Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 3.
1
N:o 3.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen rörande förändrad
lydelse af åtskilliga paragrafer i förordningen
angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och
sjöfarts för hållanden af den 29 Maj 1874; gifven Stockholms
slott den 6 April 1887.
Med anledning af Riksdagens i underdånig skrifvelse den 16 Maj
nästlidet år framstälda anhållan, det Kongl. Maj:t måtte låta verkställa
revision af nådiga förordningen den 29 Maj 1874 angående Sveriges och
Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden, vill Kongl. Maj:t,
under åberopande af härvid fogade protokoll i svenskt statsråd af den
28 Maj 1886, i sammansatt svenskt och norskt statsråd af den 31 December
1886 och den 4 sistlidne Februari samt i svenskt statsråd af
denna dag, föreslå Riksdagen att för sin del godkänna följande
Förslag
till förändrad lydelse af §§ 3, 4, 8, 9, 14, 16 och 18 af ofvanberörda
nådiga förordning.
§ 3.
Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid införsel
landvägen från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter,
med undantag af:
Bih. till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Samt. 1 Afä.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
a. Socker och sockertillverkningar, derunder inbegripet sirup,
b. Tobak och tobakstillverkniugar,
4‘. Bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker,
d. Malt och malttillverkningar,
€. Brändt eller malet kaffe och
f. Spelkort,
för hvilka varor, såvidt de uti det rike, dit de införas, i allmänhet
äro tullpligtiga, full tullafgift skall erläggas, utom i de fall,
som i nästa paragraf sägs, samt
t/. Kläder, hvilkas öfvertyg är väfdt, st.iekadt, knutet eller på strumpstol
tillverkadt i annat land än Sverige eller Norge. För sådana
varor skall, när tullafgiften för öfvertyget är högre i det land, dit
införseln sker, än i det andra landet, utom i de fall, som i nästföljande
paragraf omnämnas, erläggas en å klädernas hela vigt
beräknad tullafgift, motsvarande skilnaden emellan de i de båda
länderna för öfvertyget gällande tullsatser.
År en vara tillverkad i Sverige eller Norge af materialier, antingen
producerade i ettdera riket eller i begge rikena tullfria, anses
sådan vara utgöra inhemsk tillverkning, ehvad större eller mindre arbete
å densamma blifvit nedlagdt.
År varan åter tillverkad, helt eller delvis, af utländska, i någotdera
riket tullpligtiga ämnen, och kan det derå nedlagda arbetet hänföras
till hvad med husflit, handtverk eller fabriksverksamhet allmänligen
förstås, då må ock sådan vara räknas till svensk eller norsk tillverkning,
utom i de fall att bearbetningen endast består i:
l:o. Förmalning, krossning eller blandning,
2:o. Rensning (rectificering) af lysoljor,
•Ro. Fållning, kantning, förseende med linning, knappar, fransar eller
spetsar och dylikt,
4:o. Målning, lackering, bronsering eller annan öfverstrykning, samt
5:o. Tvinning, blekning, färgning, tryckning eller appretering af'' garn
och manufakturvaror.
§ 4.
Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med
undantag för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift
som tull, medgifvet att af utländska till införsel tillåtna samt svensk
eller norsk tull underkastade alster eller tillverkningar tullfritt medföra
följande mindre partier, nemligen:
3
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.
Band, alla slag, tillsammans 60 meter,
Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans 4 liter,
Garn, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
Kaffe 10 kilogram,
Malt 70 liter,
Risgryn 10 kilogram,
Salt 4 hektoliter, •
Socker 20 kilogram,
Tobak 5 kilogram,
Tråd, alla slag, tillsammans 5 kilogram,
Vin, alla slag, 20 liter,
Väfnader, alla slag, tillsammans 20 meter,
Öl 40 liter;
Alla andra varor till ett sammanräknadt värde af 80 kronor; dock
må värdet af hvarje särskild varuartikel icke öfverstiga 40
kronor.
Tullfrihet, hvarom i denna paragraf säges, gäller icke för sådana
varor, som resande för egen eller annans räkning medför, då dessa i
handelsafsigt införas.
§ «■
Hvad afsändare!!........blifva meddelade.
Då utländska oförtullade........uttaga böter till belopp af
10 kronor för hvarje kilogram utaf........på bestämmelseorten.
§ 9-
Svenska och norska........norsk tillverkning.
För erhållande af sådant bevis om en varas svenska eller norska
afvel eller tillverkning skall varuafsändaren till den myndighet, hos
hvilken beviset begäres, aflemna eu på heder och tro afgifven skriftlig
försäkran, att varan blifvit å uppgifvet ställe inom landet tillverkad,
med uppgift tillika, huruvida varan är tillverkad af enbart inhemskt
svenskt eller norskt ämne eller om jemväl utländskt ämne deri ingår
och om beskaffenheten af den bearbetning, varan på detta ställe har
undergått. 1 händelse afsändaren sjelf tillverkat varan, skall denna
försäkran afgifvas af honom, men eljest af tillverkaren eller, der det visas,
att hinder möter att erhålla dennes försäkran, af två trovärdige män,
hvilka om varans tillkomst ega tillförlitlig kännedom, vederbörande
4
Kongl. Ma/j ds Nåd. Proposition N:o 3.
myndighet i allt fall obetaget att, om anledning dertill förekommer,
fordra jemväl annan bevisning om varans inhemska ursprung samt att
kräfva vittnens intyg om egenhändiga namnteckningen af den eller de
personer, som afgifvit försäkringen.
Vederbörande myndighets bevis, hvilket bestämdt skall vitsorda,
att varan är af inhemsk afvel eller tillverkning, skall tecknas å ofvanomförmälda
försäkran. Afser beviset kläder, skall detsamma derjemte
innehålla upplysning om, huruvida öfvertyget är inhemskt eller utländskt
fabrikat.
§ 14-
Svenska eller norska naturalster och andra varor, hvilka efter
ordalydelsen i § 3 äro att anse såsom svenska eller norska tillverkningar,
skola, när de införas från det ena till det andra riket i ettdera
rikenas fartyg, utan att fartyget under resan i främmande hamn lossat
eller lastat, vara tullfria eller tullpligtiga enligt hvad i ofvannämnda
paragraf är bestämdt, utan afseende på partiets storlek, endast med
undantag af spanmål........half tull.
Fartyg, som i främmande hamn endast aflemnat eller mottagit
passagerare med deras resegods (handelsresandes medförda varor och
varuprof häri dock icke inbegripna), anses icke hafva lossat eller lastat
derstädes.
I öfrigt kommer........varder stadgadt.
§ 16-
Om sättet för bevisets utfärdande gäller hvad i § 9 finnes stadgadt.
§ 18.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 nästkommande Juli,
då ock motsvarande föreskrifter blifva för Norge gällande. Den fortfar
att gälla till dess för båda rikena annorlunda förordnas eller två
år förflutit, sedan någotdera riket om ändring eller upphäfvande af
densamma för sin del fattat af det andra rikets samtycke oberoende
beslut.
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 3. 5
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det utskott,
till hvars behandling detsamma varder af Riksdagen öfverlemnadt;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och
ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Gust. Tamm.
(3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
Utdrag af protokollet öfver Jinansär end en, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 Maj
1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Chefen för Finansdepartementet^ Hans Excellens Herr Statsministern
Themptander föredrog följande mål och ärenden:
Riksdagens den 15 innevarande månad aflåtna underdåniga skrifvelse,
deruti Riksdagen anhållit, att Kongl. Maj:t ville, så snart möjligen
ske kunde, låta verkställa en af förhållandena påkallad revision
af nådiga förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels-
och sjöfartsförhållanden den 29 Maj 1874 samt vidtaga de åtgärder,
som för uppnående af det med revisionen afsedda ändamål
kunde finnas erforderliga;
i sammanhang hvarmed Herr Statsministern anmälde:
l:o) Generaltullstyrelsens underdåniga skrifvelse den 13 Februari
1880 angående ändring eller förklaring af § 4 i omförmälda förordning;
Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 3. 7
i anledning hvaraf Kommerskollegium afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande; hvarefter Generaltullstyrelsen på grund af nådig befallning
inkommit med vidare yttrande i ärendet;
2:o) Norska Regeringens Finants- och Tolddepartements skrifvelse
den 29 December 1882 angående tolkningen af nyssnämnda § 4 i nådiga
förordningen den 29 Maj 1874;
hvaröfver Generaltullstyrelsen sig yttrat; och
3:o) två till Kongl. Maj:t ingifna skrifter, deruti dels firman
Johansson & Carlander i Göteborg med flere idkare af bomullsspinnerioch
väfverirörelse i Sverige, dels ock Norrköpings fabriksförenings
fullmägtige gjort underdåniga framställningar i fråga om tolkningen af
den i nämnda förordning förekommande bestämmelsen om tullfrihet i
det ena riket för det andra landets tillverkningar m. m.;
i anledning hvaraf Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen
afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande; hvarefter påminnelser mot
samma utlåtande inkommit från industriidkare, som inlemnat nämnda
skrifter.
Härefter anförde Herr Statsministern:
»Riksdagen har i den nu föredragna skrifvelsen anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t måtte, så snart ske kunde, låta verkställa en af förhållandena
påkallad revision af nämnda förordning, den så kallade mellanrikslagen.
Går man till de förhandlingar inom Riksdagen, hvilka egt
rum i detta ämne, finner man, att deri revision, Riksdagen sålunda
begärt, gäller två punkter i lagen.
Den ena punkten afser rätta tolkningen af § 4, som handlar om
de mindre partier af vissa eljest tullpligtiga varor, som vid resa öfver
gränsen från ena till andra riket få tullfritt medföras. På samma sak
har Generaltullstyrelsen i sina förenämnda skrivelser fäst uppmärksamheten,
och instämmande i den af Generaltullstyrelsen i frågan yttrade
uppfattning, anser jag det vara uppenbart, att den tillämpning, domstolarne
här i riket med anledning af paragrafens ordalydelse gifvit åt
densamma, icke är öfverensstämmande med hvad lagstiftaren med bestämmelsen
afsett. På helt annat sätt än här har ock paragrafen tolkats
i Norge, och ehuru en viss skiljaktighet förefinnes mellan den af Generaltullstyrelsen
och den af Norska Regeringens Finants- och Tolddepartement
uttalade uppfattning om paragrafens tillämpning, antager iag
dock, att mellan båda regeringarne enighet i denna punkt må lätteligen
kunna uppnås, helst den af Generaltullstyrelsen förordade tolkning
öfverensstämmer med den, som gafs åt de motsvarande bestämmelser,
som voro gällande före 1874 års förordning. Beträffande åter
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
sättet att åstadkomma här i landet en egentligare tolkning af detta lagbud,
som må blifva för lagskipningen bindande, torde detta lämpligast
kunna ske genom en lagförklaring, tillkommen i samma ordning som
sjelfva mellanrikslagen, det vill säga genom sammanstämmande beslut
af regering och representation i båda länderna. Vill man hellre ordna
saken genom en förändrad redaktion af den nuvarande lagbestämmelsen,
är deremot naturligtvis ingenting att erinra.
Den andra punkten, som föranledt. Riksdagens begäran om revision,
rörer betydelsen af ordet »tillverkningar», som förekommer i 3, 14 med
flere paragrafer af mellanrikslagen. Denna fråga utgör föremål för de af
svenske idkare af textilindustri till Eders Kongl. Maj:t ingifna, nu anmälda
framställningarne. Sedan Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen
blifvit börda i ämnet, bar jag i skrifvelse till Norska Finants- och
Tolddepartementet den 27 sistlidne Januari yttrat min uppfattning om
tolkningen af ordet tillverkningar i de textilindustrien berörande fall,
som omförmäldes i nyssnämnda framställningar. Den revision, Riksdagen
nu begärt, synes mig böra föranleda dertill, att beträffande alla de
vigtigare artiklar, som föras mellan de förenade rikena och utgöra en
inom det ena riket verkstäld bearbetning af utländskt råämne eller utländskt
fabrikat, en utredning bör ske och en, såvidt möjligt, noggrann
bestämning lemnas om beskaffenheten af den bearbetning, som kan berättiga
till varans rubricerande såsom tillverkning i det land, der bearbetningen
skett. Såsom jag redan yttrat i min åberopade skrifvelse till
Norska Departementet, kan jag ej dela de hörda svenska embetsmyndigheternas
åsigt, att hvarje bearbetning, som är föremål för en särskild
fristående industri, alltid skulle hafva den verkan, att en vara kunde
räknas såsom tillverkning i det land, der dylik bearbetning egt rum.
Eu sådan åsigt leder till förhållanden, hvilka aldrig kunnat vara af
lagen åsyftade och under alla händelser icke böra få fortfara. För att
en utländsk vara skall kunna genom bearbetning i ett annat land blifva
räknad såsom det senare landets tillverkning, måste enligt min tanke
fordras, att bearbetningen varit af den mera väsentliga beskaffenhet,
att derigenom framstälts en helt ny produkt eller att åt den utländska
varan genom bearbetningen skänkts ett i högre mån ökadt, värde. Att
bestämma den gräns, der bearbetningen är af denna väsentligare art,
kan i många fall vara förenadt med svårighet och vålla skiljaktiga
meningar, men för att de tullmyndigheter, som handhafva lagens tilllämpning,
må befrias från dylika tvisters slitande, måste lagstiftarne
tillse, att de bestämmelser, som meddelas, lemna en, såvidt möjligt,
tillfredsställande ledning för sakens rätta bedömande.
Af hvad jag nu i korthet yttrat framgår, att jag anser den af Riks -
9
Kongl. Maj:ts Nåd. proposition N:o 3.
dagen begärda revisionen af mellanrikslagen behöflig företrädesvis i
de båda nyssnämnda punkterna. Denna revision förutsätter emellertid
samverkan mellan de båda ländernas regeringar, och är det derföre
och då jag föreställer mig, att frågans lösning bäst främjas, derest
underhandlingar i ämnet från Finansdepartementets sida inledas med
Norska Finants- och Tolddepartementet, som jag till en början nu anser
mig böra förorda dylika underhandlingars öppnande från svensk sida.
På dessa underhandlingars utgång må sedermera bero, om revisionen
kan derigenom åvägabringas eller om derför erfordras förberedande
åtgärder af annan art. Jag vågar således hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t måtte bemyndiga Chefen för Finansdepartementet att sjelf eller
genom ombud, ett eller flera, som af honom utses, och med biträde,
der så behöfves, af tillkallade sakkunnige män träda i underhandling
med Kongl. Norska Regeringens Finants- och Tolddepartement i syfte
att förbereda en så beskaffad revision af mellanrikslagen, som Riksdagen
åsyftat».
Denna hemställan biträddes af statsrådets öfrige ledamöter.
Hvad statsrådet i förestående — — —- — —
mål och ärenden hemstält och tillstyrkt behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.
Bill. till Riksd. Frot. 1887. B.
1 Sami 1. Afd.
I
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit Konungen
i sammansatt svenskt och norskt statsråd å Stockholms
slott den 31 December 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Svenske Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Richter,
Svenska Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Norska Statsråden: Stång,
Kildal.
Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre Tamm anförde:
»I anledning af väckt motion om upphäfvande af nådiga förordningen
den 29 Maj 1874 angående Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden anhöll Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 16 Maj 1886, att Eders Kongl. Maj:t ville, så snart ske
kunde, låta verkställa revision af berörda förordning i det af riksdagsförhandiingarne
i ämnet framgående syftet att dels förekomma, att
den i förordningen medgifna rätt att vid resa öfver gränsen från det
ena riket till det andra medföra varor i mindre partier missbrukades i
handelsafsigt, och dels att, med hänsyn till den i allmänhet stadgade
tullfriheten i det ena landet för det andra landets inhemska tillverk
-
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.
ningar, närmare bestämma begreppet inhemsk tillverkning, så att derunder
icke komme att inbegripas mindre väsentliga bearbetningar af
utländska varor. Vid föredragning af denna underdåniga skrifvelse
den 28 i samma månad behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla Chefen
för Finansdepartementet att sjelf eller genom ombud, ett eller flera, som
af honom utsåges, träda i underhandling med Kongl. Norska Finantsoch
Tolddepartementet i syfte att förbereda en så beskaffad revision,
som af Riksdagen åsyftats.
De underhandlingar, som i anledning häraf af Chefen för Finansdepartementet
inleddes med det Norska Finants- och Tolddepartementet,
förde inom kort derhän, att vissa hufvudgrunder för en öfverenskommelse
aftalades, med tillämpning af hvilka grunder formuleradt förslag
till ändringar i omförmälda förordning sedermera utarbetats af särskilda,
af Cheferne för de Svenska och Norska Finansdepartementen utsedde
delegerade från båda rikena; och har rörande detta förslag derefter
ytterligare förhandling egt rum mellan vederbörande departementschefer,
hvarvid fullständig enighet uppnåtts. ‘Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen
hafva vidare lemnats tillfälle att i ärendet sig yttra och
med anledning af de anmärkningar, dessa myndigheter i eu gemensamt
afgifven promemoria framstält, några mindre redaktionsförändringar i
förslaget vidtagits.
Jag anhåller nu att få inför Eders Kongl. Maj:t anmäla det sålunda
tillkomna förslaget, hvilket innefattar ändring i §§ 3, 4, 8, 9, 14,
16 och 18 af omförmälda nådiga förordning och är afsedt att, derest
det vinner godkännande, träda i tillämpning den 1 Juli 1887.»
Departementschefen uppläste häruppå berörda förslag, hvilket
finnes detta protokoll bilagdt;
Och behagade Hans Maj:t Konungen, på statsrådets
enhälliga tillstyrkan, besluta, att öfver samma
förslag den Kongl. Norska Regeringens yttrande skulle
inhemtas.
In fidem protocolli
Axel Adelgren.
/
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
Bilaga till protokollet den 31 December 1886.
'' Förslag till förändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen
angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöf''artsförhållanden
den 29 Maj 1874.
§ 3.
Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid
införsel landvägen från det ena riket till det andra vara fria från tull
afgifter,
med undantag af:
a. Socker och sockertillverkningar, derunder inbegripet sirap,
b. Tobak och tobakstillverkningar,
c. Bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker,
d. Malt och malttillverkningar,
e. Brändt eller malet kaffe och
f. Spelkort,
för hvilka varor, såvidt de uti det rike, dit de införas, i allmänhet
äro tullpligtiga, full tullafgift skall erläggas, utom i de fall, som
i nästa paragraf sägs, samt
g. Kläder, hvilkas öfvertyg är väfdt, stickadt, knutet eller på strumpstol
tillverkadt i annat land än Sverige eller Norge. För sådana
varor skall, när tullafgiften för öfvertyget är högre i det land, dit
införseln sker, än i det andra landet, utom i de fall, som i nästföljande
paragraf omnämnas, erläggas en å klädernas hela vigt
beräknad tullafgift, motsvarande skilnaden emellan de i de båda
länderna för öfvertyget gällande tullsatser.
År en vara tillverkad i Sverige eller Norge af materialier, antingen
producerade i ettdera riket eller i begge l-ikena tullfria, anses sådan
13
Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
vara utgöra inhemsk tillverkning, ehvad större eller mindre arbete å
densamma blifvit nedlagdt.
År varan åter tillverkad, helt eller delvis, af utländska, i någondera
riket tullpligtiga ämnen, och kan det derå nedlagda arbetet hänföras
till hvad med husflit, handtverk eller fatmiksverksamhet allmänligen
förstås, då må ock sådan vara räknas till svensk eller norsk tillverkning,
utom i de fall att bearbetningen endast består i:
l:o. Förmalning, krossning eller blandning,
2:o. Rensning (rectificering) af lysoljor,
3:o. Fållning, kantning, förseende med linning, knappar, fransar eller
spetsar och dylikt,
4:o. Målning, lackering, bronsering eller annan öfverstrykning, samt
5:o. Tvinning, blekning, färgning, tryckning eller appretering af garn
och manufakturvaror.
§ 4.
Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med
undantag för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift
som tull, medgifvet att af utländska till införsel tillåtna samt svensk
eller norsk tull underkastade alster eller tillverkningar tullfritt medföra
följande mindre partier, nemligen:
Band, alla slag, tillsammans 60 meter,
Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans 4 liter,
Garn, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
Kaffe 10 kilogram,
Malt 70 liter,
Risgryn 10 kilogram,
Salt 4 hektoliter,
Socker 20 kilogram,
Tobak 5 kilogram,
Tråd, alla slag, tillsammans 5 kilogram,
Vin, alla slag, 20 liter,
Yäfnader, alla slag, tillsammans 20 meter,
Öl 40 liter;
Alla andra varor till ett sammanräknadt- värde af 80 kronor; dock
må värdet af hvarje särskild varuartikel icke öfverstiga 40 kronor.
Tullfrihet, hvarom i denna paragraf säges, gäller icke för sådana
varor, som resande för egen eller annans räkning medför, då dessa i
handelsafsigt införas.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
§ 8.
Hvad afsändare!! — — — — — — blifva meddelade.
Då utländska oförtullade---— uttaga böter till belopp af
10 kronor för hvarje kilogram utaf — — — — på bestämmelseorten.
§ 9.
Svenska och norska-----norsk tillverkning.
För erhållande af sådant bevis om en varas svenska eller norska
afvel eller tillverkning skall varuafsändaren till den myndighet, hos
hvilken beviset begäres, aflemna en på heder och tro afgifven skriftlig
försäkran, att varan blifvit å uppgifvet ställe inom landet tillverkad,
med uppgift tillika, huruvida varan är tillverkad af enbart inhemskt
svenskt eller norskt ämne eller om jemväl utländskt ämne deri ingår
och om beskaffenheten af den bearbetning, varan på detta ställe har
undergått. I händelse afsändaren sjelf tillverkat varan, skall denna
försäkran afgifvas af honom, men eljest af tillverkaren eller, der det
visas, att hinder möter att erhålla dennes försäkran, af två trovärdige
män, hvilka om varans tillkomst ega tillförlitlig kännedom, vederbörande
myndighet i allt fall obetaget att, om anledning dertill förekommer,
fordra jemväl annan bevisning om varans inhemska ursprung samt att
kräfva vittnens intyg om egenhändiga namnteckningen af den eller de
personer, som afgifvit försäkringen.
Vederbörande myndighets bevis, hvilket bestämdt skall vitsorda,
att varan är af inhemsk afvel eller tillverkning, skall tecknas å ofvanomförmälda
försäkran. Afser beviset kläder, skall detsamma derjemte
innehålla upplysning om, huruvida öfvertyget är inhemskt eller utländskt
fabrikat.
§ 14-
Svenska eller norska naturalster och andra varor, hvilka efter
ordalydelsen i § 3 äro att anse såsom svenska eller norska tillverkningar,
skola, när de införas från det ena till det andra riket i ettdera
rikenas fartyg, utan att fartyget under resan i främmande hamn lossat
eller lastat, vara tullfria eller tullpligtiga enligt hvad i ofvan nämnda
paragraf är bestämdt, utan afseende på partiets storlek, endast med
undantag af spanmål — — — — half tull.
Fartyg, som i främmande hamn endast aflemnat eller mottagit
passagerare med deras resegods (handelsresandes medförda varor och
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition A7:o 3.
varuprof häri dock icke inbegripna), anses icke hafva lossat eller lastat
derstädes.
I öfrigt kommer--— — varder stadgadt.
§ 16-
Om sättet för bevisets utfärdande gäller hvad i § 9 finnes stadgadt.
§ 18.
Denna förordning — — — — gällande. Den fortfar att gälla
till dess för båda rikena annorlunda förordnas eller två år förflutit,
sedan någotdera riket om ändring eller upphäfvande af densamma för
sin del fattat af det andra rikets samtycke oberoende beslut.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3
Protokoll öfver jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i sammansatt svenskt och norskt statsråd å Stockholms
slott den 4 Februari 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Svenske Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Richter,
Svenska Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Norska Statsråden: Stång,
Kildal.
Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre Tamm anmälde
i underdånighet, att Kongl. Norska Regeringen, på grund af Kongl.
Maj:ts nådiga beslut af den 31 December 1886, under den 25 sistlidne
Januari afgifvit utlåtande angående det i sammansatta statsrådets protokoll
för nyssnämnde den 31 December intagna förslag till ändringar i
Kongl. förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch
sjöfartsförhållanden den 29 Maj 1874.
Departementschefen anförde härefter:
»Ändamålet med den lagstiftning, hvarom nu är fråga, eller med
den s. k. mellanrikslagen har, såsom redan framgår af de äldre stadgandena
i ämnet, nådiga förordningen af den 24 Maj 1815 och senare
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
den första mellanrikslagen af år 1825, varit att dels i allmänhet underlätta
samfärdseln emellan de båda rikena och dels anordna förbindelsen
emellan orter på ömse sidor om och närmast intill riksgränsen så, att
befolkningen derstädes skulle, utan att blifva lagbrytare, kunna på beqvämaste
sätt förse sig med lifsförnödenheter och andra allmännast förekommande
förbrukningsartiklar. I detta syfte stadgar nu gällande förordning,
dels att det ena landets naturalster och tillverkningar skola vid
införsel till det andra landet vara fria från tull, dock med undantag
för vissa fiskaliska artiklar, för hvilka det ansetts nödigt att stadga tull
med hänsyn till den betydande tullinkomst, dylika slags varor, införda
från utlandet, lemna, dels ock att, ehuru utländska, i det ena landet
tullpligtiga varor, som öfver det andra iuföras, äro underkastade enahanda
tullbehandling, som om desamma införts direkt från utländsk ort,
vissa jemförelsevis ringa qvantiteter af dylika tullpligtiga varor mä
tullfritt medföras vid resa öfver gränsen.
Förutom åtskilliga bestämmelser, som utgöra en närmare utveckling
och tillämpning af dessa förordningens hufvudprinciper, innehåller
densamma derjemte föreskrifter rörande sjöfartsförhållandena mellan de
förenade rikena.
Lättade kommunikationer och industriens utveckling samt handelsförbindelsers
öppnande med nya verldsdelar hafva emellertid i icke
oväsentlig grad förändrat de förhållanden, som voro rådande vid den nuvarande
mellanrikslagens tillkomst. Den olika rigtning, tullagstiftningen
i de båda länderna tagit, har rubbat de förutsättningar, under hvilka
en del näringsidkare planlagt sin verksamhet, och slutligen har äfven
otydlighet i lagtexten i några fall föranledt skiljaktig tillämpning, så
att en såsom lagöfverträdelse i det ena landet ansedd och bestraffad
handling kunnat i det andra anses tillåten. Härigenom uppkomna missräkningar
eller förluster hafva alstrat missnöje och föranledt yrkanden
om lagens ändring eller fullständiga upphäfvande. Sålunda hafva, förutom
den förut omförmälda inom Riksdagen väckta motionen, hos Eders
Kongl. Maj:t grupper af näringsidkare inom textilindustriens område
gjort framställning derom, att en vara, för att vid lagens tillämpning
få gälla såsom inhemsk, borde hafva varit föremål för fullständig
bearbetning inom landet och att en så oväsentlig åtgärd, såsom färgning
eller tryckning in. m., icke borde åt ett i öfrigt utländskt fabrikat
kunna förläna nationalitetsrätt, hvarjemte samma petitionärer fäst uppmärksamheten
på nödvändigheten att föreskrifva en mera betryggande
form för de produktionsbevis, som vid införsel från det ena till det
andra riket af inhemska varor nu böra företes, så att bevisen komma
Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 3
18 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 3.
att innehålla tillförlitliga och fullständiga intyg om varans ursprung.
Sökandena hafva vidare sammanfattat sina yrkanden sålunda: att garn
för att åtnjuta nationalitetsrätt borde vara spunnet och väfnad väfd
inom landet samt kläder vara förfärdigade af inom landet tillverkadt
öfvertyg, hvilket allt borde behörigen styrkas.
Vidare har såväl Generaltullstyrelsen som motionären vid sistlidne
Riksdag fäst uppmärksamheten på inträffade missbruk af den i § 4 af
ifrågavarande förordning medgifna rättigheten att vid resa öfver gränsen
tullfritt medföra mindre partier af eljest tullpligtiga varor, i det
att personer genom upprepade dylika resor beredt sig tillfälle att från
det ena riket till det andra tullfritt införa ett slutligen ej obetydligt
parti af sådana varor. Genom dylikt förfaringssätt har en mot lagens
mening stridande tullfri varuinförsel blifvit möjlig, och det har inträffat,
att, då åtal härför med stöd af mellanrikslagen blifvit anstäldt, den
åtalade likväl icke ansetts kunna åt saken fällas, ehuru införseln uppenbarligen
egt rum icke för egen förbrukning, utan för att med de införda
varorna drifva handel.
Att det missnöje med mellanrikslagen, som frammanats af nu anmärkta
förhållanden, icke saknat grund, lärer få erkännas, och det har
derför synts angeläget att söka bereda tillmötesgående för det berättigade
i krafven på ändringar i lagen, allt under det man sorgfälligt
sökt bevara det med mellanrikslagen afsedda syftemålet af en lättad samfärdsel
emellan de förenade rikena. Resultatet af de förda underhandlingarna,
sådant det föreligger i det nu åter anmälda förslaget, torde
ock befinnas motsvara de förhoppningar om eu lycklig lösning af frågan
utan lagens uppsägning, som af Eders Kongl. Maj:ts rådgifvare uttalades
vid sistlidne Riksdag, då frågan om lagens uppsägning der förekom.
Jag anhåller nu att, följande den ordning, i hvilken de särskilda paragraferna
förekomma, få redogöra för de föreslagna förändringarna i
lagen och, der så nödigt befinnes, angifva skälen för desamma.
§ 3.
Då 3 § i lagen gör rättigheten till tullfri införsel beroende deraf,
att varan i det land, från hvilket utförseln eger rum, är af inhemsk
tillverkning, är det naturligen af synnerlig vigt, att i författningen
varder med erforderlig tydlighet uttryckt hvad som härmed menas.
Detta synes kunna ske antingen så, att i fullt exakta uttryck angifves
hvad med inhemska naturalster och tillverkningar rätteligen bör förstås,
eller ock att genom uttömmande undantag frånskiljas alla produkter,
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
som icke må derunder inbegripas. Då det vid ärendets behandling
befunnits hafva varit förenadt med oöfvervinneliga svårigheter att uteslutande
på förstnämnda sätt för stadgandet i fråga finna tillfredsställande
lydelse, så har den senare utvägen måst jemte den förra
anlitas.
En färdig vara kan nemligen vara åstadkommen af rent inhemskt
eller rent utländskt råämne eller ock af bådadera, likasom äfven det å
råämnet nedlagda arbetet kan helt eller delvis hafva försiggått på inhemsk
eller utländsk verkstad. Det torde vara gifvet, att en produkt,
åstadkommen inom landet af inhemskt eller i båda länderna tullfritt
råämne, bör anses såsom inhemsk tillverkning och såsom sådan åtnjuta
tullfrihet vid införsel i det andra landet, och deraf lärer äfven följa, att
ett i ena landet af tullfritt råämne från det andra landet tillverkadt
fabrikat vid införsel i förädlad form till det sistnämnda landet jemväl
skall åtnjuta tullfrihet. Lika enkel ställer sig frågan äfven, när eu
vara är af uteslutande utländskt ursprung, då densamma naturligen, om
den drager tull i det ena riket, skall göra det jemväl vid införsel dit
öfver det andra. Den egentliga svårigheten möter först, när det gäller
varor af blandadt ursprung, det är sådana, som antingen åstadkommits
af både in- och utländskt råämne eller varit föremål för bearbetning
både inom och utom landet. Med hänsyn till sådana varor har det
synts lämpligast att jemte upptagande af eu allmän bestämmelse derom,
att hvarje fullständig inom landet skedd bearbetning skall åt en vara
bereda rättighet att anses och behandlas såsom inhemsk, särskildt angifva
de fall, der en dylik rätt genom inhemsk bearbetning icke förvärfvas
i följd af bearbetningens mindre väsentliga natur, hvarjemte i
ett särskildt fall, nemligen i fråga om färdiga kläder, måst anlitas den
i sin grund tvifvelsutan rigtiga, men med afseende på tillämpningen
i allmänhet icke användbara utvägen att, med bibehållande af tullfrihet
för den inom landet skedda fullständiga bearbetningen, belägga den
färdiga varan med en tullsats, motsvarande den emellan de båda ländernas
tulltaxor bestående skilnaden i tullsatser för öfvertyget, när
detta vore af utländskt ursprung.
I enlighet med hvad jag nu antydt hafva följande bearbetningar
ansetts vara i förhållande till råvarans värde allt för oväsentliga för att
bereda produkten naturen af inhemsk tillverkning och deraf följande
tullfrihet, nemligen:
l:o) Förmalning, krossning eller blandning;
2:6) Rensning (rectificering) af lysoljor;
3:o) Fållning, kantning, förseende med linning, fransar, knappar
eller spetsar och dylikt;
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
4:o) Målning, lackering, bronsering eller annan öfverstrykning, samt
5:o) Tvinning, blekning, färgning, tryckning eller appretering af
garn och manufakturvaror.
Genom de föreslagna bestämmelserna, att bearbetning af nu augifna
beskaffenhet icke må anses tillräcklig att låta en utländsk vara
förvandlas till inhemsk i mellanrikslagens mening, vinnes allt hvad de
ofvan omförmälda, till Eders Kongl. Maj:t ingifna framställningarna från
textilindustriens målsmän afse, och derutöfver blifva de för garn och
väfnader gällande bestämmelser utsträckta till tråd- och strumpstolsarbeten.
Förslaget i denna del ansluter sig äfven till den uppfattning,
som af dåvarande Chefen för Svenska Finansdepartementet uttalades i
skrifvelse till Norska Finants- och Tolddepartementet af den 27 Januari
år 1886. Härjemte har från tullfrihet undantagits sådan bearbetning
som rectificering af lysoljor, belagda i Norge med en vigtig finanstull,
och förmalning, krossning eller blandning, hvilken sistnämnda bestämmelse
för införseln af spanmål till Sverige ej blir af egentlig betydelse,
så länge tullfrihet derå eger rum här i landet.
1 afseende på fiskaliska kassa-artiklar, hvilka enligt mellanrikslagen
i regeln draga tull, är endast det tillägg gjordt, att under punkten
c. jemte »bränvin och sprit alla slag» upptagits äfven »dermed
beredda drycker».
§ 4.
Bestämmelserna i 4 § rörande beskaffenheten samt mängden och
värdet af de varor, hvilka i mindre partier få tullfritt medföras vid
resor öfver gränsen, hafva icke ansetts böra undergå annan förändring
än den, som blir en följd af de nu i äldre mått angifna längd-, rymdoch
vigtbestämmelsernas förvandling och afrundning till närmast motsvarande
mått enligt metersystemet.
Enär, enligt hvad ofvan angifvits, missbruk i flera fall egt rum i följd
af det medgifvande om tullfrihet, som nu ifrågavarande paragraf innehåller,
har det ansetts nödigt att åt denna paragraf gifva en sådan lydelse, att
upprepande af de hittills skedda missbruken förhindras. Det har i sådant
afseende ansetts tillfyllestgörande att stadga förbud mot varuforsling i
syfte att med de införda varorna drifva handel, vare sig att förmannen
sjelf har en sådan afsigt eller att han verkställer forsling för annan
persons räkning. Gränsbefolkningens behof kräfver nemligen, att enhvar
må fortfarande kunna på närmaste håll för egen räkning uppköpa och
äfven inom stadgade gränser för grannes räkning anskaffa och tullfritt
medföra mindre partier af sådana förnödenheter, som ingå i den dagliga
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
förbrukningen, men derutöfver torde den till gränsbefolkningens förmån
stadgade särskilda tullfriheten icke böra sträcka sig.
Redan har man ock, som bekant, i Norge tolkat lagen så, att tullfrihet
ej kunde tillämpas på den i handelsafsigt skeende införseln af
mindre partier af eljest tullpligtiga varor, och det är i anledning deraf
att domstolarne här i landet tolkat lagen i motsatt rigtning, som det
i denna paragraf föreslagna förtydligandet blifvit behöfligt.
§ 8.
I 8 § har endast den ändring skett, att metersystemet tillämpats
äfven på det fall, som här är i fråga, äfvensom att såsom en följd
deraf det i paragrafen stadgade bötesbeloppet utförts med annan jemnad
siffra.
§ 9.
De i 3 § upptagna närmare föreskrifterna om hvad med svensk
eller norsk tillverkning bör förstås och nödvändigheten att i och för
behörig kontroll vid införsel från det ena landet till det andra vederbörligen
styrka den införda varans ursprung lära påkalla, att bestämmelserna
i 9 § undergå någon förändring. Den allmänna föreskrift paragrafen
innehåller, att en vara vid införsel skall vara åtföljd af tjenstemans
bevis om varans inhemska ursprung, kan nemligen icke anses för
ändamålet tillfyllestgörande, utan att tillika sådana föreskrifter meddelas
rörande ordningen för tillkomsten af dylika bevis, att dessa kunna påräknas
innehålla verkliga upplysningar i ämnet. Det ligger väl härvid
närmast till hands att uppställa den fordran, att bevis, hvarom här är
fråga, icke skulle få utfärdas, med mindre fullständig bevisning blifvit
inför vederbörande tjensteman förebragt om varans verkliga ursprung.
För att dock icke allt för mycket försvåra varuutbytet har man ansett
sig kunna åtnöjas med att fordra, att för erhållande af dylikt bevis
varuafsändaren skall aflemna en på heder och tro afgifven skriftlig försäkran
angående varans ursprung och att denna försäkran skall vara
afgifven af tillverkaren eller, i händelse af styrkt förfall för denne, af
två trovärdige män, hvilka om varans tillkomst ega tillförlitlig kännedom.
Dessutom bör det vara vederbörande myndighet obetaget att,
om anledning dertill förefinnes och i enlighet med de instruktioner den
fått sig förelagda, kunna fordra ej mindre ytterligare bevisning än äfven
underskrifternas bevittnande, hvarjemte särskildt i fråga om kläder
stadgats, att produktionsbeviset skall innehålla upplysning om öfver
-
22
Kong1. Majds Nåd. Proposition N:o 3.
tygets ursprung, alldenstund, sådan varas tullfrihet eller tullpligtighet
skulle blifva af denna omständighet beroende.
§ 14- ''
Det har inträffat, att svenska ångfartyg, som underhållit regulier
förbindelse emellan svensk och norsk hamn, under resa anlöpt utländsk
ort och derigenom för medförda varor gått miste om de fördelar, som
enligt mellanrikslagen tillkomma den direkta fraktfarten, ehuru deras
förrättning i den utländska hamnen inskränkt sig till att aflemna eller
emottaga passagerare. På framställning af ett rederi här i landet, som
idkar dylik fart, har vid de nu förda underhandlingarna öfverenskommits,
att, då under resor, hvarom här är fråga, utländsk hamn anlöpes
för att upptaga eller aflemna passagerare jemte desses reseeffekter, sådant
icke skulle anses liktydigt med att fartyget i främmande hamn
lossat eller lastat och medföra de följder, denna paragraf för dylikt fall
stadgar. Det förbehåll har dock härvid gjorts, att handelsresandes
varor eller varuprof icke må betraktas såsom reseeffekter.
§ 16-
Då varor, som införas sjöledes, enligt författningarne äro och torde
böra vara underkastade hufvudsakligen samma bestämmelser, som gälla
för varor, införda landvägen, har i denna paragraf anmärkts, att hvad
under § 9 föreslagits rörande produktionsbevis skulle komma att gälla
äfven vid införsel sjövägen.
§ 18-
Nu gällande förordning stadgar, att densamma skall eg a bestånd,
till dess annorlunda å ömse sidor öfverenskommes eller ett år förflutit
efter å någondera sidan skedd uppsägning. Förändringar i tullagstiftningen
inverka dock så väsentligt på industriella förhållanden, att det
synes skäligen böra medgifvas industriidkare, hvilka grundat sin handtering
på bestående aftal, en något längre tid än ett år för att bereda
sig på de förändringar, som i deras verksamhet möjligen måste införas,
i händelse mellanrikslagen upphäfves eller i väsentliga delar
omdanas.
I valet åter emellan antingen att låta ett aftal i förevarande
ämne gälla ett bestämdt antal år och efter dessas utgång upphöra, vare
sig omedelbarligen eller viss kortare tid efter uppsägning, eller ock att,
23
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
utan någon på förhand gifven tidsbestämmelse för aftalets gällande
kraft,_ gorå dettas upphörande beroende af uppsägning från endera parten
viss tid, innan aftalet träder ur kraft, har jag ansett företräde böra
lemnas åt det i den nuvarande författningen tillämpade senare alternativet,
med endast någon förlängning i uppsägningstiden, enär i ty fall
aftalet, om det skulle vid tillämpningen befinnas otillfredsställande, kan
upphöra tidigare än enligt det förra alternativet, utan att dock rådrum
skulle komma att saknas för vederbörande att vidtaga åtgärder till
undvikande eller förminskande af förlusterna på den för dem möjligen
menliga förändringen.
. Då det slutligen torde vara önskvärdt, att de här föreslagna förändringarna
i mellanrikslagen måtte träda i tillämpning ju förr dess
hellre, har det ansetts lämpligt, att de nya bestämmelserna skulle erhålla
gällande kraft redan den 1 nästkommande Juli.
Den Kongl. Norska Regeringen har i sitt ofvan anmälda betänkande
af den 25 sistlidne Januari, som torde få detta protokoll biläggas, tillstyrkt,
att det af mig förordade förslaget måtte oförändradt antagas;
och jag hemställer derför underdånigst, att Eders Kong], Maj:t behagade,
med godkännande af detsamma sådant det finnes protokollet
öfver finansärenden i sammansatt svenskt och norskt statsråd af den
31 sistlidne December bilagdt, besluta dels att föreslå Sveriges Riksdag
och Norges Storting att antaga detta förslag till ändringar i nådiga
förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och
sjöfartsförhållanden af den 29 Maj 1874 samt dels att nådiga propositioner
må i hvardera rikets särskilda statsråd utfärdas.»
På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter
behagade Hans Maj:t Konungen till hvad föredragande
departementschefen sålunda hemstält lemna sitt nådigt
bifall.
In fidem
Fredrik Zethelius.
24
Kong! Majds Nåd. Proposition N:o 3.
Bilaga till protokollet den 4 Februari 1887.
Gjenpart af den Kongelige Norske Regjerings underdanigste Indstilling
af 25de Januar 1887 angaaende nogle Forandringer i Lovgivninqen
om Norges og Sveriges indbyrdes Handels- og Söfartsfor köld.
Chefen for Finants- og Told-Departementet, Statsraad Haugland,
har nnderdanigst föredraget fölgende:
Under 17de d. M. har Statssekretariatet meddelt Departementet
en for Deres Majestät i sammensat svensk og norsk Statsraad den
31te December 1886 fört Protokol af fölgende Indhold:
»Chefen for Finants-Departementet, Statsraad, Friherre Tamm,
anförte:
I Anledning af en fremsat Motion om Ophsevelse af den Kongelige
Förordning af 29de Mai 1874 angaaende Sveriges og Norges gjensidige
Handels- og Söfartsforhold anholdt Rigsdagen i underdånig Skrivelse
af 16de Mai 1886 om, åt det rnaatte behage Deres Majestät, saa
snart ske kunde, åt lade ivaerksmtte Revision af den nsevnte Förordning
i det i Rigsdagens Forhandlinger i Sägen fremhmvede Oiemed
dels åt forebygge, att den i Forordningen medgivne Ret til ved Reise
over Greendsen fra det ene til det andet Rige åt medföre Varer i
mindre Partier misbrugtes i den Hensigt, åt drive Handel med saadanne
Varer, dels med Hensyn til den i Almindelighed fastsatte Toldfrihed i
det ene Rige for det andet Riges indenrigske Tilvirkninger naermere
åt bestemme Begrebet indenrigsk Tilvirkning, saa åt derunder ikke
kom til åt indbefattes mindre vsesentflge Bearbeidelser af udenrigske
Varer. Efteråt denne underdånige Skrivelse var föredraget för Deres
Majestät den 28de samme Maaned, behagede det Deres Majestät åt
paalsegge Chefen for Finants-Departementet selv eller ved en eller
flere af ham udseede Befuldmsegtigede åt trsede i Underhandling med
det Kongelige Norske Finants- og Told-Departement for åt forberede
en Revision af saadan Beskaffenhed, som af Rigsdagen var tilsigtet.
25
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
De Underhandlinger, som i Anledning heraf af Chefen for FinantsDepartementet
indlededes med det Norske Finants- og Told-Departement,
förte inden kort Tid derhen, åt man enedes om visse Hovedgrundsaetninger
for en Overenskomst, samt åt et paa disse Grundsaetninger
bygget Förslag til Forandringer i den omhandlede Förordning senere af
Delegerede fra begge Riger, udnmvnte af Cheferne for det svenske og
for det norske Finants-Departement, blev udarbeidet, og har derefter
yderligere Forhandlinger angaaende dette Förslag fundet Sted mellem
vedkommende Departementschefer, hvorved fuldstaendig Enighed er opnaaet.
Kommercekollegiet og Generaltoldstyrelsen ere derhos givne Anledning
til åt udtale sig i Sägen, og paa grund af de Bemaerkninger,
disse Myndigheder i en i Fasllesskab afgivet Promemoria have fremsat,
ere en Del mindre Redaktionsforandringer i Forslaget vedtagne. — —
Departementet skal tilläde sig åt bemasrke, åt § 3 i den nu gjasldende
Lov angaaende Norges og Sveriges gjensidige Handel og Söfart
af lite April 1874 er saalydende:
»Norske eller svenske Naturprodukter eller Tilvirkninger skulle
ved Indförsel landvasrts fra det ene Rige til det andet, vaere toldfrie
med Undtagelse af
Sukker og Sukkertilvirkninger, hvorunder Sirap,
Tobak og Tobakstilvirkninger,
Brmndevin alle Slags,
Malt og Tilvirkninger deraf,
Braendt eller malet Kaffe og
Spillekort,
af hvilke Varer, forsaavidt de i det Rige, hvortil de indföres, i
Almindelighed ere toldpligtige, den fulde Told skal erlaegges undtagen
i de Tilfaälde, som i naestfölgende § omhandles.»
§ 14 i samme Lov, lste Passus, er saalydende:
»Norske eller svenske Naturprodukter eller Tilvirkninger, som
indföres direkte fra det ene till det andet Rige i et af Rigernes Fartöier,
uden åt dette paa Reisen har losset eller ladet i fremmed Havn,
skulle ved Indförselen vsere toldfrie alene med Undtagelse af de i § 3
opregnede Varer, af hvilke ved sövaerts Indförsel, selv om Indförselen
sker i mindre Partier, pligtes fuld Told, samt af Kornvarer, malede og
umalede, af hvilke Varer, forsaavidt de i Almindelighed ere toldpligtige,
skal erleegges halv Told.»
De i § 3, lste Passus, naevnte Varer, af hvilke i Regelen fuld Told
skal erlmgges ved Indförsel i det andet Rige, ere de i den nuvserende
§ 3, lste Passus, opregnede med Tilföielse under Brasndevin af »og SpiBih.
till Riksd. Prof. 1887. B. 1 Sami. 1 Afd. 4
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
ritus», samt »og dermed tilberedte Drikkevarer.» Derhos er optaget en
ny Bestemmelse om Kläder, kvorefter der af denne Vare skal betales
en Told svarende til Differencen i Tolden af Ydertöiet paa Indförselsstedet
og paa Tilvirkningsstedet.
Efter denne Opregning af ikke toldfrie Varer er i det foreliggende
Udkast optaget Bestemmelser om, hvad der i Mellemrigslovens Förstånd
er åt anse som »Tilvirkning». Nogen Regel herom findes hverken i de
ovenfor citerede Paragrafer 3 og 14 eller paa noget andet Sted i den
gjaeldende Lov, hvorfor opkomne Spörgsmaal derom oftere har stillet
sig tvivlsomme. Man har vistnok troet åt kunne opstille den Regel,
åt en Varo, for att ansees som norsk eller svensk Tilvirkning, i et af
Rigerne maa vsere undergivet en Bearbeidelse af den Beskaffenhed, åt
den udgjör Formaalet for en egen Industri. Men selv om en saadan
Regel i sig selv maatte ansees tilfredsstillende, vilde man dog, saalmnge
den manglede Lovs Form, vanskelig kunne vente den opretholdt.
En delvis Indskraenkning i Förbindelse med en nasrmere Förklaring
af Begrebet Tilvirkning har derhos fra svensk Side vaeret fremholdt som
önskelig paa Grund af, åt den svenske Toldtarif under Manufakturvarer
indeholder saameget höiere Satser end vor Tarif, åt dette Forhold enkeltvis
har ledet til Anlaeg her i Riget for en blot accessorisk Behandling
af fra Udlandet indförte Manufakturvarer, udelukkende eller ialfald
vmsentlig beregnet paa Indförsel til Sverige. Men ogsaa vor Toldtarif
indeholder enkelte Satser, navnlig for Lysolier og Kryderier, som det
maa ansees önskeligt åt vrnrne mod toldfri Indförsel fra Sverige ved åt
udelukke deres industriel^ Behandling fra åt ansees som Tilvirkning.
I Sverige er raae setheriske Lysolier toldfrie og Tolden paa de rectificerede
Lysolier 2 Öre pr Kg, medens Tolden af begge Slags hos os er
10 Öre pr Kg.
Med Hensyn til Bestemmelsen om, åt Formaling af udenlandske
Kornvarer er udelukket fra Begrebet Tilvirkning, skal man bemterke,
åt denne Bestemmelse, der antagelig tillsegges Vsegt i Sverige, i ethvert
Fald for Tiden ikke kan ansees for åt veere af nogen vsesentlig Betydning
for Norges Vedkommende.
Kläder er, som ovenfor anfört, stillet i en egen Kategori, idet
man efter Omstmndighederne har troet åt burde imödekomttte det fra
svensk Side i saa Plenseende stillede Krav. Den i Udkastet indeholdte
Regel er bygget paa den Betragtning, åt Syning af Kläder fremdeles
bör ansees som Tilvirkning, men åt Tilvirkeren ikke bör nyde godt
af, åt Tolden paa det udenlandske Ydertöi er mindre paa Tilvirkningsstedet
end paa Indförselsstedet.
Angaaende Produktionsbeviserne, hvis Tilveiebringelse er Betingel -
27
Kongl. Maj:fs Säd. Proposition N:o 3.
sen for, åt de fra det ene til det andet Rige indförte Produkter skulle
nyde godt af de respektive i § 3 og § 14 omhandlede Begunstigelser, og
som udfaerdiges ved landvaerts Försel af vedkornmende Toldkammer eller
anden offentlig Autoritet og ved sövserts Försel af Toldkamret, haves
nu kun den i de nasvnte §§ indeholdte Bestemmelse, åt Beviset skal
gaa ud paa, åt Varerne ere indenlandsk Naturprodukt eller Tilvirkning.
I Cirkulsere af 28de Oktober 1874 har Departementet, i Overensstemmelse
med den svenske Generaltoldstyrelses Udtalelse, meddelt Toldkamrene,
åt den omhandlede Attest bör udfserdiges i en saa bestemt
og positiv Form, åt der ikke i Henseende til Varernes Oprindelse eller
Tilvirkning kan blive Anledning til nogen Tvivl ved Varernes Indförsel
til det andet Rige, og åt den stedse bör meddeles, naar vedkommende
Producent (Fabrikeier, Fabrikbestyrer) har afgivet skriftlig
Forsikring som redelig Mand paa Tro og Love om, åt Varen er tilvirket
af ham selv (ved hans Fabrik), og Toldkamret derhos ikke Under
nogen Grund til åt drage Forsikringens Rigtighed i Tvivl. Angaaende,
hvorvidt Produktionsattest ogsaa bör meddeles, naar derved ikke haves
saadan Forsikring, som nys nsevnt, fra vedkornmende Producent selv,
men derimod lignende Forsikring om Varens indenrigske Tilvirkning
er afgiven af 2de trovaerdige Msend, anförte man, åt dette maa bero
paa Omstasndighederne, og åt Toldkamret i saa Henseende uavnlig vil
have åt tage Hensyn til paa den ene Side, hvorvidt vedkornmende
Forsikringsgivere oplyses åt staa i et saadant Forhold til Varen, åt
de kunne forudssettes åt have Kjendskab til dens Tilblivelse, og paa
den anden Side, hvad der maatte vaere til Hinder for, åt der fra Producenten
selv tilveiebringes saadan Forsikring som ovenanfört. Der
tilföiedes, åt det imidlertid vil vsere overladt til Toldkamret åt frafalde
Fordring paa enhver Forsikring i de Tilfelde, hvor den maaske ansees
unödvendig, fordi det allerede af Varens Beskaffenhea tilstrsekkelig
fremgaar, åt den er af indenlandsk Tilvirkning.
De förän fremstillede Regler angaaende Betingelserne for Meddelelse
af Produktionsbevis ere imidlertid ikke udtömmende, navnlig
med Hensyn til, hvilke Oplysninger vedkornmende offentlige Autoritet,
form den saadant Bevis udstedes, er berettiget til åt kraeve om Beskaffenheden
af udenlandsk Emnes Bearbeidelse her i Riget. Det har vist
sig under den nu bestaaende Lovgivning, åt Mangelen af naermere
Bestemmelse herom har kunnet lede til Misbrug, og det bliver under
den naermere Förklaring eller Begraendsning af Begrebet »Tilvirkning»,
som er foreslaaet, saameget mere nödvendigt, åt der indföres fuldstaendigere
Regler, forat de Produktionsbevis, der udstedes, skulle
blive paalidelige. De i Udkastets § 9 optagne Bestemmelser herom
28
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition Avo 3.
antages åt ville yde al önskelig Garanti mod Misbrug, paa samme
Tid som de ikke skjönnes åt ville paaleegge Exportören mere Bryderi
end fornödent.
I det foreliggende Udkast til § 4 er foreslaaet de ved den i Benböld
til Lov af 22de Mai 1875 stedfundne Övergång til metrisk Maal
og Vegt nödvendiggjorte Forandringer i de i Paragrafen indeholdte
Maal- og Vegtangivelser. Det bemaerkes, åt en Omskrivning af disse
Angivelser i Medhold af Lov af 23de April 1881 har fundet Sted ved
Kongelig Resolution af 20de Juni 1882, og åt de ved denne bestemte
Maal- og Vegtangivelser ere de samme som de i Udkastet foreslaaede,
alene med den Förändring, åt der for Garn, Kaffe og Risengryn er
opfört 10 Kg. og for Sukker 20 Kg. istedetfor de ved naevnte Resolution
som naermest svarende til den gjseldende Mellemrigslovs Bestemmelser
fastsatte Kvanta, respektive 12 Kg. og 25 Kg. I Paragrafens
Opregning af visse Varer er derhos i Udkastet »Spiritus» foreslaaet
optaget ved Siden af »Braendevin».
Den Hensigt, som er sögt opnaaet ved de i § 4 indeholdte Bestemmelser,
er hovedsagelig åt lette den daglige Samhandel mellem den
paa begge Sider af Graendsen boende Befolkning.
Det maa derimod ansees som et Misbrug af Loven, naar den
söges unyttet til Fordel for Varer, der indföres for åt saelges. Ogsaa
en Fserden over Grsendsen, paa hvilken Vedkommende medbringer
Varer i denne Hensigt, maa imidlertid formentlig betegnes som en
Reise, hvorfor Toldfrihed i Medhold af Loven, saaledes som denne nu
er affattet, antages ikke åt kunne negtes for saadanne Vaner, naar
Paragrafens Bestemmelser forövrigt paa dem ere anvendelige. Det
maa ogsaa bemserkes, åt den Slags Misbrug af Loven, om de skulde
komme til åt foregaa i noget större Omfång, ville kunne lede til ikke
ganske ubetragtelige Tab for vedkommende Riges Toldkasse. Efter
Departementets Mening föreligger der saaledes her en Ufuldsteendighed
ved den nugjaeldende Lov, der bör söges afhjulpen, i hvilket Öiemed
man antager, åt den foreslaaede nye Bestemmelse om, åt Toldfriheden
ikke gjselder, naar Varerne indföres i Handelsöiemed, vil vaere skikket.
Den i § 8 foreslaaede Fastssettelse af den der omhandlede Bod til
et Belöb af 10 Kr. for hvert Kilogram er i det vaesentlige kun en Omskrivning
af den i den gjaeldende Mellemrigslov fastsatte Bod, 1 Spd.
for hvert Skaalpund, efter det nuvaerende Mynt- og Vegtsystem.
I den i Udkastet foreslaaede § 14 udtales i en ved de foreslaaede
Forandringer i § 3 bevirket noget sendret Redaktion det samme som i
den nuvaerende Mellemrigslovs § 14, alene med et Tillseg, der tilsigter
åt forebygge, åt et Fartöi, der forövrigt er gaaet i direkte Fart mellem
29
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 3.
de forenede Rigel- og paa Grund deraf vilde have Krav paa den ved
Paragrafen hjemlede Begunstigelse, skal miste denne derved, åt det
underveis har i fremmed Havn afgivet eller modtaget Passagerer med
deres Reisegods. Denne Bestemmelse förekommer Departementet i sig
selv rimelig og ubetaenkelig og vil, efteråt der i den senere Tid er
aabnet direkte Dampskibsforbindelse mellem de to Rigers Hovedsteeder,
kunne have praktisk Betydning for Anlöb af Kjöbenhavn.
Den i den nuvarande § 18 bestemte Frist för Lovens Traeden ud
af Kraft, efteråt der i et af Rigerne er fattet Beslutning om dens Förändring
eller Ophsevelse, er i Udkastet forlaenget fra 1 til 2 Aar.
Departementet tillader sig åt vedlaegge en Opgave over den hovedsagelige
Import fra Sverige til Norge i Aarene 1873 —1885 og herfra
til Sverige i 1872—1884.
I Henhold til det Foranförte tillader Departementet sig åt fremsastte
fölgende
ödkast
till Lov indeboldende Forandringer i Lov angaaende Norges og
Sveriges gjensidige Handel og Söfart af lite April 1874.
Efternaevnte Paragrafer i Lov angaaende Norges og Sveriges
gjensidige Handel og Söfart af lite April 1874 skulle herefter lyde
som fölger:
§ 3.
Norske eller Svenske Naturprodukter eller Tilvirkninger skulle
ved Indförsel landvserts fra det ene Rige til det andet veere toldfrie
med Undtagelse af:
a. Sukker og Tilvirkninger deraf, hvorunder Sirap,
b. Tobak og Tobakst-ilvirkninger,
c. Brmndevin og Spiritus, alle Slags, og dermed tilberedte Drikkevarer,
d. Malt og Tilvirkninger deraf,
e. Brsendt eller malet Kaffe og
/. Spillekort,
af hvilke Varer, forsaavidt de i det Rige, bvortil de indföres, i
Almindelighed ere toldpligtige, den fulde Told skal erlsegges
undtagen i de Tilfaelde, som i nsestfölgende § omhandles, samt
30
Kongl. Maj:ts Säd. Proposition N:o 3.
g. Kläder, hvis Ydertöi er vasvet, strikket eller bundet i andet Land
end Norge eller Sverige. Af saadan Vare skal der, naar Indförselstolden
af Ydertöiet er höiere i det Rige, hvortil Indförsel sker, end
i det andet Rige, — udenfor de i nasstfölgende § nasvnte Tilfaslde,
— erlasgges en af Klsedernes hele Vegt beregnet Indförselstoldr
lig Forskjellen mellem de i ethvert. af Rigerne gjasldende Toldsatser
for Ydertöiet.
Er en Vare tilvirket i Norge eller Sverige af Mat.erialier, der
enten ere producerede i et af Rigerne eller ere toldfrie i begge Riger,
ansees saadan Vare åt vsere indenlandsk Tilvirkning, hvad enten större
eller mindre Arbeide er anvendt paa samme.
Er Varen helt eller delvis tilvirket af udenlandske i noget af
Rigerne toldpligtige Emner, og kan det derpaa anvendte Arbeide henföres
til, hvad der i Almindelighed forstaaes ved Husflid, Haandvserk
eller Fabrikvirksomhed, skal ogsaa saadan Vare henregnes til norsk
eller svensk Tilvirkning, undtagen i de Tilfaslde, åt Bearbeidelsen alene
bestaar i:
1. Formaling, Knusning eller Blanding,
2. Rensning (Rectificering) af Lysolier,
3. Faldning, Kantning, Forsyning med Linning, Knapper, Fryndser,
Kniplinger eller deslige,
4. Maling, Lakering, Broncering eller anden Overstrygning, samt
5. Tvinding, Blegning, Farvning, Trykning eller Appretering åt Garn
og Manufakturvarer.
§ 4.
Ved Reise over Grasndsen fra det ene til det andet Rige skal det
med Undtagelse af Spillekort, der ere underkastede saavel Stempelafgift
som Told, vsere tilladt toldfrit åt medföre af udenlandske til Indförsel
tilladte samt af norske eller svenske Told underkastede Naturprodukter
eller Tilvirkninger fölgende mindre Partier, Hemlig af:
Baand, alle Slags, tilsammen 60 Meter,
Brsendevin og Spiritus, alle Slags, tilsammen 4 Liter,
Garn, alle Slags, tilsammen 10 Kg.,
Kaffe 10 Kg.,
Malt 70 Liter,
Risengryn 10 Kg.,
Salt 4 Hectol.,
Sukker 20 Kg.,
Tobak 5 Kg.,
31
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
Traad, alle Slags, tilsammen 5 Kg.,
Vin, alle Slags, 20 Liter,
Vsevede Töier, alle Slags, tilsammen 20 Meter,
Öl 40 Liter,
Alle andre Varer tilsammen til en Vasrdi af 80 Kröner, dog åt
Vserdien af hver Vareartikel särskilt ikke maa overstige 40
Kröner.
Den i nmrvgerende § omhandlede Toldfrihed gjaslder ikke for
saadanne Varer, som Reisende for egen eller Andres Regning medföre,
naar de indföres i Handelsöiemed.
§ 8.
Hvad Afsenderen har åt iagttage for åt erholde Passerseddel,
findes bestemt i §§ 4, 6 og 7 i Lov indeholdende yderligere og forandrede
Bestemmelser angaaende Varers Försel landvasrts mellem de forenede
Rigel- af 18de Mai 1860, hvilke Bestemmelser ligesom Alt, hvad
saavel bemelte Lovsteder som §§ 8, 9, 10, 11 og 12 i den nysnaevnte Lov
iövrigt indeholde angaaende Passerseddelens Indhold, Varernes Undersögelse
og Toldbehandling, Toldkontrollen samt Afsenderens Ansvar i
Tilfselde af, åt Varerne ikke inden den foreskrevne Tid fremkomme til
Bestemmelsesstedet in. in., fremdeles forblive gjmldende med Iagttagelse
af de Forandringer deri eller Tillseg dertil, som särskilt, med Hensyn
til Vareforsendelser med Jernbane fra det ene Rige til det andet ere
eller blive givne.
Naar udenrigske ufortoldede Varer skulle forsendes fra Transitoplag
i det ene Rige landveerts til det andet Rige, kan dog, selv om
Forsendelsen foregaar paa anden Maade end med Jernbane, den i
ovennsevnte Lov af 18de Mai 1860 foreskrevne Undersögelse paa Afsendelsesstedet
af Varernes Art og Msengde eftergives, forudsat åt
Varerne ere saaledes indpakkede, åt Toldopsynet Under, åt saadan
Plombering og Försegling kan anbringes paa dem, åt derigjennem fuld
Sikkerhed opnaaes for, åt de ikke uden Plomberingens eller Förseglingens
Beskadigelse kunne forvanskes eller ombyttes med andre Varer.
Hvis der ikke inden den i § 12 i nysnsevnte Lov fastsatte Tid af tre
Maaneder fra Passerseddelens ITdfserdigelse til Toldkamret paa Afsendelsesstedet
afgives den foreskrevne Bevidnelse om, åt en Vare, som paa
saadan Maade er afsendt og forpasset, er fremkommet til Bestemmelsesstedet
med ubrudte Segl eller Plomber, blive, saafremt der kan tilveiebringes
paalidelig Oplysning om den afsendte Vares Art og Msengde,
de i bemeldte § bestemte Toldafgifter og Böder åt inddrive hos
32
Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
den, der har udtaget Passerseddelen, eller hans Selvskyldnerkautionist
og paa foreskreven Maade åt indbetale i vedkommende Toldkasser,
hvorimod det, saafremt. paalidelig Oplysning om Vårens Art og Maengde
ikke kan fremskaffes, paaligger Toldkamret paa Afsendelsesstedet åt
inddrive hos den, der har udtaget Passerseddelen, eller hans Selvskyldnerkautionist
eu Bod til Belöb 10 Kr. for hvert Kilogram af det
ikke behörig fremkomne Varekollys Bruttovegt. Af denne Bod tilfalder
Halvdelen Toldkassen paa Afsendelsesstedet og Halvdelen Toldkassen
paa Bestemmelsesstedet.
§ 9.
Norske og svenske Manufaktur- eller Fabrikvarer, som fra det
ene til det andet Rige landvaerts indföres i större Partier eller iövrigt
paa anden Maade, end i § 4 omhandles, skulle for åt nyde godt af de
i § 3 med Hensyn til Indförselen indrömmede Begunstigelser vasre
ledsagede af vedkommende Toldkammers eller anden offentlig Autoritets
Attest for, åt Varerne ere af norsk eller svensk Tilvirkning.
For åt erholde saadant Bevis for, åt en Vare er norsk eller svensk
Produktion eller Tilvirkning, skal Vareafsenderen til den Myndighed,
hos hvem Beviset begjeeres, afgive en skriftlig Forsikring paa Tro og
Love om, åt Varen er til virket paa et bestemt Sted inden Landet, med
Förklaring tillige om, hvorvidt Varen er tilvirket alene af indenlandsk
norsk eller svensk Emne, eller om tillige udenlandsk Emne indgaar
deri, og om Beskaffenheden af den Bearbeidelse, Varen paa dette Sted
er undergaaet. I Tilfaelde af, åt Afsenderen sel v har tilvirket Varen,
skal denne Forsikring afgives af ham, men ellers af Tilvirkeren eller,
hvis der maatte vasre noget till Hinder for åt erholde dennes Forsikring,
af to trovasrdige Msend, som have paalidelig Kundskab om Varens Tilvirkning;
dog skal det i ethvert Fald staa vedkommende Myndighed
frit for, om dertil findes Föie, åt fordre ogsaa andet Bevis for Varens
indenlandske Oprindelse samt åt kraeve Attest af Vidner om den eller
de Personers egenhaendige Underskrift, som have afgivet Forsikringen.
Vedkommende Myndigheds Bevis, der bestemt skal bekrmfte, åt
Varen er af indenlandsk Produktion eller Tilvirkning, skal tegnes paa
den ovenomhandlede Forsikring. Forsaavidt angaar Kläder, skal Beviset
derhos indeholde Oplysning om, hvorvidt Ydertöiet er indenlandsk
eller udenlandsk Fabrikat.
§ 14-
Norske eller svenske Naturprodukter og andre Varer, der efter
foranstaaende § 3 ere åt anse som norske eller svenske Tilvirkninger,
38
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
skulle, naar de indföres fra det ene til det andet Rige i et af Rigernes
Fartöier, uden åt dette paa Reisen har losset eller ladet i fremmed
Havn, vaere toldfrie eller toldpligtige saaledes som i nrnvnte § bestemt,
uden Hensyn til Varepartiernes Störrelse, alene med Undtagelse af
Kornvarer, malede og umalede, af hvilke Varer, forsaavidt de i Almindelighed
ere toldpligtige, skal erlasgges halv Told.
Fartöier, som i fremmed Havn alene have afgivet eller modtaget
Passagerer med deres Reisegods (de af Handelsreisende medförte Varer
og Varepröver herunder ikke indbefattet), ansees ikke åt have lösset, eller
ladet dersteds.
I Henseende til Tilladelsen til söveerts åt udföre eller indföre
Varer fra det ene til det andet Rige samt i Henseende til Beregningen
af Toldafgifterne derved skulle iövrigt de almindelige Forskrifter gjeelde,
som i hvert Rige ere eller vorde givne angaaende Varers Udförsel
eller Indförsel samt Fortoldning.
§ 16-
For åt nyde godt af den Toldfrihed eller Nedsmttelse i Toldafgifter,
som i § 14 er indrömmet norske og svenske Naturprodukter
og Tilvirkninger, skal den, som udskiber Varerne fra det ene til det
andet Rige, forsyne sig med Attest fra Toldkamret paa Afsendelsesstedet
for, åt Varerne ere indenlandsk Naturprodukt eller Tilvirkning.
Om Maaden, hvorpaa Beviset skal udfserdiges, gjaelder hvad der
i § 9 er bestemt.
§ 18-
Nmrvmrende Lov skal trsede i Kraft fra den Dag, Kongen bestemmer,
efteråt modsvarende Regler i Sverige ere vedtagne. Saavel
denne Lov som de gjenstaaende Paragrafer i Lov af lite April 1874
vedbliver åt gjaelde, indtil andre Bestemmelser gives for begge Riger,
eller 2 Aar er forlöbet, efteråt der i et af Rigerne er fattet Beslutning
om Förändring eller Ophaevelse deraf, uden åt denne Beslutning er
gjort afhängig af, åt lignende Beslutning afgives for det andet Rige.
I Henhold til Foranförte, der af Statsraadets övrige Medlemmer
i det Vsesentlige tiltrmdes, indstilles underdanigst:
Åt Gjenpart af neervmrende underdanigste Indstilling
angaaende nogle Forandringer i Lovgivningen
Bill. till Rikad. Prot. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
om Norges og Sveriges indbyrdes Handels- o g Söfartsforhold
naadigst befales tilstillet det Kongelige Svenske
Finants-Departement.
In fidem
H. Schlytter.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
35
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Mafit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
April 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
l:o.
Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre Tamm yttrade:
»Med föranledande af Riksdagens i underdånig skrifvelse den 16
Maj sistlidet år gjorda framställning i fråga om revision af nådiga
förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och
sjöfartsförhållanden den 29 Maj 1874 har Eders Kongl. Maj:t i sammansatt
svenskt och norskt statsråd den 4 Februari innevarande år beslutat
dels att föreslå Sveriges Riksdag och Norges Storting att antaga
ett vid protokollet öfver finansärenden i sammansatt svenskt och norskt
statsråd den 31 December 1886 fogadt förslag till ändringar i berörda
förordning och dels att nådiga propositioner skulle i hvartdera rikets
särskilda statsråd utfärdas.
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
Enligt mig tillhandakommet meddelande har, med bifall till den
proposition, som aflåtits till Norges Storting, Stortinget utan omröstning
antagit det af Eders Kongl. Maj:t gillade förslaget, Den till svenska
Riksdagen aflåtna proposition åf den 4 sistlidne Februari har åter i
anseende till Riksdagens upplösning icke hunnit att af densamma pröfvas.
Med åberopande af den utredning, som innefattas i protokollen i svenskt
statsråd af den 28 Maj 1886 samt i sammansatt svenskt och norskt
statsråd af den 31 December 1886 och den 4 Februari 1887, hemställer
jag derföre, att till den Riksdag, som den 2 nästkommande Maj sammanträder,
måtte aflåtas nådig proposition af samma innehåll som den
under den 4 sistlidne Februari beslutade.»
På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad Departementschefen
sålunda hemstält; och skulle till Riksdagen
aflåtas nådig proposition af den lydelse, bil.
litt A. vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Axel Adelgren.
STOCKHOLM, XSAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1887.