3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 28.

deri bort förebomma till slutlig handläggning vid 1888 års riksdag, torde
nu, i följd af föreskriften i 64 § riksdagsordningen, redan vid denna
riksdag böra till pröfning och afgörande företagas. Då emellertid
frågan, om det nya departementets organisation ännu ej vunnit den
utredning, att förslag i detta hänseende kan föreläggas innevarande
Riksdag, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t, med stöd af 64 §
riksdagsordningen, täcktes i nåder föreslå Riksdagen, att beslut öfver
det hyllande grundlagsändringsförslaget må uppskjutas till nästkommande
lagtima Riksdag.»

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter täcktes Hans Maj:t
Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda hemstält; och
skulle proposition till Riksdagen aflåtas af innehåll bil. litt. F vid detta
protokoll utvisar.

'' Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

N:o 28.

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
förändrad lydelse af 3 § samt 4 § 11 mom. tryckfrihetsförordningen;
gifven Stockholms slott den 29 april

1887.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll, vill
Kongl. Maj:t till Riksdagens antagande öfverlemna följande förslag till
förändrad lydelse af 3 § samt 4 § 11 mom. forsta punkten tryckfrihetsförordningen.

§ 3.

Under de förutsatta vilkor, att, vid pröfningen af en skrift eller
ansvaret för densamma, de, på hvilka en sådan pröfning ankomma

4

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 28.

kan, i fall, som tvetydiga synas, hellre fria än fälla, alltid mera må
fästa sin uppmärksamhet på ämnets och tankens, än på uttryckets lagstridighet,
på skriftens åsyftning än på. framställningssättet, och alltid
utan rättighet att, i hvilket fall som helst, draga obestämda slutföljder
af uttrycken, skola såsom missbruk af tryckfriheten anses:

l:o) Hädelse mot Gud, eller gäckeri af Guds heliga ord eller sakramenten
eller af svenska kyrkans eller främmande till offentlig religionsöfning
berättigad församlings troslära eller gudstjenst; brottet
skall straffas efter allmän lag och skriften konfiskeras;

2:o) Smädelse mot Konungen eller mot annan person af konungahuset,
som åtnjuter konglig eller furstlig värdighet inom riket; brottet
skall straffas efter allmän lag och skriften konfiskeras;

3:o) Smädelse mot riksstyrelse, som i Konungens ställe förer regeringen,
eller mot Riksdagen eller dess afdelningar eller utskott; brottet
skall straffas efter allmän lag och skriften konfiskeras.

4:o) Uppmaning till förräderi, som i 8 kap. 1 eller 6 § strafflagen
sägs; brottet skall straffas efter allmän lag och skriften konfiskeras;

5:o) Uppenbarande af hemliga underhandlingar, rådslag eller slut
i ärende, derå rikets säkerhet eller rätt mot främmande makt ligger,
eller kungörande af handling, som i sådant ärende bör hållas hemlig;
brottet skall straffas efter allmän lag och skriften konfiskeras;

6:o) Smädelse mot främmande stats öfverhufvud eller dess här
anstälda sändebud; brottet skall straffas efter allmän lag och skriften
konfiskeras;

7:o) Smädelse mot svensk embets- eller tjensteman eller annan
innehafvare af allmän befattning inom riket i och för embetet eller
befattningen; brottet skall straffas efter allmän lag och skriften konfiskeras
;

8:o) Uppmaning till uppror; brottet skall straffas efter allmän lag
och skriften konfiskeras;

9:o) Uppmaning till våld å person eller egendom; brottet skall
straffas efter allmän lag och skriften konfiskeras;

10:o) Ärekränkning mot enskild person; brottet skall straffas efter
allmän lag och skriften konfiskeras;

ll:o) Framställning, som sårar tukt och sedlighet; brottet skall
straffas efter allmän lag och skriften konfiskeras;

12:o) Lögnaktiga uppgifter eller vrängda framställningar till allmänhetens
förvillande; brottet skall straffas med böter från och med
trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med ett hundra riksdaler
och skriften konfiskeras;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 28.

o

13:o) Inbjudning till deltagande i inländskt lotteriföretag, som ej
är tillåtet, eller i utländskt lotteri; brottet skall straffas med böter från
och med trettiotre riksdaler sexton skillingar till och med ett hundra
riksdaler och skriften konfiskeras.

År tryckt skrifts innehåll ej brottsligt, men har genom densamma
missförstånd med främmande makt sig yppat, må Konungen kunna förordna,
att skriften utan rättegång skall konfiskeras.

Såsom allmän regel galle, i afseende på konfiskerade skrifter, att
något mer af dem ej må af trycket ånyo utgifvas, än det, hvilket domstolen,
som sist i målet dömt, icke för brottsligt ansett.

§ 4.

ll:o) Finner chefen för justitiedepartementet, att utrikes ifrån inkommen,
på främmande språk författad, skrift innehåller något stridande
emot 3 § 2, 4, 5, 6, 8, 9 eller 11 inom., åligge honom att,
efter tills vidare derå lagd qvarstad, i underdånighet inhemta Kong].
Maj:ts befallning, huruvida skriften bör till föryttrande frigifvas eller
under vidare qvarstad förblifva. Till den — — — statsmedlen.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

O S C A It

Nils von Steyern.

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans
å Stockholms slott den 29 april 1887,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Themptander,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,
friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Röding,

von Krusenstjerna och
friherre Tamm.

Departementschefen statsrådet von Steyern anförde:

»Det förslag till ny tryckfrihetslag, som af Eders Kongl. Maj:t
framlades vid senaste riksdag, och som denne ej hann behandla före
sin upplösning, var visserligen icke af genomgripande betydelse i den
mening, att det i någon väsentligare mån afvek från de grunder, på
hvilka vår tryckfrihetslagstiftning hittills hvilat. Men dess egenskap
af blifvande grundlag, dess betydande omfattning, det vigtiga och
grannlaga ämne det behandlar samt den helt och hållet nydanade form,
hvari detta ämne enligt förslaget skulle inom vår lagstiftning framträda,

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 28.

kräfva från Riksdagens sida en vida omsorgsfullare och mångsidigare
pröfning än att man kan vänta, att den skulle medhinnas under den
nu instundande Riksdagens antagligen ganska korta sammanvaro. Huru
angeläget det än hade varit, att hvarje uppskof kunnat undvikas med
denna lagfrågas bringande till slut i hela den utsträckning Eders Kongl.
Majrts omförmälda förslag angaf, nödgas jag dock af nu anförda skäl
tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att till en annan riksdag låta anstå med
förslagets framläggande i dess helhet, och utbeder jag mig att närmare
slutet af innevarande år få hos Eders Kongl. Maj:t göra den underdåniga
framställning, som för detta ändamål erfordras.

Men då härigenom den fullständiga lösningen af en så vigtig fråga
i följd af frågans grundlagsnatur blir uppskjuten på en tid af åtminstone
tre år, har jag trott mig böra tillse, huruvida ej denna reform
kunde, på sätt redan skett med åtskilliga andra, främjas genom utifrån
det hela utbrytes och för Riksdagen framlägges någon del af ämnet,
hvilken med lätthet kunde behandlas fristående från de öfriga, och
hvilken derjemte vore af beskaffenhet att dess påskyndade afgörande
kunde anses vara af ett mera allmänt intresse och behof påkalladt.
En sådan afdelning af förslaget utgör den, som motsvarar 3 § i gällande
tryckfrihetsförordning och afhandlar hvad som skall anses såsom
tryckfrihetsbrott jemte straffen derför. För att åstadkomma en tillfredsställande
lagstiftning i vissa delar af detta ämne har nya lagberedningen
anmodats att afgifva särskild! förslag till ändringar i 7 och
10 kapitlen af strafflagen. Ett sådant förslag, hufvudsakligen innefattande
mildring i straffen för religionsbrott, samt stadgande af straff
för gäckeri af främmande trosbekännares lära och gudstjenst och för
uppmaning till vissa gröfre brott, har Eders Kongl. Maj:t ock denna
dag beslutit för Riksdagen framlägga. Af detta beslut synes det mig
vara en nödvändig följd, att förslaget beledsagas af ett förslag till
ändringar i tryckfrihetsförordningen, hvarigenom denna ställes i öfverensstämmelse
med strafflagen, så att sistnämnda lag blir tillämplig på
de förbrytelser af ifrågavarande slag, hvilka begås genom tryckt skrift.

I sammanhang härmed böra de skiljaktigheter utjemnas, som i
öfrigt förefinnas mellan tryckfrihetsförordningen och strafflagen, och
hvilka i vissa fall framkalla svårigheter vid den senares tillämpning på
tryckfrihetsbrott. Särskild! tillåter jag mig att härvid fästa uppmärksamhet
på bestämmelserna angående sedlighetsbrott. Strafflagens 18
kap. 13 § belägger med straff den, som sprider ut skrift, målning,
teckning eller bild, som sårar tukt och sedlighet. Man synes i allmänhet
föreställa sig att denna bestämmelse är tillämplig äfven på den

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 28.

som begår en dylik förbrytelse genom tryckt skrift, men detta är icke
förhållandet. Sådant brott bestraffas endast i det fall, att skriftens
innehåll innefattar öfverträdelse af tryckfrihetsförordningens 3 § 13
mom. Men lydelsen af detta stadgande: »Sedernas vanhelgd, vare sig
genom offentliga läror till någon last, särdeles den, som sårar ärbarheten,
eller sådana ohöljda och skändliga framställningar af denna lasts
utöfning, hvarigenom främjandet af ett förderfligt lefnadssätt åsyftas''»
är så beskaffad, att efter bokstafven de mest ohöljda och skändliga
framställningar skulle vara oåtkomliga för straff, så vida det ej kunde
styrkas, att författaren haft för afsigt att med dem främja ett förderfligt
lefnadssätt. Svårigheten att åstadkomma en dylik bevisning
och de ringa utsigterna att under sådana omständigheter uppnå hvad
som åsyftas med ett åtal hafva mången gång af hållit den offentliga
myndigheten från ingripande äfven der den allmänna sedlighetskänslan
funnit sig mest kränkt och de olycksbringande verkningarne af eu
osedlig litteratur varit mest uppenbara. Eu lagförändring, hvarigenom
det som kränker denna känsla blir i enlighet med strafflagen bestraffadt,
äfven utan att det kan visas, att uppsåtet varit bestämdt rigtadt på
åstadkommande af förderfliga verkningar, är eu bland de angelägnaste
uppgifter för lagstiftningen i detta ämne.

Från religionsbrotten bör uteslutas hvad som ej vidare är straffbart
enligt allmän lag, nemligen det som hittills hänförts under: »förnekelse
af Gud och ett lif efter detta eller af den rena evangeliska
läran». Åt riksstyrelse som i Konungens frånvaro förer regeringen,
torde, på sätt i strafflagen redan skett, böra beredas samma skydd,
som åt Riksdagen. Uppmaning till förräderi är enligt gällande lag
(3 § 7 mom.) straffbar, när den åsyftar den brottsliga afsigtens utförande
medelst uppror, men äfven uppmaning till annan gerning, som
innefattar fullbordan eller försök till utförande af så groft uppsåt, som
omförmäles i 8 kap. 1 och 6 §§ strafflagen, bör ej lemnas ostraffad,
när den framträder i tryckt skrift. Den ytterst omfattande straffbestämmelse,
som innefattas i 9 mom. af 3 § tryckfrihetsförordningen
och som, derest den verkligen tillämpades, skulle lägga band på hvarje
strängare omdöme om utländska förhållanden, bör, i öfverensstämmelse
med utländska presslagar, inskränkas till straff för smädelse mot främmande
stats öfverhufvud eller dess här anstälda sändebud.

Då vissa af tredje paragrafens moment åberopas i 4 § 11 inom.,
blir det nödigt att låta ändringen af förstnämnda § åtföljas af förslag
till ändring i den senare, dervid det torde vara lämpligt att bland de
förbrytelser, begångna genom utrikes på främmande språk tryckt skrift,

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition No 2th

9

Indika berättiga till skriftens beläggande med qvarstad utan påföljande
rättegång, upptaga jemväl uppmaning till våld å person eller egendom.

Jag hemställer underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för
Riksdagen framlägga förslag till ändringar i 3 § och 4 § 11 mom.
tryckfrihetsförordningen i öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört.»

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter täcktes Hans Maj:t
Konungen bifalla hvad departementschefen hemstält; och skulle proposition
till Riksdagen aflåtas af innehåll bil. litt. E vid detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo
C. P. Hagbergh.

N:o 29.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anvisande
af pension på allmänna indragning sstaten för läraren
vid Alnarps landtbruksinstitut W. Olbers; gifven
Stockholms slott den 29 april 1887.

Uppå derom af läraren i agrikulturkemi, geologi och meteorologi
vid Alnarps landtbruksinstitut, adjunkten in. in. Elam Willgott Olbers
framstäld begäran, har institutets styrelse i en den 15 innevarande
månad inkommen skrifvelse i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t
ville till Riksdagen aflåta nådig framställning derom, att Olbers måtte
af allmänna medel erhålla en årlig pension till belopp af 1,500 kronor
att utgå från och med den 1 november detta år.

Till stöd härför har styrelsen dels vid framställningen fogat prestoch
läkarebetyg, utvisande att Olbers är född den 17 oktober 1810
Bih. till Bibel. Prat. 1887. It. 1 Samt. 1 Afd. 16 Haft. 2