Uankoutskottets Utlåtande N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Riksd. kansli deri 23 mars 1888, kl. 3 e.
Utlåtande i anledning af väckta motioner om inrättande af ytterligare
afdelning skontor af riksbanken.
Uti tretton särskilda till förberedande behandling af bankoutskottet
hänvisade motioner hafva förslag framstälts om inrättande af nya afdelningskontor
af riksbanken.
Af dessa motioner afse 3 — afgifna inom Första Kammaren af
herr friherre F. von Essen (motion n:o 16) och af herr Wallenius
(motion n:o 38) samt inom Andra Kammaren af herr Joll. Jonsson i
Fröstorp, med hvilken 8 andra ledamöter af samma kammare förenat
sig (motion n:o 103) — inrättande af ett afdelningskontor i Skaraborgs
län, i hvithet syfte hemstälts af
friherre von Essen:
»att Riksdagen behagade besluta att inrätta ett riksbankens
afdelningskontor i Sköfde för Skaraborgs län under de
vilkor och bestämmelser som gälla för senast inrättade kontor»;
herr Wallenius:
»att Riksdagen behagade besluta att inrätta ett riksbankens
afdelningskontor i Mariestad för Skaraborgs län under de vilkor
och bestämmelser, som gälla för senast inrättade kontor»
samt herr Joll. Jonsson in. fl.:
»att Riksdagen måtte besluta inrätta ett riksbankens afdelningskontor
inom Skaraborgs län samt uppdraga åt fullmägBih.
Ull Riksd. Prat. 1888. 6 Sami. 1 Afä. 5 Haft. 1
2
Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
t-ige i riksbanken att förlägga detsamma till den af länets
städer, som fullmägtige finna vara dertill mest lämplig med
afseende på allmänna rörelsens kraf och riksbankens egen
fördel.»
Vidare har i 2:ne motioner, väckta den ena i Första Kammaren
af herr Carlheim-Gyllensköld (n:o 21) samt den andra inom Andra Kammaren
af herr T. Stockenbery in. fl. (n:o 59), Halmstad föreslagits
såsom plats för nytt riksbankskontor och i sådant afseende hemstälts
af den förre:
»att Riksdagen måtte besluta inrättandet af ett riksbankens
afdelningskontor i Halmstad för Hallands län under enahanda
vilkor och bestämmelser, som nu gälla för riksbankens
öfriga afdelningskontor»;
och af den senare:
»att Riksdagen måtte besluta inrättande af ett afdelningskontor
af riksbanken i Halmstad med det distrikt, som bankofullmägtige
finna lämpligt att bestämma samt under de vilkor
i öfrigt hvilka fullmägtige jemväl må ega att föreskrifva.»
Derjemte har herr L. O. Smith (Första Kammaren, motion n:o 27)
föreslagit,
»att Riksdagen täcktes besluta att i städerna Kristianstad
och Karlstad inrätta afdelningskontor af riksbanken vid början
af 1889, hvilka nya afdelningskontors rörelse borde omfatta
Kristianstads och Vermlands län, öfverlemnande åt Riksdagen
att bestämma allt hvad som i följd häraf kan anses nödigt»,
äfvensom herr G. Jansson i Krakerud in. fl. (motion n:o 45 i
Andra Kammaren) anhållit,
»att Riksdagen måtte besluta inrättande af ett riksbankens
afdelningskontor i Karlstad för Vermlands län under enahanda
vilkor och bestämmelser, som gälla för öfriga riksbankens afdelningskontor.
»
Öfriga motionärer, samtliga tillhörande Andra Kammaren, hafva
föreslagit:
herr G. Ryding m. fl. (motion n:o 40):
»att Riksdagen må besluta inrättandet af ett riksbankens
afdelningskontor i Hernösand för Vesternorrlands län eller
det område deraf, som bankofullmägtige få rätt att bestämma
samt under de vilkor och bestämmelser i afseende på lånerörelsen,
som fullmägtige jemväl ega föreskrifva, men i öfrigt
Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
3
på enahanda grunder, som gälla för riksbankens öfriga afdelningskontor»;
herr
J. Ericsson i Norrby m. fl. (motion n:o 95);
»att Riksdagen måtte besluta inrättandet af ett riksbankens
afdelningskontor i Linköping för Östergötlands län under
de vilkor och med de bestämmelser, som gälla för de förut
inrättade afdelningskontoren i landsorten»;
herr P. Pehrsson i Törnerycl in. fl. (motion n:o 135):
»att Riksdagen måtte besluta inrättande af ett riksbankens
afdelningskontor i Karlskrona»; ,
herr G. A. Wändahl (motion n:o 157):
»att Riksdagen besluter inrättande af ett riksbankens afdelningskontor
i Sundsvall med Vesterbottens och Vesternorrlands
län tillsvidare till område»;
herr A. Hansson i Solberga (motion n:o 162):
»att Riksdagen måtte besluta, det ett riksbankens afdelningskontor
inrättas för Kopparbergs län i Falun med vilkor
och bestämmelser, som bankoutskottet finner lämpligt föreslå»;
hvarjemte slutligen herrar M. Halm och L. Jönsson i Sandby i motion
n:o 62 hemstält,
»att Riksdagen, beträffande ordnandet af lånerörelsen vid
de efter s. k. nya systemet — Kalmarkontoret — inrättade
afdelningskontor af riksbanken, må besluta, att äfven mindre
kreditiv mot borgen må medgifvas till belopp, hvars maximisiffra
bankofullmägtige skola ega bestämma; dels äfven att, under
förutsättning att hvad i första punkten föreslagits bifalles,
ytterligare ett afdelningskontor inrättas under år 1888 med
uppdrag åt bankofullmägtige att bestämma platsen för detsamma,
dock så att kontoret blir förlagdt, i någon länsresidensstad
och att de s. k. gamla afdelningskontoren (med undantag
af Göteborg och Malmö), så snart fulhnägtige finna
sådant lämpligen kunna ske, ordnas i likhet med de nya kontoren.
»
Fulhnägtige i riksbanken, till hvilka förevarande ärende varit för
afgifvande af utlåtande öfverlemnadt, hafva vid fullgörande af detta
uppdrag i frågan yttrat följande:
»I det utlåtande, hvilket af fullmägtige afgifvits till bankoutskottet
vid 1887 års senare riksmöte, hafva fullmägtige utvecklat de skäl, som
föranledt dem att afstyrka väckta förslag om ytterligare utsträckning af
riksbankens verksamhet genom upprättande af nya afdelningskontor i
4
Bankoiitslcottets Utlåtande N:o 7.
väsentlig öfverensstämmelse med de äldre. Tillika framhöllo fullmägtige
vid samma tillfälle en ändrad anordning af kontorens verksamhet
såsom enda vilkoret för att riksbanken skulle blifva i stånd att tillmötesgå
framstälda önskningar om nya afdelningskontor och uttalade
sig derjemte om önskvärdheten deraf, att den ifrågasatta begränsningen
af de nya kontorens lånerörelse skulle i den mån sådant utan olägenhet
kunde ske tillämpas jemväl på äldre eller de mindre betydande
bland dessa. Beträffande åter uprättandet af nya kontor på de af
fullmägtige angifna grunderna funno sig fullmägtige böra betona vigten
deraf, att det nya systemet endast varsamt och småningom skulle
blifva genomfördt och uttalade i enlighet dermed såsom sin åsigt, att
till en början och för det dåvarande endast ett nytt afdelningskontor
kunde lämpligen inrättas, hvilket ock borde förläggas på ett sådant
ställe och erhålla ett sådant område för sin verksamhet, att inga särskilda
svårigheter vållades vid genomförandet af den nya anordningen.
Utskottet hemstälde för sin del om afslag å samtliga i ämnet
väckta motioner och anförde såsom skäl härför det för öfrigt äfven af
fullmägtige berörda förhållandet, att den på omfånget och arten af
afdelningskontorens verksamhet mägtigt inverkande frågan om riksbankens
ställning gent emot de enskilda bankerna i afseende å rätten
att utgifva sedlar ännu icke funnit sin lösning. Genom Riksdagens
beslut blef dock bestämdt, att ett nytt afdelningskontor skulle upprättas
nemligen i Kalmar med eu del af Kalmar län såsom distrikt, Detta
kontor trädde i verksamhet den 15 sistlidne december.
Såsom af ofvanstående, jemfördt med hvad fullmägtige i sitt utlåtande
af år 1887 anfört, torde framgå, måste utvecklingen af riksbankens
verksamhet i och genom nya afdelningskontor anses bero på
den organisation, som åt dessa gifves, likasom på den rätta tillämpningen
i praxis af de principer, som för deras verksamhet uppstälts.
Det är lätt insedt, att, då afdelningskontoret i Kalmar utöfvat sin verksamhet
under blott tre månaders tid, icke ens fullmägtige sjelfva ännu
kunnat blifva i tillfälle att bilda sig ett säkert omdöme om huru det
verkat och i hvad mån de för dess lånerörelse faststälda grunder kunnat
så upprätthållas, att på en gång det legitima affärslifvets kraf blifvit
tillfredsstälda och riksbankens säkerhet fullt tillgodosedd. Vid
sådant förhållande synes det fullmägtige särskildt med afseende på
angelägenheten af att vid anordnande af nya afdelningskontor kunna
fortgå i den rigtning, som påkallas af omsorgen om riksbankens ställning
och uppgift, sådan denna enligt principerna för ett sundt bankväsen
måste fattas, i högsta grad vigtigt att kunna stödja sig på
Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
o
tillförlitligt vunnen erfarenhet. Något särskild! skal att, då ännu icke
ett år förflutit efter beslutet om upprättande af ett afdelningskontor
enligt ett nytt system, anordna ytterligare ett, synes så mycket mindre
förefinnas, som hittills nya afdelningskontor icke inrättats två år å rad,
men deremot mer än en gång först efter hemligen lång mellantid.
Frågan om sedelutgifningsrätten är fortfarande olöst, och de enskilda
bankernas konkurrens i afseende härå måste naturligtvis i ej ringa mån
för riksbanken inskränka möjligheten att med egna sedlar förlägga
en så pass omfattande rörelse, som skulle följa med anordnandet af
flere nya afdelningskontor samtidigt eller tätt efter hvarandra, allra
helst som dessa skulle blifva, såsom flere af motionärerna synas hafva
åsyftat, inrättade i hufvudsaklig likhet med de äldre kontoren.
Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt anse fullmägtige icke rådlig!.
, att Riksdagen nu skulle besluta upprättandet af något afdelningskontor.
Beträffande åter det af herrar Dalin och L. Jönsson framstälda
förslaget om ändring i de för lånerörelsen vid kontoret i Kalmar
nu gällande bestämmelser anse sig fullmägtige, som för öfrigt i
afseende härå icke finna skäl vara anförda, ledande till upphäfvande i
väsentlig mån af hvad sistlidet år blifvit faststäldt, så mycket mera
föranlåtna att dertill afstyrka bifall, som en ändring i den af motionärerna
ifrågasatta rigtningen skulle göra det ännu svårare för riksbanken
att i enlighet med derom Iramstälda önskningar anordna nya
afdelningskontor i olika delar af riket.»
De synnerligast under senare åren i stort antal återkommande motioner
om inrättande af nya afdelningskontor af riksbanken gifva otvetydigt
tillkänna att inom representationen den åsigt allt mer och mer
synes göra sig gällande, att riksbanken i den mån ske kan bör genom
oylika kontor utgrena sig i landsorten. Såsom skäl mot vidtagande
af åtgärder i sådant syfte hafva hufvudsakligen anförts den sväfvande
frågan om ordnandet af bankväsendet i dess helhet inom landet med
afseende å de enskilda bankernas ställning och särskild! deras sedelutgifningsrätt,
äfvensom tvekan huruvida ej inrättandet af nya afdelningskontor,
i synnerhet om de anordnades i likhet med de äldre kontoren,
kunde anses i viss man splittra riksbankens krafter och menligt
inverka på dess förmåga att fullgöra sitt vigtigaste ändamål, som vore
att upprätthålla myntvärdet och att derjemte i tider af ekonomiskt betryck
kunna lemna affärslifvet det understöd, som detta vid sådana
tillfällen bäst behöfver.
De tid efter annan väckta förslagen angående ändring i lagstift -
6
Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
ningen för de enskilda bankerna hafva ännu ej ledt till något afgörande
beslut, till följd hvaraf dessa banker erhållit nya oktrojer, om
ock för kortare tid än vanligt eller intill 1893 års slut. Då sådant
ovisshetstillstånd kan komma att jemförelsevis ganska länge fortfara,
vill det derför synas som ej tillräckligt skäl förefunnes att i afvaktan
på reglering af dessa förhållanden uppskjuta den successiva utvidgning
af riksbankens verksamhet i orterna genom inrättande af afdelningskontor,
som ostridigt i åtskilliga hänseenden visat sig vara af gagn
bland annat såsom bidragande till ökad spridning af riksbankens sedlar
och beredande af lättare tillfällen till penningeförsträckningar samt
billigare vilkor dervid; och då ''fullmägtige, på sätt af deras utlåtande
i dylik fråga till bankoutskottet vid 1887 års senare riksdag framgår,
till en del låtit sina betänkligheter i fråga om nya riksbankskontor i
orterna falla, under förutsättning att kontorens verksamhet i viss mån
begränsades, så att denna blefve mera bankmessig, än tillförene kunde
anses hafva varit fallet, har utskottet häraf funnit ökad anledning till
fortgående i den rigtning, som ytterst har till mål riksbankens utgrening
genom kontor i hvart och ett af rikets län.
Vid öppnandet år 1887 af det af Riksdagen samma år beslutade
afdelningskontoret i Kalmar tillämpades af fullmägtige ofvan antydda
delvis förändrade grunder i afseende å riksbankskontorens verksamhet.
Visserligen hafva fullmägtige erinrat, att så kort tid förflutit, sedan
nämnda kontor inrättades, att ej tillräcklig kännedom vunnits om lämpligheten
af det nya systemet, men då ju alltid, äfven om beslut under
innevarande riksdag komme att fattas om öppnande af ännu ett afdelningskontor
af riksbanken, fullmägtige, innan förberedande åtgärder
derför kunna afslutas, få tillfälle inhemta någon tids ytterligare erfarenhet
om verkningarne af de nya anordningarne, och då dessutom
fullmägtige ej böra erhålla ovilkorlig föreskrift att ordna ett tilläfventyrs
blifvande nytt kontor vare sig till likhet med Kalmarkontoret eller
de äldre kontoren, har utskottet för sin del ej ansett denna erinran
böra tillmätas allt för stor vigt.
Genom behållna andelar af bankovinsten och genom utvidgad rörelse
hafva riksbankens fonder under senare åren högst betydligt ökats.
Härtill kommer att genom förändrade grunder för riksbankens sedelutgifningsrätt,
den obegagnade delen af densamma vuxit så, att den
under innevarande år ej vid något tillfälle understigit 30 millioner, men
väl uppgått till mer än 42 millioner kronor. Medel till förlag för nya
afdelningskontor saknas sålunda ej, och om äfven tydligt är att utlemnande
i rörelsen af sedlar i viss mån tynger på den egentliga kas
-
Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
7
sai\ och under brydsamma tider kan hafva sina betänkligheter, torde
dock ett så jemförelsevis obetydligt belopp, som erfordras för ett afdelningskontor,
ej under nuvarande förhållanden böra ingifva några
större farhågor, synnerligast om, såsom ju afsedt är, dess verksamhet
begränsas på sätt fullmägtige finna lämpligt. Utskottet anser för den
skull att hvarken riksbankens ställning eller andra omständigheter böra
lägga något hinder i vägen för inrättande under innevarande år af
ytterligare ett afdelningskontor af riksbanken.
Om förslagen i afseende å plats för nya afdelningskontor vid denna
likasom vid föregående riksdagar varit mångahanda, har dock i allmänhet
den åsigt gjort sig gällande, att riksbankskontor bör förläggas i
länsresidensstad. Med biträdande af denna åsigt har utskottet dock
ansett det kunna och höra uppdragas åt fullmägtige, som, när fråga
förevar att uppgöra en plan för inrättande af afdelningskontor af riksbanken,
delvis yttrat sig jemväl om den ordning, i hvilken dylika kontor
borde inrättas, att bestämma den residensstad, hvarest sådant kontor
bör öppnas, helst fullmägtige, med den kännedom de ega och kunna
förskaffa sig om affärsförhållanden och ställningen i öfrigt inom de
särskilda orterna, syntes vara närmast i tillfälle att afgöra företrädet
mellan de nu föreslagna eller andra lämpliga platser.
På grund häraf har utskottet ock funnit sig höra endast så till
vida tillstyrka bifall till ofvanberörda framställningar om nya afdelningskontor,
att utskottet föreslår,
det Riksdagen ville besluta att ett afdelningskontor
af riksbanken bör under år 1888 inrättas i
den länsresidensstad, som fullmägtige i riksbanken
ega bestämma, med bemyndigande tillika för dem att
tillsvidare och intilldess Riksdagen kan annorlunda
besluta föreskrifva de vilkor och bestämmelser i afseende
å kontorets distrikt och lånerörelse samt dess
skötande i öfrigt, som kunna finnas erforderliga,
hör den händelse denna utskottets hemställan vinner Riksdagens
bifall, kommer utskottet att framdeles i memorial angående bankoreglementet
afgifva förslag till de bestämmelser och tillägg i detsamma,
som i anledning af sådant Riksdagens beslut påkallas.
Stockholm den 23 mars 1888.
På bankoutskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.
8
Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
Reservationer:
o
af herrar friherre J. G. N. S. Akerhielm, A. Peyron, C. H. Nordenfelt,
TF. A. Söderhjelm och TF Falk, som yttrat:
»Då, på sätt bankofullmägtige anfört, ännu icke föreligger tillräcklig
erfarenhet om verkningarne af det nya system för afdelningskontor,
hvilket vid kontoret i Kalmar tillämpas, och då ej heller förekommit
särskilda skäl för inrättande nu af ett nytt afdelningskontor af
riksbanken, så anse vi oss böra mot utskottets beslut anmäla vår reservation,
med påpekande af det synnerligen olämpliga i den af utskottets
flertal påtunna utvägen att från riksbankens principal, Riksdagen, på
de hvarje år grundlagsenlig! omval underkastade fullmägtige vältra bördan
af ansvaret för utväljande af plats för det nya kontoret»;
af herr H. M. Ericsson, som anfört:
»Delande den uppfattning, herrar bankofullmägtige uttalat i fråga
om de vid innevarande riksdag väckta motionerna om inrättande af
nya afdelningskontor af riksbanken, skulle jag vid afgifvande! af min
reservation mot utskottets hemställan i förevarande ämne kunnat inskränka
mig till att endast uttala denna min, från majoritetens inom
utskottet afvikande mening, om icke det sätt, hvarpå denna majoritet
affatta!, sitt förslag, synts mig erfordra särskild belysning.
Den ställning, bankoutskottet i förhållande till riksbanken och dess
fullmägtige fått sig anvisad, kan närmast betecknas såsom en verklig
öfverstyrelse. Det är denna sin ställning och deraf härflytande pläter,
detsamma synes mig hafva förbisett, då utskottet uppstält sin förevarande
hemställan till Riksdagen. Ty då bankofullmägtiges yttrande
infordrats öfver motionerna om nya afdelningskontor och fullmägtige
efter pröfning af de särskilda yrkandena enhälligt och på anförda skäl
afrådt från inrättande för närvarande af ett eller flere nya afdelningskontor,
men utskottet icke desto mindre ansett tiden vara lämplig för
anordnande af ännu ett dylikt kontor, hade det ock varit utskottets
skyldighet att sjelft, så långt dess befogenhet derutinnan sträcker sig,
afgöra hvar detta kontor borde läggas. Bestämmandet af denna plats
innefattar ett val mellan de ortsintressen, som med afseende på frågor
om nya riksbankkontor framträdt mer eller mindre häftigt under de
senare riksdagarne. Detta val har nu utskottets majoritet funnit vara
en alltför ömtålig och grannlaga sak att taga befattning med och för
att reda sig ur svårigheterna tillgripit den beqväma utvägen att hvälfva
Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
9
hela ansvaret för detta val på banköfullmägtiges, den underordnade
myndighetens, skuldror. Men med all den magt och myndighet, bankoreglementet
tillägger fullmägtige i riksbanken, lära icke de befinna sig
i eu bättre ställning och icke hafva lättare än utskottet att utvälja den
särskilda plats, som före öfriga föreslagna bör erhålla afdelningskontor.
Möjligen har utskottets majoritet funnit, att ingen af de af motionärerna
uppgifna och föreslagna orter för riksbankskontor bort deraf
komma i åtnjutande, men, om så är, hade sådant bort klart uttalas, då
derigenom åtminstone någon ledning lemnats för bankofullmägtige i
fråga om utskottets mening i detta hänseende.
Jemväl ur eu annan synpunkt anser jag ett sådant uttalande hafva
varit på sin plats, i det* att saknaden deraf kan anses innefatta ett
åsidosättande af bankoutskottets på dess egenskap af öfverstyrelse för
riksbanken grundade pligt att sorgfälligt utreda alla de frågor angående
riksbanken, som af utskottet behandlas. Utskottet vill nödvändigt
hafva ett nytt afdelningskontor, men oaktadt många förslag föreligga
om stället för sådant kontor, undandrager sig utskottet all pröfning
häraf; ett förfarande, som synes mig så mycket mera anmärkningsvärdt,
som utskottet, på grund af det initiativ, grundlag och instruktion
anförtrott detsamma, icke behof! stanna i förlägenhet i fråga
om lämplig plats för kontoret, äfven om alla de af motionärerna föreslagna
af en eller annan orsak befunnits otjenliga.
Utskottet synes mig sålunda icke såsom sig vederbort motsvarat
de fordringar, hvilka Riksdagen eger fog ställa på detsamma, då utskottet,
med afseende på afdelningskontors inrättande i strid med bankofullmägtiges
utan tvifvel med hänsyn till riksbankens eget bästa gjorda
uttalande i frågan, föreslagit Riksdagen att redan under innevarande
år inrätta ett nytt kontor, men underlåtit att tillika afgifva förslag om
platsen för detsamma.»
I denna af herr Ericsson afgifna reservation har herr J. A. Sandberg
instämt.
Herrar J. 0. Sundström och C. 0. Berg hafva begärt få antecknadt,
att de till följd af sjukdom icke deltagit i detta ärendes behandling.
Bih. till Bilcsd. Prot. 1888. 6 Samt. 1 Afå. 5 Stift.
2