Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Tt:o 2) Utlåtande Tf:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Eiksd. kansli den 4 mars 1887, kl. 2 e. nl.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2 i
i anledning af väckt fråga om förändrade grunder för
aflönande af statens ernbets- och tjenstemän.
Uti en inom Första Kammaren väckt motion n:o 26 har herr
Bexell hufvudsakligen anfört:
att samtidigt dermed att statens finanser befunno sig uti ett blomstrande
tillstånd rådde inom landets alla näringsgrenar en stagnation
och ett betryck så stort, att något likartadt näppeligen blifvit skådadt
af mi lefvande generation, tydande derpå att ett omslag i statskassans
årliga öfverskott vore att motse och att fråga om tilläggsbevillning
tilläfventyrs kunde uppstå;
att under sådana förhållanden det vore Riksdagens både rätt och
pligt att i tid vidtaga sådana ändringar i statsförvaltningen, som kunde
lända till statens framtida nytta och gagn, äfven om enskildes fördelar
derigenom kommo att beröras;
att statskassans förnämsta utgift vore det belopp, som i form af
löner, dyrtidstillägg, tjenstgöringspenningar och pensioner utgiuge till
Bill. till Riksd. Prof. 1887. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 2 Häft.
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
statens''civila och militära embets- och tjensteman; och då under 1870-talet höga pris voro rådande å nästan alla lefnadsförnödenheter, beviljades
till följd af en allmän klagan löneförhöjning eller dyrtidstillägg,
hvadan ock under nuvarande lägre pris å lefnadsförnödenheterna,
synnerligast å spanmål, tjenstemännen med oförminskade löner skördade
en oskälig vinst och fördel;
att många voro de röster, som yrkade på en allmän nedsättning
af tjenstemännens löner, men att, om en sådan nedsättning komme att
ega rum, tjenstemännen under gynsamma ekonomiska förhållanden
inom näringarne skulle återkomma med förnyade yrkanden om löneförhöjning;
att
grunden till dessa missförhållanden och kastningar fram och
åter med all säkerhet läge deruti, att man vid regleringen af lönerna
tagit penningen såsom måttstock i stället för vissa naturaprodukter,
såsom tillförene egt rum;
att då Riksdagen begått den oförsigheten att indraga till staten
alla militära och de flesta af civilstatens boställen, men de allt mera
fallande arrendena minskade statskassans inkomster, blefvo den genomförda
löneregleringens brister och misstag i ögonen fallande;
att lika rättvist och billigt som förslaget vore att kronoarrendatorerne
skulle få utgöra sina arrenden med lösen efter årets markegångspris
å vissa produkter, vore ock en framställning att statens
tjensteman borde underkastas skyldigheten att utbekomma sina löner
efter årets markegångspris; samt
att om de nu till visst belopp i penningar bestämda lönerna omsattes
i råg, korn och smör efter ett tjuguårigt medelmarkegångspris
t. ex. från 1866 till och med 1886, under hvilken tid både höga och
låga pris varit rådande, hvarefter lönerna borde utgå i kontant efter
årets markegångspris, skulle de stridiga intressena emellan löntagarne
och löngifvaren, staten, i väsendtlig mån utjemnas och frågan om dyrtidstillägg
ej mera behöfva förekomma;
hemställande motionären:
att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
»att Kongl. Maj:t täcktes till nästa riksdag låta framlägga
förslag dels till en reglering af samtliga statens embets- och
tjenstemäns löneförmåner i vare sig fast aflöning eller tjenstgöringspenningar,
ålderstillägg, arfvoden och pensioner, bygd
på grunderna af nuvarande kontanta lönebelopp, omsatta i
naturaprodukter till Vä råg, Va korn och Va smör efter ett
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.
tjuguårigt nledelmarkegångspris från 1866 till och med 1886,
och dels till de sålunda bestämda lönernas utgående efter senaste
årets markegångspris.»
Det anordnande, som tillförene egt rum, att statens tjensteman
aflönades dels genom löner efter markegångspris för vissa naturaprodukter,
dels ock genom boställen, var, efter utskottets åsigt, icke
allenast påkalladt af omständigheterna, utan äfven rättvist och klokt
efter för hand varande förhållanden, då hufvudsakligen spanmål och
smör utgjorde en högst väsendtlig mätare vid bedömandet af priset
på lefnadsförnödenheter i allmänhet; och utskottet lemnar derhän, huruvida
fullgiltig anledning till förändring uti aflöningssättet företedde sig,
vid den tid riksdagen började att understödja det genomgripande förslaget,
att tjenstemännens aflöning skulle utgå i visst bestämdt penningebelopp.
Ett Förslag i denna rigtning framstäldes redan i viss mån af
rikets ständer uti skrifvelse den 6 oktober 1834; och beträffande frågans
vidare behandling hänvisar utskottet, bland annat, till
statsutskottets utlåtande n:o 92 vid 1840—1841 årens riksdag;
komiterades betänkande, intaget i bihanget till handliugarne vid
1847—1848 årens riksdag; Kong!. Maj:ts proposition nio 66, statsutskottets
utlåtande n:o 242, samt rikets ständers skrifvelse n:o 236
vid samma riksdag;
Kongl. Mapts proposition n:o 59 vid 1850—1851 årens riksdag;
rikets ständers skrifvelse n:o 131 vid 1853—1854 årens riksdag;
Kongl. Mapts proposition n:o 1 och rikets ständers skrifvelse
n:o 196 vid 1856—1858 årens riksdag;
Kongl. Mapts proposition n:o 3 vid 1874 års riksdag; samt
komiterades betänkande den 12 december 1874, intaget i bihanget
till handlingarne vid 1876 års riksdag.
Utskottet tillåter sig betvifla att statsmakterna skulle finnas benägna
att upphäfva det efter eu så långvarig behandling genomförda
och under en jemförelsevis kort tid tillämpade systemet för tjenstemännens
aflöning; och då härtill kommer att de åberopade naturaprodukterna
numera visserligen icke utgöra sådan mätare vid be
-
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
dömandet af priset på lefnadsförnödenheter i allmänhet, som förhållandet
fordom varit, tillstyrker utskottet,
att motionen icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 4 mars 1887.
På utskottets vägnar:
W. STRÅLE.
N:o 3.
Ai)k. till Eiksd. kansli den 4 mars 1887, kl. 2 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i
anledning af väckt förslag om förändradt sätt för utbetalning
af pensioner frän folkskol elär arnes pensionsinrättning.
»
Sedan i anledning af en inom Andra Kammaren af herr G. W.
Svensson väckt motion (n:o 41) kammarens första tillfälliga utskott i
betänkande n:o 2 hemstält:
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla
att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande huruvida icke