Statsutskottet» Utlåtande N:o 47.
1
N:o 47.
Ank. till Riksd. kansli den 2 juni 1887, kl. 2 e. in.
Utlåtande, med anledning af väckta motioner angående nya grunder
för statens embets- och tjenstemäns aflöning m. m.
(lista och 2:dra U. A.)
I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 12) har herr Alfr.
Bexell på anförda skäl föreslagit, att Riksdagen måtte besluta,
dels att till Kongl. Maj:t aflåta en skrifvelse med begäran att Kongl.
Maj:t täcktes till nästa Riksdag låta utreda och uppgöra en reglering af
samtliga statens embets- och tjenstemäns löner, byggd på grunderna af
nuvarande kontanta lönebelopp, omsatt i naturaprodukter, till hälften råg
och hälften korn efter ett tjuguårigt medelmarkegångspris från 1866 till
och med 1886, samt att såväl särskild! utgående tjenstgöringspenningar,
ålderstillägg och pensioner blifva efter samma grunder beräknade för att
alltsammans sedermera utgå efter årets markegångspris; och att i afvaktan
härå, vid utnämning till embete eller tjenst, måtte i de utfärdade
fullmagterna eller konstitutorialen intagas vilkoret, att den utnämnde
är skyldig underkasta sig de förändrade lönevilkor, som af Riksdag
och regering kunna blifva beslutade;
dels ock att till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett förslagsanslag å
femhisen (5,000) kronor till bestridande af kostnaderna för utredningen
af den sålunda begärda löneregleringen.
Enahanda förslag har ock blifvit i en inom Andra Kammaren väckt
motion (n:o 66) framstäldt af herr A. E. Petersson i Hamra m. fl.
Inom Riksdagen hafva under den senare tiden förekommit uttalanden,
att om på sin tid dyrtidstilläggen och de derpå följande löneregleBih.
till Riksd. Prot. 1887. B. 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft.
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 47.
ringarna, hvilka i allmänhet medfört förhöjning i statens embets- och
tjenstemäns aflöningar, kräfdes af billig hänsyn till då rådande förhållanden,
så vore det ock i sin ordning att, om och när en ändring inträdt
i de förutsättningar, under hvilka löneförbättringarna beviljats, en
skälig jemkning i aflöningarna vidtoges.
Ett sådant betraktelsesätt ligger onekligen till en del till grund för
motionärernes förslag, men med afseende på det föreslagna sättet att främja
det i motionerna afsedda syftet synes den anmärkning med fullt fog kunna
göras, att detta sätt är mycket inveckladt. Redan den utredning, för
hvilken motionärerne vilja att Riksdagen skall anslå medel, skulle, för
att varda fullständig, blifva tidsödande och dessutom medföra stora kostnader.
Och när den en gång vore färdig, måste tillämpningen af de
nya grunderna för aflöningarna af lätt insedda skäl blifva ytterst svår,
särskildt med afseende å markegångssättningen, der stridiga intressen
måste komma att göra sig gällande. Jemväl andra olägenheter skulle
uppstå af den ifrågasatta förändringen, hvilken i många afseenden är
otidsenlig.
Dessutom får utskottet erinra, att, då frågan nyligen förevarit om
rättighet för kronoarrendatorerne att utgöra sina arrenden efter markegångspris,
Riksdagen ej godkänt den sålunda ifrågasatta förändring, ehuru
den i fråga om arrendeafgifter synes ligga närmare till hands och hafva
vida mera afsevärda skäl för sig än beträffande embets- och tjenstemäns
löner.
Utskottet hemställer alltså,
att de i förevarande ämne väckta motionerna ej må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 juni 1887.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Stockholm, Ivar Raeggströms Boktryckeri, 1887.