Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

1

M:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 3 febr. 1888, kl. 9 e. m.

Betänkande, angående vissa delar af tidlbevillningen.

Till bevillningsutskottet hafva blifvit hänvisade, bland annat, dels
en af Kongl. Maj: t till Riksdagen afbiten nådig proposition angående
förhöjning af bränvinstillverkningsskatten samt i tullsatserna för bränvin
och tobak in. m., dels femton inom Första Kammaren och sjutton inom
den Andra väckta motioner, innefattande förslag till ändringar i gällande
tulltaxa och dermed sammanhängande ämnen.

Bland de framställningar, öfver hvilka det sålunda åligger utskottet
att afgifva yttrande, har utskottet funnit sig böra till särskild, skyndsam
behandling företaga dem, som afse eller på annat sätt beröra införandet
af tullafgifter å spanmål. Ingen artikel är nemligen i så
hög grad som spanmål utsatt för faran, att under nuvarande förhållanden,
då tullskyddspartiets kända öfvervigt inom Riksdagen ställer
i utsigt spanmålstullars införande, dröjsmål med afgörandet af frågan
om tull å spanmål skall medföra en genom öfverdrifven spekulation
stegrad införsel af denna artikel och sålunda åtminstone för innevarande
år väsentligen förlama de åsyftade verkningarna af tilläfventyrs
beslutade spanmålstullar. I ett land såsom vårt, der 84 procent af
befolkningen äro bosatta på landsbygden och jordbruket obestridligen
utgör modernäringen, hvars trygga och bergade ställning måste så väl
i statsfinansielt som socialt hänseende bilda underlaget för landets ekonomiska
oberoende och fortgående utveckling, ingå för öfrigt spanmålsBih.
till Riksd, Prot. 1888. 5 kläm/. 1 Afä. 1 Haft. 1

2

.Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

tullar med sådan nödvändighet i ett skyddstullsystem, att utskottet
ansett frågan om ett allmännare införande af skyddstullar stå eller
falla med frågan om införande af tull å spanmål.

Några bevis derför, att jordbruksnäringen, likasom de flesta öfriga
näringar, för närvarande lider under trycket af synnerligen stora ekonomiska
svårigheter, anser sig utskottet icke behöfva anföra. Utskottet
vill endast fästa uppmärksamheten derpå, att den i vårt land intecknade
gälden under de senare åren varit stadd i ett nästan jemnt stigande.
'' Då den intecknade gälden år 1876 utgjorde i rundt tal 864
millioner kronor, motsvarande 33,i procent af det fast egendom samtidigt
åsätta taxeringsvärde, utgjorde densamma år 1886, likaledes i
rundt tal, 1,450 millioner kronor, motsvarande 41,7 procent af det för
samma år gällande taxeringsvärdet. Besinnar man nu, till hvilken höjd
taxeringsvärdena blifvit uppdrifna, skall man finna, att förhållandet
emellan beloppet af gälden och den derför intecknade egendomens
verkliga värde ställer sig ännu ofördelaktigare och rätteligen uttryckes
genom ett ännu större tal än 41,7 procent.

Till räddning undan denna med undergång hotande ställning angifva
tullskyddets motståndare åtskilliga utvägar. Man uppmanar jordbrukaren
att afstå från odlandet af höstsäd och i stället egna sig åt
produktion af vårsäd eller åt kreatursafvel och tillverkning af mejeriprodukter.

Utom det att för de flesta jordbrukare nästan oöfvervinneliga praktiska
svårigheter skulle möta vid en öfvergång till odling af uteslutande
vårsäd, får man, vid bedömandet af värdet utaf det landtbrukaren gifna
rådet, icke förglömma, att äfven odlandet af hafre numera blifvit mindre
lönande. Medelpriset för en kilogram hafre utgjorde å Stockholms
börs i mars månad år 1887 9,i öre (=. 77,2 öre per lisp.) men sjönk
i april månad till 8,6 öre (=73 öre per lisp.), i maj till 7,7 öre (= 65,8
öre per lisp.) och både i oktober gått ned till 7,5 öre (= 63 öre per
lisp.) samt utgjorde i december månad 8,i öre (= 69 öre per lisp.). Orsaken
till detta starka prisfall låg hos den höjning i hafretullen, hvilken Frankrike,
dit en betydlig del af vår hafreexport går, vidtog i slutet af mars
månad sistlidna år, då tullen å hafre, dittills utgående med 1 fr. 50 c.,
bestämdes till 3 fr. Och må i förbigående här erinras, att förhållandet
emellan priset å hafre och den i Frankrike företagna höjningen af
tullen å denna artikel tydligen vittnar derom, att det i de flesta fall
är producenten och icke konsumenten, som drabbas af tullen.

För en öfvergång till nya produktionssätt inom vårt landtbruk
erfordras dessutom kapital. Nyss anförda siffror rörande storleken af

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

intecknad gäld i Sverige visa dock nogsamt, att sådant saknas. Och
en ytterligare skuldsättning utan bestämd utsigt till framgång lärer
ingen vilja förorda. Genom inskränkningar på alla båll torde väl de
af landets jordbrukare, Indika hittills icke behof! åsamka sig alltför
stor skuld, ännu någon tid förmå uthärda sin bekymmersamma ställning,
men de jordbrukare, hvilkas skuldsättning redan nått eller i betänklig
grad närmat sig den gräns, hvarutöfver den icke kan gå utan att leda
till fullständig ruin — och deras antal är för visso högst betydligt —
komma helt säkert, lemnade åt sig sjelfva, att gå under. Lägges härtill,
att orsakerna till betrycket icke äro af öfvergående natur, samt
att jordbrukarnes egna bemödanden under inga förhållanden ensamt
kunna åstadkomma någon förbättring i tillståndet, framställer sig ovilkorligen
för hvarje fosterlandsvän den frågan, huruvida det icke gifves
någon väg, på hvilken staten kan komma jordbrukarne till hjelp.

Såsom hufvudorsaker till jordbruksnäringens nödstälda belägenhet
hafva under de föregående årens tulldebatter framhållits dels den snabba
utveckling, spanmålsodlingen nått i främmande länder, hvarest produktionsvilkoren
ställa sig ojemförligt mycket gynsammare än här, dels
ock den oerhörda nedsättning i transportkostnaderna, som åstadkommits
genom senare tiders lättade kommunikationer och förbättrade transportmedel.
Härigenom och till följd deraf att de stora rederiernas täflan
sinsemellan under de båda sista åren nedbragt fraktprisen till belopp,
som på vissa håll till och med understigit driftkostnaderna, har det
skydd, naturen sjelf skänkt emot öfvermägtig konkurrens från aflägsna
länder, blifvit omintetgjordt.

Hvad särskildt beträffar Ryssland, hvarifrån betydande qvantiteter
höstsäd hit införas, befinna vi oss på spanmålsmarknaden i en synnerligen
ofördelaktig ställning till detta vårt grannland, beroende derpå
att till följd af de ryska kursförhållandena den ryska spanmålen kan,
utan förlust för producenterna, säljas till ett lägre pris än under samma
förutsättning den svenska. Förklaringen härtill är följande. När en
utländsk köpman tillhandlar sig rysk spanmål af ryska köpmän, får
han i regeln betala densamma i guld. De ryska köpmännen deremot
betala producenterna i ett med tvångskurs belagdt pappersmynt.
Oaktadt kursen å detta betydligt fallit, hafva likväl inom Ryssland
spanmålsprisen ej stigit. Den ryske köpmannen gör sålunda på kursen
en vinst, hvilken vinst sätter honom i stånd att sälja sin vara till ett billigare
pris än han eljest skulle kunna göra. Tager man nu i betraktande,
att några utsigter just icke förefinnas, att den ryska pappersrubelns
låga kurs skall i nämnvärd grad stiga, samt att den stora mas -

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

san af jordbrukare i Ryssland för ett ytterst torftigt lefnadssätt och i
jemförelse med vår jordbruksidkande befolkning förbrukar blott en
obetydlig mängd af kolonialvaror, synes det vara föga hopp derom,
att de för Rysslands konkurrenter ogynsamma förhållandena skola
förändras.

På samma sätt som Ryssland kan äfven Ostindien till följd af
kursförhållandena i landet — der beroende på silfvervärdets fall utbjuda
sitt ofantliga öfverskott af hvete till så lågt pris, att det måste
nedtrycka priset på den allmänna marknaden, f ör Ostindien gäller
för öfrigt i ännu högre grad hvad som angående Ryssland blifvit sagdt
om befolkningens inskränkta lefnadssätt och små lefnadsomkostnader.

Genom alla dessa omständigheter i förening har emellertid striden
mellan den svenske jordbrukaren och hans utländske medtäflare blifvit
för den förre alltför ojemn, och han måste i längden blifva undanträngd
till och med från den svenska marknaden.

Den inhemska marknaden kan dock, enligt utskottets åsigt, åt
våra jordbrukare bevaras. I skyddstullar har staten i sin hand ett
verksamt medel att hejda spanmålsimporten och bryta den utländska
konkurrensens öfvermagt.

Mot ett återinförande i vårt land af spanmålstullar framställas
emellertid åtskilliga anmärkningar, af hvilka de vigtigaste äro, att dylika
tullar endast komma ett mindre antal större jordegare till godo,
men blifva utan inflytande eller rent åt skadliga för jordbrukets kikare
i öfrigt, samt att spanmålstullar, liksom lifsmedeltullar i allmänhet, genom
fördyrande af lefnadskostnaderna verka hämmande på landets öfriga
näringar och särskildt ytterligare försämra arbetsklassens ställning.

Den första af dessa anmärkningar grundar sig uppenbarligen på
den föreställningen, att icke ens hälften af landets jordbrukare skulle
hafva någon höstsäd att aflåta, sedan det egna beliofvet deraf blifvit
fyldt. Denna föreställning är dock icke rigtig. Af eu i bevillningsutskottets
till Riksdagen 15 januari— 5 mars 1887 afgifna betänkande
angående vissa delar af tulibevillningen intagen noggrann uträkning
visar det sig, att tvärtom det vida öfvervägande antalet jordbrukare
kan antagas hafva höstsäd till afyttring och derigenom, drager direkt
fördel af tull å dessa slag af spanmål. Men äfven de små jordbrukarne,
hvilka ej kunna sälja höstsäd, få, ehuru på ett indirekt sätt, gagn deraf,
att priset å sådan säd hindras från att falla alltför lågt. Nedsatta pris
å höstsäd medföra nemligen alltid nedgång i pris ej blott å andra arter
af säd utan äfven å öfriga landtbruksalster samt kreatur.

I fråga om spanmålstullars inverkan på produktionsvilkoren för

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

5

andra näringar och på de icke jordbrukande klassernas lefnadskostnader,
erinrar utskottet, att, enligt hvad erfarenheten från andra länder gifver
vid handen, uti ett land, hvilket sjelft producerar spanmål till den
myckenhet som vårt land, spanmålspriset icke ökas med den åsätta
tullens belopp. Ofvan omförmälda betänkande innehöll till ådagaläggande
deraf några meddelanden angående priset å råg i åtskilliga tyska
östersjöhamnar, å ena, samt de ryska hamnarne S:t Petersburg och
Riga, å andra sidan, före och efter införandet den 15 juli 1879 af
spanmålstullar i Tyskland samt före och efter den derstädes i maj månad
år 1885 vidtagna höjning af samma tullar. Till dessa upplysningar
är utskottet nu i tillfälle att lägga följande. Den 1 november 1887
noterades å Berlins börs priset å hvete till 167,75 riksmark och priset
å råg till 126,50 riksmark, allt för 1,000 kilogram. Efter åtskilliga
fluktuationer utgjorde priset den 26 i nämnda månad resp. 170,50 och
128 riksmark. Samma dag utkom den nya tullagen, som höjde tullen
å hvete och råg från 30 riksmark per 1,000 kilogram till 50 riksmark.
Vid följande notering den 28 november hade priset å 1,000 kilogram
hvete stigit till 171,50 riksmark och å samma qvantitet råg till 129,50
riksmark. En förhöjning i tullen af 20 riksmark hade sålunda verkat
en förhöjning i varans pris af l,so riksmark. Under den följande tiden
varierade prisen och utgjorde vid noteringen den 27 sistlidne januari
167,50 riksmark för hvete och 122,25 riksmark för råg. Men, invända
tullskyddets motståndare, när förhållandet är sådant, hvarför äflas då
jordbrukarne att få spanmålstullar? Härtill svarar utskottet, att hvad
som i detta hänseende bestämmer jordbrukarne är icke endast den prisförhöjning,
som kan väntas blifva en följd af tullen, utan äfven, och i
främsta rummet, önskan att sätta en gräns för importen och derigenom
bereda tillfälle till afsättning af svensk spanmål på den inhemska marknaden,
hvilket i och för sig redan utgör eu stor förbättring i det nuvarande
tillståndet.

Rörande den egentliga arbetsklassens ställning till frågan om tull
på spanmål måste det till en början anses sjelf klart, att för dem,
hvilka för sin arbetsförtjenst äro beroende af jordbruksnäringens bestånd,
tullarne blifva till väsentlig nytta. Hvarje vara, som säljes,
utgör ju produkten af ett på densamma nedlagdt arbete. Det pris,
som för en sådan vara betingas, måste alltid till någon del tillfalla
den eller dem, som presterat arbetet. Kan man således i någon mån
genom lagstiftningen i ett land åstadkomma, att så mycket som möjligt
af inhemska produkter säljes, så synes det ovedersägligt, att den
inhemske kroppsarbetaren deraf skall hafva en bestämd fördel. Klart

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

är vidare, att jordbruksnäringens uppblomstring skall till jordbruket
åter draga många af de arbetskrafter, som detsamma under dess tryckta
läge icke kunnat använda. Den för närvarande för arbetarne i städerna
svåra konkurrensen med sysslolöse jordbruksarbetare skall derigenom
betydligt inskränkas. För stadsarbetaren, hvilken i allmänhet
icke köper säd eller mjöl utan färdigt bröd, har en mindre höjning i
priset på spanmål ingen betydelse. I flere städer är nemligen den
iakttagelsen gjord, att fluktuationer i spanmålsprisen i allmänhet icke
inverka på brödets pris eller sedvanliga vigt. Men äfven om tullarne
skulle öka priset med hela sitt belopp, hvilket ännu icke inträffat någonstädes,
blefve spanmålspriset det oaktadt icke så litet lägre, än
detsamma under en längre följd af år varit. Då arbetarne, trots nu
varande låga pris på mjöl, till följd af minskade arbetstillfällen hafva
stora svårigheter att skaffa bröd åt sig och de sina, men jordbrukets
framåtskridande, enligt erfarenhetens vittnesbörd, för öfriga näringar
medför lifligare omsättning och ökadt behof af arbetskrafter, synes det
vara satt utom allt tvifvel, att en måttlig tull å spanmål skall blifva
till gagn jemväl för arbetaren.

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 30, har herr L. O.
Smith, af anförda orsaker, hemstält, att alla sådana varor, som hit importeras
och hvilka i hemlandet åtnjutit exportpremie, skola vid införseln
här draga så mycket högre tull än den i tulltaxan åsätta som
motsvarar exportpremien, samt att Kongl. Maj:t måtte bemyndigas vidtaga
sådan tullhöjning vid tid då Riksdagen ej är samlad.

Herr Smith förordar i detta sitt förslag införandet af ett differentialtullsystem.
Frågan om lämpligheten af differentialtullar har i vårt
land nyligen varit föremål för pröfning af en dertill utsedd komité,
hvilken funnit sig böra afstyrka införandet af dylika tullar till följd af,
bland annat, de stora praktiska svårigheter, som möta vid deras tillämpning.
På grund häraf och då ett bifall till motionen förutsätter ett
uppsägande af våra handelstraktater, hvilka tillförsäkra de olika främmande
länderna samma förmåner som den mest gynnade nation, kan
utskottet icke tillstyrka bifall till ifrågavarande motion.

På samma grunder anser utskottet sig böra afstyrka det af herr
Smith i motion n:o 31 inom Första Kammaren gjorda yrkande, att de
förhöjda eller nya tullsatser, som under innevarande riksdag möjligen
komme att åsättas, ej måtte blifva gällande för varor producerade i
Storbritannien och från detta land direkt hit införda.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

7

Yrkanden om tull å spanmål och produkter deraf förekomma i
följande motioner:

Inom Första Kammaren: n:o 20 af herr Reuterswärd, n:o 52 af
herr P. M. Söderberg m. fl. och n:o 59 af herr ./. Lundin; samt

Inom Andra Kammaren: n:o 50 af herr Jan Elia''sson, n:o 115 af
herr J. Anderson i Tenhult m. fln:o 130 af herr C. G. Bergendahl
m. fl., n:o 136 af herr P. Pehrsson i Törneryd och n:o 147 af herr P.
Svensson i Brämhult m. fl.

För större öfverskådlighets skull sammanfattas de olika yrkandena
i följande tabell:

CO

Föreslagna tullsatser i kronor.

Af

i

1 0 0

kilogram:

Omalen spanmål:

Malen spanmål:

Malt, äfven krossadt.

S ''

(8°

Hvete.

W

O

l-j

3

g

GG*

Ärter och

bönor.

w

so

O

Vicker.

Andra slag.

Mjöl och gryn,

alla slag.

Mjöl och
arrowrot.

Majs, malen
eller krossad.

Herr

Reuterswärd ...................... • ■

2: —

2: —

*-

2: —

fritt.

fritt.

1: 50

3: 50

3: 50

3: 50

2: —

0: 30

»

Söderberg m. fl......................

4: 50

5: —

4: 50

4: 50

4: 50

2: —

2: —

2: -

6: —

—

8: 50

—

0: 80

»

Lundin...................................

—

—

—

—

—

2: -

—

—

—

—

—

_

—

»

J. Eliasson ...........................

2: —

2: —

2: —

—

2: —

fritt.

fritt.

2: —

3: 50

3: 50

3: 50

2: 50

0: SO

»

J. Anderson m. fl...................

3: 50

4: —

3: 50

4: —

3: 50

2: —

fritt.

3: —

5: —

5: —

5: —

3: 50

0: 70

»

Bergendalil m. fl.....................

8: —

3: —

3: -

O.

o. -

3: —

1: 50

1: 50

8: —

4: 50

4: 50

4: 50

3: 50

©

O

))

P. Pelirsson.............................

2: —

2: —

2: —

2: —

2: —

fritt.

fritt.

2: —

3: 50

—

3: 50

j 2: 50

| 0: 30

))

P. Svensson m. fl......... ............

: -

—

—

4: -

—

—

—

—

1 _

I

—

5: —

—

—

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Bevillning std''skottets Betänkande N:o 1. 9

Flere skäl tala obestridligen för sättandet af olika tullsatser å Omaien
olika slag af spanmål. Den omalna spanmålen måste dock i detta fall Bpanm L
följa samma bestämmelser som den mulna. Alla slag af malen spanmål
böra emellertid draga samma tull. Då vissa slag af mjöl och gryn
för några år sedan voro hos oss belagda med införselsafgifter, visade
det sig nemligen mycket svårt att bestämma beståndsdelarne i inkomna
mjölpartier, och ofta uppstodo olika meningar vid tullbehandlingen
deraf, icke endast emellan tulltjenstemännen och importörerna utan
äfven hos mjölhandlare, qvarnegare och andra sakkunnige, ja, till och
med vetenskapsmän, till hvilkas afgörande frågorna hänskötos, hade
stor svårighet att å mikroskopisk väg komma på det klara med innehållet.

Hvad beträffar hvete och väg, af livilka det förra i och för sig
kan synas böra beläggas med högre tull än den senare, har utskottet
tagit hänsyn jemväl till följande omständigheter. Då hvetet är icke
obetydligt tyngre än rågen och lemnar mera mjöl än denna — en
hektoliter af det förra väger omkring 81,2 kilogram, under det att en
hektoliter råg väger endast omkring 73,i kilogram, och då procenten
fmsiktadt mjöl af råg utgör 60 å 65 procent, uppgår densamma för
hvete till 65 å 75 procent — måste en efter vigt utgående tull drabba
hvetet drygare per tunna än rågen, äfven om tullen sättes lika för
båda slagen.

I Frankrike utgick spanmålstullen, enligt de den 28 mars 1885
vidtagna förändringar i landets allmänna tulltariff af den 7 maj 1881,
med följande belopp:

Produkter af euro- Produkter från
peiskt ursprung länder utom
(iller importerade Europa,
direkt från länder »importerade från
, , , utom Europa. nederlag i Europa.

Francs.

6: 60
9: 60

5: 10
5: 5Q

? •)

8: 60

2

a hvete, spelt och blandsac
omalen.....................

i:

för

100

kilogram

Francs.

3: —

malen .....................

»

»

»

6: —

å omalen hafre, råg och
korn ................................

»

»

»

1: 50

å malt......................................

»

»

1: 90

å gryn ....................................

»

»

■ »

5: 50

Efter den i mars 1887 vid-tagna höjning i spanmåls-tullarne utgör tullsatsen:
å omalet hvete .....................

»

»

5: —

*) Här tillkommer å tullen 5 francs 50 centimer en nederlagsafgift.
Bill. till Riksä. Prat. 1888. 5 Sami. 1 A/d. 1 Häft.

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o i.

å omalen råg och korn..... för 100 kilogram 1: 50 5: 10

å » hafre..................... x> » » 3: — 6: 60

å malen spanmål.................. » )> »'' 8: — . 11: 60

I maj 1885 faststäldes i Tyskland följande tullsatser å spanmål:
å omalen spanmål: '' Mark.

hvete och råg ................................................... för 100 kilogram 3: —

hafre och korn ................................................ » » » 1: 50

majs, bohvete, skidfrukter och andra slag » » » 1: —

malt ................................................................... » » » 3: —

å malen spanmål:

mjöl och gryn................................................ » )) . » 7: 50

Genom lagen af den 26 november 1887 höjdes dessa tullar till:
å omalen spanmål: Mark.

hvete och råg................................................... för 100 kilogram 5: —

hafre................................. » » » 4: —

korn .................................................................. )) » )) 2: 25

majs .................................................................. » » » 2: —

å malen spanmål:

mjöl och gryn................................................. » » » 10: 50

Bevillningsutskotten vid riksdagarne år 1886 och den 15 januari
—5 mars 1887 hade för all omalen spanmål, utom hafre och vicker,
föreslagit en tullsats af 2 kronor för 100 kilogram. Förhållanden hafva
emellertid sedan dess inträdt, som göra, att utskottet anser sig icke
kunna nu föreslå Riksdagen en så låg tullsats. Dels hafva, på sätt
här ofvan blifvit nämndt, betydliga tullhöjningar skett såväl i Frankrike
som Tyskland, dels har priset särskild! å råg och korn ytterligare
fallit. Så höga tullsatser .som de af herr Söderberg in. fl. och herr
J. Anderson in. fl. förordade har utskottet likväl icke funnit antagliga.
För den ekonomiska lagstiftningen gäller, liksom för hvarje annan
lagstiftning, att genomgripande förändringar skola med försigtighet
vidtagas. I betraktande häraf har utskottet beslutit föreslå Riksdagen
en tull å omalen spanmål af 2 kronor 50 öre för 100 kilogram. I
jemförelse med de af flere motionärer yrkade tullsatser af 3 kronor
50 öre ända till 5 kronor synes en tull af 2 kronor 50 öre vara väl
låg. Utskottet erinrar dock, att denna tullsats, under nuvarande spånmålspris,
för råg utgör omkring 30 procent af den tullpligtiga varans
värde.

Af hvad utskottet förut anfört framgår, att majs, som numera på

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 11

grund af sisthållne Riksdags beslut drager eu tull al 2 kronor för 100
kilogram, bör åsättas samma tull som annan omalen spannmål, eller 2
kronor 50 öre för 100 kilogram. Deremot undantager utskottet från
denna tullsats hafre och vicker. Det kunde visserligen tyckas vara
öfverflödigt att belägga hafre, som är en af våra förnämsta exportartiklar,
med tull. Af de motionärer, hvilka yrkat tull å detta sädesslag,
har emellertid anmärkts, att i ett genomfördt skyddssystem icke
borde saknas tull å hafre, enär import deraf egde rum. Enligt officiella
underrättelser uppgick denna import år 1886 till något öfver två millioner
kilogram. Då veterlig! är, att hafreimporten under sistlidna år
öfverstiga importen år 1886 och sålunda visar tendens till ökning,
samt till utskottets kännedom kommit, att hafre numera hit införes icke
blott för att härifrån åter utföras utan till konsumtion inom landet,
finnes icke något skäl, hvarför man ej skulle belägga äfven detta slag
af spanmål med tull. Denna tull har utskottet ansett lämpligen kunna
bestämmas till 1 krona för 100 kilogram. Och enär vicker, såsom
kändt är, oftast användes blandadt tillsammans med hafre, bör vicker
draga tull lika med hafre.

På grund af det anförda får utskottet hemställa:

Do) att på omalen spanmål, råg, hvete, korn,
majs, ärter och bönor samt alla öfriga slag, utom
hafre och vicker, måtte sättas en tull af 2 kronor
50 öre för 100 kilogram, och

2:o) att på hafre och vicker måtte sättas en tull
af 1 krona för 100 kilogram.

Herr L. O. Smith har i en inom Första Kammaren väckt motion,
u:r 55, hemstält, att mjöltullarne måtte fastställas i sådant rigtigt förhållande
till eventuella'' spanmål stullar, att handelsqvarnarne icke genom
desamma, på allmänhetens bekostnad, otillbörligt gynnas och den naturliga
konkurrensen utestänges, samt att groft sammanmalet rågmjöl,
den fattiges vigtigaste och oumbärligaste näringsämne, icke ålägges
högre skatt än den, af hvilken qvarnarne drabbas, d. v. s. rågtullens
belopp med tillägg af högst 3 procent.

Vid bestämmandet af tullsatserna för mjöl är det afvigt att tillse,
dels att tullen icke, i förhållande till tullen å den omaka spanmålen,
sättes så låg, att man löper fara att omintetgöra verkningarna af sädestullarne
och framkalla en stor och lönande mjölimport, dels att qvarnindustrien,
som för närvarande befinner sig i ett synnerligen tryckt

Malen

spanmål.

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

läge, erhåller skydd mot den utländska konkurrensen. Af hvilken betydenhet
denna är, inhemtas af de vid detta betänkande fogade statistiska
tabeller, som jemväl utvisa, att införseln af mjöl är stadd i stadigt
stigande.

Såsom redan vid frågan om tullen å omalen spanmål blifvit anmärkt,
har utskottet, på uppgifna skäl, funnit samma tullsats böra
gälla för mjöl af olika slags säd. Utskottet anser det icke heller vara
lämpligt att skilja emellan så kalladt sammanmalet mjöl och finsiktadt
mjöl. Införseln af groft sammanmalet rågmjöl sker nästan uteslutande
från Ryssland. Importen hit af ryskt rågmjöl utgjorde år 1885 omkring
9,400,000 kilogram, men år 1886 blott omkring 7,800,000 kilogram
samt lär, enligt livad utskottet från trovärdigt håll hört uppgifvas,
under år 1887 hafva ytterligare nedgått. Allt rågmjöl, som från
Ryssland hit införes, kan emellertid icke antagas vara sammanmalet
mjöl. Men äfven om så vore, har likväl importen af dylikt mjöl endast
utgjort ungefär en tiondedel af hela Sveriges mjölimport. Vår mjölimport
består sålunda till ojemförligt största delen af en finare vara,
som icke kan kallas »den fattiges vigtigaste och oumbärligaste näringsämne)).

Vid utförseln af mjöl lemnas i Tyskland, enligt gällande tullagar,
restitution efter 65 procent mjölutbyte vid förmalning af råg till sikt
och efter 75 procent vid dylik förmalning af hvete. Vår spanmål är,
äfven då den är välbergad, i allmänhet tjockskaligare än den under
sydligare klimat vuxna och lemnar följaktligen ett något ringare mjölutbyte.
Utgår man icke desto mindre äfven hos oss från den i Tyskland
faststälda utbytesprocenten, finner man, genom en- lätt gjord uträkning,
att den föreslagna spanmålstullen, af 2 kronor 50 öre, omräknad
i mjöltull, utgör 3 kronor 85 öre. Till detta belopp måste
sedermera läggas dels ränta på den erlagda tullen, dels ock någon
ersättning för den högre frakt, som ett parti säd betingar i förhållande
till motsvarande parti mjöl. Eu tull å spanmål, satt till det belopp,
som erhålles efter en dylik sammanräkning, skänker likväl icke qvarnegaren
något som helst skydd. Qvarnegarne äro jordbrukarnes naturliga
afnämare, och det måste derför ligga i de sistnämndes intresse,
att qvarnegarne komma i eu sådan ställning, att de icke, för att kunna
bestå i den skarpa konkurrensen, tvingas att till det yttersta nedtrycka
prisen på den inhemska spanmålen. I utlandet har man också till
fullo beaktat detta förhållande.

I Frankrike utgjorde enligt lagen af år 1885 tullen för hvete 3
francs. Denna tullsats, efter ofvan an gill] a utbyiesprocent omräknad

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

13

till mjöltull, gör 4,62 francs, men tullen å mjöl var satt till 6 francs.
År 1887, då hvetetullen höjdes till 5 francs, höjdes mjöltullen till
8 francs. •

I Tyskland utgjorde spanmålstullen år 1879 1 mark och skulle,
på förut angifvet sätt omräknad till mjöltull, hafva utgjort 1,54 mark.
Mjöltullen var bestämd till 3 mark. Då spanmålstullen år 1885 höjdes
till 3 mark, hvaremot svarar en mjöltull af 4,02 mark, höjdes samtidigt
mjöltullen till 7,50 mark. Och år 1887, då spanmålstulien bestämdes
till 5 mark, motsvarande eu mjöltull af 7,09 mark, satte man mjöltullen
till 10,50 mark.

1 det förslag, som danska regeringen år 1886 framlade för riksdagen,
var, med en spanmålstull af 1 krona 50 öre (- 2 kronor 31
öre mjöltull), tullen å malen spanmål föreslagen till 4 kronor.

Hvilken styrka den tyska qvarnindustrien, som är vår qvarnindustris
farligaste konkurrent, genom tullagstiftningen vunnit gent emot
denna framgår af följande officiella uppgifter på de qvantiteter rågoch
hvetemjöl, som under senaste åren från Preussen importerats till

Q

År

1879 .........

Rågmjöl.

...... 3,883,574 kilogram

Hvetemjöl.

3,706,298 kilogram

»

1880............

794,681

»

4,422,000

)>

1881............

2,222,542

»

5,149,542

»

»

1882...........

....... 2,640,716

)>

6,121,647

»

1883...........

...... 5,681,738

»

5,657,321

t

)>

1884............

....... 6,508,547

»

6,879,019

)>

»

1885...........

....... 13,619,200

»

7,107,093

8,459,520

))

))

1886............

....... 17,451,293

»

);

Utskottet har dock icke vågat föreslå Riksdagen att åt den svenska
qvarnindustrien gifva ett så betydligt skydd, som den tyska åtnjuter.
Eu så hög tull skulle nemligen verka så godt som importförbud.
■v Hvarje belopp, som går utöfver den till mjöltull omräknade spanmålstullen,
med tillägg af ofvan omförmälda rånte- och ersättningsbelopp,
innöbär alltid åtminstone någon fördel för qvarnegaren. Utskottet
ämnar för sin del föreslå Riksdagen att bestämma tullen för mjöl till
4 kronor 30 öre för 100 kilogram.

Till grund för de uträkningar, hvilka i det föregående gjorts
angående spanmålstullens belopp omräknad till mjöltull, har legat den
procent mjöl, som erhålles vid förmalning af råg. Vid hveteförmalningen
är utbytesprocenten högre, och i fråga om hvete blir tullen,
omräknad till mjöltull, 3 kronor 33 öre. För hvetemjöl åtnjuter qvarn -

Malt.

Kli.

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

egaren således högre skydd. Då härtill kommer, att man måste antaga,
det ungefär lika mycket hvete som råg förmales till sikt, ställa
sig med en tull af 4 kronor 30 öre förhållandena betydligt gynsammare
för qvarnegaren än nu, då han saknar allt skydd. '' Genom en tull af
4 kronor 30 öre har utskottet åt qvarnegaren bibehållit ungefär samma
skydd, som åt honom afsågs, då spanmålstullen föreslogs till 2 kronor
och mjöltullen till 3 kronor 50 öre.

För den händelse Riksdagens beslut blifver, att tull skall åsättas
malen spannmål, torde utskottet framdeles komma i tillfälle att undersöka,
huruvida och till hvilket belopp restitutioner af erlagd tull må
finnas böra medgifvas vid återutförsel af spånmål, som till landet införts
och härstädes förmalts.

I anledning af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,
3:o) att malen spanmål, mjöl och gryn, alla slag,
måtte åsättas en tull af 4 kronor 30 öre för 100
kilogram.

I sammanhang med tull på mjöl, bör, på sätt flere af motionärerne
föreslagit, tull jemväl åsättas mjöl af andra vegetabiliska ämnen än
spanmål, hufvudsakligen till förekommande af missbruk vid import af
mjöl, i följd hvaraf utskottet hemställer,

4:o) att mjöl af arrowrot och andra vegetabilier,
som ej kunna inbegripas under spanmål eller hänföras
till medicinalier, måtte åsättas en tull af 4 kronor
30 öre för 100 kilogram.

Då malt utgör en förädlad produkt af korn, och vid mältningen
ungefär en fjerdedel af kornets vigt går förlorad, torde tullen å malt
höra sättas något högre än för korn. Men vid det förhållande att
maltets krossning är en jemförelsevis enkel åtgärd, som icke kräfver
användandet af synnerligen dyrbara maskiner, erfordras icke å det
krossade maltet någon särskild! högre tullsats, utan får utskottet hem-,
ställa,

5:o) att malt, äfven krossadt, måtte åsätläs en
tull af 3 kronor för 100 kilogram.

Såsom af den föregående framställningen inhemtas, har utskottet
föreslagit eu proportionsvis vida ringare tull å mjöl, än hvad som i
utlandet förekommer. Våra idkare af qvarnindustrien äro derför i behof
äfven af den lättnad i näringens tryckta läge, som skulle kunna
beredas genom åsättande af tull å kli, hvilken vara i allt större qväll -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

15

titeter till riket införes. Tullen å kli kommer dessutom att medföra,
att den in ko mm varan underkastas en noggrannare undersökning och.
skall sålunda, bidi ''''ga till hämmande af missbruk vid import deraf.
Utskottet måste emellertid taga hänsyn till den stora betydelse, denna
artikel har vid .kreatursutfodringen, och kan af detta skäl ej tillstyrka
bifall till de föreslagna högre tullsatserna, utan hemställer,

''■■} att kli, alla slag, måtte åsättas en tull af 30
öf ji "00 kilogram.

I motion, n:o 32 inöfi* forsta Kammaren, har herr L. O. Smith
hemstält, att Rf dagen måtfce under namn af efterskatt pålägga alla
de varor, som finnas i landet Syo dag, förhöjd tull.eller skatt träder
i kraft, samma förhöjda tull elRr skatt, som från den dagen skall af
varan utgöras vid införsel eller tillverkning, börande dock anstånd med
betalningen af efterskatten in . Vask der st, nt påfordras.

Utskottet hade stannat i stor förbindelse hos motionären, om denne
blott i någon mån antydt, huru han tdrlh, sig : slagets utförande.

För sin del kan utskottet icke annat a. hemställa,

7:o) att ifrågavaranu. motion af l’1 ''ogen lemnas
utan afseende.

Såsom ofvan är antydt, ligger det stor vigt deruppå, au. om Riksdagen
finner för godt bifalla något eller några af de om nya

eller höjda tullar å alster af jordbruksnäringen, utskottet ramstält,
Riksdagens beslut måtte med första möjliga befordras till veim rådighet.
Under nämnda förutsättning torde derför befinnas lämpligt, att Riksdagen,
i sammanhang med beslutets öfverlemnande, hos Kongl. Maj:t
gör framställning i sådant syfte.

Utskottet får således hemställa,

8:o) att, för den händelse tull åsättes flere eller
färre af de ofvan under n:is Ro)—6:o) omförmälda
artiklar, Riksdagen jemväl måtte besluta, att dessa
tullar skola, såsom tilläggsafgifter till nu gällande tulltaxa,
jemväl innevarande år utgöras från den tid, som
af Kongl. Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse till
Kong]. Maj:t, jemte öfverlemnande af sitt sålunda
fattade beslut, anhålla, det Kong], Maj:t täcktes, så
fort ske kunde, förordna om beslutets trädande i kraft.

16

Bevillningsutskottets Betänkande No 1.

Slutligen hemställer utskottet

9:o) att genom utskottets här ofvan gjorda hemställauden
måtte anses besvarade ej blotjfc herr Smiths
förut omförmälda motioner n:is 30, 31 (och 55 inom
Första Kammaren utan äfven herr Lundins motion,
samt, i de uti detta betänkande omhatidlade delar, de
ofvannämnda motioner, som väckts/äf herrar Reuterswärd,
Söderberg m. fl., Lundin, JyEliasson, J. Anderson
in. fl., Bergendahl in. flJNPehrsson och. /''. Svensson
in. fl.

Stockholm den 3 februari 188$.

På utskottets vägnar:

EEC GUSP. BOSTRÖM.

Reservation:

af herr Nyström, J. E., som röstat för att utskottet nu endast
skulle föreslå de förra året föreslagna tullar af två kronor för spanmål
och 3 kronor 50 öro för mjöl per 100 kilogram.

Herr Lithander har anmält, att han till följd af sjukdom icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1888.

1

I

\ ''

. i

i

.

\ '' \
v X

l '''' \

i

i

Bilagt ?

Litt. A—P.

%

Bill. till Rikd. Prat. lass. ''yj Samt. 1 Åfil. 1 Käft.

1

Litt. A.

Råg'' (omalen).

Införsel.

Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).

Kilogram. !

Värde. — -

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

i-tSlS—1877 i ärligt medeltal
1878—1882 i årligt medeltal

1883 .................................

1884 ..........................

1885 ...................................

1886 ................................

1887 (omkring) ..................

87,563,5(56

120,995,851

172.015,996

155,134,282

188,777,095

130,999,292

154,632,000

12,002,889

15,312,324

20,707,808

17,402.204

20,828,650

12.117,435

2,806,309

1,288,022

1,145,477

2,790,958

1 M7,7.?7
854,173
1,706,000

405,099

182,609

137,896

313,076

137,5171'')

79,012

— 84,757,257

— 119,707,829

— 170,870,519
-152,343,324
—187,719,338

-l3W/aU>

—152,926,0001

— 11,597,790

— 15,129,715

— 20,569,912

— 17,089,128

— 20,691,099

— 12,038,4231

Litt. B.

V—. -

Hvete (omalet).

Införsel.

1 Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).

■gram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

1873—1877 i årligt medel tu,.
1878—1882 i ärligt medeltal

1883 ............................

1884 .....................

1885 ........................

1886 .................

3,185,476

20,267,520

50,214,892

47,337,164

47,683,888

32,832,142

37,656.000

576,753

4.770,909

8,966,945

6,470,967

6,643,718

3,830,416

L.

5,216,288

1,282,148

622,804

1,727,936

3,539,916

1,745,000

1,670,588

6193,434

221,060

85,137

257,766

412,991

+ 5,810,672

— 15,051,232
-4H4F32f744

— 46,714,360

— 45,955,952

— 29,292,226

— 35,911,000

+ 1,093,835

— 3,877,475

— 8,745,885

385,830

— 6,385,952

— 3,417,425

1887 (omkring) ..............

T o:xyr »puvquypgr

Litt. C.

Hafre (omalen).

Införsel.

Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

1873—1877 i årligt medeltal
1878—1882 i årligt medeltal

1883 ....................................

1884 ....................................

1885 ....................................

1886 ...................................

1887 (omkring) ..................

886,340

1,412,300

906,307

3,790,321

2,349,775

2,211,289

115,280

158,390

111,660

466,980

257,869

210,072

216,558,673

261,041,253

270,761,773

175,848,395

233,052,224

245,109,334

247,599,000

29,559,977

29,115,993

26,531,318

17,693,165

23,332,382

23,285,386

+ 215,672,333
+ 259,628,953
+ 269,855,466
+ 172,058,074
+ 230,702,449
+ 242,898,045

+ 29,444,697
+ 28,957,603
+ 26,419,658
+ 17,226,185
+ 23,074,513
+ 23,075,314

■Litt. D.

Korn

målet).

Införsel.

Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

1873 —1877 i årligt medeltal
1878—1882 i årligt medeltal

1883 ..................................

1884 ....................................

1885 .................................

1886 ..................................

1887 (omkring) ...............

9,612,844

9,296,401

13,459,820

14,950,428

16,528,760

4,035,693

5,044,000

1,459,724

1,372,640

1,578,400

1,643,625

1,652,876

423,748

30,225,953

35,087,052

30,387,265

23,020,180

15,047,689

35,473,208

37,288,000

4,371,138

4,858,933

3.563,440

2,530,800

1,805,723

3,724,687

+ 20,613,109
+ 25,790,651
+ 16,927,445
+ 8,069,752

— 1,481,071

— 31,437,515

— 32,244,000

+ 2,911,414
+ 2,486,293
+ 1,985,040
+ 887,175

+ 152,847

+ 3,300,939

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1,

Litt. E.

Malt

malet).

Införsel.

Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+)•

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

1873—1877 i årligt medeltal

438,379

68,749

32,571

5,108

— 405,808

— 63,641

1878—1882 i årligt medeltal

1,148,033

185,102

72,143

11,591

— 1,075,890

— 173,511

1883 ..................................

1,691,370

277,680

94,046

15,440

— 1,597,324

— 262,240

1884 ................................

1,101,144

165,840

139,364

22,880

— 961,780

— 142,960

1885 .............................

1,132,924

181,268

41,713

6,674

— 1,091,211

— 174,594

1886 .....................................

1,044,067

167,051

144,241

23,079

— 899,826

— 143,972

Litt. F.

Vicker

''omalen).

Införsel.

Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

1873—1877 i årligt medeltal

74,704

11,728

190,008

30,225

+ 115,304

f 18,497

1878—1882 i årligt medeltal

455,532

78,088

78,764

12,380

— 376,768

— 65,708

1883 ...................................

37,352

5,520

194,880

30,000

+ 157,528

+ 24,480

1884 ..................................

8,120

950

281,764

32,965

+ 273,644

+ 32,015

1885 ..................................

12,180

1,728

469,336

65,748

+ 457,156

+ 64,020

1886 ..................................

8,234

769

396,953

37,049

+ 388,719

+ 36,280

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Litt. G.

1873—1877 i årligt medeltal
1878—1882 i årligt medeltal

1883 ........................

1884 .................................

1885 ..............................

188G ...................................

Irter och Åkerhönor (omalna).

Införsel.

Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+)•

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

962,761

2,442,964

612,598

1,393,973

178,600

103,763

146,267

346,214

78,890

171,710

26,790

11,414

2,165,525

1.961,028

1,610,079

2,887,069

2,301,261

3,875,532

311,984

272,733

216,360

355,630

345,206

426,308

+ 1,202,764
— 481,936
+ 997,481

+ 1,493,096
+ 2,122,661
+ 3,771,769

+ 165,717
— 73,481
+ 137,470
+ 183.920
+ 318,416
+ 414,894

Litt. H.

1873—1877 i årligt medeltal
1878—1882 i årligt medeltal
1883 ............................

Andra slag af omalen spanmål.

Införsel.

„ Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (-}-)■

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

141,482

407,572

290,752

206,647

129,800

480.

14,163

40,903

29,120

19,695

22,829

48

1,298

24,662

29,854

79

1,999

2,930

— 140,184

— 382,910

— 260,898

— 206,647

— 129,800

— 480

— 14,084

— 38,904

— 26,190

— 19,695

— 22.829

— 48

1884 ....................

1885 ..................................

1886 ....................................

zz

<3

*

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Litt. I.

Malen spanmål: Gryn.

Införsel.

Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+1.

Kilogram.

Viinlo.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

1873 — 1877 i årligt medeltal

186,192

33.050

49.096

9,781

— 137,096

— 23,269

1878—1882 i årligt medeltal

170,633

29,290

. 127,221

25,045

— 43,402

— 4,245

1883 ...............~................

54,956

11,285

166,940

32,330

+ 111,984

+ 21,045

1884 ...................................

58,051

12,474

187,874

36,224

+- 129,823

+ 23,750

1885 .................................

87,998

17,484

214,708

30,536

+ 126,710

+ 13,052

1886 ..................................

130,920

25,212

247,097

34,862

+ 116,177

+ 9,650

Litt. K.

Rågmjöl.

Införsel.

Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+)

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

1873 — 1877 i årligt medejtal
1878 —1882 i årligt medeltal

1883 .................................

1884 ...................................

1885 ...................................

1886 ..................................

1887 (omkring) ..................

43,634,332

18,894,895

22,862,461

20,854,674

32,891,242

34,952,824

37,300.000

6,475,031

2,622,755

3,200,745

2,815,381

4,111,405

3,844,811

938,500

754,233

1,828,646

4,297,544

4,064,261

1,308,151

1,761,000

149,440

105,571

256,010

580,165

609,639

196,223

— 42,695,832

— 18,140,662

— 21,033,815

— 16,557,130
28,826,981

— 33,644,613

— 35,539,000

— 6,325,591

— 2.517,184

— 2.944,735

— 2.235,216

— 3,501,766

— 3,648,588

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 1.

Litt. L.

Hvetemjöl.

Införsel.

Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

1873—1877 i årligt medeltal
1878—1882 i årligt medeltal

1883 ..................................

1884 .................................

1885 ................................

1886 ...................................

1887 (omkring) ................

23,498,814

26,257,271

33,880,121

39,150,388

39,355,924

38,552,222

34,782,000

7,219,434

7,703,670

8,470,030

8,613,085

8,264,744

7,710,444

2,462,508

2,413,499

6,868,548

7,253,232

6,860,650

6,145,594

5,362,000

726,203

717,223

1.717,137

1,595,711

1,715,163

1,536,399

— 21,036,306

— 23,843,772

— 27,011,573

— 31,897,156

— 32,495.274

— 32,406,628

— 29,420,000

— 6,493,231

— 6,986,447

— 6,752,893

— 7,017,374

— 6,549,581

— 6,174,045

Litt. M.

Kornmjöl.

Införsel. »

Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+)

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

1873 — 1877 i årligt medeltal
1878—1882 i årligt medeltal

1883 ...................................

1884 ..................................

1885 ...................................

1886 ....................................

388,851

337,241

572,680

936,048

1,056,228

1,540,430

54,886

47,427

80,175

131,047

147,872

215.660

17,369

5,123

15,101

17,399

7,046

16,665

2,451

721

2,114

2,436

986

2,333

— 371,482

— 332,118

— 557,579

— 918,649

— 1,049,182

— 1,523,765

— 52,435

— 46,706

— 78,061

— 128,611

— 146,886

— 213,327

•m

Bevillningsutskottets Betänkande N:o i. VII

Litt. N.

Mjöl: an

dra slag.

Införsel.

Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel (+).

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

1873—1877 i årligt medeltal

69,092

11,035

— 69,092

— 11,035

1878-—1882 i årligt medeltal

109,047

18,353

—

— 109,047

— 18,353

1883 ..................................

137,545

23,293

27,257

3,631

— 110,288

— 19,662

1884 ...................................

150.122

23,005

19,662

2,572

— 130,460

— 20,433

1885 ..................................

178,067

27,972

19,273

2,718

— 158,794

— 25.254

1886 ....................................

34,169

5,039

9,682

1,162

— 24,487

— 3,877

Litt. 0.

Kli.

Införsel.

Utförsel.

Öfverskott af införsel (—)
eller utförsel ( + ).

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

Kilogram.

Värde.

1873—1877 i årligt medeltal
1878—1882 i årligt medeltal

1883 ....................................

1884 ....................................

1885 ...................................

1886 ....................................

1,719,007

5,171,323

1,807,536

7,048,982

11,717,169

7,445,759

101,100

307,137

108,452

422,939

703,030

446,746

218,268

720,829

6,005,636

3,634,660

3,460,514

4,821,433

12,837

43,138

360,338

218,080

207,631

289,286

— 1,500,739

— 4,450,494
+ 4.198,100

— 3,414,322

— 8,256,655

— 2,624,326

— 88,263

— 263,999
+ 251,886

— 204,859

— 495,399

— 157,460

VIII Bevillningsutskottets betänkande N:o 1.

4

Bill. till Rifad. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Åfd. 1 Raft.

2

X

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Öfversigt af värdet af Sveriges införsel och utförsel af landtmanna -

1879.

1880.

1881.

Införsel.

Utförsel.

Införsel.

Utförsel.

Införsel.

Utförsel.

Lefvande djur ................................ Kr.

756,139

5,251,402

1,136,741

6,987,137

860,234

4,813,600

Kött............................................... »

692,900

88,625

828,650

69,900

950,755

64,232

Fläsk ............................................ »

6,759,877

43,610

11,284,232

118,090

10,320,408

313,524

Ost............................................... »

282,480

198,000

320,495

287,150

387,157

137,376

Smör ............................................ »

2,529,375

8,741,520

5,206,175

10,521,555

3,526,232

10,213,368

Ägg ............................................. »

65,910

105,226

23,215

143,530

56,736

103,051

Spanmål och produkter deraf ............ »

27,155,385

41,763,794

34,294,951

41,483,024

38,235,801

27,530,995

Summa Kr.

38,242,066

56,192,177

53,094,459

59,610,386

54,337,323

43,176,146

Öfverskott af

Utförsel + )

Införsel = — \ ............ .......... ”

+ 17,950,111

+ 6,515,927

— 11,161,177

Särskildt å spanmål och produkter deraf..,.

+ 14,608,409

+ 7,188,073

— 10,704,806

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

XI

Litt. P.

produkter under åren 1879—1886 efter kommerskollegii berättelser.

1882.

1883.

1884.

18 85.

188 6. j

Införsel.

Utförsel.

Införsel.

Utförsel.

Införsel.

Utförsel.

Införsel.

Utförsel.

Införsel.

Utförsel. I

1,166,484

8,107,112

1,702,303

10,997,270

1,753,278

11,729,833

1,622,091

8,113,095

1,058,163

6,632,826

997,651

130,106

1,035,301

75,418

841,746

125,191

1,198,071

190,165

1,227,444

149,3921

5,511,340

251,606

8,655,016

122,166

5,093,297

258,589

6,618,495

993,734

6,198,921

1,270,677)

762,249

165,222

346,758

242,446

390,311

183,541

417,504

70,630

305,540

92,459|

3,333,103

11,645,202

4,097,222

16,326,688

4,860,701

17,212,447

4,454,647

20,613,141

3,984,230

20,511,2151

60,247

122,471

66,054

142,296

34,227

160,229

45,994

141,233

59,017

161.850!

39,455,747

32,827,263

45,132,309

33,210,040

40,646,276

23,519,747

46,813,719

28,544,414

30,794,742

30,079,247''

51,286,821

53,248,982

61,034,963

61,116,324

53,619,836

53,189,577

61,170,521

58,666,412

43,628,057

58,897,666

+ 1,962,161

+

81,361

— 430,259

— 2,504,109

+ 15,269,609

— 6,628,484

— 11,922,269

— 17,126,529

— 18,269,305

— 715,495

Rättelser

i bevillningsutskottets betänkande n:o 1:

Pag. III. Bil. Lift, D.

Rubriken: Korn (makt) skall vara Korn (''omakt).

I kolumnen »öfverskott af införsel (—) eller utförsel ( + ): kilogram» är
för år 1886 uppgifvet — 31,487,515, skall vara + 31,437,515
» » 1887 » - 32,244,000, » » + 32,244,000

Pag. IT. Bil. Litt. E.

Rubriken: Malt (makt) skall vara Malt (ornaletj.

Bih. till Riksd. Prat. 1888.

5 Sami.

1 Afd.