4

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

N:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 21 juni 1887, kl. 1 e. m.

Memorial, angående
fordran för

afskrifning af riksgäldskontorets återstående
ett Vesterås domkyrkokassa beviljadt län.

(R. A.)

Rikets ständer beviljade vid 1856, 1857 och 1858 års riksdag, till
reparationer å Vesterås domkyrka och åtskilliga förändringar uti samma
kyrka, ett lån å 22,500 rdr rmt, som skulle få räntefritt innehafvas
till 1860 års slut, men derefter återbetalas genom årligt erläggande af
sex procent utaf lånesummans belopp; hvarvid räntan skulle godtgöras
efter fyra för hundra årligen utaf det obetalda kapitalbeloppet och det
öfriga komma att utgöra afbetalning å detsamma.

Sedan detta lån år 1858 utbetalts och liqviderna derå under åren
1861—1875 så fortgått, att kapitalåterstoden vid 1876 års början utgjorde
13,594 kronor 10 öre, befriade 1876 års riksdag enligt dess underdåniga
skrifvelse den 5 maj 1876 (n:o 26), med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
domkyrkokommissionen från och med början af år 1876 från erläggande
af ränta och amortering å omförmälda lån, dock under förutsättning
dels att Vesterås och S:t Ilians församlingar förklarade sig
afstå från ett visst af dem gjordt förbehåll för bänkhyresersättnings
höjande och dels att domkyrkokommissionen, mot erhållande af berörda
eftergift från erläggande af ränta och amortering å det ifrågavarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

5

statslånet, åtoge sig att börja och, utan anspråk på vidare statsbidrag,
fullborda domkyrkotakets omläggning med koppar i enlighet med ett
af professoren E. von Rothstein upprättadt förslag.

Fullmäktige i riksgäldskontor^ hafva i en den 24 nästlidne februari
till statsutskottet aflåten skrifvelse meddelat, att Vesterås och S:t
llians församlingar med anledning häraf afstått från det nyss antydda
förbehållet; hvaremot domkyrkokommissionen i underdånig skrifvelse den
29 november 1876 anmält, att, enär kommissionens samtliga ledamöter
endast i egenskap af embets- och tjenstemän fått sig ålagd vården om
domkyrkans angelägenheter, kommissionen icke kunde underkasta sig
det af riksdagen för beviljandet af befrielse från erläggande af ränta
och amortering å omförmälda lån stadgade vilkor, att domkyrkokommissionen
skulle åtaga sig att börja och fullborda domkyrkotakets omläggning
med koppar.

I följd häraf har under åren 1876 —1885 erläggandet till riksgäldskontoret
af de föreskrifna annuiteterna med 1,350 kronor årligen fortsatts,
så att nu af lånet återstå oguldna endast 3,914 kronor 32 öre
jemte 4 % ränta derå från och med den 1 januari 1886.

Emellertid har, på sätt fullmäktige vidare tillkännagifva, domkyrkokommissionen,
enligt hvad den i skrifvelse den 10 juni 1886 anfört,
låtit under år 1880 verkställa en fullständig reparation å öfre
brottet å domkyrkans tak med nya bräder, takstolar och kopparplåt
samt under år 1881 utföra en dylik reparation å kyrkans nedre tak,
allt i öfverensstämmelse med professoren von Rothsteins förslag; på
grund hvaraf och då derjemte under år 1884 på domkyrkans egen bekostnad
tornspiran blifvit omtäckt med ny kopparplåt och nya bräder,
samt åtskilliga större utgifter för reparationer å domkyrkan m. m. förestode,
domkyrkokommissionen hos Kongl. Maj:t hemstält, att, då de
förutsättningar, hvarunder Riksdagen medgifvit befrielse för domkyrkokassan
att från och med början af år 1886 erlägga ränta och amortering
å ifrågavarande lån, blifvit uppfylda, i det Vesterås och S:t Ilians
församlingar afstått från det af dem gjorda förbehåll och domkyrkokommissionen
börjat och utan anspråk på vidare statsbidrag fullbordat
domkyrkotakets reparation och omtäckning med ny kopparplåt i enlighet
med professoren von Rothsteins förslag, domkyrkokassan måtte
komma i åtnjutande af den af 1876 års riksdag beviljade förmån och
sålunda återbekomma de annuiteter som med 1,350 kronor årligen blifvit
under tio år från och med 1876 till och med 1885 till riksgäldskontoret
erlagda samt befrias från att vidare erlägga ränta och

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

amörtering å samma statslån; öfver hvilken ansökning fullmäktige i
riksgäldskontoret den 14 augusti 1886 afgifvit utlåtande till Konungen.

Vid detta ärendes föredragning den 3 december nästlidne år har
Kongl. Maj:t, enär de för eftergift å 1858 års statslån stadgade vilkor
blifvit uppfylda, funnit godt förklara Vester ås domkyrkokassa vara befriad
från att vidare erlägga ränta och amortering å nämnda lån; hvaremot
Kongl. Maj:t funnit frågan om återbekommande af redan erlagda
annuiteter å lånet icke till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda; hvilket
blifvit genom Kongl. Maj:ts bref af sistnämnda dag fullmäktige till
kännedom meddeladt.

Den annuitet å lånet, som med 1,350 kronor den 31 december
1886 förfallit, bar i öfverensstämmelse härmed ej blifvit till riksgäldskontoret
erlagd.

Fullmäktige, som ej ansett sig ega utan Riksdagens medgifvande
afskrifva ifrågavarande fordran, hafva, under åberopande af hvad här
ofvan meddelats, hemstält, att statsutskottet ville hos Riksdagen föreslå,
att Riksdagen måtte medgifva, att återstoden 3,914 kronor 32 öre,
jemte 4 % ränta derå från och med den 1 januari 1886, af riksgäldskontorets
fordran för det till reparationer å Vesterås domkyrka och
förändringar uti samma kyrka år 1858 utbetalda lån å ursprungligen
22,500 rdr rmt finge ur riksgäldskontorets räkenskaper afskrifvas.

Utskottet har ej något att erinra mot hvad sålunda blifvit föreslaget,
utan hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att återstoden, 3,914
kronor 32 öre, jemte 4 % ränta derå från och med
den 1 januari 1886, af riksgäldskontorets fordran
för det till reparationer å Vesterås domkyrka och förändringar
uti samma kyrka år 1858 utbetalda lån å
ursprungligen 22,500 rdr rmt ur riksgäldskontorets
räkenskaper afskrifves.

Stockholm den 21 juni 1887.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf Sparre.