Riksdagens Skrifvelse N:o 42.
1
N:o 42.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 juni 1887.
— — — -— Andra Kammaren den 28 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till förordning
angående ändrad lydelse af § 31 mom. 2 i förordningen
om fattigvården den 9 juni 1871.
(Lagutskottets utlåtande n:o 18.)
Till Konungen.
Från åtskilliga delar af vårt land, synnerligen det södra, pågår för
närvarande en icke obetydlig utvandring till grannlanden. De personer,
hvilka sålunda utvandrat, återkomma stundom efter flere års förlopp
till hemorten, ofta i fullkomligt utblottadt tillstånd, hvarigenom de
kommuner, der de ega hemortsrätt, få vidkännas en väsentlig ökning
i sina fattigvårdsutgifter. Ett synnerligen vanligt fall är, att en qvinna,
som utvandrat till något af de södra grannlanden, derifrån återkommer,
åtföljd af ett eller flera i det främmande landet framfödda barn, hvilka
på grund af stadgandet i § 24 mom. 3 af fattigvårdsförordningen ega
samma hemortsrätt som modern, och att så väl moder so.m barn falla
fattigvården till last.
Då det icke lärer vara sannolikt, att svenska staten skulle kunna
genom underhandlingar med grannrikena tillvägabringa öfverenskomrnelser,
att en svensk, som visst antal år uppehållit sig i det främ
Bih.
till Utfall. Prof. 1887. B. 10 Sant/. 1 Afl. 1 Band. 13 Höft. 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 42.
mande landet och der oförvitligen försörjt sig, kunde erhålla hemortsrätt
i sistnämnda land, synes det ock vara af billighetsskäl påkalladt,
att staten här träder emellan för att skydda kommunerna mot en alltför
betungande fattigvård.
Om fattigvårdssamhället redan förut är af fattigvård synnerligen
betungadt, kan det visserligen, enligt, bestämmelserna i § 31 mom. 2
af fattigvårdsförordningen, erhålla understöd af staten. För här ofvan
omförmälda fall torde emellertid detta vilkor för understöds erhållande
böra bortfalla. Riksdagen har följaktligen, i anledning af gjord framställning,
för sin del antagit följande
Förordning
angående ändrad lydelse af § 31 mom. 2 i förordningen om fattigvården
den 9 juni 1871.
Härigenom förordnas, att § 31 mom. 2 af förordningen om fattigvården
den 9 juni 1871 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har någon oafbrutet under minst fem år vistats utom fattig vårdssamhälle,
hvarest han har hemortsrätt, och har samhället måst vidkännas
kostnad till följd af fattigvård, hemsändning eller begrafning, som
erfordrats för honom sjelf eller för hans minderåriga barn eller hustru,
de der jemväl under nämnda tid utom samhället oafbrutet vistats; må
samhället, så framt det är af fattigvård synnerligen betungadt eller ock
den eller de personer, hvilka, enligt hvad ofvan sägs, varit borta från
samhället, under samma tid oafbrutet vistats utom riket, kunna erhålla
understöd af staten, i den mån för sådant ändamål anslagna medel
lemna tillgång och Kongl. Maj:t pröfvar skäligt. Stockholm den 28
juni 1887.
Med undersåtlig vördnad: