4
Riksdagens Skrifvelse N:o 35.
N:o 35.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 juni 1887.
— — Andra Kammaren den 22 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen med förslag till lag angående
ändrad lydelse af 17 § i förordningen angående lagfart
å fång till fast egendom den 16 juni 1875:
(Lagutskottets utlåtande n:o 6).
Till Konungen.
I 17 § af förordningen angående lagfart å fång till fast egendom
den 16 juni 1875 stadgas: »För hvart ting å landet och för hvarje
månad i stad skall inom åtta dagar derefter förteckning å beviljade
lagfarter, upptagande fånget och vid köp jemväl köpeskillingen, af
domaren å landet och af rätten i stad insändas till Konungens befallningshafvande,
hvilken har att ofördröjligen genom tryck kungöra förteckningen
så som med bemälde myndighets kungörelser vanligen förfares.
Domaren å landet sände ock inom samma tid dylik förteckning
till kronofogde eller länsman, att i tingslagets kyrkor offentligen uppläsas.
»
Mot bestämmelserna i denna paragraf hafva två särskilda anmärkningar
blifvit framstälda, hvilka synas vara af nog betydenhet att
kräfva en ändring af paragrafens lydelse. Den ena anmärkningen afser
den tid, inom hvilken det åligger domare å landet att efter hvarje
tings slut till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande insända förteckning
å beviljade lagfarter, i åtskilliga tingslag, der vid ett tings
afslutande kunna förekomma nya lagfartsärenden i mycket stor mängd
och äfven åtskilligt annat, hvars expedierande ej får fördröjas, har det
Riksdagens Skrifvelse N:o 35. 5
nemligen visat sig rent af omöjligt att efterlefva paragrafens föreskrift
härom.
Vidare har beträffande den i paragrafens sista punkt meddelade
föreskrift erinrats, att denna i allmänhet tillämpas på det sätt, att ett
exemplar af förteckningen sändes från den ena församlingen till den
andra och, sedan den blifvit uppläst i alla kyrkor inom tingslaget,
återkommer till domaren. Detta sätt för kungörandet synes emellertid
föråldradt. Då ingen fatalietid räknas från förteckningens uppläsande
i kyrkan, kan det icke vara nödvändigt, att domaren erhåller bevis, att
den verkligen blifvit uppläst; och genom den långa tidsutdrägt, som
kringsändandet från församling till församling förorsakar, måste inträffa,
att xippläsandet i en del kyrkor sker så sent, att det blir utan
all nytta. Det synes derför vida lämpligare, att den i Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes kungörelser tryckta förteckningen, hvilken
kommer alla församlingar samtidigt till hända, uppläses i kyrkan, och
att domare och kronobetjening befrias från besväret med expeditionen
af den uti förevarande punkt omtalade skrifna förteckningen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och i anledning af
gjord framställning har Riksdagen för sin del antagit följande
Lag
angående ändrad lydelse af 17 § i förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875.
Härigenom förordnas, att 17 § i förordningen angående lagfart
å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:
För hvart ting å landet skall inom en månad efter tingets afstötande
och för hvarje månad i stad inom åtta dagar efter månadens
slut förteckning å beviljade lagfarter, upptagande fånget och vid köp
jemväl köpeskillingen, af domaren å landet och af rätten i stad insändas
till Konungens befallningshafvande, som har att ofördröjligen
genom tryck kungöra förteckningen så som med bemälde myndighets
kungörelser vanligen förfares; och skall sådan af domaren a landet
upprättad förteckning i tingslagets kyrkor offentligen uppläsas. Stockholm
den 22 juni 1887.
Med undersåtlig vördnad: