8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1888, kl. 10 f. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om borttagande af den
personliga sjukvårdsafgiften.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 126, anför herr
0. H. Ström, att det icke torde kunna bestridas, att personella lits kyl -der drabba den skattdragande icke i mån af hans skatteförmåga, utan
att de tvärt om stå i omvändt förhållande, enär de ställa samma kraf
på den mindre bemedlade som på den förmögnare medborgaren. Bland
sådana utskylder vore personliga sjukvårdsafgiften, hvilken borde afs
k äflas såsom utgående efter en orättvis grund och i all synnerhet om
genom lifsmedelstullars införande af de obemedlade komma att indirekt
utkräfvas bidrag till förbättrande af den jordbruks- och industriidkande
befolkningens ställning. ,

På grund häraf hemställer motionären, att Riksdagen måtte besluta,
att personliga sjukvårdsafgiften från och med år 1889 skall
upphöra.

Genom kongl. kungörelse den 26 augusti 1873 stadgades, såsom
bekant, att den så kallade kurhusafgiften skulle upphöra, samt att i
dess ställe tills vidare skulle för den allmänna sjukvården inom hvarje
län eller sjukvårdsdistrikt utgå af en hvar, som erlade mantalspen -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

9

ningar, en personlig _ sjukvårdsafgift med ett belopp af högst 50 öre
för hvarje skattskyldig af mankön samt med hälften för qvinna, med
undantag för Stockholm, hvarest nämnda afgift skulle utgå med högst
1 krona för man och 50 öre för qvinna; och skulle denna afgift företrädesvis
användas till beredande af kostnadsfri vård åt venerisk©
sjuke och till vidtagande i öfrig!: af tjenliga åtgärder för den veneriska
sjukdomens hämmande. Det med afseende å Stockholm meddelade
särskilda stadgande upphäfdes år 1883 jemlikt skatteregleringskomiténs
förslag i dess den 13 september 1882 afgifna utlåtande angående skatteförhållandena
i riket.

I nämnda utlåtande yttrade skatteregleringskomitén, som i öfrigt
förordade minskning i de personella skatternas antal, i fråga om sjukvårdsafgiften,
bland annat, följande:

»Atser man då först landstingen och de städer, som ej i landsting
deltaga, har komitén ej ansett det vara med någon verklig olägenhet
förenadt eller i någon mån obilligt att bibehålla den personliga skatt,
som för närvarande af dem fastställes att utgå för ett ändamål, hvars
tillgodoseende måste ligga alla samhällsmedlemmar, ej minst de obemedlade,
lika om hjertat, nemligen den allmänna sjukvården, hvars behöriga-
upprätthållande måhända skulle försvåras eller påkalla en betänklig
förhöjning i legosängsafgifterna, om det bidrag, som lemnas
genom den nu utgående personliga sjukvårdsafgiften, blefve vederbörande
myndigheter undandraget.»

Da enligt utskottets åsigt icke sedan 1883 inträdt sådana förhållanden,
som kunna förringa giltigheten af de andragna skälen för bibehållande
af den personliga sjukvårdsafgiften, får utskottet hemställa,

att herr Ströms förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 april 1888.

På utskottets vägnar:

ER. GUST. BOSTRÖM.

Bill. till Riksd. Prat. 1888. 5 Sami. 1 Åfd. 9 Käft.

2