Statsutskottets Memorial N:o 35.

1

N:o 35.

Ank. till Riksd. kansli den 16 juni 1887, kl. 12 midd.

Memorial, med anledning af erhållen äterremiss af en fråga angående
de kongl. teatrarne.

(2:a U. A.)

Sedan Kongl. Maj:t i propositionen angående statsverkets tillstånd
och behof under sjunde hufvudtiteln, i sammanhang med begäran om
anslag till uppehållande af de kongl. teatrarnes verksamhet under spelåret
1887—1888, föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, dels att de
kongl. teatrarnes verksamhet finge, under spelåret från och med den
1 juli 1887 till den 1 juli 1888, för statens räkning fortgå vare sig å
båda teatrarne eller allenast å stora teatern, med rätt för Kongl. Maj:t
att under nämnda spelår på arrende upplåta dramatiska teatern med
tillhörande materiel åt den eller de personer, som kunde finnas hugade
och skickliga att derstädes på ett konsten värdigt sätt uppehålla den
dramatiska verksamheten, med skyldighet för upplåtelsetagaren att tidtals
låta å stora teatern emot viss ersättning och med rätt att dervid
begagna denna teaters materiel uppföra större skådespel, äfvensom på
de vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma,
dels ock att den arrendesumma, som till följd af berörda upplåtelse
kunde komma att tillflyta statsverket, finge användas såsom bidrag till
uppehållande af den lyriska verksamheten å stora teatern, hade statsutskottet
i sitt utlåtande n:o 7 a, jemte förslag under utlåtandets mom. a)
och b) i fråga om de begärda anslagen, tillika under mom. c) hemställt
om bifall till Kongl. Maj:ts förslag beträffande dramatiska teaterns
upplåtande på arrende och arrendesummans användande.

Bih. till Riksd. Prot. 1887. B. é Sami. 1 Afd. 22 Höft.

1

2

Statsutskottets Memorial N:o 35.

I fråga om anslagen för uppehållande af de kongl teatrarnes
verksamhet har Riksdagen, efter gemensam omröstning i enlighet med
den af statsutskottet i punkten 2:o af dess memorial n:o 28 föreslagna
voteringsproposition, beslutat att, för uppehållande af teaterverksamheten
under spelåret 1887—1888, utöfver det å ordinarie stat uppförda
anslag af 60,000 kronor, till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett
kreditiv å 25,000 kronor, att användas endast i den mån anslaget å
ordinarie stat, Kongl. Maj:ts enskilda bidrag till teatrarne samt teatrarnes
öfriga inkomster icke förslå till bestridande af utgifterna för ifrågavarande
verksamhet, dock med vilkor, att statsmedel utöfver sålunda
bestämda anslag icke må för de kongl. teatrarne användas.

Den i utskottets ofvanberörda hemställan under mom. c) åt dess
utlåtande n:o 7 a omförmälda fråga om dramatiska teaterns upplåtande
på arrende har deremot af båda kamrarne visats åter till utskottet;
och har utskottet under punkten 3:o af sitt memorial n:o 28 meddelat,
att utskottet, sedan sig visat, huru den under punkten 2:o af samma
memorial föreslagna, ofvan åberopade gemensamma omröstning utfallit,
komme att till Riksdagen afgifva yttrande och förslag i anledning af
den sålunda erhållna åtei’remiss.

Härvid anser sig utskottet böra i minnet återkalla, att enligt
statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 25 april innevarande ar,
sidd. 83 och 84, de hufvudgrunder för upplåtelsen, hvilka enligt föredragande
departementschefens mening borde iakttagas, voro följande:

»Dramatiska teaterns hus med dithörande inventarier äfvensom
alla till nämnda teater hörande dekorationer, attributer, möbler och
kostymer m. m. skulle upplåtas på ett år från och med den 1 nästkommande
juli emot en årlig hyresafgift af 15,000 kronor. Sjelfva
byggnaden skulle underhållas af kronan genom öfverintendentsembetet:
men scenen, salongen, öfriga till konsortiet upplåtna lokaler, maskinerier
samt lösboet skulle underhållas af konsortiet samt borde återlemnas
i minst lika godt skick som vid tillträdet. Konsortiet hade ock att
försäkra lösboet mot eldskada. Verksamheten på dramatiska teatern,
som, i öfverensstämmelse med hvad hittills varit vanligt, hufvudsakligen
komme att omfatta det moderna skådespelet, borde i anseende till så väl
val af stycken som deras utförande motsvara de anspråk, som kunde
ställas på en kongl. teater. Chefen för finansdepartementet skulle ega
att för tillsyn öfver teatern anställa en inspektör, hvilken hade rätt till
friplats å teatern och vore berättigad att förbjuda uppförandet af teaterstycken,
som han ansåge ovärdiga en kongl. scen. Det skulle åligga
konsortiet att, efter direktionens för de kongl. teatrarne bestämmande
och mot ersättning, hvarom nämnda direktion hade att med konsortiet

Statsutskottets Memorial N:o 35.

3

träffa närmare aftal, låta personalen vid dramatiska teatern tre gånger
i hvarje månad, från och med september till och med maj, å stora
teatern uppföra större skådespel, dervid, om så erfordrades, stora teaterns
materiel finge begagnas. Om Riksdagen eller andra för teatrarnes
fortsatta verksamhet i oförändradt skick lemnade anslag till enahanda
belopp, som nu utgå, eller om Riksdagen vägrade bifalla förslaget om
dramatiska teaterns upplåtande på arrende, skulle det uppgjorda aftalet
förfalla; och komme i sådant fall direktionen öfver de kongl. teatrarne
att öfvertaga de kontrakt, som konsortiet före fattandet af'' sådant beslut
ingått med sujetter om engagement vid teatern, likasom direktionen
skulle ersätta konsortiet kostnad för anskaffande af teaterstycken och
utskrifning af roller».

Ett eventuelt kontrakt i öfverensstämmelse med de sålunda angifna
hufvudgrunder lärer redan finnas upprättadt. Då utskottet i sitt
utlåtande n:o 7 a hemstälde om bifall till Kongl. Maj:ts förslag om
rätt att på arrende upplåta dramatiska teatern, föreslog utskottet i
sammanhang härmed ett sådant beslut i fråga om teateranslagen, att
anslag till enahanda belopp, som nu utgå, skulle komma att lemnas
för teatrarnes fortsatta verksamhet i oförändradt skick; och skulle,
om detta förslag bifallits, det således hafva stått Kongl. Maj:t öppet
att, utan hinder af det eventuelt uppgjorda kontraktet, hvilket i sådan
händelse förfallit, taga frågan om vilkoren för dramatiska teaterns utarrendering
under förnyad ompröfning.

Nu synes deremot, så vidt utskottet är i tillfälle att bedöma förhållandet,
detta vara ett annat samt det eventuelt upprättade kontraktets
bestånd vara, om icke helt och hållet, så åtminstone i det närmaste
beroende på Riksdagens medgifvande.

Då Riksdagen beslutit att för uppehållande af teaterverksamheten
under spelåret 1887—1888, utöfver det å ordinarie stat uppförda anslag
af 60,000 kronor, till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett kreditiv å
25,000 kronor, att användas endast i den mån anslaget å ordinarie
stat, Kongl. Maj:ts enskilda bidrag till teatrarne samt teatrarnes öfriga
inkomster icke förslå till bestridande af utgifterna för ifrågavarande
verksamhet, dock med vilkor, att statsmedel utöfver sålunda bestämda
anslag icke må för de kong], teatrarne användas utan att dervid särskildt
fästa det medgifvande, att denna verksamhet finge i enlighet
med hvad Kongl. Maj:t föreslagit för statens räkning fortgå vare sig
å båda teatrarne eller allenast å stora teatern, torde vid sådant förhållande
Riksdagen icke nu mera kunna bifalla Kongl. Maj:ts begäran
om medgifvande till uttarrendering under nästa spelår af den dramatiska
teatern.

4

Statsutskottets Memorial N:o 35.

Utskottet hemställer alltså,

att frågan om Riksdagens medgifvande till den
dramatiska teaterns uttarrendering må anses hafva
förfallit.

Stockholm den 16 juni 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

af herrar grefve G. Sparre, friherre F. von Essen, E. Sederholm
och G. V. Schotte, hvilka ansett Riksdagens beslut böra så formuleras,
att i Riksdagens svar på Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning ut -

Statsutskottets Memorial N:o 35.

5

tryckligen; meddelades, att Kongl. Maj:ts berörda framställning icke
vunnit Riksdagens bifall, och alltså funnit klämmen böra affattas sålunda,

att Riksdagen må förklara, att frågan om Riksdagens
medgifvande till den dramatiska teaterns utarrendering
må anses hafva förfallit, och att Kongl.
Maj:ts framställning om berörda utarrendering således
icke vunnit Riksdagens bifall;

af herr friherre B. A. Leijonhufvud, som anfört:

»Jag anser att Riksdagens svar på Kongl. Maj:ts hemställan om
medgifvande till utarrendering af dramatiska teatern bör innehålla att:
då Riksdagen saknar tillräcklig insigt och kännedom om rättaste sättet
att ordna teatrarnes ekonomiska förvaltning, anser sig Riksdagen ej
böra uttala sig hvarken för eller mot den ifrågasatta utarrenderingen
af dramatiska teatern, utan öfverlemnar Riksdagen denna sak helt och
hållet åt Kongl. Maj:ts bedömande och afgörande. För den händelse
Kongl. Maj:t beslutar sig för den ifrågavarande utarrenderingen, medgifver
Riksdagen att den inflytande arrendeafgiften må användas till
upprätthållande af den stora teaterns verksamhet.»

I denna reservation har herr friherre R. von Krcerner instämt;

af herrar P. Pehr sson, A. Persson, N. Persson och Piss Olof Larsson,
hvilka ansett Riksdagens svar å Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
böra sålunda affattas:

»Då det anslag, Riksdagen alltsedan år 1883 anvisat för de kongl.
teatrarnes verksamhet, varit begränsadt till visst belopp och för beloppets
användande gjorts som ett uttryckligt vilkor, att utöfver detta
anslag inga statsmedel finge ytterligare användas, och då Riksdagen
hittills icke tagit del i teatrarnes verksamhet eller förvaltning, har
Riksdagen icke ansett Kong], Maj:ts framställning om Riksdagens medgifvande
till utarrendering af dramatiska teatern böra föranleda till
något uttalande från dess sida, utan öfverlemnar afgörandet härom åt
Kongl. Maj:ts bestämmande.»

Bih. till Riksd, Prof. 1887. B. 4 Samt. 1 Afä. 22 Höft.

2