12
Riksdagens Skrifvelse N:o, 7.
N:o 7.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 26 februari 1887.
— — _ — Andra Kammaren den 26 — —
Riksdagens skrifvelse till fullmäktige i Riksgäldskontor et, angående
Riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som
förflutit sedan början af 1886 års riksdag.
(Statsutskottets utlåtande n:o 5.)
Till fullmäktige i riksgäldskontor!.
Efter erhållen del af Riksdagens sistlidna år församlade revisorers
berättelse om den samma år verkstälda granskning af riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning, har Riksdagen tagit under öfvervägande,
hvad Revisorerne. uti denna berättelse i ett eller annat hänseende
erinrat och föreslagit, äfvensom hvad statsutskottet, i afgifvet
utlåtande angående Riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som
förflutit sedan början af 1886 års riksdag, anfört och hemstält; och
har Riksdagen i nedannämnda ämnen fattat följande beslut:
l:o. Angående afskrifning af ett bland Riksgäldskontorets skulder
inom linien upptaget belopp.
Enligt 1867 års Riksdags beslut balanseras inom linien bland
riksgäldskontorets skulder 6 stycken för tillskott till Trollhätte slussverks
byggnad den 1 mars 1750 utfärdade, ännu icke till inlösen hos
riksgäldskontoret företedda så kallade lottsedlar, nemligen fyra å 1,000
och två å 500 daler silfvermynt hvardera, eller tillsammans å 5,000 da
-
ler, motsvarande................................................................. kronor 1,250: —
med tillägg af den till 1865 års slut å dessa lottsedlar
beräknade obetalda ränta ................................. „ 2,286: 8 8
eller tillhopa kronor 3,536: 8 8.
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
Härom hafva revisorerne hemstält, att Trollhätte slussverks ännu
icke inlösta sex lottsedlar måtte såväl till kapital som ränta ur riksgäldskontorets
räkenskaper afföras.
Som Riksdagen, lika med fullmäktige, funnit fullt giltiga skäl ej
vara för handen att nu helt och hållet afskrifva denna skuld, för hvilken
betalning möjligen ännu skulle kunna ifrågakomma och hvars anteckning
inom linien således synes böra bibehållas, har revisorernas
ifrågavarande förslag ej vunnit Riksdagens bifall.
2:o. Angående Bergslagernas jernvägsakliebolag.
Uti sin ofvan omförmälda berättelse hafva revisorerne hemstält,
om icke Bergslagernas jernvägsaktiebolag borde från riksgäldskontorets
sida uppmanas att i första hand infria oguldna räntekuponer och först
då ränteskulden en gång vore betald använda Överskjutande tillgångar
till att efter hand infria jemväl utlottade obligationer.
Riksdagen har visserligen funnit revisorerne hafva egt de mest
giltiga anledningar att fästa Riksdagens uppmärksamhet på det ifrågavarande
förhållandet; men då ingen anledning finnes att antaga annat
än att bolaget till liqvider å sin skuld användt alla de medel, som ej
måst för trafikens uppehållande tagas i anspråk; då öfrige innehafvare
af bolagets obligationer, hvilka ega lika rätt med staten i dess egenskap
af obligationsinnehafvare, funnit sig böra låta bero vid bolagets
hittills iakttagna liqvidationssätt; och då det åtminstone ännu synes
tvifvelaktigt, om ett ingripande i förhållandet skulle vara af omsorgen
om statens verkliga fördel påkalladt, har revisorernas förevarande framställning
ej föranledt till någon Riksdagens åtgärd.
3:o. Angående ansvarsfrihet för riksgäldskontorets styrelse.
Då Riksdagen funnit fullmäktige hafva med nit och omsorg uppfyllt,
sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, har Riksdagen tillerkänt fullmäktige
full ansvarsfrihet för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade
uti deras protokoll från den 22 januari 1886 till och med
'' den 22 januari 1887.
Stockholm den 26 februari 1887.