12
Riksdagens Skrifvelse N:o 6
vidare beträffar revisorernes framställning om önskvärdheten deraf, att en
författning för ordnandet af ifrågavarande pensionsinrättnings styrelse och
förvaltning måtte varda med det snaraste utarbetad och till efterrättelse
faststäld, anser sig .Riksdagen böra biträda den af revisorerne i detta afseende
uttalade mening, och vid sådant förhållande har Riksdagen funnit
sig böra hos Eders Kong!. Maj:t anhålla, att Eders Kong! Maj:t täcktes
taga under förnyad ompröfning, huru vida icke nytt reglemente för amiralitetskrigsmanskassan
må böra utarbetas och till efterrättelse fastställas.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 14 juni 1887.
N:o 7.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Juni 1887.
— —. — —• Andra Kammaren den 14 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kong!. Maj:ts
proposition angående försäljning af åtskilliga kronoegendomar
i de norrländska länen.
(Statsutskottets utlåtande n:o 12).
Till Konungen.
Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden för
den 6 april 1887, har Eders Kong!. Maj:t i en samma dag aflåten proposition
(n:o 13) föreslagit Riksdagen att medgifva:
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
13
att, med undantag af dels kronoskären Limon, Rönnmalen och Granskar
i Gtefleborgs län, dels de å Frösön i Jemtlands län belägna kronoegendomar,
kronans samtliga i de norrländska länen belägna utarrenderade
jordegendomar, hvilkas arrenden öfverstege tvåhundra kronor, men ej öfverstege
femhundra kronor, och hvilkas bibehållande i sin helhet eller delvis ä
kronan icke af befintlig skogstil]gäng eller annan särskild anledning påkallades,
måtte, i den mån arrendekontrakten efter uppsägning eller eljest närmade
sig sitt slut, å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas under
de i kongl. brefvet den 29 maj 1874 bestämda vilkor;
att, innan sådan egendom, efter skogsmarks frånskiljande, utbjödes till
försäljning, den till försäljning afsedda delen skulle värderas i den ordning,
som för arrendeuppskattningar vore stadgad, och att kostnaden för sådan
värdering skulle få utgå af samma anslag som resekostnader vid domänförvaltningen
;
samt att köpeskillingarne skulle få användas på enahanda sätt som
vore bestämdt i fråga om köpeskillingarne för de hemman och lägenheter,
hvilkas försäljning egde rum enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874.
1 ofvannämnda statsrådsprotokoll af den 6 april innevarande år åberopas
den utredning i förevarande ämne, som innefattas i statsrådsprotokollet för
den 31 december nästlidet är. 1 sistberörda protokoll meddelas en sammanfattning
af de beslut, livilka af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen allt
sedan år 1874 fattats i fråga om försäljning af kronoegendomarne; hvarefter
vidare anföres, att domänstyrelsen i en till Eders Kongl. Maj:t den 30 januari
1885 ingifven skrifvelse å nyo väckt fråga om försäljning af kronans
samtliga utarrenderade jordegendomar i de norrländska länen och dervid erinrat,
att dessa egendomar befunnes spridda ä eu yta, som utgjorde omkring
två tredjedelar af hela riket, hvilken omständighet medförde, att, i händelse
egendomarne fortfarande komme att utarrenderas, kronans utgifter för arrendeuppskattningar,
syner, besigtningar, skogseffekters afstämpling och utsyning
m. m. måste uppgå till synnerligen höga belopp i förhållande till de arrenden,
som kunde af egendomarne påräknas.
Enligt hvad domänstyrelsen upplyst, skulle ifrågavarande egendomars
sammanlagda arrende utgöra 3,52 procent af taxeringsvärdet; och i den män
vid ny utarrendering af egendomarne skogsmarken blefve frånskild, hade
domänstyrelsen antagit, att de nya arrendebeloppen skulle komma att betydligt
understiga de nuvarande.
Utom de dryga förvaltningskostnaderna och de låga arrendeinkomsterna
hade domänstyrelsen såsom skäl för den ifrågasatta försäljningen åberopat
de svårigheter, som mött för egendomarnes utarrendering, och dervid
anfört, att de norrländska kronoegendomarne, åtminstone de i Jernband be
-
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
lägna, befunne sig i allmänhet i vanvårdadt skick, med förfallna åbyggnader,
hvilket för arrendatorerna medförde betydliga omkostnader för egendomarnes
iståndsättande, innan någon inkomst af dem kunde påräknas. Och som
arbetsprisen i de norrländska länen i synnerhet vid de tider, då skogsarbetena
påginge, vore högt uppdrifna, vore det helt naturligt, att personer, som ej
kunde köpa jord, hellre sökte sig en säker förtjenst i skogarne, än de nedlade
tid och penningar på ett arrende, af hvilket de åtminstone under de
närmaste åren ej kunde vänta några säkra förmåner. Särskild t i Jernband,
hvarest största antalet åt de norrländska domänerna vore beläget, hade svårighet
mött för deras utarrendering, i det att derstädes inträffat, att flera
arrendeauktioner efter hvarandra måst hållas, utan att något anbud afgifvits.
På grund af nu anförda omständigheter och då domänstyrelsen med
hänsyn till det fördelaktiga resultat, som hittills, oaktadt rådande tryckta
konjunkturer för jordbruket, ernåtts vid försäljning af kronoegendomar uti
de norrländska länen, icke hade anledning antaga att en dylik försäljning
för framtiden skulle ställa sig mindre gynsam, hade domänstyrelsen hemstält,
att samtliga uti de nämnda länen belägna, för kronans räkning utarrenderade
jordegendomar med arrenden öfverstigande 200 kronor, och hvilkas bibehållande
i sin helhet eller delvis åt kronan icke på grund af befintlig skogstillgång
eller af annan särskild anledning påkallades, måtte, i den mån
gällande arrendekontrakt efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt slut,
få å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas under de i kongl. brefvet
den 29 maj 1874 omförmälda vilkor.
Vidare har domänstyrelsen hemstält, att, då skogsvärdet komme att
stiga i den mån de enskildes skogar afverkas, samt det borde anses såsom
en pligt för den nuvarande generationen att bibehålla och föröka kronans
skogar, de genom försäljning inflytande medel måtte användas till inköp af
skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark, samt att till ledning vid
bedömande af köpeanbud å egendomar, Indika efter skogens afskiljande skulle
försäljas, särskild värdering måtte ä egendomen företagas af sådana personer,
som enligt gällande stadgande)! verkstälde arrendeuppskattningar, och att
kostnaden derför måtte utgå af anslaget till resekostnader vid domänförvaltningen.
Öfver domän styr elsens berörda framställning hade Eders Kongl. Maj:t
anbefalt sine befallningshafvande i (fefleborgs, Jemtlands, Vesterbottens och
Norrbottens län att afgifva utlåtanden; och hade Eders Kongl. Maj:t, tillika
meddelat föreskrift derom, att de af de norrländska kronoegendomarne, som
under den närmaste framtiden blifva arrendelediga, icke skulle utarrenderas
för längre tid än till den 14 mars 1889.
Riksdagen, som ansett de för den ifrågasatta försäljningen åberopade
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
15
skal fullt giltiga, har alltså med uttalande af den mening, att vid försäljningen
af ifrågavarande egendomar annan skogsmark icke torde böra från
försäljningen undantagas än den, hvilken på grund af areal och belägenhet
befinnes med fördel kunna för kronan bibehållas, medgifvit, att med undantag
af dels kronoskären Limon, Rönn malen och Granskär i Gefleborgs län, dels
de å Frösön i Jemtlands län belägna kronoegendomar, kronans samtliga i de
norrländska länen belägna utarrenderade jordegendomar, hvilkas arrenden
öfverstiga tvåhundra kronor, men ej öfverstiga femhundra kronor, och hvilkas
bibehållande i sin helhet eller delvis åt kronan icke af befintlig skogstillgång
eller annan särskild anledning påkallas, må, i den mån arrendekontrakten
efter uppsägning eller eljest närma sig sitt slut, å offentlig auktion till den
högstbjudande försäljas under de i kongl. brefvet den 29 maj 1874 bestämda
vilkor:
att, innan sådan egendom, efter skogsmarks frånskiljande, utbjudes
till försäljning, den till försäljning afsedda delen värderas i den ordning, som
för arrendeuppskattningar är stadgad, och att kostnaden för sådan värderingmå
få utgå af samma anslag som resekostnader vid domänförvaltningen; samt
att köpeskillingarne användas på enahanda sätt som är bestämdt i
fråga om köpeskillingarne för de hemman och lägenheter, hvilkas försäljning
eger rum enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 14 Juni 1887.