Statsutskottets Utlåtande N:o 15.
1
N:o 15.
Ank. till Riksd. kansli den 7 febr. 1888, kl. |3 e. rn.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maf.ts ''proposition angående
tiondefrihet för Höganäs stenkolsverk.
(I. A.)
Genom kongl. kungörelsen den 10 augusti 1877 förordnades, att
tiondesättning å dittills icke skattlagda eller derefter uppkommande så
kallade ädlare verks tillverkning icke skulle eg a rum, samt att, med
undantag tills vidare för Sala silfververk och Höganäs stenkolsverk,
alla öfriga verk, som vore förpligtade till bergverkstiondes utgörande,
skulle från och med år 1878 befrias från dylik tionde; dock att för
vissa uppräknade verk, som voro i besittning af särskilda privilegier,
tiondefriheten icke skulle inträda förr än egarne af dessa verk förklarat
sig ingå på privilegiernas upphörande eller aflösning på vissa
genom kongl. bref af samma dag till Kongl. Maj:ts och rikets kammar-
och kommerskollegier för hvarje verk bestämda vilkor. Efter det
senaste Riksdagen bifallit Kongl. Maj:ts proposition om upplösning af
bestående rättsförhållande mellan kronan och Sala bergslag, har, enligt
hvad af en från Kongl. Maj:t till Riksdagen afbiten proposition (n:o 8)
af den 22 december 1887 inhemtas, aftal i enlighet med de af Kong).
Maj:t och Riksdagen bestämda grunder numera blifvit mellan kronan
och bergslaget upprättadt; och skulle, jemlikt bestämmelse i detta aftal,
skyldigheten för bergslaget att för silfververket utgöra tionde
komma att upphöra från och med detta års början, så att förutom några
verk, hvilkas egare ännu icke förklarat sig villige att ingå på de för
bergverkstiondens eftergifvande jemlikt kongl. brefvet den 10 augusti
Bill. till Riksd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 1
0
Statsutskottets Utlåtande N:o 15.
1877 bestämda vilkor, numera endast Höganäs stenkolsverk qvarstode
såsom underkastad! skyldigheten att utgöra bergverkstionde. Med afseende
härå och under åberopande af propositionen bilagdt protokoll öfver
finansärenden, har Kongl. Maj: t nu föreslagit Riksdagen att medgifva,
att den för öfriga bergverk i riket medgifna tiondefrihet måtte äfven
å Höganäs stenkolsverk tillämpas.
Efter erhållen remiss har statsutskottet detta ärende till behandling
förehaft; och får, med hänvisande till hvad i öfrig! finnes i förenämnda
statsrådsprotokoll meddeladt i detta ämne, utskottet anföra,
att ifrågavarande stenkolsverk visserligen enligt författningarna är fortfarande
tiondepligtigt, men att likväl på grund af särskilda bestämmelser
tionde af detta verk till staten icke utgått. Genom kongl. brefvet
den 20 juni 1801 hade nemligen verket beviljats tiondefrihet under
trettio år, efter hvilken frihetstids förlopp, och sedan åtgärd blifvit
vidtagen för stenkolsverkets taxerande till tionde, genom kongl. brefvet
den 9 mars 1833 förklarats, att verket skulle från erläggande af tiondeafgift
tills vidare vara befriadt.
Af den utredning i detta ärende, som föreligger, framgår, att Höganäs
stenkolsverk icke är i åtnjutande af någon från statens sida meddelad
förläning eller annan förmån af sådan natur, att verket kan
förklaras vara försedt med något slags privilegier i den vid detta uttryck
allmänneligen och i hvad angår åtskilliga andra bergverk fästade
mening, i följd hvaraf stenkolsverket i detta hänseende är likstäldt med
oprivilegierade ädlare verk. Att, detta oaktadt, Höganäs stenkolsverk
undantagits vid den år 1877 beviljade eftergiften af all bergverkstionde,
härrör deraf, att statsverket egt vissa fordringar hos stenkolsverket, om
hvilkas verkliga beskaffenhet utredning till Kongl. Maj:t år 1877 inkommit
för sent för att nämnda stenkolsverk kunnat inbegripas i den
proposition om bergverkstiondes eftergifvande, Kongl. Magt till samma
års Riksdag aflät. Dessa fordringar, för hvilka närmare redogöres i ofvannämnda
statsrådsprotokoll, hafva tillkommit dels derigenom att Kongl.
Maj: t jemlikt kongl. bref af den 24 mars 1832 tillförsäkrat bolaget att
å ett belopp af 120,000 riksdaler banko, som bolaget genom egen försorg
upplåna!, erhålla af riksstatens dåvarande nionde hufvudtitel fem
procent årlig ränta, med vilkor, bland andra,''att från och med år 1835
minst 10,000 riksdaler banko årligen å skulden afbetaltes, i följd hvaraf
räntebidragen skulle i samma mån minskas, och att, om verket lemnade
bolaget en behållen vinst utöfver 5 procent å aktiekapitalet, det öfverstigande
till ett maximum af 2 procent skulle årligen användas till
räntebidragens godtgörande, intill dess desamma fullständigt återbetalts,
och dels på grund deraf att kronan, efter det stenkolsverket blifvit af
Statsutskottets Utlåtande N:o 15.
B
staten inlöst, år 1829 upplät detsamma till ett nytt bolag med förbindelse
för detta bolag, bland annat, att å ett belopp af 200,000 riksdaler
banko till staten erlägga 1 procent, då sténkolsverket lemnade en vinst
af 8 procent, 2 procent, då vinsten uppginge till 10 procent, och 3 procent
vid eu vinst af 12 procent, men oaktadt stenkolsverket för tiden
från och med år 1830 till och med år 1872 lemnat en vinstutdelning
under nio år af 8 procent och under tre år af tolf procent å aktiekapitalet
200,000 riksdaler banko, icke erhållit den del af vinsten, som
statsverket förbehållits, likasom ej heller någon del af ofvanberörda, till
98,122 kronor 71 öre uppgående räntebidrag blifvit statsverket åter
godtgjorda. Dessa statens fordringsanspråk måste emellertid anses vara
preskriberade; och då, efter de allt sedan år 1871 pågående vidlyftiga
undersökningar och utredningar i dessa ämnen, derom i statsrådsprotokollet
närmare redogöres, skäl icke torde vara att, med hänsyn till
bolagets bestridda betalningsskyldighet för omförmälda, fordom åtnjutna
statsbidrag, vare sig upphäfva den frihet från tiondens utgörande, som
tills vidare är bolaget förunnad, eller föreskrifva särskilda förbehåll eller
vilkor för definitivt tilldelande af tiondefrihet åt stenkolsverket, har utskottet
ansett att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, den för öfriga bergverk
i riket medgifna tiondefrihet bör äfven å Höganäs stenkolsverk
tillämpas.
På grund af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,
att Kong]. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 7 februari 1888.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.