hunt/l. Maj:fs När!. Proposition N;o 17
X:o IT.
Kong}. Maj:ts vårliga proposition till Riksdagen, angående restitution
af stämpelafgift till delegarne i sterbhuset efter kabinettskammarherren
friherre Carl Otto Silf verschiöld; gifven
Stockholms slott den Cl april 1887.
Sedan friherre Nils August Silfverschiöld, hvilken såsom fideikommiss
innehaft Gasevadholm, Stora Alfhem och Koberg med flere fastigheter
jemte åtskillig lösegendom, aflidit den 25 april 1878, skulle nämnda*fideikommiss
tillfalla hans son kabinettskammarherren friherre Carl Otto Silfverschiöld,
_ hvilken emellertid, innan det fardagsår, som tillkom sterbhuset
efter friherre Nils August Silfverschiöld, gått till ända, afled den 21 maj
1879, efterlemnande såsom sterbhusdelegare sonen friherre Gustaf Otto
Nils Silfverschiöld, dottern Augusta Sofia Charlotta Ulrika Silfverschiöld,
fft. “ed ryttmästaren grefve Pontus Axel De la Gardie, dottern Sofia
Lovisa Silfverschiöld, gift med kaptenen friherre Carl Gustaf Adolf Klingspor,
samt den aflidnes omyndiga barn Otto Balzar Arvid Silfverschiöld
och Ebba Amalia Nathalia Silfverschiöld, hvilka sistnämnda hade till förmyndare
grosshandlaren Johan Jakob Ekman.
o ^ ai Skifte efter friherre IN ils August Silfverschiöld antecknades, att
ifrågavarande fideikommissegendomar, hvilka, efter det friherrens sterbhusdelegare
derå åtnjutit laga fardag intill den 14 mars 1880, bort öfvergå
6
Kongl. M«j:ts Nåd. Proposition N:o 17.
till friherre Carl Otto Silfverschiöld, derest han lefvat, skulle i följd af
den sistnämndes död i stället öfvergå till friherre Gustaf Otto Nils Silfvcrschiöld.
Sedan med anledning häraf rättegång mot den sistnämndes dåvarande
förmyndare anhängiggjorts af öfrige delegare i sterbhuset efter
friherre Carl Otto Silfverschiöld, förklarade emellertid Kongl. Maj:ts
och rikets Göta hofrätt genom dom den 1 april 1881, som af Kongl.
Maj:ts högsta domstol den 24 november samma ar fastställa, att, emedan
vid friherre Nils August Silfverschiölds död fideikommissegendomarne tillfallit
hans son friherre Carl Otto Silfverschiöld, samt således frågan, när
efter den sistnämndes frånfälle egendomarne skulle af friherre Gustaf Otto
Nils Silfverschiöld tillträdas, icke kunnat hafva inflytande på och följaktligen
icke bort komma under behandling vid arfskifte! efter friherre Nils
August Silfverschiöld, berörda anteckning borde ur arfskifte! uteslutas.
° Då friherre Carl Otto Silfverschiölds sterbhusdelegare till Göta hofrätt
ingåfvo bouppteckning efter bemälde aflidne, både deri icke upptagits
fideikommissegendomarne, till följd hvaraf hofrätten pa dess advokatfiska lsembetes
yrkande genom utslag den 16 mars 1S82, enär, såsom hofrätten
i ofvanberörda af högsta domstolen faststälda dom förklarat, ifrågavarande
fideikommissegendomar vid friherre Nils August Silfverschiölds död
tillfallit friherre Carl Otto Silfverschiöld samt följaktligen vid den sistnämndes
frånfälle utgjort eu tillgång i dennes bo, föreläde sterbhusdelegarne
att till hofrätten inlemna antingen nya bouppteckningsexemplar,
hvari ifrågavarande fideikommissegendomar jemte den till Gåsevadholms
fideikommiss hörande lösegendom förtecknats och värdet derå angifvits i
lao-a ordning, eller ock de redan ingifna exemplaren, sedan i anmärkta
hänseendet tillägg till dem gjorts, äfvensom att förse bouppteckningen
med stämpelpapper till det belopp, hvarmed densamma, vederbörligen
rättad, lagligen borde beläggas. Efter det sterbhusdelegarne häröfver anfört
underdåniga besvär, men högsta domstolen i utslag den 1 december
18S2 ej funnit skäl att i hofrättens utslag göra ändring, ingåfvo de till
hofrätten tillägg till bouppteckningen, upptagande de uteslutna egendomarne
med derå satt värde samt innehållande anmälan, att lösegendom
af fideikommissnatur funnits till uppgifvet värde, hvarjemte de i enlighet
med hofrättens medelst utslag den 16 oktober 1888 gifna föreläggande
till hofrätten den 27 november samma år inlemnade det för bouppteckningen
felande stämpelpapper till belopp af 4,919 kronor 7o öre.
Vid arfskiftet efter friherre Carl Otto Silfverschiöld framstäldes a friherre
Gustaf Otto Nils Silfverschiölds syskons vägnar det yrkande, att af
-
Kongl. Maj ris Nåd. Proposition N:o 17. 7
hornsten af fideikommissegendomarne under ett år från den 14 mars 1880,
dä den friherre Nils August Silfverschiölds sterbhusdelegare tillkommande
fardagstid utgått, skulle såsom tillgång i boet emellan friherre Carl Otto
Silfverschiölds samtliga barn fördelas. Sedan med anledning häraf emellan
sterbhusdelegarne öfverenskominits, att friherre Gustaf Otto Nils Silfverschiöld,
som den 14 mars 1880 tillträdt egendomarne, skulle, derest sterbhusdelegarne
genom laga kraft egande dom förklarades hafva varit berättigade
att under ett år från sistnämnde dag innehafva desamma, till hvar
och en af syskonen utgifva ett visst belopp såsom ersättning för afkomsten
under berörda år, instämdes friherre Gustaf Otto Nils Silfverschiölds förmyndare
af öfrige sterbhusdelegarne till Fjäre häradsrätt med påstående
om utbekommande af omförmälda ersättning, i den mån samma ersättning
belöpte på de inom häradsrättens domvärjo belägna egendomarne. Detta
påstående ogillades af häradsrätten, hvarefter Göta hofrätt, der talan efter vad
fullföljdes, medelst dom den 6 juni 1884 yttrade, att ehuru vid friherre
^.HS -^u.?us^ Silfverschiölds död den 25 april 187S fideikommissrätten till
ifrågavarande egendomar öfvergått till hans son friherre Carl Otto Silfverschiöld,
likväl och som denne senare, hvilken aflidit innan den friherre Nils
August Silfverschiölds sterbhusdelegare tillkommande fardagstid tilländagatt,
således icke före sin död såsom fideikommissarie kommit i besittning
af egendomarne, alltså, och då vid detta förhållande någon rätt för friherre
Carl Otto Silfverschiölds sterbhusdelegare att njuta fardag å egendomarne
icke lagligen kunde ega rum, faststäldes det slut, hvari häradsrätten i
saken stannat. Denna hofrättens dom blef sedermera af högsta domstolen
genom dom den 14 april 1885 faststäld.
Efter det frågan om sterbhusdelegarnes rätt till fardagsår blifvit på
detta sätt afgjord, ingåfvo de till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings
län en skrift, deri de yrkade att, enär åläggandet för friherre Carl
Otto Silfverschiölds sterbhus att i bouppteckningen efter den aflidne upptaga
fideikommissegendomarne och för värdet af desamma erlägga stämpelafgift
uppenbarligen grundat sig på den förutsättning, att sterbhuset
komme att åtnjuta inkomst af fideikommissegendom, men hvarken friherre
Carl Otto Silfverschiöld eller hans sterbhus kommit att af egendomen
draga någon inkomst, Kongl. Maj:ts befallningshafvande måtte förordna,
att hvad för de i bouppteckningen efter friherre Carl Otto Silfverschiöld
upptagna fideikommissegendomarne blifvit erlagdt i stämpelafgift, eller
4,919 kronor 75 öre, finge restitutionsvis till friherre Carl Otto Silfverschiölds
sterbhus återställas. Genom resolution den 28 augusti 1885 har
8
Kongl. Maj ds Säd. Proposition N:o 17.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, enär sterbhuset icke visat, att ifrågavarande
i enlighet med hofrättens föreskrift aflemnade belopp stämpelpapper,
4,919 kronor 75 öre, origtigt blifvit sterbhuset affordradt eller utgjorde
högre belopp än det, hvarmed bouppteckningen, utöfver densamma förut
åsatt stämpelpapper, rätteligen skolat förses i törhållande till behållningen
i friherre Carl Otto Silfverschiölds bo, till hvars tillgångar jemväl ifrågavarande
fideikommissegendomar, såsom liofrätten i dess olvan berörda af
högsta domstolen faststälda dom den 1 april 1881 förklarat, varit att
räkna, samt hvad sterbhuset till stöd för dess gjorda anhållan om restitution
af berörda belopp hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört icke
vore af beskaffenhet att på grund deraf Kongl. Majds befallningshafvande
författningsenligt kunde om beloppets restituerande förordna, afslagit sterbhusets
omförmälda ansökan; och har Kongl. Maj:ts och rikets kammarätt,
hvarest sterbhusdelegarne sig besvärat, genom utslag den B november
1885 ej funnit skäl att gorå ändring i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
resolution.
(ifver detta kammarrättens utslag hafva sterbhusdelegarne anlört, undåniga
besvär, deri de — under framhållande af den obillighet, som måste
anses uppstå derigenom, att de å ena sidan genom högsta domstolens utslag
den 1 december 1882 ålagts att i bouppteckningen efter friherre
Carl Otto Silfverschiöld upptaga ifrågavarande fideikommissegendomar och
derför såsom för en tillgång i boet erlägga stämpelafgift, men a andra
sidan medelst högsta domstolens dom den 14 april .1885 frånkänts den
rätt till fardagsår å egendomarne, som borde hafva tillkommit dem, derest
egendomarne verkligen öfvergått i friherre Carl Otto Silfverschiölds hand
och vid hans död utgjort "en tillgång i hans bo, samt hurusom med
tillämpning af de åsigter, som i förevarande fall gjort sig gällande, skulle
kunna inträffa, att, derest under fardagsår efter en fideikommissarie nio
fideikommissarie!’ den ene efter den andre aflede, fideikommisset skulle
upptagas i bouppteckningarne efter dessa nio och deras sterbhus vidkännas
stämpelafgift, utan att af fideikommisset draga någon fördel — vidhållit
sitt yrkande att restitutionsvis återbekomma ifrågavarande stämpelbelopp.
Sedan kammarrätten efter vederbörandes hörande häröfver afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande och dervid åberopat hvad Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Jönköpings län anfört i sin ofvan omförmälda resolution,
har Kongl. Maj:t låtit handlingarne i detta mål sig föredragas;
och vill Kongl. Maj:t, som anser kammarrättens utslag vara lagligen gran
-
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
dadt, med anledning af hvad i målet förekommit och då kronan genom
domstolarnes beslut skulle göra en af lagen ej åsyftad vinst på bekostnad
af sterbhusdelegarne, hvilka af ifrågavarande fideikommissegendom ej
haft någon inkomst, härmed föreslå Riksdagen att medgifva,
att hvad för ifrågavarande i bouppteckningen efter friherre Carl Otto
Silfverschiöld upptagna fideikommissegendom blifvit erlagdt i stämpelafgift
eller fyra tusen nio hundra nitton kronor 75 öre må till bemälde
friherres sterbhusdelegare restitutionsvis återbetalas af sjunde hufvudtitelns
anslag till restitutioner.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR,
(Just. Tamm.
Bill. till Riksd. Prof. 1837. B. 1 Sami. 1 Afl. 11 Häft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 17.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
O april 1887.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Themptandkr,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Eiirensvärd,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
friherre von Oxtur,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
friherre Tamm.
Med förmälan att senast församlade Riksdag icke före dess upplösning
hunnit att pröfva nådiga propositionen af den 8 december 188G,
angående restitution af stämpelafgift till delegarne i sterbhuset efter kabinettskammarherren
friherre Carl Otto Silfverschiöld, hemstälde departementschefen,
statsrådet friherre Tamm, att enahanda framställning måtte
göras hos näst sammanträdande Riksdag.
Hvad departementschefen sålunda hemstält, deruti statsrådets öfriga
ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition i ämnet till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan
— — vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
_ Axel Adelgren.
STOCKHOLM, TRYCKT X CENTRAL-TRYCKERIET, X887.