Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

•i

N:o 45.

Ank. till Riksd. kansli den 17 april 1888, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition angående anvisande
af anslag till godtgörande af bergarelön för monitorn
Thordön.

(l:a IT. A.)

Under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden den 23 mars 1888, har Kongl. Maj:t, i en till Riksdagen
afbiten proposition af samma dag (n:o 36) föreslagit Riksdagen att, till ersättande
af den för monitorn Thordön utbetalta bergarelön med ränta och de
af tvisten om bergarelön ens belopp föranledda kostnader, på extra stat för år
1889 anvisa ett anslag af 83,436 kronor 75 öre.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har statsrådet och chefen
för sjöförsvarsdepartementet till en början erinrat, hurusom monitorn Thordön
under öfningsexpedition år 1883 drabbats af sjöolycka genom grundstötning
å Rimö flaggrund i Östergötlands skärgård samt att, sedan angående ifrågavarande
sjöskada undersökning vid krigsrätt egt rum och åtal anhänggjorts
emot fartygets chef, hvilken genom Kongl. Maj:ts utslag den 23 juli 1884
blifvit för härvid begångna tjensteförseelser ådömd disciplinstraff, men icke
kunnat kännas skyldig gälda skada eller kostnad, som genom hans ifrågavarande
förseelser tillskyndats kronan, Kongl. Maj:t den 21 december 1883
anbefalt marinförvaltningen att af omhänderhafvande medel utbetala till bergning^-
och dykeribolaget Neptun för Thordöns bergning 30,000 kronor, hvilket
belopp marinförvaltningen utanordna^ men bolaget under anspråk på högre
bergarelön icke velat lyfta, innan bergarelönen blifvit af domstol bestämd,
Bill., till Riksd. Prof. 188S. 4 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande Ko 45.

samt vidare hurusom, då Kong! Maj:t icke funnit lämpligt att, innan det
blifvit i vederbörlig ordning bestämdt, huru mycket kronan skulle betala
såsom bergarelön för monitorn Thordön, begära något anslagsbelopp härtill
för att derefter möjligen hos eu kommande Riksdag behöfva göra framställning
om ytterligare anslag för samma ändamål, Kongl. Maj:t hos 1885 års Riksdag
begärt allenast det till ersättning af sjöskadan å monitorn Thordön och kanonbåten
Skuld erforderliga belopp, 19,825 kronor, hvilket belopp af nämnde Riksdag
på extra stat för år 1886 anvisats. Derefter har departementschefen omförmält,
att, sedan dykeribolaget Neptun till Stockholms rådstufvurätt instämt Kongl.
Maj:t och kronan med påstående att rådstufvurätten måtte bestämma den
bergarelön, som lagligen kunde tillkomma bolaget för den utförda bergningen
af monitorn Thordön och dess utrustning samt förpligta Kongl. Maj:t och
kronan att till bolaget utgifva det belopp, som sålunda blefve såsom bergarelön
bestämdt jemte ränta derå äfvensom godtgörelse för rättegångskostnaden,
hade rådstufvurätten, der bolaget såsom bergarelön under rättegången gjort
anspråk på 100,000 kronor, genom dom den 7 juli 1885 på anförda skäl
med åberopande af 181 § sjölagen bestämt, att omstämda bergarelönen, deri
inberäknad ersättning för bergning^- och dykeribolaget Neptuns alla kostnader
och förluster i och för bergningen, skulle utgå med sjuttiofem tusen kronor,
hvilket belopp det ålåge Kongl. Maj:t och kronan att till bolaget genast utgifva
tillika med fem procent årlig ränta derå från stämningsdagen den 15
oktober 1884 tills betalning skedde; hvarjemte Kongl. Maj:t och kronan förpligtats
ersätta bolaget dess utgifter å rättegången med 1,300 kronor jemte
beloppet af lösen för rättens protokoll i saken; och hade Svea hofrätt, der
så väl bolaget som Kongl. Maj: t och kronan efter vad fullföljt talan, enligt
dom den 3 december 1886, ej funnit skäl att göra annan ändring i rådstufvurättens
dom, än att Kongl. Maj:t och kronan hade att erlägga af rådstufvurätten
stadgad fem procent årlig ränta allenast å fyratiofemtusen kronor,
eller det belopp, hvarmed den stadgade bergarelönen öfversteg de 30,000 kronor,
som bolaget erbjudits att hos marinförvaltningen lyfta.

Hofrättens dom hade kronans ombud sökt att få Kongl. Maj:ts pröfning''
underställa, men sedan kofrätten i anledning deraf föreskrift, bland
annat, att Kongl. Maj:t och kronan ålåge att till fullgörande af domen hos
öfverståthållareembetets kansli eller i taka händer nedsätta ej mindre Kongl.
Maj:t och kronan till utgifvande ådömda 75,000 kronor jemte fem procent
årlig ränta å 45,000 kronor från den 15 oktober 1884 till dess nedsättning
skedde än äfven den vederparten tillerkända, till siffran bestämda ersättning,
1,300 kronor, samt att hvad sålunda vore föreskrifvet borde fullgöras och
bevis derom till hofrätten ingifvas inom den tid parterna skulle hos Kongl.

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

11

Maj:t sig inställa eller den 3 januari 1887, så hade hofrätten, vid pröfning
af de ingifna prestanda och efter mot desamma af vederparten gjord anmärkning,
genom beslut den 7 januari 1887 förklarat, att hofrätten, som
icke kunde emot bolagets bestridande fästa afseende å det samma dag
och således först efter inställelsedagen hos Kong!. Maj:t ingifna bevis —
derom att kronans ombud verkligen den 28 december och icke såsom det
förut företedda protokollsutdraget från öfverståthållareembetets kansli syntes
gifva vid handen den 29 december verkstält den föreskrifna nedsättningen
— ansåge revisionssökanden icke hafva inom af hofrätten i dess revisionsutslag
bestämda tid styrkt annat förhållande, än att nedsättningen af Kong!. Maj:t
och kronan till utgifvande ådömda 45,000 kronor jemte ränta och rättegångskostnadsersättning
1,300 kronor egt rum hos öfverståthållareembetets
kansli den 29 i nämnda månad, samt att, då med beräkning af fem procent
ränta å 45,000 kronor, från den 15 oktober 1884 till berörda den 29 december,
beloppet af de medel, som då skolat nedsättas, rätteligen utgjort
51,262 kronor 50 öre, men sökanden nedsatt allenast 51,256 kronor 25 öre,
hofrätten funne det icke kunna tillåtas sökanden att saken hos Kongl. Maj:t
fullfölja; och hade Kongl. Maj:ts högsta domstol, der kronans ombud öfver
detta hofrättens beslut besvärat sig, genom utslag den 27 oktober 1887 förklarat
skäl ej vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens ofvan
omförmälda den 7 januari 1887 meddelade beslut, i följd hvaraf hvad kronoombudet
för vinnande af ändring i hofrättens dom anfört icke kunde till
pröfning upptagas.

Sedan utgången af rättegången blifvit under den 23 sistlidne november
af kronans ombud anmäld, hade marinförvaltningen, till undvikande af ytterligare
ränteförlust för kronan, under den 2 december 1887 med omhänderhafvande
medel verkstält slutliqvid till bolaget af dess fordran med 53,436
kronor 75 öre, samt, då vidare utgifter i denna sak icke vore att motse, hos
Kongl. Maj:t hemstält att, till godtgörande af de utgifter, som marinförvaltningen
med omhänderhafvande medel förskjutit, tillhopa 83,436 kronor 75
öre, Kongl. Maj:t måtte till ersättande af kostnaderna i anledning af bergningen
äska ett extra anslag af berörda belopp.

Enär kronan genom laga kraftvunnet utslag förpligtats att till bergning^-
och dykeribolaget Neptunus utgifva det af marinförvaltningen utbetalda
belopp, finner utskottet icke annat för Riksdagen återstå än att anvisa
ifrågakomna beloppet. Dock anser utskottet det sätt, på hvilket kronans
talan i denna sak blifvit förd, icke böra lemnas oanmärkt.

Under uttalande häraf och af önskvärdheten att det matte tillses, att
föi'' framtiden sådana fall som nu föreliggande icke förekomma, hemställer
utskottet,

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

att Riksdagen må, till ersättande af den för monitorn
Thordön utbetalta bergarlön med ränta och de af tvisten
om bergarelönens belopp föranledda kostnader, på extra
stat för år 1889 anvisa ett anslag af 83,436 kronor
75 öre.

Stockholm den 17 april 1888.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.