Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

7

N:o 17.

Ank. till Eiksd. kansli den 7 febr. 1888, kl. |3 e. m.

Utlutande, i ant lutning af Kongl. Maj ds proposition angående eftergift
af ett postmästaren A. Torbiörnssons sterbhus till
betalning ådömdt belopp.

(I. A.)

Kongl. generalpoststyrelsen hade, enligt, hvad af en till Riksdagen
aflåten proposition (n:o 10) af den 22 december 1887 inhemtas, den 31
maj 1884 beviljat dåvarande postmästaren i Lysekil A. Torbiörnsson
tjenstledighet för tiden från och med den 1 juli till och med den 30
september samma år samt förordnat extra biträdet inom vestra jernvägspostdistriktet,
extra ordinarie postexpeditören Carl Johan Ernst Wennersten
att under tiden på eget ansvar förestå postmästaretjensten i
Lysekil. Sedermera hade Torbiörnsson erhållit förlängd tjenstledighet
och Wennersten fortsatt förordnande till oktober månads utgång, dock
med rätt för Torbiörnsson att dessförinnan återinträda i tjenstgöring,
derest omständigheterna sådant medgåfve. Torbiörnsson hade återinträdt
i tjenstgöring den 10 oktober 1884 och samma dag aflåtit ett
telegram till kamereraren å generalpoststyrelsens kameralbyrå, deri
Torbiörnsson utfäst sig att afgifva redovisning för hela fjerde qvartalet
1884. Wennersten, som åter skulle redovisa för tredje qvartalet, hade
den 3 november 1884 afvikit från sin dåvarande stationsort, Göteborg,
utan att dessförinnan eller sedermera hafva fullgjort sin berörda skyl -

Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

dighet. Nämnda räkenskap hade derför upprättats å generalpoststyrelsens
kameralbyrå med ledning af dit inkomna verifikationshandlingar
och specialräkenskaper; och hade dervid befunnits, att Wennersten
åsamkat sig uppbördsbrist till belopp af sjuhundrafjorton kronor 84 öre.
I den medelsräkning, hvilken Torbiörnsson afgifvit för fjerde qvartalet
af år 1884, hade han emellertid fört sig till godo såsom en fordran
från näst föregående qvartal ett belopp af fyrahundra nittiotre kronor
64 öre, hvilket skulle grunda sig derå, att Wennersten i en den 30
september 1884 afgifven så kallad tiodagsuppgift eller uppgift för de
tio sista dagarne om postanvisnings-, postförskotts- och tidningskassornas
ställning fört sig till godo nämnda belopp, samt att Wennersten,
som den 6 oktober å postkontorets bankräkning utassignerat ett belopp
af ettusen kronor, deraf godtgjort sig sin föregifna fordran och till
Torbiörnsson endast redovisat återstoden.

Vid granskning af Torbiörnssons medelsräkning för postkontoret
i Lysekil för 1884 års fjerde qvartal både postrevisionen anmärkt, att
omförmälda belopp af fyrahundra nittiotre kronor 64 öre blifvit uti ingående
balansen i kredit affördt såsom redogörarens fordran från föregående
qvarta], men att detsamma ej funnes upptaget såsom utgående
balans i medelsräkningen för tredje qvartalet; och både yrkats, att det af
Torbiörnsson sålunda obebörigen alförda beloppet måtte såsom anmärkningsmedel
varda till hufvudpostkassan inlevereradt.

Sedan Torbiörnsson den 18 maj 1885 aflidit och hans enka Sofia
Torbiörnsson blifvit i ärendet börd, både generalpoststyrelsen genom
resolution den 30 april 1886 utlåtit sig, att som Torbiörnsson vid sitt
återinträde i tjenstgöring den 10 oktober 1884 iklädt sig redovisningsskyldighet
för hela fjerde qvartalet nämnda år, och hvarken genom vederbörligt
inventeringsinstrument eller genom företeende af någon mellan
Torbiörnsson och Wennersten träffad skriftlig öfverenskommelse blifvit
ådagalagdt, att anmärkta beloppet blifvit af Torbiörnsson till Wennersten
öfverlemnadt, samt de så kallade tiodagsuppgifterna icke utgjorde
sådana räkenskapshandlingar, som kunde läggas till grund för redovisning
af uppbörd, utan endast vore att anse såsom kassarapporter,
förpligtades Torbiörnssons sterbhus att under titel anmärkningsmedel
till hufvudpostkassan genast inleverera anmärkta beloppet fyrahundra
nittiotre kronor 64 öre. Enkan Torbiörnsson hade häröfver anfört besvär
hos Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt, men kammarrätten hade
enligt utslag den 1 november 1886 funnit skäl ej vara anfördt, som kunde
verka ändring i generalpoststyrelsens resolution, hvilket utslag vunnit
laga kraft.

I en till Kongl. Maj:t ingifven skrift hade enkan Torbiörnsson

Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

9

anhållit, att hennes aflidne mans sterbhus måtte befrias från erläggande
af ofvanomförmälda, sterbhuset till betalning ådömda belopp. Till stöd
för sin begäran hade sökanden andragit, att hon med två minderåriga
barn befunne sig i så torftiga omständigheter, att hon endast med
yttersta ansträngning förmådde sörja för sitt och barnens uppehälle,
samt att hennes aflidne man vid sitt återinträde i tjenstgöring pagod
tro . iklädt sig redovisningsskyldighet för Wennersten, till hvilken han
då icke haft anledning att hysa något misstroende.

Ett vid ansökningen fogadt prestbetyg utvisade, att sökanden
både två i äktenskapet med Torbiörnsson födda döttrar, af k vilka
deri äldsta vore född den Öl oktober 1872 och deri yngsta den 16 december
1878; och hade två personer intygat, att ömkan Torbiörnssons
inkomster icke försloge ens att bestrida de nödvändigaste utgifterna
för hennes och två minderåriga barns uppehälle, samt att hon, om
postverkets fordran utkräfdes, skulle beröfvas möjligheten att försörja
sina barn.

Postdirektören vid postkontoret i Göteborg Frans Broberg hade i
ett ansökningen bilagdt, öfver densamma afgifvet utlåtande anfört, att
enkan Torbiörnsson, som innehade qvarlåtenskapen efter mannen odelad,
icke, förutom värdet af ett enkelt bohag, egde annan tillgång än
ett kapital af omkring ettusen femhundra kronor; att räntan derå tilllika
med den pension till belopp åt trehundra kronor om året, som
hon egde uppbära från civilstatens pensionsinrättning, svårligen försloge
till tre personers underhåll; att en hög grad af sannolikhet talade
derför, att Torbiörnsson icke sjelf kommit i åtnjutande af anmärkningisbeloppet,
enär han syntes hafva på god tro af Wennersten öfvertagit
redovisningen deraf såsom en dennes uppgifna fordran af postverket,
samt att denna åsigt jemväl vunne ett stöd i Torbiörnssons kända redbarhet
och den ordentlighet, hvarmed han upprättat alla sina föregående
medelsräkningar.

Sedan generalpoststyrelsen afgifvit infordradt utlåtande och dervid
vitsordat, att ömmande omständigheter förelåge, men anmärkt, att
eu eftergift af ådömda beloppet ej finge sträcka sig till den anmärkningsprovision,
femton procent, som författningsenligt tillkomme anmärkare^
har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att
postmästaren Torbiörnssons sterbhus måtte befrias från erläggande af
ifrågavarande anmärkningsmedel, dock med skyldighet för sterbhuset
att gälda det vederbörande anmärkningsförfattare författningsenligt tillkommande
anmärkningsarfvode.

Efter erhållen remiss har statsutskottet denna proposition till beBih.
till Rilcsd. Prat. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 17.

handling förehaft; och får utskottet, med afseende å de bevekande
omständigheter, som i ärendet förekommit, hemställa,

att Kongl. Maj:t.s ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 februari 1888.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

STOCKHOJ.M, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1888