Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1

N:o 2.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upplösning
af det nu bestående rättsförhållandet mellan
kronan och Sala bergslag, med mera; gifven Stockholms
slott den 17 December 1886.

I underdånig skrifvelse den 2 Maj 1868 anhöll Riksdagen, att
Kongl Maj:t, efter vidare utredning af den redan tillförene väckta frågan
om upphörande af Sala bergslags arrende å Sala silfververk, måtte
låta höra bergslaget, om och på hvilka vilkor det vore villigt att afstå
från ifrågavarande arrende, och i sådant fall aflåta nådig proposition
till Riksdagen. Beträffande samma ämne hade Vestmanlands läns landsting
i skrifvelse den 30 November nästföregående år gjort underdånig
framställning. På grund af dessa framställningar hafva för utredande
af samtliga på frågan inverkande omständigheter omfattande undersöknings-
och värderingsförrättningar egt rum, hvarjemte underdåniga
yttranden i frågan inhemtats ej mindre från vederbörande myndigheter
än äfven från intressenterne i Sala bergslag. Efter det under ärendets
fortgång flere förslag till frågans reglering blifvit framstälda, hvilka
ur kronans synpunkt befunnits oantagliga, hafva bergslagsintressenterna
den 17 sistlidne November förklarat sig i hufvudsakliga delar biträda
ett jemlikt nådigt bref den 22 nästförutgångna Oktober dem förelagdt
förslag till uppgörelse, åsyftande sjelfva silfververkets öfverlåtelse under
full eganderätt å Sala bergslag, mot det att kronan återvinner dispositionsrätten
öfver vissa fastigheter och anslag med mera.

Under åberopande i öfrigt af bilagda protokoll öfver finansärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva,
att uppgörelse må träffas med Sala bergslag i enlighet med följande
grunder, nemligen:

Bih. till liihsd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 1

i

2

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

l:o att, med upphäfvande af nådiga transporterna den 20 Januari
1682 och den 9 September 1741, Sala storgrufva med dess utmål,
grufvans vattensystem med deri befintliga dammar och dambord, kanaler
och ledningar samt de vid grufvan anbragta vattenmotorer, konster
och spel med dertill hörande inventarier äfvensom annan i bergslagets
besittning varande kronans egendom, som ej här nedan undantages,
med full eganderätt å Sala bergslag öfverlåtas, utan skyldighet
för bergslaget att för silfververket utgöra bergverkstionde;

2:o att den till bergslaget förlänade stads- eller bergsmansjorden,
fri från ränta och rotering, under full eganderätt öfverlåtes å bergslagsintressenterne,
hvar för den del, som han eger, utan skyldighet att
vidare till silfververket utgöra tjenstbarheter för denna jord, hvars i
donationsbrefven afsedda ovilkorliga samband med silfververket kommer
att upphöra; egande bergslaget framdeles besluta om tiden och
sättet för upphörandet af nämnda samband;

3:o att bergslaget till kronan afstår tillgodonjutande! af alla af
grufve- eller bergsfrälsejorden utgående tjenstbarheter och utgifter till
silfververket;

4:o att den med silfververket nu förenade ränteersättningsfonden
öfverlåtes åt bexgslaget till fri disposition;

5:o att de till bergslaget för konststatens underhåll donerade
räntorna och öfriga af denna donation föranledda, till bergslaget utgående
bidrag af statsmedel äfvensom anslaget till aflönande af tjenstemännen
vid verket till statsverket indragas, då aftalet träder i kraft;
dock att grufveingeniören Albert Mortimer Gullbrandsson skall ega att,
utöfver den pension från Civilstatens Pensionsinrättning, hvilken vid
afgång från tjensten kan honom tillkomma, årligen under sin återstående
lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära fyllnadspension
men nio hundra kronor, motsvarande det lönebidrag, som hittills af
statsmedel till honom utgått;

6:o att den 14 Mars, efter det aftalet trädt i kraft, den till bergshauptmansboställe
anslagna Väsby gård skall jemte dess åbyggnader
i laggildt skick af bergslaget till kronans disposition återlemnas;

7:o att bergslaget skall fem år efter den dag, då aftalet ingås,
vara skyldigt frånträda dispositionen af hyttans vattensystem med de
vid Sala hytta och derofvanföre gjorda uppdämningar utan annan ersättning,
än som i punkten l():o här nedan omförmäles beträffande
Kyllinge såg och mjölqvarn;

8:o att bergslaget skall vid arrendets upphörande till kronans
disposition återlemna Nora skogsallmänning utan annan ersättning till
bergslaget än dels för de af bergslaget bestridda kostnader för skogens

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

afvittring och indelning, dels för värdet af åbyggnaderna å då befintliga
skogvaktareboställen; dock att bergslaget må tillgodogöra sig virket
å det årshygge, som hösten 1887 enligt faststäld hushållningsplan
ntsättes till afverkning, samt under fem derpå följande år från den
norra delen af allmänningen fortfarande, efter utsyning, erhålla sådant
gröfre virke, som för grufvan och silfververket erfordras;

9:o att Kyllinge mjölqvarn och fattigkassa må, enligt gällande
föreskrifter, fortfarande förvaltas till understöd för nu lefvande fattige
och förlamade arbetare med flere enligt berörde föreskrifter dertill berättigade;
förbehållande sig Kongl. Maj:t att, uppå skeende anmälan af
Bergsöfverstyrelsen, meddela ändrade bestämmelser härutinnan, samt
att, derest silfververket framdeles skulle komma att nedläggas, då förordna
om dispositionen ej mindre af qvarnen, än äfven af fattigkassans
dåvarande behållning;

10:o att bergslaget må, vid en blifvande afledning af hyttvattnet
och borttagandet af de vid hyttan och derofvanföre gjorda uppdämningar,
af vederbörande jordegare njuta ersättning, i den mån sådant
öfverensstämmer med föreskrifterna i lagen om dikning och annan afledning
af vatten den 20 Juni 1879, för byggnaderna vid Kyllinge såg
äfvensom för mistad eller minskad inkomst åt Kyllinge mjölqvarn; dock
att den i nyssberörde lag stadgade förböjning af värdet med hälften
derutöfver för ifrågavarande verk ej må utgå; samt

ll:o att aftalet skall träda i kraft den 1 Januari 1888.

Under förutsättning att förestående förslag till aftal med Sala
bergslag vinner Riksdagens godkännande, vill Kongl. Maj:t vidare föreslå
Riksdagen att medgifva,

l:o att, sedan hyttans vattensystem blifvit till kronan afträdt,
detsamma må, så vidt] kronans rätt angår, utrifvas, under vilkor, att
de jordegare, som genom utrifningen vinna fördel, skola till statsverket
erlägga ett belopp af 19,800 kronor, motsvarande i afrundadt
tal det med trettio procent nedsatta kapitalvärdet af de räntebelopp,
som genom förmedling i följd af vattenuppdämning eftergifvits, bvilket
belopp skall till betalning fördelas på den nyvunna eller förbättrade
jorden i mån af dess genom vattenafledningen vunna fördel, med iakttagande
likväl deraf, att frälsehemmanet N:o 6 Enåker icke påföres
någon andel af ifrågavarande aflösningsbeiopp; börande omförmälda
belopp i statsverkets räkenskaper upptagas under titel »extra uppbörd»;

4

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

2:o att, utan rubbning i gällande bestämmelser om lindringar och
understöd i roteringen inom Sala, Norrby, Rumla, Kila, Möklinta, Terna,
Löfsta, Enåker, Nora, Våla, Harbo och Huddunge socknar, grufvedrängshjelpen
af hemman inom dessa socknar till statsverket indrages
och, efter det hjelpen enligt grunderna i nådiga förordningen den 23
Juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde blifvit
i penningar omsatt, från och med år 1888 med trettio procent nedsättas
; samt

3:o att den s. k. grufve- eller bergsfrälsejorden må, fri från ränta
och rotering äfvensom från tjenstbarheter och afgifter till Sala silfververk,
under full eganderätt öfverlåtas till innehafvarne, hvar för den
del, som han eger.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Gust. Tamm.

Kongl. Majrfs Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 17 Decem -

ber 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

l:o.

Under erinran att Kongl. Maj:t den 22 sistlidne Oktober beslutat
inhemta Sala bergslags intressenters underdåniga yttrande öfver uppgjordt
förslag till aftal med bergslaget, enligt hvilket bergslaget skulle
med full eganderätt öfvertaga Sala silfververk, anmälde föredragande
Departementschefen, Statsrådet Friherre Tamm, att det sålunda infordrade
yttrandet från bergslagsintressenterna numera inkommit, och
föredrog derefter:

l:o. Riksdagens underdåniga skrifvelse den 2 Maj 1868 i anledning
af väckt motion om upphörandet af arrendet utaf Sala silfververk
m. m.; samt

2:o. Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Yestmanlands län underdåniga
skrifvelse den 16 December 1867 med öfverlemnande af en utaf

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

länets landsting den 30 November samma år i underdånighet gjord
framställning om vidtagande af åtgärder för att förpligta Sala bergslag
att emot skälig ersättning afstå från arrendet af nyssnämnda silfververk;

jemte följande i ärendet angående upphörande af arrendet å Sala
silfververk afgifna underdåniga utlåtanden och yttranden, nemligen:

a) Sala bergslags intressenters den 14 Maj 1868 på grund af
n^dig remiss afgifna underdåniga yttrande öfver ofvanberörda framställning
från Vestmanlands läns landsting;

b) Bergslagsintressenternes, likaledes på grund af nådig befallning,
den 14 Januari 1869 afgifna underdåniga yttrande i anledning af
Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse;

c) Kongl. Maj ds och Rikets Kammar- och Kommersekollegiers
underdåniga utlåtande den 19 Januari 1884, deruti Kollegierna, till åtlydnad
af föreskrifter i nådig remiss den 22 Maj 1868 samt nådiga
bref den 2 Augusti 1871 och den 24 Augusti 1875, dels öfverlemnat
handlingarne rörande verkstälda förrättningar för undersökning af de
för silfververkets behof anlagda vattenuppdämningar samt för värdering
af bergslagets och Sala stads samtliga med grufvedriften och silfververket
sammanhängande skyldigheter och förmåner, dels för egen de!
afgifvit yttrande i ämnet;

d) Sala bergslags styrelses den 21 Oktober 1884 afgifna underdåniga
påminnelser vid Kollegiernas berörda utlåtande;

e) Sala bergslags intressenters öfver samma underdåniga utlåtande
den 16 September 1885 på grund af nådig befallning afgifna, af Kongl.
Maj:ts ofvanbemälde Befallningshafvande med underdånig skrifvelse den
7 påföljande Oktober insända yttrande;

f) Kammar- och Kommersekollegiernas öfver bergslagsintressenternas
berörda yttraiide infordrade, den 7 Januari innevarande år afgifna
underdåniga utlåtande;

g) Kongl. Maj:t Befallningshafvandes i Vestmanlands län underdåniga
skrifvelse den 17 sistlidne Maj, deruti Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
till åtlydnad af nådig befallning, dels öfverlemnat infordradt,
den 1 nästföregående Mars afgifvet förnyadt yttrande af Sala bergslags
intressenter, dels för egen del utlåtit sig i ärendet;

h) Bergslagsintressenternes ofvan omförmälda, den 17 sistlidne
November afgifna och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med underdånig
skrifvelse den 23 i samma månad insända underdåniga yttrande
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 22 sistlidne Oktober;

i) Domänstyrelsens den 30 sistlidne November afgifna underdåniga
yttrande i fråga om dispositionen af Väsby gård; samt

k) Direktionens öfver Civilstatens Pensionsinrättning den 10 Decem -

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

ber 1886 afgifna yttrande i fråga om grufveingeniören Albert Mortimer
Gullbrandssons pensionsrätt.

I sammanhang med detta ärende föredrog Departementschefen
eu af arbetare vid Sala silfververk gjord underdånig framställning att
äfven för det fall, att en förändring i dispositionen af silfververket
komme att ega rum, varda orubbadt bibehållna vid de förmåner i fråga
om jordtilldelningar, understödskassor samt mulbete och gärdselfång,
som af dem för närvarande åtnjötes;

öfver hvilken framställning Kammar- och Kommersekollegierna
den 29 Maj innevarande år på grund af nådig remiss gemensamt afgifvit
underdånigt utlåtande.

Härefter anförde föredragande Departementschefen:

»Huru Sala silfvergrufva, som upptäcktes i början af 1500-talet,
kommit i kronans ego, är ej fullt utredt, men sannolikt har kronans
eganderätt redan under samma århundrade blifvit erkänd. Före år
1682 drefs verket tidtals lör kronans egen räkning och var tidtals
upplåtet åt andra. I begge fallen voro dock åtskilliga förmåner anslagna
till grufvedriftens uppehållande. Så var utgörande af vissa prestationer
till silfververket ålagdt allmogen i det så kallade Salbergs län,
som bestod af de) sex »nedre» socknarne Sala, Norrby, Humla, Kila,
Möklinta och Terna samt de sex »öfre» socknarne Löfsta, Enåker, Nora,
Våla, Harbo och Iiuddunge. Den mest betydande af dessa prestationer
var skyldigheten att hålla drängar vid grufarbetet, hvilken skyldighet
dock sedermera) utbyttes mot en afgift, kallad grufvedrängshjelpen.
Vidare var allmogen till silfververkets förmån underkastad inskränkning
i dispositionen af hemmanens skogsafkastning.

För beredande af nödig drifkraft vid grufvan och hyttan hade
redan tidigt tillkommit uppdämningar, nemligen det så kallade hyttans
vattensystem, som började anläggas på 1540-talet, men först på 1660-talet nådde sin fullbordan, samt det s. k. grufvans vattensystem, hvilket
sannolikt är äldre än hyttans, ehuru det likväl först ungefärligen samtidigt
med fullbordandet af detta erhållit sitt nuvarande omfång.

Med afseende å de skyldigheter, allmogen i Salbergs län hade
att till silfververket utgöra, åtnjöt densamma frihet från utskrifning-,
och då sedermera socknarne likväl underkastades rotering, medgåfvos
härvid, såsom jag längre fram skall närmare omförmäla, vissa lindringar
och förmåner. Äfven klagomålen öfver vattenuppdämningarne föranledde
lindringar i utlagorna med deraf följande förmedling; hvarjemte
i ett fall egaren af ett frälsehemman tillagts ett årligt ränteanslag
såsom godtgörelse för skada genom nämnda vattenuppdämningar.

Öfversigt af
rättsförhållandet

mellan Icronan
och Sala
bergslag.

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Ännu mera betydande understöd lemnades dock genom anslag af
jord, nemligen dels den s. k. Grufve- eller Bergsfrälsejorden ock dels
den s. k. Stads- eller Bergsmansjorden.

Grufve- eller Bergsfrälsejorden utgöres af intagor å allmänningsmark
eller redan skattlagda hemmans utmark, hvilka intagor i äldre
tider blifvit gjorda af obesutne bergsmän, de s. k. rotekarlarne, samt
derefter på grund af tid efter annan utfärdade nådiga bref fått eg a
bestånd. Den egentliga urkunden härom är nådiga brefvet den 15
November 1554. På anförda klagomål deröfver, att vederbörande hemmansegare
ville återtaga hvad genom nämnda inkräktningar frångått
deras hemman, förordnades genom berörda nådiga bref, att de bergsmän,
rot-ekarlar och andre, som bodde vid Sala grufva, skulle obehindradt
få njuta, bruka och behålla de egor, som de hade röjt och upptagit,
äfvensom att de fortfarande skulle på allmänningsskogar få till
både äng och hästhagar upprödja mossar och kärr, hvaremot de förbjödos
att intaga och tillägga sig egor, som af ålder lydt och legat
till hemman. Genom nådiga bi''efvet den 13 Mars 1667 erhöll grufvejorden
egenskapen af bergsfrälse.

Stads- eller Bergsmansjorden leder sin uppkomst från anläggningen
af Sala stad. I 24:de punkten af privilegierna för nämnda stad heter
det nemligen: »Och efter Sala borgare och bergsmän till bruksens
idkeliga drifvande och fortgång skola städse hålla folk, hästar och annat,
som dertill behöfves, hafva Wi nådigst skänkt och gifvit under hvar
tomt och gård, som de der uppbygga af Bråsta, Ekeby och Väsby
gårds egor eftersom stadsen nödtorft fordrar och kräfver; åker till 2
tunnors utsäde hvart år, samt 12 lass äng till everldelig egendom att
njuta och behålla med sådana besked och vilkor, att då af hvarje
tunnland och årlig utsäde, oräknadt träde, och 6 lass äng årligen 2
lod godt fint silfver, hälft annat Oss och kronan, och ett hälft lod till

stadenom utgöra och erlägga skola--—». Genom 25:te punkten

i samma privilegier uppläts åt Sala stad det fiske, den skog och det
mulbete, som förut tillhört nämnde hemman. Af Väsby kungsgård
hade större delen sålunda upplåtits till Sala borgare och bergsmän,
men återstoden deraf anslogs till boställe åt den person, som å kronans
vägnar skulle hafva inspektion öfver bergsbruket. Stads- eller bergsmansjorden
vann sedermera ytterligare tillökning genom nådiga brefvet
den 22 Oktober 1641 samt nådiga resolutionerna den 24 December
1652 och den 17 September 1664. För den donerade jorden skulle
till en början viss skatt i silfver utgöras till kronan, men efter hand
beviljades frihet härifrån och slutligen meddelades genom förut omför -

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2. 9

mälda nådiga bref den 13 Mars 1667 äfven åt bergsmansjorden bergsfrälsefrihet.

Så väl privilegierna för Sala stad som senare författningar utvisa,
att rätten till innehafvandet af stads- eller bergsmansjord var satt i
samband med innehafvandet af grufvedel och idkandet af det arbete
vid grufvan, som deraf betingades. Föreskrift meddelades, att tomt i
staden, lott i bergsmansjorden och del i grufvan oskiljaktigt skulle
följas åt. Sambandet mellan tomt i staden, å ena sidan, samt lott i
bergsmansjorden och del i grufvan, å den andra, upphörde jemlikt nådiga
brefvet den 10 Oktober 1851, men med hvarje lott i bergsmansjorden
följer ännu alltjemt motsvarande del i grufvan. Innehafvarne
af de till ett antal af 160 uppgående lotterna i bergsmansjorden bilda
Sala bergslag.

Den afkomst, Sala silfververk före år 1682 lemnade, var mycket
olika. Från att åren 1544 och 1.548 hafva utgjort, enligt uppgift, omkring
21,000 lödiga mark hvartdera året, föll tillverkningen hastigt
och utgjorde under åren 1607—1609 icke ens femtio mark om året.
Mot midten af sjuttonde århundradet steg tillverkningen åter, så att
grufvan år 1665 gaf 7,122 och år 1673 7,998 lödiga mark. Vid ett
sådant tillverkningsbelopp synes icke oantagligt, att kronan, med afseende
å dåtida varuvärden, kunnat bereda sig godtgörelse för sina
uppoffringar. Den egentliga grunden till den omsorg, hvarmed verket
omhuldades, var dock att söka i den tidens ekonomiska åskådningssätt,
enligt hvilket ett lands rikedom bestod i största möjliga tillgång på
ädla metaller, hvilkas frambringande således framstod såsom ett af de
vigtigasto föremålen för statens vårdande verksamhet. I äldre handlingar
finner man ock Sala silfvergrufva betecknad såsom eu af »rikets
klenoder».

Silfververket, som redan år 1628 utarrenderats åt Sala bergslag,
då likväl endast »på försök» under tre år, uppläts år 1652 på tjuguårigt
arrende åt samma korporation. Då detta arrende, som förlängdes till
år 1675, tilländagick, återtog kronan silfververket och förband sig dervid
att till bergslaget erlägga lösen för dess inventarier vid verket. Genom
nådiga transporten den 20 Januari 1682 uppläts ånyo grufvan med
allt tillbehör och inventarier åt bergslaget till ett perpetuel och everldeligt
bruk, så länge bergslaget förmådde hålla verket vid makt och efter
rätt bergsvis drifva detsamma. Enligt upprättad liqvidationsräkning af
den 14 Februari 1682 löste bergslaget till sig från kronan de vid silfververket
då befintliga verk och inrättningar, byggnader, inventarier, mat.erialier
och lager, med undantag af de byggnader och verk, som hörde
till konststaten samt denna stats lösa inventarier.

Bill. till Riksd. Prut. 1887. 1 Sami. 1 Afd.

2

10

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

Enligt 1682 års transport, som ännu utgör den egentliga grunden
för bergslagets innebaf af silfververket, hade bergslaget icke att
till kronan direkt erlägga något visst arrendebelopp. Kronan fick sin
godtgörelse på det sätt, att bergslagets silfver skulle af kronan inlösas
till visst lägre pris, som för första året bestämdes till 10 daler silfvermynt,
två tredjedelar i groft och en tredjedel i smått mynt, för hvarje
lödig mark; och förbehöll sig Kongl. Maj:t rättigheten att framdeles, i
mån som bergsbruket bedrefves med större fördel och silfvertillverkningen
ökades, derefter proportionera inlösningspriset. Bland förmåner,
som genom denna transport tillförsäkrades bergslaget, märkes, förutom
grufvedrängshjelpen, äfven ett anslag till visst belopp af de i kronans
räntor ingående dagsverlcspenningarne.

Silfvertillverkningen vid Sala sjönk emellertid i början af det
adertonde århundradet, och det visade sig snart, att kronan icke allenast
icke kunde bereda sig ökad inkomst af silfververket genom användande
af den rätt att sänka inlösningspriset, som kronan förbehållit sig, utan
att tvärtom detta pris måste höjas. Sådan förhöjning beviljades successivt
till 11, Hd och 121 daler för hvarje lödig mark, hvarjemte äfven
andra lindringar medgåfvos. Slutligen underkastades grunderna för
silfververksarrendet en omreglering och de nya vilkoren faststäldes genom
den ännu i hufvudsak gällande nådiga transporten den 9 September
1741.

Denna transport, af hvilken en afskrift torde få under Ditt. A.
biläggas dagens protokoll, berättigar bergslaget att framgent och everldeligen,
så länge det förmår efter rätt bergsvis hålla grufvan och silfververket
vid makt och behörig drift, få behålla verket mot erläggande till
kronan af tiondedelen af hela silfvertillverkningen (p. 1). Utöfver denna
tionde skall bergslaget, om tillverkningen uppgår till en viss storlek, erlägga
en särskild afgift, den s. k. förhöjningen å tionden. Denna afgift
utgår, om årliga tillverkningen öfverstiger 2,000 lödiga marker, med 1
daler silfvermynt för hvarje mark af bergslagets nio tiondedelar af detta
öfverskott och, om tillverkningen öfverstiger 2,500 lödiga marker, med
1 daler 16 öre silfvermynt för hvarje öfverskjutande mark (p. 3).

Dessutom är bergslaget pligtigt att underhålla hela silfververket
med konststaten och hvad dertill hör så i byggnader som annat mera
(p. 6) äfvensom Väsby bergshauptmansboställe (p. 15) samt att under
Bergskollegii (numera Bergsöfverstyrelsens) samt bergmästarens (numera
bergshauptmannens) och Bergs- och Grufverätternas (numera Bergslagsstyrelsens)
inseende och administration ställa sig alla de förordningar
och resolutioner till hörsam efterlefnad, Indika derom antingen
redan äro eller hädanefter kunna blifva utfärdade, berörande så väl

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

grufvedriften som bergslagets ekonomi vid silfververket med det mera,
som deraf beror (p. 17).

Mot fullgörande af dessa skyldigheter är bergslaget först och främst
(p. 6) försäkradt om orubbad besittningsrätt dels till stads- och bergsmans
jorden, som utgör sjelfva grundvalen för bergslagets tillvaro såsom
korporation, dels till graf ve- eller bergsfrälsejorden, hvilken jord likväl
städse egt ett lösare samband med bergslaget och numera till större delen
icke är i dess eller dess intressenters ego, ehuru den utgör vissa afgälder
till silfververket. Vidare eger bergslaget till konststatens underhållande
uppbära de s. k. konststatsmedlen, bestående af grufvedrängshjelpen
och dagsverkspenningarne (p. 6). Grufvedrängshjelpen är, jemlikt
nådiga brefvet den 22 November 1803 bestämd till 518 tunnor
spanmål, hälften råg och hälften korn, från de tolf socknarne i Salbergs
län, men löses numera, enligt nådiga brefvet den 24 Augusti 1860,
med penningar efter tioårigt medelmarkegångspris och har under åren
1875—1884 i medeltal utgjort 7,636 kronor 60 öre. För den genom
grufvedrängshjelpens förvandling uppkomna förlust åtnjuter bergslaget
ersättning medelst årligt anslag å riksstaten. Dagsverkspenningarne utgöras
af de i kronans räntor ingående jordeboks- och mantalsd ags verken
af hemman inom de sex nedre socknarne af Salbergs län. Dessa dagsverken
fingo enligt nyssberörda nådiga bref den 24 Augusti 1860 af
räntegifvarne lösas efter medelmarkegångspriset för åren 1834—1853,
då bergslaget, likasom å fråga om grufvedrängshjelpen, bereddes ersättning
för den härigenom uppkomna förlusten medelst årligt anslag å
riksstaten. Numera äro, jemlikt nådiga brefvet den 1 Juni 1877, dagsverkspenningarne
indragna till kronan mot ersättning af särskild!, årligt
anslag å riksstaten; och är för närvarande å riksstatens sjette hufvudtitel
uppfördt ett årligt anslag till Sala bergslag af 6,320 kronor.

Till aflönande af tre tjenstemän vid silfververket, nemligen, efter
det de i p. 9 af 1741 års transport anförda profoss- och bergsfiskalsbefattningarne
indragits, bergshauptmannen, grufveingeniören och bergsvärdi
(fordom benämnda bergmästare, geschworner och bergsguardie)
lemnar kronan årligt bidrag, men aflöningens större del utgår dock af
bergslaget; varande å sjette hufvudtiteln uppförda dels å ordinarie stat
under Kommersekollegium 2,500 kronor och dels å extra stat såsom
tillfällig löneförbättring 500 kronor.

Bergslaget disponerar den vid vattendraget mellan sjöarne Klasbomyran
och Sala damm inom hyttans vattensystem belägna, kronan tillhöriga
Kyllinge mjölqvarn, hvaraf inkomsten skall användas till understöd
åt fattige förlamade, i grufvan slagne eller eljest vid hytteverken
förderfvade arbetare och bergsmän m. fl. (p. 7). Genom afsättning af

12

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

en del af arrendet för qvarnen är Kyllinge fattigkassa bildad. Jemlik!
Bergskollegii bref den 23 April 1792 utgå 25 tunnor af arrendespanmålen
från Kyllinge qvarn jemte två tredjedelar af de intressen, som
inflyta i Kyllinge fattigkassa, till Sala stads fattigvård. Reglemente
angående användandet för fattigvården vid Sala silfververk af arrendet
för Kyllinge qvarn är faststäldt af Bergskollegium den 18 December 1827.

xifven Kyllinge sågqvarn, belägen vid samma vattendrag som Kyllinge
mjölqvarn, något ofvanför denna, disponeras af bergslaget (p. 6).
Sågbyggnaderna egas likväl af bergslaget, som vid 1682 års ofvan omförmälda
liqvidation tillöste sig desamma från kronan.

Till boställe åt bergshauptmannen disponerar bergslaget Väsby
gård (p. 15).

Omedelbart efter utfärdandet af nu omförmälda nådiga transport
upplåta genom nådiga brefvet den 13 November 1741 till bergslagets disposition
Nora skogsallmänning, belägen inom Möklinta, Nora och Enåkers
socknar i närheten af och delvis invid Dalelfven. Allmänningen består
af två delar, den södra, hvilken efter det angränsande byars rättigheter
till mulbete, husbehofshygge och kolning numera blifvit afvittrade, omfattar
en areal af 3,375 tunland 28 kappland, och den norra, om 518
tunland 12,5 kappland, hvarifrån dock vid pågående afvittring af angränsande
byars mulbetes- m. fl. rättigheter antagas bortgå omkring
111 tunland.

Utom nu omförmälda rättigheter tillädes bergslaget genom 1741
års transport åtskilliga andra, hvilka numera upphört. Sålunda utfäste
sig kronan, enligt p. 14 i transporten, att under arrende, i
likhet med hvad redan förut egt rum, till bergslaget upplåta sina
räntor af de sex nedre socknarne i Salbergs län, med undantag för dem
af dessa räntor, som redan förut blifvit till bergslaget donerade. Det
på grund häraf af Kammarkollegium, på för bergslaget förmånliga vilkor,
den 20 September 1743 upprättade arrendekontrakt vållade kronan betydliga
årliga förluster, hvarföre, efter träffad öfverenskommelse med
bergslaget, genom nådiga brefvet den 31 Oktober 1829 förordnades,
att genom årliga afsättningar af silfververkets afkastning skulle bildas
en fond för att sätta bergslaget i tillfälle att framdeles kunna undvara
räntearrendet. Sedan denna fond, den s. k. ränteersättningsfonden, uppnått
den föreskrift^ storleken, förklarades genom nådiga brefvet den 28
Mars 1873, att räntearrendet med samma års utgång skulle upphöra.
Ränteersättningsfonden, som orubbligen skall förblifva förenad med
silfververket och hvars afkastning skall af bergslaget användas till detta
verks drift och förkofran, eger ett kapital af 330,531 kronor 50 öre.

Enligt p. 11 i transporten var allmogen i de tolf socknarne i Sal -

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 2.

bergs län förbunden att, förutom grufvedrängshjelpen, till silfververket
utgöra vissa andra prestationer, från hvilka den likväl befriades jemlikt
nådiga brefvet den 22 November 1803. Den af mig förut omförmälda
inskränkningen i rätten att disponera afkastningen af skogen å hemmanen
inom Salbergs län, hvilken inskränkning ytterligare bekräftades
i p. 10 af transporten, upphörde jemlikt nådiga förordningen angående
kolhandeln den 27 April 1846.

Slutligen torde böra nämnas, att bergslaget, som enligt p. 1 i
1741 års transport var pligtigt att till Kongl. Myntet inleverera äfven
sina egna nio tiondedelar af silfvertillverkningen till förmyntning, fem
sjettedelar i stort och en sjettedel i smått mynt, numera, med afseende
derå att jemlikt lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873 silfver endast
utmyntas till billoneradt skiljemynt, genom nådiga brefvet den 28 Februari
1879 befriats från nämnda inlevereringsskyldighet, dervid tilllika
i nåder förklarats, att om bergslaget önskar till myntet inleverera
sina berörda nio tiondedelar, den bergslaget tillkommande godtgörelsen
för sålunda lemnadt silfver skall beräknas efter medeltalet af de under
året å Londons börs gjorda noteringar å silfverpris.

Denna redogörelse ådagalägger således, att bergslaget årligen af
statsverket åtnjuter:

i löner till tjenstemännen .........................:............ kronor 3,000: —

grufvedrängshjelpen i medeltal för åren 187 5

—1884 ........'' .......................................................... „ 7,636: o o

ersättningar enligt riksstaten ................................ ,, 6,320: —

eller tillsammans kronor 16,956: 6 0

men erlägger silfvertionden, som i medeltal under
åren 1876—1885 utgjort............................. ,, 11,448: 19

så att kronan i medeltal årligen förlorat .................. kronor 5,508: 41;

förutom att kronan är i mistning åt Nora skogsallmänning och Väsby
bergshauptmansboställe m. in. Härtill kommer det förut antydda förhållandet,
att de för silfververkets behof erforderliga uppdämningarna
å kringliggande mark vålla ansenlig skada. Det ogynsamma resultatet
så för kronan som enskilde har naturligen gifvit upphof åt förslag att,
genom öfverenskommelse med bergslaget om arrendets upphörande, bereda
möjlighet för en sådan disposition af silfververket, att, nyssnämnda
olägenheter undanröjdes. En af Rikets Ständer vid 1862—1863 årens
riksdag i detta syfte gjord underdånig framställning ledde likväl, mot
bergslagets vägran att ingå på uppgörelsen, icke till det afsedda målet.

Åtgärder för
reglering af
frågan om
dispositionen
af Sala
silfververk.

14

Riksdagens
skrifvelse
den 2 Maj
18GS.

Vestmaulands
läns
landstings
skrifvelse den
30 November
1S67-

Bergslagets
yttrande den
14 Januari
1869.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Ämne! återupptogs af 1868 års Riksdag, som i nu föreliggande
underdåniga skrifvelse af den 2 Maj nämda år — efter att hafva yttrat
sig angående ej mindre kronans så väl omedelbara som medelbara förluster
i följd af silfververksarrendet, än äfven enskildes förluster i följd
af de för verket gjorda uppdämningar — anhöll, att Kongl. Maj:t efter
vidare utredning af frågan täcktes ånyo låta böra Sala bergslag,
om och på bvilka vilkor det vore villigt att afstå från hela ifrågavarande
arrende, och i sådant fall till Riksdagen aflåta nådig proposition
i ämnet, men att, i händelse bergslaget skulle fortfarande vägra att
ingå på reglering af frågan, Kongl. Maj:t täcktes dels anbefalla nödiga
åtgärder för erhållande af noggrann kontroll deröfver, att bergslaget
efter rätt bergsvis drefve verket och att alla de förmåner, som blifvit
till verket förlänade, uteslutande måtte på ett ändamålsenligt sätt komma
detsamma till godo, dels ock låta vidtaga åtgärder ledande dertill,
att vattenuppdämningarna vid silfververket om möjligt upphörde.

Redan innan Riksdagens berörda skrifvelse afläts, hade Vestmanlands
läns landsting i underdånig skrifvelse den 30 November 1867,
under framhållande af de betydliga förluster, som genom vattenuppdämningarna
vållades jordegarne i trakten kring Sala, anhållit, det
täcktes Kongl. Maj:t vidtaga sådana åtgärder, att Sala bergslag förpligtades
att emot skälig ersättning afstå från arrendet af silfververket
derstädes, på det att derefter vattenuppdämningarne kunde upprifvas
och silfververket disponeras på sådant sätt, som ej mindre för orten
än för staten ansåges fördelaktigast. Sedan bergslagsintressenterne i
häröfver infordradt, den 14 Maj 1868 afgifvet underdånigt yttrande förklarat,
att bergslaget icke vidtagit några åtgärder till olaglig inkräktning
medelst vattenuppdämning å närgränsande egoområden och ansåge
sig förpligtadt att respektera och vidhålla sitt kontrakt med
Kongl. Maj:t och Kronan, så länge det fortfore att vara gällande i afseende
å så väl deruti ålagda skyldigheter som derigenom tillförsäkrade
rättigheter och förmåner, öfverlemnades medelst nådig remiss den 11
Juni 1868 så väl landstingets skrifvelse som bergslagets i anledning
deraf afgifna yttrande till Kommersekollegium för att komma under behandling
i sammanhang med Riksdagens ofvannämnda skrifvelse, hvilken
den 22 föregående Maj blifvit till Kollegium remitterad.

Kommersekollegium infordrade jemlikt nådig befallning bergslagsintressenternes
yttrande i anledning af den i Riksdagens skrifvelse gjorda
framställning. I det afgifna yttrandet, dateradt den 14 Januari 1869,
förklarade sig bergslaget hålla det för en undersåtlig pligt att ej längre
vidblifva sin tillförene uttalade vägran, utan gå statsmakternas önskan
till mötes genom förslag till eu sådan lösning af frågan, att bergverket

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

äfven framgent skulle kunna drifvas och gifva inkomst åt kronan utan
de anslag och uppoffringar, som kronan dittills fått vidkännas, samt att
de öfverklagade, för jordbruket hinderliga vattenuppdämningarne skulle
försvinna. Detta förslag gick i korthet derpå ut, att silfververket med
byggnader, inventarier och öfriga tillhörigheter äfvensom grufvans vattensystem
skulle med full eganderätt på bergslaget öfverlåtas; att den till
staden och bergslaget donerade jord, hvilkens ovilkorliga samband med
och tjenstbarheter till bergverksdriften borde upphöra, skulle everldeligen
få egas och besittas utan annan skatt än sådan, som i framtiden
kunde komma att påläggas all öfrig jord i riket; äfvensom att ränteersättningsfonden
uttryckligen förklarades böra blifva bergslagets enskilda
tillhörighet. Till gengäld härför erbjöd sig bergslaget att afstå
från tillgodonjutandet af 1741 års transport med de deraf härflytande
föreningar af grufvedrängshjelpen och dagsverkspenningarne samt det
numera upphörda arrendet af kronans räntor; att upphöra med begagnandet
af hyttans vattensystem inom fem år från den tid öfverenskommelsen
träffades; samt att, likaledes inom fem år från sistnämnda tid,
frånträda dispositionsrätten till Nora skogsallmänning. Deremot förbehöll
sig bergslaget, att inkomsten af Kyllinge qvarn fortfarande skulle
tillfalla bergslaget och staden till understöd vid deras fattigvård samt
att de kronans och bergslagets tjensteman vid silfververket, som vore
med fullmakt försedda, under sin återstående lifstid aflönades af kronan
ensam.

Efter det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Kommersekollegium
framhållit angelägenheten deraf, att, innan bergslagets berörda
förslag till hufvudsaklig pröfning företoges, undersökning i uppgiga
afseenden måtte ega rum, anbefalde Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 2 Augusti 1871, i sammanhang dermed att åt Kammar- och
Kommersekollegierna gemensamt uppdrogs den genom nådiga remissen
den 22 Maj 1868 anbefalda utredningen, Eders Kongl. Maj:t Befallningshafvande
att, då han af kollegierna derom anmodades, förordna en eller
flere sakkunniga personer för att, efter de närmare föreskrifter, som
Kollegierna meddelade, på ort och ställe verkställa de afvägningar och
undersökningar, som för ett tillförlitligt bedömande af uppdämningsfrågan
kunde finnas erforderliga, samt derom afgifva berättelse. På
underdånig framställning af Kollegierna täcktes Eders Kongl. Maj:t
derefter genom nådigt bref den 24 Augusti 1875 förklara, att, i likhet
med hvad angående uppdämningsfrågan blifvit förordnadt, Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande skulle låta verkställa uppskattning af bergslagets
och Sala stads samtliga med grufvedriften och silfververket sammanhängande
skyldigheter och förmåner, så vidt dessa icke vore till

Undersöknings-
och
värderingsförrättningar.

16

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

beloppet eller grunderna för deras beräknande bestämda, samt att
derom afgifva berättelse och utredning.

Sedan de omfattande undersöknings- och värderingsförrättningar,
som på grund af berörda nådiga föreskrifter egt rum, efter fleråriga
arbeten hunnit fullbordas, insändes förrättningshandlingarna af Eders
Kong]. Maj:ts Befallningshafvande jemte eget yttrande af den 30 December
1832 till Kammar- och Kommersekollegierna, hvilka med underdånigt
utlåtande af den 19 Januari 1884 desamma till Eders Kongl.
Maj:t öfverlemnat. De sålunda inkomna förrättningshandlingarna äro
följande:

l:o) utlåtande den 25 Augusti 1874 af kommissionslandtmätaren i
Örebro län C. V. Fröman angående vattenuppdämningarna, i början af
år 1875 fullständigadt med tillhörande general- och specialkartor;

2:o) utlåtande den 31 December 1874 af professoren vid dåvarande
Teknologiska Institutet C. A. Ångström angående behofvet för
grufvedriften af det så kallade grufvans vattensystem;

3:o) utlåtande den 10 Mars 1877 af professoren Ångström och
ingeniören C. J. Nilsson angående värdet af de från kronan till Sala
bergslag upplåtna verk och inrättningar;

4:o) utlåtande den 13 November 1877 af kronofogden Th. Törnqvist
och häradsskrifvaren F. V. Lundevall angående värdet af dels Nora
allmänning samt annan kronan tillhörig, åt Sala bergslag upplåten fast
egendom, dels kronan tillhöriga, af bergslaget innehafda inventarier;

5:o) utlåtande, afgifvet i Januari 1877 af professoren vid Teknologiska
Institutet G. Nordenström, grufveingeniören O. J. Gummlius
och grufvedisponenten, f. d. löjtnanten G. Bratt angående värdet af
Sala grufvefält; samt

6:o) utlåtande, afgifvet i September 1880 af bergmästaren A.
Sjögren, bruksegaren friherre S. Fleetwood samt direktören vid Kongsbergs
sölvvserk i Norge, geschwornern P. Holmsen, likaledes angående
värdet af Sala grufvefält.

En detaljerad redogörelse för det vidlyftiga innehållet af dessa
förrättningshandlingar lärer här icke kunna ifrågakomma. Deremot
utbeder jag mig Eders Kongl. Maj:ts tillåtelse att få i korthet redogöra
för de hufvudsakliga resultaten ej mindre af nämnda förrättningar
än äfven af de utaf Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande samt Kollegierna
verkstälda utredningar rörande sådana statens anslag till eller
uppoffringar för silfververket, hvilka äro till beloppet eller grunderna
för deras beräknande bestämda.

17

Kongt Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

Sala silfververk består af grufvan på Salberget och den på ungefär
eu half mils afstånd derifrån belägna hyttan. Båda dessa verk
ligga på något afstånd från Sala stad, grufvan i vestlig och hyttan i
nordostlig rigtning. Såsom jag redan förut nämnt, äro, för beredande
åt tillgång på driftvatten åt dessa verk, genom uppdämningar bildade
två, af hvarandra oberoende vattensystem, grufvans och hyttans.

Graf valts vattensystem tager sin början i den omkring lj mil nordvest
från grufvan belägna sjön Stor Ljusen, hvilken förhöjts 14,3 fot
genom fördämning af det naturliga utloppet åt norr. Genom den
sprängda och gräfda Stor Ljusgrafven ledes vattnet till sjöarne Silfköparen
och Olof Jons damm, af hvilka den förra genom uppdämningar
nybildats och den senare höjts 11,7 fot, samt vidare dels genom naturligt
vattendrag, dels genom kanal genom den medelst uppdämning nybildade
sjön Långforssen till grufvan, der fallet för dervarande verk är
32,i) fot. Från grufvan ledes vattnet till Sagån. — Grufvans vattensystem
mottager vattentillopp från åtskilliga sjöar och mossar, hvilkas
naturliga vattenstånd genom uppdämning blifvit mer eller mindre, i allmänhet
6—8 fot förhöjdt.

Den mark, som af grufvans vattensystem dels alldeles dränkes,
dels skadas, består till hufvudsaklig del af föga värderika mossar eller
mycket sten- och bergbundna skogsmarker. Den vattendränkta eller
skadade markens areal uppgår till 2,739 tunland 27,7 kappland, deraf
öfver hälften tillhör Sala bergslag. Det ökade jordvärde, som genom
vattenuppdämningarnes borttagande skulle ernås, har uppskattats till
68,934 kronor 8 öre, hvaremot en sådan åtgärd skulle medföra eu minskning
i vattenyta af 10,746 qvadratref 90 qvadratstänger.

Hyttans vattensystem tager sin början i den inom Möklinta socken
belägna Storsjön, som har sitt aflopp genom Hillersboån till sjön Hallaren,
hvilken sjö genom afstängning af dess naturliga utlopp till Dalelfven
fått sin vattenyta höjd 16,3 fot. Från sjön Hallaren ledes vattnet
genom Dofte graf till sjön Klasbomyran, som är en genom uppdämningar
vid Kyllinge såg konstgjord sjö, och vidare genom Skälby ån
förbi Kyllinge såg och Kyllinge qvarn till den till sin hela yta konstgjorda
sjön Sala damm, vid hvars södra ända hyttan är belägen. Från
Sala damm ledes vattnet till Sagån. Vattensystemet mottager tillflöden
från flere sjöar, af hvilka den största är Gammelbysjön.

I motsats till hvad för grufvans vattensystem gäller, utgöra de
af vatten skadade eller fördränkta egorna omkring och uti de åar och
sjöar,^ som tillhöra hyttans vattensystem, i allmänhet delar af de utaf
dämningarne beroende hemmans och lägenheters bättre jord. Den
Bill, till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 3

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

vattendränkta eller skadade markens areal utgör 8,489 tunland 15,8
kappland, deraf 1,393 tunland 5,1 kappland tillhöra bergslaget och
7 096 tunland 10,7 kappland andre. Genom uppdämningarnes borttagande
skulle ett med 614,538 kronor 44 öre ökadt jordvärde vinnas,
medan derigenom eu vattenyta om 23,471 qvadratref 94 qvadratstanger

skulle bortgå. . .

Beträffande frågan om vattenuppdämmngarne har kommission slandtmätaren
Fröman uttalat den åsigt, att bergslagets och jordbrukets
skilda intressen bäst skulle kunna förlikas derigenom, att bergslaget,
endast med iakttagande af en viss, angifven ringa förändring, bibehölle
grufvans nuvarande vattensystem, hvilket vore till en del för malmvaskning
måhända oundgängligt och för öfrigt till drift af vindspel ej fullt
ersättligt med annan kraft, men flyttade verken vid hyttan, hvilka hufvudsakligen
utgöras af ett smältverk samt ett bok- och vaskverk, från deras
nuvarande med afseende å malmtransport ofördelaktiga läge upp till
grufvan att derstädes drifvas med ångkraft, i följd hvaraf hyttans hela
vattensystem med alla dithörande fördämningar borde afträdas åt vederbörande
iordegare, som skulle ega återställa vattendragen i deras natuliga
skick; dock borde bergslagets rätt till Kyllinge qvarn fortfarande
bibehållas, endast med skyldighet för bergslaget att sänka dammen der -

städes tro fot.

Den af professoren Ångström enligt utlåtande af den 31 December
1874 verkstälda undersökning angående dels den vid sjelfva grufvan
tillgängliga vattenkraft, dels behofvet för grufvedriften af sådan kraft
o-af till resultat, att för grufvedriften då erfordrades drifkraft till belopp
af 36 effektiva hästkrafter, medan grufvans vattensystem lemnade 39
sådana hästkrafter, hvilka dock genom lämplig reglering kunde ökas
till 47. Under förutsättning af hyttverkens flyttning till grufvan, hvilken
åtgärd för rörelsens koncentrering ansågs önskvärd, skulle då vid
grufvan finnas eu för nämnda verk tillgänglig vattenkraft om 3 a 11
hästkrafter. Denna vattentillgång vore likväl otillräcklig, då för hyttverken
åtginge 31 å 38 hästkrafter. — I sina underdåniga påminnelser
af den 21 Oktober 1884 har emellertid Bergslagsstyrelsen upplyst, att,
sedan under tiden efter år 1874 ett nytt anrikningsverk blifvit. anlagd t
vid grufvan, den derstädes befintliga vattentillgången blifvit otillräcklig,
så att en 20 hästkrafters ångmaskin måst anskaffas. Om hyttveiken
flyttades, måste således ångkraft anskaffas för dessas hela behof.

Om värdet af de förmåner, bergslaget åtnjuter af kronan, utöfver
förut omförmälda lönebidrag, grufvedrängshjelpen och ersättningar enligt

riksstaten, föreligga följande upplysningar. .

Stads- eller bergsmansjorden, som enligt den 18 Juli 18-b iaststaia

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

skattläggning utgör 32 mantal och innefattar en areal af 17,297 tunland
21,909 kappland, var år 1882 taxeringsvärderad till 961,800 kronor.

Grufve- eller bergsfrälsejorden, utgörande 9l5/16 mantal och innefattande
en areal af 2,062 tunland 14,4 91 kappland, var nämnda år
taxerad till ett värde af 328,472 kronor. Af denna jord äro likväl numera
endast 8| procent eller sl/s5 mantal i bergslagets eller bergslagsintressenters
ego. För den del af denna jord, som icke äi i bergslagets
ego, utgöres enligt Grufverättens beslut den 5 April 1838 en afgifu
till bergslaget af 12 skilling banko för hvarje graderadt tunland, benämnd
cjrufv ej ordsskatt, som enligt uppgift af Eders Kongl. Maj.ts befallningshafvande
utgjort 72 kronor 90 öre i årligt medeltal. Dessutom
utgöres, enligt beslut vid sammanträde inför Bergsrätten den 9 Oktober
1834, för hvarje graderadt tunnland, vare sig det eges af bergsmän
eller andre, ett årligt bidrag af 8 skilling banko till aflönande af silfververkets
jordebokskontor, sammanlagdt uppgående till 66 kronor 43 öre.

Väsby bergshaupUnansboställe, om 3/16 mantal och en areal af 38
tunland 27 kappland, är af vederbörande förrättningsmän uppskattadt
till ett värde af 20,000 kronor.

Värdet af Nora skogsallmänning är af förrättmngsmännen uppskattadt
till 152,132 kronor 50 öre, oberäknad! värdet af de bergslaget
tillhöriga åbyggnaderna å tre skogvaktareboställen. I utlåtandet af den
7 Januari 1886 hafva Kollegierna, med afseende på åtskilliga anförda
förhållanden, ansett detta värde kunna höjas till 200,000 kronor, deraf
135,000 kronor för den södra och 65,000 kronor för den norra delen.

Kyllinge mjölqvarn med utmål beräknas efter utrifning af hyttans
vattensystem ega ett värde af 25,400 kronor;

.. Kyllinge sågqvarn, hvars bergslaget tillhöriga åbyggnader år 1882
ombygdes för eu'' kostnad af 9,647 kronor 24 öre, har ett utmål, som
uppskattats till 250 kronor.

Ett af bergslaget disponeradt mindre trähus i Sala stad, kalladt
gamla sjukhuset, hvithet bergslaget ville anse som sin tillhörighet, värderades
till 2,000 kronor.

Utom de direkta förmånerna har kronan för bergslagets skull i
nedannämnda afseenden åtagit sig uppoffringar.

Med afseende å de prestationer, som det ålåg allmogen inom de
tolf socknarne af Salbergs län att utgöra till silfververket, medgafs vid
det ständiga knektehållets införande den lindring i voteringen, att inom
dessa tolf socknar i allmänhet 3 mantal sammansattes om hvarje rote,
under det att inom öfriga delar af provinsen öfver hufvud endast 2
mantal auslogos på roten. Då soldatrotarne inom Salbergs län utgöra
163, motsvarar omförmälda lindring 81| rotar eller, efter rotevakans -

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

afgifterna lör åren 1872—1881 beräknadt, ett penningebelopp af i årligt
medeltal 12,576 kronor 67 öre. Dessutom är, jemlikt nådiga resolutionen
den 22 Februari 1683 och nådiga reglementet den 20 Februari
1685 äfvensom Kongl. Maj:ts fastställelse å Vestmanlands indelningsverk
den 18 April 1698, af nyss angifna anledning understöd vid voteringen
inom de tolf socknarne af statsmedel anslaget, nemligen dels
såsom direkt understöd till hvarje rote 1 tunna spanmål, hälften råg
och hälften korn, att lösas efter tioårigt medelmarkegångspris med forsellönsersättning,
tillsammans utgörande efter 1872—1881 årens medelmarkegångspris
1,812 kronor 37 öre i årligt medeltal, dels såsom årligt
bidrag till Vestmanlands knektelegomedelskassa 3 daler silfvermynt för
hvarje rote eller sammanlagdt 122 kronor 25 öre.

För liden vattenskada hafva, enligt hvad förut nämnts, räntor af
hemman inom så väl hyttans som grufvans vattensystem bortförmedlats.
De bortförmedlade räntorna utgöra inom det förra området 1,415
kronor 96 öro och inom det senare 65 kronor 73 öre eller tillsammans
1,481 kronor 69 öre. Åt enahanda anledning har egaren af frälsehemmanet
n:o 6 Enåker uppburit ett ränteanslag, som numera jemlikt nådiga
förordningen den 23 Juli 1869 är till statsverket indraget mot
indelningsensättning, hvilken i medeltal för åren 1872—1881 af sjette
hufvudtitelns anslag till förluster genom kanal- och väganläggningar
utgått med 62 kronor 80 öre årligen.

I fråga om uppskattning till värde af sjelfva silfververket med dess
omedelbara tillhörigheter har följande förekommit.

Beträffande först Sala grufyefält innehöll det af professoren Nordenström,
grufveingeniören Gumrelius och löjtnanten Bratt i Januari år 1877
afgifna utlåtande det slutomdöme, att, då det visat sig, att bergverksrörelsen
vid Sala grufva — ehuru densamma i följd af billigare arbetskrafter,
ytterst låga vedpris, ringa djup och stundom rik malmtillgång
samt hufvudsakligen med tillhjelp af de af kronan till silfververket anslagna
högst betydliga förmåner och privilegier sannolikt fordom beredt
bergslaget någon vinst — beröfvad alla dessa fördelar, förmåner och
privilegier samt beräknad efter nutidens förhållanden så i ena som andra
afseende!, ovilkorligen varit och fortfarande vore förlustbringande,
samt, då de kända malmtillgångarna icke kunde i rikedom och godhet
jemföras med de under förra tider utbrutna och föga sannolikhet funnes
att i framtiden komma till bättre resultat, hvartill de försöksarbeten,
som dittills blifvit gjorda till blottande af nya fyndigheter, ej heller
gåfve anledning, sä masta det grvjvefält, hvarpå Sala silfververk vore grundadt,
enligt förrättning smännens omdöme anses ieke ega något kapitalvärde.

Med anledning deraf att vid nyssnämnda förrättning de djupaste

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

delarne af grufvan varit fylda af vatten och derföre ej kunnat undersökas,
men sedan visat sig ega god malmtillgång, föranstaltade Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, jemlikt af Kammar- och Kommersekollegierna
den 17 Juli 1879 meddelad föreskrift, om ny uppskattning
af grufvefältet. De för detta ändamål förordnade förrättningsmännen,
bergmästaren Sjögren, bruksegaren friherre Fleetwood och direktören
för Kongsbergs sölvvmrk Holmsen afgåfvo utlåtande i September 1880.
Beträffande först malmtillgången i Sala grufva samt malmens beskaffenhet
och värde anförde de, att tillgången på malm nu visserligen vore
mindre än under de bästa tiderna, men likväl tillräcklig för en större
tillverkning än den, som nu egde rum, äfvensom att ingen anledning
vore för handen, att fyndigheten mot djupet skulle vara slut, utan att
det fastmera Arore sannolikt, att mera fyndiga partier skulle kunna anträffas;
sjelfva malmen vore bland de silfverrikaste man kände i förhållande
till den qvantitet bly den innehölle, men kunde likväl i anseende
till den stora qvantiteten vaskmalm och den svåra smältningen
anses ofördelaktig. Endast genom anrikningens och smältningens anordnande
efter vetenskapens och teknikens nyaste och erkändt bästa
metoder kunde salamalmen med fördel tillgodogöras; särskildt skulle
smältningen underlättas genom inköp och användning af qvartsiga, blyrika
silfvermalmer, hvilket hittills förhindrats genom skyldigheten att
för tillverkningen utgöra tionde. Att bergverksrörelsen hittills lemna
mindre tillfredsställande resultat, berodde dels derpå, att grufvehandteringen
icke i alla afseende!! följt med sin tid, dels derpå att grufvans
administration i intet fall vore ändamålsenlig, då bergslagsintressenternas
lmfvudsakliga intresse vore fäst vid deras jordbruk, samt bergslagsstyrelsens
kollegiala sammansättning medförde brist på nödig enhet
vid administrationens handhafvande.

För uppskattning af grufvans värde hafva förrättningsmännen
verkstält beräkningar enligt tre särskilda grunder. Enligt den första
beräkningen, grundad på verkets räkenskaper för åren 1878 och 1879,
visar sig, om från debet afräknas utgifterna för bergsmansjorden och
från kredit inkomsten af anslag och räntor en förlust för år 1’878 af
6,270 kronor och för år 1879 af 2,160 kronor, men om till inkomsten
läggas afkastningen af räntccrsättningsfonden och vinsten å bergslagets
hagel- och kalktillverkning, en vinst för år 1878 af 24,000 kronor och
för år 1879 af 25,000 kronor. Enligt den andra beräkningen, grundad
på en jemförelse mellan malmernas värde och brytningsomkostnaderna,
utan afseende å särskilda förmåner och under förutsättning, att malmen
såldes till en vid grufvan uppförd hytta efter de i verldsmarknaden
gällande pris, skulle rörelsen, om den drefves på dittills öfligt sätt,

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

lemna förlust, men med en förbättrad anordning af verket en årlig
nettobehållning af 50,000 kronor. Enligt den tredje beräkningen, verkstäld
af direktören Holmsen och grundad på processen i dess helhet,
skulle efter 1879 års förhållanden rörelsen, på sätt densamma drifvits,
lemnat en förlust af 21,709 kronor, beroende på metallförlust vid anrikning
och smältning, och med en förbättrad anrikning en förlust af
4,458 kronor, men med en äfvenledes förbättrad skrädning eu vinst af
3,968 kronor, med en tillika förbättrad hyttedrift en vinst af 38,188
kronor, med ökadt arbete i grufvan en vinst af 50,000 kronor samt med
tillgodogörande af vaskmalmbehållningarna en vinst för de närmaste
åren af 70,000 kronor.

Förrättningsmännen uttala såsom sitt slutomdöme, att silfververket,
tidsenligt skött, borde kunna icke allenast undvara tillskott af
kronan, utan äfven lemna betydligt öfverskott, som utan väsentligare
tillökning i grufvedriften borde kunna uppgå till 50,000 kronor. Efter
kapitalisering å 10 procent borde derföre grufvefältet anses ega ett
värde af 500,000 kronor, hvilket vore hvad en köpare med tillräckligt
driftkapital skulle kunna betala för Sala storgrufvas utmål med vattenkraft
och byggnader, men utan anslag eller fonder.

Härvid är att märka, att i nämnda värdebelopp, 500,000 kronor,
ingår värdet, förutom af den kronan tillhöriga konststaten, äfven af
öfriga verk och inrättningar, hvilka bergslaget visat vara dess tillhörighet.
I utlåtandet den 7 Januari 1886 hafva Kollegierna ansett grufvan
med frånräknande af dessa bergslagets tillhörigheter ega ett värde^ af
450,000 kronor. Om åter härtill lägges värdet af de bergslaget tillhöriga
maskiner, verk och inrättningar, hvilka efter år 1880 ansenligt förökats
och i bilagan litt. Q vid bergslagets yttrande af den 16 September 1885
uppskattats till 156,235 kronor, anse Kollegierna, i öfverensstämmelse med
denna beräkning, grufvans värde böra höjas till 600,000 kronor.

Sala hytta har af professoren Ångström och ingeniören Nilsson uppskattats
till ett, under förutsättning af hela hyttedrift ens flyttning till grufvan,
beräknadt värde af 49,620 kronor, deraf 6,420 kronor för boställslägenheter
samt 43,200 kronor för materialievärdet i verk och inrättningar. Såväl
bostäilslägenheter som maskiner, verk och inrättningar vid hyttan äro emellertid
på grund af 1682 års liqvidation att anse såsom bergslagets egendom.

Beträffande den vinst, som af silfververksrörelsen tillfallit bergslaget,
har följande blifvit upplyst. Under tiden 1831—1840 utdelades
årligen ett belopp motsvarande 64 kronor på hvar och en af de 160
bergsmanslotterna. Med undantag för år 1843, då ingen utdelning egde
rum, utdelades under perioden 1841—1861 i årligt medeltal 36 kronor
57 öre; hvarefter under åren 1862—1871 utdelningen åter steg till 64

23

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

kronor årligen. År 1872 utdelades 48 ocli ar 1873 32 kronor pei lott}
men derefter har, med undantag för år 1878, då 20. kronor per lott
utdelades, någon vinstutdelning icke vidare förekommit.

Att bergverksrörelsen under den senast förflutna tiden lemnat sa
föga tillfredsställande resultat, ehuru silfvertillverkningen, hvilken under
åren 1820—1882 i årligt medeltal utgjorde 3,360 lödiga mark, under
senare åren icke obetydligt ökats, nemligen år 1883 till 4,965 mark,
år 1884 till 5,564 mark och år 1885 till 5,970 mark, eller högre belopp
än som förekommit sedan 1670-talet, är utan tvifvel att tillskrifva
det inträdda, högst betydliga prisfallet å silfver. Vid öfvergången år
1873 till gällande myntfot var silfrets pris 66 kronor 67 öre per skålpund.
Detta pris har derefter sjunkit så, att det, efter medeltalet af
de för hvarje år å Londons börs gjorda noteringar, år 1876 utgjorde
59 kronor 25 öre, år 1880 58 kronor 46 öre, och år 1885 54 kronor
41 öre samt enligt den i början af sistlidne November månad gjorda
notering uppgår till 51 kronor 48 öre, allt för skålpund fint silfver.

Såsom eget yttrande öfver bergslagets den 14 Januari 1869 afgifna
anbud om silfververkets öfvertagande under full eganderätt uttalade
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i den skrifvelse, hvarmed
förslaget öfversändes till Kollegierna, den åsigt, att anbudet, såsom
stående under äfven ett lågt anspråk, borde förkastas..

I ofvan om förmäld a utlåtande af den 19 Januari 1884 framhålla
Kollegierna olägenheterna af den nuvarande föreningen mellan beigsmansjorden
och silfververket. Bergslagsintressenternas omsorg vore
delad mellan jordbruket och bergsbruket, och då de företrädesvis vore
jordbrukare, kunde lätteligen inträffa, att bergsbruket för dem blefve
''en bisak. Då det således vore önskvärdt, att nämnde förening upphörde,
blefve deraf äfven en följd, att bergslagets arrendekontrakt borde
upphöra. Bergslagets i detta afseende till pröfning föreliggande anbud
af den 14 Januari 1869 vore emellertid oantagligt och syntes härleda
sig från en föreställning hos bergslaget, att kronan icke skulle kunna
göra sina rättigheter gällande, hvilken föreställning likväl vore origtig,
då kronan kunde tvinga bergslaget att med .användande af de bergsmansjorden
till obegränsadt belopp åliggande tjenstbarheter så uppdrifva
verket, att kronan deraf finge ökad inkomst. Kollegierna, som sålunda
hemstälde, att bergslagets anbud måtte lemnas utan afseende, ansage
sig emellertid för att tillgodose både kronans och bergslagets intressen
böra framställa ett nytt förslag till frågans reglering.

Kollegiernas nämnda förslag var bygdt på följande hufvudgrunder.

Kammar■ och
Kommersekollegiernas

utlåtande den
19 Januari
1S84.

24

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

Silfververket med tillhörande anläggningar,inrättningar och bostadslägenheter
äfvensom all annan till silfververket hörande egendom, Nora skogsallmänning,
Kyllinge såg- och mjölqvarnar samt Kyllinge fattigkassa
skulle utan lösen återgå till statsverket, till hvilket äfven bergslagets alla
statsanslag äfvensom grufvedrängshjelpen, borde indragas. Deremot skulle
bergsmansjorden och de delar af grufvejorden,som innehades af bergslagsintressenter,
till innehafvarne öfverlåtas under full eganderätt, med undantag
likväl för de områden, som användes till utrymme för verkets drift,
till arbetares boplatser och odlingsland äfvensom till upplagsplatser,
hvilka områden utan ersättning skulle tillfalla kronan. Jorden skulle
öfverlåtas till intressenterna fri från ränta och rotering (kronotionden deraf
utgår till presterskapet i Sala stad), men nämnde utskylder skulle aflösas
genom inbetalning på en gång af deras efter 5 procent kapitaliserade
belopp, af Kollegierna beräknadt till 115,800 kronor. Detta belopp
skulle utgå af ränteersättningsfondens tillgångar, hvarefter återstoden
af denna fond skulle öfverlemnas till bergslagets fria disposition.

För den händelse bergslaget icke inginge på en reglering, ansåge
Kollegierna böra på följande sätt förfaras. Ehuru af vilkoren vid donationerna
af bergsmansjorden framginge, att denna jord finge af innehafvarne
besittas endast så vida de genom utgörande af tjenstbarheter
till silfververket bidroge till bergsbrukets kraftiga bedrifvande, hade
bergslaget likväl genom tid efter annan under de senaste tre årtiondena
fattade beslut befriat jorden från de särskilda slag af tjenstbarheter,
som af ålder ålegat densamma, samt öfverflyttat utgifterna för
dessa ändamål på silfververkets kassa. På denna kassa hade jemväl
öfverflyttats vissa utgifter, som rätteligen ålåge jorden, nemligen dels
aflöningen till presterskapet, hvilken likväl numera åter påförts jorden, dels
kostnaderna för skitte å bergsmansjorden. Enligt af Kollegierna verkstälda
beräkningar skulle nuvarande värdet af de eftersatta tjenstbarheterna,
om sådana utgjorts till enahanda myckenhet som under 1790-talet, hafva uppgått till 24,404 kronor G4 öre; beräknadt åter efter
förhållandena under dels början af 1830-talet, dels tiden 1840—49 och
dels tiden 1850 — 59, skulle nämnde värde hafva uppgått till resp. 15,168
kronor 39 öre, 9,531 kronor 96 öre och 7,549 kronor Öl öre. De silfververket
obehörigen påförda afgifterna till presterskapet utgjorde för år
1882, eller det sista år då sådan påföring egt rum, ett belopp af 4,206
kronor 75 öre, och ofvannämnda skifteskostnad hade till och med nämnde
år uppgått till ett belopp af 31,459 kronor 1 öre. Då värdet af de
eftersatta tjenstbarheterna och af de silfververket obehörigen påförda
utskylderna för jorden lätteligen borde kunna utrönas, borde för det
fall, att en uppgörelse med bergslaget icke komme till stånd, kronan,

25

Kongt. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

enligt Kollegiernas mening, af bergslaget utkräfva ersättning för nu
omförmälda, silfververket till skada vidtagna åtgärder. Med de sålunda
utkräfda ersättningsbeloppen äfvensom med de tjenstbarheter eller
dessas värde i penningar, som det ålåge bergslaget att till silfververket
utgöra, borde derefter silfververket försättas i fullt tidsenligt skick,
så att de kronan tillkommande intägter bättre än nu motsvarade dess
utgifter för verket.

Beträffande särskilt de för silfververket anlagda vattenuppdämningar,
vore dessa, enligt Kollegiernas mening, att hänföra till sådana,
för bedrifvande af större bruk och bergverk anlagda vattenverk, hvilka
jemlikt § 16 i lagen om dikning och annan afledning af vatten den
20 Juni 1879 icke finge utan vederbörandes samtycke genom vattenafledning
för beredande af jords odling försämras. Deras utrifvanae
vore derföre beroende på samtycke af kronan såsom egare af silfververket
och äfven af bergslaget, i den mån detsamma såsom arrendator
af silfververket funnes hafva dispositionsrätt öfver den för detsamma
afsedda vattenkraft. Att grufvans vattensystem borde orubbadt bibehållas,
hade utredningen i målet ådagalagt. Likaledes hade i fråga om
de verk, hvilka för vattentillgång vore beroende af hyttans vattensystem,
blifvit utredt, att bok- och vaskverkets flyttning till grufvan vore nödvändig,
vare sig nämnda vattensystem utrefves eller ej, äfvensom att
smältverkets flyttning vore, om ej nödvändig, dock önskvärd. Vid sådant
förhållande och med afseende på utrifningsfrågans vigt för den
vattenskadade marken, deri äfven bergslaget egde en betydande del,
borde bergslaget, äfven om arrendet fortfore, lemna sitt bifall till åtgärden,
helst bergslaget jemlikt p. 17 i 1741 års transport kunde blifva
nödgadt att flytta åtminstone bok- och vaskverket till grufvan.

Sedan Sala bergslags styrelse fått inkomma med underdåniga påminnelser
öfver Kollegiernas berörda utlåtande, behagade Eders Kongl.
Maj:t den 5 December 1884 infordra bergslagsintressenternes underdåniga
yttrande, dels huruvida och under hvilka vilkor de vore villige att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af Kammar- och Kommersekollegierna
i det underdåniga utlåtandet gjorda förslag, afstå från arrendet af Sala
silfververk, dels ock, för den händelse de icke till sådan öfverenskommelse
vore villige, huruvida och under hvilka vilkor de ville afstå från
det vid Sala silfververk befintliga s. k. hyttans vattensystem.

Bergslagsintressenternes svar å denna nådiga remiss afgafs den
16 September 1885.

Före besvarandet af de i remissen innefattade frågor upptogo intressenterne
till bemötande Kollegiernas mening, att ersättning skulle
Bill. till Biksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. ( 4

Bergslagets
yttrande den
16 September
1885.

26

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

kunna af bergslaget utkräfvas för eftersatta tjenstbarheter och silfver -verket obehörigen påförda utgifter, samt att tjenstbarheter af bergsmansjorden
skulle kunna utfordras till obegränsadt belopp. Intressenterna
uttalade den åsigt, att bergsmansjorden donerats till everldelig
ego, samt att donationerna väl skett i ändamål, att vid Sala grufva
och silfververk skulle städse finnas hästar och folk till grufvearbetets
bedrifvande, men att vid ifrågavarande jordegors donerande icke blifvit
föreskrifvet såsom vilkor, att jordens egare skulle utan ersättning förrätta
arbete vid eller utgöra andra tjenstbarheter till grufvan och silfververket,
till stöd för hvilken åsigt hufvudsakligen åberopades dels åtskilliga
äldre räkningar och andra handlingar, utvisande att kronan
under olika tider med penningar betalt de af bergsmännen vid silfververket
utgjorda körningar, dels nådiga brefvet den 22 Juli 1645, der
viss betalning i penningar utsattes för de vind- och vaskkörningar,
som årligen borde vid bergverket och grufvan utgöras. Att större
delen af de arbeten, som fordom utgjorts omedelbart af bergsmännen
numera utfördes på gemensam bekostnad berodde derpå, att med maskinkraftens
införande och bergsmansjordens långt drifna styckning det senare
sättet visat sig ändamålsenligare och naturligare. Ej heller kunde
det anses obehörigt, att afgifter till presterskapet äfvensom skifteskostnader
utgått af bergslagets gemensamma kassa, då denna kassa
ingalunda tillhörde silfververket, utan vore intressenternas enskilda tillhörighet.
I öfrigt hade silfververket genom dessa intressenternas åtgöranden
icke lidit någon förlust, hvilket framginge deraf, att enligt
det i bergslagets böcker befintliga konto mellan silfververket, å ena,
samt bergslagsintressenterna och deras enskilda rörelse, å andra sidan,
intressenterna under åren 1875 —1884 af inkomsten af deras enskilda
rörelse lemnat silfververket ett kontant bidrag af 47,568 kronor 43 öre.
Med afseende på det anförda kunde intressenterna icke känna sig skyldiga
att utgifva några ersättningsbelopp eller åtaga sig särskilda penningeafgifter
i stället för tjenstbarheterna.

Med förklarande att bergslaget afstode från och återkallade sitt
förslag af den 14 Januari 1869, såsom tillkommet under helt andra förhållanden,
afgaf bergslaget vidare, beträffande den första af de i den
nådiga remissen innefattade frågorna, det yttrande, att bergslaget icke,
genom att vägra sitt medgifvande till upphäfvande af arrendekontraktet,
ville lägga hinder i vägen för de nådiga afsigter, som för vidtagandet
af en sådan åtgärd kunde ligga till grund. I två punkter af större
betydenhet förklarade sig emellertid bergslagsintressenterna icke kunna
biträda Kollegiernas förslag. Den första rörde yrkandet, att de silfververket
tillhörande anläggningar, inrättningar, byggnader och annan egen -

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

dom skulle utan lösen öfverlemnas till kronan. Med företeende och
åberopande af förut omförmälda handlingar, enligt hvilka bergslaget
år 1682 af kronan tillöst sig de vid grufvan och silfververket befintliga
byggnader, verk och inrättningar, lager och inventarier med undantag
för hvad, som innefattades under benämningen »konststaten» —
handlingar, till hvilka Kollegierna vid afgifvandet af sitt utlåtande saknat
tillgång — ansåg sig bergslaget, om kronan återtoge silfververket,
berättigadt att nu, på sätt som skett då kronan år 1675 återtog verket,
erhålla lösen för sina tillhörigheter, en rättighet, från hvilken bergslaget
så mycket mindre kunde afstå, som silfververket under de senast
förflutna tio åren i kontanta penningar kostat bergslaget, dels i
förluster, dels i nya anläggningar, omkring 400,000 kronor. Bergslagets
ifrågavarande tillhörigheter funnos upptagna å bilagan litt. Q
vid yttrandet med nedannämnda approximativa värden, hemtade dels
från 1877 års värderingsförrättning, dels, för hvad som derefter tillkommit,
ur bolagets böcker:

1. Vid Grufvan: områden (utom grufvans utmål) för grufvedriften och

till upplagsplatser: 51 tunnland 13,5 kpld,

å 100 kronor pr tunl.................................

byggnader: boställs- och bostadslägenheter

2 skolhus, bokfördt värde ...........................

maskiner, verk och inrättningar..................

materialgård ...................................................... 7,000:— 222,188:73.

2. Vid Hyttan: områden för hyttedriften och

till upplag: 24 tid 12 kpld, å 100 kr. plikt
....................................................................

byggnader: boställs- och bostadslägenheter
maskiner, verk och inrättningar ................. 50,700: — 59,537: 50.

3. Arbetares boplatser och odlingsland: åker,

164 tid 6,8 kpld, å 300 kronor pr tid .....

backar och slog, 150 tid 24,2 kpld, å 100

kronor pr tid................................................

inköpta boningshus ......................................... 3,513: 22. 67,852: 60.

4. Kgjllinge say, ombyggnadskostnad 1882 .......................... 9,647: 24.

5. A Hora allmänning, 3 skogvaktareboställen ................ 5,000: —

6. Spanmålsmagasinet i Sala stad ............................................. 3,000: —

7. Redskap och lösa inventarier vid grufvan och hyttan ... . 14,241:37.

8. Förråd och lager af metallprodukter: malm,

stig, skärsten m. m., nettovärde ............... 90,995: 03.

rödglete och bly ........................................ 6,528: 4 5. 97,523: 4 8.

Summa kronor 478,990: 9 2.

5.142:

20.

34,210:

—

19,601:

53.

156,235:

—

7,000:

—

2,437:

50.

6,400:

—

50,700:

—

49,263:

75.

15,075:

6 3.

3,513:

22.

28

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

För det andra ansåg sig bergslaget icke pligtigt att för bergsmansjorden,
hvilken icke blifvit förlänad i sammanhang med silfververksarrendet,
utan skänkt till everldelig ego genom de femtieåtta år
dessförinnan utfärdade privilegierna för Sala stad, åtaga sig ränta och
rotering eller erlägga deremot svarande ersättningar eller lösen af den
anledning och på den grund, att kronan återtoge silfververket.

Då bergslagets vilkor för afstående från arrendet sålunda väsentligen
skilde sig från de af Kollegierna uppstälda, öfvergick bergslaget
till besvarande af den andra frågan i den nådiga remissen eller den
om de vilkor, under livilka bergslaget ville afstå från hyttans vattensystem,
dervid likväl bergslaget först protesterade mot Kollegiernas
uttalande, att bergslaget skulle, jemlikt p. 17 i 1741 års transport, kunna
tvingas att flytta bok- och vaskverket till grufvan. Enligt bergslagets
mening kunde nemligen berörda punkt icke upphäfva föregående punkter
i transporten eller förut meddelade privilegier och förmåner, och
bergslagets rätt till ifrågavarande vattensystem vore så mycket mera
otvifvelaktig, som enligt nådiga brefvet den 31 Oktober 1829 bergslaget,
såsom vilkor för sitt bifall till ränteersättningsfondens bildande, förbehållit
sig att »ingen rubbning skulle ske i de silfververket förlänade
rättigheter till konststatens underhållande med dammar, vattenledningar,
flottleder in. in., som bergslaget af fordom njutit och begagnat.» Då
utrifningen af hyttans vattensystem skulle helt och hållet omöjliggöra
drifvaudet af bok- och vaskverket, smältverket och Kyllinge såg samt
åtminstone minska afkastningen af Kyllinge qvarn, måste bergslaget i
fråga om dessa f}na verk uppställa vilkor för sitt bifall till utrifningen.
För ersättande med ångkraft af den nu ior bok- och vaskverket tillgängliga
vattenkraft fordrades ett belopp af 75,000 kronor att utbetalas utan
afvaktan af tidpunkten för en blifvande vattenafledning. Dylik ersättning
för drifkraften vid smältverket fordrades jemväl, att vid den tidpunkt,
då vattenafledningen beslötes, utbetalas med det belopp, hvarför
motsvarande ångkraft då kunde anskaffas, likväl icke öfverstigande
100,000 kronor. För Kyllinge såg ville bergslaget inskränka sitt ersättningsanspråk
till ett belopp af 9,647 kronor 24 öre, motsvarande kostnaden
för sågens ombyggnad år 1882, detta likväl endast under vilkor
att, såsom ersättning för den i följd af vattensystemets utrifning förlorade
möjligheten att försäga timmer från Nora allmänning äfvensom
att från allmänningen nedflotta timmer och under vintern frakta kol,
medgifvande lemnades bergslaget att, utan afvaktan på vattensystemets
utrifning, från allmänningen under vissa vilkor försälja skogsprodukter.
Beträffande slutligen Kyllinge qvarn äskades, att vid vattensystemets
utrifning skulle till bergslagets disposition ställas den ersättning för

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

qvarnen eller för dess minskade afkastning, som kunde blifva i laga
ordning bestämd. Dessutom förbehöll sig bergslaget att, i händelse nu
angifna vilkor godkändes, få göra särskild underdånig framställning om
nödiga förändringar i de för silfververkets förvaltning och sättet för
dess verksamhet nu gällande bestämmelser och föreskrifter.

För att i sin mån bidraga till en sådan lösning af den föreliggande
frågan, att derigenom ej mindre kronans årliga förluster å silfververket
kunde upphöra och vattenuppdämningarne i hyttans vattensystem
utrifvas, än äfven silfververkets tidsenliga utveckling i möjligaste
män befordras, ville bergslaget emellertid framställa ett nytt
förslag till frågans reglering. Detta förslag, hvilket bergslaget anhöll
måtte komma under pröfning vid frågans afgörande, var bygdt på
förutsättningen, att det ständiga arrendet skulle fortfara, allenast med
tiondens utbytande mot en oföränderlig årlig afgäld och bergslaget
lemnad full frihet i verkets förvaltning, hvaremot bergslaget skulle
afstå från alla statsanslag samt återställa Väsby bergshauptmansboställe
och Nora allmännings södra del äfvensom, mot ersättning, hyttans
vattensystem. Den genom nådiga transporten den 20 Januari 1682
till Sala bergslag gjorda öfverlåtelse för everldelig tid af Sala grufva
och silfververk skulle nemligen, enligt förslaget, förklaras på det sätt
fortfarande gälla:

Do att Sala bergslag skulle ega att för all framtid disponera och
använda Sala storgrufva med dess utmål, grufvans vattensystem med
deri befintliga dammar och dambord, kanaler och ledningar, samt de
vid grufvan anbragta vattenmotorer, konster och spel, med dertill hörande
lösa inventarier;

2:o att den hittills utgående silfvertionden, med de deri stadgade
förhöjningar, skulle upphöra, och att'' bergslaget i stället skulle i arrende
för kronans ofvannämnda tillhörigheter erlägga eu afgäld af fem tusen
kronor, som före utgången af hvarje år till statsverket inbetalades;

3:o att, med upphäfvande af nu gällande föreskrifter i fråga om
grufvans och silfververkets förvaltning m. m., bergslaget skulle hafva
rätt så väl att fritt disponera den genom intressenternes tillskott bildade
ränteersättningsfonden som att sjelft "ordna sin verksamhet och
förvaltning och utse de tjensteman, som bergslaget funne erforderliga,
samt att vid bedrifvande af grufvan och silfververket bergslaget icke
skulle vara bundet af andra föreskrifter än sådana, som för dylika verk
och inrättningar nu vore eller framdeles blefve i allmänhet gällande;

4:o att bergslaget skulle vara oförhindradt så väl att, derest en
alltför stor minskning i silfvervärdet eller andra tyngande förhållanden
skulle sådant föranleda, inskränka eller alldeles nedlägga grufve -

30 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

driften och silfvertillverkningen, som ock att använda den arrenderade
vattenkraften och utmålsplatsen till bedrifvande af annan industriel
verksamhet;

5:o att bergslaget skulle fortfarande förvalta Kyllinge qvarn och
eg a att, likasom hittills, till understöd åt fattige och förlamade arbetare
m. fl. använda den af berörda qvarn äfvensom af Kyllinge qvarnkassa
fallande årliga afkomst;

6:o att bergslaget skulle, så länge grufvan och silfververket drefves
såsom sådana, bibehålla dispositionen af Nora skogsallmännings
norra del, med rättighet att af de skogsprodukter, som vid afverkning
af de genom faststäld hushållningsplan eller efter vederbörande jägmästares
utsyning bestämda årshyggen vunnes, till främmande/örsälja
sådana produkter, som i anseende till svåra transporter eller andra
särskilda förhållanden icke lämpligen och med fördel kunde för grufvan
och silfververket in natura användas, och att, sedan kostnaderna för
skogens vård och förvaltning blifvit bestridda, använda återstoden af
de vid försäljningen influtna beloppen för grufvan och silfververket;
hvaremot denna norra del af skogsallmänningen skulle, derest omständigheterna
framdeles nödgade till nedläggande af grufvan och silfververket,
då till kronans disposition återlemnas, utan annan ersättning
till bergslaget än dels för de af bergslaget bestridda kostnader för
skogens afvittring och indelning, dels ock värdet af åbyggnaderna å
då befintliga skogvaktareboställe;

7:o att så väl de nu af statsmedel utgående lönebidrag till vissa
vid grufvan och silfververket anstälde tjenstemän som de s. k. konststatsmedlen
skulle upphöra att utgå;

8:o att den till bergshauptmansboställe anslagna Väsby gård
skulle, jemte dess åbyggnader i det skick, hvari de befunnes, af bergslaget
återlemnas till kronans disposition;

9:o att bergslaget skulle frånträda rätten att disponera hyttans
vattensystem med de vid Sala hytta och derofvanföre gjorda uppdämningar
i den ordning, som om ändring eller utrifning af vattenverk,
som utgjorde hinder mot vattenafledning, funnes i lag stadgad;

10:o att såsom lösen och ersättning för den nu, till drifvande af
de vid hyttan befintliga bok- och vaskverk använda vattenkraft bergslaget
skulle, så snart det förevarande förslaget blefve i nåder faststäldt,
och således utan afvaktan af den tidpunkt, då den tillämnade vattenafledningen
komme att eg a rum, få uppbära antingen ett kontant belopp
af 75,000 kronor för en gång eller ock ett årligt belopp af 15,000
kronor, att utgå under fem på hvarandra följande år;

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2-

ll:o att bergslaget vidare skulle, när vattenafledningen komme till
verkställighet, erhålla följande ersättningar, nemligen:

a) för den nu till smältverket vid Sala hytta använda vattenkraft
en sådan lösesumma, att dermed kunde, efter de pris, som gälde vid
lösningsbeloppets fastställande, anskaffas och underhållas drifkraft motsvarande
15 effektiva hästkrafter, dock högst 100,000 kronor;

b) för Kyllinge såg ett belopp af 9,647 kronor 28 öre, motsvarande
kostnaden för sågens ombyggnad år 1882; och

c) för Kyllinge qvarn, eller för minskad afkastning af densamma,
den ersättning, som för denna välgörenhetsstiftelse kunde varda i laga
ordning bestämd;

hvaremot bergslaget utsäde sig rättigheten att vid ifrågavarande
vattenafledning fordra lösen eller ersättning enligt lag och förbunde
sig att icke framställa andra ersättningsanspråk än de ofvan förtecknade;
samt

12:o att bergslaget skulle, så snart förenämnda vattenverk blifvit
utrifna, till kronans disposition återlemna södra delen af Nora skogsallmänning,
utan annan ersättning till bergslaget än dels för de af
bergslaget bestridda kostnader för skogens afvittring och indelning
och dels för värdet af åbyggnaderna å då befintliga skogvaktareboställen;
hvaremot bergslaget förbehölle sig att, intill dess berörda vattenverk
blifvit utrifna, fortfarande disponera skogsallmänningens södra del, med
rättighet'' att af de skogsprodukter, som vid utverkning af de genom
faststäld hushållningsplan eller efter vederbörande jägmästares utsyning
bestämda årshyggen vunnes, till främmande försälja sådana produkter,
som i anseende till svåra transporter eller andra särskilda förhållanden
icke lämpligen och med fördel kunde för grufvan och silfververket in
natura användas, och att, sedan kostnaderna för skogens vård och förvaltning
blifvit bestridda, använda återstoden af de vid försäljningen
influtna beloppen för grufvan och silfververket.

Sedan Kammar- och Kommersekollegierna erhållit nådig befallning
att gemensamt afgifva underdånigt utlåtande öfver det af bergslagsintressenterna
gjorda förslag till förändrade vilkor för upplåtelsen
af Sala grufva och silfververk, afgåfvo Kollegierna den 7 Januari innevarande
år det infordrade utlåtandet.

Kollegierna upptogo dervid först till bemötande den afbergslagsintressenterna
uttalade mening, att bergsmansjorden blifvit skänkt till
everldelig egendom utan vilkor af tjenstbarheters utgörande. Med
åberopande af donationsbrefvens och transporternas ordalydelse ansågo
Kollegierna, att, då rätten till innehafvande af bergsmansjord städse
varit satt i samband med innehafvandet af grufvedel och idkandet af

Kammaroch
Kommersekollegiernas
utlåtande
den 7
Januari
1886.

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

grufvearbete, intet tvifvel kunde råda derom, att upplåtelsen af jorden
vore att anse som en förläning, hvars fortfarande giltighet vore beroende
af de till grund för förläningen liggande vilkorens iakttagande
och att alltså jorden icke innehades med något slags eganderätt i verklig
och egentlig mening.

Beträffande det af bergslagsintressenterna framstälda nya förslag
till frågans reglering anmärkte Kollegierna, att, då viss tid för arrende
numera vore i lag bestämd, en åtgärd i syfte att för all framtid på
arrende upplåta en kronans egendom i sig innebure ett undantagsfall
af allenastående och egendomlig beskaffenhet; att, då all till egauderätt
liänförlig befogenhet till uppsigt öfver och kontroll å handhafvande!
och användandet af egendomen skulle kronan frånhändas, kronans
eganderätt blefve ett ord utan betydelse; att upplåtelsen skulle, för det
fall att bergverksdriften inom utmålet nedlades, kunna komma i strid
med hvad lagstiftningen för närvarande stadgade om behörighet att
ånyo inmuta sönad grufva; samt att det hvarken ur rent industriel eller
allmänt statsekonomisk synpunkt kunde anses lämpligt att åt en korporation,
så ordnad som Sala bergslag, för all framtid upplåta en värdefull
kronans egendom. Ej heller i fråga om värdefördelningen mellan
kronan och bergslaget erbjöde förslaget antagliga vilkor.

Kronan skulle nemligen bekomma:

1) vid af talets trädande i kraft:

a) konststatsmedlen och lönebidragen,

kapitaliserade motsvarande ............... 334,970: G o

b) andra uppoffringar af statsverket (för medlingar,

roteringslindringar), kapitaliserade
till ..................................... 319,549: 8 0

cl Väsby gård ............................................ 20,000:

d) arrendeafgift 5,000 kronor, i kapital 100,000: — 774,520: 4o

2) efter borttagandet af hyttans vattensystem:

a) södra delen af Nora allmänning
(135,000 kronor).

b) byggnaderna vid Kyllinge såg
(9,647: 28).

3) eventuelt i en framtid:

norra delen af Nora allmänning
(65,000 kronor).

33

1)

2)

3)

4)

5)

6)

7)

8)

9)

10)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Kronan skulle deremot afstå eller utbetala:

bergsmansjorden..........................................

aflösningen af ränta och rotering å denna
jord, med iakttagande af 30 procents
minskning till följd af grundskatte afskrifningen

.......................................

Sala grufvefält med vattenkraft och

konststaten .............................................

ränteersättningsfonden ..........................

Kyllinge qvarn och kassa .....................

Nora skogsallmänning'' .............................

tionden, kapitaliserad till .......................

beräknad afkomst ur aftersamlingarne

vid hyttan................................................

kostnader för flyttning af hyttan m. m.
byggnaderna vid Kyllinge såg ..............

961,800: —

75,200: —

450,000: —

330,531: 50
44,040: 2 8
200,000: —

197,875: —

262,000: —

175,000: —

9,647: 28 2,706,094:

00.

Resultatet skulle alltså varda, att kronan mot återbekommande
af värden till belopp af 774,520 kronor 40 öre skulle afhända sig
värden till belopp af 2,706,094 kronor 6 öre, hvilket vore en alltför
stor uppoffring.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, funne sig Kollegierna
böra afstyrka bifall till bergslagets nya förslag.

Vid de af bergslagsintressenterna uppstäda vilkor för bifall till
utrifning af hyttans vattensystem utan sammanhang med förändring af
arrendeupplåtelsen anmärkte Kollegierna, att nämnda vilkor vore sådana,
att de skulle medföra ökade uppoffringar för kronan utan att
lemna rum för en tillfredsställande lösning af sjelfva hufvudfrågan.
Der annan utväg till frågans lösning kunde beredas, borde derföre antagande
af detta förslag undvikas och Kollegierna hemstälde derföre, att
förslaget icke måtte vinna godkännande.

Hvad slutligen vidkomme de vilkor, under hvilka bergslaget förklarat
sig samtycka till silfververksarrendets upphörande, så, ehuru en
uppgörelse under dessa vilkor skulle medföra betydligt större uppoffringar
för kronan än Kollegiernas förslag af den 19 Januari 1884,
funne sig Kollegierna med afseende på önskvärdheten ej mindre deraf,
att en gräns måtte sättas för kronans framtida uppoffringar, än äfven
deraf, att mått och steg från kronans sida måtte kunna undvikas, hvilka
kunde medföra betänkliga följder för bergslaget, böra förorda, att tillBih.
till Bilcsd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 5

34

Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 2.

mötesgående visades mot bergslagets anspråk, der någon hållbar .grund
för dessa kunde framkafvas.

Hvad först anginge bergslagets yrkande om befrielse från aflösning
af ränta och rotering å bergsmansjorden, kunde likväl Kollegierna icke
biträda detsamma, enär af den omständighet, att tjenstbarheterna af denna
jord betraktats som en ersättning för de eljest påräkneliga utskylderna
deraf, otvifvelaktigt följde, att då tjenstbarheterna upphörde, skyldigheten
att utgöra utskylderna återinträdde. Om det skulle anmärkas,
att af skyldigheten att utgöra ränta och rotering icke följde förpligtelse
att aflösa dessa utskylder, vore härvid att erinra, att nu ej vore fråga
om skattläggning i vanlig mening, utan om ett slags liqvidation, dervid
aflösningssumman skulle afräknas från den löseskilling, bergslaget för
sina tillhörigheter egde bekomma. Med iakttagande af den för grundskatter
i allmänhet medgifna lindring af trettio procent, beräknade
Kollegierna det belopp, som bergslaget hade att för bergsmansjorden
erlägga, till 75,200 kronor, hvarifrån likväl ytterligare borde afgå den
summa, som belöpte å de delar af bergsmansjorden, som kronan komme
att öfvertaga; hvaremot Kollegierna ansågo frågan om grufve- eller
bergsfrälsejorden böra göras till föremål för en särskild utredning och
deraf beroende beslut.

Af de belopp, sammmanlagdt 71,919 kronor 8 öre, hvilka bergslaget
fordrat i lösen för områden vid grufvan och hyttan samt arbetares
boplatser och odlingsland, borde kronan, enligt Kollegiernas åsigt, icke
erlägga jner än som motsvarade värdet af de å ifrågavarande mark
befintliga åker- och odlingsland. Det för silfververkets behof erforderliga
utrymmet borde dessutom beredas delvis på annat sätt än bergslaget
föreslagit, nemligen derigenom, att det förlädes i ett sammanhang
dels vid grufvan, dels vid hyttan. Enligt kartor, som för ändamålet
blifvit genom Kollegiernas försorg upprättade, skulle det som behöfligt
ansedda utrymmet omfatta, vid grufvan omkring 171 tunnland och vid
hyttan omkring 24 tunnland.

Med iakttagande af dessa äfvensom af öfriga af Kollegierna såsom
nödiga ansedda vilkor, hade Kollegierna upprättat ett förslag till
uppgörelse med Sala bergslag, enligt hvilket bergslaget skulle frånträda
arrendet af silfververket på följande vilkor, nemligen:

att till kronan återginge dispositionsrätten öfver

l:o) Sala silfververk med storgrufvedistriktet samt grufve- och
hytleanläggningar, grufvekonsterna och spelen, konststatens inventarier,
de för bergsbruksdriften i öfrigt erforderliga och användbara byggnader,
verk och inrättningar samt maskinerier och redskap, så väl grufvans
som hyttans vattensystem med dammar och dambord, kanaler

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

och ledningar, de jordområden vid grufvan och hyttan, som funnes i sådant
afseende utmärkta å de två utlåtandet vidfogade kartorna, äfvensom
de å dessa områden befintliga s. k. tilldelningar, med rätt för kronan
att, derest ytterligare något af den för gemensamt behof afsätta delen
af bergsmansjorden eller af den bergsfrälsejord, som af bergslaget innehades,
skulle till utrymme för bergsbruksdriften finnas erforderlig, på
tillkännagifvande derom vid bergslagets afträdande af silfververket, endast
med undantag för mark afsatt för bergslagets brytning af kalksten
och tillverkning af kalk, komma i besittning äfven af detta ytterligare
jordområde på enahanda vilkor, som blefve gällande för aflemnandet
af de öfriga å kartorna i nyssnämnde afseende utmärkta områdena;
börande vid bergslagets afträdande af silfververket äfven utmålen
för Biskopsgrufvan och Nygrufvan samt de i nordostlig rigtning
från storgrufveutmålet belägna inmutningarne Vattgrufvan, Grafgrnfvan
och Käringgrufvan åtfölja silfververket;

2:o) de till bergslaget för konststatens underhåll donerade räntorna
och öfriga af denna donation föranledda, till bergslaget utgående bidrag
af statsmedel äfvensom anslaget till aflönande af tjenstemännen
vid verket;

3:o) Väsby gård;

4:o) Kyllinge qvarn med dertill hörande kassa;

5:o) Nora skogsallmänning, med hvilken borde följa de tre å allmänningen
befintliga skogvaktareboställena;

att den till bergslaget förlänade stads- eller bergsmansjorden, med
ofvan angifvet förbehåll i afseende å beredandet af utrymme för bergsbruksdriften,
skulle öfverlåtas till bergslagsintressenterna under full
eganderätt mot erläggande, till aflösning af ränta och rotering å nämnda
jord, af en summa af 75,200 kronor, dock med rätt till afdrag i denna
summa af det belopp, som funnes motsvara kapitalvärdet af berörda
slags utskylder å de för ''kronans räkning vid grufvan och hyttan afsätta
områden;

att vid afträdandet af silfververket bergslaget skulle i sådant
skick aflemna ej mindre grufvekonsterna och spelen med konststatens
inventarier samt så väl grufvans som hyttans vattensystem, med dammar
och dambord, kanaler och ledningar, äfvensom öfrig egendom vid
verket, hvilken tillhörde kronan, än ock åbyggnaderna å Väsby gård,
att alla dessa inrättningar, inventarier och byggnader vid anstäld syn
och besigtning funnes vara af fullgod och laggild beskaffenhet;

att kronan mot ersättning öfvertoge

a) de å den vid bergslagsintressenternes underdåniga yttrande
af den 16 September 1885 fogade bilagan litt. Q angifna, för silfver -

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

verkets omedelbara behof åsyftade, vid grufvan och hyttan befintliga
byggnader, maskiner, verk och inrättningar med redskap och lösa inventarier,
i den mån de visades vara bergslaget tillhöriga samt för
verkets drift behöfliga och användbara;

b) de två vid verket uppförda skolhusen, i fråga om hvilka äfven
med det öster om grufveutmålet belägna skulle följa den å kartan för
huset betecknade tomtplats;

c) de å sådana arbetareboplatser, som af kronan öfvertoges, belägna,
bergslaget tillhöriga åbyggnader;

d) byggnaderna vid Kyllinge såg, med hvilka utan särskild godtgörelse
skulle följa det till sågen hörande utmålet;

e) åbyggnaderna vid de tre skogvaktareboställena å Nora skogsallmänning; f)

spanmålsmagasinet i Sala stad, derest detta magasin funnes
vara för silfververket behöfligt och användbart;

och skulle de ersättningsbelopp, som komme att i dessa hänseenden
utgifvas, i hvarje särskildt fall af behörigen utsedda sakkunniga
och ojäfviga personer bestämmas genom uppskattning af föremålen
till deras dåvarande värden, hvilka dock icke finge i något fall
sättas högre än de för samma föremål i bilagan litt. Q. beräknade eller
utförda värdebeloppen;

att för de jordområden, som, enligt hvad ofvan förmälts, till
utrymme för bergsbruksdriften afsattes, icke lemnades någon lösen i
annan måtto, än att för de å tilldelningarne inom dessa områden befintliga
åker- eller odlingsland gåfves ersättning till belopp, som, genom
uppskattning till värde af åker- eller odlingslanden, af behörigen utsedda
sakkunniga och ojäfviga personer bestämdes;

att de förråd af i bilagan litt. Q omförmälda slags metallprodukter,
som vid silfververkets afträdande funnes inneliggande, och till
hvilka icke finge hänföras någon del af de vid silfververket befintliga
aftersamlingarne och varpupplagen, af kronan skulle inlösas till ett
värde, som af likaledes behörigen utsedda sakkunniga och ojäfviga
personer bestämdes efter värdet af produkternas metallinnehåll, med
afräknande af så väl kostnaderna för frambrukandet ur produkterna
af fullfärdigt förädlad vara som ock värdet af den kronan tillkommande
tionden af utbragt silfver med deri för vissa fall stadgad förhöjning;

att, der några materialier af virke från Nora skogsallmänning
funnes vara vid silfververkets afträdande till verket framförda eller på
annat ställe upplagda, de skulle för kronans räkning aflemnas mot ersättning
endast af kostnaden för virkets huggning, forsling och tillredande
;

att å den ersättnings- eller lösesumma, som kunde bergslaget till

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

följd af bestämmelserna i nästföregående fyra punkter tillgodokomma,
skulle, före utbetalandet, afräkna^ ett belopp, motsvarande ofvanberörda
aflösningssumma för utskylderna å bergsmansjorden;

att den med silfververket nu förenade rån teersättningsfond en skulle
af kronan vid verkets afträdande öfverlåtas åt bergslaget till fri disposition;
samt

att kronan ej mindre mot erhållande af de Bergenstjernska fonderna
öfvertoge omvårdnaden af silfververkets nuvarande understödstagare,
så länge af lag erkända grunder för behofvet hos dem vore
för banden, och i öfrigt beträffande fattig- och sjukvården vid verket
förfore enligt gällande författningar, än äfven medgåfve, att, från och
med tiden för verkets afträdande, åt nedannämnda personer af bergslaget
beviljade pensioner under pensionstagarnes återstående lifstid till
dem af statsmedel utbetalades, nämligen:

bergshauptmannen Sevén ...........................

..................... 2,100

kronor.

konststigaren Vid bolin0)...............................

.................... 300

11

grufstigaren Lindqvists enka ......................

................... 175

11

skogvaktaren Olof Andersson.....................

.................... 25

V

Summa 2,600 kronor.

Enligt detta Kollegiernas förslag skulle värdefördelningen mellan
kronan och bergslaget gestalta sig på följande sätt, med kapitalisering
dervid af de årligen utgående beloppen.

1)

2)

3)

4)

5)

6)

7)

8)

A. Kronan skulle bekomma:

Dispositionsrätten öfver räntor och kontanta
bidrag................................................

Uppoffringarne för silfververket (förmedlingar
och roteringslindringar)............

Sala silfververk med verk och inrättningar
Hy ttans vattensystem (utan åsatt värde)
Jord vid grufvan och hyttan:

a) utan lösen..................... 18,800: —

b) mot lösen .................. 2,159: 2 0.

Aflösningskapitalet för bergsmansjorden

Väsby gård ...........................................

Kyl Unge qvarn .................. 25,400: —

kassa ..................... 18,640: 2 8.

334,970: 6 0.

319,549: so.
600,000: —

20,959: 20.
75,200: —
20.000: —

44,040: 2 8.

Transport 1,414,719: 88.

:) Sedermera afliden,

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

Transport 1,414,719: 88.

9) Utmålet till Kyllinge såg .......................

10) Bergenstjernska fonderna..........................

11) Nora allmänning.......................................

12) Beräknad afkomst ur aftersamlingarne

13) Inlösta byggnader, oberäknadt bostads och

boställslägenheter vid grufvan samt
en materialgård derstädes.....................

14) Maskiner, verk och inrättningar vid hyttan

15) Redskap och inventarier vid grufvan och

hyttan .......................................................

16) Nettovärdet af metalleffekter (nu ej ut fördt.

)

250: —
9,606: 32.
200,000: —
262,000: —

43,648: 77.
50,700: —

14,241: 37.

1,995,166: 34.

B. Kronan skulle a) afstå; b) utbetala; och c) ikläda sig ansvar för

nedanstående* belopp:

a) afstå:

1) Bergsmansjorden ..........

2) Tionden ........................

3) Ränteersättningsfonden

961,800: —
197,875: —
330,531: so.

b) utbetala:

1) Lösen för jord ........................ 2,159: 20.

2) dito för byggnader........... 84,858:7 7.

3) dito för maskiner, verk och

och inrättningar................. 206,935: —

4) dito för redskap och lösa

inventarier ........................... 14,241: 37. 308,194: 34.

c) ikläda sig ansvar för:

1) Fattig- och sjukvård ................................... 164,648: 6 0.

2) Pensioner ........................................................ 52,000: — 2,015,049: 44.

Om uppgörelse på dessa grunder komme till stånd, skulle, med inberäkning
af det utaf bergslaget upptagna värdet å ofvanberörda metalleffekter,
på hvarje af de 160 bergsmanstomterna i kontant utdelning
belöpa en summa af något mer än 4,100 kronor, förutom att den till
hvarje tomt hörande jord, värd något mer än 6,000 kronor, skulle bekommas
med full eganderätt.

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2-

I det underdåniga yttrande, som bergslagsintressenterna, på grund
af nådig remiss, den 1 Mars innevarande år afgåfvo öfver Kollegiernas
berörda förslag, anförde intressenterna, att, ehuru förslaget icke ginge
i den af intressenterna företrädesvis önskade rigtning, intressenterna
erkände det välvilliga afseende å deras rätt och bästa, hvarom förslaget
bure vittne, och ville så långt möjligt tillmötesgå de på dem stälda nya
fordringar, jemte det intressenterna likväl fortfarande anhölle, att vid
frågans slutliga pröfning äfven ofvan omförmälda, af bergslaget den
16 September 1885 framstälda förslag måtte komma under öfvervägande.
Bergslagsintressenterna förklarade sig sålunda villige att biträda
Kollegiernas förslag, hufvudsakligen endast med följande förbehåll, nemligen: att

för de områden af bergslagets utmark, som utöfver de å ofvan
omförmälda kartor angifna kunde komma att af kronan öfvertagas,
erlades lösen med fulla värdet, med rätt för bergslagsintressenterne att
få begagna nödiga vägar öfver de områden, som kunde komma att
afstås;

att intressenterne icke kunde binda sig vid de i bilagan litt. Q
vid yttrandet af den 16 September 1885 upptagna siffror såsom maximisiifiror; att

kronan öfvertoge aflöningen af samtliga vid verket anstälde
tjensteman och betjente;

att från värdet af de i bilagan litt. Q omförmälda metallprodukter
vid deras inlösen af kronan icke afräknades annan extraktion skostnad
än sådan, som afsåge materialier och bränsle samt arbetslöner för den
fullt förädlade varans framställande;

att kronan till inköpspris, med tillagda frakt- och transportkostnader,
vid silfververkets afträdande till sig löste sådana inventarier i
ved, cokes, sprängämnen, borrstål m. m., som blifvit för verkets behof
anskaffade och vore för detsamma behöfliga;

att kronan öfvertoge ett af bergslaget med ingeniören A. Heberle
den 21 November 1883 ingånget kontrakt om tillgodogörande af viss
after vid Sala hytta; samt

att bergslagsintressenterne före utgången af år 1887 erhölle definitivt
svar, huruvida något af de afgifna förslagen till uppgörelse
mellan kronan och bergslaget blefve i nåder godkändt eller icke;

hvarjemte intressenterne — med förklarande, att, derest det af
Kollegierna framstälda förslag, med de af intressenterne dervid gjorda
tillägg och förbehåll, i öfrigt blefve i nåder godkändt, intressenterne
skulle, i fråga om skyldighet för bergsman^orden att vid den tillämnade
skilsmessan från grufvan och silfververket erlägga skatt till kro -

Bergslagets
yttrande den
1 Mars 1886.

40

Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes
i
Vest manlands
län utlåtande
den
17 Maj 1886.

Petition af
arbetare vid
Sala silfververk.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

nan, underkasta sig livad Eders Kongl. Maj:t kunde finna skäligt besluta
och stadga — likväl förbehölle sig, att detta medgifvande icke
finge betraktas som ett erkännande af bergsmansjordens skyldighet att
erlägga skatt till kronan.

I det under den 17 Maj innevarande år afgifna underdåniga utlåtande,
hvarmed Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insände
bergslagsintressenternes nyssberörda yttrande, tillstyrkte Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande förslaget om arrendets upphörande på de
af Kollegierna angifna vilkor med de af bergslaget dervid yrkade
smärre modifikationer, Indika Eders Kongl Maj:ts Befallningshafvande
ansåg vara af beskaffenhet att kunna antagas. Dock ansåg sig Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande böra fästa uppmärksamheten å det
framtida gagn, som skulle beredas bergslaget, om det penningekapital
och den samfälda jord, hvilka med oinskränkt eganderätt genom den
förordade uppgörelsen komme att åt bergslaget förvärfvas, kunde såsom
gemensam egendom åt bergslaget varda bibehållen. För en sådan
anordning kunde skäl hemtas af den omständigheten, att den ifrågavarande
förmögenheten icke bildats under den nuvarande generationens
tid och af sådan anledning måste anses böra åt kommande slägten bibehållas.

I början af innevarande år inkom ett större antal arbetare vid
Sala silfververk med underdånig petition, att Eders Kongl. Maj:t vid
slutlig pröfning af frågan om dispositionen af Sala silfververk ville
tillse, att verkets arbetare blefve oförkränkt bibehållna vid de jordtilldelningar
och öfriga förmåner, som de af ålder åtnjutit. De förmälde
sig frukta, att, om silfververket upplätes åt Sala bergslag eller enskilda
personer, dem skulle beröfvas de jordtilldelningar, som de eller deras
förfäder, jemlikt nådiga brefvet den 15 November 1554, å den donerade
jorden röjt, de fonder, som blifvit bildade för arbetarnes fattig- och
sjukvård, äfvensom det bete för kreatur och det skogsfång till husbehof,
som sökandena begagnat å den s. k. allmänningen. Sedan Kammar- och
Kommersekollegierna erhållit nådig befallning att yttra sig öfver berörda
petition, afgåfvo Kollegierna den 29 sistlidne Maj det infordrade underdåniga
utlåtandet, deri Kollegierna, efter verkstäld utredning af ärendet,
anförde, att det af sökandena åberopade nådiga brefvet den 15
November 1554, hvilket, vore urkunden för bergsfrälsejordens uppkomst,
icke hade afseende å bergsmansjorden; att arbetarnes tilldelningar åter
vore belägna å sistnämnda jord; att de mulbetes- och skogsfångtsrättigheter,
sökandena åstundade behålla, likaledes afsåge områden å bergsmansjorden;
samt att för öfrigt, vare sig kronan återtoge dispositionsrätten
till silfververket och öfverläte bergsmansjorden till bergslags -

41

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

intressenterna eller bergslaget skulle komma att bibehålla silfververket,
komme de häraf betingade förhållanden, i den mån arbetarne vid verket
skulle i ett eller armat afseende ega att sig till fördel åberopa någon
i laga ordning tillkommen rättighet, icke att inverka på frågan om
sådan rättighet. Med afseende på hvad Kollegierna sålunda anfört
torde Eders Kongl. Maj:t finna den förevarande ansökningen icke till
meddelandet af någon deraf påkallad bestämmelse vid uppgörelsen
med bergslaget eller annan åtgärd föranleda.

En reglering af frågan om dispositionen af Sala silfververk i syfte
att dels befria statsverket från dess årliga förluster å det nuvarande
silfververksarrendet, dels möjliggöra odlingen af de vidsträckta jordområden,
som för närvarande skadas af vattenuppdämningarne för silfververket,
har redan från början af detta århundrade framstått såsom önskvärd.
Lätteligen inses emellertid, att en upplåtelse, hvilken i likhet med arrendet
å Sala silfververk blifvit gjord för everldelig tid och med vissa,
å karakteren af upplåtelsen icke inverkande förändringar numera egt
bestånd öfver tvåhundra år, måste hafva gifvit upphof åt en mängd bestående
förhållanden och förvärfvade rättigheter, som icke utan största
svårighet kunna rubbas. Hvarje rubbning i de vilkor, hvarunder silfververket
innehafves, eller i de förmåner, som äro detsamma förunnade,
måste, såsom ingripande i uråldriga förhållanden, hvilka med stöd af
arrendeupplåtelsens lydelse ansetts för everldelig tid bestämda, på det
känbaraste beröra existensvilkoren för den talrika menighet, som består
åt de till ett antal af omkring 250 uppgående bergslagsintressenterna
med hustrur och barn samt arbetarebefolkningen vid silfververket.
Het kan derför icke vara egnadt att väcka förvåning, om bergslagsdelegarne
endast på vilkor, som fullt tillvarataga deras intressen, vilja
lemna sitt bifall till en förändrad anordning af förhållandena vid silfververket.

Väl har blifvit ifrågasatt, att, derest bergslaget icke frivilligt inginge
på en reglering af frågan, kronan skulle dels genom utkräfvande
af ersättning för eftersatta tjenstbarheter af bergsmansjorden och vissa
bergslagskassan påförda, såsom obehöriga ansedda utgifter äfvensom genom
tjenstbarheternas utfordrande för framtiden bereda sig ökad inkomst
af silfververket, dels genom användande af bestämmelserna i p. 17 af
1741 års transport nödga bergslaget till vissa åtgärder, genom hvilka
■Bill. till Piksd. Prof. 1887. 1 Sand. 1 Afd. <3

Yttrande af
Departementchefen.

42

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.

hyttans vattensystem skulle för detsamma blifva mindre behöflig!.
Med afseende å de af bergslagsintressenterna framstälda invändningar
synes det dock vara temligen osäkert och tvifvelaktigt, om kronan skulle
lyckas att genom tvångsåtgärder mot bergslaget ernå eu väsentligen
ökad inkomst eller kunna återvinna hyttans vattensystem utan lösen.
Frågans lösning lärer derföre böra, så vidt möjligt, sökas på öfverenskommelsens
väg, dertill bergslagsintressenterna äfven synas vara manade
af de ofördelaktiga resultat, den nuvarande hyttedriften lemnar.

Beträffande de förslag till frågans lösning, som sålunda framkommit,
nemligen det af Kammar- och Kommersekollegierna i underdånigt
utlåtande af den 7 Januari innevarande år väckta förslaget om arrendets
upphörande och silfververkets återgång till kronan, äfvensom bergslagsintressenternas
förslag af den 16 September 1885 om arrendets fortsättande
under förändrade vilkor, har frågan om antagligheten för kronan
af det ena eller andra förslaget i väsentlig mån synts mig beroende af
uppfattningen angående det kapitalvärde, Sala grufvefält må anses ega,
och då det icke kunde ifrågakomma, att silfververket, derest det återfölle
till kronan, skulle vare sig för kronans egen räkning drifvas eller
på nytt arrende upplåtas, uppstod vidare, beträffande Kollegiernas ifrågavarande
förslag, frågan, huruvida kronan skulle ega utsigt att genom
köpeskillingen vid en eventuel försäljning af verket göra sig betäckt
för de betydliga summor, kronan i lösen för åtskilliga bergslagets tillhörigheter
skulle nödgas utbetala.

Såsom jag redan förut nämnt, hafva för utrönandet af värdet å
Sala grufvefält två särskilda värderingar egt rum, båda förrättade af
personer, kända för sakkunskap och skicklighet. Dessa båda förrättningar
gåfvo vidt skilda resultat. 1877 års förrättningsmän ansågo
grufvan icke eg a något kapitalvärde, hvaremot förrättningsmännen af
år 1880 tilläde densamma ett värde af 500,000 kronor, deraf likväl eu
del belöpte på bergslaget tillhöriga verk och inrättningar. Med afseende
på de förbättringar, de senare efter år 1880 undergått, skulle enligt
Kollegiernas beräkning grufvan med omedelbart för densamma
afsedda verk och inrättningar nu ega ett värde af 60(),000 kronor, af
hvilket likväl endast ett värdebelopp af 450,000 kronor vore beräknadt
för kronans egendom. Att märka är likväl, att det af 1880 års förrättningsmän
uppskattade värde blifvit satt till nyssnämnda belopp endast
under förutsättning af eu förbättrad anordning af verket, hvaremot detsamma,
drifvet på dittills öfligt sätt, ansågs böra lemna förlust, Äfven
om efter nämnda tid eu ganska väsentlig utveckling i rigtning af eu
förbättrad anordning egt rum, torde erfarenhetens vittnesbörd hittills
hafva ådalagt, att högst betydliga kapitalbelopp ännu måste nedläggas

43

Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 2.

i silfververksrörelsen för att den af förrättningsmännen i utsigt stälda
behållning å silfververket af 50,000 kronor skall kunna uppnås. Och
det har vidare synts mig, som om den nämnda inkomsten icke skulle
vara större, än att den kunde anses innefatta dels godtgörelse för den
administrativa förmåga och tekniska insigt, som för ledningen af bergsdriften
erfordras, dels ock ränta å rörelsekapital och ersättning för den
betydande risk, som med ett äfventyrlig! företag är förenad. Efter afgifvande!
af det omförmälda yttrandet har emellertid tillkommit en omständighet,
som väsentligen rubbar grunden för de gjorda beräkningarne,
nemligen det betydande prisfallet å silfver. Sedan år 1880 har nemligen
silfverpriset ytterligare nedgått, från omkring 58 kronor till omkring 51 kronor
pr skålpund fint silfver. Utan att vilja förringa nämnde förrättningsmäns
skicklighet och erfarenhet torde man derföre med stöd af hittills
vunnen erfarenhet ej mindre om grufvans afkastning än äfven om silfrets
städse sjunkande pris vara berättigad till antagandet att, derest icke
alldeles oväntade förändringar i dessa hänseenden skirlle inträffa, grufvan
icke kan förväntas lemna sådan afkastning, att sjelfva grufvan kan
anses ega något egentligt kapitalvärde.

I händelse kronan återtager grufvan kan dock billigtvis annat icke
ifrågasättas, än att, på sätt bergslaget gjorde i sammanhang med 1682
års transport och i öfverensstämmelse med hvad Kollegierna nu föreslagit,
kronan skulle, öfvertaga de bergslaget tillhöriga inventarier med
mera. Enligt Kollegiernas beräkning skulle kronan hafva att kontant
utbetala intill 308,194 kronor 34 öre samt åtaga sig gäldandet af vissa
årliga belopp. Någon visshet för att lösesumman skulle begränsas inom
det nämnda beloppet finnes emellertid icke. Sålunda skulle kronan utöfver
nyssnämnda belopp utbetala lösen för inneliggande förråd och
lager af metallprodukter, af bergslaget värderade till 97,523 kronor 48
öre. Om ock detta belopp kunde komma att något nedsättas och berörde
metallprodukter kunna anses lätt realiserbara, ökas emellertid härigenom
icke oväsentligt det belopp, kronan komme att kontant utbetala.
Då förslaget således för kronan stälde i utsigt betydliga utbetalningar och,
med afseende å hvad jag nyss yttrat om grufvans värde, ovisst syntes,
huruvida kronan genom försäljning af grufvan med dertill hörande verk
och inrättningar kunde erhålla full godtgörelse för de ifrågastälda uppoffringarne,
eller om köpare genast kunde erhållas, har jag ej ansett mig
kunna förorda Kollegiernas förslag, såsom eventuel medförande stora
uppoffringar.

Det af bergslagsintressenterna den 16 September 1885 framstälda
förslaget till frågans lösning utvisar, enligt den af Kollegierna sammanfattade
öfversigt af värdefördelningen mellan kronan och bergslaget,

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

ett synnerligen ogynsamt resultat för den förra Mot afstående af värden
till belopp af 2,706,094 kronor 6 öre skulle kronan nemligen endast
bekomma sådana till belopp af 774,520 kronor 40 öre. Härvid bör
likväl anmärkas, för det första att Kollegierna bort anställa en jemförelse
med de nuvarande förhållandena, i hvilken händelse resultatet blifvit
ett annat, samt vidare att Kollegierna bland de värden, som af kronan
skulle afstås, upptagit dels 961,800 kronor för bergsmansjorden,
ehuruväl denna jord, såsom för everdelig tid, om ock mot vilkor af
tjenstbarheters utgörande, till bergslaget donerad, taktiskt redan för lång
tid tillbaka måste anses såsom för alltid frångången kronan, och det
värde, den nu må ega, sannolikt i följd af odling och häfd är ett
helt annat än då jorden för öfver 250 år sedan uppläts; dels särskildt
75,200 kronor, motsvarande kapitalvärdet af den ränta och rotering,
som Kollegierna ansett böra jorden åsättas, ehuruväl bevillningstaxeringen
af jorden väl egt rum under förutsättning att den vore fri från
dessa onera; dels 330,531 kronor 50 öre för ränteersättningsfonden,
hvilken fond likväl måste anses som bergslagsintressenternas egendom,
ehuru dispositionsrätten dertill är underkastad vissa inskränkningar; dels
200,000 kronor för Nora skogsallmänning, ehuruväl intressenterna erbjudit
sig att, då hyttans vattensystem blifvit utrifvet, till kronan återställa den
till 135,000 kronor värderade södra delen deraf, hvilket sistnämnda belopp
derför hade bort tillkomma summan af hvad kronan skolat bekomma;
dels ock slutligen 262,000 kronor för beräknad afkomst ur aftersamlingarne
vid hyttan, en afkomst, hvilken, såsom beroende på den praktiska
användbarheten af eu utaf ingeniören Heberle nyligen uppfunnen och
honom ensam tillhörig metod att utdraga silfret ur aftern, svårligen
ännu kan medtagas som en bestämd faktor vid förevarande beräkning.
Om Kollegiernas beräkning i enlighet härmed rättas, kommer bergslagets
förslag att utvisa ett betydligt fördelaktigare resultat för kronan.

Med afseende på de båda syftemål, som genom en uppgöi-else med
bergslaget borde uppnås, eller kronans befrielse från dess förluster å
silfververksarrendet och vattenuppdämningarnes utrifning, stälde sig
bergslagets förslag sålunda, att i förstnämnda hänseende kronan skulle
fortfarande afstå från dispositionsrätten öfver norra delen af Nora allmänning
samt Kyllinge qvarn äfvensom från rätten att utfå ränta och
rotering af bergsmansjorden, men deremot återfå öfriga anslag och förläningar,
samt i senare hänseendet hyttans vattensystem få utrifvas mot
en godtgörelse till bergslaget af omkring 175,000 kronor. Att bergslaget
måste anses berättigadt att af kronan undfå ersättning för afståendet
af dess kontraktsenliga, för silfververksrörelsen icke ovigtiga rätt
att disponera hyttans vattensystem syntes väl icke billigtvis kunna be -

45

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

stridas; men då å andra sidan de jordegare, hvilkas jord skadas af
vattenuppdämningarne, icke borde utöfver de i och för sig dryga utgifterna
för sjelfva utdikningsarbetet samt lösen för andra verk och
inrättningar än hyttans verk vidkännas kostnader för utrifning af de
senare och kronan derföre skulle nödgas sjelf bära den väsentliga kostnaden
för vattensystemets inlösen af bergslaget, ansåg jag mig icke
kunna förorda det föreslagna sättet för verkställandet af denna inlösen
genom utbetalandet af ett kontant belopp af 175,000 kronor.

Men om ock nämnda förslag, sådant det blifvit af bergslaget affattadt,
icke kunde anses antagligt, har det likväl synts mig innebära
ett uppslag till en för båda parterna tillfredsställande lösning af frågan.
Om nemligen bergslaget åtoge sig att i stället för den erbjudna årliga
afgälden på en gång erlägga dess till 100,000 kronor kapitaliserade belopp,
skulle de med en perpetuel arrendeupplåtelse förenade olägenheterna
vara undanröjda, och om bergslaget dertill åtoge sig att utgöra
det till omkring 75,000 kronor beräknade afiösningsbeloppet för
ränta och rotering å bergsmansjorden, så skulle dessa båda belopp, tillhopa
175,000 kronor, kunna gå i cjvittning mot lösesumman för hyttans
vattensystem, i hvilken händelse anmärkningen, att förslaget för kronan
medför betydliga utbetalningar, komme att förfalla. Om vidare bergslagsintressenterna
till kronan återstälde ej mindre södra än äfven norra
delen af Nora allmänning, syntes mig, ur synpunkten af statens befrielse
från dess förluster å silfververket, intet vara mot en på sådana
grunder bygd uppgörelse att erinra.

Således skulle silfververket öfvergå till bergslaget utan köpeskilling
och utan skyldighet att derför utgöra bergverkstionde; likasom
bergsmansjorden skulle till bergslagsintressenterna öfverlemnas underfull
eganderätt samt fri från ränta och rotering. Att härvid, på sätt
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ifrågasatt, föreskrifva, att den
samfälda delen af bergsmansjorden äfvensom det till intressenternas
fria disposition stälda penningekapital skulle för framtiden bibehållas
såsom en bergslagets gemensamma egendom syntes mig redan derföre
mindre lämpligt, att bergslaget i och med den träffade uppgörelsen
skulle upphöra att finnas till, åtminstone i den mening, att alla de bestämmelser,
hvilka hittills utgjort grundvalen för dess tillvaro såsom
korporation, skulle upphöra att gälla.

I vissa afseende!! har jag dock ansett ytterligare jemkningar i
bergslagsintressenternas förslag erfordras.

Af en på ofvannämnda grunder bygd uppgörelse borde nemligen
en naturlig följd blifva, att bergslaget till kronan afstode de afgifter,

Kongl.
Maj:ts beslut
den 22 Oktober
1886.

46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

hvilka detsamma, enligt särskilda uppgörelser, egen uppbära af bergsfrälsejorden.
Ej heller kunde Kyllinge qvarn för alltid afstås.

Statens lönebidrag till silfververkets tjensteman, tillsammans utgörande
3,000 kronor, skulle enligt det af mig nu antydda förslaget
till statsverket indragas. Af de tjenstebefattningar vid verket, nemligen
bergshauptmannens, grufveingeniörens och bergsvärdiens, till
hvilka lönebidrag af statsmedel utgå, är endast grufveingeniörsbefattningen
försedd med ordinarie innehafvare, hvilken eger att, förutom
sina löneförmåner af bergslaget, enligt stat af statsmedel uppbära i
ordinarie lön 750 kronor och i tillfällig löneförbättring 150 kronor.
Då den nämnde tjenstemannen, grufveingeniören Albert Mortimer Gullbrandsson
är född den 27 Juni 1819 och uppgifvits vara villig att
afgå från tjensten, om pension till belopp af 1,800 kronor honom beredes,
men någon pension från bergslaget icke skulle vara att förvänta,
har jag trott det tillmötesgående kunna visas bergslaget, att, i händelse
en slutlig uppgörelse mellan kronan och bergslaget lomme till stånd,
Gullbrandsson skulle tillförsäkras rätt att, utöfver den pension från
Civilstatens Pensionsinrättning till belopp af 900 kronor, hvilken, enligt
hvad Direktionen för nämnda pensionsinrättning meddelat, vid
afgång från tjensten honom tillkommer, årligen under sin återstående
lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära fyllnadspension med
900 kronor, motsvarande det lönebidrag, som hittills af statsmedel till
honom utgått.

Vid underdånig föredragning den 22 sistlidne Oktober af frågan
om dispositionen af Sala silfververk beslöt Eders Kongl. Maj:t, som,
med afseende på de betydande utbetalningar af statsmedel, hvilka,
med oviss utsigt för statsverket att framdeles varda för desamma ersatt,
skulle ej mindre af Kollegiernas, än äfven af bergslagsintressenternas
ofvanberörda förslag föranledas, fann sig icke kunna godkänna någotdera
af berörda förslag, att inhemta bergslagsintressenternas yttrande
öfver ett inom Finansdepartementet i enlighet med de af mig nyss uttalade
grunder utarbetadt förslag till uppgörelse med Sala bergslag,
åsyftande:

l:o att, med upphäfvande af nådiga transporterna den 20 Januari
1682 och den 9 September 1741, Sala storgrufva med dess utmål, grufvans
vattensystem med deri befintliga dammar och dambord, kanaler
och ledningar samt de vid grufvan anbragta vattenmotorer, konster och
spel med dertill hörande inventarier med full eganderätt å Sala bergslag
öfverlätes, utan skyldighet för bergslaget att för silfververket utgöra
bergsverktionde;

2:o att den till bergslaget förlänade stads- eller bergsmansjorden

47

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

fri från ränta och rotering, under full eganderätt öfverlätes till bergslagsintressenterne,
hvar för den del, som han egde, utan skyldighet att vidare
till silfververket utgöra tjenstbarheter för denna jord, hvars i
donationsbrefven afsedda ovilkorliga samband med silfververket komme
att upphöra;

3:o att bergslaget till kronan afstode tillgodonjutandet af alla af
grefve- eller bergsfrälsejorden utgående tjenstbarheter och afgifter till
silfververket;

4:o att den med silfververket nu förenade ränteersättuingsfonden
öfverlätes åt bergslaget till fri disposition;

5:o att de till bergslaget för konststatens underhåll donerade räntorna
och öfriga af denna donation föranledda, till bergslaget utgående
bidrag af statsmedel äfvensom anslaget till aflönande af tjenstemännen
vid verket till statsverket indroges, då aftalet trädde i kraft; dock att
grufveingeniöreu Albert Mortimer Gullbrandsson skulle ega att, utöfver
den pension från Civilstatens Pensionsinrättning till belopp af 900 kronor,
hvilken vid afgång från tjensten kunde honom tillkomma, årligen
under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära
fyllnadspension med nio hundra kronor, motsvarande det lönebidrag,
som hittills af statsmedel till honom utgått;

6:o att den 14 Mars, efter det aftalet trädt i kraft, den till bergshauptmansboställe
anslagna Väsby gård skulle jemte dess åbyggnader
i laggildt skick af bergslaget till kronans disposition återlemnas;

7:o att bergslaget skulle inom en tid af fem år från den dag, då
aftalet inginges, utan ersättning frånträda rätten att disponera hyttans
vattensystem med de vid Sala hytta och derofvanföre gjorda uppdämningar; 8:o

att bergslaget skulle vid arrendets upphörande till kronans
disposition återlemna Nora skogsallmänning utan annan ersättning till
bergslaget än dels för de af bergslaget bestridda kostnader för skogens
afvittring och indelning, dels för värdet af åbyggnaderna å då befintliga
skogvaktareboställen;

9:o att bergslaget skulle fortfarande förvalta Kybinge mjölqvarn
och ega att, enligt nu gällande eller framdeles af Bergsöfverstyrelsen
meddelade föreskrifter, till understöd åt nu lefvande, fattige och förlamade
arbetare in. fl. använda den af berörde qvarn äfvensom af Kyllinge
fattigkassa fallande årliga afkomst; med Eders Kongl. Maj:t förbehållen
rätt att, derest silfververket framdeles skulle komma att nedläggas,
då förordna om dispositionen ej mindre af qvarnen, än äfven
af fattigkassans dåvarande behållningar; samt

10:o att aftalet skulle träda i kraft den 1 Januari 1888.

48

Bergslagets
yttrande den
17 November
1886.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Å extra bergslagsstämma den 17 sistlidne November afgåfvo bergslagsintressenterna
yttrande öfver de sålunda i nåder framstälda grunderna
till uppgörelse mellan kronan och bergslaget. Intressenterne förklarade
sig härvid villige att i alla väsentliga delar antaga berörda
grunder, men funno sig af nödig omsorg om så väl bergslagets som
silfververkets framtida väl föranlåtna att i underdånighet hemställa, det
måtte Eders Kongl. Maj:t i nåder godkänna följande, af intressenterne
enhälligt antagna mindre ändringar i förenämnda punkter, nemligen:

i afseende å punkten 2:o: att, enär det nu vore obestämdt, hvilka
delar af bergslagets tillhörigheter skulle vid upphörande af sambandet
emellan bergsmansjorden och silfververket, åtfölja det sistnämnda, och
dessa med flere förhållanden borde af bergslaget ordnas efter det att
det ifrågasatta aftalet blifvit träffadt, till punkten 2:o fogas ett tillägg
af denna lydelse:

»egande bergslaget framdeles besluta om tiden och sättet för upphörandet
af nämnda samband.»

i afseende å punkten 7:o: att, enär det vore möjligt, att de för afledandet
af vattnet i hyttans vattensystem nödiga undersökningar och
förarbeten icke hunne afslutas inom loppet af fem år, punkten 7:o erhölle
följande lydelse:

»att bergslaget skulle, dock först efter fem år från den dag, då
aftalet inginges, vara skyldigt att, när helst en blifvande vattenafledning
gjorde sådant erforderligt, frånträda dispositionen af hyttans vattensystem
med de vid Sala hytta och derofvanföre gjorda uppdämningar,
utan annan ersättning än som i en särskild punkt här nedan omförmäles
beträffande Kybinge såg- och mjölqvarn.»

i afseende ä punkten 8:o: att, enär under den närmaste tiden måste
vid grufvan och silfververket verkställas betydande nybyggnader, för
hvilkas utförande erfordrades groft virke, som det skulle medföra stor
så väl svårighet som kostnad att annorstädes än från Nora skogsallmänning
anskaffa, punkten 8:o erhölle följande lydelse:

»att bergslaget skall vid arrendets upphörande till kronans disposition
återlemna Nora skogsallmänning utan annan ersättning till bergslaget
än dels för de af bergslaget bestridda kostnader för skogens afvittring
och indelning, dels för värdet af åbyggnaderna å då befintliga
skogvaktareboställen; dock att bergslaget må tillgodogöra sig virket å
det årshygge, som hösten 1887 enligt faststäld hushållningsplan afsättes
till utverkning, samt att under fem derpå följande år sådant gröfre virke,
som för grufvan och silfververket erfordras, må fortfarande efter utsyning
erhållas från norra delen af allmänningen.»

i afseende å punkten 9:o: att, enär det kunde framledes befinnas

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 49

oneklig!, att den till understöd åt fattige och förlamade arbetare vid
Sala grufva och silfververk m. fl. donerade Kyllinge mjölqvarns, äfvensom
den dertill hörande kassas, årliga afkomst måtte kunna, så länge
silfververket såsom sådant drefves, användas till understöd äfven åt
fattiga och förlamade bland de arbetare, som hädanefter antoges vid
silfververket, och möjlighet till ett framtida nådigt stadgande härom
borde beredas, punkten 9:o erhölle följande tydelse:

»att bergslaget skall fortfarande förvalta Kyllinge mjölqvarn och
ega att, enligt gällande föreskrifter, till understöd åt nu lefvande fattige
och förlamade arbetare m. fl. använda den af berörde qvarn äfvensom
af Kyllinge fattigkassa fallande årliga afkomst; förbehållande Vi Oss
att, uppå skeende anmälan, meddela ändrade bestämmelser härutinnan
samt att, derest silfververket framdeles skulle komma att nedläggas, då
förordna om dispositionen ej mindre af qvarnen, än äfven af fattigkassans
dåvarande behållning;» samt

att, enär bergslaget på de sista åren med icke obetydlig omkostnad
ombygt den i hyttans vattensystem belägna, bergslaget enskildt tillhöriga
såg, och den i samma vattensystem belägna Kyllinge mjölqvarn
vore donerad till välgörande ändamål, en särskild punkt tillädes afföljande
lydelse:

»att bergslaget skall vara berättigad! att vid en blifvande afledning
af hyttvattnet och borttagandet af de vid hyttan och derofvanföre
gjorda uppdämningar njuta ersättning för byggnaderna vid Kyllinge
såg, samt att lösen eller ersättning skall då jemväl utgå för mistad
eller minskad inkomst af Kyllinge qvarn, allt i enlighet med bestämmelserna
i Lag om dikning och annan afledning af vatten den 20
Juni 1879.»

Genom de af bergslagsintressenterne vid det dem förelagda förslaget
till uppgörelse fogade modifikationer skulle något ökade fördelar,
utöfver de i berörda förslag innefattade, intressenterne beredas. Dessa
fördelar synas mig likväl icke vara af den betydenhet att, då genom intressenternas
biträde till förslagets hufvudgrunder utsigt till lösning af
den länge sväfvande frågan förefinnes, denna lösning bör äfventyras
genom vägradt bifall till berörda modifikationer. Dock synes mig punkten
7:o böra affattas så, att bergslagets skyldighet att frånträda dispositionen
af hyttans vattensystem ovilkorligen inträder fem år efter aftalets inBih.
Ull Riksd. Prof. 1S87. 1 Sami. 1 Afd. 7

Departementschefens

hemställan
ang. Sala
silfververk.

50

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

gående; lärande det, i händelse de för vattenafledningen nödiga förarbeten
icke hinna fullbordas inom denna tid, få ankomma på särskild
pröfning, huruvida bergslaget må ega att derutöfver disponera hyttvattnet
intill den tid, då dess afledande kan ega rum. Då vidare kronan
icke torde böra betungas med ytterligare kostnader för vattensystemets
utrifning än dem, som innefattas i omförmälda förslag till
uppgörelse, lärer uttryckligen böra angifvas, att den af bergslaget äskade
ersättning för byggnaderna vid Kyllinge såg äfvensom för mistad eller
minskad inkomst af Kyllinge qvarn skall, derest fog derför finnes, utgöras
af vederbörande jordegare, dock utan den förhöjning, som lagen
om dikning och annan afledning af vatten den 20 Juni 1879 i vissa
fall bestämmer.

Härutöfver anser jag slutligen ett förtydligande i de bergslaget
förelagda vilkor böra meddelas. Vid affattande af förslaget till uppgörelse
har jag åsyftat, att kronan skulle återvinna dispositionsrätten
öfver förut omförmälda räntor och kontanta anslag, hyttans vattensystem,
Nora allmänning och Väsby boställe äfvensom afgälden från
grufvejorden, under det att bergslaget skulle få behålla hvad det för
öfrigt innehar. Med afseende å de invecklade förhållanden,_ som under
århundraden egt rum mellan kronan och bergslaget, skulle till äfventyra
framdeles kunna yppas tvist, huruvida någon mindre, i aftalet ej omförmäld
egendom varit kronan tillhörig, utan att den uttryckligen kunde
anses afsedd i de punkter, som bestämma hvad som skall bergslaget
tillkomma. Till undvikande af sådan tvist, som väl kunde för kronan
medföra kostnad, men sannolikt icke någon verklig vinst, torde första
punkten böra förtydligas genom ett uttryckligt stadgande, att hvad
som icke förbehålles kronan må af bergslaget behållas.

Genom eu uppgörelse med bergslaget, bygd på nu ifrågasätta
grunder, skulle kronan återförvärfva dispositionsrätten öfver . de till
bergslaget utgående räntor och kontanta bidrag, sammanlagdt i årligt
medeltal utgörande 16,956 kronor 60 öre. Dessutom skulle kronan
återvinna dispositionsrätten öfver Nora skogsallmänning, uppskattad
till värde af 200,000 kronor, öfver Väsby bergshauptmansboställe, värderadt
till 20,000 kronor, äfvensom öfver hyttans vattensystem, hvilket
icke blifvit till värde uppskattadt. Till gengäld härför skulle kronan
afstå eganderätten till Sala silfververk äfvensom silfvertionden, i årligt
medeltal utgörande 11,448 kronor 19 öre, hvarjemte kronan skulle åtaga
sig att till grufveingeniören Gullbrandsson utbetala årlig fyllnadspension
med 900 kronor samt att ersätta bergslaget kostnaderna för afvittring
och indelning af Nora skogsallmänning äfvensom värdet af åbyggnaderna
å de på allmänningen befintliga skogvaktareboställen.»

51

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Departementschefen uppläste härefter ett af honom, under iakttagande
af ofvan omförmälda, af honom tillstyrkta jemkningar i de
bergslaget förelagda grunder till uppgörelse med kronan, upprättadt
förslag till sådan uppgörelse och anförde vidare:

»På grund af hvad jag förut anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att medgifva, att, i
enlighet med det af mig nu upplästa förslag uppgörelse må träffas med
Sala bergslag om upplösning af det nu bestående rättsförhållandet
mellan kronan och bergslaget.

Derest uppgörelse med Sala berslag kommer till stånd på de föreslagna
vilkoren och kronan följaktligen återfår dispositionsrätten till gärna i hythyttans
vattensystem, lärer väl kronan böra för dess del medgifva, att tanssys^m''
fördämningarna må få utrifvas utan annan ersättning till kronan äh
den, jag här nedan kommer att föreslå. I öfrig! torde frågan om tillstånd
från det allmännas sida till vattensystemets utrifning komma att
pröfvas i vanlig ordning jemlikt nådiga kungörelsen den 31 December
1879 samt ärendet komma att behandlas enligt lagen om dikning och
annan afledning af vatten.

Såsom jag redan förut nämnt, hafva för liden vattenskada genom
hyttans vattensystem bortförmedlats räntor af hemman inom området
för nämnda vattensystem till årligt belopp af 1,415 kronor 96 öre. Då
i och med utrifningen de orsaker, som föranledt förmedlingarne, upphöra,
äro vederbörande icke längre berättigade att tillgodonjuta desamma.

Att åter påföra de förmedlade räntorna skulle dock, enligt hvad Kammaroch
Kommersekollegierna i sitt underdåniga utlåtande af den 19 Januari
1884 erinrat, vara föga lämpligt dels i anseende till den långa tid de
varit eftergifva, dels ock emedan det kunde antagas, att den förhöjning
i räntan för de särskilda egendomarne, som deraf blefve en följd,
icke allestädes komme att stå i samma förhållande till den båtnad, som
genom vattenafledningen vunnes. Åtminstone blefve i sådant fall bergsmansjorden
helt och hållet befriad från denna ränteförhöjning. Ändamålsenligare
vore derföre, enligt Kollegiernas mening, att dessa räntor
icke ånyo påfördes, men att samtlige jordegare förpligtades att till
kronan erlägga ett belopp, motsvarande de förmedlade räntornas kapitalvärde
efter en räntefot af fem för hundrade eller i afrundadt tal
28,300 kronor, livilka skulle till betalning fördelas på den nyvunna eller
förbättrade jorden i mån af dess genom vattenafledningen vunna fördel.

52

Ang. all- :
mogens if.d.
Salbergs län
prestationer
till silfververket.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Detta Kollegiernas förslag, enligt hvilket, med förvarande af kronans
rätt till återbekommande af de bortförmedlade räntornas värde,
större rättvisa vid beloppets utgörande åstadkommes, synes mig böra
vinna nådigt godkännande. Dock torde, med afseende på den genom
nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 medgifna nedsättningen i de å
jorden i allmänhet hyllande grundskatter, aflösningsbeloppet böra nedsättas
med 30 procent till i afrundadt tal 19,800 kronor. Vid fördelningen
på de särskilda hemmanen af detta belopp torde dessutom böra
iakttagas, att någon andel deri icke påföres egaren af hemmanet N:o 6
Enåker. Sedan vattenafledningen blifvit fullbordad, bör nemligen den
indelningsersättning, som för liden vattenskada hittills utgått till egaren
af nämnda hemman, indragas.

Jag hemställer derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
må föreslå Riksdagen att medgifva,

att, sedan hyttans vattensystem blifvit till kronan afträda detsamma
må, såvidt kronans rätt angår, utrifvas under vilkor, att de jordegare,
som genom utrifningen vinna fördel, skola till statsverket erlägga
ett belopp af 19,800 kronor, motsvarade i afrundadt tal det med
trettio procent nedsatta kapitalvärdet af de räntebelopp, som genom
förmedling i följd af uppdämning eftergifvits, hvilket belopp skall till
betalning fördelas på den nyvunna eller förbättrade jorden i mån af
dess genom vattenafledningen vunna fördel, med iakttagande likväl deraf,
att frälsehemmanet N:o 6 Enåker icke påföres någon andel i ifrågavarande
aflösningsbelopp; börande omförmälda belopp i statsverkets
räkenskaper upptagas under titel »extra uppbörd».

Allmogen inom de tolf socknarne af Salbergs län har, såsom jag
redan haft tillfälle nämna, af ålder varit pligtig att till silfververket utgöra
vissa prestationer, af hvilka den vigtigaste var grufvedrängshjelpen.
Till gengäld för denna var allmogen fri från utskrifning. Vid det ständiga
knektehållets införande underkastades väl allmogen rotering, men
dervid medgåfvos med afseende å prestationerna till silfververket vissa
förut omförmälda lidringar, bestående deruti att dels tre mantal sammansattes
till en rote i stället för två mantal i länet i öfrigt, dels rotarne
erhöllo understöd i kronotionde. Genom nådiga brefvet den 22
November 1803 faststäldes en förening mellan allmogen och bergslaget,
enligt hvilken grufvedrängshjelpen, som förut varit en personlig afgift,
skulle utgå med visst belopp i spannmål för hvarje hemman och öfriga

53

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

prestationer till silfververket upphöra. Härvid fästes likväl det vilkor,
att föreningen skulle gälla endast för den tid, bergslaget efter dåvarande
författning innehade verket, men att, i fall någon annan anstalt
om bergslagsrörelsen vid Sala vidtoges, allmogens skyldigheter då
skulle så regleras, att den icke kunde sägas blifva mera betungad än
annan allmoge i länet, som icke vore något bergverk underkastad, men
kronan återvinna hvad allmogen i Salbergs fögderi i och lör rotering
bestodes, samt allmogen åtaga sig full rotering efter allmänna grunderna
för roteringsverket i länet.

Med tillämpning af dessa grunder borde alltså, derest nu ifrågavarande
uppgörelse med bergslaget komme till stånd, grufvedrängshjelpen
upphöra att utgå, mot det att dels allmogen inom det s. k.
Salbergs län underkastades full rotering, dels de förut omförmälda roteringsunderstöden
indroges.

Härvid är likväl att märka, att genom en sådan åtgärd allmogen
skulle underkastas ökade bördor mot hvad för närvarande är fallet.
Enligt hvad i Kollegiernas underdåniga utlåtande af den 19 Januari 1884
bill vit utredt, uppgick nemligen i årligt medeltal för åren 1872—1881
värdet af roteringsunderstöden till 1,934 kronor 62 öre och af roteringslindringen
till 12,576 kronor 67 öre, således sammanlagdt till 14,511
kronor 29 öre, medan grufvedrängshjelpen i medeltal för åren 1875—1884
allenast uppgick till 7,636 kronor 60 öre. Äfven med iakttagande af den
efter nämnda tid medgifna nedsättning med trettio procent i roteringsbördan,
skulle alltså för allmogen en icke obetydlig skatteökning uppstå. Med
afseende härå synes mig lämpligare, att, utan rubbning af nu gällande
bestämmelser i fråga om lindringar och understöd i roteringen inom
Salbergs läu, grufvedrängshjelpen fortfarande utgöres, men indrages till
statsverket.

Sedan grufvedrängshjelpen, hvilken jemlikt nådiga brefvet den 24
Augusti 1860 löses med penningar efter tioårigt medelmarkegångspris,
blifvit till kronan indragen, lärer densamma, på sätt genom nådiga
brefvet den 9 November 1871 blifvit förordnadt i fråga om den jemväl
i ersättning för rotering utgående drängespanmålen i Färentuna
härad, böra omsättas i penningar enligt grunderna i nådiga förordningen
den 23 Juli 1869 samt derefter, likaledes i öfverensstämmelse med hvad
beträffande nyssberörde drängespanmål genom nådiga kungörelsen den
5 Juni 1885 mom. 12 a) blifvit stadgadt, med trettio procent nedsättas.

Jag hemställer derföre i underdånighet, attj Eders Kongl. Maj:t
ville föreslå Riksdagen att medgifva,

att, utan rubbning i gällande bestämmelser om lindringar och
understöd i roteringen inom Sala, Norrby, Kumla, Kila, Möklinta, Terna,

Ang. grufveeller
bergsfrälsejorden -

54 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Löfsta, Enåker, Nora, Våla, Harbo och Huddnnge socknar, grufvedrängshjelpen
af hemman inom dessa socknar må till statsverket indragas och,
efter,det hjelpen enligt grunderna i nådiga förordningen den 23 Juli 1869
angående förändring af grundräntor och kronotionde blifvit i penningar
omsatt, från och med år 1888 med trettio procent nedsättas.

Den s. k. grufve- eller bergsfrälsejorden skulle enligt privilegierna
för Sala stad icke få afyttras till annan än Sala stad eller besuten borgare
derstädes, hvilket vid nämnda tid var liktydigt med Sala bergslag
eller intressent deri. Det härmed afsedda sambandet mellan denna jord
och silfververk et blef emellertid redan under 1600-talet genom afyttring
till andre än bergsmän af grufvejordsdelar åsidosatt. Med afseende å
detta förhållande stadgades genom nådiga brefvet den 17 December
1695, att bergsmän, som innehade bergsfrälsejord, skulle i all görlig
måtto hjelpa till silfververkets stadiga vidmakthållande, men andre
innehafvare af sådan jord åläggas viss afgäld till silfververket. På
grund häraf utgöres för hvarje graderadt tunland af bergsfrälsejorden,
som innehafves af andre än bergsmän, förut omförmälda grufvejordsskatt
till numera bestämdt belopp af 12 skilling banko tunlandet. För hvarje
graderadt tunland, ehvad det innehafves af bergsman eller icke, utgöres,
enligt hvad likaledes förut blifvit omnämndt, en årlig afgift till bergslagets
jordebokskontor af 8 skilling banko. Nu omförmälda afgifter
äfvensom den icke till beloppet bestämda arbetsskyldigheten för de
delar af bergsfrälsejorden, som innehafvas af bergsmän, äro att anse
som vederlag för de utskylder af ränta och rotering, från hvilka jorden
i egenskap af bergsfrälse är befriad.

Då i och med silfververksarrendets upphörande i enlighet med den
föreslagna uppgörelsen med bergslaget ifrågavarande tjenstbarheter och
afgifter äfven skulle upphöra att till silfververket utgöras, återinträder
skyldigheten för denna jord att utgöra ränta till kronan äfvensom jorden
varder underkastad roteringsbesväret. Som emellertid, med afseende
på det förut anförda förhållandet, att af bergsfrälsejorden numera endast
omkring 8-J- procent tillhöra bergsmän, egarnes af bergsfrälsejorden
intressen endast i ringa mån beröras af den ifrågasatta uppgörelsen
med bergslaget, skulle en skattläggningsåtgärd sådan som den nyss
antydda för dem innebära en verklig obillighet och torde derföre bergsfrälsejorden
böra befrias från ränta och rotering.

Visserligen skulle kunna ifrågasättas, att ofvan omförmälda tjenst -

55

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

barheter och afgifter af bergsfrälsejorden, till hvilka kronan jemlikt
punkt 3:o i uppgörelsen med bergslaget erhölle dispositionsrätten, i
stället skulle fortfara att utgöras och indragas till kronan, dervid en
naturlig följd af bestämmelserna ej mindre i 1695 års nådiga bref än äfven
i nyssnämnda punkt af aftalet med bergslaget blefve, att för de
delar af bergsfrälsejorden, som innehåfvas af bergsmän, komme att i
stället för de upphörda tjenstbarheterna till silfververket utgöras grufvejordsskatt
till lika belopp med den, som utgår för öfriga delar af samma
jord. Då jorden är graderad till 265 tunland 20,654 kappland, komme
kronan att uppbära, i grufvejordsskatt 99 kronor 62 öre och i förut
till jordebokskontoret utgående afgift 66 kronor 43 öre, eller sammanlagdt
166 kronor 5 öre årligen. Att såsom eu särskild inkomsttitel i kronans
räkenskaper upptaga berörda, jemförelsevis obetydliga afgift torde
likväl vara mindre ändamålsenligt, helst, till följd af bergsfrälsejordens
synnerligen långt drifna styckning — i hvilket afseende vid 1823 års
skattläggning blifvit upplyst, att ifrågavarande jord bestode af mer än
1,000 små delar — uppbörden deraf blefve förenad med mycken omgång
och besvär.

Jemte det alltså kronan synes mig böra afstå från utfordrandet
af utskylder utaf bergsfrälsejorden, torde, till undvikande af framtida
osäkerhet i fråga om denna jords natur, uttryckligt förklarande böra
meddelas, att bergsfrälsejorden, hvilken, ehuru föremål för både lagfart
och inteckning, likväl icke kan anses af innehafvarne under eganderätt
i egentlig mening besittas, till dem under full eganderätt upplåtes.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att medgifva,

att den s. k. grufve- eller bergsfrälsejorden må, fri från ränta och
rotering äfvensom från tjenstbarheter och afgifter till Sala silfververk,
under full eganderätt öfverlåtas till innehafvarne, hvar för den del, som
han eger.

Beträffande Väsby bergshauptmansboställe hafva Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande och Domänstyrelsen, enär densamma kunde
antagas komma att lemna högre arrende än tvåhundra kronor, föreslagit,
att den måtte i kronans eg o bibehållas samt utarrenderas; och då i
enlighet härmed denna egendom torde böra, derest kronan återförvärfvar
dispositionsrätten till densamma, i vanlig ordning utarrenderas, erfordras
i afseende å nämnda egendom nu ej vidare åtgärd.

Ang. Väsby
bergshauptmansboställe.

56

Ang. Nora
skogsallmänning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Derest Nora skogsallmänning åt kronan återförvärfvas, torde densamma
böra ställas under skogsstatens vård för att såsom kronopark
förvaltas. De belopp, som, i enlighet med det föreslagna aftalet med
Sala bergslag, komma att erfordras för inlösen af skogvaktareboställena
å allmänningen äfvensom för godtgörande af bergslagets kostnader för
allmänningens afvittring och indelning, äro för närvarande icke bestämda.
Lämpligt lärer vara, att när beloppen förekomma till betalning,
de samma få af Statskontoret förskjutas för att anmälas till ersättande
af Riksdagen.

Den af aftalet med Sala bergslag beroende frågan om beredande
af fyllnadspension åt grufveingeniören Gullbrandsson torde af mig få i
underdånighet anmälas i sammanhang med regleringen af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel; och torde med afseende på den
föreliggande frågans inverkan på de under sjette hufvudtiteln uppförda
anslagen till Sala bergslag och till Kommersekollegium utdrag af dagens
protokoll få till Civildepartementet öfverlemnas.»

Hvad föredragande Departementschefen sålunda
yttrat och hemstält, deruti Statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla
och bifalla.

Föredragande Departementschefen uppläste härefter ett, under
förutsättning af nådigt bifall till hans ofvan omförmälda underdåniga
hemställanden, affattadt förslag till nådig proposition i ämnet,

och behagade Hans Maj:t Konungen, på Statsrådets
enhälliga tillstyrkande, besluta, att i enlighet
med nämnda förslag nådig proposition angående upplösning
af det nu bestående rättsförhållandet mellan
kronan och Sala bergslag, med mera, skulle ti11 Riksdagen
aflåtas, af den lydelse, bilagan litt. B. vid detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Hans Wachtmeister.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

57

Bil. A.

Kongl. transporten den 9 September 174-1, hvarigenom Sala silfververk
framgent och evärde/igen med vissa betingade vilkor och förmåner, updrages
till Sala bergslag samt dess ledamöter och interessenter.

Vi FRIEDRICH &c.o &c. &c. Giöre vitterligit, åt ehuruväl
Högstsalig och Högloflig i Åminnelse Konung Carl then XI häfver genom
öpen Transport af then 20 Januarii År 1682 på Sala Bergslag
och theras arfvingar transporterat Salbergs Grufva med alt tilbehör och
inventario, till evärdeligit bruk, så länge bemälte Bergslag förmådde
hålla Grufvan och Silfvervärket vid makt och drift efter rätt Bergsvis,
med the vilkor, som samma transport innehåller; hafvandes Högstbemälte
Hans Kongl. Maj: t uti then 3:die puncten af berörde transport, i
anseende til Grufvans tå varande svårhet, i Nåder beviljat Bergslagen
Tijo Daler Silfvermynt för hvar Lödig mark, två trediedelar i groft och
en trediedelar i smått mynt, med förbehåld, åt ther Gild efter then tiden
skulle behaga rikeligare välsigna Grufvan, Silfver-Betalningen tå skulle,
efter svårigheternes förminskande och välsignelsens formerande, proportioneras;
Så häfver likväl bemälte Silfver-Betalning'' å Tijo Daler
Silfvermynt marken icke allenast sedermera blifvit på några År prolongerad,
utan ock för Grufvans aftagande skid, och på thet Bergslagen
vid Grufvearbetet ej måtte aftrötna, tid efter annan förhögd til
Ellofva, Ellofva och eu half, och änteligen År 1708 til Tolf och en half
Daler Silfvermynt marken, Fem Siettedelar i Caroliner och eu Siettedel i
Courant Silfvermynt, hvarvid thet til År 1717 för blifvit. Och emedan
Grufvan imedlertid alt mer och mer aftagit, och Bergslagen omöjeligen
kunnat tilvärka något Silfver emot then tå utsatte betalningen för marken,
så häfver ock samma År måst beviljas fri utmyntning på thes tilvärkade
Silfver, dock åt förhögningen, på myntet tilföll Kongl. Maj:t
och Cronan in til År 1720, tå, i anseende til Bergslagens beträngde
Bistånd, hela utmyntnings friheten blifvit förund och sedermera til then
26 Januarii 1738 prolongerad. Och som hos Oss Vårt och Riksens
Bergs-Collegium, genom underdånig skrifvelse af then 13:de Maji 1738,
anmält thenne Bergslagens ansökning om vidare frihets åtniutande, och
Härjemte andragit, åt ehuruväl Bergslagen än ytterligare kunde betarfva
then hit in til åtniutne hela utmyntnings friheten, eller åtminstone
på Niohundrade eller Ettusende Marker årligen af tilvärkningen efter
Bih. till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 8

58

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Bergslagens egit förslag, emot thet then sig erbudit, åt til Oss och Cronan
erlägga hvar Tijonde mark af hvad theröfver kunde tilvärkas; Så understodo
sig dock icke bemälte Collegium, åt på thet sättet för Bergslagen
intercedera, utan har i thet stället Vårt Nådiga välbehag understält,
om icke Oss i Nåder skulle täckas, i fall Bergslagen icke skulle
kunna beviljas then sökte friheten på Niohundrade eller Ettusende
marker Årligen af Silfvertilvärkningen, then samma tå, i betraktande
af anförde omständigheter, måtte i Nåder efterlåtas, åt få til Cronan
erlägga hvar Tijonde mark af alt Silfver Bergslagen hinner tilvärka
och thet alt framgent under et perpetuel Contract, för theras säkerhet
skid, utan åt med någon annan eller vidare afgift blifva besvärad,
hvilken Nådiga försäkran skulle vara för Bergslagen så mycket mera
angelägen, som sådant icke allenast skulle lända then til tryghet och
theraf flytande upmuntran, åt med högsta flit fortsättia värkets behörige
drill, och äfventyra på allehanda nya och nyttige försök i Grufvan,
utan ock gifva förmögnare folk anledning, åt förskaffa sig delar i
värket, och ther nedlägga theras medel, til Silfvervärkets så mycketstarkare
drift och förkofring, samt beständiga vid makt hållande, med
mera; Altså hafva Vi thenne Bergslagens underdånige ansökning och
Vårt Bergs-Collegii giorde förestälning, hvaröfver jemväl Vårt och
Riksens Cammar-Collegium och Stats Contoir afgifvit theras underdånige
Betänkande, hos Oss i Nådigt öfvervägande komma låtit, och på
then ena sidan eftersinna!, huru Sala Silfvervärk må kunna uprätthållas,
såsom för Riket högstangelägit så väl i anseende til thet Silfver,
som Årligen utur jorden, såsom et nytt Capital, frambringas i dagsliuset,
som ock åt Bergslagen, hvilken består af en myckenhet folk,
häfver af Grufve driften sin näring och uppehälle: Men på then an dra

sidan skärskådat och eftertänkt, huru Cronan, som förlänt thetta
Värket åtskillige förmoner, må theremot hafva någon inkomst; och
förthenskul för godt funnit, åt, i stället för thet Bergslagens tilvärkade
Silfver, efter 1682 Års Transport och sedermera gifne Resolutioner,
blifvit af Cronan inlöst och betalt til förenämde pris, här med och i
kraft af thenne Vår öpne transport i Nåder efterlåta och bevilje Vi
Sala Bergslag ifrån thenne dag framgent och evärdelig^, så länge
Bergslagen förmår efter rätt Bergsvis hålla Grufvan och Silfvervärket
vid makt och behörig drift, få behålla Värket, emot thet, åt then til
Oss och Cronan utgiör och erlägger tijonde delen af hela tilvärkningen,
med nedannämde vilkor; Kommande således then tid, som in til
thenne Transportens datum från then 26 Januarii 1738 förbilupit, åt
räknas under prolongation af then förut åtniutne hela utmyntning^
friheten.

59

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

l:mo, Skal Bergslagen vara förpliktad, åt til Vårt Kongl. Mynt
här i Stockholm inlefverera alt thet Silfver, som vid Sala Grufva tilvärkas,
efter then här nedanföre uti 2:dra puncten nämde districten,
och thet så fort Smält- Drif- och Fineringarne kunna gå för sig, af
hvilket Silfver Oss och Cronan uti rättighet tilfaller, efter som nu förafskeda!,
är, Tijonde delen eller hvar Tijonde mark; The öfnge Nyo
Tijonde delar af Silfret, %vilket blifver Bergslagen såsom thes egit forbehållit,
skal then på Vårt Mynt låta förmynta, Fem Siettedelar i stort
eller Friedriciner, och en Siettedel i smått eller Sexstyfverstycken efter
then nu varande Myntefoten, eller som therom framdeles kan blifva
förordnat. Och skal Bergslagen för bemälte thes Nijo Tijonde delar,
som således blifva förmyntade, betala och bestå Myntare lönen och
Slagskatten för hvarje mark, efter Mynte-Ordningen och ther om utfall
Resolutioner, hvilken Myntare lön cell Slagskatt, vid pennmgarnes
utlefvererande utur Kongl. Myntet, bör innehållas.

2:ao, Emedan Oss och Riket angelägit är, åt Bergslagen, eller
någre enskylte Personer af thes Ledamöter på thet högsta vinlägga
sig, åt efterspana och uptäcka någre nya Malmgånger, utom och omkring
Storgrufve-districten; Så vele Vi i Nåder efterlåta Bergslagen,
eller sådane interessenter, til theras upmuntran, Nijo Ars frihet, på thet
Silfver, som uti the Nije Grufvor och Skärpningar kan vinnas, likmätigt
Vår Nådige Förordning af then 27 Augusti 1723, eller som
framdeles ther om kan blifva stadgat och förordnat, hvilken frihet äfven
lemnas Bergslagen eller thes Ledamöter vid gamla ödesgrufvors^intagande
utom districten. Thenne Grufvedistrict skal så räknas och utstakas,
som följer, nemligen, åt then efter Malmgångarnes strykande
merendels uti Sudost och Nordväst skal uti en oblong Figur sträcka
sig efter Hufvud limon, som på GrufveCartan dragés igenom Carls- och
Drottnings Schakterne ifrån en punct Trettio famnar Nordväst om perpendiculn
af Carl-Schaktets Medel-punct in til eu punct i samma linea
Trettio famnar i Sudost om Torgschaktets medelpunct, ifrån hvilken
Hufvud linea räknas eu bredd af Sextio Famnar på hvar sida. Hvad
här innan begripes i dagen eller på diupet skal kallas Sala Storgrutvas
district, uti hvilken likväl Pelarne Oss och Cronan förbehållas.

Härjemte vele Vi ock i Nåder halva förordnat, til vederbörandes
säkerhet, samt Vår och Cronoues indrägt af lönande Malmgångars upptäckande,
åt i fall Bergslagen, efter skedt anbud, skulle förklara sig,
åt then ej mäktade med, åt med alfvare uptaga och drifva the försök,
som enskylte Personer och thes Ledamöter hade hog och förmåga åt
äfventyra theras medel uppå, uti Carl Schaktet, Penning Schaktet och
Lars Jans Schakt samt Juthylls och Rökorts gamla och ödelagde Gruf -

60

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

v?r> ®°0m %^a m<)m Storgrufve districten, skola sådane interessenter.
etter Vart, Bergs-Collegii trlstånd, få åtniuta på theras arbete thersammastades
Nijo Ars frihet efter 1723 Års Förordning, emedan sådane
interessenter icke kunna begripas under thenne Transport, i anseende
t flertal, åt the icke hafva af Oss och Cronan tlie förmoner, som Ber^sJagen
haft och innehafver. Men sedan the Nijo frihets Åren äro förbi,
och \ art Bergs-Collegium ej skulle finna flere frihets År tarfvas,
kommer med Silfyertdvärkmngen af sådane enskylte försök åt förfaras
etter forsta §. uti transporten. Imedlertid måste Silfret, som ther fås
och tilvarkas, icke annorstädes än på Vårt Mynt försäljas.

Enär Gud behagar, så välsigna Grufvan ''och arbetet, åt
hela tilvarknmgen stiger öfver Två Tusende Lödig Marker om Året
skal Bergslagen til Oss och Cronan, utom Tijonden samt Myntare lönen
och Slagskatten, ännu ther til betala Fn daler Silfvermynt för
hvarje mark af Bergslagens Nijo Tijondedelar af thetta öfverskott. Och
om hem alte til verkning gingo öfver Två Tusende Femhundrade marker
ta skal äfven för hvarje öfverskiutande mark Bergslagen erlägga En
Daler och Sexton Ore Silfvermynt, på thet Vi och Cronan mage erhålla
någon ersättning för then ränta och dagsvärken, som Bergslagen, til
Konst Statens underhållande, al Oss och Cronan innehafver.

4:to Såsom Bergslagen uti thes til Bergs-Rätten ingifne och til
Bergs-C-ollegium insände Memorial af then 26 Junii 1740 förklarat sig
nogd enär Tendens erläggande af Oss i Nåder beviljas, åt cedera och
opatalte lemna the flva Tusende Fyrahundrade daler Silfvermynt, hvilkr
Q-lr 168.2, ÄFi TransP°rte 4:de punct äro Bergslagen tillåta Årligen
at , {v®!‘ tllvai''kningen åt få innehållas, såsom en hielp til konstStatens
underhållande; Altså komma thesse Två Tusende Fyrahundrade Daler
Silfvermynt nu åt indragas och hädan efter aldeles att uphöra; Skolandes
ock Bergslagen ej heller äga åt giöra. sig någon fordring för
the Aren, som merbemälte Två Tusende Fyrahundrade Daler Silfvermynt
icke utgått eller blifvit Bergslagen gode giorde.

5 Jo, Efter som Bergslagen, som ofvan förmält är, består Myntare
lonen och Slagskatten; Så skal then ock hafva åt bekomma, så
val thet gröfre som smärre Silfvermyntet in natura för thes tilvärkade
Silfver, men skulle nödvändigheten för Oss och Cronan fordra, åt invaxia
sadant Silfvermynt emot Kopparmynt, hvar om Vi icke vilja
tillita Bergslagen vid andra, än helt oumgäugeliga tilfällen; Så lemnar
Bergslagen sadant Silfvermynt til Oss och Cronan emot gångbart Lage,
efter Mäklare attest, åt mväxla emot betalning tå straxt i Kopparmynt.

b.to, Hvad KonstStatens underhållande angår, så emedan Bergslagen,
efter 1682 Ars Transport, åtagit sig åt underhålla hela Värket

61

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

med KonstStaten och hvad ther til hörer så i bygnader, som annat
mera, såsom Konsterne, Spelen, Smälthyttorne, Dref- och Finerhus,
Bok- och Vask-värken, med mera, hvilket ock nu, samt hädanefter och
framgent, blifver Bergslagens skyldighet, så åt alt sådant blifver väl
och försvarligen bygt och beständigt vid makt hållit; Altså vele Vi
theremot hafva Bergslagen i Nåder försäkrat, åt then hädan efter och
framgent skal icke allenast orubbad niuta alla the förmoner och förläningar
af Hemman och Räntor, som til Silfvervärket och Sala Stad
af fordna Konungar donerade blifvit, och hvaruti Stads ocR Grufvejorden
består, utan ock therjemte, til merbemälte KonstStats underhållande
enligit oftanämde 1G82 Års Transport, åtniuta och upbära Grufdrängs
hielpen af Salbergs Län,|bestående af efterföljande Soknar, Sala,
Möklinta, Kila, Rumla, Norrby, Tärna, Löfsta, Enåker, Nora, Våla Harbo
och Huddunge, beräknad efter vanligheten i Spannemål och Penningar
så ock Dagsvärkspenningarne eller Jordeboks och Mantals dagsvärken
af the Sex Arrenderade Nedre Soknarne i bemälte Län, jemte
Kyllinge Sågqvarn, åt therpå såga låta hvad til bygnaden nödigt
finnes.

7:mo, Jemväl förbehålles Bergslagen nu som tilförene Kyllinge
Crono Qvarntull, som til underhåld för fattige förlamade, i Grufvan
slagne eller eljest vid Hyttevärken förderfvade arbetare och Bergsmän,
med flere, är förlänt, och the, efter Vårt Bergs-Collegii förordnande,
komma åt åtniuta.

8:vo, Ther någon märkelig olycka, then Gud dock nådeligen afvände,
utan menniskligt förvållande skulle sig tildraga, antingen igenom
Eld, Väta eller oförmodeligit stort Fall, ofvan eller nedre i Grufvan,
hvarigenom Konsterne blefvo förderfvade, och förorsakade nya Konsters
inrättande, och så considerable befunnes, åt Bergslagen aldeles
icke vore mäktig af egna krafter them samma åt bota och uprätta, i
synnerhet om fara är om Grufvans hastiga sättande under vata, hvarigenom
både Oss och Cronan samt Bergslagen en stor och obotelig
skada kunde tilfogas; så vele Vi i sådan händelse gå Bergslagen tilhanda
med något förskott så, som Vi efter omständigheterne finne reparationen
och Bergslagens oförmögenhet thet kunde betarfva.

9:mo,- Bergmästaren, Geschwornern, Bergs Guardien och Profossem
blifva så hädan efter som härtils sked!,, jemte en Bergs Fiscal,
then Vi, til Hushålningens vid värket så mycket bättre uppehållande,
Bergslagen jemväl förunna vele, på Cronones Stat upförde och af
Våre och Cronones medel aflönte, jemväl ock bestås på Vår och Cronones
Stat Tiugu daler Silfvermynt Årligen til Materialiers inköp vid Prober

62

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Cammaren; Men alle the öfrige Betjente vid Silfvervärket kommer
Bergslagen hädan efter, som tilförene, sielf åt aflöna.

10:mo, Beträffande Skogarne, såsom et af the nödigste och oumgängeligaste
requisiter, til Grufvans och Silfvervärkets behörige och obehindrade
drift; Så försäkre Vi ock Bergslagen härmedelst, åt the samma
skola uti the Tolf Salbergs Soknarne vara Silfvervärket endast och
allenast förbehålne, likmätigt alla ther om utfärdade Stadgar, Förordningar
och Resolutioner, jemväl ock hvad hädan efter til samma ändemåls
ernående kan blifva förordnat: Viljandes Vi låta tilse, hvad mått

och utvägar måge tagas til bemälte Skogars besparande och conservation,
åt the icke hädan efter så angripas och missbrukas, som nu någon
tid skedt och ske kunde, Oss och Cronan, samt Silfvervärket til en
obotelig skada i framtiden.

ll:mo, Hvad thet vidkommer, som almogen och flere i förbemälte
Tolf Soknar, efter Kongl. Förordningar föreningar och Contraeter, varit
och äro skyldige til Silfvervärkets tienst åt prestera, såsom Konst-grafs
bygnad, Dammars vid makt hållande, A-rensning, grässkärning, Akterkörning,
Storstocks körsel, med hvad mera, som therunder begripes: Så
förblifver ther med, som tilförene, så åt Bergslagen, såsom innehafvare
af Vår och Cronans rätt, then samma, af hvad namn the vara måge,
må til godo niuta, til Grefve arbetets och Silfvervärkets thesto mera
och bättre befrämjande, på samma sätt, som ther Vi och Cronan hade
Värkets drift om händer.

12:mo, Med Hushålningen vid Grufvan och Silfvervärket, samt
thes bearbetande och drifvande, så ock inrättningen och delningen
af Jorden och Tomterne, jemte Sparbössans inkomster och disponerande,
förblifver efter 1682 Års Transport samt flere sedermera ther
om giorde förfatningar. Och på thet Grufvedriften, såsom Källan til
Bergslagens välstånd och uprätthållande, så mycket bättre må befrämjas,
böra the Medel, Dagsvärken, Spannemål och andra Räntepersedlar,
som Vi och Cronan, likmätigt så väl 1682 Års, som thenne Transport
Årligen lemna til Silfvervärket, och såsom hielp til Konst Staten och
Grefve försökens drifvande, endast och allenast äro anslagne, ej, som
här tils finnes vara skedt, lemnas Bergslagen til utbyte, men i stället
then avance utdelas, som medelst then liögstas välsignelse af Grefve
arbetet och Silfver tilvärkningen igenom sådane Medel och Bergslagens
egen Gassa, kan åstadkommas, dock åt penningar altid må til Grufvans
drift vara i reserve, och således en god Hushålning til Bergslagens
egit bästa i akt tagas.

13:mo, På thet Bergslagens fattige Grefve arbetare, som hafva et
tungt arbete för liten lön, måge til theras uppehälle få hvad the be -

63

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

tarfva för drägeligit pris, och vid infallande dyr tid icke lida nöd, som
thet hit in tils esom oftast händt, och hvaröfver the sig äfven besvärat;
Ty pröfve Vi för Bergslagen gagneligt vara, åt af then Spannemål,
som under titul af Grufvedrängs hielp och Vindkörnings Säd upbäres,
et Magazin, på lika sätt, som vid Störa Kopparberget, inrättas, til Betienters
och arbetares underhållande med Spannemål, samt af thet öfrige,
som til Värkets drifvande är förlänt och anslagit, något användes
til sådane Varors inköp, som til kläder och födo oumgänglige äro, til
theras behof allenast, hvilka af Bergslagen niuta Årlig eller Månatlig
lön, hvilken inrättning, på thet Sala Stads Borgerskap icke må förfördelas
uti theras valfång ne Privilegier, ej får sträcka sig vidare, än til
Bergslagens Betiente och arbetare. Och ehuruväl Bergslagen med egne
medel kommer åt aflöna the Betiente, som vid thetta Magazin antagne
varda, så skola dock samma betiente stå under Vårt Bergs-Collegiif
samt Bergmästarens och Grufve-Rättens inseende, och efter GrufveRättens
förslag, af Bergs-Collegio tilsättias, äfven som thet med the
öfrige Betienter sker, på thet vederbörlig hand theröfver hållas må, åt
thenne inrättning länder Bergslagen och Silfvervärket til then påsyftade
förmonen, och månge sig eljest yppande tvistigheter förekommas.

14:mo, Beträffande Arrendet af the Sex nedre Soknarne Sala,
Möklinta, Norrby, Kila, Rumla och Tärna och theras Räntor, som Bergslagen,
efter å part Contract af År 1704, innehafver; Så vele Vi igenom
Vårt och Riksens Cammar-Collegium låta berörde Arrende Contract
igenomse och renovera, samt priset på persedlarne efter thenne
Tidsens beskaffenhet lämpa och utsättia, antingen efter then af Oss
approberade ständige Markgången i orten, eller som thet befinnes Oss
och Cronan på ena, och Bergslagen på then andra sidan tildrägeligast
vara.

15:mo, Til Bergmästare Boställets Väsby Gårds bygnad och underhållande,
åtager sig Bergslagen åt Årligen, ifrån then förra utmyntnings
frihetens expirerande then 26 Januarii 1738, afsättia Femtijo
Daler Silfvermynt eller mera, som Vårt Bergs-Collegium pröfvar bygnaden
eller reparationen thet erfordra, hvilka medel ställas under vårt
BergsCollegii disposition, och så fort the til Boställets förnödenhet
blifva använde, kommer af Boställe Innehafvaren för them åt giöras i
bemälte Collegio behörig redo och räkning.

16:mo, Althenstund Vi förnummit, åt ehuru Sala Bergslag hug
och vilja icke felats til Grufvans och Silfvervärkets vederbörlige drift,
har dock fattigdomen varit eu tryckande orsak, åt Värket icke kunnat
bringas på then fot, som sig bort; Förthenskul, som ock i anseende
til then orolighet tid efter annan sig yppat uti thenne Bergslag af åt -

(54

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

skillige emot Grufvans och Hushålningens rätta drift upstudsige participanter,
finne Vi för SilfVervärket både oumgäugeligit och gagneligit,
åt participationen med Fyratijo nya interessenter förstärkes, på thet
sättet, åt the förra interessenter, utan minsta intrång och hinder, theras
tomter och jordägor, efter then redan giorde indelningen, må behålla,
och the nya participanterne uti Contante penningar erlägga så
mycket, som i proportion af theras undfående andelar emot Bergslagens
vid Värket i byggnader, med mera, anlagde kostnad kan svara,
hvilka penningar, til vidare försök och arbeten uti Grufvan, för hela
Societetens räkning böra användas, samt hela Societeten, bestående af
Tvåhundrade delar, på gemensamt bästa och allmänt gagn inrättas och
anföras.

Dock på thet de, igenom thenne tilökning uti Interessentskapet,
inflytande medel mage blifva tilräckelige, finne Vi för godt, åt, i fall
thet vid Silfvervärket, efter förrättad inventering och värdering, befintelige
inventarium skulle gå under Tvåhundrade Tusende Daler Kopparmynt,
böra icke thes mindre the nya participanterne för hvarje del
insättja i almänna Bergs-Cassan Ettusende Daler Kopparmynt. Men
hvad the Körningar och Onera vid Silfvervärket vidkommer, hvilka the
förra participanterne så väl här tils varit, som ock hädan efter blifva
skyldige åt utgiöra, i anseende til theras erhålne Tomte- och Jords-tildelning
samt Båtsmans- Tull- och Accis-frihet, så kan thet nya Interessentskapet
med sådane onera icke belastas, som the ther ingen theremot
svarande förmon få åtniuta. Och böra thesse nya delar Bergslagens
egne Ledamöter först til inlösen hembiudas, hvilka til them, för
andra, böra vara närmast, tå the förmågo och lust ther til äga, och
inom Sex månaders förlopp efter thenne Transports dato betalningen
prestera; Hvarefter androm, hälst närmare til orten boende, slike delars
inlösen må tillåtas.

17:mo, Sidst ehuruväl Sala Silfvervärk är på förenämde sätt til
Bergslagen updragit, åt innehafvas och nyttias i evärdeliga tider; Så
vele Vi dock åt -bemälte Bergslag så hädan efter, som här tils, skal
vara förbunden, åt, under Vårt Bergs-Collegii, samt Bergmästarens,
Bergs- och Grufve-Rätternes inseende och Administration, ställa skalla
the Förordningar och Resolutioner til hörsam efterlefnad, som ther
om antingen redan äro, eller hädan efter kunna blifva utfärdade, berörande
så väl Grufve driften, som Bergslagens Oeconomie vid Silfververket,
med thet mera, som ther af dependerar: Varandes Vår alfvarlige
vilja och betalning, thet ingen af thenne Sala Bergslags Ledamöter
må sig fördrista, åt sig upsättia emot thet, som efter bemälte För -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 65

ordningar och Resolutioner af Vårt Bergs-Collegio, Bergmästare samt
Bergs- och Grufve-Rätterne giöres och slutes, mindre åt någre sammansättningar
måge ske, eller någon oro stiftas, hvarigenom Silfvervärket
kunde råka uti äfventyr och undergång, til Vår och Cronans,
samt almänna Bergslagens skada och nachdel, i hvilken händelse Vi i
Nåder vele, åt med the brotslige, efter Vår Nådige Förordning af then
9 April 1734, om oroligheters och oenigheters förekommande vid Stora
Kopparberget, skal förfaras.

Til yttermera visso &c.

Bih. till Bikd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Åfd.

9

Inneliållsöfversigt.

Öfversigt af rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag .............................

Åtgärder för reglering af frågan om dispositionen af Sala Silfververk .....................

Riksdagens skrifvelse den 2 Maj 1868 ................................................................

Veslmanlands läns landstings skrifvelse den 30 November 1867 .........................

Bergslagets yttrande den 14 Januari 1869 ..........................................................

Undersöknings- och värderingsförrättningar ............................................................

Kammar- och Kommersekollegiernas utlåtande den 19 Januari 1884 ...................

Bergslagets yttrande den 16 September 1885 ......................................................

Kammar- och Kommersekollegiernas utlåtande den 7 Januari 1886 .......................

Bergslagets yttrande den 1 Mars 1886..................................... ■.....

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Vestmanlands län utlåtande den 17 Maj Iööo

Petition af arbetare vid Sala silfververk................................................................

Yttrande af Departementschefen..............................................................................

Kongl. Maj:ts beslut den 22 Oktober 1886...........................................................

Bergslagets yttrande den 17 November 1886 .....................................................

Departementschefens hemställan ang. Sala silfververk............................................

Ang. vattenuppdämningarna i hyttans vattensystem .............................................

Ang. allmogens i f. d. Salbergs län prestationer till silfververket ..........................

Ang. grufve- eller bergsfrälsejorden ....................................................................

Ang. Väsby bergshauptmansboställe....................................................................

Ang. Nora skogsallmänning ................................................................................

Sid.

7.

13.

14.
14.

14.

15.
23.
25.
31.

39.

40.

40.

41.
46.

48.

49.

51.

52.
54.

, 55.
. 56.

Bilaga. Kongl. Transporten den 9 September 1741

STOCKHOLM, ISAAC MAItCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1880.