Riksdagens Skrifvelse N:o li.
3
N:o 14.
Uppläst och godkänd, hos Första Kammaren den 14 juni 1887.
— — — — Andra Kammaren den 14 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående försäljning af en
del af Tånga hed samt försäljningssummans användande
till inköp af nytt skjutfält för gåta artilleriregemente vid
Remmene i Vestergötland.
(Statsutskottets utlåtande n:o 22).
Till Konungen.
Enligt hvad af ett vid Eders Kongl. Maj:ts den 22 april innevarande
år till Riksdagen afiåtna proposition (n:o 23) fogadt statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden inhemtas, hade generalfälttygmästare!! och
chefen för artilleriet i en den 24 april 1886 till Eders Kongl. Maj:t aflåten
skrifvelse erinrat, att han under de senare åren i flera memorial
fäst Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att Tånga hed blifvit
alldeles oanvändbar såsom skjutfält för göta artilleriregemente, sedan
regementet erhållit nya långskjutande kanoner, och att såsom följd deraf
förslag blifvit väckta att antingen söka utvidga det till regementet upplåtna
område vid nämnda hed, eller ock anskaffa en ny skjutplats för
regementet.
Förstnämnda förslag hade emellertid på grund af terrängförhållandena
visat sig ej kunna leda till målet; ty äfven om stora summor
nedlades på fältets utvidgning, skulle likväl den användbara delen af
skottlinien, hvilken måste korsa vattendrag och vägar, ej erhålla till
-
4 Riksdagens Skrifvelse N:o 14.
räcklig längd, utan att byggnaderna vid Vårgårda herrgård inlöstes,
hvarförutom skottliniens förlängning komme att infalla på marker, som
vore olämpliga för projektilers uppfångande. Då härtill komme, att
skjutfältet ej kunde erhålla nöjaktig bredd, hade all tanke på Tånga
heds bibehållande såsom skjutplats för göta artilleriregemente, äfven
under förutsättning af dess utvidgande, måst uppgifvas, och det andra
förslaget, eller anskaffande af ny skjutplats åt regementet, ansetts böra
tagas i närmare öfvervägande. Af de undersökningar, som blifvit verkstälda
i ändamål att utfinna ett lämpligt skjutfält, beläget invid jernväg
och ej för långt aflägset vare sig från Göteborg eller Karlsborg, hvars
positionsartilleri i en framtid borde använda samma skjutplats som göta
artilleri, hade utrönts, att det enda fält, som för ifrågavarande ändamål
vore fullt lämpligt både genom sitt läge och sin storlek samt markens
beskaffenhet, utgjordes af ett område, som i sydlig rigtning sträcker sig
från den söder om Remmene kyrka nära intill vestra stambanan mellan
Herrljunga och Vårgårda befintliga sandåsen. Det ifrågastälda skjutfältet,
hvars beskaffenhet äfven medgåfve att flera batterier kunde samtidigt
derstädes öfva exercis med anspända kanoner, hade, under förutsättning
att hela det till en början ifrågasatta området skulle förvärfvas,
en utsträckning från jernvägen till vägen vid den s. k. Källerbacken af
10,900 meter med en bredd af från 1,300 till 2,000 meter och ett ytinnehåll
af 3,789 tunnland 16,8 kappland. Då emellertid å nordliga
delen deraf ett område, utgörande en areal af 330 tunnland 9,5 kappland,
vid närmare undersökning visat sig kunna i följd af terrängens
beskaffenhet undvaras, mötte intet hinder att förminska förstnämnda
områdes ytinnehåll till 3,459 tunnland 7,3 kappland, utan att den del
af fältet, som vore användbar för artilleriets öfningar, derigenom underginge
någon förminskning i längd eller bredd. Härförutom kunde ytterligare
en förminskning åstadkommas genom uteslutande af ett område
uti fältets sydligaste del, hvilket ej vore behöfligt förr än skjutning
med positionsartilleriets pjeser kunde komma att ega rum; arealen
skulle derigenom minskas med 1,050 tunnland och det återstående området
således bestå af endast 2,409 tunnland 7,3 kappland med eu längd
från skottliniens nollpunkt af 7,300 meter och en bredd vexlande
emellan 540 och 2,000 meter. Fältet blefve oaktadt de uppgifna förminskningarna
ändå tillräckligt för fältartilleriet, äfven om skarpskjutning
skulle företagas från det på 600 meters afstånd från skottliniens
nollpunkt belägna exercisfältet. Chefen för artilleriet förutsatte emellertid,
att icke ens sistnämnda område borde redan nu i sin helhet förvärfvas.
Oaktadt den föreslagaa inskränkningen vore arealen betydlig,
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 14.
och då mycken åkerjord förefunnes i den sydliga delen af det senast
ifrågasatta skjutfältet, skulle ett temligen stort belopp erfordras för
fältets förvärfvande. Den mark, som utöfver det exproprierade området
behöfdes för skarpskjutningarnes utförande, skulle, enligt chefens
för artilleriet åsigt, kunna genom särskilda aftal med respektive jordegare,
på sätt förut vid andra skjutfält egt rum, blifva tillgänglig under
loppet af några dagar årligen i och för måls uppställande och projektilers
uppfångande.
Den del af det senast ifrågastälda fältet, som således nu borde
exproprieras, bestode, enligt af vederbörligen förordnad landtmätare
uppgjorda kartor och beskrifningar, af
åker ................................................................. 25,5600 hektar
äng..................................................................... 3,3210 »
utmark ''............................................................ 256,2700 »
impedimenta............. 4,7000 »
eller tilllsammans 289,8510 hektar,
motsvarande 587,21 tunnland.
Kunde detta område förvärfvas, erhölles ej allenast passande plats
för erforderliga byggnaders förläggning, utan äfven lämplig mark för
utförande af regementets öfningar till fot och till häst samt dessutom
tjenliga uppställningsplatser för utförande af skarpskjutning under olika
förutsättningar.
Det sålunda föreslagna området hade en längd af 2,340 meter,
hvaraf den fördelaktigaste skottlinien upptoge 1,650 meter, samt eu bredd
af 525 meter i norra och 1,340 meter i södra delen.
1 sammanhang med frågan om förvärfvande af ett nytt skjutfält
för göta artilleriregemente, användbart äfven för fot- och hästexercis
under regementsexercisen, stode emellertid frågan om Tånga heds bibehållande
eller afyttrande för kronans räkning. Det nya fältet skulle
i allo kunna ersätta Tånga hed och dessutom bereda tillfälle till öfningar
i skarpskjutning, hvadan något skäl ej förefunnes att behålla Tånga
hed, utan borde densamma, med undantag af det område, som begagnas
såsom kompaniskjutbana för ett kompani af hvart derå utaf vestgöta och
vestgötadals regementen, försäljas samt de å fältet befintliga, af artilleriet
begagnade byggnader nedtagas och förflyttas till det 10 kilometer
derifrån belägna Remmene.
Kostnaden för expropriation af det ifrågastälda skjutfältet och de
deraf föranledda arbeten, deribland flyttning från Tånga hed till Remmene
och uppsättning derstädes af oinförmälda byggnader, hvilket sist
-
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 14.
nämnda arbete anses föranleda en utgift af 16,200 kronor, beräknas af
chefen för artilleriet till 88,200 kronor. Kunde emellertid Tånga hed
få försäljas och den beräknade försäljningssumman, enligt värdering uppgående
till 6,200 kronor, användas till gäldande af kostnaden för förflyttning
af ofvannämnda byggnader, minskades utgiftsbeloppet till 82,000
kronor. Chefen för artilleriet hemstälde alltså, att, jemte det Eders
Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att nytt skjutfält vid Remmene måtte för
göta artilleriregemente inköpas och i sammanhang dermed de å Tånga hed
nu befintliga byggnader till det nya skjutfältet få förflyttas, Eders Kongl.
Maj:t ville till Riksdagen aflåta proposition rörande dels tillstånd att få
afyttra Tånga hed med undantag af ofvannämnda till kompaniskjutbanor
för vestgöta och vestgötadals regementen erforderliga områden och dels
rättighet att få använda försäljningssumman till förflyttning af omförmälda
byggnader från Tånga till Remmenefältet.
Arméförvaltningen å artilleri-, intendents- och civila departementen,
hvars yttrande i ämnet infordrats, hade i sitt med anledning deraf afgifna
utlåtande ansett angelägenheten deraf, att åt göta artilleriregemente
bereddes ett nytt tidsenligt skjutfält, vara till fullo ådagalagd;
och som den vid Remmene angifna platsen äfven syntes arméförvaltningen
vara för ändamålet lämplig, tillstyrkte arméförvaltningen bifall till hvad
chefen för artilleriet föreslagit.
Af ofvan åberopade statsrådsprotokoll inhemtas, att, enligt hvad
arméförvaltningen tillkännagifvit, artilleriets reservationer och allmänna
besparingarne under 4:de hufvudtiteln lemna tillgång till betäckande af
de utgifter, som utöfver försäljningssumman för Tånga hed erfordrades
till inköp af Remmenefältet och deraf föranledda arbeten ; och har Eders
Kongl. Maj:t i ofvan omförmälda proposition nu föreslagit Riksdagen att
— under förutsättning att rättighet att, för måls uppställande och projektilers
uppfångande under den tid hvarje år, då öfning i skarpskjutning
å det till inköp föreslagna fältet vid Remmene försigginge, disponera
öfver erforderliga delar af de till fältet angränsande jordområden,
kunde på vilkor, som Eders Kongl. Maj:t funne antagliga, åt kronan förvärfvas,
och att Eders Kongl. Maj:t till följd deraf beslöte, att fältet
skulle till skjutfält för göta artilleriregemente inköpas — medgifva, att
Tånga hed måtte till den del, som för två derstädes befintliga kompaniskjutbanor
för vestgöta och vestgötadals regementen ej toges i anspråk,
få i den ordning, Eders Kongl. Maj:t funne lämplig, försäljas och köpeskillingen
användas till bestridande af kostnaderna för förflyttning från
Tånga till Remmene skjutfält af de å förstnämnda skjutfält uppförda
byggnader, som af artilleriet begagnats.
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 14.
Det har emellertid förefallit Riksdagen, som om Tånga hed lämpligen
borde helt och hållet, och således äfven till den del deraf, som
för närvarande tages i anspråk till kompaniskjutbanor för vestgöte och
vestgötadals regementen, i ett sammanhang försäljas. Riksdagen föreställer
sig nemligen, att ifrågavarande jordområde skulle, derest äfven
berörde del samtidigt afyttrades, betinga jemförelsevis högre försäljningspris,
än om samma del för omförmälda ändamål från försäljningen
undantoges; och å andra sidan torde det antagligen ej vara med svårighet
förenadt att anordna skjutbanor för nämnda regementen å det till
inköp ifrågasatta, på endast 10 kilometers afstånd från Tånga hed belägna
nya skjutfältet, utan att hinder derigenom skulle läggas för sistnämnda
fälts begagnande för göta artilleris ändamål, helst kompaniskjutöfningarne
torde kunna företagas å tider, då fältet icke tages i
anspråk för artilleriets räkning.
Riksdagen, som i öfrigt icke haft något att erinra vid Eders Kongl.
Maj:ts berörda proposition, har alltså bifallit Eders Kongl. Maj:ts förevarande
framställning.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 14 juni 1887.