

- ---

—

2,867,443

—

70,000

—

- -

—

----

—

70,000

—

43,500

—

---

—

- -

—

43,500

—

02,547

1,010

1,100

64,657

4,172,269

—

54,830

— 353,841

—

4,580,940

—

13

98

Statsutskottets Utlåtande 1V.-o 9.

1888 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Friheter och I ^ .

i Ersättningar.

Kyrkotionde.

Summa.

Kronor.

Ö. !

Kronor, j

ö. '' Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö. 1

7,959,694

54,830

“ 353,841,

8,368,365

370,400

370,400

37,150

—

- -

I — —

37,150

389,675

—

- -

i___

389,675

—

32,741

—

700

— —

33,441

—

8,250

—

----

8,250

—

47,200

—

- -

1

—

47,200

7,700

7,700

—!

100,000

—

---

_ — —

—

100,000

_

3,000

- -

—*

—

3,000

— j

8,250

- -

_ — —

—

8,250

—

44,980

--

- -

_| — —

—

44,980

—

28,750

—

---

....

28,750

—

61,300

—

- -

— —

—

61.300

44,900

—

- -

_ — —

--

44.900

—

67,550

—

— -

_j — —

—

67,550

_

131,000

1

| 131,000

9,564

|

9,564

75,000

—

- -

~ — —

—

75,001

i—

40,80?

—

4,360 — 1,500

I —

46,’663

600,000

---

—s--

600,000

110,067,907

_

59,890

I—| 355,341

110,483,138

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag ......................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,

belopp ...............................................................

Ökas med ............................................................

Understöd åt folkskolor, förslagsanslag ..................

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag
till aflönande af lärare i slöjd vid folksko De

tekniska läroverken................................................

Gymnastiska centralinstitutet....................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.....................

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen .........

Ortopediska institutet.................................................

Veterinärundervisningen. Nuvarande belopp..............

Ökas å anslaget till veterinärinstitutet i Stockhol
Minskas å anslaget till veterinärinrättningen i Skar

Vaccinationens befrämjande........................................

Farsoters och smittosamma sjukdomars botande, för

Svenska läkaresällskapet ...........................................

Svenska akademien ....................................................

Vetenskapsakademien (deraf 16,000 kronor reservations
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (dera
Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reserva

Musikaliska akademien ................... .........................

Naturhistoriska riksmuseum...........................................

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Allmänna institutet för döfstumma.........................

Institutet för blinda. Nuvarande belopp ..............

Ökas med ......................................... ........

Till understöd och uppmuntran åt mindre upp

och blinda barn ..............................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten..............

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag....................

Lasaretts underhåll..................................................

Hospitals underhåll, förslagsanslag.............................

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

99

Transport 494,825: -—
rikets nordligare trakter bosatta finnar,

............................................................ 12,000: —

förslagsanslag. Nuvarande

........................................ 3,193,000: —

.......................................... 307,000: — 3,500,000: —

.............................................................. 40,000: —

skolan, förslagsanslag .......... 30,000: —

loma, förslagsanslag............................. 25,000: —

.............................................. 47,200: —

med ...................................... 6,000: — 53,200: —

med ........................................................ 2,700: —•

slagsanslag

anslag) ..........................................

450 kronor reservationsanslag) ..........

länsanslag å tillhopa 21,400 kronor)

....................................... 60,000: —

................................................ 21,000: —

.............................................. 27,350: — 48,350: —

fostringsanstalter för medellösa döfstumma
................................................................ 50,000: —

Förslag till blifvande riksstat:

1

1

Anvisning i
kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter och
kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor. 1

Ö. -

Kronor. j

Ö.

Kronor.

Ö.

4,172,209:

54,830

353,841

4,580,940

4,101,825

t

4,101,825

370,400

_

---

_

- -

—

370,400

—

37,150

_

_ _

_

- -

—

37,150

_

389,675

_

___

_

---

—

389,675

—

32,741

__

700

_

---

—

33,441

_

8,250

—

---

—

- -.

—

8,250

—

50,500

_ _

50,500

7,700

_

- -

___

- -

—

7,700

1

100,000

_

---

_

- -

—

100,000

—

3,000

__

3,000

—

8,250

__

_ _

_

- -

—

8,250

44,980

_

_ _

_

- -

—

44,980

—

28,750

__

_ _

_

- __

_

28,750

—

61,300

_

---

_

--- -

—

61,300

—

44,900

_

| _ _

_

- -

—

44,900

—

67,550

1

1

67,550

i 158,350

158,350

9,564

___

! _ _

L.

- -

—

9,564

75,000

__

! ._ —

- -

—

75,000

—

| 40,803

4,360 —

1.500

_

46,663

1

! 600,000

1--

_

— —

—

600,000

1-

Transport [10,412,957

59,890-

355,341 — [ 10,828,188[—

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1888 års riksstat anslår:

Anvisning-

kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Friheter och 1 „ .... .

, , , ! iirsattnmgar.

kyrkotionde, j

Summa.

Kronor,

o. !

Kronor.

ö. | Kronor. ö.

Kronor.

Ö.

Tpt

10,067,907

59,890

— 355,3 il |—

10,483,138

1

78,000

_|

___

_1 _ __ i _

78,000

_

2,750

— i

---

- --- -

2,750

—

28,380

—|

28,380

—

25,000

—j

- -

— i --- j-

25,000

—

6,528

—:

193,300

—; 170,000 -

369,828

—

24,000

—:

24,000

—

80,000

—

- -

—: — — ! —

80,000

—

1,500

—j

- -

— i - — i —

1,500

—

22,398

— —

— — - :-

22,398

—

O

O

o

—•

- -

- --- i ■

15,000

S:a

10,351,463

—

253,190

—| 525,341 —

11,129,994

—

Stora barnhuset i Stockholm....................................

Frimurarebarnhuset.....................................................

Barnhusen i landsorterna.............................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslags Kyrkors

underhåll....................................................

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut Ålderstillägg,

förslagsanslag ..................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., förslag
Okas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma me
Extra utgifter, reservationsanslag............ ...................

Stut sutskottets Utlåtande N:o 9.

101

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning
i kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Krono r.

anslag...............................

gifvande, reservationsanslag.

anslag. Nuvarande belopp

Transport 10,412,957

78.000
2,750

28,380

25.000
6,528

24.000

80.000
1.500

22,398: •
415:

22,813!

15,000

Friheter och
kyrkotionde.

Kronor. I ö.

59,890 -

193,300

Ersättningar.

Kronor.

355,341

170,000

Samma.

Summa 110,696,928|

253,1901

525,341

Kronor. ]
10,828,188

78.000
2,750

28,380

25.000
369,828

24.000

80.000
1,500

22,813-

15,000|

11,475,459)—I

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Åttonde

hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

Kronor. ö.

Eiksarkivet:

Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar, som

äro af vigt för fäderneslandets historia........................ 8,000: —

fortsättande af arbetena å en tillbyggnad för riksarkivet 75,000: —

78,000

Nationalmuseum:

Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar

4,000

Lifrustkammaren:

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarne in. in........................

Domkapitlens expeditioner:

För tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner

Domkyrkorna i Upsala och Skara:

Till fortsättande af restaureringsarbetena å Upsala domkyrka 70,000: —
Till fortsättande af restaureringsarbetena å Skara domkyrka 35,000: —

5,800 —

3,716 —

105,000

Universiteten:

Till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala ............ 3,000

Lund................ 2,950

„ ,, matematiska „ „ Upsala .............. 1,500

;; ;; „ . .Lund................. 1,000

anställande vid universitetet i Upsala af lärare i tyska,

franska och engelska språken ...................................... 6,000

„ förändring af Carolina-rediviva-byggnaden i Upsala ... 50,000

Transport 64,450

— i 196,516!

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

103

Kronor, j

Ö.

196,516

88,450

1

5,500

382,975

—

4,000

—

8,750

—

48,300

39,000

Transport 64,450
docenten vid universitetet i Lund

1,500
18,000

3,000

1,500

Till särskildt arfvode

Sven Söderberg ................................................._......

,, ny byggnad för botaniska institutionen vid universitetet
i Lund............................................._......;••••;.....

„ anskaffande af mikroskop m. m. för zoologiska institutionen
vid universitetet i Lund ...................................

„ arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund .....................................................................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologi ska

klinik ....................................................................

„ en medicinskt-pediatrisk klinik vid kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.......................

„ „ poliklinik för barnsjukdomar .............................

Allmänna läroverken :

Till löneförbättring åt lärarne vid dessa läroverk............ 336,975

resestipendier år lärare i främmande lefvande språk 6,000

900: —

1,800:

2,800:

arfvoden åt extra lärare

40,000

Högre lärarinneseminariet:

Till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid detta läroverk
Pedagogierna:

Till löneförbättring åt lärare vid de en- och tvåklassiga pedagogierna
Folkundervisningen:

Till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna
samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring
och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier 33,300: -—•
,, understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana
folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel........... 15,000: —

De tekniska läroverken:

Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af

kostnaderna för deras inspektion.................................

,, upprättande i Eskilstuna af en fackskola för finare

35,000:

smides- och metallindustri

4,000:

Transport : 773,491]

104

Statsutskottets Utlåtande N:0 9.

Kronor.

Ö.

Transport

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

773,491

—

För tillfällig löneförbättring åt provinsialläkare ............... 20,000: —

„ arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper...... 1,200: —

„ uppehållande af en poliklinik för tandsjukdomar......... 4,000: —

25,200

—

Veterinärundervisningen:

Till uppehållande af veterinärinrättningens i Skara verksamhet under
år 1889 ..........................................................................................

4,950

—

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och
vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till

aflöning åt vaktbetjening.............................................. 4,000: —

„ undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn-

lemningar ro. m.................................................. 3,200: —

„ utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra
märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m. 2,000: —

9,200

Naturhistoriska riksmuseum:

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arke-goniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till be-stridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter

2,000

Undervisningsanstalter för dofstumma och blinda:

Till tryckning af blindskrifter ...................................... 2,500: —

„ understöd åt blindlärare.............................................. 1,200: —

„ en blindskola i Vexiö ................................................... 11,000: —

„ „ handtverksskola i Kristinehamn för blinda............... 9,400: —

„ uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter
för öfveråriga döfstumma............................................... 49,200: —

73,300

Serafimerlasarettet i Stockholm:

\ Bidrag till lasarettets om- och tillbyggnad samt dess förseende med
nödig utredning .............................................................................

65,400

_

Transport

953,541

—

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

105

Kronor. ; ö.

Hospitalsvdrden:

Transport j 953,5411

Till fortsättande af byggnadsarbetena å asylen vid Lunds

hospital ........................................................... 311,000:

„ förvärfvande af byggnadsplats och erforderligt jordområde
för ett hospital, afsedt för rikets två nordligaste län 25,000:
„ understöd åt det i Jerfsö socken inrättade sjukhem
för spetelske...............................................................

Diverse anslag:

Till svenska fornskriftsällskapet.....................................

„ beredande af religionsvård åt svenske sjömän in. fl. i

utländska hamnar

„ Nordiska museet .....................................................

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Nyare
bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och

svenskt folklif1 ..........................................................

,, understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Acta
mathematica" ............................................................

„ understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.................

fortsättande af precisionsnivelleringsarbeten i södra och
mellersta Sverige samt underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationer
m. m..............................................

14,000: —

350,000

—

2,000: —

10,000: —
16,000: —

3,150: —

4,000: —
5,000: —

20,000: —

10,700: —

70,850

Summa

1,374,931

Bill. till BiJcsd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 8 Haft,

14