Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

!

N:o 19.

Ank. till Kiksd. kansli den 11 maj 1888, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om restitution i vissa
fall af tull å materialier och inventarier för i Sverige
byggda fartyg.

I eu inom Andra Kammaren väckt, motion, n:o 187, yrkar herr
O. A. Brodin,

att Riksdagen måtte besluta, att för hvarje jern-, stål- eller composite-fartyg,
som i Sverige bygges för utländsk räkning eller för svensk
redare, då fartyget skall användas i utländsk fraktfart, en restitution,
beräknad att motsvara tullen å de materialier och inventarier, som
ingå i fartyget, utbetalas af svenska statsverket.

Till stöd för detta sitt yrkande har motionären anfört:

»Genom Riksdagens beslut att med tull belägga jern- och stålvaror
in. fl. materialier, som äro nödvändiga för skeppsbyggnad, har början
skett, att införa skyddssystemet för den inhemska jernfartygsbyggnaden.
Redan fattade beslut och möjligen blifvande beslut, i gemensam
votering angående tull på plåt, kunna dock icke vara tillfyllestgörande,
utan måste, för att icke tullarne i fråga skola verka dödande på sagda
industri i stället för skyddande, en restitution, motsvarande tullarne
å materialier och utredningspersedlar till fartyg, medgifvas de verkstäder,
som sysselsätta sig med fartygsbyggnad.

De svenska verkstäder, som tillverka fartyg, kunna nemligen på
intet vis hafva full sysselsättning med byggandet af fartyg för den.
inhemska sjöfarten, utan måste hafva möjlighet att äfven bygga för
utlandet och för den utländska fraktmarknaden. Om en verkstad skall,
Bill. till Jtiksd. Prat. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 17 lläft. 1

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

i täflan med t. ex. engelska verkstäder, kunna få beställning till utlandet,
måste den vara i tillfälle att köpa sina materialier lika billigt.
Då nu tullarne lägga hinder i vägen härför, är det nödvändigt, att en
emot tullarne svarande restitution lemnas i dylika fall, för så vidt icke
de svenska verkstäderna skola helt och hållet förhindras att bygga
till utlandet. Samma förhållande är, då fråga blir att bygga fartyg,
afsedda att för svenska redares räkning användas i den utländska fraktfarten.
Det är nemligen icke antagligt, att någon svensk redare skall,
under nuvarande tryckta fraktkonjukturer, beställa nya fartyg, som
komma att kosta 10 procent mera än t. ex. de engelska, med hvilka
han har att konkurrera. Om sålunda inga åtgärder vidtagas, som
hindra tullarnes skadliga verkan i dessa fall, så blir följden, att verkstäderna
skola se sig nödsakade att inskränka sin verksamhet, och
möjligen kommer äfven en eller annan af dem att härmed helt och
hållet få upphöra. Dessa förhållanden skola naturligtvis genom minskade
beställningar högst menligt återverka på valsverken.

Att låta denna fråga bero för att genom någon komité utredas och
först derefter, på grund af de förslag, som derigenom kunna framkomma,
fatta beslut härom, torde vara ytterst farligt för industrien i fråga.
Om en eller flere verkstäder i anledning af de skäl, som här ofvan
anförts, tvingas att inskränka eller inställa sin verksamhet, blir häraf
en nödvändig följd, att arbetarne afskedas. Då i betraktande tages,
att flera år åtgå för att utbilda dugliga arbetare, och de afskedade i
vanliga fall kringspridas och egna sig åt andra yrken, blir det omöjligt
för dessa verkstäder att när som helst upptaga sin verksamhet,
utan måste detta gå småningom, allt efter som nya arbetare kunna danas.
Det är sålunda nödvändigt att redan nu, eller till dess fullständiga
förslag blifvit antagna för det nya systemets rationella genomförande,
fatta beslut, gällande för 2 å 3 år, i syfte att neutralisera den skadliga
verkan, som tullarne medföra.

Andra länders erfarenhet, der skyddssystemet införts, lär oss
äfven, att dylik restitution samt premier måste höra till systemet.
Sålunda erhålla skeppsbyggare i både Italien och Frankrike, »för afjemnande
af de pålagor, hvilka genom tulltaxan drabba skeppsbyggare»,
60 francs per ton brutto för jern- eller stålfartyg och 40 francs per
ton brutto för composite-fartyg.

Om principen att lemna restitution befinnes rigtig och godkännes,
torde vara lämpligast att bestämma densamma såsom i Frankrike och
Italien eller »per ton brutto». Så länge nemligen ångmaskiner och
ångpannor äro tullfria, är olämpligt att hafva tullen i procent af värdet,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

o

O

då det endast är fartygsskrofvet, som beröres af tullarne. Genom att
bestämma restitntionen per ton, skulle densamma antagligen äfven bidraga
till användning af svensk materiel i största möjliga grad, ty
verkstadsegaren hade då ingen fördel af att begagna utländsk vara.

Angående restitutionens storlek, så må det meddelas, att redan
beslutade eller föreslagna tullar ä balk, spant, vinkel och plåt af jern
skulle, enligt nuvarande pris, belöpa sig till cirka 30 procent af hvad
importerad vara kosta]- i svensk hamn samt å samma artiklar af stål
till cirka 25 procent. Då alla tullar tagas i beräkning, torde den restitution,
som skulle motväga desamma, kunna som ett medium beräknas
till 20 kronor per ton brutto för jern- och stålfartyg samt 14
kronor per ton för composite-fartyg.»

Sedan ifrågavarande motion blifvit till bevillningsutskottet hänvisad,
får utskottet nu öfver densamma afgifva utlåtande.

Vid granskningen af bestämmelserna i de vid tulltaxan fogade
underrättelser om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör hade utskottet
anledning att taga i öfvervägande, huru vida, till följd af de
nya eller förhöjda tullar, utskottet för vissa artiklar beslutit föreslå,
utskottet jemväl borde föreslå Riksdagen, att vid export af inrikes tillverkade
varor restitution af erlagd tull skulle i vidsträcktare grad än
hittills medgifvas för de vid samma varors tillverkning till äfventyrs
använda utländska materialier. Utskottet fann då, att lemnandet af
dylik restitution icke stode i öfverensstämmelse med de grundsatser,
utskottet för sig uppstält, eller skydd åt och uppmuntran af den inhemska
industrien. Ju flera de fall blefve, i hvilka restitution gåfves,
desto flera afsteg gjordes från denna grundsats. Utskottet ansåg för
öfrigt, att frågan om en utsträckning af restitutionsprincipens tillämpning
vore af den art, att densamma icke kunde rätt bedömas, förrän
verkningarna af Riksdagens beslut i afsende å tulltaxan började visa
sig. Af dessa skäl beslöt utskottet att icke i vidsträcktare mån, än
som skeft, föreslå några ändringar i föreskrifterna om restitution.

Då utskottet allt fortfarande hyser samma uppfattning, har ututskottet
funnit sig icke böra tillstyrka bifall till herr Brodins ifrågavarande
motion, och detta så mycket mindre, som densamma afser
icke allenast restitution i egentlig mening, utan äfven att statsverket
skulle för hvarje jern-, stål- eller composite-fartyg, som i Sverige byggdes
för utländsk räkning eller för svensk redare, då fartyget skulle
användas i utländsk fraktfart, utbetala eu premie, motsvarande tullen
å de materialier och inventarier, som inginge i fartyget, oafsedt, huru
vida dessa voro förfärdigade af utländskt eller inhemskt material.

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Antagandet af en sådan premiering af en viss näring framför andra
erfordrar en vida mer omfattande och detaljerad undersökning än det
för närvarande stått i utskottets magt att göra.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 maj 1888.

På utskottets vägnar:
ER. GUST. BOSTRÖM.

Reservat io n

af herr Forssman:

»Under öfverläggning i Första Kammaren om punkt 156 i bevillningsutskottets
betänkande n:o 8 framstäldes yrkanden, på grund af
Indika nämnda punkt återremitterades. Dessa yrkanden gingo ut derpå,
dels att i första stycket § 9 tulltaxe underrättelserna skulle bland de
varor, vid hvilkas utförsel restitution medgifves, upptagas utom juteväfnad
i Sverige tillverkad jern- och ståltråd, trådspik, nitar och s. k.
mindre kettingssmide af från utlandet införda valsade eller smidda
stänger, dels att åt Kongl. Maj:t skulle meddelas rättighet att utfärda
allmänt gällande bestämmelser angående återbetalning af tull för utländska
materialier, som blifvit inom landet, bearbetade och åter utförda
i förädlad form. — Då herr Brodins förevarande motion äfven
afse» återbetalning af tull för utländska råämnen, synes utskottet i
sammanhang med sitt utlåtande öfver motionen lämpligen kunnat till
granskning och besvarande upptaga de yrkanden, som föranledde lörsta
Kammarens ofvan nämnda beslut om återremiss.»

Stockholm, K. L. Beckman, 18S8.