Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
13
N:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 28 januari 1887, kl. 3 e. in.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående höjande
af högsta delaktighetsbeloppet i folkskol elär änne s pensionsinrättning;
gifven Stockholms slott den 17 december 1886.
1 skrifvelse af den 8 sistlidne maj har Riksdagen anhållit, att utredning
måtte ega rum, om hvilket inflytande en förhöjning af högsta
delaktighetsbeloppet i folkskolelärarnes pensionsinrättning från 1,000
kronor till 1,200 kronor skulle utöfva på nämnda inrättnings samt folkskolelärarnes
enke- och pupillkassas förmåga att uppfylla sina förbindelser,
samt att, för den händelse den ifrågasatta förhöjningen kunde
ske utan afsevärdt ytterligare tillskott från statsverket, förslag i ämnet
måtte för Riksdagen framläggas.
Efter det direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande, vill Kongl. Maj:t, under åberopande
af hvad bilagda protokoll öfver ecklesiastikärenden för denna
dag innehåller, härmed föreslå Riksdagen, att det högsta lönebelopp, för
hvilket delaktighet i folkskolelärarnes pensionsinrättning må ega rum,
bestämmes till 1,200 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
C. G. Hammarskjöld.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj :t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
december 1886.
N är varande:
Hans excellens herr statsministern Tiiemptander,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
friherre Tamm.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld föredrog slutligen:
44:o.
Riksdagens skrifvelse den 8 maj 1886 angående höjande af högsta
delaktighetsbeloppet i folkskolelärarnes pensionsinrättning; i hvilket
ärende direktionen öfver pensionsinrättningen, efter nådig remiss, afgifvit
underdånigt utlåtande; och yttrade härvid departementschefen:
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
»Uti nämnda skrifvelse har Riksdagen anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t måtte låta utreda, hvilket inflytande en förhöjning af högsta delaktighetsbeloppet
i folkskolelärarnes pensionsinrättning från 1,000 kronor
till 1,200 kronor skulle utöfva på nämnda inrättnings samt folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa® förmåga att uppfylla sina förbindelser,
samt, för den händelse den ifrågasatta förhöjningen kunde ske
utan afsevärdt ytterligare tillskott från statsverket, för Riksdagen i ämnet
framlägga förslag.
I omförmälda utlåtande har direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning
till eu början erinrat, att, enligt de grunder, hvarpå pensionsinrättningen
hvilade, försloge icke de från skoldistrikten inflytande
årsafgifter att bestrida utbetalningarna för året, än mindre att bilda den
fond, hvars afkastning framdeles, då pensionstagarnes antal uppnått sitt
maximum, skulle vara tillräcklig att jemte de fortfarande afgifterna och
beviljadt statsanslag fullgöra inrättningens ökade förbindelser, utan dertill
hade ett redan från inrättningens början utgående årligt statsbidrag
måst beviljas. Arsafgifterna utgjorde icke fullt hälften af detta bidrag,
hvarför, om ock en årsafgift stege i samma förhållande som delaktighetsbeloppet,
i regeln statsbidraget äfven måste i samma förhållande
ökas, för att den nödiga jemvigten mellan kassans tillgångar och förbindelser
skulle kunna bevaras. Om än årsinkomsten öfverstege utgifterna,
bevisades dock ej derigenom inrättningens goda ekonomiska ställning,
så vida icke inkomstens öfverskott befunnes vara minst så stort,
som fordrades för bildande af pensionsfondens nödiga belopp.
Med anledning af ifrågasatt förhöjning af folkskolelärarnes minimilön
från 600 till 700 eller 800 kronor afgaf direktionen den 21 oktober
1884 yttrande i hvad mån en förhöjning till de anförda beloppen af
minimilönen kunde ega inflytande på pensionsinrättningens förmåga att
uppfylla sina förbindelser. Uti detta yttrande, som grundade sig på eu
af professorn D. G. Lindhagen för ändamålet verkstäld beräkning, anfördes,
att, under antagande att delegarnes antal icke öfverstege 5,000,
att pensionstagarnes maximum, enligt allmänna enke- och pupillkassans
mortalitetsförhållanden, omkring år 1925 uppginge till 2,000 och sedan
blefve i det närmaste oförändradt, och att inrättningens fonder kunde
göras fruktbärande efter en räntefot af 41/2 procent, pensionskassan med
sina nuvarande tillgångar, och äfven efter ett beräknadt nödigt afdrag
årligen af 12,000 kronor till förvaltningskostnader i stället för de nu till
samma ändamål utgående 10,000 kronor, kunde utan förhöjdt statsbidrag
fullgöra sina förbindelser, om minimilönen ökades från 600 till 700 kro
-
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
nor, hvaremot vid en förhöjning till 800 kronor erfordrades ett årligt
anslag af 76,500 kronor utöfver det nu utgående.
Enligt professor Lindhagens omförmälda utredning vore dock alla
tjenster antagna såsom delaktiga efter ett lönebelopp af 700 kronor,
hvadan, om en del af dem ingått i pensionsinrättningen med delaktighet
efter högre belopp ända till och med 1,000 kronor, motsvarande pensionsbelopp
endast derigenom kunde utgå, att inrättningens kapital, hvilket
omkring år 1925 borde uppgå till 11,822,000 kronor, sannolikt redan
omkring år 1911 uppginge till detta belopp. Om deremot, såsom nu
blifvit ifrågasatt, högsta delaktighetsbeloppet höjdes till 1,200 kronor,
och detta söktes och erhölles t. ex. af 206 delegare, eller så många som
för närvarande vore delaktige efter 1,000 kronor, kunde pensionsinrättningen
under ofvan antagna förutsättningar icke fullgöra sina förbindelser
med mindre än att densamma erhölle antingen ett anslag för en
gång af 58,000 kronor eller ett deremot svarande årsanslag af 2,600
kronor. Om flera tjenster än 206 blefve delaktiga efter 1,200 kronor,
måste årsanslaget ytterligare förhöjas. En dylik förhöjning blefve jemväl
erforderlig, om delegarnes antal i någon anmärkningsvärd mån öfverstege
5,000 eller om fonden icke kunde förräntas till 4Va procent.
Ännu vore emellertid det lägsta löne- och delaktighetsbeloppet endast
600 kronor och delegande tjensternas antal vid 1885 års slut 4,896,
nemligen:
206 |
med delaktighet |
af ...................... |
.... 1,000 |
kronor. |
|
27 |
)) |
» |
» omkring ..... |
.... 900 |
» |
163 |
)) |
)) |
» » |
.... 800 |
» |
765 |
)) |
)) |
» |
.... 700 |
» |
,735 |
» |
)) |
)) |
.... 600 |
» |
Delaktighetsbeloppets medeltal vore således 640 kronor och pensionens
medeltal 480 kronor.
För att inrättningen skulle kunna uppfylla sina förbindelser till dessa
delegare och de 104, som ytterligare borde tillkomma för att fylla antalet
till 5,000, d. v. s. på det att inkomsterna genom statsbidraget, utgifter
för delegande tjenster samt ränteafkastningen af inrättningens
kapital skulle motsvara utgifterna äfven efter det år, 1925, då pensionstagarnes
antal beräknades hafva uppnått ofvannämnda maximum af
2,000, måste inrättningen år 1925 ega ett samladt kapital af omkring
10,200,000 kronor, och kunde detta belopp med säkerhet beräknas
vara samladt vid nyssnämnda tidpunkt, så vida icke den effektiva räntan
nedginge under 41/2 procent.
17
Kovgl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.
Med bestämdhet kunde ej nu angifvas, huru stort inflytande den
ifrågasatta förhöjningen af högsta delaktighetsbeloppet till 1,200 kronor
skulle utöfva, så länge det icke vore kändt, huru stort det antal tjenster
vore, för hvilket delaktighet efter det högre beloppet verkligen komme
att sökas och erhållas. Antoges emellertid att detta ej komme att ega
rum för flera än de 206 tjenster, som för närvarande egde delaktighet
efter 1,000 kronor, och beräknades delegarnes antal till 5,000, bland
hvilka de 104, som fattades i detta antal, förutsattes ingå med delaktighet
af 700 kronor, så behöfde inrättningens kapital år 1925 vara 200,000
kronor större, än om ingen förhöjning af högsta delaktighetsbeloppet
egde rum. Men äfven detta större belopp läge inom området af inrättningens
beräknade tillgångar. Dessa medgåfve till och med, att äfven
antalet efter 700 kronor delaktiga tjenster samtidigt dermed ökades
utöfver det nuvarande, så länge de efter 600 kronor delaktiges antal
icke understege vid pass 2,000. Men i samma mån antalet af delegare
efter 600 kronor minskades under 2,000, komme inrättningens ställning
att närma sig den först angifna, då minsta delaktighetsbeloppet vore
700 kronor och det högsta icke kunde sättas till 1,200 kronor utan eu
förhöjning i statsbidraget.
Häraf framginge, att om ock pensionsinrättningens ekonomiska ställning
för närvarande måste anses fullkomligt säker, den likväl icke kunde
betraktas såsom så god, att dess förbindelser, utan risk för dess framtida
bestånd, kunde utöfver vissa ganska trånga gränser utsträckas, såvida
icke det bidrag staten lemnade förhöjdes med ett motsvarande belopp.
Såsom slutsats af hvad sålunda blifvit meddeladt, har direktionen
förklarat, att pensionsinrättningen syntes kunna fullgöra sina förbindelser,
äfven om högsta delaktighetsbeloppet förhöjdes från 1,000 kronor
till 1,200 kronor, så länge den förhöjda delaktigheten icke begagnades
af flera än ungefär 200 tjenster, och åtminstone omkring 2,000 tjenster
qvarstode vid delaktighet efter 600 kronor, allt under förutsättning att
räntefoten ej understege 4V2 procent och att delegarnes antal icke mycket
öfverstege 5,000, men att, om inrättningen icke kunde af sitt kapital
beräkna eu ränta af åtminstone 4V2 procent eller om delegarnes antal
i anmärkningsvärd grad öfverstege 5,000, en ytterligare förhöjning af
statsbidraget i alla fall blefve nödig för att inrättningen skulle kunna i
framtiden uppfylla sina förbindelser.
Hvad angår folkskolelärarnes enke- och pupillkassas förhållande till
den ifrågasatta förändringen, ansåg direktionen, som jemväl har denna
kassa under sin förvaltning, att kassan kunde utan svårighet uppfylla
sina i följd deraf ökade förbindelser.
Bill. till Rilcsd. Prof,. 1887. 1 Smal. 1 Af cl. 6 Häft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
I de af direktionen verkstälda beräkningar, för hvilka jag redogjort,
är det nu utgående förvaltningsbidraget, 10,000 kronor, antaget böra
ökas till 12,000 kronor. Detta har skett derför, att, såsom direktionen
i yttrande af den 21 oktober 1884 fullständigare utvecklat, göromålen
vid såväl pensionsinrättningen som enke- och pupillkassan redan så tillväxt
och ytterligare komrne att så tillväxa, att de snart icke kunde
ordentligen bestridas utan en ökning i arbetskrafter, hvartill fordrades
en ökning i förvaltningsbidraget af åtminstone 2,000 kronor.
Enligt § 13 i det för folkskolelärarnes pensionsinrättning gällande
reglemente bestämmes hel pension med hänseende till den läraretjensten
åtföljande lön, för hvilken vederbörande skolområde eller skoldistrikt
vunnit delaktighet i pensionsinrättningen, och utgår med tre fjerdedelar,
eller 75 procent af denna lön. Då under nuvarande förhållanden högsta
delaktighetsbeloppet är 1,000 kronor, kan en lärare icke från inrättningen
erhålla större pension än 750 kronor. Åtskilliga vid högre folkskolor
och egentliga folkskolor anstälde lärare åtnjuta dock aflöning
med belopp mer och mindre öfverstigande 1,000 kronor. Skilnaden i
afiöningens och pensionens belopp är för mången af dessa så betydlig,
att svårighet till äfventyra uppstår för skoldistriktet att, när läraren i
anseende till ålder eller sjuklighet ej längre kan tillfredsställande förrätta
sin tjenst, förmå honom att derifrån afgå. Genom den af Riksdagen
ifrågasatta höjning kan lärarens pension ökas från 750 kronor till
900 kronor, eller med 150 kronor, ett i hans lefnadsställning ej obetydligt
belopp.
Af de utaf direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning i
ärendet meddelade upplysningar framgår, att allenast under vissa, här
ofvan angifna förutsättningar ytterligare statsbidrag erfordras, derest
högsta delaktighetsbeloppet sättes till 1,200 kronor. Bland dessa förutsättningar
synes under nuvarande förhållanden egentligen den vara beaktansvärd,
hvilken afser att antalet tjenstår, som blifva delaktiga efter
ett belopp af 1,200 kronor, ej bör mycket öfverstiga 200. Men då,
enligt hvad direktionen meddelat, blott 206 tjenstår vid 1885 års slut
voro delaktiga efter 1,000 kronor, är det icke sannolikt, att under den
närmaste framtiden ett högre antal önskar delaktighet efter 1,200 kronor.
Skulle emellertid framdeles denna eller någon annan af de antydda
förutsättningarna inträffa, lärer direktionen icke underlåta att derom
hos Eders Kongl. Magt göra underdånig anmälan, på det att förhöjdt
statsbidrag i sådan händelse må af Riksdagen äskas.
Jag hemställer för den skull, att. Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen, att det högsta lönebelopp, för hvilket delaktighet i folk
-
19
skolelärarnes
kronor.»
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
pensionsinrättning må ega rum, bestämmes till 1,200
Hvad departementschefen sålunda hemstält täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder bifalla, och skulle proposition
till Riksdagen afiåtas i enlighet med bilagan vid detta
protokoll.
Ex protoeollo
C. E. Blom.