Statsutskottets Utlåtande R:o 49.

1

N:o 49.

Ank. till Riksd. kansli den 28 juni 1887, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande dels nedsättning
i de på viss jord Jivilande grundskatter samt dels lindring
i rustnings- och roteringsbesvären.

(I. A.)

Till statsutskottets behandling hafva öfverlenmats följande, inom Riksdagens
Andra Kammare väckta motioner i förenämnda ämnen, nemligen:

motion n:o 3, af herr Hans Andersson i Nöbbelöf m. fl., med förslag,
att Riksdagen måtte besluta:

1) att från och med år 1888 en ytterligare nedsättning af tjugu procent
i den på viss jord hvilande grundskatt skall ega rum, i öfverensstämmelse
med de i kong!, kungörelsen 5 juni 1885 stadgade grunder och vilkor;

2) att från och med år 1888 en ytterligare lindring i rustnings- och
roteringsbesvären skall ega rum med 20 procent af dessa besvärs uppskattade
värde, efter enahanda grunder och bestämmelser, som finnas i nu gällande
lag af 5 juni 1885 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären;

3) att erforderliga medel till ersättning åt effektiva rusthåll och rotar
för det berörda lindring motsvarande belopp måtte anvisas å riksstatens 4:de
och 5:te hufvudtitlar; samt

4) att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes till nästkommande Riksdag framlägga förslag, så väl i fråga om eftergifvande
af återstående grundskatter, som ock derom, att rustnings- och
roteringsbesvären i deras nuvarande form må kunna småningom helt och
hållet upphöra;

Bih. till jRiksd. Frot. 1887. Mi. 4 Sami. 1 Afd. 31 Raft,

1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

motion n:o 5, af herr N. Åkesson, som hemstält, att Riksdagen måtte
besluta:

a) att återstående 70 procent af grundskatterna afskrifvas sålunda:

år 1888 30 procent,

» 1889 20
» 1890 20 »

b) att denna afskrifning verkställes efter samma grunder och bestämmelser,
som finnas stadgade i kongl. kungörelsen af den 5 juni 1885 angående
nedsättning af de på viss jord hvilande grundskatterna;

c) att motsvarande lindring i rust- och roteringsbesvären skall komma
alla rust- och roteringsskyldige till godo efter enahanda grunder och bestämmelser,
som finnas i gällande lag af den 5 juni 1885 angående lindring
i rust- och roteringsbesvären; samt

d) att erforderliga medel till ersättning åt rusthåll och rotar för det
berörda lindring motsvarande belopp måtte anvisas;

motion n:o 10, af herr Tass Olof Larsson m. fl., med hemställan:
att Riksdagen måtte besluta afskrifning af återstoden af de å viss
jord hvilande grundskatter samt motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären
;

att denna afskrifning måtte ske på det sätt, att det tre sjundedelar
af de återstående sjuttio procenten afskrefves från och med år 1S88, ytterligare
två sjundedelar från och med år 1889 och återstående två sjundedelar
från och med 1890; samt

att Riksdagen måtte å riksstatens 4:de och 5:te hufvudtitlar anvisa de
för en sådan lindring af rustnings- och roteringsbesvären erforderliga belopp;
motion n:o 12, af herr Lasse Jönsson i Sandby, som föreslagit,
att Riksdagen, under förutsättning af motsvarande lindring i rustningsoch
roteringsbesvären, ville, i enlighet med kongl. kungörelsen den 5 juni
1885, angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter, besluta,
att nedsättning uti den kronan behållna grundskatt ä hemman och lägenheter
af skatte- eller frälsenatur, å sådana hemman och lägenheter af krononatur,
som enligt hittills gällande föreskrifter kunde till skatte köpas, å
ecklesiastikstatens boställen samt å hemman och lägenheter, som innehades
af enskildt verk, menighet eller inrättning, likasom ock uti presternas utlagor,
skulle ega rum med ytterligare trettio procent af grundskattens eller
utlagornas belopp, hvilken nedsättning skulle inträda från och med år 1888;
motion n:o 13, af densamme, med förslag,
att Riksdagen måtte för sin del besluta:

l:o) att i rustnings- och roteringsbesvären skulle för år 1888 och
framgent lindring ega rum med ytterligare trettio procent af dessa besvärs

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

3

uppskattade värde, på sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser
och undantag, som i lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären
af den 5 juni 1885 omförmäldes; och

2:o) att ett ytterligare förslagsanslag a 1,330,000 kronor skulle, under
benämning: »lindring af rustnings- och roteringsbesvären», bland fjerde hufvudtitelns
ordinarie anslag, näst efter anslaget till »indelta arméns befälsaflöning»
uppföras;

motion n:o 17, af herr J. Sjöberg i Bodaryd, som hemstält, att Riksdagen
måtte besluta:

a) att från och med 1888 nedsättning skulle ytterligare ega rum med
40 procent af den å viss jord i kronans jordeböcker och räkenskaper upptagna
grundskatt;

h) att denna nedsättning af grundskatten skulle verkställas efter samma
grunder och bestämmelser, som funnes stadgade i kongl. kungörelsen af den
5 juni 1885, angående nedsättning i de på viss jord h vilande grundskatter;

c) att från och med 1888 ytterligare 40 procent lindring i rust- och
roteringsbesvären skulle komma alla rust- och roteringsskyldige till godo efter
enahanda grunder och bestämmelser, som funnes i nu gällande lag af den 5
juni 1885, angående lindring i rust- och roteringsbesvären; och

<l) att Riksdagen måtte bevilja ett förslagsanslag i 1888 års riksstat
af 3,974,000 kronor till den sålunda af motionären föreslagna nedsättning i
grundskatter och lindring i rust- och roteringsbesvären, eller besluta minskning
i beräkningen af inkomsten af grundskatten för år 1888 med det belopp, som
motsvarade 40 procent nedsättning deraf, och under fjerde och femte hufvudtitlarne
anvisa det anslag, som erfordrades till lindring af fyratio procent af
rust- och roteringsbesvären;

hvarjemte motionären, för den händelse att detta förslag icke kunde
tillvinna sig Riksdagens bifall, såsom alternativt förslag hemstält, att Riksdagen
mätte besluta :

a) att den grundskatt, som nu funnes upptagen i kronans jordebok
och som skulle utgöras af hemman eller lägenhet, måtte för år 1888 nedsättas
med tio procent och sedan för hvart och ett af de näst derpå följande nio åren
minskas med enahanda belopp eller tio procent årligen, så att omförmälda
grundskatt vid 1897 års slut icke vidare skulle åligga de hemman eller lägenheter,
som nu utgjorde densamma, och att för 1888 och de derpå följande
nio åren statsverkets inkomst af grundskatten måtte beräknas med det
minskade belopp, som för hvarje af dessa år sålunda återstode; och

b) att för år 1888 lindring i rust- och roteringsbesvären skulle ega
rum med 10 procent af de rust- och roteringsbesvär, som nu återstode, sedan
den genom lagen af den 5 juni 1885 erhållna lindring af samma besvär af -

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

räknats, och sedan för hvart och ett af de näst derpå följande nio åren
enahanda lindring ske med tio procent, så att vid 1897 års utgång lindring
erhållits till hela det belopp af kostnaden för rust- och rotehället, som vore
beräknadt i förenämnda lag, och att dessa lindringar skulle komma vederbörande
till godo på enahanda sätt, som i sagda lag vore bestämdt, äfvensom
att Riksdagen måtte besluta att i 1888 års stat uppföra under fjerde
och femte hufvudtitlarne det anslag, som för lindringens utbetalande erfordrades
å dessa hufvudtitlar, samt att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen det belopp å fjerde och femte hufvudtitlarne,
som erfordrades för lindringens utbetalande under hvart och ett af
ifrågavarande nio år, och sedan derefter hela rust- och roteringskostnadens
upptagande i enlighet med det belopp, som beräknades i omförmälda lag;

motion n:o 26, af herr N. Nilsson i Yrängebol, som föreslagit, att
Riksdagen måtte besluta afskrifning under år 1888 af en sjundedel af den
på jorden återstående grundskatt samt en lika lättnad i rustnings- och roteringsbesväret,
och att denna afskrifning å grundskatter samt lättnad i roteringsbördan
måtte fortgå under hvart och ett af de derpå följande sex åren
med en sjundedel, så att alla sådana onera komme att upphöra med år 1894;

motion n:o 49, af herr J. Anderson i Tenhult, i hvilken motion föreslagits,
att Riksdagen måtte besluta:

l:o) att under år 1888 afskrifves en sjundedel af den på jorden återstående
s. k. grundskatt och under hvart och ett af de följande sex åren en
sjundedel, så att all dylik skatt med 1894 upphör;

2\o) att rustnings-, roterings- och båtsmansskyldigheten under år 1888
erhåller en lindring i rustnings- och roteringsbesvären med en sjundedel af
den beräknade återstående kostnaden och sedan under hvart och ett af de
sex följande åren en lika stor nedsättning; och

3:o) att erforderliga medel till ersättning åt effektiva rusthåll och rotar
mätte af Riksdagen anvisas;

samt slutligen motion n:o 104, af herr A. Hansson i Solberga, som
anhållit, att Riksdagen för sin del måtte besluta:

l:o) att från och med 1888 en ytterligare nedsättning af trettio procent
å den på viss jord hvilande grundskatt skall ega rum i öfverensstämmelse
med de i kongl. förordningen den 5 juni 1885 härom stadgade grunder;

2:o) att från och med 1888 en ytterligare lindring i rustnings- och
roteringsbesvären skall ega rum med trettio procent af dessa besvärs uppskattade
värde, på sätt och under iakttagande af de särskilda bestämmelser
och undantag, som härom finnas meddelade i kongl. förordningen angående
rustnings- och roteringsbesvären af den 5 juni 1885; samt

3:o) att erforderliga medel till ersättning åt effektiva rusthåll och

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

5

rotar för det berörda lindring motsvarande belopp måtte å riksstatens 4:de
och 5:te hufvudtitlar af Riksdagen anvisas.

Vid behandling inför Kong! Maj:t den 9 januari 1885 af det förslag
till nedsättning i grundskatterna, som sedermera framlades för 1885 års
Riksdag och af Riksdagen antogs, ingick biand motiven härför, enligt hvad
af det vid den kongl. propositionen i ämnet fogade statsrådsprotokollet öfver
finansärenden inhemtas, bland annat, att genom berörda förslag frågan om
skattelindring komme att ställas på den ståndpunkt, att man definitivt beslutade
den nedsättning i grundskatten, hvartill man funne de närvarande förhållandena
föranleda, och läte denna nedsättning genast inträda, men öfverläte
åt framtiden att bestämma, huru med den återstående grundskatten borde
förhållas. Vid tillämpningen af ett sådant förfarande vore dock angeläget,
att den nedsättning, som skedde, ej måtte inskränkas till en ringa del af
grundskatten, utan tilltagas temligen betydlig. Det läge nemligen vigt deruppå,
att regering och Riksdag befriades från att är efter år syssla med
grundskattefrågan, så att de ostörda af den måtte kunna egna sig åt det
vigtiga samhällsarbete, som i öfrigt vore statsmagterna anvisadt. Men i
samma mån nedsättningen gjordes mindre, i samma män skulle anspråket på
en ytterligare nedsättning snarare göra sig gällande, hvaremot en större
minskning på en gång lemnade förhoppning, att man skulle låta grundskattefrågan
ligga nere under så många år, att man skulle hinna på erfarenhetens
väg öfvertyga sig om den gjorda nedsättningens följder ur finansiel synpunkt.

Då den i öfverensstämmelse med en sådan uppfattning af 1885 års
Riksdag beslutade skattelindringen, hvilken inträdt från och med år 1886,
sålunda i afseende å allenast ett års skatter tillämpats, synes tiden ej ännu
vara inne att besluta ett ytterligare fortskridande på ifrågavarande skattelindringsväg,
helst den i sammanhang med skatten edsättningen beslutade
ökade värnpligten ännu endast till en ringa del hunnit tillämpas.

Emot samtliga nu framlagda förslag till nedsättning i grundskatterna
och lindring i rustnings- och roteringsbesvären har utskottet velat erinra,
att den ifrågasatta skattelindringen icke blifvit sammanbunden med ökade
förpligtelser i afseende å landets försvar. I sitt i detta ämne vid 1885 års
riksdag afgifna utlåtande (n:o 27) har statsutskottet åberopat hvad till härofvan
omförmälda statsrådsprotokoll yttrats derom, att, ehuruväl talande skäl
kunde anföras för en förändring i vårt skatteväsende med afseende å rustnings-
och roteringsbesvären samt grundskatterna, oberoende af försvarsfrågan,
hade, ä andra sidan, äfven från dem, hvilka ansåge sig sjelfva vara mot -

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

ståndare till dessa frågors sammanknytande med hvarandra, förnummits vid
andra tillfällen uttalanden, som vittnade om den största oro för lösningen af
endera frågan, utan att någon åtgärd vidtoges med den andra. Da man
kände, huru meningarne vore delade i dessa frågor, så att somliga, med intresse
uteslutande för försvarsfrågan, endast obenäget ville göra något medgifvande
i fråga om grundskatterna, under det att andra, äfven erkännande
försvarets brister och villiga att afhjelpa dessa, dock fordrade såsom en
gärd af rättvisa och billighet, att en utjemning af dessa skatter och besvär
egde rum samtidigt med påläggande af ökade förpligtelser för försvaret,
måste man komma till öfvertygelse derom, att en samverkan af de§sa intressen
och skilda åskådningssätt här, likasom i så många andra fall, vore
förutsättningar för en lösning, som icke skulle vara af beskaffenhet att endast
tillfredsställa den ena delen åt de i beslutet deltagande.

Utskottet, som, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, icke funnit
sig böra biträda de framlagda förslagen om skattelindringar, har tillika velat
framhålla, att det enligt utskottets uppfattning torde vara vanskligt att
allenast på enskilda motionärers framställningar besluta åtgärder i frågor af
så omfattande betydelse som de förevarande. I detta fall synes en utredningerforderlig
för utrönande, huruvida statsverkets finansiella ställning medgifver
de ifrågasatta skattelindringarna. Derest den minsta af de nu föreslagna
skattenedsättningarna, eller tjugu procent af grundskatterna och motsvarande
lindring i rustnings- och roteringsbesvären, blefve af Riksdagen
beslutad, skulle, i enlighet med de vid 1885 års skattenedsättning gjorda
beräkningarna, densamma föranleda en kostnad för staten af nära två millioner
kronor. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida statsverkets finansiella
ställning under den närmaste tiden må kunna medgifva en dylik kostnad,
och i allt fäll kräfves härom en utredning, som endast genom Ivongl. Maj:ts
föranstaltande torde kunna åstadkommas.

Utskottet hemställer alltså:

1:o) att förenämnda motioner, i hvad de afse nedsättning i
de på viss jord hvilande grundskatterna, icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt
2:o) att förenämnda motioner, i hvad de afse lindring i rustnings-
och roteringsbesvären, icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 juni 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Reservationer:

af herrar grefve G. Sparre, friherre F. von Essen, II. P. P. Tamm
och friherre P. von Kramer, i fråga om motiveringen;

af herr friherre B. A. Leijorihufvud, som anfört:

»Jag är fullt villig medgifva att hvar och en beskattning, som är tillkommen
för fyllande af statens behof, äfven må upphöra, så snart det med
någorlunda visshet motses att staten utan känbara olägenheter kan undvara
densamma, och under mitt nu ganska långvariga deltagande i riksdagsarbetena
har jag röstat för många »afskrifningar» eller eftergifter af skatter, som tyngt
än på den ena, än på den andra industrien eller samhällsklassen. Men då
jag ej kunnat vinna någon sådan visshet att staten kunde, utan blifvande
svårigheter, afstå från en inkomst, har jag ej heller kunnat rösta för upphörande
af den beskattning, hvarifrån samma inkomst härflyter. Huru gerna
jag än vill bidraga att skaffa lindring åt en samhällsklass, som för det närvarande,
likasom snart sagdt hela vår industri och alla våra fastighetsegare, i
stad som på land, lider af ett som jag hoppas öfvergående svårt betryck, så
kan jag dock ej för närvarande rösta för ett statens afstående från en så
betydande inkomst som den, hvilken skulle följa af en ytterligare eftergift af
ända till 20 proc. af grundskatterna. Den mycket positiva försäkran, som för 2 år
sedan uttalades om landets otvifvelaktiga förmåga att utan saknad kunna
undvara dessa skatter, synes redan vara nära att blifva vederlagd af omisstydliga
fakta, ty man behöfver ej vara begåfvad med någon stor siareförmåga
för att förutse, att vi nalkas ett nedgående af statens inkomster och en
tid, då det blir svårt att få statsregleringarne att gå i hop. Att med en
sådan utsigt för ögonen afskrifva en skatteinkomst af 2 millioner synes mig
ingalunda klokt —helst då fråga är om en skatt, som, huru hans historiska
uppkomst än må vara beskaffad, dock genom århundradens häfd förlorat all
den karakter af orättvisa, som möjligen, och i hvad fall som helst endast till
en del, vidlådde hans begynnelse, och som redan i många mansåldrar varit
obestridd och erkänd såsom fast och rättvis. Blifver, sedan den är eftergifven,
följden att landets finanser fordra ökade inkomster, och man då tillgriper den
utvägen att till ersättning för den sekelgamla skatten pålägga en annan
samhällsklass en ny skatt, så må jag väl ega rätt säga, att det är en ny
orättvisa, som de lidande ej torde bära utan berättigad klagan.

Hvad angår den afskrifning af indelningsverket, eller rättare den statens
aflösning af detsamma, som nu är ifrågasatt, kan jag ännu mindre rösta der -

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

för, liksom jag ej heller 1885 röstade för den afskrifning, som då egde rum.
Denna afskrifning har fört samma missgynsamma inflytande på våra finanser
som grundskatteafskrifningen, och bör redan af detta skäl ej få ske, då tiderna
hota med statsbrist. Men jag har mot denna afskrifning det än starkare
skäl, att den bereder öfvergången till att såsom bas för hela vår stam antaga
det i alla andra länder utdömda värfningssystemet. Jag vill i det längsta
vidhålla den förhoppning att, då indelta armén en gång afträder, han måtte
få en efterträdare, som ej är grundad på en så falsk princip.

Man yrkar nu, och detta är det nja uti denna sak, på en betydlig,
från en del håll en fullständig afskrifning af både grundskatter och indelningsverk,
utan att ens sätta i fråga den allra minsta förbättring i vårt svaga

försvar, än mindre en ny förstärkt härordning, hvarom fråga var ännu 1873,
ocli dertill tror man sig kunna påräkna bifall af både Riksdag och regering!
För min del kan jag ej vara med derom»;

af herrar C. Ifvar sson, N. Petersson, C. J. Petersson och A. Svensson;

af herrar N. Olsson, vice talmannen S. Nilsson, P. O. Hörnfeldt, O.

Jonsson, P. Pehrson, A. Persson, N. Persson och N. Nilsson, livilka sistnämnda
åtta ledamöter ansett utskottets yttrande och förslag böra hafva
följande lydelse och innehåll:

»Då Riksdagen, jemlikt skrifvelse den 20 maj 1885, biföll Kongl.
Maj:ts förslag om nedsättning med trettio procent i de på viss jord hvilande
grundskatterna och en motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
åberopade Riksdagen två omständigheter, hvilka, enligt Riksdagens förmenande,
vore af stor vigt vid grundskattefrågans pröfning, nemligen dels jordbrukets
tryckta ställning och dels det gynsamma tillstånd, hvari statsverkets finanser
befunno sig. Om än statsverkets finansiella ställning för närvarande icke är
så fördelaktig, som den visade sig vid 1885 års riksdag, torde densamma
dock ingalunda lägga hinder i vägen för en ytterligare utsträckt skattelindring;
och beträffande jordbrukets ställning torde det tryck, hvaraf detsamma nu
lider, vara än ytterligare ökadt och således innefatta ännu större anledning
till åtgärd från statsmagternas sida än som förefans vid tiden för den senast
beslutade skattenedsättningen. De bekymmer, jordbrukets tryckta ställning
framkallat, synas nemligen utskottet vara så allvarligt grundade och allmänt
rådande, att de med nödvändighet påfordra, att åtgärder vidtagas till lättande
af jordbrukarnes svårigheter; och oafsedt huruvida äfven andra utvägar skulle
kunna förefinnas för ett dylikt ändamåls främjande, föreställer sig utskottet,
att närmaste åtgärden för betryckets lindrande erbjuder sig i en skattenedsättning,
der sådan kan ske.

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

9

Redan vid föregående behandling af hithörande frågor hafva framdragits
talande skäl för lindringar i rustnings- och roteringsbesvären samt
grundskatterna, oberoende af försvarsfrågan. Nu anförda förhållanden torde
jemväl vara af den afgörande betydelse, att de i och för sig påkalla en
afskrifning af någon del af nämnda skatter och besvär. Men då utskottet
på grund häraf ansett sig böra föreslå en sådan afskrifning, har utskottet,
som i hufvudsak velat ansluta sig till det af herr H. Andersson i förenämnda
motion framstälda förslag, icke trott sig böra tillstyrka dess
utsträckning till större del af ifrågavarande skatter och besvär än tjugu
procent deraf. Härigenom skulle sammanlagda skattelindringen komma att
uppgå till hälften af dessa skatters och besvärs belopp. I fråga om den
återstående hälften af dessa onera torde dess aflyftande från jorden möjligen
böra ställas i samband med en förstärkning af försvaret, samt derjemte påkalla
nya eller ändrade bestämmelser i såväl bevillningsförordningen som de på
densamma i vissa delar byggda kommunalförfattningarne. Den nu ifrågasatta
skattelindringen åter, såsom afseende endast ett af trängande behof påkalladt
lättande af jordbrukets skattebördor i hufvudsaklig del, synes deremot icke
påkalla några åtgärder i berörda hänseenden.

Den minskning i statsinkomst, som den vid 1885 års riksdag beslutade
nedsättningen i grundskatterna skulle medföra, och den förhöjning i statsutgift,
som skulle uppstå genom den i form af kontant bidrag till de rustningsoch
roteringsskyldige vid samma riksdag beredda lindringen, beräknades uppgå
till ungefär 2,980,000 kronor och hafva i verkligheten utgjort omkring

2.850.000 kronor. En ytterligare afskrifning med tjugu procent af dessa
skatter och besvär skulle alltså medföra inkomstminskning och statsutgift till
sammanlagdt omkring 1,900,000 kronor. Enligt hvad utskottet här ofvan
antydt, synes 1888 års budget utan skatteförhöjning kunna vidkännas en
sådan inkomstförminskning och utgiftsstegring; och får utskottet i förenämnda
afseende för det närvarande endast erinra, att, till följd af innevarande
Riksdags redan fattade beslut angående vissa anslagsfrågor, de af Kongl.
Maj:t föreslagna statsutgifterna för år 1888 komma att nedgå med omkring

1.300.000 kronor, och tillgångarne för samma år ökas med 200,000 kronor.

I sammanhang med den vid 1885 års riksdag beslutade lindringen i

rustnings- och roteringsbesvären uppfördes å fjerde hufvudtiteln under benämning
»lindring af rustnings- och roteringsbesvären» ett förslagsanslag af

1.330.000 kronor och å femte hufvudtiteln jemväl ett förslagsanslag å

162.000 kronor under enahanda benämning, hvilket sistnämnda anslag Kongl.
Maj:t ansett för år 1888 böra nedsättas till 140,000 kronor.

Naturligtvis bör den nu ifrågasatta nedsättningen i grundskatterna och
lindringen i rustnings- och roteringsbesvären ega rum i enahanda ordning
Bih. till Biksd. Prof. 18*7. MS. 4 Sami, 1 Afä. 31 Raft.

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

och efter samma grunder, som bestämdes vid den år 1885 beslutade skattenedsättningen;
och lära alltså de i kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 angående
nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter och i den samma
dag utfärdade lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären
meddelade föreskrifter i tillämpliga delar höra lända till efterrättelse vid den
fortsatta skattelindringens genomförande. Yid sådant förhållande, och då uträkningar
i vederbörlig ordning verkstälts för nedsättning med trettio procent
i grundskatterna och kontant bidrag till de rustnings- och roteringsskyldige,
motsvarande likaledes trettio procent af dessa besvärs uppskattade värde,
torde numera de för en ytterligare lindring i berörda skatter och besvär
med tjugu procent erforderliga uträkningar och åtgärder icke föranleda några
svårigheter. I öfverenstämmelse med förut gjorda beräkningar torde följaktligen
hvartdera af förenämnda, å fjerde och femte hufvudtitlarne uppförda
förslagsanslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären böra höjas med två
tredjedelar, derom utskottet, efter det Riksdagen fattat beslut i föreliggande
frågor, kominer att afgifva den särskilda framställning, som kan af beslutet
föranledas.

Då, såsom ofvan är nämndt, utskottet funnit, att den ifrågasatta
skattelindringen under närvarande förhållanden icke bör utsträckas längre än
med tjugu procent, hvarigenom den, sammanlagd med den redan förut
beslutade lindringen, skulle komma att uppgå till femtio procent af dessa skatter
och besvär, hyser utskottet på samma gång den på statsmagternas redan
fattade beslut och gjorda uttalanden grundade åsigt, att framdeles en
fortsatt skattelindring bör ega rum, på det att grundskatterna samt rustnings-
och roteringsbesvären omsider må helt och hållet, upphöra. En
sålunda ytterligare fortsatt afskrifning och lindring skulle emellertid, enligt
hvad förut är antydt, möjligen böra sättas i samband med andra frågor.
Utredning i detta afseende torde alltså böra föregå beslutet om ytterligare
lindring i förevarande skatter och besvär, om hvilken utrednings föranstaltande
framställning torde hos Kongl. Maj:t böra göras. Med afseende å de
fullständiga undersökningar, hithörande frågor redan förut underkastats, och
då det torde vara af stor vigt att berörda skatteförhållanden må varda så
snart som möjligt slutligen ordnade, har utskottet, i öfverensstämmelse med
hvad herr H. Andersson i ofvan åberopade motion föreslagit, ansett sig böra
hemställa, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj: t anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes redan till nästkommande Riksdag framlägga förslag i fråga om afskrifning
af återstående grundskatter samt fullständigt upphörande af rustningsoch
roteringsbesvären.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa:

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

11

A. att Riksdagen må besluta:

a) att från och med år 1888 en ytterligare nedsättning med
tjugu procent i de på viss jord liviiande grundskatter, i
öfverensstämmelse med de i kongl. kungörelsen den 5
juni 1885 stadgade grunder och vilkor, skall ega rum; och

b) att från och med år 1888 en ytterligare lindring i
rustnings- och roteringsbesvären skall ega rum med tjugu
procent af dessa besvärs uppskattade värde efter enahanda
grunder och bestämmelser, som finnas stadgade i lagen
af den 5 juni 1885 angående lindring i rustnings- och
roteringsbesvären; samt

c) att hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
till nästkommande Riksdag framlägga förslag så väl i fråga
om successivt eftergifvande af återstående grundskatter,
som ock derom, att rustnings- och roteringsbesvären i deras
nuvarande form må kunna samtidigt med grundskatterna
minskas och upphöra;

B. att samtlige ifrågavarande motioner i öfrigt icke må till
någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.»