Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

1

N:o 34.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ny förordning angående vilkoren för tillverkning af
bränvin; gifven Stockholms slott den 13 Maj 1887.

Under åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för den
10 December 1886 och denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga närlagda förslag till förordning angående vilkoren för tillverkning
af bränvin.

Det protokoll, som innefattar Högsta Domstolens yttrande öfver de uti
ifrågavarande författningsförslag förekommande nya eller förändrade bestämmelser
af kriminal rättslig natur, varder härjemte bifogadt; skolande alla öfriga
till ärendet hörande handlingar Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.

OSCAR.

Gust. Tamm.

Bill. till Biksd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.

1

2

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

Förslag

till

förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Art. 1.

Om rättighet till bränvins tillverkning och destillering.

§ I 1.

Bränvin må tillverkas ej mindre af en hvar välfräjdad person,
hvilken eger eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord, än
äfven af den, som är behörig att idka fabriksrörelse. Aflider bränvinstillverkare
eller varder han försatt i konkurs, må redan anmäld tillverkning
utöfvas af döds- eller konkursboet.

2. Öfverståthållare, underståthållare, landshöfding, landssekreterare,
landskamererare, kronofogde, länsman, lands- och stadsfiskal, polistjensteman,
domare på landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad,
ecklesiastik embets- eller tjensteman, kyrkobetjent, folkskolelärare, i tjenst
varande läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman, så ock i allmänhet
embets- eller tjensteman, som till följd af sin befattning kan komma
att deltaga i beslut om bränvinstillverkning eller kontroll derå, må dock
icke befatta sig med dylik tillverkning.

3. Å ecklesiastika och andra boställen, så ock å annan kronans
jord, som ej med stadgad åborätt besittes, vare bränvinstillverkning förbjuden.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

3

§ 2.

1. Brän vinstill verkning skall vara tillåten från klockan tolf på dagen
första helgfria dag i Oktober månad till första helgfria dag i Maj månad
det derpå följande året vid samma timme; och vare bränvinstillverkning i
sammanhang med pressjästberedning medgifven äfven under den återstående
delen af året mot de särskilda vilkor Kongl. Maj:t pröfvar erforderliga;
Kongl. Maj:t dock obetaget att, der högst vigtiga omständigheter sådant föranleda,
föreskrifva inställande under viss tid af all bränvinstillverkning.

2. Bränvinstillverkning eller mäskberedning dertill vare ej medgifven
från klockan tio om aftonen näst före sön- eller helgdag till klockan
tio om aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda tillverkningsmetoders
begagnande undantag från denna bestämmelse skulle finnas oundgängligen
nödigt, Kongl. Maj:t vill på särskild underdånig ansökning pröfva,
huruvida sådant undantag må medgifvas.

§ 3.

För bränvinstillverkning må begagnas redskap af hvilken storlek och
beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar, som för kontrollens
handhafvande äro eller varda föreskrifna. Äfven må användas alla slags
råämnen utom majs, ris och andra sådana, som äro af beskaffenhet att icke
kunna inom landet allmänneligen alstras.

§ 4.

Den, som vill idka bränvinstillverkning-, skall minst fjorton dagar
före den, då tillverkningen är afsedd att begynna, skriftligen anmäla sådant
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med uppgift å såväl stället för
tillverkningens bedrifvande som ock dagen, då den skall taga sin början,
samt dervid aflemna bevis, att han är behörig att utöfva bränvinstillverkning.
Af bolag tillämnad bränvinstillverkning skall anmälas af den, som
enligt gällande lag eger för bolaget föra talan, och skall dervid lemnas
uppgift om samtlige delegare i bolaget. Finner Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hinder icke möta för handteringens utöfvande, varde tillståndsbevis
utfärdadt. Dock må sådant bevis icke utfärdas för den, hvilken blifva
dömd till ansvar för brott, som oraförraälas i §§ 23 och 25 i denna
förordning.

4

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 34.

§ »•

Till den, som erhållit tillstånd till bränvinstillverkning, afstå från
tillverkningens utöfvande, utan att densamma tagit sin början, må anmälan
derom ske hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande; dock att vederbörande i
sådant fall vare pligtig godtgöra den kostnad, som möjligen uppstått genom
kontrollörs inkallande.

§ 6.

1. "Vill bränvinstillverkare före den allmänna tillverkningstidens utgång
afstå från tillverkningsrätten, skall han derom göra skriftlig anmälan
hos den kontrollör, som är anstäld vid bränneriet, minst fem dagar före utgången
af det tillverkningsdygn, med hvilket han anmäler sig vilja afsluta
tillverkningen; dock att, om bränneri eller deri begagnad redskap genom
vådeld eller annan olyckshändelse blifvit väsentligen städadt, tillverkningsrätten
ma upphöra omedelbart efter det tillverkaren gjort skriftlig anmälan
derom. Kontrollören åligger att dels lemna tillverkaren bevis om gjord
anmälan, dels ock ofördröjligen underrätta Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och öfverkontrollören om tiden för tillverkningsrättens upphörande.

2. I bränneri, der tillverkningen sålunda blifvit anmäld att upphöra,
må den ej efter den utsatta tiden ega .rum utan förnyad anmälan, som i §
4 sägs.

3. Med tillverkningsdygn förstås i denna förordning tiden från klockan
tolf på dagen den ena till samma timme å nästföljande helgfria dag.

§ 7-

Om anmäld bränvinstillverkning ej företages inom fem tillverkningsdygn
efter den i anmälan uppgifna tid eller bränvinstillverkning afbrytes
utan sådan anmälan, som i § 6 mom. 1 omförmäles, eller utan Kongl.
Majrts derom meddelade föreskrift och ej inom fem tillverkningsdygn, det
oräknadt, hvarunder afbrottet inträdde, å nyo företages, åligger det bränvinslillverkaren
att för de tillverkningsdygn, under hvilka tillverkningen sålunda
icke utöfvats, gälda på bränneriet belöpande kontrollkostnader.

§ 8.

Förteckning öfver anmälningar och uppgifter enligt §§ 4 och 5 skall
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfversändas till öfverkontrollör sist

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34. 5

dagen efter det sådan anmälan skett och till Finansdepartementets kontrolloch
j.usteringsbyrå första helgfria dag ä hvarje vecka.

§ 9.

1. Vill någon under den tid, då han, enligt erhållet tillståndsbevis,
är till bränvihstillverkning berättigad, å bränneriställe genom särskild destillering
rena bränvin, må sådant ske under tillsyn af kontrollör. Destillering
å bränneriställe under annan tid vare äfven medgifven; dock att anmälan
derom skall minst åtta dagar före den tid, destillering hvarje gång
företages, göras hos vederbörande öfverkontrollör.

2. 1 öfrigt må bränvins rening, vare sig genom destillering eller på
kall väg, verkställas såsom annan handtering, enligt hvad i gällande författningar
stadgas.

Art. II.

Om bränvins beskattning och uppläggande på nederlag.

§ io.

1. För bränvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af två
procent, som äro skattefria, erläggas tillverkningsskatt med 40 öre för hvarje
liter af normalstyrka, hvarmed förstås bränvin, som vid + 15° å Celsii termometer
innehåller 50 volymprocent alkohol. Denna skatt skall inbetalas
till landtränteriet, dock hvarje gång icke för mindre än 1,500 liter.

2. Vid utförsel af bränvin må, efter hvad särskilt finnes stadgadt,
åtnjutas restitution med 40,8 öre för hvarje liter renadt och med 40 öre för
hvarje liter icke renadt bränvin af normalstyrka.

3. Då bränvin under de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj: t vill
föreskrifva, göres till förtäring obrukbart (denatureras) för att användas för
tekniskt eller vetenskapligt behof, må restitution åtnjutas med 40 öre för
hvarje liter bränvin af normalstyrka; dock medgifves ej restitution för bränvin,
som användes till tvål, parfym eller, med undantag af ättika, till fabrikater,
afsedda att förtäras. Denatureradt bränvin är ej underkastadt försälj
ningsafgift.

§ ii 1.

Har tillverkningen icke uppgått till 8,000 liter beskattningsbart

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

bränvin för hela den tid tillverkningsrätten galt, då skall förutom stadgad
skatt erläggas en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade
litertalet understiger nämnda belopp; och likaledes skall, i händelse tillverkningen
ej uppgått till 500 liter eller öfverstigit 5,000 liter i medeltal
för hvarje tillverkangsdygn, utgå en afgift af tio öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade bränvinet understiger ett efter en medeltillverkning af
500 liter beräknadt tillverkningsbelopp eller öfverstiger en medeltillverkning,
beräknad efter 5,000 liter för hvarje tillverkningsdygn. Dessa afgifter skola
dock ej utgå, då tillverkangsrättens upphörande grundar sig på anmälan
efter olyckshändelse, hvarom i § 6 sägs, eller Kongl. Maj:ts derom meddelade
föreskrift; och ankomme på Kongl. Majrts pröfning, huruvida eller i
hvad mån befrielse från desamma må medgifvas, då bränvinet erhålles såsom
biprodukt vid annan tillverkning.

2. De enligt mom. 1 utgående särskilda afgifter skall tillverkaren
inom fjorton dagar efter tillverkningsrättens upphörande inbetala till landtränteriet.
Sker det ej, läte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ofördröjligen
utmäta afgifterna; och skall emellertid det vid bränneriet tillverkade och vid
tiliverkningstidens slut under offentlig vård qvarvarande bränvinet utgöra
pant för afgifterna.

§ 12.

Af obeskattadt bränvin skola minst åttio procent såsom säkerhet för
skatten vara liggande på nederlag. Återstoden eger tillverkaren utbekomma
utan skattens erläggande, dock med. skyldighet att före den 1 påföljande
Oktober erlägga derpå belöpande skatt, vid påföljd att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eljest låter ofördröjligen utmäta densamma.

§ 13.

Magasin eller rum för nederlag af bränvin skall finnas vid hvarje
bränneri samt vara beläget i dess närhet och af tillverkaren upplåtet uteslutande
för bränvin, som skall utgöra säkerhet för ogulden skatt.

§ 14-

1. Bränvinstillverkare må efter tillverkningens upphörande hafva obeskattadt
bränvin qvarliggande å nederlag vid bränneriet, om anmälan derom
blifvit gjord hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande minst tio dagar före tillverkningens
upphörande.

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

2. Sättes bränneriet å nyo i gång, och har nederlaget emellertid
icke blifvit utrymdt, skall detta senare öfvertagas af den i tjenstgöring inträdande
kontrollören.

§ 15-

1. Inträffar minskning, vare sig genom läckning, afdunstning eller
olyckshändelse, i det å nederlag upplagda bränvinets litertal eller styrka,
skall ändock tillverkningsskatt erläggas för allt det bränvin, hvarför skatt
är ogulden; dock vill Kong], Maj:t, der minskningen utan egarens vållande
uppkommit genom olyckshändelse, medgifva den lindring i skatten, hvartill
omständigheterna kunna föranleda.

2. A nederlag befintligt bränvin utgör pant för ogulden skatt; och
skall detsamma till ytterligare säkerhet för skattens utbekommande efter tiilverkningsrättens
upphörande städse vara mot eldskada försäkradt till ett
värde ej understigande den oguldna skattens belopp; hvarjemte det åligger
tillverkaren att, då nederlaget öfvertages af tillsyningsman, till denne aflemna
försäkringshandiingarna jemte behörigt bevis, att kronan eger rätt till så
stor del af försäkringssumman, som fordras för skattens gäldande. Underlåter
tillverkare att fullgöra hvad sålunda är föreskrifvet, vare nederlagsrätten
förverkad och anraäle kontrollör eller tillsyningsman genast förhållandet
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som i så fall ofördröjligen förordnar
om skattens uttagande.

§ 16.

På Kongl. Maj:ts särskilda pröfning i hvarje fall skall bero, om och
under hvilka vilkor och kontroller samt mot hvilken nederlagsafgift nederlag
af inhemskt bränvin utan sammanhang med bränvinstillverkning bör medgifvas;
och må, på sätt särskildt derom är eller kan varda stadgadt, från
sådant nederlag, beläget i stapelstad vid saltsjön, bränvin ur riket utföras,
utan att tillverkningsskatt derför erlägges.

Art. III.

Om tillsyn vid bränneri och nederlag.

§ 17-

1. Ofverkontrollörer förordnas af Kongl. Maj:t till erforderligt antal
att hafva tillsyn ål förordningens efterlefnad. Ofverkontrollör åtnjuter det

8 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 34.

arfvode samt den ersättning för rese- och expeditionskostnader, som af Kongl.
Maj:t bestämmas.

2. Tillsyn vid bränneri skall, då, efter erhållet tillståndsbevis, tillverkningsrätt
der är medgifven, utöfvas af kontrollör.

3. Kontrollör utses af chefen för Finansdepartementets kontroll- och
justeringsbyrå och åtnjuter af staten:

a) arfvode under tjenstgöringstiden med tio kronor om dagen vid tillsyn
å ett och tolf kronor om dagen vid tillsyn å två brännerier;

b) reseersättning med femton kronor för hvarje gång han inträder i
tjenstgöring eller från ett till annat bränneri förflyttas samt dessutom tjugufem
kronor för tillverkningsåret, om han inträdt i tjenstgöring utom det
öfverkontrollörsdistrikt, der han är bosatt; och

c) ersättning för skrif- och förseglingsmaterialier samt postporto med
tio öre för hvarje dag, han varit i tjenstgöring.

4. Kontrollör skall hafva sin bostad vid eller så nära intill bränneriet,
som öfverkontrollören anser erforderligt. Möter hinder att anskaffa
bostad och kost på tillräckligt närbeläget ställe, vare tillverkare på öfverkontrollörens
tillsägelse skyldig att mot tre kronor om dagen, som af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande godtgöres genom afdrag å kontrollörsarfvodet,
tillhandahålla kost samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å plats,
som af öfverkontrollören godkännes.

5. Nederlag vid bränneri, der tillverkningsrätt upphört, skall handhafvas
af särskild tillsyningsman.

6. Tillsyningsman förordnas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som äfven bestämmer honom tillkommande arfvode; och åligger det tillverkaren
att före nederlagets utrymmande eller öfverlemnande till kontrollör
hafva till tillsyningsmannen betalt arfvode.

§ 18.

Bränvinstillverkning må ej företagas, innan kontrollapparat blifvit i
bränneriet anbragt, tillståndsbeviset för kontrollören uppvisadt samt bränneri
och nederlagsmagasin af honom besigtigade.

§ 19-

1. Det tillverkade bränvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka
förmedelst den i bränneriet uppstälda kontrollapparaten.

2. Om kontrollapparat vid bränneri kommit i olag, skall kontrollör
derom genast underrätta öfverkontrollören samt tömma sprithållaren och afläsa

9

Kongl. Mag ds Nåd. Proposition N:o 34.

apparaten; hvarjemte kontrollören, intill dess öfverkontrollören annorlunda
föreskrifver, skall uppmäta och profva det bränvin, som sedermera tillverkas;
egande öfverkontrollören bestämma, efter hvilken grund det från närmast
föregående afösning af apparaten tillverkade bränvin skall beräknas.

§ 20.

1. Kontrollapparat anskaffas, eges och underhålles af staten.

2. Tillverkaren är skyldig att på egen bekostnad låta afhemta apparaten
från plats inom länet, hvilken öfverkontrollören bestämmer, samt att
likaledes bestrida kostnaden för dess uppsättning.

3. Efter tillverkningens upphörande qvarstannar kontrollapparaten vid
bränneriet under tillverkarens vård, så vida denne ej hos öfverkontrollören
anmäler sig vilja återlemna apparaten eller densamma af öfverkontrollören
återfordras; och åligger i så fall tillverkare att på egen bekostnad låta forsla
apparaten till plats inom länet, hvilken öfverkontrollören bestämmer.

4. All å apparaten eller dess tillbehör uppkommen skada, som kunnat
förekommas genom omsorgsfull vård, ersättes af tillverkaren.

§ 21-

1. Om vid profning, som ligger till grund för beskattning, mellan
bränvinstillverkare och kontrollör uppstår tvist om bränvinets alkoholhalt,
skall af detsamma tagas prof, hvilket under bådas försegling lemnas till
öfverkontrollören, som efter verkstäld profning med normaltermoalkoholometer
bestämmer alkoholbalten.

2. Anmäler tillverkare hos kontrollören missnöje med kontrollapparatens
mätning, skall, så fort sig göra låter, kontrollmätning verkställas. Om
efter kontrollmätning, verkstäld under minst två tillverkningsdygn och å
minst 1,000 liter sprit, apparatens utslag visat sig öfverstiga det omedelbara
mätningsresultatet med en procent eller derutöfver, då skall afdrag å skatten
härför ske från den aflösning å apparaten, som närmast föregick anmälan om
missnöje.

Kostnaden för sådan kontrollmätning skall tillverkaren betala, i händelse
apparatens utslag ej med minst en procent öfverstiger det omedelbara
mätningsresultatet.

§ 22.

Finner kontrollör eller tillsyningsman olaglighet vara begången vid
Bih. till Piksd. Prof.. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

något under hans uppsigt stäldt bränneri eller nederlag, gifve ofördröjligen
sådant tillkänna för allmän åklagare äfvensom för öfverkontrollören.

Art. IY.

Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.

§ 23.

1. Den, som tillverkar bränvin utan dertill erhållet behörigt tillstånd
eller under tid, då på grund af Kongl. Majrts nådiga beslut bränvinstillverkning
blifvit instäld, gälde den i § 10 stadgade tillverkningsskatt och höte
för lönbränning från och med 100 till och med 2,000 kronor eller straffes
med fängelse från och med en till och med sex månader.

2. Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld drifven
redskap, varde skatten beräknad efter redskapens afverkningsförmåga, som
skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd. Kan redskapens
storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter 500 liters tillverkning
under dygn.

Är tillverkningen utöfvad med mera sammansatt eller medelst ånga
drifven redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter hvad utrönas
kan, blifvit tillverkad, dock för minst 800 liter på dygnet.

I begge dessa fäll skall skatten utgå för minst trettio dygn; men har
tillverkningen blifvit utöfvad öfver 30 men ej 60 dygn, utgöres skatt för 60
dygn, och öfver 60 men ej 90 dygn för 90 dygn o. s. v.

§ 24.

Då lönbränning skett, vare de vid förbrytelsen nyttjade redskap, det
vid beslagstillfället å stället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras,
förbrutna.

§ 35.

1. I)en, som vid bränvinstillverkning från beskattning undansnillar
något af det bränvin, som tillverkas, begagnar tillverkningsredskap, ledningsrör
eller sprithållare med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin
kan lönligen uttagas, eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager
lås, som öfverkontrollör eller kontrollör i bränneri åsatt, eller gör

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

åverkan å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten, straffes med böter
från och med 500 till och med 5,000 kronor eller dömes till fängelse från
och med en månad till och med ett år; dock att, der försnillning skett i
större omfattning eller eljest under försvårande omständigheter, må dömas till
straffarbete från och med två månader till och med två år. Den, som efter
detta lagrum dömes, skall ock utgifva den skatt, som belöper sig för det
undansnillade bränvinet, samt hafva förbrutit redskapen, det i bränneriet med
dertill hörande förvaringsrum och nederlagsmagasin vid beslagstillfället befintliga
bränvin och de kärl, i hvilka det förvaras.

2. Yarder någon, som begagnar nederlagsrätt, beträdd med, att olofligen
bortföra bränvin från nederlaget eller bryter han kronans lås som blifva
satt å nederlagsmagasin, dömes till böter från och med 100 till och med
2,000 kronor eller fängelse från och med en till och med sex månader. Aro
omständigheterna .synnerligen försvårande, dömes till straffarbete från och
med två månader till och med ett år.

3. I fall det olofligen bortförda bränvinet, hvarom i mom. 2 sägs,
återfinnes, vare det förverkadt; kan det ej tillrättaskaffas, gälde tillverkaren
dess värde.

§ 26.

Är tvist om beloppet af undansnillad! bränvin, eger domstol att i frågan
infordra yttrande från Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

§ 27.

Till redskap, som enligt § 24 eller § 25 mom. 1 är förbruten, räknas
hvarje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning eller bränning inrättad
redskap, sprithållare, äfvensom ångmaskin med tillbehör.

§ 28.

1. Öfverträder bränvinstillverkare det förbud, som är gifvet i § 2
mom. 2, böte för hvarje gång, sådant sker, från och med 20 till och med
200 kronor.

2. Yerkställes annat till bränneri hörande arbete utom tillsyn vid
malt- eller jästberedning mellan klockan 8 på morgonen och klockan 5 om
aftonen å sön- eller helgdag, böte bränvinstillverkare från och med 5 till
och med 50 kronor.

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

§ 29.

1. Underlåter bränvinstillverkare att ställa sig till efterrättelse vare
sig af Kongl. Maj:t utfärdade särskilda bestämmelser angående denna förordnings
tillämpning eller de föreskrifter i fråga om tillverkares åligganden,
öfverkontrollör eller kontrollör i enlighet med denna förordning eller förenämnda
nådiga bestämmelser meddelar, vare ansvaret böter från och med 20
till och med 200 kronor.

2. Den, som tillverkar bränvin i sammanhang med pressjästberedning,
utan att samtidigt det af Kongl. Maj:t bestämda minsta utbyte af jäst i medeltal
erhålles, eller underlåter att, på sätt i § 9 mom. 1 är föreskrifvet, hos
öfverkontrollör göra anmälan om destillering af bränvin, böte från och med
100 till och med 1,000 kronor.

3. Den, som vid bränvinstillverkning använder majs, ris eller annat
otillåtet ämne, straffes med böter från och med 500 till och med 1,500 kronor
samt erlägge särskild afgift af 5 öre för hvarje kilogram af det olofligen
använda råämnet.

§ 30.

. Vägrar man den, som eger anställa undersökning i afseende å förbrytelse
mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, der, enligt § 39,
undersökning får ske, böte från och med 100 till och med 1,000 kronor.

§ 31.

1. För förbrytelse mot denna förordning af bränvinstillverkares hustru,
barn, tjenstefel och i bränneriet anstälde arbetare skall, då bötesansvar eller
förlust af redskap eller tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, ifrågakommer,
tillverkaren ansvara såsom vore förbrytelsen af honom sjelf begången,
derest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap
och vilja. Begagnar tillverkaren ombud vid brännerirörelsens utöfvande, ansvar
dock ombudet jemte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

2. Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola, fastän
bränvinstillverkare icke är egare deraf, dömas förbrutna, när förbrytelse, som
medför sådan påföljd, är begången.

§ 32.

Bränvinstillverkare, som åt den vid hans bränneri anstälde kontrollör

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

eller tillsyningsman såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och
med 20 till och med 200 kronor. Kontrollör eller tillsyningsman, som gåfvan
mottager, vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.

§ 38.

Skulle någon, hvilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri eller
vid nederlag, eller den, hvilken har till tjensteåliggande att åtala förbrytelser
mot denna förordning, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning eller att
hafva främjat sådan förbrytelse eller förbrytelse, som omförmäles i § 25, varde
dömd till fängelse eller straffarbete från och med sex månader till och med
två år.

§ 34.

Om undersökning, hvarom i § 39 sägs, hos någon anställes emellan
klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen, men förbrytelse ej upptäckes,
böte förrättningsmannen från och med 5 till och med 50 kronor, der
han ej haft giltig anledning till undersökningen.

§ 35.

Böter, som efter denna förordning ådömas, skola, om tillgång till deras
gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 36.

Då tillverkningsskatt jemte böter blifvit ådömd enligt denna förordning,
må, der tillgång saknas till skatten eller någon del deraf, böterna ej kunna
med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i stället undergå motsvarande
förvandlingsstraff.

§ 37.

1. Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom värdet af
bränueriredskap och annan egendom, som anses förbrutne, tillfälle med en
tredjedel kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,
tage han hälften af åklagarens andel.

2. Efter anmälan af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller chefen
för Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå kommer att på Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida i något fall åklagare eller annan för

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

ådagalagdt nit vid efterspanande och hedrande af förbrytelse mot denna förordning
gjort sig förtjent af någon belöning utöfver honom möjligen tillkommande
andel i ådömda böter samt redskap eller annat förbrutet gods.

Art. Y.

Föreskrifter i afseende å förordningens verkställighet.

§ dB.

1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente samt de
personer, hvilka särskildt förordnas vaka öfver denna förordnings efterlefnad,
åligger att åtala förbrytelser emot densamma.

2. 1 öfrigt eger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa
åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot hvarandra, ej
heller annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter kost eller underhåll,
ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjenare mot husbondefolk,
under den tid de äro i tjensten.

o. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd i mom.
1, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna
öfvervara målets utförande.

§ 39.

1. De i § 38 inom. 1 omförmälde allmänna åklagare ega att anställa
undersökning .om förbrytelse mot denna förordning äfvensom att verkställa
beslag.

2. Den, som förrättar undersökningen, bör för att tillgodonjuta det
skydd, honom dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig synbart
bära påbjudet tjenstetecken eller, innan förrättningen företages, uppvisa fullmakt
eller förordnande. I orten boende eller känd krono- eller stadsbetjent
vare likväl frikalla»! från skyldigheten att sålunda styrka sin behörighet.

o. Undersökningen må anställas i bränneri, så ock i annat rum eller
byggnad, som kan begagnas för bränvinstillverkning eller förvaring af bränvin.

§ 40.

Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i be -

15

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

slag tages eller i hans frånvaro hans ombud på stället eller någon af hans
husfolk skall förut tillsägas om beslaget.

§ 41.

Sker beslag å bränneri under den tid, då tillverkningsrätt der gäller,
må ej panna utbrytas eller någon del af tillverkningsredskapen borttagas eller
tillverkningens fortsättande hindras, innan första domstol i målet dömt redskapen
förbruten, der ej vid tillverkningen redskap eller sprithållare med
dold öppning begagnats eller afledning varit anbragt för bränvins lönliga uttagande
eller åverkan skett å kontrollapparaten.

§ 42.

Redskap, som tages i beslag, skall, till förekommande af dess utbyte
mot annan, af beslagaren utmärkas med särskild stämpel, der ej redskapen
vid beslaget fråntages egaren, i hvilket fall den skall sättas i allmänt förvar.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 Oktober 1887, vid hvilken
tid nådiga förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin den 2
Juni 1882 upphör att vara gällande; dock att tillsättningen af kontrollörer
skall för det tillverkningsår, som tager sin början den 1 Oktober 1887, ske
i enlighet med denna förordning samt att förbudet i § 3 mot användning af
majs, ris och andra råämnen, som äro af beskaffenhet att icke kunna inom
landet allmänneligen alstras, och rättigheten till restitution af skatt för bränvin,
som användes för tekniskt eller vetenskapligt behof, icke träda i kraft förr
än den 1 Januari 1888; och vill Kongl. Maj:t i särskild ordningsstadga för
bränvinsbränneriernä i riket meddela erforderliga bestämmelser angående förordningens
tillämpning.

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

Utdrag af ''protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 10
December 1886.

Närvaran de:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Epirensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre Tamm föredrog följande
mål och ärenden, nemligen:

Efter gemensam beredning med Chefen för Civildepartementet:

Riksdagens den 5 April innevarande år allåtna underdåniga skrifvelse
med anhållan att Kong!. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådana ändringar i förordningen angående vilkoren för tillverkning
af bränvin den 2 Juni 1882, som kunde leda till en mera betryggande
kontroll öfver bränvinsbeskattningen, äfvensom anbefalla den omarbetning
af ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna i riket, som för samma
ändamål funnes erforderlig.

I sammanhang härmed anmäldes:

a) ett af chefen för Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå,
till följd af honom den 21 sistlidne April meddelad nådig befallning, uppgjordt
och med memorial den 5 sistlidne Oktober öfverlemnadt förslag till

17

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 34.

bränvinstillverkningslag äfvensom till ordningsstadga för bränvinsbrännerierna
i riket jemte ett af Landskamereraren A. Holmquist afgifvet yttrande;

hvarefter till följd af nådig remiss särskilda yttranden öfver förslagen
afgifvits af Öfverstathallareembetet samt Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i
Stockholms, Upsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Calmar, Gotlands, Blekinge, Christianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs samt Örebro län;

b) en af C. W. Wallberg och I. Wallberg m. fl. industriidkare gjord
underdånig hemställan om restitution af tillverkningsskatt för den qvantitet
sprit, som under lagstadgad kontroll kunde visas vara för deras yrkens behof
använd;

öfver hvilken framställning ej mindre Tekniska Högskolan, än äfven
Kommerskollegium i underdånighet afgifvit infordrade utlåtanden;

c) en af Professorerne Ed v. Clason och P. Hedenius m. fl. institutionsföreståndare
vid Upsala ''universitet i underdånighet gjord hemställan, att restitution
af tillverkningsafgiften måtte beviljas för den sprit, som för de
olika institutionernas räkning för undervisningen eller för vetenskapliga ändamål
inköptes; samt

d) en af Karolinska Mediko-Kirurgiska Institutets lärarekollegium i
underdånighet gjord och genom Upsala universitets kansler till Kongl.
Maj.t öfverlemnad framställning angående restitution af tillverkningsafgiften
för den sprit, som vid institutet användes för vetenskapliga ändamål.

Sedan föredragande Departementschefen härefter uppläst ett inom Finansdepartementet
utarbetad! förslag till förordning angående vilkoren för tillverkning
af bränvin, hvilket förslag under Ditt. A. finnes detta protokoll
bilagd t, r

hemstälde Statsrådet, att Högsta Domstolen måtte genom
utdrag af detta protokoll anbefallas att afgifva underdånigt
yttrande öfver de i det nu upplästa förslaget till
bränvinstillverkningsförordning förekommande nya eller
förändrade bestämmelser af kriminalrättslig natur.

Hvad Statsrådet i förestående--— mål och ären den

hemstält och tillstyrkt behagade Hans Maj:t Konungen
gilla och bifalla.

Ex protocollo:
Axel Adelgren.

Pilt. till Pilsd. Prof. 1887. B. 1 Sami, 1 Afd. 20 Höft.

3

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

Litt. A.

Förslag

till

förordning angående vildren för tillverkning af bränvin.

Art. I.

Om rättighet till bränvin tillverkning och destiilering.

§ I (lass

års 1. Bränvin må tillverkas ej mindre af en hvar välfräjdad person,

förordning hvilken eger eller innehar i mantal satt eller särskild t skattlagd jord, än
$ X) äfven af den, som är behörig att idka fabriksrörelse. Atlider bränvinstillverkare
eller varder han försatt i konkurs, må redan anmäld tillverkning
utöfvas af döds- eller konkursboet.

2. Öfverståthållare, underståthållare, landshöfding, landssekreterare,
landskamererare, kronofogde, länsman, lands- och stadsfiskal, polistjensteman,
domare på landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik
emfrets- eller tjensteman, kyrkobetjent, folkskolelärare, i tjenst varande
läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman, så ock i allmänhet embetseller
tjensteman, som till följd af sin befattning kan komma att deltaga i
beslut om bränvinstillverkning eller kontroll derå, må dock icke befatta sig
med dylik tillverkning.

3. A ecklesiastika och andra boställen, sa ock å annan kronans jor ,
som ej med stadgad åborätt besittes, vare bränvinstillverkning förbjuden.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

19

§ 2.

1. Bränvinstillverkning skall vara tillåten från klockan tolf på dagen
första helgfria dag i Oktober månad till första helgfria dag i Maj
månad det derpå följande året vid samma timme; och vare bränvinstillverkning''
i sammanhang med pressjästberedning medgifven äfven under den återstående
delen af året mot de särskilda vilkor Kongl. Maj:t pröfvar erforderliga;
Kongl. Maj:t dock obetaget att, der högst vigtiga omständigheter
sådant föranleda, föreskrifva inställande under viss tid af all bränvinstillverkning.

2. Bränvinstillverkning eller mäskberedning dertill vare ej medgifven
från klockan tio om aftonen näst före sön- eller helgdag till klockan tio om
aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda tillverkningsmetoders begagnande
undantag från denna bestämmelse skulle finnas oundgängligen nödigt,
Kongl. Maj:t vill på särskild underdånig ansökning pröfva, huruvida sådant
undantag må medgifvas.

§ 3.

För bränvinstillverkning må begagnas redskap af hvilken storlek och
beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar, som för kontrollens
handhafvande äro eller varda föreskrifna. Äfven må användas alla slags
råämnen utom majs, ris och andra sådana, som äro af beskaffenhet att icke
kunna inom landet allmänneligen alstras.

§ 4.

Den, som vill idka bränsvinstillverkning, skall minst fjorton dagar
före den, då tillverkningen är afsedd att begynna, skriftligen anmäla sådant
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med uppgift å såväl stället för tillverkningens
bedrifvande som ock dagen, då den skall taga sin början, samt
dervid aflemna bevis, att han är behörig att utöfva bränvinstillverkning.
Af bolag tillämnad bränvinstillverkning skall anmälas af den, som enligt
gällande lag eger för bolaget föra talan, och skall dervid lemnas uppgift om
samtlige delegare i bolaget. Finner Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hinder
icke möta för handteringens utöfvande, varde tillståndsbevis utfärdadt.
Dock ma sadant bevis icke utfärdas för den, hvilken blifvit dömd till ansvar
för brott, som omförmälas i §§ 23 och 25 i denna förordning.

(§§ 3 och 9.)

(§ 4.)

(§ 50

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

(§ «■)

GS 7.)

(§ s.)

(§ 10.)

§ 5.

Vill den, som erhållit tillstånd till brän vinstill verkning, afstå från tillverkningens
utöfvande, utan att densamma tagit sin början, må anmälan
derom ske hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande; dock att vederbörande i
sådant fall vare pligtig godtgöra den kostnad, som möjligen uppstått genom
kontrollörs inkallande.

§ 6.

1. Vill bränvinstillverkare före den allmänna tillverkningstidens utgång
afstå från tillverkningsrätten, skall han derom göra skriftlig anmälan
hos den kontrollör, som är anstäld vid bränneriet, minst fem dagar före utgången
af det tillverkningsdygn, med hvilket han anmäler sig vilja afsluta
tillverkningen; dock att, om bränneri eller deri begagnad redskap genom
vådeld eller annan olyckshändelse blifvit väsentligen skadadt, tillverkningsrätten
må upphöra omedelbart efter det tillverkaren gjort skriftlig anmälan
derom. Kontrollören åligger att dels lemna tillverkaren bevis om gjord anmälan,
dels ock ofördröjligen underrätta Kongl. Majts Befallningshafvande
och öfverkontrollören om tiden för tillverkaingsrättens upphörande.

2. I bränneri, der tillverkningen sålunda blifvit anmäld att upphöra,
må den ej efter den utsatta tiden ega ruin utan förnyad anmälan, som i
§ 4 sägs.

3. Med tillverkningsdygn förstås i denna förordning tiden från klockan
tolf på dagen den ena till samma timme å nästföljande helgfria dag.

§ 7.

Om anmäld bränvinstillverkning ej företages inom fem tillverkningsdygn
efter den i anmälan uppgifna tid eller bränvinstillverkning afbrytes
utan sådan anmälan, som i § 6 mom. 1 omförmäles, eller utan Kongl. Maj:ts
derom meddelade föreskrift och ej inom fem tillverkningsdygn, det oräknadt,
hvarunder afbrottet inträdde, å nyo företages, åligger det bränvinstillverkaren
att för de tillverkningsdygn, under hvilka tillverkningen sålunda icke
utöfvats, gälda på bränneriet belöpande kontrollkostnader.

§ 8.

Förteckning öfver anmälningar och uppgifter enligt §§ 4 och 5 skall
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfversändas till öfverkontrollör sist da -

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

gen efter det sådan anmälan skett och till Finansdepartementets kontrolloch
justeringsbyrå första helgfria dag i hvarje vecka.

§ 9-

1. Vill någon under den tid, då han, enligt erhållet tillståndsbevis,
är till bränvinstillverkning berättigad, å bränneriställe genom särskild destillering
rena bränvin, må sådant ske under tillsyn åt kontrollör. Destillering
å bränneriställe under annan tid vare äfven medgifven; dock att anmälan
derom skall minst åtta dagar före den tid, destillering hvarje gång företages,
göras hos vederbörande öfverkontrollör.

2. I öfrigt må bränvins rening, vare sig genom destillering eller på
kall väg, verkställas såsom annan handtering, enligt hvad i gällande författningar
stadgas.

Art. II.

Om bränvins beskattning och uppläggande på nederlag.

§ io.

1. För bränvin, tillverkadt inom landet, skall, efter afdrag af två
procent, som äro skattefria, erläggas tillverkningsskatt med 40 öre för hvarje
liter af normalstyrka, hvarmed förstås bränvin, som vid + 15° å Celsii
termometer innehåller 50 volymprocent alkohol. Denna skatt skall inbetalas
till landtränteriet, dock hvarje gång icke för mindre än 1,500 liter.

2. Vid utförsel af bränvin må, efter hvad särskilt finnes stadgadt,
atnjutas restitution med 40,8 öre för hvarje liter renadt och med 40 öre för
hvarje liter icke renadt bränvin af normalstyrka.

3. Då bränvin under de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj:t vill
föreskrifva, göres till förtäring obrukbart (denatureras) för att användas för
tekniskt, eller vetenskapligt behof, må restitution åtnjutas med 40 öre för
hvarje liter bränvin , af normalstyrka; dock medgifves ej restitution för bränvin,
som användes till tvål, parfym eller, med undantag af ättika, till fabrikater,
afsedda att förtäras. Denatureradt bränvin är ej underkastadt försälj
ni ngsafgift.

(§ a.)

(S A3-)

22

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 34.

(S 13.)

§ 14.)

(§ 15-)

(§ 16.)

§ 11-

1. Har tillverkningen icke uppgått till 8,000 liter beskattningsbart
bränvin för hela den tid tillverkningsrätten galt, då skall förutom stadgad
skatt erläggas en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade
litertalet understiger nämnda belopp; och likaledes skall, i händelse tillverkningen
ej uppgått till 500 liter eller öfverstigit 5,000 liter i medeltal för hvarje tillverkningsdygn,
utgå en afgift af tio öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade
bränvinet understiger ett efter en medel tillverkning af 500 liter beräknadt tillverkningsbelopp
eller öfverstiger en medeltillverkning, beräknad efter 5,000 liter för
hvarje tillverkningsdygn. Dessa afgifter skola dock ej utgå, då tillverkningsrättens
upphörande grundar sig på anmälan efter olyckshändelse, hvarom i § 6
sägs, eller Kongl. Maj:ts derom meddelade föreskrift; och ankomme på Kongl.
Maj:ts pröfning, huruvida eller i hvad mån befrielse från densamma må
mcdgifvas, då bränvinet erhålles såsom biprodukt vid annan tillverkning.

2. De enligt mom. 1 utgående särskilda afgifter skall tillverkaren
inom fjorton dagar efter tillverkningsrättens upphörande inbetala till landtränteriet.
Sker det ej, läte Kong]. Maj:ts Befallningshafvande ofördröjligen
utmäta afgifterna; och skall emellertid det vid bränneriet tillverkade och vid
tillverkningstidens slut under offentlig vård qvarvarande bränvinet utgöra
pant för afgifterna.

§ 12-

Åf obeskattadt bränvin skola minst åttio procent såsom säkerhet för
skatten vara liggande på nederlag. Återstoden eger tillverkaren utbekomma
utan skattens erläggande, dock med skyldighet att före den 1 påföljande
Oktober erlägga derpå belöpande skatt, vid påföljd att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eljest låter ofördröjligen utmäta densamma.

§ 13-

Magasin eller rum för nederlag af bränvin skall finnas vid hvarje
bränneri, vara beläget i dess närhet och af tillverkaren upplåtet uteslutande
för bränvin, som skall utgöra säkerhet för ogulden skatt.

§ 14-

1. Bränvinstillverkare må efter tillverkningens upphörande hafva
obeskattadt bränvin qvarliggande å nederlag vid bränneriet, om anmälan

r

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84. 28

derom blifvit gjord hos Kong!. Maj:ts Befallningshafvande minst tio dagar
före tillverkningens upphörande.

2. Sättes bränneriet å nyo i gång, och har nederlaget emellertid icke
blifvit utrymdt, skall detta senare öfvertagas af den i tjenstgöring’ inträdande
kontrollören.

§ 15-

1. Inträffar minskning, vare sig genom läckning, afdunstning eller (§ #•)
olyckshändelse, i det å nederlag upplagda bränvinets litertal eller styrka,

skall ändock tillverkningsskatt erläggas för allt det bränvin, hvarför skatt är
ogulden; dock vill Kong]. Maj:t, der minskningen utan egarens vållande uppkommit
genom olyckshändelse, medgifva den lindring i skatten, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.

2. Å nederlag befintligt bränvin utgör pant för ogulden skatt; och
skall detsamma till ytterligare säkerhet för skattens utbekommande efter tillverkningsrättens
upphörande städse vara mot eldskada försäkradt till ett
värde ej understigande den oguldna skattens belopp; hvarjemte det åligger
tillverkaren att, då nederlaget öfvertages af tillsyningsman, till denne aflemna
försäkringsbandlingarna jemte behörigt bevis, att kronan eger rätt till så
stor del af försäkringssumman, som fordras för skattens gäldande. Underlåter
tillverkare att fullgöra hvad sålunda är föreskrifvet, vare nederlagsrätten
förverkad och anmäle kontrollör eller tillsyningsman genast förhållandet
hos Kong]. Maj:ts Befallningshafvande, som i så fall ofördröjligen förordnar
om skattens uttagande.

§ ie.

På Kongl. Maj:ts särskilda pröfning i hvarje fall skall bero, om och ($ 19 oeh §
under hvilka vilkor och kontroller samt mot hvilken nederlagsafgift nederlag 13" ,V)
af inhemskt bränvin utan sammanhang med bränvinstillverkning bör medgifvas;
och må, på sått särskild! derom är eller kan varda stadgadt, från
sadant nederlag, beläget i stapelstad vid saltsjön, bränvin ur riket utföras,
utan att tillverkningsskatt derför erlägges.

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

30.)

Art. III.

Om tillsyn vid bränneri och nederlag.

§ 17-

1. Öfverkontrollörer förordnas af Kongl. Maj:t till erforderligt antal
att hafva tillsyn å förordningens efterlefnad. Öfverkontrollör åtnjuter det
arfvode samt den ersättning för rese- och expeditionskostnader, som af Kongl.
Maj:t bestämmas.

2. Tillsyn vid bränneri skall, då, efter erhållet tillståndsbevis, tillverkningsrätt
der är medgifven, utöfvas af kontrollör.

3. Kontrollör utses af chefen för Finansdepartementets kontroll- och
justeringsbyrå och åtnjuter af staten:

a) arfvode under tjenstgöringstiden med tio kronor om dagen vid tillsyn
å ett och tolf kronor om dagen vid tillsyn å två brännerier;

b) reseersättning med femton kronor för hvarje gång han inträder I
tjenstgöring eller från ett till annat bränneri förflyttas samt dessutom tjugufem
kronor för tillverkningsåret, om han inträdt i tjenstgöring utom det
öfverkontrollörsdistrikt, der han är bosatt; och

c) ersättning för skrif- och förseglingsmaterialier samt postporto med
tio öre för hvarje dag han varit i tjenstgöring.

4. Kontrollör skall hafva sin bostad vid eller så nära intill bränneriet,
som öfverkontrollören anser erforderligt. Möter hinder att anskaffa bostad
och kost på tillräckligt närbeläget ställe, vare tillverkare på öfverkontrollörens
tillsägelse skyldig att mot tre kronor om dagen, som af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande godtgöres genom afdrag å kontrollörsarfvodet, tillhandahålla
kost samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å plats,
som af öfverkontrollören godkännes.

5. Nederlag vid bränneri, der tillverkningsrätt upphört, skall handhafvas
af särskild tillsyningsman.

6. Tillsyningsman förordnas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som äfven bestämmer honom tillkommande arfvode; och åligger det tillverkaren
att före nederlagets utrymmande eller öfverlemnande till kontrollör
hafva till tillsyningsmannen betalt arfvode.

Kongl. Majds Nåd. Proposition Ko 34.

25

§ 18.

Bränvinstillverkning må, ej företagas, innan kontrollapparat blifvit i brännhet
anbragt, tillståndsbeviset för kontrollören uppvisadt samt bränneri och
nederlagsmagasin af honom besigtigade.

§ 19-

1. Det tillverkade bränvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka
förmedelst den i bränneriet uppstälda kontrollapparaten.

2. Om kontrollapparat vid bränneri kommit i olag, skall kontrollör
derom genast underrätta öfverkontrollören samt tömma sprithållaren och aflysa
apparaten; hvarjemte kontrollören, intill dess öfverkontrollören annorlunda
föreskriiver, skall uppmäta och profva det bränvin, som sedermera tillverkas;
egande öfverkontrollören bestämma, efter hvilken grund det från närmast
föregående afösning af apparaten tillverkade bränvin skall beräknas.

§ 20.

1. Kontrollapparat anskaffas, eges och underhålles af staten.

2. Tillverkaren är skyldig att på egen bekostnad låta afhemta apparaten
från plats inom länet, hvilken öfverkontrollören bestämmer, samt att
likaledes bestrida kostnaden för dess uppsättning.

3. Efter tillverkningens upphörande qvarstannar kontrollapparaten vid
bränneriet under tillverkarens vård, så vida denne ej hos öfverkontrollören
anmäler sig vilja återlemna apparaten eller densamma af öfverkontrollören
återfordras; och åligger i så fall tillverkare att på egen bekostnad låta forsla
apparaten till plats inom länet, hvilken öfverkontrollören bestämmer.

4. All å apparaten eller dess tillbehör uppkommen skada, som kunnat
förekommas genom omsorgsfull vård, ersättes af tillverkaren.

§ 21.

1. Om vid profning, som ligger till grund för beskattning, mellan
bränvinstillverkare och kontrollör uppstår tvist om bränvinets alkoholhalt,
skall af detsamma tagas prof, hvilket under bådas försegling lemnas till
öfverkontrollören, som efter verkstäld profning med normaltermoalkoholometer
bestämmer alkoholhalten.

2. Anmäler tillverkare hos kontrollören missnöje med kontrollappara Bih.

till Rilcsd. Prof. 1SS7. B. 1 Sand. 1 Afd. 70 Käft. 4

(§ 22.)

(§ 23.)

(§ 24.)

(§ 26 )

(§ *?•)

(§ 38.)

26 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 34.

tens mätning, skall, så fort sig göra låter, kontrollmätning verkställas. Om
efter kontrollmätning, verkstad under minst två tillverkningsdygn och a minst
1,000 liter sprit, apparatens utslag visat sig öfverstiga det omedelbara mätningsresultatet
med en procent eller derutöfver, då skall afdrag å skatten
härför ske från den aflösning å apparaten, som närmast föregick anmälan
om missnöje.

Kostnaden för sådan kontrollmätning skall tillverkaren» betala, i händelse
apparatens utslag ej med minst en procent öfverstiger det omedelbara
mätningsresultatet.

§ 22.

Finner kontrollör eller -tillsyningsman olaglighet vara begången vid
något under hans uppsigt stäldt bränneri eller nederlag, gifve ofördröjligen
sådant tillkänna för allmän åklagare äfvensom för öfverkontrollören.

Art. IV.

Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.

§ 23.

1. Den, som tillverkar bränvin utan dertill erhållet behörigt tillstånd
eller under tid, då på grund af Kongl. Maj:ts nådiga beslut bränvinstillverkning
blifvit instäld, gälde den i § 10 stadgade tillverkningsskatt och böte
för lönbränning från och med 100 till och med 2,000 kronor eller stiaffes
med fängelse från och med en till och med sex månader.

2. Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld drifven
redskap, varde skatten beräknad efter redskapens afverkningsförmåga, som
skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd. Kan redskapens
storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter 500 liters tillverkning
under dygn. År tillverkningen utöfvad med mera sammansatt eller medelst
ånga drifven redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter hvad
utrönas kan, blifvit tillverkad, dock för minst 800 liter på dygnet. I begge
dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn; men har tillverkningen
blifvit utöfvad öfver 30 men ej 60 dygn, utgöres skatt för 60 dygn, och
Öfver 60 men ej 90 dygn för 90 dygn o. s. v.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

27

§ 24.

Då lönbränning skett, vare de vid förbrytelsen nyttjade redskap, det
vid beslagstillfället å stället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras,
förbrutna.

§ 25.

1. Den, som vid bränvinstillverkning från beskattning undansnillar
något af det bränvin, som tillverkas, begagnar tillverkningsredskap, ledningsrör
eller sprithållare med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin
kan lönligen uttagas, eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager
lås, som öfverkontrollör eller kontrollör i bränneri åsatt, eller gör
åverkan å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten, straffes med böter
från och med 500 till och med 5,000 kronor eller dömes till fängelse från och med
eu månad till och med ett år; dock att, der försnillning skett i större omfattning
eller eljest under försvårande omständigheter, må dömas till straffarbete
från och med två månader till och med två år. Den, som efter detta
lagrum dömes, skall ock utgifva den skatt, som belöper sig för det undansnillade
bränvinet, samt hafva förbrutit redskapen, det i bränneriet med dertill
hörande förvaringsrum och nederlagsmagasin vid beslagstillfället befintliga
bränvin och de kärl, i hvilka det förvaras.

2. Yarder någon, som begagnar nederlagsrätt, beträdd med att olofligen
bortföra bränvin från nederlaget eller bryter han kronans lås, som
blifvit satt å nederlagsmagasin, dömes till böter från och med 100 till och
med 2,000 kronor eller fängelse från och med en månad till och med två
år. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, dömes till straffarbete
från och med två månader till och med två år.

o. I fäll det olofligen bortförda bränvinet, hvarom i inom. 2 sägs,
återfinnes, vare det förverkadt; kan det ej tillrättaskaffas, gälde tillverkaren
dess värde.

§ 26.

Är tvist om beloppet af undansnilladt bränvin, eger domstol att i frågan
infordra yttrande från Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

§ 27.

Till redskap, som enligt § 24 eller § 25 mom. 1 är förbruten, räknas
hvarje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning eller bränning inrättad
redskap, sprithållare, äfvensom ångmaskin med tillbehör.

(§ 29.)

{§ 30.)

(Ny §.)

(§ 31.)

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

(§32)

(§ 33.)

(§ 34.)

§ 28.

1. Ofverträder bränvinstillverkare det förbud, som är gifvet i § "2
mom. 2, böte för hvarje gång, sådant sker, från och med 20 till och med
200 kronor.

2. Yerkställes annat till bränneri hörande arbete utom tillsyn vid
malt- eller jästberedning mellan klockan 8 på morgonen och klockan 5 om
aftonen å sön- eller helgdag, böte bränvinstillverkare från och med 5 till
och med 50 kronor.

§ 29.

1. Underlåter bränvinstillverkare att ställa sig till efterrättelse vare
sig af Kongl. Maj:t utfärdade särskilda bestämmelser angående denna förordnings
tillämpning eller de föreskrifter i fråga om tillverkares åligganden,
öfverkontrollör eller kontrollör i enlighet med denna förordning eller förenämnda
nådiga bestämmelser meddelar, vare ansvaret böter från och med
20 till och med 200 kronor.

2. Den, som tillverkar bränvin i sammanhang med pressjästberedning,
utan att samtidigt det af Kongl. Maj:t bestämda minsta utbyte af jäst i
medeltal erhålles, eller underlåter att, på sätt i g 9 mom. 1 är föreskrifvet,
hos öfverkontrollör göra anmälan om destillering af bränvin, böte från och
med 100 till och med 1,000 kronor.

3. Den, som vid bränvinstillverkning använder majs, risjjeller annat
otillåtet ämne, straffes med böter från och med 500 till och med 1,500 kronor
samt erlägge särskild afgift af 5 öre för hvarje kilogram af det olofligen
använda råämnet.

§ 30.

Vägrar man den, som eger anställa undersökning i afseende å förbrytelse
mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, der, enligt
§ 39, undersökning får ske, böte från och med 100 till och med 1,000
kronor.

§ 31.

1. För förbrytelse mot denna förordning af bränvinstillverkares hustru,
barn, tjenstefolk och i bränneriet anstälde arbetare ansvara tillverkare såsom
vore förbrytelsen af honom sjelf begången, derest icke omständigheterna

(§ 35.)

29

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 34.

göm sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar
tillverkaren ombud vid brännerirörelsens utöfvande, ansvare dock ombudet
jemte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

2. Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola,
fastän bränvinstillverkare icke är egare deraf, dömas förbrutna, när förbrytelse,
som medför sådan påföljd, är begången.

§ 32.

Bränvinstillverkare, som åt den vid hans bränneri anstälde kontrollör (§ 363
eller tillsyningsman såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och
med 20 till och med 200 kronor. Kontrollör eller tillsyningsman, som
gåfvan mottager, vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.

§ 33.

Skulle någon, hvilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri eller (§ 373
vid nederlag, eller den, hvilken har till tjensteåliggande att åtala förbrytelser
mot denna förordning, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning eller
att hafva främjat sådan förbrytelse eller försnillning af den skatt, tillverkare
bör erlägga, varde dömd till fängelse eller straffarbete från och med sex
månader till och med två år.

§ 34.

Om undersökning, hvarom i § 39 sägs, hos någon anställes emellan (§ 38.)
klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen, men förbrytelse ej
upptäckes, böte förrättningsmannen från och med 5 till och med 50 kronor,
der han ej haft giltig anledning till undersökningen.

§ 35.

Böter, som efter denna förordning ådömas, skola, om tillgång till 5eras (§ 393
gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 36.

Då tillverkningsskatt jemte böter blifvit ådömd enligt denna förordning, (§ 40.)
må, der tillgång saknas till skatten eller någon del deraf, böterna ej kunna
med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i stället undergå motsvarande
förvandlingsstraflf.

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

(§ 41.)

(§ 4.3.)

(§ 44.)

§ 37.

1. Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom värdet af
bränneriredskap och annan egendom, som anses förbrutne, tillfälle med en
tredjedel kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,
tage han hälften af åklagarens andel.

2. Efter anmälan af Kongl. Majrts Befallningshafvande eller chefen
för Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå kommer att på Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida i något fall åklagare eller annan för
ådagalagdt nit vid efterspanande och beifrande af förbrytelse mot denna förordning
gjort sig förtjent af någon belöning utöfver honom möjligen tillkommande
andel i ådömda böter samt redskap eller annat förbrutet gods.

Art. V.

Föreskrifter i afseende å förordningens verkställighet.

§ 38.

1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjenter samt
de personer, hvilka särskild t förordnas vaka öfver denna förordnings efterlefnad,
åligger att åtala förbrytelser emot densamma.

2. I öfrigt eger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa
åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot hvarandra,
ej heller annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter kost eller underhåll,
ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjenare mot husbondefolk,
under den tid de äro i tjensten.

3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd i mom.
1, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må
kunna öfvervara målets utförande.

§ 39.

1. De i § 38 mom. 1 omförmälde allmänna åklagare ega att anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning äfvensom att verkställa
beslag.

2. Den, som förrättar undersökningen, bör för att tillgodonjuta det
skydd, honom dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig synbart

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

bära påbjudet tjenstetecken eller, innan förrättningen företages, uppvisa
fullmakt eller förordnande. I orten boende eller känd krono- eller stadsbetjent
vare likväl frikallad från skyldigheten att sålunda styrka sin behörighet.

3. Undersökningen må anställas i bränneri, så ock i annat rum eller
byggnad, som kan begagnas för bränvinstillverkning eller förvaring af
bränvin.

§ 40.

Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i beslag
tages eller i hans frånvaro hans ombud på stället eller någon af hans husfolk
skall förut tillsägas om beslaget.

§ 41.

Sker beslag å bränneri under den tid, då tillverkningsrätt der gäller,
ma ej panna utbrytas eller någon del af tillverkningsredskapen borttagas
eller tillverkningens fortsättande hindras, innan första domstol i målet dömt
redskapen förbruten, der ej vid tillverkningen redskap eller sprithållare med
dold öppning begagnats eller afledning varit anbragt för bränvins lönliga
uttagande eller åverkan skett å kontrollapparaten.

§ 42.

Redskap, som tages i beslag, skall, till förekommande af dess utbyte
mot annan, af beslagare!! utmärkas med särskild stämpel, der ej redskapen
vid beslaget fråntages egaren, i hvithet fall den skall sättas i allmänt förvar.

o penna förordning skall träda i kraft den 1 Oktober 1887, vid hvilken
tid nadiga förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin den
2 Juni* 1882 upphör att vara gällande; dock att tillsättningen af kontrollörer
skall för det tillverkningsår, som tager sin början den 1 Oktober 1887, ske
i enlighet med denna förordning samt att förbudet i § 3 mot användning
af majs, ris, och andra råämnen, som äro af beskaffenhet att icke kunna
inom landet allmänneligen alstras, icke träder i kraft förr än den 1 Januari
1888; och vill Kongl. Maj:t i särskild ordningsstadga för bränvinsbrännerierna
i riket meddela erforderliga bestämmelser angående förordningens tillämpning.

(§ 45.)

(§ 40.)

(§ 47.)

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 34.

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts
Högsta Domstol Måndagen den 21 Februari 1887.

Andra rummet.
Närvarande:

Justitieråden: von Hopsten,

Hernmarck,

Ahlgren,

Örbom,

Abergsson*

Herslow,

Norberg.

Till slutlig behandling företogs det till Högsta Domstolen för afgifvande
af yttrande öfverlemnade, i protokollet för den 1 innevarande manad
omförmälda förslag till förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin,
i hvad förslaget innefattade nya eller förändrade bestämmelser af kriminalrättslig
natur; varande berörda förslag bilagdt detta protokoll.

Så vidt förslaget, enligt remissen, utgjorde föremål för Högsta Domstolens
granskning och utlåtande, föranledde detsamma följande anmärkningar.

§ 25-

•

Högsta Domstolen ansåg, att, vid jemförelse mellan de i lista och
2:dra momenten omförmälda förbrytelser och mellan de straff, som enligt
förslaget kunna å samma förbrytelser följa, syntes de i 2:dra mom. utsatta
straffbestämmelser vara för stränga. Isynnerhet saknades giltig anledning
att för det i 2 mom. omförmälda brott bestämma högre maximum för fängelsestraffet
än för brott mot 1 mom. Om eu nederlagsinnehafvare företoge sig
att olofligen bortföra bränvin från nederlaget, så beröfvade han derigenom

33

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 34.

kronan endast den säkerhet för beräknad och påförd tillverkningsskatt, som
kronan hade i det å nederlaget befintliga bränvinet. En sådan förbrytelse
vore af vida lindrigare art än den i lista mom. omförmälda, hvarigenom
kronan svikligen beröfvades möjligheten att beräkna och påföra tillverkningsskatt
för det undansnillade bränvinet. Förbrytelse mot 2 momentet i 25 §
hade hufvudsakligen samma konstitutiva bestämningar, som det i 22 kap.
13 § Strafflagen omnämnda förfarande att svikligen återtaga det gods,
man i pant till annan lemnat eller denne eljest under panträtt innehade,
hvilken sistnämnda förbrytelse i allmänhet kunde försonas med böter och
endast då omständigheterna vore synnerligen försvårande medförde fängelsestraff.
Att bryta kronans lås, som blifvit satt å bränvinstillverkares nederlagsmagasin,
vore en åtgärd, närmast jemförlig med den i 34 § Tullstadgan
omnämnda att olofligen bryta lås eller sigill, som af tullbetjent blifvit
satta å fartygs luckor eller andra ingångar tilll rum, der gods förvarades,
eller att på annat sätt bereda sig tillgång till sådana med lås eller tullsigill
försedda rum. En dylik förbrytelse mot Tullstadgan vore straffbar enligt
10 kap. 21 § Strafflagen, i hvilket lagrum såsom straff för brytande af
offentlig myndighets insegel, hvarmed saker eller skrifter tillslutne vore, bestämdes
böter eller fängelse i högst sex månader. Äfven om, med hänsyn
till senare tidens erfarenhet om förbrytelser mot förordningen angående vilkoren
för tillverkning af bränvin, det kunde vara nödvändigt att för dylika
förbrytelser stadga strängare straff än som följde å andra med dem jemförliga
lagöfverträdelser, ansåg dock Högsta Domstolen, att straffet för brott,
hvarom 2:dra mom. handlar, icke borde sättas högre, än att den längsta
strafftiden blefve, om fängelse ådömdes, sex månader och, då straffarbete
följde, ett år.

§ 29. ’

Justitieråden von Hofsten, Hernmarck, Örbom, Åbergsson, Herslaw
och Norberg funno sig icke böra ingå i bedömande af frågan, huruvida
den inhemska jordbruksnäringens intresse må anses fordra, att endast sådana
råämnen, som kunde inom landet allmänneligen alstras, Unge användas för
bränvinstillverkning, men ansågo ur rättslig synpunkt det icke vara lämpligt
att för en viss klass af näringsidkare med kriminelt ansvar belägga ett
eljest tillåtet användande af egna, till riket lofligen införda råämnen. °

§ 31.

-Tustitierådet örbom, med hvilken Justitierådet Norberg instämde, yttrade:
Till följd af vissa egendomliga förhållanden, som äro förknippade med
Bih. till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 20 Käft. 5

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

bränvinsindustrien, har lagstiftningen i hithörande ämnen att förete åtskilliga
afvikelser från allmänna kriminalrättsliga och processuella grundsatser. J)en
betänkligaste och efter min åsigt minst befogade bland dessa afvikelser återfinnes
i 1 mom. af denna §, enligt hvilken bränvinstillverkare skall, när
öfverträdelse af den ifrågavarande förordningen är begången af hans husfolk
eller arbetare, anses och straffas såsom gerningsman, derest han ej förmår
bevisa tillvaron af särskilda omständigheter, som göra det sannolikt att förbrytelsen
skett utan hans vilja och vetskap. När således t. ex. en bränneriarbetare
varder lagligen förvunnen att hafva å redskap anbragt öppning eller
afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas (§25 mom. 1), eller
att hafva sönderbrutit lås å nederlagsmagasin (§ 25 mom. 2) men gerningsmannen,
som i verkligheten med sin åtgärd afsett att för egen räkning tillgripa
bränvin eller att göra husbonden skada, inför rätta falskeligen förnekar
sådan afsigt och till sitt eget fredande pådiktar husbonden delaktighet i eller
vetskap om gerningen, erfordras icke någon vidare bevisning för husbondens
fällande, utan straffet drabbar honom — och honom ensam — derest han
ej gitter bevisa sin oskuld. En sådan bevisning är emellertid icke alltid,
äfven för den faktiskt oskyldige, möjlig att åstadkomma, i synnerhet om alla
eller flere bland hans arbetare varit delaktige i förbrytelsen eller eljest rotat
sig tillsammans emot honom. Den ifrågavarande presumtionen emot husbonden
kan sålunda under ogynsamma förhållanden otvifvelaktigt föranleda
dertill, att den oskyldige straffas och den brottslige går fri; och vådan häraf
har högst väsentligt ökats genom den skärpning presumtionen erhållit i förevarande
förslag, hvilket icke i likhet med nu gällande lag i ämnet inskränker
presumtionens giltighet endast till de fall da straffpåföljden utgöres af penninge
böter eller förlust af redskap — således hufvudsakligen af ekonomisk natur
och jemförelsevis mindre betydenhet — utan låter presumtionen gälla.såsom
fullt bevis äfven då straffet är ganska långvarigt frihetsstraff.

En dylik förvridning af allmänna bevisreglerna i brottmål synes icke
vara förtjent att bibehållas i en ny författning i ämnet, helst då genom nya
ytterligt skärpta straffbestämmelser och kontroller frestelsen och tillfället för
bränvinstillverkarne sjelfva att försöka försnillningar antagligen måste blifva
vida mindre än tillförene. Det torde ock kunna ifrågasättas huruvida det
är välbetänkt att på idkarne af ifrågavarande lofliga och för statens finansiella
behof oumbärliga näring trycka stämpeln af presumerad brottslighet i
alla möjliga fall och dervid lemna dem nästan hjelplös! i oärliga eller illvilliga
arbetares våld.

På grund af hvad jag sålunda anfört anser jag förevarande § höra i
så måtto ändras, att, i öfverensstämmelse med de i gällande författning om
bränvinsförsäljning § 47 stadgade grunder, husbonde endast varder ansvarig

35

Kongl. Maj:ts JSlåd. Proposition N:o 34.

för förbrytelse, som med hans vetskap begås af hans hustru, husfolk eller i
hans arbete antagen person.

§ 33.

Högsta Domstolen ansåg, att om, såsom anledning vore att antaga,
meningen vore att orden »försnillning af den skatt tillverkare bör erlägga»
skulle afse jemväl sådan förbrytelse, som omförmäldes i § 25 mom. 2 af
förslaget, torde detta böra på ett tydligare sätt uttryckas.

Ex protocollo:
Th. Wilh. Malm.

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

Utdrag af. protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 13
Maj 1687.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptandek,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre Tamm anmälde
ånyo det vid statsrådsprotokollet för den 10 December sistlidet år fogade
förslag till förordning angående vilkoren för tillverkning af. bränvin äfvensom
öfriga till ärendet hörande och i samma protokoll omförmälda framställningar
samt tillkännagaf, att Högsta Domstolen numera afgifvit utlåtande
öfver samma lagförslag.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anmälde Departementschefen
vidare:

a) särskilda underdåniga ansökningar af Direktionen för Veterinärinstitutet
och Styrelsen för Stockholms Högskola äfvensom en af Vetenskapsakademiens
sekreterare till chefen för Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
aflåten skrifvelse, åsyftande dessa framställningar, att de nämnda
institutionerna måtte få åtnjuta restitution af tillverkningsskattén för den sprit,
som till vetenskapligt behof användes;

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

b) ett inom Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå uppgjordt
förslag till förordning angående restitution af tillverkningsskatt för
bränvin, som användes för tekniskt eller vetenskapligt behof; och

c) en af ett större antal personer gjord framställning om framläggande
för Riksdagen af förslag till lag om allmänt förbud mot rusdryckers tillverkning
och försäljning, med undantag för medicinska och industriella behof,
att fullt tillämpas efter tio år, samt om de öfvergångsåtgärder, som under
tiden vore att vidtaga.

Härefter yttrade Departementschefen:

»Det torde nu tillåtas mig att få angifva de väsentligaste olikheter,
som finnas mellan det inom Finansdepartementet uppgjorda förslaget till förordning
angående vilkoren för tillverkning af bränvin och nu gällande författning
i ämnet, och de skäl, som åberopas för de ifrågasatta förändringarne,
samt att i sammanhang härmed yttra mig angående de anmärkningar, som
inom Högsta Domstolen blifvit framstälda mot förslaget.

Dervid anhåller jag att först få erinra derom, att Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 5 April 1886 anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i förordningen
angående vilkoren för tillverkning af bränvin den 2 Juni 1882, som
kunde leda till en mera betryggande kontroll öfver bränvinsbeskattningen, äfvensom
anbefalla den omarbetning af ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna i
riket, som för samma ändamåls vinnande kunde finnas erforderlig, hvarjemte
Riksdagen särskildt anfört, att den i § 30 mom. 1 af berörda förordning innefattade
straffbestämmelse, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, ej varit tillräckligt
verksam, i det densamma vore alltför mild i jemförelse med de straff,
som strafflagen stadgade för förfalskning och bedrägeri, och ej stode i rimligt
förhållande till den stora vinst, hvilken kunde genom bränvinsförsnillning
åtkommas.

Beträffande frågan om anordnande af en mera verksam kontroll öfver
bränvinstillverkningen, så hafva vissa inom ett eller annat län yppade, bekanta
förhållanden tillfyllest ådagalagt behofvet af skärpta bestämmelser i
detta afseende. I förevarande förslag förekomma derföre såväl en förändrad
ordning för kontrollörers tillsättande som någon förändring i sättet för deras
aflönande. I det förslag till ny ordningsstadga för bränvinsbrännerierna i
riket, som utarbetats inom Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå,
upptagas derjemte åtskilliga bestämmelser i syfte att åstadkomma en
väsentligen skärpt kontroll. Af dessa synas mig särskildt böra framhållas
dels föreskriften i § 6 om att sprithållarerummet bör vara under kronans
lås — i följd hvaraf § 25 mom. 3 i förordningen den 2 Juni 1882 blir
öfverflödigt — dels den i § 31 omförmälda skärpta kontroll öfver inmäsk -

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

ningen, dels ock den i § 18 intagna föreskrift om tätare aflösning å kontrollapparaten.

Enligt hittills gällande stadganden om vilkoren för tillverkning åt bränvin
har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande varit den myndighet, hvilken
det ålegat att utöfva tillsyn öfver kontrollen. Före husbehofsbränningens
afskaffande fanns ingen särskild kontrollpersonal, utan hade kronobetjeningen
att öfvervaka beskattningen å bränvinstillverkningen. Efter år 185o utöfvas tillsyn
genom öfverkontrollör och kontrollör. Bränneriernas störa antal under de
första årtiondena efter husbehofsbränningens afskaffande, de ofullständigare
kommunikationerna samt bristen på en fastare organiserad öfverkontroll i
orterna gjorde, att länsstyrelserna fortfarande måste hafva väsentlig befattning

med kontrollen. D

Förhållandena äro nu ändrade. Bränneriernas antal har från 600 till
700 nedgått till omkring 200. Efter år 1883, då det nya systemet med
sjelfverkande kontrollapparater infördes, har öfverkontrollörsinstitutionen erhållit
större fasthet genom öfverkontrollörers inkallande i tjenstgöring på helt
år. Kontrollen har genom apparaterna blifvit mera teknisk och torde höra
utvecklas i denna rigtning, framför allt genom strängare öfvervakande af inmäskningsarbetet
i brännerierna. Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå,
som enligt gällande instruktion har att öfvervaka kontrollen å bränvinsbeskattningen,
är genom förstärkt tjenstepersonal och framför allt genom de
lättade kommunikationerna satt i tillfälle att allt mer omedelbart taga befattning
med kontrollens detaljer, hvilka, ehuru af stor vigt, maste vara mer eller
mindre främmande för länsstyrelserna.

Tiden synes derföre vara inne att från länsstyrelserna till den centrala
myndigheten öfverflytta handhafvandet af bränvinskontrollen, helst den nu
rådande delningen af åligganden och ansvar svårligen kan vara för kontrollen
gagnelig, utan i vissa fall föranleder obehöfliga omvägar. Ony sålunda den
åsigt vinner godkännande, att länsstyrelserna, utom hvad angår utfärdande
af tillståndsbevis till bränvinsbränning samt uppbörden af debiterad tillverkningsskatt,
böra befrias från befattning med kontroll öfver bränvinstillverkningen
och denna kontroll helt och hållet handhafvas af kontroll- och justeringsbyrån,
så torde ock deraf följa, att de personer, på hvilka kontrollens
säkerhet ytterst beror, eller kontrollörerna, böra tillsättas af nämnda byra,
helst Eders Kongl. Maj:t eller Chefen för Finansdepartementet icke skäligen
lärer böra betungas med deras förordnande.

Genom denna förändring skulle åtskilliga andra fördelar ernas. Sa är
det gifvet, att likformighet och följdrigtighet skulle införas i fråga om kontrollörers
befordran och användning. Eu öfverkontrollör, som har flera län
under sin inspektion, kunde få använda de kontrollörer, som företrädesvis
borde användas. Det skulle ej inträffa, att, såsom nu sker i län med fa

39

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 34.

brännerier, samma person årligen tjenstgör såsom kontrollör vid samma bränneri.
Byrån blefve småningom i tillfälle att vinna kännedom om personalen och
kunde tillse, att denna icke ökades öfver behofvet. Det anses nemligen
otvifvelaktigt, att utnämning af ett större antal kontrollörer, än som behöfves,
hvarigenom eu hvar blott får en kort tids tjenstgöring, icke är till förmån
för befattningen. Vidare kunde kontrollör flyttas från ett öfverkontrollörsdistrikt
till ett annat, hvilket innebär möjlighet att beträffande kontrollörerna
erhålla mera opartiska vitsord, i det annan öfverkontrollör än den, som föreslagit
kontrollör, kunde blifva skyldig vitsorda hans lämplighet att vidare användas.
Slutligen skulle genom utsigten att under större delen af tillverkningsåret
kunna påräkna förordnande samt genom någon förbättring i aflöningen,
hvarom jag längre fram kommer att yttra mig, helt visst bättre qvalificerade
personer, än hittills varit fallet, finnas villiga att söka kontrollörsbefattning.

Om ock hos byrån må förutsättas mindre personalkännedom än hos
länsstyrelserna, bör dock ihagkommas, att såväl länsstyrelsernas som byråns
utnämningslätt är väsentligen bunden och begränsad genom öfverkontrollörens
förslag samt att öfverkontrollören, som har största olägenheten af olämpliga
kontrollörsutnämningar och bättre än någon annan bör känna de personer,
hvilka tjenstgöra under honom, har både största intresse och största möjlighet
att rigtigt bedöma, hvilka sökande som böra utnämnas.

En sådan förändrad anordning för tillsättande af kontrollörerna var
redan iakttagen i ett af chefen för kontroll- och juste ringsbyrån uppgjordt
förslag, öfver hvilket på nådig befallning yttranden afgifvits från Eders Kong].
Maj:ts Befallningshafvande i de län, der bränvinstillverkning förekommer. I
flertalet af dessa yttranden har förslaget i nu ifrågavarande del antingen förordats
eller ock lemnats utan anmärkning. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Christianstads, Elf borgs
och Skaraborgs län hafva åter mot detsamma framstäf åtskilliga anmärkningar.
Sammanställas dessa, finnes följande vara mot förslaget anmärkt:
att detsamma innebure en centralisation af förvaltningen, hvilken ej vore af
behofvet påkallad.# Det vore nemligen icke visadt, att Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande vidare saknade förmåga att nöjaktigt fullgöra ett åliggande,
som under mer än trettio år varit dem anförtrodt, eller att chefen för kontroll-
och justeringsbyrån egde bättre insigter derutinnan. Byråchef i statsdepartementjntoge
ej heller den ställning, att beslutanderätt kunde honom tilldelas.
För sådan rätt skulle erfordras, att byrån skildes från Finansdepartementet
och ombildades till ett sjelfständigt embetsverk. Af byråns befattning med
kontrollen a bränvinstillverkningen följde ej heller, att den borde utse kontrollörerna.
Dessa vore nemligen icke tjensteman, utan ombud för bevakande
af kronans rätt, och sådana ombud utsåges ju af Eders Kongl. Maj:ts Be -

40 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

fallningshafvande. Dessutom blefve byråchefen, i saknad af personkännedom,
vid utnämningen bunden af öfverkontrollörens förslag, men öfverkontrollörerna
befunne sig ej i den ställning, att en sådan magt borde dem tillerkännas.
Den fullkomligaste kännedom om personer och förhållanden i orterna vore
åter att finna hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Då denna myndighet
hade att tillgå förslag från öfverkontrollörerna, vore byråchefen redan
i tillfälle att utöfva inflytande på tillsättande af kontrollörerna, hvilkas tekniska
insigter för öfrigt enligt § 11 i nuvarande ordningsstadgan skulle styrkas
genom intyg af öfverkontrollör. Skulle slutligen samma personer användas under
hela tillverkningsåret, blefve officerare och extra ordinarie landsstatstjenstemän
icke vidare i tillfälle att mottaga förordnande såsom kontrollör. Kontrollörerna
skulle derigenom alltmer komma att bilda en särskild tjenstemannaklass utan
fast aflöning eller pensionsrätt, och att anspråk på sådana förmåner skulle
framkomma, kunde ej betviflas. Eu länsstyrelse anmärkte derjemte, att tillgång
till erforderligt antal extra landsstatstjenstemän icke blefve att tillgå,
derest ej länsstyrelsen vore i tillfälle att genom någon tids förordnande såsom
kontrollörer bereda dessa extra ordinarie!’ något bidrag till deras uppehälle.

Om det ock må erkännas innefatta en oegentlighet, att, såsom dock
redan eger rum, en sjelfständig beslutanderätt uppdrages åt byråchef i ett
statsdepartement, finner jag dock de af Eders Kongl. Haj:ts bemälde Befallningshafvande
anförda anmärkningar icke rubba de ofvan anförda grunder,
genom hvilkas antagande jag anser den ifrågasatta anordningen komma att
medföra en bättre och säkrare kontroll. Hvad särskilt angår den uttalade
farhågan för anspråk hos kontrollörerna på ordinarie lön och pensionsrätt,
synas mig sådana anspråk hos kontrollörerna icke behöfva befaras mera än
hos öfverkontrollörerna, hvilka ju äro anstälda på helt ar. I det inom tinansdepartementet
uppgjorda förslaget är alltså iakttaget, att kontrollörerna tillsättas
af chefen för departementets kontroll- och justeringsbyrå.

Vid tiden för kontrollapparaternas införande antogs, att kontrollör i
många fall skulle kunna utöfva tillsyn vid mer än ett bränneri. Erfarenheten
har emellertid visat, att dessa fall ej äro särdeles talrika, och de torde blifva
än mer sällsynta, om fordringarne på öfvervakandet af inmäskningarne skärpas.
Förslaget upptager derföre icke stadgandet i § 20 mom. 2 i förordningen
den 2 Juni 1882 om distriktsindelning och förutsätter, att högst två brännerier
kunna stå under samma kontrollör.

Det sätt, på hvilket de med kontrollörsbefattning förenade förmånerna
utgått, har icke varit fördelaktigt vare sig för kontrollörerna eller för kronan.
Kontrollör, som har tillsyn vid ett bränneri, åtnjuter för närvarande sex
kronor om dagen jemte bostad och kost, derför ersättning utgår af statsmedel
med högst tre kronor om dagen. Derjemte åtnjuter han ersättning för expensutgifter,
skjuts- och traktamentsersättning för resa till och från tjenstgörings -

41

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

området samt skjuts inom samma område. Förslaget afser att lemna kontrollören
tio kronor om dagen till hans fria förfogande, med rätt för honom
att välja bostad och skyldighet att sjelf bekosta de dagliga resorna till briinneriet.
Tillhandahållas rum och kost af bränneriegaren, bör derför utgå tre
kronor om dagen. Det kommer då att ligga i kontrollörens intresse att bo
nära bränneriet, men ej hos tillverkaren. Vid tillsyn öfver två brännerier
skall dagarfvodet utgå med tolf kronor. För erhållande af enkelhet föreslås
vidare, dels att reseersättningen skall utgå med femton kronor för hvarje
gång kontrollören inträder i tjenstgöring eller från ett till annat bränneri
förflyttas samt dessutom med tjugufem kronor för tillverkningsåret, om han
inträdt i tjenstgöring utom det öfverkontrollörsdistrikt, der han är bosatt, dels
ock^ att ersättning för skrif- och förseglingsmaterialier samt postporto skall
utgå med tio öre för hvarje dag, han varit i tjenstgöring. Det föreslagna
dagarfvodet af tio kronor om dagen till kontrollörens fria förfogande torde
innebära en icke oväsentligt ökad förmån, utan att kontrollen derför blir i
det hela dyrare.

Från frågan om kontrollörernas arfvode torde vara lämpligt att öfvergå
till den om aflönande af tillsyningsman vid bränvinsnederlag. För närvarande
åtnjuter sådan tillsyningsman, då han ej tillika är kontrollör, arfvode
till belopp af fyra kronor för hvarje förrättning samt ersättning för skjuts
med mera. Godtgörelsen bekostas i allmänhet af staten, men af nederlagsinnehafvaren,
då förrättning på hans begäran förekommit mer än en gång
i veckan. Såsom ersättning för statens kostnader erlägger nederlagets innehafvare
nederlagsafgift, som, enligt närmare bestämmelser i § 16 inom. 4
af förordningen den 2 Juni 1882, erlägges med 3 kronor 75 öre för hvarje
helt tusental liter bränvin. Vissa år hafva nederlagsafgifterna icke förslagit
till betäckande af tillsyningsmännens aflöning, andra år har kronan åter haft
något öfverskott. Under åren 1874—1884 utgjorde sammanlagdt nederlagsafgifterna
...................................................................... kronor 361,623: —

och omkostnaderna...................................................... 319,317:__

således utgjorde öfverskottet ...................................... kronor 42 306: —

eller i medeltal 3,846 kronor om året. Ehuru statskassans behållning således
är ytterst oväsentlig, äro dock tillverkarnes omkostnader för nederlagen högre,
än hvad de skäligen borde vara, hvilket icke kan undgå att väcka missnöje.
Under de nämnda åren kostade vid 141 nederlag hvarje uttag af bränvin: vid 4
mindie än tio kronor, vid 15 mellan tio och tjugu kronor, vid 16 mellan tjugu och
trettio kronor, vid 27 mellan trettio och femtio kronor, vid 41 mellan femtio och
hundra kronor samt vid 38 öfver etthundra kronor. Det är visserligen sannt, att
detta är kostnaden icke blott för uttag af bränvin från nederlag, utan äfven
för tillsyn och räkenskapsföring, men i allt fall synes beloppet vara för högt,
Bih. till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 20 Raft. G

42 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

och sannolikt torde vara, att en del deraf åtgår till kostnader, som genom
en annan anordning skulle kunna undvikas. Det synes vidare vara obilligt,
att innehafvarne af de större nederlagen skola genom deras större afgifter
bidraga till aflönande af tillsyningsman vid de mindre eller sådana, der blott
en ringa mängd bränvin är upplagd. Det nuvarande stadgandet medför äfven
nödvändigheten att bestämma en minimiqvantitet, som bör vara å nederlagupplagd.
Alla dessa olägenheter skulle undanrödjas, om, såsom i förslaget
iakttagits, tillverkaren, med befrielse från nederlagsafgiften, ålägges att godtgöra
tillsyningsmans arfvode med belopp, som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eger bestämma, i hvilket fall tillsyningsmannen sannolikt ej
kommer att anlitas oftare, än omständigheterna kräfva, och ersättningen att
motsvara den verkliga kostnaden. Härigenom skulle ock besparas allt besvär
med debitering af nederlagsafgift samt författande, verificerande och granskning
af tillsyningsmäns räkningar. Den nu ifrågasätta anordningen har äfven
i allmänhet lemnats utan anmärkning af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
om än en eller annan af dem uttalat betänkligheter.

Lika med hvad Riksdagen uti ofvananmärkta skrifvelse anfört torde
Eders Kongl. Maj:t finna de förbrytelser, som omförmälas uti § 30 mom. 1
af nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin, vara
allt för mildt bedömda såväl vid jemförelse med de straff, hvilka strafflagen
stadgar för förfalskning och bedrägeri, som den stora vinst, hvilken kan
genom bränvinsförsnillning åtkommas. Såsom exempel ma endast anföias,
att förfalskning af en aln eller en vigt skall, da bruk af det förfalskade egt
rum, straffas med straffarbete under minst ett år, då deremot åverkan å kontrollapparaten
försonas med böter. I § 2;> mom. 1 af förslaget upptagas nu
samma förbrytelser som i § 30 mom. 1 af nu gällande lag. Dervid hafva
dock iakttagits ett par ändringar. Så hafva orden »för sådant ^ändamål»
uteslutits, då ju ändamålet med användande af redskap eller sprithållare med
dold öppning icke kali vara annat än att undansnilla bränvin. Vidare kan
underlåtenhet att aflemna föreskrifven del af det tillverkade bränvinet icke
ifrågakomma, om, såsom afsedt är, sprithållaren skall sta under kronans las,
och hvad nuvarande stadgande derom innehaller är alltså uteslutet. Med afseende
å den olika grad af brottslighet, som kan förefinnas hos de i detta
lagrum beskrifna gerningar, måste straffbestämmelsen erhålla en vidsträckt
latitud. Förslaget upptager derför böter från och med 500 till och med 5,000
kronor eller fängelse från och med en månad till och med ett ar, dock att,
der försnillning skett i större omfattning eller eljest under försvårande om -

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Si. 43

ständigheter, må dömas till straffarbete från och med två månader till och
med två år.

Ändring af straffbestämmelsen i detta moment påkallar emellertid ändring
af vissa andra straffbestämmelser i lagen. I § 28 mom. 1 och § 30
mom. 2 i förordningen den 2 Juni 1882 bestämmes bötesbeloppet efter
skattens belopp och det antal gånger, förbrytaren förut undergått bestraffning.
Det förstnämnda af dessa lagrum stadgar endast böter, det senare högst
fängelse och detta endast för tredje resan. I förslagets § 23 mom. 1 (motsvarande
§ 28 mom. 1 i nu gällande förordning) bestämmes ansvaret till
böter från och med 100 till och med 2,000 kronor eller fängelse från och
med eu till och med sex månader. Förslagets § 25 mom. 2 motsvarar med vissa
förändringar § 30 mom. 2 i nuvarande förordningen. Det har nemligen ansetts
nödigt att låta lagrummet äfven omfatta det fall, att kronans lås för
nederlagsmagasin brytes. Enligt det förslag, öfver hvilket Högsta Domstolen
afgifvit yttrande, upptogs i detta moment bötesansvar från och med 100 till
och med 2,000 kronor eller fängelse från och med en månad till och med
två år, men, der omständigheterna voro synnerligen försvårande, straffarbete
från och med två månader till och med två år. De sålunda i sistnämnda
lagrum föreslagna straffbestämmelser har Högsta Domstolen vid jemförelse
med åtskilliga anförda lagrum ansett vara för stränga. I öfverensstämmelse
med den mening, som af Högsta Domstolen uttalats, har jag ock i förslaget
vidtagit den ändring, att högsta strafftiden blifver, om fängelse ådömes, sex
månader och, då straffarbete följer, ett år.

Med anledning af en utaf Högsta Domstolen vid § 33 i förslaget gjord
anmärkning har detta undergått sådan ändring, att tydligt uttryckes, att §:n
afser jemväl sådan förbrytelse, som omförmäles i § 25. Senare delen af nuvarande
§ 37 är utesluten, då, enligt hvad i ordningsstadgan föreskrifves,
öfverkontrollör utan annan myndighets hörande kan försätta kontrollör ur
tjenstgöring och annan bestraffning än befattningens förlust ej synes böra
stadgas såsom påföljd för kontrollörs försumlighet.

Med afseende å de anmärkningar, två af Högsta Domstolens ledamöter
framstält mot den ifrågasatta lydelsen af § 31 mom. 1, har jag i förslaget
vidtagit sådan ändring, att detta lagrum kommer att i det väsentligaste
öfverensstämma med nu gällande stadganden. Någon anmärkning har emellertid
icke förekommit i afseende å det ifrågasatta stadgandet derom, att ansvarsfriheten
icke utsträckes till det ombud, tillverkaren vid rörelsens utöfvande
begagnat och som måste vara don egentligen ledande vid försnillningen.
Nämnda stadgande är således bibehållet.

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

Bland de yrkanden på ändringar i tullagstiftningen, Indika på senare
tider framträdt med synnerlig styrka, märkes fordran på tull för majs. Eu
dylik tull beslöts till och med af 1880 års Riksdag, ehuru densamma åter
afskaffades två år derefter. En mycket utbredd önskan om åsättande af tull
i detta fall gör sig emellertid fortfarande gällande och har i motionsform uttalats
äfven vid den innevarande Riksdagen. Iiufvudsakliga syltet med denna
tull är att genom majsens fördyrande hindra eller åtminstone begränsa dess
användning såsom råämne vid bränvinstillverkningen. Mot denna tull och ett
deraf verkadt fördyrande af varan har åter den betänklighet yppats, att man

på samma gång stegrade priset på ett godt foderämne, som egde en ganska

vigtig användning särskild t för svinafveln. Detta förhållande har föranledt
mig att taga i öfvervägande, huruvida man icke i lagstiftningen om bränvinstillverkningen
borde vidtaga förfoganden, som tillgodosåge det ofvan angifna
syftet med majstullen, utan att verka någon olägenhet för dem, som

önskade använda majs för utfodring eller andra ändamål. Det efter min

åsigt i allmänhet berättigade sträfvandet att, der sådant kan undvikas, icke
genom tullar å råämnen försvåra vilkoren för en inhemsk industri eller fördyra
dess produkter eger nemligen icke tillämpning på bränvinstillverkningen,
ty långt ifrån att ett fördyrande af bränvinet af lagstiftaren anses såsom
någon olägenhet, kan man ju säga, att en sådan effekt just är denna lagstiftnings
syfte. Om således bränvinspriset skulle i någon mån stiga derigenom
att icke samma tillfälle som nu vidare stode tillverkaren öppet att använda
majs för bränning, bör detta ej vara egnadt att väcka någon betänklighet.
I fråga åter om hvad lagstiftningen i detta afseende bör stadga kunde det
visserligen ifrågasättas att låta eu högre tillverkningsskatt drabba det af majs
framstälda bränvinet, men den kontroll öfver inmäskningen en sådan anordning
förutsätter är förbunden med synnerliga svårigheter, så mycket större
som det mångenstädes är endast tidtals majs användes, under det att
eljest inhemska råämnen inmäskas eller ock majs brännes i blandning med
andra ämnen. Jag har derföre ansett mig böra föreslå ett fullständigt förbud
mot majsens användning vid bränvinstillverkning. Kontrollen öfver detta
förbuds efterlefnad är ej svår att verkställa, och icke heller i andra hänseenden
behöfver man befara några afsevärda olägenheter af förbudet, då dels,
såsom jag redan antydt, ett möjligt fördyrande af bränvinet icke är egnadt
att väcka några betänkligheter och dels man icke har att frukta någon brist
i tillgången på eller svårighet att anskaffa andra råämnen för bränning, så
länge spanmål och potates äro vid införsel tullfria. Att det med hänsyn till
de grundsatser, man i allmänhet vill se tillämpade inom näringslagstiftningen,
kan synas såsom en oegentlighet att förbjuda en industri att begagna ett
visst råämne, som är af oskadlig natur, må väl medgifvas, men bör ej i detta
fall tillmätas något synnerligt afseende, då hela bränvinslagstiftuingen är en

45

Kongl. Maj:ts Råd. Broposition 1S:o 34.

undantagslagstiftning, hvilken redan i så många andra afseenden innehåller
betydliga inskränkningar i den frihet, som i allmänhet åtnjutes af andra
näringar, och detta äfven der sådana ej påkallas ur kontrollsynpunkt. Det
här föreslagna förbudet är ock, såsom jag redan antydt, af beskaffenhet att
dess efterlefnad kan noggrant öfvervakas, ett förhållande, som icke alltid inträffar
med inskränkningar på näringsfrihetens område. Med majs hafva
likstälts ris och andra sådana råämnen, som äro af beskaffenhet att icke
kunna inom landet allmänneligen alstras, men hvilka dock hittills haft ringa
användning vid brännerierna i vårt land. För att göra förbudet effektivt,
kan det ej undvikas att belägga dess öfverträdande med ansvar, då kontrollören
ej eger makt att hindra tillverkningens fortsättande, om han skulle
finna majs användas vid inmäskningen.

På senare tider hafva till Eders Kongl. Maj:t inkommit åtskilliga framställningar
af näringsidkare och vetenskapliga institutioner i syfte att återbetalning
af tillverkningsskatt måtte medgifvas för den sprit, som användes
för tekniskt eller vetenskapligt behof. Sålunda har Malmö sockerfabriks aktiebolags
styrelse år 1884 anhållit om skattefrihet för sprit, som användes inom
bolagets vid Arlöf belägna s. k. elutionsfabrik för framställning af sockerkalk.
. Efter det Kommerskollegium i infordradt yttrande erinrat, att återbetalning
af tillverkningsskatt för den sprit, som förbrukas till utbringande
af socker ur melass, skulle innebära en orättvisa mot öfriga industrier, hvilka
kunna behöfva använda sprit, har Eders Kongl. Maj:t vid föredragning af
ansökningen den 12 Juni 1885 lemnat densamma utan afseende. Vidare har
Apotekaren O. E. Wallén i en framställning, som, då den undergått förberedande
behandling, torde få af mig särskild t för Eders Kongl. Maj:t an
målas, väckt fråga om rått för fabrikanter af peter att återfå tillverkningsskatten
för använd sprit. Medicinalstyrelsen, som haft att yttra sig öfver
denna framställning, har dervid med afseende på faran för seterns missbrukande
såsom rusdryck, om den kunde säljas för det låga pris, som af skatterestitutionen
blefve en följd, afstyrkt bifall till ansökningen, såvidt dermed afsågs
peter och seterarter, som inom landet förbrukas. Med anledning slutligen "af
eu utaf C. W. Wallberg m. fl. gjord underdånig ansökan, afseende att åt
alla industriidkare, för hvilka sprit är ett oundgängligt beredningsämne, måtte
medgifvas återbetalning af tillverkningsskatten för den sprit, som för yrket
användes, hafva Tekniska Högskolan och Kommerskollegium hufvudsakligen
anfört, att då, enligt hvad kändt vore, den vanliga alkoholen vore för en
mängd tekniska och industriella ändamål oumbärlig, måste deraf följa, att

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3i.

priset å ett ämne, som tillika utgjorde ett ramaterial för eu del andra ämnens
tillverkning, skulle vara af största betydelse för industrien samt att vid
sådant förhållande den skatt, som vore åsatt sprittillverkningen, maste utöfva
ett väsentligt inflytande på tillverkningskostnaden inom de yrken, der sprit
användes för frambringande af de respektiv^ yrkenas produkter. Kollegium,
som instämde i Tekniska Högskolans uttalande i fråga om skatfeiestitutionens
befogenhet såväl i allmänhet som ur statsekonomisk synpunkt, fäste sig dock
vid de svårigheter, som vid genomförandet inaste möta, och tillstyrkte i likhet
med Tekniska Högskolan utredning af hit hörande förhållanden, särskildt
i fråga om den kontroll, staten måste utöfva öfver den inom industrien förbrukade
alkoholen. En sådan utredning torde föreligga i det inom kontrolloch
justeringsbyrån uppgjorda förslag till förordning angående restitution af
tillverkningsskatt för sprit, som användes för tekniskt och vetenskapligt behof.

Efter dessa uttalanden af de nämnda myndigheterna torde jag endast
behöfva framhålla det obilliga och ekonomiskt origtiga deruti, att den skatt,
som afser att träffa förtäringen af rusdrycker, äfven drabbar det bränvin,
hvilket användes för tekniskt eller vetenskapligt behof, o^h lärer jag icke
behöfva beröra sjelfva principfrågan annat än för så vidt undantag från den
uppstälda grundsatsen om skattefrihet synas nödvändiga. I föista lummet
erinras härvid, att den höga bränvinstillverknmgsskatten motsvaras saväl af
statens inkomstbehof som af det ur allmän sedlighetssynpunkt vigtiga ändamålet
att fördyra och derigenom försvåra åtkomsten af ett farligt och ofta
förderfligt njutningsmedel. Såvida bränvin utan att kemiskt förvandlas användes
till beredande af njutningsmedel, synes derför återbetalning af tillverkningsskatten
ej böra medgifvas. Alla alkoholhaltiga drycker höra således
undantagas. Med afseende å hvad Medicinalstyrelsen anfört i fråga om »tern
lärer skattefrihet för den sprit, som dertill användes, icke kunna för närvarande
medgifvas. Till alkoholhaltiga njutningsmedel, om ock af oskyldigare beskaffenhet,
höra parfymer, i hvilka alkoholen alltid är eu hufvudbeståndsdel.
Äfven tvåltillverkningen synes böra undantagas, hufvudsakligast derföre att
det endast är vid de finare och dyrare tvålsorterna, som sprit användes, och
det synes ovisst, huruvida dessa fabrikat, äfven om skattefrihet medgåfves
för den använda spriten, här skulle kunna tillverkas i nog stor skala för
att kunna uttränga utländskt fabrikat. En annan vigtig förbrukning af sprit
är dess användande såsom bränn- eller lysämne. Frågan, huruvida restitution
af skatt för den sprit, som på detta sätt användes, bör medgifvas, är
för närvarande i Tyskland föremal för förslag. Att sådan restitution äi pnncipielt
rigtig, torde erkännas, likasom att möjligheten af spritens användande
pa sådant sätt skulle vara af stor betydelse såväl för bränvinstillverkningen
som för de industrigrenar, hvilka skulle komma att för nämnda ändamål an -

47

Kongl. Maj.-ts ATåd. Proposition N:o 34.

vånda sprit. Utredningen om hvilken kontroll, som skulle härför erfordras,
har dock icke hunnit så långt, att något förslag i detta fall nu kan framställas.

Då frågan om återbetalning af tillverkningsskatt för sprit, som användes
till tekniskt bruk, är af betydelse i statsfinansielt hänseende, har det
varit angeläget att söka utreda, huru stora qvantiteter, som användas inom
yrkena, och hafva för sådant ändamål uppgifter insamlats, Indika dock icke
kunnat blifva fullständiga, utan endast omfatta flertalet större förbrukare,
hvaremot förbrukningen i mindre skala ej kan utrönas. Bland större förbrukare
må i första rummet nämnas ättiksfabrikanterna, som för närvarande torde
använda omkring 400,000 liter af normalstyrka, hattfabriker, i gång varande
och under anläggning, 70,000 liter, färg- och fernissfabrikanter 10,000 liter,
förgyllare och listfabrikanter 20,000 liter, snickare och möbelpolerare 50,000
liter, en fabrik för framställning af sockerkalk ur melass 80,000 liter samt till
diverse ändamål omkring 50,000 liter eller tillsammans 680,000 liter, motsvarande
en tillverkningsskatt af 272,000 kronor. Visserligen är det högst
sannolikt, att återbetalningsbeloppet skulle hastigt stiga, i det flere kemiskt-tekniska
industrier skulle uppstå, hvilka hittills till följd af den höga beskattningen
på råmaterialet sprit icke kunna bestå i täflan med fabriker i andra länder,
såsom Tyskland, Frankrike, England och Nederländerna, der sedan flera år
tillbaka skattefrihet är medgifven för sprit, som användes till industriella
ändamål. Men det är tydligt, att en framtida stegring af restitutionsbeloppet
genom hädanefter uppstående spritförbrukande industrier icke innebär någon
minskning i statens behållna inkomst af bränvinstillverkningsskatten, emedan
denna kommer att ökas med lika stort belopp som tillväxten i restitution af
skatt. Såsom minskning i statsinkomst måste således anses endast de skattebelopp,
som efter nu bestående förhållanden belöpa sig på den sprit, hvilken
för närvarande användes för tekniskt bruk. Nu bestående handelsgemenskap
med Norge, i hvilket land skattefrihet för sprit till tekniskt bruk infördes
genom kungörelse den 24 Juni 1884, synes påkalla dylik frihet i Sverige,
emedan all konkurrens med norska varor, beredda med skattefri sprit, vore,
om varorna få hit tullfritt införas, omöjlig i samma mån som spriten är ett
vigtigt beredningsämne för dessa varor.

I de länder, der återbetalning af skatt medgifves för bränvin, användt
till tekniskt bruk, är såsom oundgängligt vilkor till förekommande af missbruk
föreskrifvet, att bränvinet skall, innan det användes, denatureras eller
under tillsyn åt kontrolltjensteman försättas med främmande ämne, som gör
det onjutbart. Såsom denatureringsmedel användas flera olika i sprit lösliga
vätskor af mer eller mindre motbjudande lukt och smak, hvilka ej utan mycken
svårighet och kostnad kunna ur bränvinet aflägsnas och äfven med de
bästa hjelpmedel i detta hänseende qvarlemna någon lukt och smak af denatureringsmedlet.
De vigtigaste af dessa medel äro, allt efter det ändamål,

48 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Å:o 34.

hvartill spriten skall användas, träsprit, terpentinolja, hjorthornsolja och ättika,
hvilka i bestämd mängd tillsättas. Det vanligaste medlet är träsprit,
som erhålles genom torr destination af trä och består af en blandning åt
flere vätskor, hvilkas kokpunkter ligga hvarandra temligen nära. Dessa
ämnen äro metylalkohol, aceton, alljlalkohol och starkt luktande, vid högre
temperatur kokande träoljor. Faran af missbruk utaf bränvin, blandadt med
träsprit, är mindre än för det på annat sätt denaturerade bränvinet, förutom
att blandningen är af eu för smaken så vidrig beskaffenhet, att den icke
lär kunna förtäras af någon menniska med normalt smaksinne. Kostnaden
att frånskilja träspriten är ock så betydlig, att den i väsentlig mån måste
afhålla från försök i detta afseende, och då återstår endast den betänkligheten,
att denatureradt bränvin skulle kunna förtäras, om det i mindre qvantiteter
inblandades i vanligt bränvin. Men det är tydligt, att det ej kan
vara särdeles lockande att för skattevinsten på en mindre qvantitet göra
stora qvantiteter för smaken motbjudande.

Beträffande bränvin, denatureradt med terpentinolja, hjorthornsolja och
ättika, inskränkes faran för missbruk i hög grad derigenom, att denaturering
på sådant sätt skulle få ske endast hos fabrikanter, som sjelfva förbruka
bränvinet för sina tillverkningar. Försäljning af sålunda denatureradt bränvin
skulle deremot icke få ega rum. Den med ättika denaturerade spriten
skulle lättast kunna återvinnas genom ättikans neutralisering och lösningens
destination, men detta omöjliggöres genom den strängare tillsyn, ättiksberedningen
måste underkastas med afseende på de betydligare qvantiteter sprit,
som der förbrukas.

Då vilkoret för tillverkningsskattens återbetalning är bränvinets denaturering,
så kommer tydligen sjelfva denatureringsoperationen att blifva en
vigtig del af kontrollen; ty ingen kan få rättighet till återbetalning af
tillverkningsskatt för större qvantitet, än han låtit denaturera. Kontrollen
kommer således i första rummet att innebära noggrann bestämning af den
hos hvarje yrkesidkare eller försäljare denaturerade spriten. Derjemte fordras
äfven sådana kontrollåtgärder, hvarigenom trygghet vinnes, att den
denaturerade spriten endast användes för uppgifvet, tillåtet ändamål. Till
dessa åtgärder hör, att det använda eller försålda beloppet sprit redovisas,
af fabrikant genom anteckning af don successiva förbrukningen och af försäljare
genom bokföring af hvarje särskildt försåld post, samt att i fabriker
och på försäljningsställen inventering sker af återstående förråd till utrönande
af dess öfverensstämmelse med de förda anteckningarna. Om derjemte
med afseende på fabriker, der tillverkningsjournal föres, denna journal skall
vara tillgänglig för kontrollanten, bill- trygghet kunna vinnas, att den denaturerade
spriten ej användes till andra ändamål än de uppgifna.

Emedan många förbrukare af sprit till tekniskt ändamål, såsom snic -

49

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 34.

kåre, möbelpolerare m. ii., använda endast så små qvantiieter, att hvar och
en icke kan lata för sig denaturera, men dessa små qvantiteter sannolikt
tillsammantagna utgöra eu ej ringa del af hela förbrukningen, är det önskvärd!,
att försäljning af denaturerad sprit må raedgifvas under stadgade kontroller.
Denatureringsmedlet skulle för sådan sprit alltid utgöras af träsprit,
tillsatt i temligen stor mängd, nemligen beräknadt efter 5 volymdelar på bränvin
af normalstyrka, och försäljningsrätten inskränkas till vissa af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande godkända innehafvare af minutförsäljningsrättighet.
Det synes nemligen icke rådligt att inrätta särskilda rättigheter för
handel med denatureradt bränvin, emedan sådana lätteligen kunna missbrukas
till täckmantel för smyghandel med vanligt bränvin. Ännu större fara
för missbruk skulle naturligtvis uppstå, om handel med denatureradt bränvin
lemnades fri. Genom denna handels förening med "vanlig minutering
vunnes den ytterligare trygghet, som ligger deruti att, då de allra flesta minuteringsrättigheterna
i städerna — och endast dessa komma antagligen härvid
i fråga — äro öfverlåtna åt bolag, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
kunde inskränka sina medgifvanden till sådana minutförsäljare, som äro af
bolagen beroende och öfvervakade. För utlemning af denaturerad sprit från
minuteringsställe skulle derjemte af köparen företes intyg, utfärdadt af offentlig
myndighet, att köparen såsom utöfvare af visst yrke anmält sig behöfva
inköpa uppgifven qvantitet denaturerad sprit, hvartill han genom intyget berättigas.
Ett stadgande att sådan sprit ej finge försäljas eller utlemnas i
mindre poster eller på mindre kärl än af 10 liters rymd borde äfven vara
egnadt att förekomma missbruk, utan att för yrkesidkarne kännas betungande.

Då de närmare bestämmelserna angående erforderliga kontroller äro
ordningsföreskrifter af liknande beskaffenhet med dem, som innehållas i den
af Eders Kongl. Maj:t utan Riksdagens hörande utfärdade ordningsstadgan
för bränvinsbrännerierna, torde det förslag till sådana föreskrifter, som blifvit
å kontroll- och juste ringsby rån utarbetadt, icke böra underställas Riksdagen.

I förslaget till förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin
är åter under § 10 mom. 3 inrymd föreskrift derom, att, då bränvin
under de vilkor och den kontroll, Eders Kongl. Maj:t vill föreskrifva, göres
till förtäring obrukbart (denatureras) för att användas för tekniskt eller
vetenskapligt behof, restitution må åtnjutas, dock ej för bränvin, som användes
till tvål, parfym eller, med undantag af ättika, till fabrikater, afsedda
att förtäras; Och är det vidare uttryckligen utsagdt, att denatureradt bränvin
icke är underkastadt försäljningsafgift.

Bih. till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 20 Hälft.

7

50

Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

I öfrigt hafva i författningen dels i sak och dels i form vidtagits
åtskilliga ändringar, af hvilka de vigtigare torde böra antydas.

I § 1 har dels uttryckligen uttalats, att bränvinstillverkare bör ega
god frejd, dels ock intagits bestämmelser, för det fall tillverkare aflider eller
råkar i konkurs. Deremot har senare delen af mom. 3 uteslutits såsom
öfverflödigt. Bestämmelsen om bolags rätt till bränvinstillverkning är flyttad
till § 4.

§ 2 i förordningen den 2 Juni 1882 är utesluten, då det synes öfverflödigt,
att annan pröfning sker än den, som bestämmes i § 4 åt förslaget.

Då det i § 3 mom. 3 af nu gällande förordning stadgade förbud att
tillverka mer än 5,000 liter eller mindre än 500 liter om dagen endast
haft den påföljd, som i § 13 af samma förordning sägs, har det icke ansetts
skäligt att bibehålla samma förbud. Deremot innehåller förslagets § 11 —
som motsvarar nuvarande § 13 — föreskrift om samma påföljd för öfvereller
undertillverkning, dervid tydligt blifvit uttryckt, att den särskilda afgiften
af 10 öre för litern skall utgå såväl för det belopp, hvarmed tillverkningen
under hela perioden understiger 8,000 liter, som för skilnaden
mellan den efter 500 liter för dygn beräknade och den verkliga tillverkningen.
Enligt det nya förslaget ankommer det på Eders Kongl. Maj:ts
pröfning, huru eller i hvad mån befrielse från dessa afgifter må ega rum,
då bränvinet erhålles såsom biprodukt vid annan tillverkning. Ett sådant
stadgande har visat sig behöflig!, särskild! för jästfabriker utan bränvinsbränning,
men der dock i sköljvattnet erhålles en ringa mängd alkohol,
hvilken, då den ej uppgår till 500 liter om dygnet, svårligen kan tillvaratagas
utan nedsättning i minimitillverkningen.

Det synes icke rådligt att lemna alldeles utan kontroll den destillering
af bränvin, som vid vissa brännerier medelst särskilda reningsapparater sker
å tid, då bränvin der ej tillverkas. Före år 1883 utöfvades tillsyn öfver
sådan destillering af särskilde tillsyningsman, som aflönades af tillverkarne,
men då den nämnda destilleringen merendels sker endast vissa dagar, ofta
med längre mellantider, möter det stundom svårighet att utan för stor
kostnad anordna kontroll på stället. Anmälan hos öfverkontrollör möjliggör
för denne att följa och öfvervaka denna handtering, hvilken, lemnad
alldeles fri, kan, då den bedrifves i bränneri, innebära fara för missbruk.
Förslagets § 9 innehåller derföre ett stadgande i sådant syfte och § 29
mom. 2 en straffbestämmelse.

Nuvarande § 21 har uteslutits, då det synes vara onödigt att i en
författning stadga, att eu annan författning skall efterlefvas.

I förslagets § 18 säges nu uttryckligen, att kontrollapparat skall vara
uppsatt i bränneri, innan tillverkning der må börja. För öfrigt upptager

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34. 51

§:n det väsentliga af nuvarande § 22, hvars öfriga innehåll åter finnes i
ordningsstadgan.

Nuvarande § 23 motsvaras af förslagets § 19. Senare delen af mom.
1 återfinnes i § 10. I öfrigt har lagrummet undergått någon ändring. Så
snart anledning finnes att förmoda, det kontrollapparat kommit i olag, bör,
oberoende af tillverkarens anmälan, mätning och profning ske af det tillverkade
bränvinet. Bestämmelsen, att kontrollapparat vid förmodadt olag
skall skiljas från redskapen, anses olämplig: apparaten bör qvarstå i oförändradt
skick, fastän mätning och profning sker. Det är också endast på
detta sätt, som felets storlek kan utrönas och rättelse anbringas beträffande
den efter närmast föregående afösning tillverkade myckenheten.

Förslagets § 21 bestämmer för lösande af möjligen uppkommande tvist
om bränvins alkoholhalt ett enklare sätt än nuvarande § 26.

Slutligen torde endast behöfva erinras, att följande stadganden i nu
gällande förordning återfinnas: § 12 mom. 3 i förslagets § 16, § 14: 2
i § 26 ordningsstadgan, § 18 mom. 1 dels i förslagets § 12 och dels i
ordningsstadgan samt § 25 mom. I och 2 i ordningsstadgan.

I öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört har jag låtit uppgöra
förslag till förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin.):*

Sedan berörda förslag blifvit af Departementschefen uppläst, hemstälde
han, att Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga
detsamma.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande
Departementschefen sålunda hemstält; och skulle nådig
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan
--— till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

G. Louis De Geer.