4

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

stämda inlösen af skattefrälseräntor och af kronotionde, som
innehafves under enskild eganderätt, må fortfarande ega
rum, derest vederbörande egare, som vill begagna sig af
denna inlösen, derom i den ordning, samma författningstadgar,
gör anmälan inom utgången af år 1888; och

b) att herr Sundlings förenämnda motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 juni 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

N:o 44.

Ank. till Riksd. kansli den 21 juni 1887, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ersättning af statsmedel
åt egare af skattefrälséhemman, hvars ränta icke
hlifvit af statsverket inlöst.

(I. A).

I fråga om beviljande af ersättning af statsmedel åt egare till skattefrälsehemman,
hvars ränta icke blifvit af statsverket inlöst, har inom Riksdagen
i nedannämnda, till statsutskottet remitterade motioner följande förslag
blifvit framstapla, nemligen:

i motion n:o 2 inom Första Kammaren af herr A. Bergström, som
föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att statsverket skall från
och med nästkommande år 1888 och framgent hålla jordegare till skattefrälsehemman,
hvars enligt förordningen den 11 september 1885 inlösbara

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

5

ränta icke blifvit af statsverket från vederbörande ränteegare inlöst, skadeslös
på det sätt, att statsverket för hvarje år till jordegare utbetalar skilnaden
mellan det belopp i penningar, hvarmed han lagligen måste till vederbörande
ränteegare utgöra skattefrälseräntan, och det belopp, hvarmed han,
om inlösen af räntan skett, skulle hafva fått erlägga den till Kong! Maj:t
och kronan;

i motion n:o 21 inom Andra Kammaren af herr P. S. Petersson i
Brystorp, som hemstält, att från och med den tid, andra skattehemman
åtnjutit 30 procents afdrag å grundskatterna, staten måtte bidraga med 30
procent af utgiften för de skattefrälseräntor, som utgå till enskild person,
samt härmed fortfara, intill dess skattefrälseräntorna blifvit af statsverket
inlösta; samt

i motion n:o 36 inom sistnämnda kammare af herr Folke Andersson,
som likaledes hemstält, att i de fall, då inlösning af skattefrälseräntor icke
på frivillighetens väg kan genomföras, de skattskyldige måtte berättigas att
af statsmedel erhålla ersättning med 30 procent af de skattefrälseräntor, de
kunna visa sig hafva till vederbörande räntetagare utgifvit, och att för
sådant ändamål Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts förfogande anvisa ett
förslagsanslag af 10,000 kronor att från och med detta år årligen utgå.

G-enom kongl. förordningen den 11 september 1885 stadgades, att de
räntor å skattefrälsehemman, hvilka genom köp, byte eller gåfva kommit
från kronan i enskild persons eller verks, menighets eller inrättnings ego
och icke blifvit med jordeganderätten förenade, skulle, i mån som vederbörande
egare derom framställde anbud, för statsverkets räkning inlösas,
samt vidare att vederbörande egare, som ville begagna sig af den i förordningen
bestämda inlösen, borde inom ett år från författningens dag derom
göra anmälan hos kammarkollegium eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Den vid Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof fogade finansplan gifver vid handen,
att inom den i anförda förordning bestämda tid saluanbud i förenämnda afseende
inkommit till en beräknad sammanlagd lösesumma af 2,884,232 kronor
75 öre, under det att statens utgifter för inlösen af ifrågavarande utskylder
jemte kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbetseller
hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom beräknats till närmare
4,000,000 kronor; och då den väsentligaste delen af sistnämnda utgiftssumma
utan tvifvel är beräknad för skattefrälseräntornas inlösen, torde häraf uppenbarligen
framgå, att en stor del af dessa räntor icke blifvit inom den bestämda
tiden anmälda till inlösen. I händelse af Riksdagens bifall till ett
af utskottet i särskildt utlåtande denna dag framstå ldt förslag i fråga om
förlängd tid för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor m. m., lära visser -

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

ligen ännu en del dylika räntor komma att statsverket till inlösen hembjudas;
men i allt fäll torde åtskilliga egare till skattefrälseräntor underlåta att
anmäla räntorna till inlösen, och under alla förhållanden synes denna inlösen,
derom anmälningar enligt utskottets förenämnda förslag må afgifvas intill
1888 års utgång, komma att till följd af den mödosamma utredning, som
måste föregå densamma, först efter ytterligare ett eller annat år kunna till
alla delar verkställas.

Yid sådant förhållande, och då ju Riksdagens beslut om inlösen för
statsverket af skattefrälseräntorna är hufvudsakligen föranledt af den på
rättvisa och billighet grundade åsigt, att ifrågavarande räntegifvare, livilkas
räntor, oberoende af deras samtycke, öfverlåtits från kronan i enskild ego,
må komma i åtnjutande af samma lindring, som under senare tider kommit
öfrige räntegifvare till del, har utskottet funnit motionärernas omförmälda
framställningar beaktansvärda.

Egare af skattefrälsehemman, hvilkas ränta blifvit af staten inlöst,
hafva derigenom, och då hemmanen i och med denna inlösen erhållit kronoskatte
natur, dels berättigats att erlägga räntan efter dess omsättning i penningar
och fixering samt dels kommit i åtnjutande af den beslutade afskrifningen
med 30 procent ä grundskatterna.

Hvad ränteomsättningen i penningar beträffar, synes det för nu ifrågavarande
ändamål ej behöfligt att fatta ett beslut, som skulle nödvändiggöra
uträkningar i berörda hänseende beträffande de oinlösta skattefrälseräntorna.
En dylik omsättning kan naturligsvis i fråga om dessa räntor ej af staten
föreskrifvas. Den skulle således icke blifva effektiv, utan företagas endast
för att tjena till ledning vid beräkning af en jemförelsevis ringa del af den
ersättning, som borde räntegifvarne beredas, och utan tvifvel, genom de för
densammas bestämmande erforderliga uträkningar, föranleda större arbete och
svårigheter, än som komme att motsvaras af den förmån för räntegifvare,
som af densamma skulle kunna följa.

Deremot har utskottet ansett sig böra biträda det af samtlige ofvannämnda
motionärer omfattade förslag, att enahanda förmån, som genom afskrifning
af 30 procent å grundskatterna blifvit innehafvare af öfriga skattehemman
beredd, äfven må komma egare af skattefrälsehemman till del.

Yid öfvervägande af det sätt, hvarpå den nu ifrågasatta skattelindringen
må kunna omförmälda räntegifvare beredas, har utskottet funnit den
enklaste utväg vara, att desse skattskyldige må af staten tillerkännas en
ersättning, motsvarande 30 procent af värdet af de skattefrälseräntor, de
till ränteegarne utbetalt.

Den nu ifrågasatta godtgörelsen till räntegifvare, hvilkens inlösbara
ränta icke blifvit af statsverket från vederbörande ränteegare inlöst, synes

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

7

utskottet dock icke böra beräknas retroaktivt, i synnerhet som, enligt hvad
utskottet inhemtat, en stor mängd inom den föreskrifna tiden inkomna anmälningar
ännu icke blifvit inom vederbörande embetsverk slutbehandlade;
utskottet har derför, i enlighet med hvad herr Bergström föreslagit, ansett
den tid, från hvilken räntegifvarne må komma i åtnjutande af den ifrågasatta
skattelindringen, böra beräknas från början af nästkommande år 1888.

Hvad angår den utgift för statsverket, som genom den ifrågasatta
ersättningen till vissa egare af skattefrälsehemman skulle föranledas, så kan
nu icke närmare beräknas det belopp, hvartill vare sig- de ännu qvarstående
eller de vid innevarande års slut oinlösta skattefrälseräntorna kunna uppgå.
Men, enligt hvad ofvan meddelats, har statens utgift för inlösen af samtliga
skattefrälseräntor m. m. beräknats till närmare 4,000,000 kronor, och äro
anmälningar om inlösen inkomna för räntor till beräknad lösesumma af i
rundt tal 2,880,000 kronor. Man torde kunna antaga, att största delen af
dessa räntor blifva under innevarande år inlösta, då vid årets slut skulle
återstå oinlösta skattefrälseräntor till värde af omkring 1,200,000 kronor.
Om denna summa beräknas såsom räntornas kapitalvärde, motsvarar densamma,
efter en räntefot af fyra för hundrade, årliga utskylder till belopp af
48,000 kronor, och för att bereda dessa en lindring, motsvarande den med
trettio procent gjorda afskrifningen å grundskatterna, skulle alltså erfordras
en årlig statsutgift af 14 å 15,000 kronor, hvilken dock succesivt i mån af
räntors inlösen komme att nedgå. Utskottet har emellertid icke ansett att,
på sätt i herr Folke Anderssons ofvannämnda motion är föreslaget, något
särskildt anslag bör för detta ändamål i riksstaten uppföras, utan torde, i
likhet med -livad vid det af 1885 års Riksdag fattade beslutet om skattefrälseräntornas
inlösen egde rum, statskontoret erhålla bemyndigande att förskjuta
hvad som erfordras för ifrågavarande godtgörelse till vissa räntegifvare,
och de förskjutna beloppen sedermera anmälas hos Riksdagen till ersättande.

Utskottet får alltså med anledning af ifrågavarande motioner hemställa:

l:o) att Riksdagen må besluta, att egare till skattefrälsehemman,
hvilkas skattefrälseräntor icke blifvit inom 1887 års utgång
af statsverket från vederbörande ränteegare inlösta,
må berättigas att af statsmedel erhålla ersättning med
trettio procent af de skattefrälseräntor, de kunna visa sig
hafva efter nämnda tid till ränteegarne utgifvit; samt

2:o) att de belopp, som för omförmälda ändamål kunna ifrågakomma
att af statsmedel gäldas, må förskjutas af till -

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

gängliga medel, hvarefter förskotten böra hos Riksdagen
till ersättande anmälas.

Stockholm den 21 juni 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

N:o 45.

Ank. till Riksd. kansli den 21 juni 1887, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen till statsverket af
frälseskatteräntor och om statsbidrag för samma räntors
utgörande tills vidare.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad motion
(n:o 22) har herr P. G. Petersson i Brystorp föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta, att räntor å hemman och lägenheter af frälseskatte natur
måtte ställas i likhet med skattefrälseräntor och således af statsverket inlösas,
samt att under tiden, till dess en sådan inlösen blifvit verkstäld, staten
måtte bidraga med 30 procent till de utgifter, som för frälseskatteräntor
utgå till enskild person.

Då med anledning af Riksdagens skrivelser den 11 maj 1884 och
den 12 maj 1885 genom kongl. förordningen den 11 september sistnämnda
år medgivits, att skattefrälseräntor må för statsverkets räkning inlösas, har,
enligt hvad af Riksdagens berörda skrivelser framgår, afsigten varit att be -