Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

1

N:o 36.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående förvärfvande
af mark < för utvidgning af renbetesfjellen i
Jemtlands län; gifven Stockholms slott den 13 Maj 1887.

Med hänseende till nödvändigheten att söka utvidga de åt lapparne
bibehållna renbetesfjäll i Jemtlands län och sedan domänstyrelsen på nådig
befallning afgifvit utlåtande i fråga om tillgången å skog inom nämnda
trakter och sättet för dess tillgodogörande, vill Kongl. Maj:t, under hänvisning
till hvad bilagda protokoll öfver justitiedepartementsärenden innehåller,
föreslå Riksdagen att medgifva, att behållna afkastningen af den
skogsafverkning på renbetesfjellen i Jemtlands län, som i enlighet med
domänstyrelsens förslag kan varda föreskrifven, må användas till förvärfvande
af mark för utvidgning af nämnda renbetesfjell, i afsigt att bereda
lapparne nödigt utrymme för renskötseln under tiden från maj till september
månader, samt att, när vissa delar af förvärfvade områden kunna
genom skogsafverkning eller annorledes lemna afkastning, eller ej äro för
det afsedda ändamålet nödiga, på Kongl. Maj:t må bero att ställa sådana
delar under skogsstatens förvaltning eller utarrendera eller försälja dem,
under iakttagande deraf, att afkastningen eller försäljningssumman, den
sistnämnda derest Kongl. Maj:t ej pröfvar den böra användas att på
annan trakt inom länet utvidga lapparnes ren betesrättigheter, tillfaller
statsverket.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

Nils von Steyern.

Bih. till Riksd. Prot. 1881. B. 1 Sami. 1 Afd. 22 hläft.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 36.

*

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartement särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 13 maj 1887,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Themptander,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve
Ehrensvärd,

Statsråden: Loven,

von Steyern,
friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,
friherre Tamm.

Departementschefen statsrådet von Steyern anförde, efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet:

»Den af Eders Kongl. Maj:t den 4 juni 1886 utfärdade lag angående
de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige innehåller i 1 §, att lappare
i Jeintlands län ej få, utan vederbörande jordegares eller brukares
samtycke, uppehålla sig på enskildes egor å annan tid än oktober—april
månader. Detta innebär, att lapparne under den öfriga delen af året eller
maj—september äro hänvisade att vistas uteslutande på de åt dem i närheten
af riksgränsen upplåtna renbet esfjell, och det är dem vid äfventyr
af böter förbjudet att under nämnda tid med sina renar öfverskrida gränsen
för dessa fjell. En sådan anordning förutsätter, att i’enbetesfjellen
frambringa all den växtlighet, som erfordras för renens uppehälle derstädes
under sommartiden. Under den förberedande behandlingen af lapplagen
visade sig dock, att detta icke är förhållandet med dessa fjell, sådana de
för närvarande äro till sitt omfång bestämda. Man har nemligen vid af -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

3

vittringen inom Jemtlands län icke tagit nödig hänsyn till lapparnes behof,
och stora sträckor, inom hvilka de vår och höst plägat uppehålla sig, hafva
upplåtits åt enskilde. Deraf har i vissa trakter af länet uppstått stor svårighet
för lappande att särskild!, vårtiden, i Maj månad, innan växtligheten
på fjolleri hunnit utvecklas, hålla renarne qvar inom sina områden och
hindra dem att göra skada på enskildes angränsande, längre ned belägna
och derföre tidigare gräsbeväxta egor. Men skattefjellen hafva icke blott
gjorts trängre till utrymmet än för lapparnes behof erfordras, utan de hafva
blifvit genom inskjutande, enskilde tillhörige egor skilda från hvarandra,
så att de ej bilda en sammanhängande och för lapparne lätt åtkomlig sträcka.
Dylik enskild mark kan under renarnes kringströfvande svårligen under
Hägra omständigheter skyddas mot intrång.

För att skaffa bot mot den skada, som således vid afvittringen tillfogats
lapparne, hade redan den komité, som utarbetat lapplagen, föreslagit
att för medel, som kunde inflyta genom försäljning af skog från renbetesfjellen,
till lapparnes begagnande under de tider, då dessa fjell voro otillräckliga
för renarnes uppehälle under sommaren, förvärfva nödig mark
från angränsande jordegare, innan lagens stränga förbud tillämpades. Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet var af samma mening, och Riksdagen
beslöt att för detta ändamål uppskjuta lagens tillämpning i Jemtlands
län till den 1 januari 1889.

Eders Kongl. Maj:t lät ofördröjligen vidtaga erforderliga mått och
steg för ändamålets vinnande. Samma dag lagen utfärdades erhöll Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län befallning att inkomma
med förslag å de åtgärder, som borde vidtagas för att genom köp, expropriation
eller lega från enskilde förvärfva sådan mark, som syntes oundgängligen
erforderlig för renbetesfjeller)s utvidgning, så att de under månaderna
maj till september erbjöde tillräckligt bete åt renarne. Efter
förslag af Eders Kongl. Maj-.ts befallningshafvande uppdrog Eders Kongl.
Maj:t åt eu komité, bestående af skogsinspektören F. W. Tigerhjelm, förste
landtmätaren F. W. Jonson och tillförordnade lappfogden, kronolänsmanrien
A. Suwe att efter noggrann undersökning på stället och sedan de intresserade,
såväl lappar som närboende bofaste, fått tillfälle att, sjelfve eller
genom ombud, för komitén uttala sin mening, till Eders Kongl. Majtt inkomma
med förslag å den enskilde tillhöriga mark, som komitéti funne
oundgängligen nödig för att under månaderna maj—september bereda lapparne
vid de för dem afsätta land tillgång till skog eller renbete eller för
att bereda dem vägar öfver inegor mellan landeri eller för att uppföra
stängsel till förekommande af skada af renar. Komiterade skulle vid afgifvande
af sitt förslag särskildt yttra sig öfver hvilka områden kunde
anses behöfva till sådant omfång tagas i anspråk för lapparnes behof, att

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

de borde under full eganderätt af staten förvärfvas, och å hvilka det intrång,
som vanligen kunde förekomma, icke vore af större betydelse för
jordegaren, än att rättighet dertill lämpligen borde kunna mot årlig afgift
betingas. Undersökningarna skulle verkställas å den tid och i den ordning,
länets särskilda renbetestrakter emellan, som af Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande
bestämdes.

Denna undersökning verkstäldes sistlidna års sommar inom Hede,
Tennäs och Storsjö samt Ovikens, Hallens och Undersåkers socknar, således
i Herjedalen och Vestra Jernband. Öfver hvad dervid förekommit hafva
komiterade afgifvit betänkande, innefattande jemväl förslag å den mark,
som ansågs företrädesvis böra för renbetesfjellens utvidgning inlösas. Komiterade
hafva fäst uppmärksamheten derpå, att utom hvad som nödvändigt
erfordrades för att skaffa bete åt renarne, kunde blifva nödigt att på ett
eller annat ställe förvärfva mark för beredande af naturliga gränser mellan
lappmarken och den odlade bygden, äfvensom derpå, att utgifterna för

markens förvärfvande borde
omfatta eu del

kunna i viss mån ersättas, då förvärfvet skulle

gårdar, hvilka måste

Ö

skog i första
da st

rummet
med den erinran,

god skogsmark, samt de jordbruk och
inlösas, borde kunna utarrenderas åt enskilde.

I sistnämnda hänseende har Eders Kongl. Maj:s befallningshafvande
föreslagit, att de områden, som komma att förvärfvas, måtte sammanslås
med tillgränsande renbetesland och såsom sådana anses, med undantag af
dem, som vare sig genom skogsafverkning eller utarrendering afjord kunde
gifva afkastning, och hvilka derföre borde öfverlemnas åt domänstyrelsens
förvaltning, med vilkor att vid tillgodogörande af sådan egendoms tillgångar
behörigt afseende alltid fästes dervid, att lapparnes behof af bete och

tillgodosågs. Häri har dom än styrelsen instämt, enitt
då vissa delar af ifrågavarande områden i anseende
till aflägset läge från de allmänna skogarne ej torde utan särskilda
omkostnader kunna tagas under skogsstatens förvaltning, det måtte få bero
på Eders Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje särskildt fall, hvilka områden
skola ställas under sådan förvaltning eller böra såsom renbetesland anses.

Beträffande sättet, hvarpå mark skulle förvärfvas, har undersökningskomitén
föreslagit, att i de fall, der fråga är om inlösen af hela hemman
eller förut till gränser och beskaffenhet noga kända delar deraf, obetingadt
företräde borde gifvas deråt, att uppgörelserna må ske under hand genom
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, hvaremot endast i de .fall,
der många delegare samt stridiga intressen derför uppstälde oöfvervinneliga
hinder, egornas expropriation af komiterade förordades. Att denna senare
utväg medförde ojemförligt högre kostnader, vore eu erfarenhet, som med
hänsyn till allmänhetens uppfattning om tillämpningen af expropriationsförfatt
ningen inom

orten på senare tider vunnits.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

5

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande åter har förestält sig att vid
sådant fall, då det vore på förhand bestämdt, att marken skulle förvärfvas
åt staten eller det åtminstone vore högst sannolikt, att sådant förvärf
koinme att ske, skulle någon öfverenskommelse på antagliga grunder sannolikt
icke kunna träffas, då markens egare icke torde gå in på någon sådan,
såvida det icke bjöds honom mera än han hoppades att af expropriationsnätnnd
få sig tillerkändt, hvadan vid sådant förhållande det vore bättre att
genast expropriera. Skulle åter Eders Kongl. Maj:t på grund af komiténs
utlåtande bestämma, att äfven mark utöfver det såsom alldeles nödvändigt
ansedda skulle få förvärfvas, derest sådant förvärf kunde ske på för staten antagliga
vilkor, och det således icke på förhand vore bestämdt, att köp ovilkorligen
skulle ske, kunde mark antagligen förvärfvas för jemförelsevis godt pris.

Hvad slutligen beträffar de för förvärfvande af mark erforderliga
medel, har jag redan antydt, hurusom man tänkt sig, att dessa skulle anskaffas
genom skogsavverkning på renbetesfjellen. För att åstadkomma utredning
om möjligheten häraf, gaf Eders Kongl. Magt den 29 Maj 1885
domänstyrelsen befallning att under samma år föranstalta om undersökning
af tillgängen på skog inom de åt lapparne upplåtna skattefjell i Jemtlands
län, dervid borde tillses, om skogen vore tillräcklig för lapparnes behof
och om den derutöfver medgåfve upplåtelse för skogsafverkning, i hvilket
senare fall uppgift borde meddelas å antalet och beskaffenheten af de träd,
som kunde blifva föremål för eu sådan upplåtelse, hvarjemte vid förslagets
afgifvande tillbörligt afseende borde fästas derå, att nödig skog qvarlemnades
ej blott till fyllande af lapparnes ärliga virkesbehof, utan ock till
erforderligt skydd mot fjellvindarne och till befordrande af skogsåterväxten.

I underdånig skrifvelse den 26 oktober samma år har domänstyrelsen
med öfverlemnande af vederbörande jägmästares, efter verkstälda undersökningar,
lemnade uppgifter om skogstillgången å ifrågavarande skattefjell,
skogsinspektörens i Jemtlands distrikt deröfver afgifna utlåtande samt
ett hos domänstyrelsen uppgjordt sammandrag öfver skogstjenstemännens
uppgifter, utvisande eu skogstillgång af omkring 820,500 äldre, öfverinogna
timmerträd, som för fyllande af lapparnes virkesbehof ej vore erforderlig
och utan olägenhet med afseende å nödigt skydd mot fjellvindarne och
utan fara för skogsåterväxten ansetts kunna afverkas, hemstält att, elände
föreslagna afverkningstraktaternas belägenhet invid eller i närheten af
den öfre barrskogsregionen, der ett aftagande i barrskogens förekomst iakttagits,
manade till varsamhet vid skogens afvikning, det måtte tillåtas
domänstyrelsen att med afseende å sättet för tillgodogörande af befintlig
timmertillgång inom skattefjellen få afgifva underdånigt förslag efter det utredning
om hvad härutinnan borde iakttagas vunnits genom undersökningar
derstädes af enahanda beskaffenhet med dem, som föregående år blifvit

6

Kongl. Naj:ts Nådiga Proposition N:o 36.

genom doinänstyrelsens föranstaltande utförda angående skogsväxtligheten
och dermed i samband stående förhållanden inom Norrbottens län. Denna
hemställan blef af Eders Kongl. Magt den 25 juni 1886 i nåder bifallen.

Sedan sådana undersökningar under sistlidna års sommar blifvit af
direktören vid skogsinstitutet C. G. Holmerz och amanuensen i domänstyrelsen
Th. Ortenblad verkstälda inom Jemtlands län, hafva dervid vunna
resultat sammanfattats i ett till domänstyrelsen den 28 sistlidne februari
afgifvet utlåtande, som af styrelsen med eget yttrande till Eders Kongl.
Magt öfverlemnats. Med erinran att lappskattefjellens skogstillgångar, som
å vissa trakter ansenligt öfverstege den lappska befolkningens behof, icke
borde lemnas obegagnade, helst som eu omsorgsfullt utförd afverkning
inom många trakter medförde samma säkerhet för skogens bestånd som
trädens i följd af ålder efter hand pågående utdöende, har i berörda utlåtande
framhållits nödvändigheten af att vissa försigtighetsmått, så vidt
möjligt utan att i väsentligare mån fördyra afverkningen, måtte iakttagas
vid timmerskogens tillgodogörande å ifrågavarande skattefjell i syfte ej
mindre att skydda det nuvarande skogsbeståndet mot fjellvindarnes menliga
inverkan och befordra skogens föryngring efter afverkningen, än ock att
förekomma olägenheter för lapparnes näringsfång, i hvilka afseende!) hufvudsakligen
föreslagits:

att skogsbestånden i fjellbandet äfvensom å lapparnes flyttningsvägar
undantoges från afverkning i vidsträcktare mån än för lapparnes eget behof;

att, intill dess erfarenhet vunnits rörande uppkomst af återväxt samt
utglesningens inflytande på det qvar varan de skogsbeståndet, afverkningen ä
trakter nedanför fjellbandet inskränktes till mer eller mindre skyddade lokaler;

att afverkningen i möjligaste måtto koncentrerades för att ej fördyras
eller orsaka lapparne ökade olägenheter;

att i väl skyddade lägen plantornas ljusbehof borde tillgodoses genom
att jemte saludugliga träd utfälla mest hindrande vrakträd och undertryckt
skog, medan deremot, då läget vid fortsatt närmande mot fjellgränsen eller
vid öfvergången från höjdernas läsidor blefve i någon män exponeradt, afseende
hufvudsakligen borde fästas dervid, att återväxten af den qvarstående
skogen erhölle nödigt skydd mot vindarne, äfven om plantornas ljusbehof
icke samtidigt skulle kunna i önskvärd män tillgodoses, samt att afverkningen
sålunda hufvudsakligen endast borde omfatta säljbar, frisk skog,
som i allmänhet borde medtagas intill eu minimidimension af 30 ems
tvärmätt och brösthöjd, så att huggningen först efter en längre tidsperiod
måtte återkomma till samma trakt;

att i de få fall, då skogsbestånden bildade sammanhängande områden
på flera kilometers utsträckning i längd och bredd, trakten icke på en
sråntr genomblädades, utan efter terrängförhållandena afdelädes i utdrif -

7

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 36.

ningstrakter af lämplig omfattning, hvarefter vid första genomblädningen
endast hvarannan sådan trakt afverkades, medan de andra orörda qvarstode
såsom skydd under föryngringstiden och först då blefve föremål för afverkning,
när skogen å de utglesnade trakterna hunnit vänja sig vid friställningen,
samt återväxten å desamma vore tryggad; samt

att, derest det skulle visa sig, att lapparne lida afsevärd skada genom
efter afverkning qvarliggande oqvistade träd och träddelar, och af
sådan anledning uppqvistning påyrkades å någon eller några af de för afverkning
afsedda trakter, dylik åtgärd då undantagsvis måtte ega rum.

Dessa grunder för afverknings utförande inom skattefjellen har domänstyrelsen
ansett vara betryggande; och syntes det styrelsen som om,
med iakttagande af de försigtighetsmått, nämnda grunder innefattade, den
å vissa trakter inom berörda fjellområden enligt skogstjenstemännens uppgift
befintliga timmertillgång utan fara för qvarvarande skog skulle kunna
tillgodogöras, dervid emellertid genom de föreslagna bestämmelsernas tillämpning
vid afverkningen ett något mindre antal träd möjligen torde
komma att o afverkas, än som i skogstjenstemännens förberörda uppgifter
angifvits. Å flere trakter vore tillgången å afverkningsbar skog ej större,
än att den utan olägenhet kunde på en gång försäljas för afverkning på
ett eller några få år, men å andra trakter vore den deremot af den betydenhet,
att afverkningen måste fördelas på längre tid, om än för vinnande
af nöjaktiga priser försäljning på en gång af timmertillgången å viss trakt
eller vid visst vattendrag egde rum, i hvilket fall betalningsterminerna
måste lämpas efter afverkningens fortskridande. Inom en tid af 20 år
torde emellertid ifrågavarande timmertillgångar böra tillgodogöras.

Efter den utredning, som sålunda vunnits, synes mig saken nu vara
i det skick, att frågan om renbetesfjellens utvidgning kan föreläggas Riksdagen;
och torde det vara desto angelägnare, att detta sker nu, som endast
ett och ett hälft år återstå till dess lapplagen träder i tillämpning. Hinder
för eu dylik framställning bör ej möta deraf, att undersökningarna i norra
Jernband angående den mark, som der bör inlösas, ännu ej är fullbordad,
och att således någon fullständig uppgift om all den mark, som behöfver förvärfvas,
icke kan Riksdagen meddelas. Jag delar nemligen fullkomligt den af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uttalade mening, att det icke vore
klokt att på förhand bestämma sig för förvärfvande af någon viss mark, emedan
detta ovilkorligen skulle uppdrifva inköpspriset till en oskälig höjd. Jag
håller ock före, att ganska få af de af komitén till inköp föreslagna områden
äro sä oumbärliga för lapparne, att de under alla omständigheter
måste köpas, enär utan tvifvel motsvarande fördelar kunna ernås genom
fjellens utvidgning åt andra håll och lapparnes förflyttning till de sålunda
förvärfvade markerna. Åt Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande torde

8

Kongl. May.ts Nådiga Proposition N:o'' 36.

derföre böra uppdragas att med hufvudsaklig ledning af komiterades förslag
underhandla med vederbörande jordegare om öfverlåtelse af erforderlig
mark och, då sådan kan för skäligt pris förvärfvas, derom hos Eders Kongl.
Magt. göra underdånig framställning. Skulle behof af tillgångar för ändamålet
uppstå innan skogsförsäljningsmedel till motsvarande belopp influtit,
torde dock detta behof icke blifva af större omfattning, än att beloppen
kunna af statskontoret förskjutas mot ersättning i den mån skogsförsäljningsmedlen
inflyta.

Då det understundom kan blifva nödigt att för ernående af bättre
köpevilkor inlösa ett större område, hvaraf sedermera någon del, som ej
kan för lapparnes räkning användas, bör kunna afyttras eller annorledes
komma kronan till nytta, torde rättighet att derom förordna böra stå Eders
Kong], Magt öppen. Med köpeskillingen för såld mark borde i sådant fall
förfaras på lika sätt som med skogsförsäljningsmedlen.

, dag hemställer alltså, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen
att medgifva:

att behållna afkastningen af den skogsafverkning på renbetesfjellen i
Jemtlands län, som i enlighet med domänstyrelsens förslag kan varda föreskrifven,
må användas till förvärfvande af mark för utvidgning af nämnda
renbetesfjell i afsigt att bereda lapparne nödigt utrymme för renskötseln
under tiden från maj till september månader; samt

att när vissa delar af förvärfvade områden kunna genom skogsafverkning
eller annorledes lemna afkastning, eller ej äro för det afsedda ändamålet
nödiga, på Eders Kongl. Maj:t må bero att ställa sådana delar under
skogsstatens förvaltning eller utarrendera eller försälja dem, under iakttagande
deraf, att afkastningen eller försäljningssumman, den sistnämnda
derest Eders Kongl. Maj:t ej pröfvar den böra användas att på annan trakt
inom länet utvidga lapparnes ren betesrättigheter, tillfaller statsverket.»

Till hvad föredraganden sålunda hemstält täcktes,
på tillstyrkan jemväl af statsrådets öfrige ledamöter,
Hans Maj:t Konungen lemna bifall; och skulle proposition
till Riksdagen aflåtas af det innehåll, Bil. A vid detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo
C■ P- Hagbergh.

Stockholm 1887. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.