Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

1

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 16 mars 1888, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående fortsättning af statens jernvägsbyggnader.

(R. A.)

ed anledning af eu utaf Kong-]. Maj:t aflåten proposition beslöt
1886 å s Riksdag byggandet af en stambana genom öfre Norrland från
Solleft eller lämplig punkt i dess närhet öfver Skorped till Vännäs,
med r tt för Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter å linien
mellan banans utgångspunkt och Skorped, hvilka jernvägen borde genomgå,
samt under vilkor i öfrigt bland annat, att förslag till jernvägens
s räckning mellan Skorped och Vännäs blefve för en kommande
Riksda framlagdt, hvarjemte Riksdagen för påbörjandet af berörda
stamba a för år 1887 beviljade ett anslag af 1,000,000 kronor, hvaraf
500,00 kronor anvisades till utgående å riksstaten utom hufvudtitlarne,
och åt rstående 500,000 kronor, som skulle med lånta medel bestridas,
anvisa es till utgående från riksgäldskontoret.

D refter beviljade Riksdagen år 1887 till fortsättning af arbetena
å berör a stambana för år 1888 ett anslag af 2,000,000 kronor, deraf
Riksda en anvisade, till utgående å riksstaten 500,000 kronor och till
utgåen e från riksgäldskontoret 1,500,000 kronor.

I den till innevarande Riksdag tähtwa, propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof har Kongl. May.t i sammanhang med fråga om
regleri gen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel föreslagit
Riksda en att till fortsättning af arbetena å stambanan norr om Sollefteå
från år 1889 bevilja 2,500,000 kronor, hvilket belopp Kongl. Maj: t an -Bih till Riksd. Frot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 16 Käft. 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

sett böra bestridas af npplånta medel och fördenskull anvisas att utgå
från riksgäldskontoret.

Beträffande ifrågavarande banas sträckning söderifrån till Skorped
bestämde Kongl. Maj:t den 7 mars 1887, att banan skulle utgå från
Långsele station å Bräcke—Sollefteå-banan samt öfver Ed och Forsmo
framdragas till Skorped. Arbetena å denna sålunda faststälda linie
hafva fortgått så att hela linien fram till Skorped antages innan innevarande
års utgång vara färdigterrasserad och till större delen skenlagd.

Hvad angår banans sträckning mellan Skorped och Vännäs,
hvarom enligt 1886 års Riksdags här ofvan anförda beslut förslag
borde för en kommande Riksdag framläggas, har Kongl. Maj:t i en den
15 sistlidne februari till innevarande Riksdag aflåten proposition (n:o 29),
som till statsutskottet remitterats, föreslagit Riksdagen besluta, att
stambanan genom öfre Norrland skulle mellan Skorped i Vesternorrlands
län och Vännäs i Vesterbottens län framdragas öfver Anundsjö,
Björna, Trehörningsjö och Nyåker, med rätt för Kong], Maj:t att närmare
bestämma de orter, banan skulle genomgå.

Vidare har i samma ämne herr friherre R. Klinckowström i sin
inom Första Kammaren väckta motion, n:o 10, yrkat, att Riksdagen till
fortsättning af arbetena å stambanan norr om Sollefteå ville för år
1889 endast anvisa en million kronor, och att de nödiga medlen genom
riksgäldskontorets försorg måtte, om möjligt, genom lån inom landet
anskaffas, mot från långifvarens sida ouppsägbara statsobligationer,
löpande med så billig årlig ränta, som möjligen kunde erhållas.

Slutligen har i en inom Första Kammaren väckt och till statsutskottet
hänvisad motion (n:o 44) herr J. E. Nyström föreslagit, att
Riksdagen måtte bevilja till norra stambanans fortsättning under år
1889 fyra millioner kronor, hvaraf en, åtminstone en half, för påbörjandet
af banbyggandet söder ut från Luleå — Gellivare nu skenlagda
bana.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver
civilärenden den 12 januari innevarande år (sid. 64) inhemtas, att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angående anslag sb ehofv et för är 1889
i underdånig skrifvelse den 17 sistlidne december anfört, att, då för
linien Långsele—Skorped redan blifvit anslaget ett belopp af 3,000,000
kronor, skulle med ytterligare 2,000,000 kronors anslag under år 1889
den 82 kilometer långa bansträckan från Långsele till Anundsjö norr

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

3

om S orped blifva fullbordad, om hela detta belopp komme att för
ändam let användas. Men då, för att denna handel skulle kunna vid
slutet f 1889 öppnas för allmän trafik, äfven erfordrades, för anskaffning-
f den rörliga materielen till en 82 kilometer lång vägsträcka,
ett be opp, efter 5,000 kronor för kilometer räknadt, af 410,000 kronor,
s mt det för liniearbetets ostörda gång vore af väsentlig vigt att
kunna redan under år 1889 påbörja en del arbeten på andra sidan
Anund jo, utgjorde det erforderliga anslagsbeloppet för nämnda år
2,500, 00 kronor. Visserligen öfverskrede denna summa det anslag,
som iksdagen år 1887 beviljat för fortsättning af arbetena å norra
stamb nan under 1888, men då härigenom vunnes, bland annat, den
fördel , att arbetet kunde utföras under antagligen fortfarande låga
pris på såväl arbetskraft som materialier, tvekade styrelsen icke att
hemsk 11a, att Kongl. Maj:t täcktes för jernvägsarbetenas fortsättande
å sta banan genom öfre Norrland under år 1889 äska ett anslag till
sistnä nda belopp, hvilket ock, i öfverensstämmelse härmed och då
det s väl ur politisk som strategisk synpunkt vore af synnerlig vigt,
att N rrbotten så snart som möjligt förbundes med Sveriges öfriga
jernvä snät, af Kongl. Maj:t föreslagits.

det statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 15 sistlidne februari,
som nnes fogadt, vid ofvan omförmälda, särskilda kongl. proposition
angåe de banans sträckning mellan Skorped och Vännäs, meddelas, att
väg- o h vattenbyggnadsstyrelsen i skrifvelse af den 20 december 1887
hufvud akligen anfört följande:

e under sistlidna år verkstälda utstakningarna hade alltigenom
blifvit utförda i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag och Riksdagens
beslut, att banan genom öfre Norrland skulle anläggas med iakttagande
af vis a förenklingar i byggnadssättet. Dessa förenklingar hade i
väsent igaste mån åstadkommits derigenom: att, då man förut vid stambanan
utstakning sökt undvika ett samtidigt användande af tillåtna
skarpa te lutningar och krökningsradier, detta icke vid de nu skedda
unders''kningarna tillämpats, der man genom frångående af denna princip
k nnat erhålla några afsevärda besparingar i anläggningskostnaderna,
och vore minsta krökningsradien 300 meter och skarpaste lutninge
1: 62,5 eller 16 millimeter per meter; att, vid utläggning af
balans inien, markens yta följts med begagnande af skarpa lutningar
öfveral t, der någon nämnvärd nedsättning i terrasseringskonstnaden

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

kunnat derigenom vinnas; att inskränkningar blifvit iakttagna i afseende
å stationernas antal och beskaffenhet, i det att, bland annat, stationer
blifvit beräknade att anläggas endast å de punkter, der för närvarande
någon trafik kunde vara att upphemta eller der större eller mindre i
ådalarne framgående vägar korsades och hvarifrån trafik kunde tillföras
banan; att vattenstationer icke alltid blifvit förlagda å trafikstationerna,
utan endast i de fall, då sådant kunnat ske utan dyrbarare vattenledningar
och pumpverk, hvarför ock en del vattenstationer blifvit beräknade
att anläggas å platser utmed banan, der vatten utan svårighet
kunde erhållas, och med iakttagande af ett afstånd af högst 35 kilometer
från hvarandra eller närmaste trafikstation; att minskning i banvaktstugornas
antal egt rum, i det att endast tre sådana beräknats å
hvarje bansträcka om 10 kilometer; samt att för hela banlinien beräknats
endast enkel telegrafledning.

De förkortningar i vägens längd, Indika man vid undersökningarna
sökt åstadkomma, hade i anseende till terrängförhållandena och de i
allmänhet djupt nedskurna vattendragen stundom visat sig medföra
höga och dyrbara brobyggnader, Indika, hvad beträffade detaljkostnaderna,
visade en dyrbarare anläggning. Men detta system, att medelst
mera dyrbara brobyggnader öfvergå vattendragen för åstadkommande
af vägförkortning, hade icke tillämpats utom i de fall, då just derigenom
kunnat vinnas motsvarande och större besparingar i afseende
å anläggningskostnaden i dess helhet.

Genom sistlidna års undersökningar, hvilka omfattat dels bandelen
från Skorped till Yttersel, dels ock två alternativa luder mellan
Yttersel och Vännäs, hade förstnämnda sträcka kunnat, i jemförelse
med förut gjorda utstakningar deraf, något förbättras; och vore anläggningskostnaden
för densamma beräknad till 1,639,000 kronor utan
rörlig materiel samt till 1,801,500 kronor med dylik materiel.

Hvad vidare beträffade sträckningen mellan Yttersel och Vännäs,
hade för densamma två alternativa luder blifvit utstakade, nemligen
Björnalinien (den inre) och Gideålinien (den yttre).

Beträffande dessa tvenne linier redogöres i statsrådsprotokollet i
detalj för de omständigheter och för de af samtliga vederbörande myndigheter
i frågan afgifna yttranden, hvilka vid valet mellan de två
linierna äro att iakttaga. Utskottet måste, till undvikande af allt förstör
vidlyftighet, inskränka sig till att anföra de hufvudsakliga dragen
i ifrågavarande afseende och i öfrigt hänvisa till statsrådsprotokollet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin ofvan åberopade
skrifvelse erinrat, att på den förra af nyssnämnda linier, nemligen
Björnalinien, två alternativa sträckningar förelåge, den ena öfver Ny -

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

5

åker, en andra öfver Agnäs. Linien öfver Nyåker vore 3,091 meter
kortar och beräknades kosta 182,000 kronor mindre än linien öfver
Agnäs- och har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på grund af dessa
jemte tskilliga tekniska skäl funnit den förra vara att föredraga framför
de senare.

f den jemförelse, hvilken väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anstalt i tekniskt hänseende mellan Björnalinien (med alternativet
öfver yåker) och Gideålinien, har framgått, bland annat, att Björnalinien,
hvilken är 120,578 meter lång, är 6,634 meter kortare än den
127,21 meter långa Gideålinien, samt att anläggningskostnaden beräknat
för Björnalinien till 6,391,000 kronor utan rörlig materiel
och ti 1 6,994,000 kronor med rörlig materiel, och för Gideålinien till
6,348, 00 kronor utan rörlig materiel och till 6,984,500 kronor med
dylik ateriel.

nder medräkuing af den för båda de alternativa sträckningarna
gemen amma bandelen mellan Långsele och Yttersel, hvilken i längd
utgjor e 94,4 8 1 kilometer och hvarför kostnaden utan rörlig materiel
beräkn ts till 5,314,000 kronor och med rörlig materiel till 5,786,000
kronor utgjorde linien Långsele—Skorped—Björna—Vännäs 215,0 5 9
kilome er i längd, med en beräknad anläggningskostnad af 11,705,000
kronor förutom kostnad för rörlig materiel, hvilken, beräknad efter
5,000 kronor för kilometer, skulle belöpa sig till 1,075,000 kronor,
hvada hela kostnaden för banan blefve 12,780,000 kronor. Linien
Långse e—Skorped—Giaeå — Vännäs innehölle i längd 221,693 kilometer
och s ulle kosta i anläggning 11,662,000 kronor förutom kostnaden
för rör ig materiel, hvilken efter nyssnämnda beräkning uppginge till
1,108,5 0 kronor, så att banans hela kostnad blefve 12,770,500 kronor,
allt ut n beräkning af någon kostnad till löseu för erforderlig jord,
hvilke kostnad vederbörande landsting enligt det af Riksdagen beslutade
vilkor åtagit sig att bestrida.

ill denna jemförelse mellan de båda alternativa linierna, genom
hvilke väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett Björnaliniens företräden
framför Gideålinien vara ådagalagda, har bemälda styrelse fogat
den up lysningen, att Gideålinien är Björnalinien underlägsen i trafikförmåg
på grund af de ovanligt svåra lutnings- och krökningsförhåll
nden, som i förening förefinnas å Gideålinien mellan Vesterbottens
ränsen och Oreelf.

å den större eller mindre folkmängden i den landsort, en jernväg
genom år, naturligen har ett stort inflytande på rörelsen å den stambana,
om kommer att genomskära densamma, har väg- och vattenbyggn
dsstyrelsen, med ledning af statistiska centralbyråns uppgift å

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

folkmängden den 31 december 1886, uppgjort eu tablå öfver befolkningens
storlek inom ett område af 60 kilometers bredd eller 30 kilometer
å ömse sidor om hvardera af de båda linierna.

Efter att hafva meddelat de sålunda utrönta förhållanden i fråga
om folkmängden, hvilka ock i statsrådsprotokollet finnas anförda, halväg-
och vattenbyggnadsstyrelsen vidare yttrat, hurusom det af dessa
befolkningssiffror visade sig, att den lokaltrafik, som torde vara att
påräkna från de orter, banan i ena eller andra rigtningen skulle
genomgå, för närvarande vore temligen lika, så att det torde vara
svårt att på förhand afgöra, hvilken sträckning som i detta afseende
skulle vara att föredraga; men äfven om man på grund af tillvaron
af en något tätare befolkning närmast Gideålinien förutsatte, att persontrafiken
der skulle blifva större, vore dock antagligt att betydligare
trafik af virke, tjära med flera skogsprodukter, som för en jernbana
i dessa trakter vore mera inkomstbringande, skulle erhållas från trakten
omkring den inre än omkring den yttre linien; hvarjemte icke borde
lemnas oanmärkt, att den inre linien genomginge trakter, som öfverträffade
det mera ostligt och utmed kusten belägna landet i afseende
å jordmånens goda beskaffenhet, och att detta innebure ett tillfälle till
framtida utveckling.

Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, på grund af
hvad den af styrelsen anstälda jemförelse gifvit vid handen, sammanfattat
sitt omdöme sålunda, att Björnalinien egde följande beaktansvärda
fördelar, nemligen:

att till fördel för den genomgående trafiken, som i dessa trakter
torde blifva af vida större betydelse än den lokala, förkorta förbindelsen
med det öfre Norrland med 6,634 meter;

att bäst motsvara den för en lång stambana vigtiga principen att
göra så små afvikningar som möjligt från hufvudrigtningen;

att erbjuda bättre kröknings- och lutningsförhållanden än Gideålinien
och derigenom äfven vara billigare i afseende å drift- och underhållskostnader; att

bättre gagna det inre, å goda kommunikationer vanlottade
landet; samt

att öfverensstämma med den grundsats, som förut följts vid anläggning
af stambana på statens bekostnad, att den nemligen borde
framdragas förnämligast genom de orter, hvilka i anseende till sin
aflägsenhet från vattenkommunikationer af dessa icke kunde draga fördel.

På dessa grunder, och då köpingen Örnsköldsvik och dess omnejd
skulle, så snart eu grenbana till nämnda köping komme till stånd,
hafva stora fördelar af Björnalinien, genom att derigenom sättas i

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

1

förbind lse med ett större uppland, har väg- och vattenbyggnadsstyrels
n för sin del förordat Björnalinien öfver Nyåker.

I statsrådsprotokollet, sid. 12—15, redogöres derefter för de
utlåtan en af den 5 och 17 december 1887, Indika Iiongl. Maj:ts befallning
sli vande i Vest er nor Hand s och Vesterbottens län i frågan afgifvit.
Dessa leda, på anförda skäl, till sins emellan olika resultat, i det
nemlig n Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län förordar
en yttre eller Gideålinien, men Kong]. Maj:ts befallningshafvande
i Vest bottens län den inre eller Björnalinien.

idare har chefen för generalstaben den 25 juni 1885 och den 23
decemb r 1887 yttrat sig i frågan och dervid på det kraftigaste uttalat
s g för valet af Björnalinien. I det senare af dessa utlåtanden
anför c efen för generalstaben, bland annat:

»J rnvägssträckningen genom Ångermanland är, ur militärisk synpunkt,
asen för hela den fortsatta jernvägen till Norrbotten och Luleå—
Ofoten- anan. Försvaret af vårt gränslandskap mot Ryssland och den
nordlig ste delen af riket hänger helt och hållet på ifrågavarande bansträckn
ng. Detta förhållande gör spörsmålet om de alternativa banrigtnin
ärna Björna- eller Gideålinien till en lifsfråga för Sveriges
sjelfbes ånd. Den stora etapplinien, som i fred och krig skall sammanhålla
et aflägsna Norr- och Vesterbotten med moderlandet, får icke
sväfva ständig fara att när som helst besättas eller obrukbargöras af
en ring fiendtlig landstigningsstyrka. Ja, än mer, svenska staten kan
och får icke bygga en jernväg, som vid krig endast gagnar fienden och
icke os sjelfva. Den fiende, som beherskar hafvet, kan nemligen använda
ustbanan genom Norrland till etappväg för sig, så vidt han
från si landgräns vill genaste väg infalla i vårt land. Sist framstälda
anmärk ing mot Gideålinien är af den allvarsamma art, att jag anser
det för min pligt uttala den meningen, att hellre ingen jernväg bör
byggas genom Ångermanland än Gideålinien godkännas.»

H ad Björnalinien vidkommer, föreligga, såsom här förut omnämnts,
för dess nordligaste sträckning till Vännäs två alternativa utstaknin
ar, den ena öfver Nyåker och den andra öfver Agnäs. Af
dessa f'' rordar chefen för generalstaben den senare sträckningen, såsom
varande ur militärisk synpunkt fördelaktigare, enär derigenom banan
till en längd af omkring 40 kilometer komme omkring 10 kilometer
längre rån kusten.

SI tligen har statsrådet och chefen för civildepartementet vid detta
ärendes föredragning inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet bland
annat a fört, att, om än å den yttre linien på grund af den något tätare
be olkningen hos de trakter, den berörde, persontrafiken och till

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

en början möjligen äfven godstrafiken skulle blifva större än å den
inre linien, och således det finansiella utbytet af den förra blifva något
mera tillfredsställande än af den senare, denna omständighet dock icke
syntes uppväga de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållna,
här ofvan angifna företrädena hos Björnalinien, samt att, då härtill
komme de af chefen för generalstaben med synnerlig styrka framhållna
militära skäl, hvilka syntes utgöra ett alldeles afgjordt hinder att välja
kustlinien, så vida man ej ville helt och hållet lemna ur sigte ett af
hufvudändamålen med den öfre norrländska stambanan, departementschefen
ej tvekade att förorda Björnalinien, dervid dock, då den af
chefen för generalstaben påyrkade ännu vestligare linien öfver Agnäs
vore dyrare och i tekniskt hänseende ofördelaktigare än den af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen förordade linien öfver Nyåker, och denna
senare i allt fall läge på ganska betydligt afstånd från kusten, departementschefen
ansett sistnämnda linie böra väljas för den nordligaste
sträckningen af banan.

Herr Nyström, som i sin förevarande motion hufvudsakligen hänvisar
till hvad han anfört i en annan motion (n:o 43) angående stärkande
af rikets försvar mot norr, stöder sin nu ifrågavarande framställning
väsentligen derpå, att jernvägsbyggnaden Luleå—Ofoten nu vore
ett fullbordadt faktum så till vida, att Gellivare malmberg medelst jernvägsspår
förbundits med Bottenhafvet, så att sprängning af malm för
export derstädes nu med det första kunde börjas. Detta företag vore
enligt motionärens mening af så genomgripande och omskapande inflytande,
att det framtvingade nya framställningar om norra stambanans
påskyndade framdragande mot sin naturliga ändpunkt, i första
hand Boden. Skulle Gellivaretillgångarna komma ej ensamt utländingarne
till godo, måste från Luleå-—-Ofoten-banan en jernväg skyndsamt
dragas söderut genom Norrlands skogsbygder i tvärrigtning mot elfdalarne
och så att de rika vattenfallen och forsarne passerades, eller
såsom utstakade norra stambanan gånge. Då skulle det blifva möjligt
att icke blott upptaga den nedlagda verksamheten vid efter denna
linie liggande jernverk, utan äfven att anlägga nya sådana långt ned
i Vesterbotten och att förvandla Norr- och Vesterbotten till tvenne
bergslag, der de rika skogsaffallen finge eu rationel användning vid
tillverkning af ett utmärkt koljern. Men utan en norra stambana genom
dessa trakter vore det hopplöst att tänka på någon utveckling af

nation
ändpu
Men d

anlägg

industr

blifva

stamba

delsom

ningen

vore, a

försvar

så att

femton

på hal

Statsutskottets Utlåtande JS:o 27. 9

1 industri i dessa bygder. Vid Luleå—Gellirare-vägens båda

»flit ITT ™?,e ?“ !»*«*» industriell lif att pulsera,

tta hl blefve 1 allo utländskt.

enom tillgodogörandet af lappmarkens rika malmberg, genom
ndet af Luleå—Ofoten-jernvägen och skapandet af en stor
el verksamhet komme Norrbotten med dess lappmarker att
en landsända af stort värde. Vårt land skulle utan den norra
an med säkerhet komma att förlora ett stort och vigtig! hanade
1 norden. Med mistnmgen af detsamma följde ocksl mistal
handeln med lappmarksprodukterna, men ännu farligare
t det svenska inflytandet i dessa orter komme att mer och mer
os. Det vore derför af största vigt att anslå tillräckliga medel,
tambanan blefve färdig till Luleå-Ofoten-banan, icke först på

t tiden ^ SaS°m nUVarande anslag medgåfve, utan åtminstone

dagen

till Vä

ända må
2,000,0
Sollefte
Konun
härigen
mån o
vigtig
banorna
Riksda
om stat
ändamå
föregåe
kunna
kronor;
för ans
B

Utskott
eller Bj''
det afse
—Gelliv
Bill.

m L '''';Aga ?m anslagssumman erinra derom, att Riks1
886 vid besluts fattande om ifrågavarande stambanebyggnad

nas ansag det årliga anslag, som utan olägenhet kunde för
et anslas, ungefärligen böra motsvara det årsbelopp af omkring
0 kronor, som användts på jernvägslinien mellan Bräcke och
, 1 sammanhang hvarmed Riksdagen ock i sin skrifvelse till
en åt den 0 maj 1886 anförde, att anläggningen visserlio-en
m komme att kräfva längre tid än eljest, men att i sanTma
en \id blifvande frågor om jernvägens fortsättning norrut
Harenhet vunnes om huru trafiken å de redan färdiga iern1
Norrland, utvecklat sig. Samma åsigt om beloppet vidblef
n sistlidna ar, och utskottet anser försigtigheten och omsorgen
ns, finajlser fortfarande kräfva, att upplåningen för ifrågavarande
sa v]dt möjligt inskränkes. I följd häraf, och med stöd af
de Riksdagars uttalanden 1 detta ämne, anser utskottet sig icke
lesla beviljande för år 1889 af högre anslagsbelopp än 2,000,000

afftdeTrodt hwnramdeleS ^ ^ sättet

träffande banans sträckning mellan Skorped och Vännäs finner
, lika med Rongl. Maj:t, öfvervägande skäl tala för den inre
rnahnien, dragen öfver Nyåker. Herr Nyströms förslag, i hvad

re ba°nfnnd-e af bryggande söderut från Luleå

, banan innefattar yrkande om jernvägsbyggnad i en ort, der
dl Rilesd. Irot. 1888. 4 Samt. 1 Afd. in Häft. 2

10 Statsutskottets Utlåtande X:o 27.

Riksdagen ännu ej beslutat en stambanas framdragande, än mindre
bestämt några punkter, öfver hvilka banan skulle gå. Före. ett eventuelt
beslut i dessa afseenden erfordras naturligtvis ytterligare noggranna
utredningar; och torde vid dessa, nu anförda förhållanden motionen
i denna del ej skäligen böra bifallas.

På grund åt hvad sålunda anförts, far utskottet hemställa.

l:o.

a) att, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, Riksdagen må besluta, ■ att stambanan
genom öfre Norrland skall mellan Skorped i Vesternorrlands
län och Vännäs i Vesterbottens län framdragas
öfver Anundsjö, Björna, Trehörningsjö och
Nyåker, med rätt för Kongl. Maj:t att närmare bestämma
de orter, banan skall genomgå; och

b) att, med afslag å herrar friherre Klinckowströms
och Nyströms förslag, i hvad de afse anslag
till arbetena å den redan beslutade stambanan till
Vännäs, Kongl. Maj:ts framställning om anslag till
stambanan genom öfre Norrland må på det sätt bifallas,
att Riksdagen till fortsättning af arbetena å
berörda stambana för år 1889 beviljar ett anslag af
2,000,000 kronor; samt

2:o.

att herr Nyströms motion, i hvad den afeer anslag
till påbörjande af banbyggande söderut från
Luleå—Gelli vare-banan, ej må vinna Riksdagens bifall.

*

Stockholm den 16 mars 1888.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

af herr friherre B. A. Leijonhufvud, som ansett ett högre belopp
än det af utskottet föreslagna böra till fortsättning af arbetena å stambanan
genom öfre Norrland beviljas;

Statsutskottets Utlåtande N:o 27. 11

f herrar E. V. R. L. Kornigsfeldt, R. G. von Hedenberg och H. R.
Törne ladh, hvilka yrkat bifall till ''Kongl. Maj:ts förslag om anvisande
för if ågavarande ändamål af 2,500,000 kronor;

f herr A. F. O. Cederberg, som yttrat: ^

Då enligt vederbörandes upplysning för arbetenas ekonomiska
ordna de nödigt är, att anslaget för 1889 bestämmes till 2,500,000
krono , och

å äfven om anslaget för nämnda år bestämmes till detta belopp,
före ventuelt beslut om jernvägens fortsättning norr om Vännäs tillräckli
erfarenhet hinner samlas om trafiken å de norrländska bandelar,
hvilk ingå i fullbordade system, har jag ansett att anslaget för 1889
bort öreslås till ofvannämnda belopp, och detta. så mycket hellre
som å senare tid vunnen erfarenhet ganska kraftigt manar till vida
skyn sammare bedrifvande af ifrågavarande stambanearbeten, än man
vid f ttande af 1886 års beslut kunde föreställa sig;

Dit hör i främsta rummet den snabba utveckling af de kommersiella
förbindelserna mellar Finland och det nordligaste Sverige, som
fram allats af det finska jernvägsnätets utsträckning, samt väl ock i ej
obety lig mån de af innevarande Riksdag fattade beslut i afseende å
eu d 1 tullbevillningar, hvilka komma att verka synnerligen menligt
för d orter, som skola af ifrågavarande jernväg genomskäras.

Den »försigtighet och omsorg om statens finanser», på hvilken
stats tskottet lägger så stor vigt, synes vara i Kongl. Maj:ts. förslag
så fn Ständigt iakttagen, att deremot ej gerna kan vara något att
erinr , och har jag sålunda ansett anslaget till stambanan genom öfre
Norrl nd för 1889 i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition
böra estämmas till 2,500,000 kronor»;

af herr //. Andersson, som biträ dt herr Cederbergs ofvanintagna
reser ation.

err P. J. von Ehrenheim har begärt få antecknadt, att han icke
delta it i behandlingen inom utskottet af det i detta utlåtande omförm''
Ida ärende.