Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

1

N:o 67.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 juli 1887.
— — — — Andra Kammaren den 7 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. May.ts
nådiga proposition med förslag till ny förordning angående
vilkoren för tillverkning af bränvin.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 8 och memorial n:o 15 samt sammansatta bevillnings-
och lagutskottets betänkande n:o 1 och memorial n:o 2.)

Till Konungen.

Uti nådig proposition af den 13 sistlidne maj har Eders Kongl.
Maj :t till Riksdagen öfverlemnat förslag till ny förordning angående
vilkoren för tillverkning af bränvin.

Vid behandling af denna proposition har Riksdagen, under gillande
af hufvudgrunderna för författningsförslaget, dock funnit åtskilliga
förändringar i detsamma nödiga, hvilka Riksdagen nu går att
under de särskilda paragraferna i Eders Kongl. Maj:ts förslag närmare
angifva.

§ 3-

Eders Kongl. Majrts förslag om förbud för bränvinstillverkning af
majs och dylika råämnen har synts Riksdagen innebära en allt för stor
afvikelse från den hittills gällande grundsatsen om näringarnes frihet,
Bih. till Riksd. Prat. 1887. B. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Raft. 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

särdeles i fråga om valet af det råmaterial, som för en närings bedrifvande
kan finnas fördelaktigast.

Riksdagen bar derför ur förordningen uteslutit förbudet att tillverka
bränvin af majs och dylika ämnen.

§ 10.

Då man icke kan säga, när skatten för tillverkadt bränvin kommer
att erläggas, och då stundom bränvinet obeskattadt utföres ur landet,
hafva de här i l:a mom. använda orden »erläggas tillverkning sskatt» ansetts
böra utbytas mot orden Miliver kar en påföras skatt».

Vidare har af den senare punkten i samma mom., hvilken innefattar
sättet för uppbörden, bildats ett särskildt mom. 2. Den förra
punkten rörer uteslutande debiteringen. Till följd af denna ändring
har derjemte en obetydlig formel ordförändring vidtagits i början af
detta 2:a mom. Derjemte hafva följdrigtigt mom. 2 och 3 i Eders
Kongl. Maj:ts förslag åsatts respektive n:is 3 och 4.

§ 16-

Som det är tänkbart, att vid en inträffande prisstegring det kan
komma i fråga att exportera rått bränvin, så bör det beredas bränneriegare
tillfälle härtill utan att först behöfva erlägga skatten. Riksdagen
har derför i denna § infört ett tillägg, gående ut på att bereda
råvarutillverkare samma förmån i detta afseende, som nu tillkommer
innehafvare af allmänt nederlag, beläget i stapelstad vid saltsjön.

§ 17-

Med afseende å tillsättningen af kontrollörer har Riksdagen icke
funnit skäl att ändra den nu gällande föreskriften, att Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande skola tillsätta kontrollörerna; dock har Riksdagen
ansett ett stadgande derom, att förslag först afgifvas af öfverkontrollörerne,
böra intagas i denna paragraf.

§ 25 mom. 1.

Som den i detta mom. först meddelade straffbestämmelse af
böter från och med 500 till och med 5,000 kronor eller fängelse från

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

och med en månad till och med ett år måste, med hänsyn till deri
förekommande betydliga strafflatitud, vinna tillämpning äfven då försvårande
omständigheter äro för handen, har Riksdagen ansett, att
straffarbete enligt samma lagrum bör ådömas endast i de fall, då försnillning
skett i större omfattning eller eljest under synnerligen försvårande
omständigheter, i öfverensstämmelse med hvilken åsigt förändring
i omförmälda lagrums lydelse vidtagits.

Mom. 2.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag stadgas uti mom. 2 ansvar för
det fall, att den, som begagnar nederlagsrätt, varder beträdd med att
olofligen bortföra bränvin från nederlaget eller bryter kronans lås, som
blifvit satt å nederlagsmagasin, och derefter meddelas uti ett särskild!,
med 3 betecknadt moment den föreskrift att, i fall det olofligen bortförda
bränvinet återfinnes, detsamma skall vara förverkadt, men att,
om det ej kan tillrättaskaffas, tillverkaren skall gälda dess värde.
Denna senare föreskrift står i så nära sammanhang med den i mom.
2 förekommande bestämmelse, att båda lämpligen böra uti ett moment
sammanföras. Derigenom vinnes äfven öfverensstämmelse med det
förfaringssätt, hvilket för likartade fall iakttagits vid affattandet af
mom. 1.

§ 29-

Då Riksdagen ur förordningen uteslutit det af Eders Kongl. Maj:t
föreslagna förbud för bränvinstillverkning af majs och dylika ämnen,
bar jemväl det i denna § förekommande stadgande om straff för öfverträdelse
af förutnämnda förbud följdrigtigt borttagits.

§ 31 mom. 1.

Enligt en sedan lång tid tillbaka antagen och derefter, med allenast
ett undantag, uti alla utkomna författningar angående bränvinstillverkningen
tillämpad grundsats, är uti ifrågavarande mom. stadgad
skyldighet för tillverkare att, under angifven förutsättning, ansvara för
förbrytelse mot författningen af hans hustru, barn, tjenstefolk och i
bränneriet anstälde arbetare, såsom vore förbrytelsen af honom sjelf begången,
dock endast i sådana fall »da bötesansvar eller förlust af red -

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

skap eller tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, ifrågakommev.D
Med denna senare bestämmelse åsyftas uppenbarligen, att tillverkare
icke må kunna dömas till urbota bestraffning endast på grund af presumtion
om brottslighet. Om emellertid, till följd af de säregna förhållandena
i afseende å bränvinsti 11 verkning’, eu så beskaffad presumtion
anses rätteligen böra i lag medgifvas, så kan Riksdagen icke finna
annat än, att denna presumption följdrigtigt bör ega rum lika väl då
urbota bestraffning — hvilken enligt förevarande förslag icke kan
öfverstiga två års straffarbete — som då endast bötesansvar samt förlust
af redskap och vara skall ådömas.

Dessutom bör anmärkas, att alla uti författningsförslaget omförmälda
förbrytelser äro belagda med bötesansvar, äfven sådana, hvilka
under mer eller mindre försvårande omständigheter kunna medföra
frihetsstraff, hvaraf följer, att vid “hvarje åtal för förbrytelse bötesansvar
kan »ifrågakomma». En strängt formel tolkning af omförmälda
bestämmelse skulle således kunna leda dertill, att domaren ansåge sig
kunna och böra på grund af presumtion om brottslighet förklara tillverkare
ansvarsskyldig, äfven om domaren derefter vid bestämmande
af straffmåttet funne urbota bestraffning böra ådömas. Å andra sidan
måste oftanämnda inskränkande bestämmelse, rätt tolkad, medföra den
påföljd, att i alla de fall, då förbrytelses beskaffenhet anses betinga
urbota bestraffning, tillverkaren blifver straff-fri, äfven om han öfverbevisas
att hafva varit medveten om samma förbrytelse.

Riksdagen har derför ansett, att ifrågavarande bestämmelse bör
utgå, och låtit § 31 mom. 1 erhålla samma lydelse, som gifvits åt detta
lagrum uti det inom kongl. finansdepartementet utarbetade, till högsta
domstolen öfverlemnade författningsförslag, och hvilken lydelse af högsta
domstolens fleste ledamöter lemnats utan anmärkning. Faran att till
följd af sålunda medgifven presumtion tillverkare skulle kunna, ehuru
oskyldig, drabbas af urbota bestraffning, synes ej vara synnerligen stor,
enär tillverkaren ju måste frikännas, så snart omständigheterna göra
sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.

§ 37 mom. 2.

Uti Eders Kongl. Maj:ts förslag stadgas i detta mom. att, efter
anmälan af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller chefen för
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, må på Eders Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida i något fall åklagare eller annan

Riksdagens Skrifvelse N:o 67. 5

för ådagalagdt nit vid efterspanande och beifrande af förbrytelser mot
förordningen gjort sig förtjent af någon belöning utöfver honom möjligen
tillkommande andel i ådömda böter samt redskap eller annat förbrutet
gods. Detta stadgande är hemtadt från nu gällande författnings
§ 41 mom. 2 och i hufvudsak härmed lika lydande med undantag
deraf, att orden »eller chefen för finansdepartementets kontrolloch
justeringsbyrå» blifvit inskjutna. Då emellertid utöfningen af den
Eders Kongl. Maj:t sålunda tillerkända rätt uppenbarligen icke bör
vara beroende deraf, att framställning i ämnet göres af viss myndighet
eller embetsman, samt ej heller torde vara behöfligt att uti författningen
gifva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och bemälde byråchef
särskild anvisning att,''då belöning bör ifrågakomma, derom i vederbörlig
ordning göra anmälan, har Riksdagen ansett lydelsen af nu
ifrågavarande lagrum böra ändras så, att orden »efter anmälan af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande eller chefen för finansdepartementets kontroll-
och justeringsbyrå» uteslutas.

§ 40.

Den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen att innehafvare
af hvad i beslag tagos eller i hans frånvaro hans ombud på
stället eller någon af hans husfolk skall förut tillsägas om beslaget, torde
icke böra så förstås, att den, som ämnar göra beslag, skulle vara
pligtig derom på förhand underrätta vederbörande, enär en sådan skyldighet
i många fall kunde föranleda dertill, att ändamålet med beslagsåtgärden
blefve i större eller mindre mån förfeladt. För att likväl
förekomma möjligheten af origtig uppfattning rörande den ifiågavai ande
bestämmelsens mening, har Riksdagen ansett ordet »förut» höra utgå.
Bestämmelsen torde äfven efter detta ords uteslutande med ei forderlig
tydlighet utmärka, att beslag ej får verkställas, med mindre vederbörande
blifver vid förrättningen derom underrättad.

§ 41.

Riksdagen har ansett § 41 böra erhålla eu i någon mån förändrad
lydelse, på det densammas innehåll må bringas till öfverensstämmelse
med stadgandena i § 25 mom. 1.

6 Riksdagens Skrifvelse N.-o 67.

En gifven följd deraf, att Riksdagen ansett förbudet att använda
majs m. fl. råämnen vid bränvins tillverkning böra ur förordningen
utgå, är, att den i stadgandet om förordningens trädande i kraft inryckta
bestämmelse i afseende å dessa ämnen borttagits.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, bär Riksdagen funnit
Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga förslag icke kunna oförändradt
bifallas, men deremot för sin del i ett sammanhang beslutit
en förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin af den lydelse,
bilagan Ä till denna skrifvelse utvisar. Stockholm den 7 Juli
1887.

Med undersåtlig vördnad:

l

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

7

Bil. A.

Förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Art. 1.

Om rättighet till bränvins tillverkning och destillering.

§ I 1.

Bränvin må tillverkas ej mindre af en hvar välfrejdad person,
hvilken eger eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord,
än äfven af den, som är behörig'' att idka fabriksrörelse. Aflider bränvinstillverkare
eller varder han försatt i konkurs, må redan anmäld
tillverkning utöfvas af döds- eller konkursboet.

2. Öfverståthållare, underståthållare, landshöfding, landssekreterare,
landskamrerare, kronofogde, länsman, lands- och stadsfiskal, polistjensteman,
domare på landet, borgmästare eller annan magistratsperson
i stad, ecklesiastik embets- eller tjensteman, kyrkobetjent, folkskolelärare,
i tjenst varande läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman,
så ock i allmänhet embets- eller tjensteman, som till följd af
sin befattning kan komma att deltaga i beslut om bränvinstillverkning
eller kontroll derå, må dock icke befatta sig med dylik tillverkning.

3. Å ecklesiastika och andra boställen, så ock å annan kronans
jord, som ej med stadgad åborätt besittes, vare bränvinstillverkning
förbjuden.

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

§ 2.

1. Bränvinstillverkning skall vara tillåten från klockan tolf på dagen
första helgfria dag i oktober månad till första helgfria dag i maj
månad det derpå följande året vid samma timme; och vare brän vinstillverkning
i sammanhang med pressjästberedning medgifven äfven
under den återstående delen af året mot de särskilda vilkor Kongl.
Maj:t pröfvar erforderliga; Kongl. Maj:t dock obetaget att, der högst
vigtiga omständigheter sådant föranleda, föreskrifva inställande under
viss tid af all bränvinstillverkning.

2. Bränvinstillverkning eller mäskberedning dertill vare ej medgifven
från klockan tio om aftonen näst före sön- eller helgdag till
klockan tio om aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda
tillverkningsmetoders begagnande undantag från denna bestämmelse
skulle finnas oundgängligen nödigt, Kongl. Maj:t vill på särskild underdånig
ansökning pröfva, huruvida sådant undantag må medgifvas.

§ 3.

För bränvinstillverkning må begagnas redskap af hvilken storlek
och beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar, som för
kontrollens handhafvande äro eller varda föreskrifna.

§ 4.

Den, som vill idka bränvinstillverkning, skall minst fjorton dagar
före den, då tillverkningen är afsedd att begynna, skriftligen anmäla
sådant hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med uppgift å såväl
stället för tillverkningens bedrifvande som ock dagen, då den skall
taga sin början, samt dervid aflemna bevis, att han är behörig att
utöfva bränvinstillverkning. Af bolag tillämnad bränvinstillverkning
skall anmälas af den, som enligt gällande lag eger för bolaget föra
talan, och skall dervid lemnas uppgift om samtlige delegare i bolaget.
Finner Kongl. Maj:ts befallningshafvande hinder icke möta för handteringens
utöfvande, varde tillståndsbevis utfärdadt. Dock må sådant
bevis icke utfärdas för den, hvilken blifvit dömd till ansvar för brott,
som omförmälas i §§ 23 och 25 i denna förordning.

Riksdagens Skrifvelse ftf:o 6f.

9

§ 5.

Vill den, som erhållit tillstånd till bränvinstillverkning, afstå från
tillverkningens utöfvande, utan att densamma tagit sin början, må anmälan
derom ske hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande; dock att vederbörande
i sådant fall vare pligtig godtgöra den kostnad, som möjligen
uppstått genom kontrollörs inkallande.

§ 6.

1. Vill bränvinstillverkare före den allmänna tillverkningstidens utgång
afstå från tillverkningsrätten, skall lian- derom göra skriftlig anmälan
hos den kontrollör, som är anstäld vid bränneriet, minst fem
dagar före utgången af det tillverkningsdygn, med hvilket han anmäler
sig vilja utsluta tillverkningen; dock att, om bränneri eller deri begagnad
redskap genom vådeld eller annan olyckshändelse blifvit väsentligen
skadadt, tillverkningsrätten må upphöra omedelbart efter det
tillverkaren gjort skriftlig anmälan derom. Kontrollören åligger att
dels lemna tillverkaren bevis om gjord anmälan, dels ock ofördröjligen
underrätta Kongl. Maj:ts befallningshafvande och öfverkontrollören
om tiden för tillverkningsrättens upphörande.

2. I bränneri, der tillverkningen sålunda blifvit anmäld att upphöra,
må den ej efter den utsatta tiden ega rum utan förnyad anmälan,
som i § 4 sägs.

3. Med tillverkningsdygn förstås i denna förordning tiden från
klockan tolf på dagen den ena till samma timme å nästföljande helgfria
dag.

§ 7.

Om anmäld bränvinstillverkning ej företages inom fem tillverkningsdygn
efter den i anmälan uppgifna tid eller bränvinstillverkning afbrytes
utan sådan anmälan, som i § 6 mom. 1 omförmäles, eller utan Kongl.
Maj:ts derom meddelade föreskrift och ej inom fem tillverkningsdygn,
det oräknadt, hvarunder afbrottet inträdde, å nyo företages, åligger
det bränvinstillverkaren att för de tillverkningsdygn, under hvilka tillverkningen
sålunda icke utöfvats, gälda på bränneriet belöpande kontrollkostnader.

Bill. till Riksd. Prot. 1887. B. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 16 Haft.

2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

§ 8.

Förteckning öfver anmälningar och uppgifter enligt §§ 4 och 5
skall af Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfversändas till öfverkontrollör
sist dagen efter det sådan anmälan skett och till finansdepartementets
kontroll- och juste ringsbyrå första helgfria dag i hvarje vecka.

§ 9.

1. Vill någon under den tid, då lian, enligt erhållet tillståndsbevis,
är till bränvinstillverkning berättigad, å bränneriställe genom
särskild destillering rena''bränvin, må sådant ske under tillsyn af kontrollör.
Destillering å bränneriställe under annan tid vare äfven medgifven;
dock att anmälan derom skall minst åtta dagar före den tid,
destillering hvarje gång företages, göras hos vederbörande öfverkontrollör.

2. I öfrigt må bränvins rening, vare sig genom destillering eller
på kall väg, verkställas såsom annan handtering, enligt hvad i gällande
författningar stadgas. ■

Art. 2.

Om bränvins beskattning och uppläggande på nederlag.

§ io.

1. För bränvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af två
procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 40 öre för
hvarje liter af normalstyrka, hvarmed förstås bränvin, som vid + 15"
å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

2. Inbetalning af tillverkningsskatt verkställes i landtränteri, dock
hvarje gång icke för mindre än 1,500 liter.

3. Vid utförsel af bränvin må, efter hvad särskild! finnes stadgadt,
åtnjutas restitution med 40,8 öro för hvarje liter renadt och med
40 öre för hvarje liter icke renadt bränvin af normalstyrka.

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

4. l)å bränvin under de vilkor och den kontroll, Kong!. Maj:t
vill föreskrifva, göres till förtäring obrukbart (denatureras) för att, användas
för tekniskt eller vetenskapligt behof, må restitution åtnjutas
med 40 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka; dock medgifves
ej restitution för bränvin, som användes till tvål, parfym eller, med
undantag af ättika, till fabrikater, afsedda att förtäras. Denatureradt
bränvin är ej underkastadt försäljningsafgift.

§ 11-

1. Har tillverkningen icke uppgått till 8,000 liter beskattningsbart
bränvin för hela den tid tillverkningsrätten gält, då skall förutom
stadgad skatt erläggas en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade litertalet understiger nämnda belopp; och likaledes skall,
i händelse tillverkningen ej uppgått till 500 liter eller öfverstiga 5,000
liter i medeltal för hvarje tillverkningsdygn, utgå en afgift af tio öre
för hvarje liter, hvarmed det tillverkade bränvinet understiger ett efter
en medéltillverkning af 500 liter beräknadt tillverkningsbelopp eller
öfverstiger en medeltillverkning, beräknad efter 5,000 liter för hvarje
tillverkningsdygn. Dessa utgifter skola dock ej utgå, då tillverkningsrättens
upphörande grundar sig på anmälan efter olyckshändelse, hvarom
i § 6 sägs, eller Kongl. Maj:ts derom meddelade föreskrift; och ankomme
på Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida eller i hvad mån befrielse
från desamma må medgifvas, då bränvinet erhålles såsom biprodukt
vid annan tillverkning.

2. De enligt mom. 1 utgående särskilda utgifter skall tillverkaren
inom fjorton dagar efter tillverkningsrättens upphörande inbetala till
landtränteri. Sker det ej, läte Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ofördröjligen utmäta afgifterna; och skall emellertid det vid bränneri
tillverkade och vid tillverkningstidens slut under offentlig vård qvarvarande
bränvinet utgöra pant för afgifterna.

§ 12.

Af obeskattadt bränvin skola minst åttio procent såsom säkerhet
för skatten vara liggande på nederlag. Återstoden eger tillverkaren
utbekomma utan skattens erläggande, dock med skyldighet att före
den 1 påföljande oktober erlägga derpå belöpande skatt, vid påföljd

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

att Kongl. Maj:ts befallningshafvande eljest låter ofördröjligen utmäta
densamma.

§ 13.

Magasin eller rum för nederlag af bränvin skall finnas vid hvarje
bränneri samt vara beläget i dess närhet och af tillverkaren upplåtet
uteslutande för bränvin, som skall utgöra säkerhet för ogulden skatt.

§ 14-

1. Bränvinstillverkare må efter tillverkningens upphörande hafva
obeskattadt bränvin qvarliggande å nederlag vid bränneriet, om anmälan
derom blifvit gjord hos Kongl. Majrts befallningshafvande minst
tio dagar före tillverkningens upphörande.

2.. Sättes bränneriet ånyo i gång, och har nederlaget emellertid
icke blifvit utrymdt, skall detta senare öfvert.agas af den i tjenstgöring
inträdande kontrollören.

§ 15.

1. Inträffar minskning, vare sig genom läckning, afdunstning eller
olyckshändelse, i det å nederlag upplagda bränvinets litertal eller styrka,
skall ändock tillverkning,sskatt erläggas för allt det bränvin, hvarför
skatt är ogulden; dock vill Kongl. Maj:t, der minskningen utan egarens
vållande uppkommit genom olyckshändelse, medgifva den lindring i
skatten, hvartill omständigheterna kunna föranleda. *

2. A nederlag befintligt bränvin utgör pant för ogulden skatt;
och skall detsamma till ytterligare säkerhet för skattens utbekommande
efter tillverkningsrättens. upphörande städse vara mot eldskada försäkradt
till ett värde ej understigande den oguldna skattens belopp;
hvarjemte det åligger tillverkaren att, då nederlaget öfvertages af till—
syningsmän, till denne aflemna försäkringshandlingarna jemte behörigt
bevis, att kronan eger rätt till så stor del af försäkringssumman, som
fordras för skattens gäldande. Underlåter tillverkare att fullgöra hvad
sålunda är föreskrifvet, vare nederlagsrätten förverkad och anmäle
kontrollör eller tillsyningsman genast förhållandet hos Kong], Maj:ts
befallningshafvande, som i så fall ofördröjligen förordnar om skattens
uttagande.

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

13

§ 16.

På Kongl. Maj:ts särskilda pröfning i hvarje fall skall bero, om
och under hvilka vilkor och kontroller samt mot hvilken nederlagsafgift
nederlag af inhemskt bränvin utan sammanhang med bränvinstillverkning
bör medgifvas; och må, på sätt särskildt derom är eller
kan varda stadgadt, såväl från sådant nederlag, som från bvännerinederlag,
bränvin ur riket utföras, utan att tillverkningsskatt derför erlägges.

Art. 3.

Om tillsyn vid bränneri och nederlag.

§ 17.

1. Öfverkontrollörer förordnas af Kongl. Maj:t till erforderligt
antal att hafva tillsyn å förordningens efterlefnad. Ofverkontrollör åtnjuter
det arfvode samt den ersättning för rese- och expeditionskostnader,
som af Kongl. Maj:t bestämmas.

2. Tillsyn vid bränneri skall, då, efter erhållet tillståndsbevis, tillverkningsrätt
der är medgifven, utöfvas af kontrollör.

3. Kongl. Maj:ts befallningshafvande egen att, efter förslag af
vederbörande ofverkontrollör, utse kontrollörer.

Kontrollör åtnjuter af staten:

a) arfvode under tjenstgöringstiden med tio kronor om dagen
vid tillsyn å ett och tolf kronor om dagen vid tillsyn å två brännerier; b)

reseersättning med femton kronor för hvarje gång han inträder
i tjenstgöring eller från ett till annat bränneri förflyttas; och

c) ersättning för skrif- och förseglingsmaterialier samt postporto
med tio öre för hvarje dag, han varit i tjenstgöring.

4. Kontrollör skall hafva sin bostad vid eller så nära intill bränneriet,
som öfverkontrollören anser erforderligt. Möter hinder att anskaffa
bostad och kost på tillräckligt närbeläget ställe, vare tillverkare
på öfverkontrollörens tillsägelse skyldig att mot tre kronor om dagen,
som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande godtgöres genom afdrag å

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

kontrollörsarfvodet, tillhandahålla kost samt ett möblerad t, eldadt och
städadt boningsrum å plats, som af öfverkontrollören godkännes.

5. Nederlag vid bränneri, der tillverkningsrätt upphört, skall handhafvas
af särskild tillsyningsman.

6. Tillsyningsman förordnas af Kongl. Majrts befallningshafvande,
som äfven bestämmer honom tillkommande arfvode; och åligger det
tillverkaren att före nederlagets utrymmande eller öfverlemnande till
kontrollör hafva till tillsyningsmannen betalt arfvode.

§ 18-

Bränvinstillverkning må ej företagas, innan kontrollapparat blifvit
i bränneriet anbragt, tillståndsbeviset för kontrollören nppvisadt samt
bränneri och nederlagsmagasin af honom besigtigade.

§ 19.

1. Det tillverkade bränvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka
förmedelst den i bränneriet uppstäda kontrollapparaten.

2. Om kontrollapparat vid bränneri kommit i olag, skall kontrollör
derom genast underrätta öfverkontrollören samt tömma sprithållaren
och aflösa apparaten; hvarjemte kontrollören, intilldess öfverkontrollören
annorlunda föreskrifver, skall uppmäta och profva det
bränvin, som sedermera tillverkas; egande öfverkontrollören bestämma,
efter hvilken grund det från närmast föregående aflösning af apparaten
tillverkade bränvin skall beräknas.

§ 20.

1. Kontrollapparat anskaffas, eges och underhålles af staten.

2. Tillverkaren är skyldig att på egen bekostnad låta afhemta
apparaten från plats inom länet, hvilken öfverkontrollören bestämmer,
samt att likaledes bestrida kostnaden för dess uppsättning.

3. Efter tillverkningens upphörande qvarstanna!’ kontrollapparaten
vid bränneriet under tillverkarens vård, så vida denne ej hos öfverkontrollören
anmäler sig vilja återlemna apparaten eller densamma af
öfverkontrollören återfordras; och åligger i så fall tillverkare att på

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

egen bekostnad låta forsla apparaten till plats inom länet, hvilken
öfverkontrollören bestämmer.

4. All å apparaten eller dess tillbehör uppkommen skada, som
kunnat förekommas genom omsorgsfull vård, ersättes af tillverkaren.

§ 21.

1. Om vid profning, som ligger till grund för beskattning, mellan
bränvinstillverkare och kontrollör uppstår tvist om bränvinets alkoholhalt,
skall af detsamma tagas prof, hvilket under bådas försegling lemnas
till öfverkontrollören, som efter verkstäld profning med normaltermoalkoholometer
bestämmer alkoholhalten.

2. Anmäler tillverkare hos kontrollören missnöje med kontrollapparatens
mätning, skall, så fort sig göra låter, kontrollmätning verkställas.
Om efter kontrollmätning, verkstäld under minst två tillverkningsdygn
och å minst 1,000 liter sprit, apparatens utslag visat sig
öfverstiga det omedelbara mätningsresultatet med en procent eller derutöfver,
då skall afdrag å skatten härför ske från den afösning å apparaten,
som närmast föregick anmälan om missnöje.

Kostnaden för sådan kontrollmätning skall tillverkaren betala,
i händelse apparatens utslag ej med minst en procent öfverstiger det
omedelbara mätningsresultatet.

§ 22.

Finner kontrollör eller tillsyningsman olaglighet vara begången
vid något under hans uppsigt stäldt bränneri eller nederlag, gifve
ofördröjligen sådant tillkänna för allmän åklagare äfvensom för öfvei''-kontrollören.

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

Art. IV.

Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.

§ 23.

1. Den, som tillverkar bränvin utan dertill erhållet behörigt tillstånd
eller under tid, då på grund af Kongl. Maj:ts nådiga beslut
bränvinstillverkning blifvit instald, gälde den i § 10 stadgade tillverkningsskatt
och böte för lönbränning från och med 100 till och med
2,000 kronor eller straffes med fängelse från och med en till och med
sex månader.

2. Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld
drifven redskap, varde skatten beräknad efter redskapens afverkningsförmåga,
som skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans
rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten
efter 500 liters tillverkning under dygn.

År tillverkningen utöfvad med mera sammansatt eller medelst ånga
drifven redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter hvad
utrönas kan, blifvit tillverkad, dock för minst 800 liter på dygnet.

I begge dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn; men
har tillverkningen blifvit utöfvad öfver 30 men ej 60 dygn, utgöres
skatt för 60 dygn, och öfver 60 men ej 90 dygn för 90 dygn o. s. v.

§ 24.

Då lönbränning skett, vare det vid förbrytelsen nyttjade redskap,
det vid beslagstillfället å stället befintliga bränvin och de kärl, hvari
det förvaras, förbrutna.

§ 25.

1. Den, som vid bränvinstillverkning från beskattning undansnillar
något af det bränvin, som tillverkas, begagnar tillverkningsredskap,

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

ledningsrör eller sprithållare med dold öppning eller afledning, hvarigenom
bränvin kan lönligen uttagas, eller olofligen bryter försegling
eller öppnar eller borttager lås, som öfverkontrollör eller kontrollör i
bränneri åsatt, eller gör åverkan å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten,
straffes med böter från och med 500 till och med 5,000
kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till och med
ett år; dock må, der försnillning skett i större omfattning eller omständigheterna
eljest äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete
från och med två månader till och med två år. Den, som efter detta
lagrum dömes, skall ock utgifva den skatt, som belöper sig för det
undansnillade bränvinet, samt hafva förbrutit redskapen, det. i bränneriet
med dertill hörande förvaringsrum och nederlagsmagasin vid bes
1 ags ti 11 fälle t befintliga bränvin och de kärl, i hvilka det förvaras.

2. Varder någon, som begagnar nederlagsrätt, beträdd med att
olofligen bortföra bränvin från nederlaget eller bryter han kronans lås,
som blifvit satt å nederlagsmagasin, dömes till böter från och med 100
till och med 2,000 kronor eller fängelse från och med en till och med
sex månader. Åro omständigheterna synnerligen försvårande, dömes
till straffarbete från och med två månader till och med ett år. I fall
det olofligen bortförda bränvinet återfinnes, vare det förverkadt; kan
det ej tillrättaskaffas, gälde tillverkaren dess värde.

§ 26.

År tvist om beloppet af undansnilladt bränvin, eger domstol att
i frågan införda yttrande från finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

§ 27.

Till redskap, som enligt § 24 eller § 25 mom. 1 är förbruten, räknas
hvarje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning eller bränning
inrättad redskap, sprithållare, äfvensom ångmaskin med tillbehör.

§ 28.

1. Ofverträder bränvinstillverkare det förbud, som är gifvet i §
Bill. Ull Rilcsd. Prat. 1887. Ii. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1(1 Haft. 3

18 Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

2 mom. 2, böte för hvarje gång, sådant sker, från och med 20 till och
med 200 kronor.

2. Verkställes annat till bränneri hörande arbete utom tillsyn vid
malt- eller jästberedning mellan klockan 8 på morgonen och klockan
5 om aftonen å sön- eller helgdag, böte bränvinstillverkare från och
med 5 till och med 50 kronor.

§ 29.

1. Underlåter bränvinstillverkare att ställa sig till efterrättelse
vare sig af Kong]. Maj:t utfärdade särskilda bestämmelser angående
denna förordnings tillämpning eller de föreskrifter i fråga om tillverkares
åligganden, öfverkontrollör eller kontrollör i enlighet med denna
förordning eller förenämnda nådiga bestämmelser meddelar, vare ansvaret
böter från och med 20 till och med 200 kronor.

2. Den, som tillverkar bränvin i sammanhang med pressjästberedning,
utan att samtidigt det af Kong}. Maj:t bestämda minsta utbyte
af jäst i medeltal erhålles, eller underlåter att, på sätt i § 9 mom 1
är föreskrifvet, hos öfverkontrollör göra anmälan om destillering af
bränvin, böte från och med 100 till och med 1,000 kronor.

§ 30.

Vägrar man den, som eger anställa undersökning i afseende å
förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, der,
enligt 8 39, undersökning får ske, böte från och med 100 till och med
1,000 kronor.

§ 31.

1. För förbrytelse mot denna förordning af bränvinstillverkares
hustru, barn, tjenstefel]? och i bränneriet anstälde arbetare ansvare tillverkare
såsom vore förbrytelsen af honom sjelf begången, derest icke omständigheterna
göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap
och vilja. Begagnar tillverkaren ombud vid brännerirörelsens utöfvande,
ansvare dock ombudet jemte tillverkaren och lika med denne för sådan
förbrytelse.

19

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

2. Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola,
fastän bränvinstillverkare icke är egare deraf, dömas förbrutna, när förbrytelse,
som medför sådan påföljd, är begången.

§ 32.

Bränvinstillverkare, som åt den vid hans bränneri anstälde kontrollör
eller tillsyningsman såsom gåfva något gifver eller erbjuder,
böte från och med 20 till och med 200 kronor. Kontrollör eller tillsyningsman,
som gåfva mottager, vare lika ansvar underkastad och
miste derjemte befattningen.

§ 33.

Skulle någon, hvilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri
eller vid nederlag, eller den, hvilken har till tjensteåliggande att åtala
förbrytelser mot denna förordning, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning
eller att hafva främjat sådan förbrytelse eller förbrytelse,
som omförmäles i § 25, varde dömd till fängelse eller straffarbete från
och med sex månader till och med två år.

§ 34.

Om undersökning, hvarom i § 39 sägs, hos någon anställes emellan
klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen, men förbrytelse
ej upptäckes, böte förrättningsmannen från och med 5 till och
med 50 kronor, der han ej haft giltig anledning till undersökningen.

§ 35.

Böter, som efter denna förordning ådömas, skola, om tillgång till
deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

§ 36.

Då tillverkningsskatt jemte böter bil t vit ådömd enligt denna förordning,
må der tillgång saknas till skatten eller någon del deraf,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i
stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.

§ 37.

1. Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom värdet
af bränneriredskap och annan egendom, som anses förbrutne, tillfälle
med en tredjedel kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes
särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.

2. På Kong!. Maj:ts nådiga pröfning må bero, huruvida i något fall
åklagare eller annan för ådagalagdt nit vid efterspanande och beifrande
af förbrytelse mot denna förordning gjort sig förtjent af någon belöning
utöfver honom möjligen tillkommande andel i ådömda böter samt
redskap eller annat förbrutet gods.

Art. V.

Föreskrifter i afseende å förordningens verkställighet.

§ 38.

1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjent^ samt
de personer, hvilka särskilt förordnäs vaka öfver denna förordnings
efterlefnad, åligger att åtala förbrytelser emot densamma.

2. I öfrigt eger eu hvar rättighet att för sådana förbrytelser
anställa åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot
hvarandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter
kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller
tjenare mot husbondefolk, under den tid de äro i tjensten.

3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd i
mom. 1, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att
denne må kunna öfvervara målets utförande.

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

21

§ 39.

1. De i § 38 mom. 1 omförmälde allmänna åklagare ega att anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning äfvensom att
verkställa beslag.

2. Den, som förrättar undersökningen, bör för att tillgodonjuta
det skydd, honom dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig
synbart bära påbjudet tjenstetecken eller, innan förrättningen företages,
uppvisa fullmagt eller förordnande. I orten boende eller känd kronoeller
stadsbetjent vare likväl frikallad från skyldigheten att sålunda
styrka sin behörighet.

3. Undersökningen må anställas i bränneri, så ock i annat rum
eller byggnad, som kan begagnas för bränvinstillverkning eller förvaring
af bränvin.

§ 40.

Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i
beslag tages eller i hans frånvaro hans ombud på stället eller någon
af hans husfolk skall tillsägas om beslaget.

§ 41.

Sker beslag å bränneri under den tid, då tillverkningsrätt der gäller,
må ej panna utbrytas eller någon del af tillverkningsredskapen
borttagas eller tillverkningens fortsättande hindras, innan första domstol
i målet dömt redskapen förbruten, der ej vid tillverkningen begagnats
redskap, ledningsrör eller sprithållare med dold öppning eller
afledning, hvarigenom bränvin kunnat lönligen uttagas, eller åverkan
skett å kontrollapparaten.

§ 42.

Redskap, som tages i beslag, skall, till förekommande af dess utbyte
mot annan, af beslagaren utmärkas med särskild stämpel, der ej
redskapen vid beslaget fråntages egaren, i hvilket fall den skall sättas
i allmänt förvar.

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 oktober 1887, vid hvilken
tid nådiga förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin
den 2 juni 1882 upphör att vara gällande; dock att tillsättningen
af kontrollörer skall för det tillverkningsår, som tager sin början den
1 oktober 1887, ske i enlighet med denna förordning, samt att rättigheten
till restitution af skatt för bränvin, som användes för tekniskt
eller vetenskapligt behof, icke fläder i kraft förr än den 1 januari 1888;
och vill Kongl. Maj:t i särskild ordningsstadga för bränvinsbrännerierna
i riket meddela erforderliga bestämmelser angående förordningens
tillämpning.