Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.
1
N:o 15.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
förordning angående skydd för mönster och modeller
inom metallindustrien; gifven Stockholms slott den 28
januari 1887.
Med öfverlemnande af de i ämnet inom statsrådet och högsta
domstolen förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed i nåder inhemta
Riksdagens yttrande öfver närlagda förslag till förordning angående
skydd för mönster och modeller inom metallindustrien; viljande Kongl.
Maj:t efter emottagande af Riksdagens svar företaga den slutliga pröfningen
af samma förslag och om författnings utfärdande i ämnet i
nåder förordna.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
E. von Krusenstjerna.
Éih. till Riksd. Prot. 1881. 1 Sami. i Afd. 9 Mufti
1
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No lo.
3
Förslag
till
förordning angående skydd för mönster och modeller
inom metallindustrien.
i §•
Hvar som förfärdigat, förfärdiga låtit eller annorledes förvärfvat
mönster, må genom registrering i enlighet med denna författnings föreskrifter
vinna uteslutande rätt att inom riket begagna samma mönster
vid tillverkning till afsalu af alster, tillhörande metallindustrien.
Hvad i denna författning stadgas angående mönster vare ock i
afseende på modeller tillämpligt.
2 §•
1 mom. Skydd må ej tillgodonjutas för mönster, som, innan ansökning
om dess registrering gjordes, förekommit i allmänt tillgänglig
tryckt skrift eller användts vid tillverkning af varor till afsalu, eller
som icke väsentligen skiljer sig från sådant mönster.
2 mom. Har mönster blifvit förevisadt å allmän utställning, må
dock den omständighet att mönstret sedermera införts i allmänt till
-
4
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
gänglig tryckt skrift eller användts vid tillverkning af varor till afsalu
ej utgöra hinder för tillgodonjutande af skydd för sådant mönster,
derest ansökan om mönstrets registrering göres inom sex månader
efter det mönstret blef å utställningen för allmänheten tillgängligt.
3 §•
Mönsterregistret föres för hela riket i Stockholm af en dertill förordnad
myndighet.
4 §•
1 mom. Den, som vill låta registrera mönster, skall till registreringsmyndigheten
ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig ansökan,
innehållande fullständig uppgift om sökandens namn eller firma, yrke
och postadress samt dervid foga afbildning af mönstret i tre exemplar.
År sökanden ej boende inom riket, foge han vid ansökningen jemväl
fullmagt för ett inom riket bosatt ombud att i allt hvad skyddsrätten
angår för honom svara.
Sökes registrering af flera mönster, varde särskilda ansökningar
för hvardera ingifna.
2 mom. Derjemte åligge sökanden att bifoga tio kronor, utgörande
afgift för ansökningens pröfning.
5 §■
Finner registreringsmyndigheten, att sökanden ej fullgjort hvad
enligt 4 § 1 mom. honom ålegat, eller är vid ansökan fogad afbildning
af mönster otydlig, ofullständig eller eljest olämplig, skall skriftlig
underrättelse härom hållas sökanden tillhanda eller, om fullständig
adress uppgifvits, med posten till honom öfversändas. b ullgör ej sökanden
inom viss af registreringsmyndigheten bestämd tid hvad som
brister, må registreringsmyndigheten förklara ansökningen förfallen.
6 §•
Sökes registrering af mönster, för hvilket enligt denna författning
skydd ej må tillgodonjutas, eller har sökande underlåtit att erlägga
Kong! 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 15. 5
hvarom * 4 § 2 mom. sägs, ege registreringsmyndigheten genast
atsla ansökningen.
Underrättelse om beslut, hvarigenom ansökning afslagits, med skälen
derför skall skriftligen delgifvas sökanden så som i 5 8 stadgas
för der afsedda fall. ö
7 §•
Gores af flere ansökan om registrering af samma eller väsentligen
lika monster, hafve den företräde, som först inkom med fullständiga
ansökningshandlingar.
; § §•
Åro ansökningshandlingarne fullständiga och har anledning ej förekommit
att afslå ansökningen, varde mönstret registreradt, och skall
underrättelse härom meddelas sökanden på sätt i 5 8 sägs för der
afsedda fall.
9 §•
Skyddet för registreradt mönster omfattar en tid af fem år räknadt
från den dag, då ansökningen inkom.
10 §.
%
Flyttar innehafvare af registreradt mönster utrikes, eller öfvergår
skyddsrätten å person, som ej är inom riket bosatt, vare skyddsrättens
innehafvare pligtig att till registreringsmyndigheten insända fullmakt
för sådant ombud, som i 4 § 1 mom. omförmäles. Flyttar ombud
ur riket eller upphör eljest dess befattning, skall skyddsrättens
innehafvare insända fullmagt för nytt ombud. Iakttages icke hvad
sålunda är föreskrifvet, må domaren på anmälan i förekommande fall
med laga verkan utse ombud för skyddsrättens innehafvare.
11 §•
Förmenar någon, att registrering skett honom till förfång eller bör
anses ^ogill, ege han vid domstol fora talan om registreringens upp
-
6
Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.
Rätt domstol i de fall, hvarom i denna § förmärs, vare Stockholms
rådstufvurätt.
Dom i tvist om mönsterskydds giltighet skall, der klandertalan
blifvit gillad, genom domstolens försorg insändas till registreringsmyndigheten.
12 §.
Dä registrering blifvit upphäfd eller skyddet för registreradt mönster
upphört, eller skyddsrättens innehafvare det begär, värde mönstret
ur registret affördt samt underrättelse härom skyddsrättens innehafvare
meddelad på sätt i 5 § sägs lör der afsedda fall.
13 §.
Öfver beslut, som af registreringsmyndigheten meddelats,. eger
sökande, som är med beslutet missnöjd, att vid talans förlust innan
klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag hos Konungen anföra
besvär.
14 §.
Den, som obehörigen inom riket vid tillverkning af varor till
afsalu efterbildar mönster, som honom veterligen blifvit för annans
räkning härstädes registreradt, eller till salu här i riket håller eller
för försäljning till riket inför vara, som honom veterligen blifvit tillverkad
efter sådant mönster utan tillstånd af skyddsrättens innehafvare,
straffes med böter från och med tjugu till och med tvåtusen kronor;
ersätte ock all skada.
Efterbildning anses i dessa fall oloflig, äfven om den skett i annat
mått eller i andra färger än mönstret innehåller, eller om i öfngt endast
oväsentliga ändringar vidtagits.
Förbrytelse, hvarom i denna § sägs, må endast af målsegande
å/tcilcis
Olofligen tillverkade eller olofligen i riket införda varor skola, der
målseganden det äskar, tdl honom utlemnas mot ersättning för värdet
eller mot afdrag derför å honom tillkommande skadestånd. Med redskap,
som äro för den olofliga tillverkningen uteslutande användbara,
7
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.
skall, om målsegande det yrkar, så förfaras att missbruk dermed ej
må ske.
Hvar som under tid, då lian är stäld under tilltal för förbrytelse,
hvarom i denna § sägs, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han
dertill varder lagligen förvunnen, dömas till särskild! ansvar för hvarje
gång stämning derför utfärdats och delgifvits.
Böter, som ådömas enligt denna §, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.
15 §.
År någon tilltalad för intrång i skyddsrätt, och finnes vid målets
handläggning, _ att registreringen bör anses ogin, vare den tilltalade
från ansvar fri.
16 §.
Med afseende å mönster, skyddadt i stat, som för här i riket registreradt
mönster gör motsvarande medgifvande, galle att, om någon
inom högst fyra månader från det han i den främmande staten sökt
skydd för ett mönster, här gör ansökning om registrering af samma
mönster; då må denna ansökning i förhållande till andra ansökningar
betraktas så, som vore den gjord samtidigt med ansökningen i den
främmande staten.
17 §•
\
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga angående beskaffenheten
af de handlingar, som skola inlemmas vid ansökning om mönsters
registrering, och angående mönsterregistret, meddelas af Konungen.
Denna författning skall lända till efterrättelse från och med den
1 januari 1888.
8
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o lå.
Utdrag af protokoll öfver civilärenden, hållet inför den under
Hans May.t Konungens frånvaro i nåder tillförordnade regering
ä Stockholms slott den 23 juli 1880.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Statsministern Grefve Posse,
Statsrådet von Steyern,
Friherre von Otter,
Hederstierna.
Expeditionschefen von Krusenstjerna föredrog i underdånighet:
24:o.
De af särskildt i nåder förordnade komiterade afgifna förslag till
förordningar angående patent, angående skydd för industriela mönster
och modeller samt angående skydd för varumärken; hvaröfver, efter
9
Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
det vederbörande blifvit hörde, kommerskollegiet under den 28 maj
och den 18 juni innevarande år afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.
Uppå föredragandens hemställan fann Kongl. Regeringen
godt att, i anledning af komiterades förslag
samt deröfver afgifna yttranden, infordra högsta domstolens
utlåtande.
Ex protocollo:
Nils von Rosen.
2
Bill. till Eiksd. Prat. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 9 Haft.
10
Kongl. Maj:ts Kålt. Proposition K:o it).
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl Maj:ts
högsta domstol Onsdagen den 12 oktober 1881.
Närvarande:
Justitieråden Wretman,
Naumann,
von Hofsten,
Rabe,
Huss,
Lindhagen,
Glimstedt.
Fortsattes och slutades öfverläggningen till utlåtande öfver de till
högsta domstolen remitterade förslag till förordningar angående patent,
angående skydd för industriela mönster och modeller samt angående
skydd för varumärken, jemte deröfver afgifna yttranden, hvarefter
ärendet företogs till slutlig behandling,
varande ett tryckt exemplar af förslagen bilagdt detta protokoll.
l:o. Förslag till förordning angående patent.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.
11
2:o. Förslag till förordning angående skydd för industriel
mönster och modeller.
Justitierådet Glimstedt yttrade: Ifrågavarande förslag afser att åt
industriidkare, som låtit för sin räkning inregistrera mönster eller modell,
'' bereda uteslutande rätt att samma mönster eller modell vid sin
varutillverkning begagna. För att sådan rätt skall kunna i verkligheten
genomföras erfordras, såsom ock förslaget följdriktigt innehåller, ej
allenast förbud för hvarje annan industriidkare att begagna sig af sådant
mönster eller modell, utan äfven förbud mot afl försäljning af
varor, som vore förfärdigade efter mönster eller modell, som kunde
anses ega väsentlig likhet med inregistreradt mönster eller modell, och
hvilka vore tillverkade af annan än den, som vore innehafvare af skyddsrätten
eller hade dennes lof. Af sistnämnda förbud skulle följa, att en
handlande, hvars rörelse afsåge sådana varor, der mönster- eller modellskydd
kan ifrågakomma, skulle för hvarje varuinköp vara nödsakad att
anställa omfattande efterforskningar och jemförelse!- för utrönande deraf
att den vara, han ämnade införa i sitt lager, icke kunde hänföras till
sådana, som enligt denna lag voro förbjudna till afsalu. Sådana efterforskningar
skulle, i den mån mönsterskyddet blefve allmännare anlitadt,
blifva allt svårare att verkställa, och köpmannen skulle ej kunna
reqvirera en vara utan att hafva på förhand förskaffat sig noggrann
kännedom om dess utseende. I fall dessa försigtighetsmått uraktlätes,
vore han underkastad det äfventyr att kunna blifva nödsakad att behålla
sin vara oförsåld i ända till 5 år, hvarefter densamma, förlegad
och urmodig, kunde hafva förlorat största delen af sitt saluvärde.
Då således den föreslagna lagen till förmån för varutillverkning
skulle åstadkomma synnerlig osäkerhet och betänklig skada för handelsnäringen,
anser jag mig böra afstyrka förslagets antagande.
Vid härefter företagen granskning af förslaget, deruti justitierådet
Glimstedt deltog, förekom vid
§ I
Justitieråden
Wretman, von Hofsten och Lindhagen yttrade: Då det
i förslaget begagnade ordet »yrkesmässigt» ej klart uttryckte hvad dermed
afväges, eller att fritaga tillverkning för eget bruk från det band,
12
Kongl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 15.
mönsterskyddet lade på den fria tillverkningsrätten, samt enär mönsterskyddet
ej borde, såsom förslaget antydde, medföra någon uteslutande
rätt att hålla här afsedda varor till salu, hemstäldes, att mönsterskyddet
måtte så bestämmas, att det medförde uteslutande rätt att inom
riket begagna mönstret vid varutillverkning till afsalu.
Justitieråden Rabe och Huss anförde: Denna § synes oss, förutom
hvad af andre ledamöter i högsta domstolen blifvit i afseende å ordet
»yrkesmässigt» erinradt och hvari vi instämma, gifva anledning till följande
anmärkningar, att
då förslagets rubrik handlar om »skydd» för industriel mönster
och modeller, samt 2 § om meddelande af sådant skydd;
då bestämmandet af den rätt, som beviljadt skydd för industriela
mönster och modeller skulle medföra, efter vår tanke lämpligast bort
meddelas i 10 § på enahanda sätt, som i förslaget till förordning angående
patent i dess 20 § skett i afseende å patenträtten, desto hellre
som stadgandena i 10 § uti förevarande förslag utvisa skyddsrättens
omfång; samt
då, enligt vårt omdöme, till ifrågavarande förslag ej hör att meddela
rättighet till idkande af handel eller tillverkande af fabriks- och
handtverksarbeten;
} § i förslaget bort angå ansökning om vinnande af skydd mot
olofligt efterbildande af industriela mönster och modeller.
Justitierådet GUmstedt erinrade: De i denna § till betecknande af
den rätt, som här afses, begagnade uttryck synas mig oegentliga och
obestämda, och af kommersekollegii yttrande framgår hurusom desamma
jemväl kunnat anses innebära en mening, som uppenbarligen icke
åsyftas. Jag föreställer mig emellertid förslagets syftemål vara att bestämma
den afsedda rätten i afseende å mönster och modeller såsom
uteslutande rätt att dem begagna vid varutillverkning, som inom riket
såsom yrke utöfvas; och hemställer jag derföre, att paragrafen må i
enlighet härmed omredigeras.
§ 2.
Justitieråden Wretman, von Hojsten, Lindhagen och GUmstedt anförde:
I likhet med hvad som erinrats vid granskningen af förslaget
till patentlag hemställes, att äfven i denna förordning endast borde
hänvisas till den myndighet, som, enligt hvad särskildt kunde komma
att förordnas, vore behörig att handlägga ärenden angående mönster
-
Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.
13
skydd. Då vidare denna myndighets befattning med sådana ärenden
ej borde sträckas längre än att, såsom förslagets mening äfven syntes
vara, verkställa en inregistrering utan någon föregående pröfning af
egarens personliga qvalifikation er eller af mönstrets nyhet eller beskaffenhet
i öfrig!, och vid sådant förhållande åt förfarandet borde gifvas
den enklaste form, men förslagets bestämmelser syntes föranleda dertill,
att inregistreringsmyndigheten skulle meddela utslag på en af
mönstrets egare formligen gjord ansökan, hvaraf dröjsmål och ökade
kostnader uppkomme, så hemstäldes, att de föreskrifter, hvarom här
är fråga, måtte gå derpå ut att, om någon vill förvärfva det med författningen
afsedda mönsterskydd, han skall till vederbörande myndighet
ingifva anmälan derom, med uppgift huru länge han vill åtnjuta detsamma
jemte tvåfald afbildning af det eller de anmälda mönstren; att,
sedan detta fullgjorts och den i § 5 omförmälda afgift blifvit erlagd,
anteckning om den gjorda anmälan skall ske uti ett af myndigheten
för sådant ändamål upprättadt register, samt att det ena exemplaret af
afbildningen skall återställas till egaren, försedt med bevis om inregistreringen,
men det andra förblifva i myndighetens förvar.
Justitierådet Naumann hänförde sig till hvad kommerskollegium
yttrat vid denna §.
Justitieråden Rabe och Huss yttrade: Vid förevarande §, som, enligt
hvad vi vid § 1 anfört, bort vara den första i förslaget och angå
ansökning om vinnande af skydd mot olofligt efterbildande af industriela
mönster och modeller, anse vi oss sakna giltig anledning till
andra anmärkningar i öfrig!, än dels att, om kommerskollegium finner
mönster eller modell, derför skydd sökes, vara af förargelseväckande
beskaffenhet, ansökningen bör afslås, men eljest, så framt sökanden
iakttagit hvad denna § innehåller och inbetalt den i 5 § stadgade afgift,
samt stadgandena i 11 § ej lägga hinder i vägen, utan vidare
pröfning det sökta skyddet under förbehåll om annans bättre rätt beviljas;
dels ock att stadgande synes oss böra införas derom, att kommerskollegium
skulle ega meddela närmare föreskrifter angående beskaffenheten
af den afbildning af mönster eller modell, som skulle till
kollegium ingifvas.
§ 3-
Justitieråden Wretman, Naumann, von Hojsten, Lindhagen och Glirnstedt
funno det böra tydligen utsägas, att skyddstiden skall räknas
från inregistreringen, och erinrade vidare att, enär en sådan författning,
14
Kong!. Majds Nåd. Proposition No 15.
som den nu föreslagna, hos oss är alldeles oförsökt, största varsamhet
torde till en början böra iakttagas i afseende å den tidrymd, under
hvilken skyddet bör åtnjutas, samt hemstälde derför och då man i
flera land, der sådan författning finnes, ej ansett sig böra utsträcka
skyddstiden till mera än tre år, att den till en början ej heller hos oss
måtte bestämmas längre. Gillades detta, kunde skydd för hela den i
lagen medgifna tid utan nämnvärd olägenhet sökas af eu hvar, och
den i förevarande § behandlade frågan om förlängning af begärd skyddstid
skulle då förfalla.
Justitierådet Rabe ansåg giltiga skäl icke förefinnas, att den en
gång sökta och beviljade skyddstiden skulle få förlängas.
§ 4.
Justitieråden Wretman, von Hofsten, Lindhagen och Glimstedt erinrade
att, om de ändringar, som blifvit föreslagna vid §§ 2 och 3, biföllos,
förevarande § i förslaget komme att utgå.
Justitierådet Namnam hänförde sig till hvad kommerskollegium
vid denna § yttrat.
Justitierådet Rabe anförde: Då för den händelse att samma eller
väsentligen lika mönster eller modell för t-vännes eller fleres räkning
inregistrerats, den borde eg a företräde till mönstrets eller modellens
begagnande, som skydd derför först sökt, så framt han eljest egde sådant
för mönstret eller modellen åtnjuta, borde, efter min tanke, i
skyddsregistret anteckning göras jemväl om dagen och den tid på dagen,
då ansökning om skydd för mömster eller modell till kommerskollegium
ingafs.
§ 5.
Justitieråden Wretman, von Hofsten, Lindhagen och Glimstedt ansågo
att, om erinringarna vid § 3 gillades, sista punkten af förevarande §
komme att förfalla.
Justitieråden Naumann, Rabe och Huss ansågo det böra föreskrifvas
att, om ansökningen afsloges, det inbetalda afgiftsbeloppet borde
till vederbörande återställas; hvarjemte justitierådet Rabe erinrade, att,
om hvad han vid 3 § anmärkt godkändes, sista punkten i 5 § borde
utgå.
Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.
15
Justitieråden Namnam och Huss instämde uti den af kommerskollegium
gjorda hemställan om afgifternas höjande.
§ 6.
Justitieråden Wretman, Namnam och von Hofsten anmärkte: Den
omständigheten att ett mönster kan visas hafva förekommit på en vara,
som ingått i rörelsen, syntes ej billigtvis böra utgöra hinder för mönstrets
rätte egare att vinna och fortfarande åtnjuta skydd för detsamma.
Då vidare, på sätt vid § 3 erinrats, skyddet borde räknas från inregistreringsdagen,
och enär, såsom vid granskningen af förslaget till patentlag
anmärkts, skyddet ej borde lägga hinder i vägen för tillverkning
till eget bruk, hemstäldes, att förevarande § måtte så uppställas,
att han innehölle föreskrift derom att skydd ej må tillgodonjutas för
mönster, som ■ redan då det inregistrerades förekommit i allmänt tillgänglig
tryckt skrift eller inom riket användts vid tillverkning af varor
till afsalu eller icke väsentligen skiljer sig från sådant mönster.
Justitierådet Lindhagen erinrade, att orden »som beviljadt blifvit»
borde utgå, och att ordet »ansökningstiden» borde utbytas mot »tiden
för inregistreringen».
Justitieråden liabe och Huss anförde: Om hvad vi vid 1 och 2 §§
i förslaget framstält godkännes, torde lämpligen i 5 § kunna införas,
att skydd ej finge åtnjutas för annat mönster eller annan modell, än
som den, hvilken skyddet sökt, sjelf förfärdigat, förfärdiga låtit eller
annorledes lagligen förvärfvat.
§ 7.
Justitieråden Wretman, Rabe och Huss hemstälde, att orden »yrkesmässig
varutillverkning» måtte utbytas mot orden »varutillverkning inom
riket till afsalu».
Justitieråden Naumann, von Hofsten och Lindhagen hemstälde lika
med kommerskollegium, att ifrågavarande § måtte utgå, hvartill ytterligare
skäl förekomme, om, såsom hemstäldt blifvit, skyddstiden inskränktes
till tre år.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
§ 8.
Justitieråden Wretman, von Hofsten och Lindhagen ansågo denna §
endast böra innehålla, att tvist derom, huruvida skyddsrätt må anses
ogild eller förverkad, skall anhängiggöras vid allmän domstol.
Justitieråden Rahe och Huss yttrade: Då enligt förslaget till för
ordning
angående patent det skulle vara så väl allmän åklagare som
en hvar annan tillåtet att genom anställande af rättegång få patent
förklaradt ogildt eller förverkadt, torde den rättsliga grunden dertill icke
vara någon annan, än att patent ansetts i allmänhet angå allmännyttiga
föremål och beröra ett allmänt intresse. Denna grund förefinnes icke,
efter vår tanke, för analogt stadgande i nu ifrågavarande förslag, enär
mönster- och modellskyddet egentligen afser att trygga enskilda intressen;
och det synes oss vid sådant förhållande äfven vara i hög grad
obilligt att blottställa skyddsrättens innehafvare för rättegångar, anstälda
af någon, hvars intresse icke beröres af eller måhända aldrig
ens någonsin kommer att träffas af det beviljade mönster- eller modellskyddet.
Vi hemställa derföre, att ifrågavarande § måtte ändras så,
att den endast kommer att innehålla, att, om någon, som innehade
skyddsrätt för mönster eller modell, förmenade sig till begagnande af
mönstret eller modellen hafva bättre rätt, än annan, som äfven innehade
skyddsrätt för samma eller väsentligen lika mönster eller modell,
han egde derom mot denne föra talan; hvarjemte torde böra stadgas,
att sådan talan skulle anställas vid domstol i den ort, der den sistnämnde
hade sitt hemvist.
Justitierådet Glimstedt anförde: På de skäl, jag vid granskning af
förslaget till lag angående patent anfört, anser jag, att talan i det afseende,
som sägs i § 8, icke bör tillkomma annan än den, hvars rätt
af frågan är beroende, äfvensom att anteckning angående dom i sådan
talan icke bör i registret ega rum.
§ 9.
Justitierådet Naumann hänförde sig till kommerskollegii utlåtande
vid denna §.
Justitieråden Rahe och Huss erinrade, att, om deras hemställan vid
§ 8 godkändes, orden »njuta skydd för» borde utbytas mot orden »vidare
begagna.»
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 15.
11
§ 10.
Justitieråden Naumann, von Iloffsten, Huss och Lindhagen åberopade
livad de gemensamt yttrat vid granskningen af §§ 20 och 21 uti förslaget
till förordning angående patent, samt hemstälde, att hvad som der
lomme att stadgas måtte i tillämpliga delar blifva gällande äfven för
författningen om skydd för mönster och modeller; hvarvid justitierådet
Huss erinrade, att, då offentliggörande af beviljadt mönsterskydd
ej i förevarande förslag vore, såsom i fråga om meddeladt, patent, föreskrifvet,
ansvar för olofligt efterbildande af inregistreradt mönster ej
borde ega rum i annat fall, än då visas kunde, att efterbildaren egt
kännedom om det förut beviljade skyddet.
Justitieråden Wretman och Raibe yttrade: Jemte det vi anse oss
böra anmärka dels att 10 § bort till förekommande af missförstånd
tydligen utmärka, att efterbildande af mönster eller modell vore straffbart
endast då sådant skett utan lof af den, som egde åtnjuta skyddsrätt,
för mönstret eller modellen, dels ock att efter ordalydelsen
den, som hölle till salu varor, hvilka blifvit tillverkade efter mönster
eller modell, som inregistrerats, kunde, derest han ej hade särskildt
tillstånd af skyddsrättens innehafvare att hålla varorna till salu, fällas till
straff, ändå att varorna blifvit efter mönstret eller modellen lofligen
tillverkade för afsalu, få vi, då i afseende å de handlingar, hvilka borde
uti ifrågavarande förslag med straff beläggas, samma grunder synas
böra iakttagas, som vi antagit böra följas beträffande patentbrott, hemställa,
att §:n måtte erhålla ett dermed öfverensstämmande innehåll. I
sådant fall borde, efter vår åsigt, förklaras
dels att ingen, som hade vetskap, att visst mönster eller viss modell
för annans räkning inregistrerats, finge, utan lof af skyddsrättens
innehafvare, vid varutillverkning inom riket för afsalu efterbilda mönstret
eller modellen;
dels ock att varor, vid hvilkas tillverkning mönster eller modell,
som inregistrerats, olofligen efterbildats, ej finge af någon, med vetskap
derom, hållas till salu, med mindre vederbörande innehafvare af
skyddsrätten gifvit lof till varornas försäljning;
samt stadgas, att den, som häremot bröte, skulle, på talan af den,
hvilken enligt förordningen egde åtnjuta skydd för mönstret eller modellen,
straffas med böter från och med 20 till och med 1,000 kronor,
der han ej gitte visa sig hafva till sin åtalade handling fått tillstånd
Bih. till Riksd, Prof. 1887. 1 Sami 1 Åfd. 9 Käft. 3
18 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 16.
af någon, som han haft giltig anledning antaga inneafva sk yddsrätten;
hvarjemte
beträffande utlemnande till målseganden af olofligen tillverkade
eller i riket införda varor och redskaps förstörande, äfvensom
vidkommande bestraffning af fortsatt förbrytelse och åtalsrätten borde
meddelas enahanda bestämmelser, som af oss föreslagits vid 20 § uti
förslaget till förordning angående patent;
och torde hvad 10 § innehåller till närmare förklaring utaf beskaffenheten
af den efterbildning, som borde anses oloflig, lämpligen
kunna intagas i särskild § eller blifva särskild! stycke i 10 §:n.
Justitierådet Glmistedt anförde: Då en efterbildning i och för sig,
äfven om densamma sker olofligen och med vetskap att originalet är
för annans räkning inregistrerad!, icke torde vara en handling af beskaffenhet
att derigenom göres något intrång i skyddsrätten, utan sådant
intrång sker först då efterbildningen gagnas vid varutillverkning,
hemställer jag, att de i denna § afsedda påföljder må stadgas icke för
den, som olofligen efterbildar, utan för den, hvilken vid varutillverkning,
den der såsom yrke bedrifves, olofligen gagnar mönster, som
utgör efterbildning af mönster, det han vet vara för annans räkning
inregistreradt, äfven om efterbildningen skett i annat mått eller i andra
färger än det inregistrerade mönstret innehåller, eller om i öfrigt endast
oväsentliga ändringar vidtagits.
I likhet med hvad vid granskningen af förslaget till lag angående
patent tillstyrkts, torde särskild! ansvar böra stadgas för den, som,
medan han står under åtal för förseelse emot denna lag, enahanda förseelse
fortsätter.
Deremot anser jag mig af skäl, som redan förut anförts, böra hemställa,
att stadgandet om ansvar för försäljning af varor, som blifvit
olofligen tillverkade, må alldeles utgå eller åtminstone inskränkas till
sådana varor, som den tilltalade ej kan visa vara af honom köpte eller
reqvirerade före den tid, då han måste anses hafva erhållit kännedom
om inregistreringen. Väl inses, att nu föreslagna uteslutning eller inskränkning
måste förringa och stundom alldeles omintetgöra verkan af
erhållet mönsterskydd, men sådan skada torde vara mindre än den, som
genom ett absolut, saluförbud blefve tillskyndad den, som i god tro för
afsalu inköpt olofligen tillverkade varor.
Det i 2 mom. förekommande uttrycket »mönstrets innehafvare»
torde utbytas mot ordet »målsegande».
Slutligen anser jag böra efter denna i en särskild § upptagas en
föreskrift af enahanda innehåll, som 21 § i förslaget till patentlag.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No'' 15.
19
§ 11.
Justitierådet Naumann hänförde sig till kommersekollegii utlåtande
vid denna §.
Justitierådet Glimstedt yttrade: Enligt ordalagen i 1 mom. af denna
§ skulle den föreslagna lagen vara tillämplig å varutillverkning hvar
helst den utöfvades, allenast den skedde efter mönster, tillhörigt svensk
medborgare eller sådan utländing, som här i riket lagligen utöfvar
varutillverkning; men med afseende å innehållet af 1 och 7 §§ samt
vid jemförelse med komiterades motiv torde framgå uppenbart, att
lagen är afsedd att ega tillämplighet endast å inhemsk varutillverkning;
-och då detta icke behöfver i eu särskild § upprepas, hemställer jag,
att lista punkten må utgå.
Slutligen, då detta lagförslag, åsyftande skydd för den inhemska
industrien, skulle, för att kunna göras tillämpligt mot den inhemska
industrien till skydd för utländsk sådan, erfordra väsentliga ändringar
och omarbetningar, anser jag, att bestämmelsen i 2 mom. af denna §
icke bör i detta förslag inrymmas.
Justitieråden Wretman, von Hofsten, Rabe, Huss och Lindhagen ansågoj
att stadgande borde i författningen införas angående företrädesrätten
i det fall, att samma eller väsentligen lika mönster eller modell
för tvännes eller fleres räkning inregistrerats, i afseende hvarå justitieråden
Wretman, von Hofsten och Lindhagen ansågo företrädet böra beräknas
efter inregistreringsdagen, men justitieråden Rabe och Huss
efter ansökningstiden.
Justitierådet Rabe anförde särskilda Under åberopande af hvad jag
yttrat vid 13 § i förslaget till förordning angående patent, anser jag,
att förslaget bör jemväl innehålla, att beviljad skyddsrätt för mönster
eller modell får med eller utan vilkor eller inskränkning öfverlåtas å
annan, men öfvergår vid innehafvarens död, om sådan öfverlåtelse ej
skett, till hans rättsinnehafvare efter lag.
Justitieråden Wretman, von Hofsten och Lindhagen ansågo sig äfven
böra afgifva yttrande i anledning af komiterades hemställan, att lagen
angående efterbildning af konstverk den 3 maj 1867 måtte sålunda
ändras, att det i § 4 inom. 2 af nämnda lag förekommande undantags
-
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
stadgande måtte utgå, dervid bemälde justitieråd funno för sin del, att
den tillämnade författningen angående skydd för industriela mönster
och modeller, sådan den föreslagits, ej påkallade den af komiterade
ifrågasatta ändringen af lagen angående efterbildning af konstverk.
3:o. Förslag till förordning angående skydd för varumärken.
Ex protocollo:
E. Adlerstråhle.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.
21
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari
1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena, Grefve Ehrensvård,
Statsråden Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.
Chefen för civildepartementet, statsrådet von Krusenstjerna, anförde
i underdånighet:
»Sedan Eders Kongl. Maj:t den 11 Maj 1877 behagat åt särskilda
komiterade uppdraga att dels utreda, huruvida och i hvilka fall patentskydd
kunde vara berättigad! och för vårt land gagneligt, samt, derest
22
Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 15.
sådant skydd fortfarande skulle anses nyttigt och behöflig^, utarbeta
förslag till förordning i ämnet, dels ock upprätta förslag till författning
åsyftande att bereda verksamt skydd mot såväl olofligt begagnande
af varumärken och fabriksstämplar som reproduktion af mönster
och modeller, afgåfvo desse komiterade den 6 november 1878 underdånigt
betänkande angående patentskydd äfvensom skydd för mönster
och modeller samt varumärken med förslag till författningar i dessa
ämnen. Efter det sedermera år 1881 tillsatts en särskild svensknorsk-dansk
komité med uppdrag att utarbeta förslag till författningar
angående handelsfirma och procura samt angående skydd för varumärken,
afgaf denna komité den 12 augusti 1882 förslag till lag angående
skydd för varumärken.
Det lagstiftningsarbete på den så kallade industriela eganderättens
område, som sålunda sedan år 1877 fortgått, har hittills bunt frukt i
förordningen angående patent af den 16 maj 1884 och lagen om skydd
för varumärken af den 5 juli samma år. Frågan om skydd för industriela
mönster och modeller väntar deremot fortfarande på sin
lösning.
Öfver det förslag till författning i nämnda ämne, som af 1877 års
komiterade utarbetats, har kommerskollegium, efter att hafva lemnat
tillfälle åt yrkesföreningarne i riket samt enskilde industriidkare, hvilka
sådant önskade, att yttra sig i ärendet samt efter att hafva inhemtat
utlåtande af styrelsen för svenska slöjdföreningen, den 28 maj 1880
afgifvit underdånigt utlåtande, hvarefter högsta domstolen afgifvit utlåtande
i ämnet, sådant detsamma finnes intaget i högsta domstolens
protokoll för den 12 oktober 1881.))
Efter att hafva redogjort för innehållet af så väl komiterades förslag
som de deröfver afgifna yttranden, anförde departementschefen
vidare:
))Af den redogörelse, jag nu lemnat, framgår, att införandet i vårt
land af lagstadgadt skydd för industriela mönster och modeller i allmänhet
ansetts vara en för den inhemska industrien vigtig och angelägen
fråga, samt att jemväl det af komiterade uppgjorda förslag till
författning i ämnet rönt ett i det stora hela gynsamt mottagande af
de myndigheter, korporationer och enskilde, hvilka yttrat sig öfver
detsamma. På grund häraf blef ock, omedelbart efter det att de nya
författningarne rörande patent och skydd för varumärken utfärdats,
inom civildepartementet med ledning af komiterades förslag och deröfver
afgifna yttranden utarbetadt ett förslag till förordning om skydd
för industriela mönster och modeller.
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.
23
I betraktande deraf att frågan gälde ett hittills hos oss af lagstiftningen
oberördt område, ansågs emellertid förslaget icke böra
företagas till slutlig handläggning förr än representanter för de näringar,
hvilka företrädesvis komme att deraf beröras, fått tillfälle att
yttra sig öfver detsamma i dess omarbetade form; och blef förslaget
på grund häraf delgifvet åtskillige fabriksidkare inom textil- och lervaruindustrierna
med anmodan att de ville deröfver yttra sig. Samtlige
desse industriidkare förklarade dock, att de inom sina näringar
ännu vore i så vidsträckt omfattning hänvisade till utlandet för nödiga
mönsters och modellers anskaffande, att de icke ansåge sig kunna förorda
förslaget, med mindre detsamma så affattades, att det endast
komme att afse skydd för inhemska mönster och modeller.
En dylik inskränkning i mönsterskyddets omfattning kunde emellertid
redan vid den tid då 1877 års komiterade afgåfvo sitt förslag, på
sätt jemväl af dem framhållits, icke ifrågasättas på grund af gällande
konventioner med tyska riket och Frankrike och hade sedermera ytterligare
omöjliggjorts genom den år 1883 i Paris afslutna konventionen
för internationelt skydd af den industriela eganderätten, i hvilken uttryckligen
stadgats, att undersåtar eller medborgare i enhvar af de
kontraherande staterna skulle i samtliga öfriga stater, hvilka biträdt
konventionen, i afseende å patent, industriela mönster och modeller
m. m. åtnjuta de förmåner, hvilka de särskilda lagstiftningarne tillerkände
landets egna undersåtar.
Komiterade hade trott sig finna ett korrektiv mot den af industriidkarne
befarade verkan af mönsterskyddets internationela utsträckning
uti ett af dem föreslaget stadgande om skyldighet för den,
som i föreskrifven ordning vunnit skydd för ett mönster här i riket,
att inom ett år derefter hafva härstädes användt samma mönster vid
yrkesmessig varutillverkning, hvarmed komiterade hoppades åvägabringa,
att jemväl de utländska härstädes skyddade mönstren skulle
komma den inhemska industrien till godo. Men mot detta förslag
hade så väl bland komiterade sjelfve som af kommerskollegiet och inom
högsta domstolen fram stälts åtskilliga erinringar; och hade särskilt
kommerskollegiet, som det vill synas med fullt skäl, anmärkt, att en
dylik föreskrift ofta nog blefve snarare till men än till gagn för den
inhemska industrien. Införandet af dylikt utöfningstvång kunde derjemte
icke ifrågasättas på grund af gällande handelstraktater med
Frankrike och Spanien, enligt hvilka mönsterskyddet icke får göras
beroende af mönstrens eller modellernas yrkesmessiga användning.
Man kunde visserligen hysa tvekan, huruvida industriidkarnes om -
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
nämnda farhågor i sjelfva verket vore fullt befogade, enär ett internationelt
mönsterskydd ju ingalunda för de inhemske industriidkarne
uteslöte möjligheten att fortfarande för sina tillverkningar använda
utländska förebilder, såvida icke dessa vore här i riket skyddade,
samt det svårligen kunde antagas att utländska mönster skulle
till så stor omfattning härstädes registreras, att icke äfven de industrigrenar,
hvilka såsom t. ex. vissa brancher af väfnadsindustrien måste
i sin tillverkning följa snabbt vexlande utländska moder, fortfarande
skulle beredas tillräckligt tillfälle att förse sig med nödiga förebilder
från utlandet. Då emellertid endast erfarenheten kunde lemna någon
upplysning härom, men nödig varsamhet syntes förbjuda att mot industriidkarnes
egna önskningar inlåta sig på ett försök, som, derest de
uttalade farhågorna vore grundade, måste i större eller mindre mån
tillskynda vissa inhemska industrier svårigheter, ansågs med frågans
fortsatta behandling tills vidare böra anstå.
Jag har emellertid ansett mig böra nu åter upptaga frågan, men
i mindre omfattning än förut.
Ett likställande af svenskar och utländingar med afseende å rätten
att här i riket förvärfva mönsterskydd synes icke i andra fall böra
möta betänklighet än i fråga om sådana industrier, hvilka, såsom t. ex.
vissa grenar af textilindustrien, äro nödsakade att lämpa sina tillverkningar
efter det i utlandet för ögonblicket herskande modet. Ett annat
förhållande eger rum beträffande de industrier, hvilka icke i samma
grad eller lika snabbt måste följa den utländska smakens vexlingar.
I den mån inom dessa industrier börjat användas inhemska mönster,
bör den befarade olägenheten af ett internationelt skydd motvägas af
de fördelar, skyddet bereder den inhemska konstskickligheten. Mönsterskyddet
synes derför till en början böra inskränkas endast till
en eller annan industri, hvilken redan gjort sig väsentligen oberoende
af utländskt inflytande samt i vidsträcktare omfattning börjat använda
inhemska förebilder; och torde man för öfrigt såväl härvid som vid
en möjligen sedermera skeende utsträckning af skyddet till andra industrier
förnämligast böra taga hänsyn till industriidkarnes egna önskningar.
I de länder, der mönsterskyddet först infördes, nemligen
Frankrike och England, afsåg detsamma också under sin första tid
endast alstren af vissa mera lifskraftiga industrier och vann först,
sedan dess fördelar sålunda varsamt pröfvats, allmännare utsträckning.
Bland inhemska industrier, inom hvilka användningen af mönster
och modeller kan förekomma, synes ej någon vara i nämnda afseende
lämpligare än metallindustrien, inom hvilken under senare åren utveck
-
Kongl. Maj:i* Nåd. Proposition No 15.
25
lats en icke obetydlig konstindustriel lifaktighet. Det är ock företrädesvis
inom denna industri, som ett lifligt intresse för mönsterskyddets
införande tid efter annan framträda Senast har vid ett den
13 november sistlidet år i Eskilstuna hållet möte ett stort antal industriidkare
och arbetare inom de derstädes utöfvade grenarne af
nämnda industri enstämmigt uttalat sig för dylikt skydd; och har den
vid detta möte fattade resolutionen, som till mig öfverlemnats, sedermera
vunnit anslutning af flere idkare af metallindustri inom skilda
delar af landet. Det synes icke finnas något skäl hvarför man icke
skulle söka tillmötesgå dessa önskningar. Och om det också icke
torde vara tvifvel underkastadt, att mönsterskyddet skulle med stor fördel,
och utan att någon betänklighet behöfde yppas med afseende å
dess nödvändiga internationela utsträckning, kunna tillämpas äfven för
alstren af åtskilliga andra industrier, synes ået dock, såsom redan
blifvit antydt, vara skäl att först samla någon erfarenhet med afseende
å skyddets verkan samt till en början inskränka skyddet endast till
den industri, inom hvilken dess införande af industriidkarne sjelfve
påkallats.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter är det förslag till författning
i ämnet affattadt., hvilken jag nu tillåter mig för Eders
Kong!. Maj:t anmäla. Detta förslag afser sålunda endast mönsters
och modellers användning inom metallindustrien, men är tillika så affattadt,
att det, för den händelse fråga derom skulle uppstå, kan utsträckas
äfven till andra industrier. I hufvudsak är detsamma gruudadt
på det af 1877 års komité uppgjorda förslag jemte deröfver afgifna
yttranden. De afvikelser, som förekomma, äro i allmänhet motiverade
af önskvärdheten att bringa förslagets bestämmelser i närmaste
möjliga öfverensstämmelse med de närbeslägtade författningar ne rörande
patent och skydd för varumärken, hvarjemte nödig hänsyn tagits till
numera gällande internationela bestämmelser samt den nyaste utländska
lagstiftningen.
Förslagets liufvudgrunder äro i korthet följande:
Skydd meddelas endast för nya mönster, hvilka icke tillförene
härstädes eller i utlandet varit offentliggjorda i allmänt tillgänglig
tryckt skrift eller användts vid varutillverkning till afsalu.
Skyddet medför uteslutande rätt att efterbilda mönstret vid tillverkning
till afsalu inom riket af alster tillhörande metallindustrien,
hvarjemte särskildt ansvar stadgas för den, som håller till salu eller
för försäljning till riket inför dylika alster med vetskap om att de
olofligen tillverkats efter härstädes skyddade mönster.
Bih. till Rilcsd. Prat. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 9 Häft.
4
26
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 15.
Svenskar och utländingar äro i fråga om mönsterskydd likstälde.
I likhet med hvad angående patent och skydd för varumärken
stadgats, meddelas mönsterskydd först efter skedd undersökning rörande
de anmälda mönstrens nyhet.
Skyddet omfattar eu tid af fem år räknade från den dag, då
mönstret anmäldes hos den myndighet, hvilken det åligger att föra
mönsterregistret.
Då ett mönster anmäles till registrering åligger det sökanden
bland annat att till registreringsmyndigheten inbetala tio kronor, utgörande
afgift för ansökningens pröfning.
Ett mönster, som i behörig ordning registrerats, är skyddadt mot
efterbildning äfven om detsamma icke af skyddsrättens innehafvare
användes.
Tvister om möndterskydds giltighet upptagas i första hand af
Stockholms rådstufvurätt.
I fråga om de skiljaktigheter, hvilka förefinnas emellan det nu
föreliggande förslaget och det af 1877 års komiterade uppgjorda, torde
en något utförligare redogörelse vara af nöden.
I öfverensstämmelse med hvad inom högsta domstolen yrkats,
hafva de af komiterade föreslagna bestämmelser rörande skyddsrättens
omfattning ändrats derhän att skydd ej må tillgodonjutas för mönster,
som, innan ansökning om dess registrering gjordes, förekommit i allmänt
tillgänglig tryckt skrift eller användts vid tillverkning af varor
till afsalu, eller som icke väsentligen skiljer sig från sådant mönster.
Från denna allmänna föreskrift föranleda dock den förr omnämnda
pariserkonventionens bestämmelser ett undantag. Genom nämnda konvention
hafva nemligen de kontraherande staterna förbundit sig att
bevilja ett provisoriskt skydd för uppfinningar och industriela mönster,
hvilka förekomma på internationela utställningar, och har beskaffenheten
af detta skydd vid den år 1886 i Rom hållna konferens af stater,
tillhörande den genom pariserkonventionen bildade unionen för
internationell, skydd af den industriela eganderätten, blifvit närmare bestämd
sålunda, att derest en uppfinning eller ett mönster förevisats å
en internationel utställning, skall samma uppfinnings eller mönsters
innehafvare icke genom att uppfinningen eller mönstret sedermera
offentliggöres eller användes beröfvas sin rätt att i unionens stater
söka patent eller skydd, derest ansökning härom inkommer inom sex
månader efter det uppfinningen eller mönstret först förevisats på utställningen.
I öfverensstämmelse härmed äro föreskrifterna i 2 mom.
af förslagets 2 § affattade, hvarvid dock det provisoriska skyddet an
-
27
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
setts böra utsträckas äfven till andra allmänna utställningar än sådana
som kunna betecknas såsom internationela.
Bestyret med registrering af mönster och modeller torde böra
anförtros åt samma myndighet, som omhänderhafver de närbeslägtade
ärendena rörande patent och registrering af varumärken. Då emellertid
denna myndighet tillsvidare blott är provisoriskt anordnad, har, i
likhet med hvad i lagen om skydd för varumärken skett, i förslagets
3 § endast angifvits, att ifrågavarande registreringsärenden, i öfverensstämmelse
med hvad komiterade föreslagit, skola handläggas af ett
centralt statsorgan.
Enligt komiterades förslag skulle registreringsmyndigheten icke
ingå i någon pröfning af ett anmäldt mönsters nyhet, utan skulle registrering
alltid ske, äfven om samma mönster förut blifvit för annans
räkning registreradt. En dylik anordning medför visserligen fördelen
af en i hög grad enkel procedur för skyddsrättens meddelande, men
måste å andra sidan bereda åtskilliga svårigheter för de registringssökande,
i det att bland annat en industriidkare, som låter registrera
ett mönster, svårligen kan erhålla full visshet, att icke detta mönster
förut blifvit för annans räkning registreradt, I utlandet, der man hittills
i allmänhet med afseende å mönster och modeller följt samma
system, som af komiterade sålunda ifrågasatts, synes man ock under
de senare åren hafva kommit till insigt om dess olämplighet. I den
nya engelska lagen har man sålunda upptagit förpröfningen, och äfven
i Tyskland höjas allt flera röster för en liknande reform af den derstädes
gällande lagstiftningen. Svenska slöjdföreningen har jemväl
uttalat sig emot förevarande dol af komiterades förslag samt för sin
del förordat införandet af ett uppbudsförfarande i likhet med hvad numera
angående patentansökningar är stadgadt. En dylik anordning lär
dock af rent praktiska skäl icke kunna sättas i fråga, enär eu kungörelse
att- en ansökning om registrering inkommit icke lär kunna
föranleda några invändningar från allmänhetens sida med mindre en
afbildning af mönstret bifogas, hvilket skulle medföra högst betydande
kostnader och deraf betingade öfverdrifvet höga registreringsafgifter.
Deremot synes ej någon betänklighet böra möta vid att i öfverensstämmelse
med hvad rörande uppfinningar, å hvilka patent sökas, och
varumärken redan är stadgadt, medgifva registreringsmyndigheten rätt
att vägra registrering af mönster, som finnes vara af den beskaffenhet
att skydd derför icke må tillgodonjutas. Sannt är visserligen,_ att den
pröfning, som i följd häraf kommer att åligga nämnda myndighet, af
lätt insedda skäl aldrig kan blifva fullt uttömmande. Men densamma
28
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
skall säkerligen icke desto mindre fylla sin uppgift likaväl som den
nu föreskrifna förpröfningen i patentärenden, mot hvilken samma invändning
kan göras, samt åtminstone förebygga den svåraste af de
olägenheter, hvilka äro förknippade med anmälningssystemet, i det att
registreringsmyndigheten icke torde hafva någon nämnvärd svårighet att
bereda sig en sådan öfverblick öfver mönsterregistrets innehåll, att
icke redan skyddade mönster å nyo för annans räkning registreras.
I England, der dock numera årligen registreras omkring 20,000
mönster, lär ej någon svårighet i nu nämnda afseende hafva försports;
och på grund af den erfarenhet man derstädes vunnit, synes man med
full visshet kunna antaga, att patentbyrån skall kunna på ett tillfredsställande
sätt utföra granskningen af inkomna mönster, utan att dess
arbetskrafter ökas i vidare mån än att, på sätt svenska slöjdföreningen
föreslagit, bland dess tekniska biträden anställes en person med konstindustriel
bildning, hvilket i alla händelser torde vara nödigt för att
mönstersamlingen skall på ändamålsenligaste sätt kunna anordnas.
I öfverensstämmelse härmed är det nu föreliggande förslaget affattadt;
och hafva dess bestämmelser i följd häraf måst i flera hänseenden
annorlunda formuleras än hvad komiterade ifrågasatt, hvarvid
i allmänhet patentförordningens föreskrifter ansetts böra i tillämpliga
delar tjena till förebild. Någon närmare förklaring af dessa bestämmelser,
hvilka till större delen endast äro en gifven följd af den nya
princip, som i förslaget införts, torde icke erfordras. Att desamma i
vissa fall afvika från motsvarande bestämmelser i patentförordningen
betingas i allmänhet endast deraf, att ett offentliggörande af de registrerade
mön stena eller kungörande af att registrering skett, hvilket i
öfrigt icke af komiterade ifrågasatts och ej heller förekommer i utlandet,
icke ansetts böra ega rum.
Några bestämda föreskrifter angående beskaffenheten af de afbildningar,
hvilka böra bifogas ansökningar om registrering af mönster,
hafva icke upptagits i förslaget, utan har det ansetts lämpligare att i
likhet med hvad i den engelska lagen finnes föreskrifvet, åt registreringsmyndigheten
lemna full frihet att i-hvarje särskildt fall pröfva, om''
afbildningen är tillräckligt tydlig och fullständig samt i öfrigt sådan,
att den lämpar sig för införande i registret.
Med afseende å tiden för skyddets tillgodonjiitande samt registreringsafgifternas
belopp hafva komiterade föreslagit, att skyddstiden
skulle göras beroende af sökandens önskan, men dock icke få öfverstiga
fena år, samt att registreringsafgiften skulle bestämmas till en krona
för hvarje helt år eller del deraf, som skyddstiden omfattade. Kom
-
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
29
merskollegium och svenska slöjdföreningen åter hafva yrkat, att afgifterna
måtte sättas betydligt högre än hvad komiterade föreslagit, hvaremot
högsta domstolens fleste ledamöter, med bibehållande af den
af komiterade föreslagna grund för afgiftens beräknande, förordat att
nämnda tid måtte inskränkas till högst tre år. I utlandet äro, såsom
komiterade ock framhållit, motsvarande bsstämmelser inom skilda länder
mycket vexlande. I det land, der den största erfarenheten med
afseende å mönsterskyddet och dess verkningar torde få anses föreligga,
nemligen England, har man dock numera faststält samma skyddstid
och i allmänhet äfven samma afgift för alla mönster. Det synes
vara så mycket större skäl att följa detta föredöme, som, oafsedt de
fördelar en dylik anordning i öfrig! medför, det ju för ögonblicket är
fråga om endast en art af industri, inom hvars olika grenar såväl behofvet
af skydd som förmågan att bära registreringsafgifter torde få
anses vara temligen likartade. Huruvida, vid en utsträckning af mönsterskyddet
äfven till andra industrier, en viss valfrihet med afseende
å skyddstiden samt derefter graderad afgiftsskala bör ifrågasättas,
torde först då fråga härom uppstår böra tagas i öfvervägande. Derest
skyddet skall för metallindustrien blifva fullt verksamt, synes emellertid
detsamma svårligen kunna inskränkas till kortare tid än den af komiterade
ifrågasatta, och har skyddstiden på grund häraf i förslaget faststälts
till fem år, hvilket ock öfverensstämmer med hvad i England
numera är gällande. Med afseende åter å registreringsafgifterna torde
desamma böra sättas temligen lågt för att skyddet skall i mera vidsträckt
omfattning komma till användning. I Tyskland utgår motsvarande
afgift med en mark för hvarje år af skyddstiden, som derstädes
ej får öfverstiga femton år. I Frankrike är afgiften för hela skyddstiden
bestämd till tio francs. I England utgör densamma tio shilling
sterling utom för vissa mönster tillhörande textilindustrien, för hvilka
afgiften är satt endast till en shilling. Då emellertid afgifterna icke
lära kunna sättas lägre än att den med mönsterns granskning och registrering
förenade kostnad kan antagas deraf betäckas, samt metallindustrien
i öfrigt torde höra till de industrier, hvilka utan svårigheter
kunna bära något högre afgifter än de af komiterade ifrågasatta, har
afgiften ansetts böra höjas till tio kronor. I betraktande af denna afgifts
jemförelsevis låga belopp har densamma, i olikhet med hvad
i afseende å patent och varumärken är stadgadt, icke ansetts böra till
den registreringssökande återgäldas, för den händelse hans ansökning
varder afslagen, hvilket i förslaget uttryckts dermed, att afgiften skall
utgöra ersättning för ansökningens pröfning.
30
Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
I likhet med hvad angående patent är stadgadt, hafva alla tvister
om'' mönsterskydds giltighet ansetts böra upptagas af en och samma
domstol, nemligen Stockholms rådstufvurätt.
De i förslagets 14 § förekommande straffbestämmelser hafva, på
sätt inom högsta domstolen blifvit yrkadt, affattats i närmaste öfverensstämmelse
med motsvarande bestämmelser i patentförordningen.
Uttrycket »obehörigen», som i paragrafen användts, afser såväl att tillverkning,
försäljning eller införsel, som skett efter medgifvande af
skyddsrättens innehafvare, icke är straffbar, som ock att registreringen
icke lemnar skydd inom andra industrier än metallindustrien, på sätt
i 1 § ock uttryckligen säges. Att öfverträdelse af författningens föreskrifter
icke ansetts ega rum med mindre den tilltalade eger vetskap
om att registrering eller oloflig efterbildning skett, betingas bland annat
deraf, att något kungörande af registrerade mönster icke skall ega rum.
De i 16 § föreslagna bestämmelser stå jemväl i öfverensstämmelse
med motsvarande föreskrifter i patentförordningen och hafva liksom
dessa tillkommit med anledning af stadgande^ i pariserkonventionens
fjerde artikel. De här afsedda stater äro närmast de, hvilka biträdt eller
framdeles komma att biträda nämnda konvention. Deremot ega bestämmelserna
icke tillämplighet på Tyskland, hvarest svenska mönster
visserligen på grund af gällande konvention få registreras, men skyddet
icke vidtager förr än i och med den derstädes skedda registreringen.
Komiterade hafva ifrågasatt, huruvida icke mönsterskyddets införande
borde föranleda ett upphäfvande af det uti 2 mom. af 4 § i
lagen angående efterbildning af konstverk befintliga stadgandet, att
från det i berörda hänseende meddelade förbud undantages konstverks
begagnande af handtverkare och fabrikanter såsom förebilder vid tillverkning
af husgeråd och andra till förbrukning ämnade varor eller till
prydnader derå, och hafva komiterade till stöd härför anfört, att det
synts dem icke kunna försvaras, att väl ett mönster men ej ett konstalster
skulle skyddas mot efterbildning vid tillverkning af förbrukningsartiklar.
I enlighet med hvad inom högsta domstolen framhållits synes
emellertid en dylik ändring af ifrågavarande lag icke af den föreslagna
författningen påkallas.»
Sedan Departementschefen härefter uppläst författningsförslaget,
hemstälde Statsrådet att, i öfverensstämmelse med hvad i fråga om nu
gällande patentförordning skett, Kongl. Maj:t måtte genom nådig proposition
inhemta Riksdagens yttrande öfver det nu anmälda förslaget
till förordning angående skydd för industriela mönster och modeller
inom metallindustrien och afvakta Riksdagens svar, innan Kongl. Maj:t,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15. 31
efter slutlig pröfning, om ifrågavarande författnings utfärdande i nåder
förordnade.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder gilla
hvad statsrådet sålunda hemstält samt befalla att, i
öfverensstämmelse med det af departementschefen nu
upplästa förslag, nådig proposition skulle till Riksdagen
aflåtas af innehåll bilagan till detta protokoll
utvisar.
In fidem:
Axel Hegardt.