StatsutsJcoltets Utlåtande N:o 22.

11

ning i ämnet, som finnes intagen i omförmälda statsrådsprotokoll öfver
ecklesiastikärenden, hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 28 maj 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 28 maj 1887, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning af en del af Tunga hed samt försäljningssummans
användande till inköp af nytt skjutfält för
gata artilleriregemente vid Remmene i Vester götland.

(I. A.)

Enligt hvad af ett vid Kongl. Maj:ts den 22 April innevarande
år till Riksdagen aflåtna proposition (n:o 23) fogadt statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden inhemtas, hade generalfälttygmästare!! och
chefen för artilleriet i en den 24 april 1886 till Kongl. Maj:t aflåten
skrifvelse erinrat, att han under de senare åren i flera memorial fäst
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att Tånga hed blifvit alldeles
oanvändbar såsom skjutfält för göta artilleriregemente, sedan regementet
erhållit nya långskjutande kanoner, och att såsom följd deraf förslag
blifvit väckta att antingen söka utvidga det till regementet upplåtna
område vid nämnda hed, eller ock anskaffa en ny skjutplats för regementet.

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

Förstnämnda förslag hade emellertid på grund af terrängförhållandena
visat sig ej kunna leda till målet; ty äfven om stora summor
nedlades på fältets utvidgning, skulle likväl den användbara delen af
skottlinie!), hvilken måste korsa vattendrag och vägar, ej erhålla tillräcklig
längd, utan att byggnaderna vid Vårgårda herrgård inlöstes,
hvarförutom skottliniens förlängning komme att infalla på marker, som
vore olämpliga för projektilers uppfångande.

Då härtill komme, att skjutfältet ej kunde erhålla nöjaktig bredd,
hade all tanke på Tånga heds bibehållande såsom skjutplats för göta
artilleriregemente, äfven under förutsättning af dess utvidgande, måst
uppgifvas, och det andra förslaget, eller anskaffande af ny skjutplats
åt regementet, ansetts böra tagas i närmare öfvervägande.

Af de undersökningar, som blifvit verkstälda i ändamål att utfinna
ett lämpligt skjutfält, beläget invid jernväg och ej för långt aflägset
vare sig från Göteborg eller Karlsborg, hvars positionsartilleri
i en framtid borde använda samma skjutplats som göta artilleri, hade
utrönts, att det enda fält, som för ifrågavarande ändamål vore fullt
lämpligt både genom sitt läge och sin storlek samt markens beskaffenhet,
utgjordes af ett område, som i sydlig rigtning sträcker sig från
den söder om Remmene kyrka nära intill vestra stambanan mellan Herrljunga
och Vårgårda befintliga sandåsen.

Det ifrågastälda skjutfältet, hvars beskaffenhet äfven medgåfve att
flera batterier kunde samtidigt derstädes öfva exercis med anspända
kanoner, hade, under förutsättning att hela det till en början ifrågasatta
området skulle förvärfvas, en utsträckning från jernvägen till vägen
vid den s, k. Källerbacken af 10,900 meter med en bredd af från 1,300
till 2,000 meter och ett ytinnehåll af 3,789 tunnland 16,8 kappland. Då
emellertid å nordliga delen deraf ett område, utgörande en areal af 330
tunnland 9,5 kappland, vid närmare undersökning visat sig kunna i följd
af terrängens beskaffenhet undvaras, mötte intet hinder att förminska
förstnämnda områdes ytinnehåll till 3,459 tunnland 7,3 kappland, utan
att den del af fältet, som vore användbar för artilleriets öfningar, derigenom
underginge någon förminskning i längd eller bredd. Härförutom
kunde ytterligare en förminskning åstadkommas genom uteslutande
af ett område uti fältets sydligaste del, hvilket ej vore behöfligt förr
än skjutning med positionsartilleriets pjeser kunde komma att ega rum;
arealen skulle derigenom minskas med 1,050 tunnland och det återstående
området således bestå af endast 2,409 tunnland 7,3 kappland
med en längd från skottliniens nollpunkt af 7,300 meter och en bredd
vexlande emellan 540 och 2,000 meter. Fältet blefve oaktadt de''uppgifna
förminskningarna ändå tillräckligt för fäitartilleriet, äfven om

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

13

skarpskjutning skulle företagas från det på 600 meters afstånd från
skottliniens nollpunkt belägna exercisfältet.

Chefen för artilleriet förutsatte emellertid, att icke ens sistnämnda
område borde redan nu i sin helhet förvärfvas. Oaktadt den föreslagna
inskränkningen vore arealen betydlig, och då mycken åkerjord förefunnes
i den sydliga delen af det senast ifrågasatta skjutfältet, skulle ett timligen
stort belopp erfordras för fältets förvärfvande. Den mark, som
utöfver det exproprierade området behöfdes för skarpskjutningarnes utförande,
skulle, enligt chefens för artilleriet åsigt, kunna genom särskilclt
aftal med respektive jordegare, på sätt förut vid andra skjutfält
egt rum, blifva tillgänglig under loppet af några dagar årligen i och
för måls uppställande och projektilers uppfångande.

Den del af det senast ifrågastälda fältet, som således nu borde
exproprieras, bestode, enligt af vederbörligen förordnad landtmätare
uppgjorda kartor och beskrifningar, af

åker ............................................................. 25,5600 hektar

äng .............................................................. 3,3210 ,,

utmark ................................................... 256,2700 ,,

impedimenta............................................ 4,7000 ,,

eller tillsammans 289,8510 hektar,

motsvarande 587,21 tunnland.

Kunde detta område förvärfvas, erhölles ej allenast passande plats
för erforderliga byggnaders förläggning, utan äfven lämplig mark för
utförande af regementets öfningar till fot och till häst samt dessutom
tjenliga uppställningsplatser för utförande af skarpskjutning under olika
förutsättningar.

Det sålunda föreslagna området hade en längd af 2,340 meter,
hvaraf den fördelaktigaste skottlinien upptoge 1,650 meter, samt en bredd
af 525 meter i norra och 1,340 meter i södra delen.

I sammanhang med frågan om förvärfvande af ett nytt skjutfält
för göta artilleriregemente, användbart äfven för fot- och hästexercis
under regementsexercisen, stode emellertid frågan om Tånga
heds bibehållande eller afyttrande för kronans räkning. Det nya fältet
skulle i allo kunna ersätta Tånga hed och dessutom bereda tillfälle
till öfningar i skarpskjutning, hvadan något skäl ej förefunnes att behålla
Tånga hed, utan borde densamma, med undantag af det område
som begagnas såsom kompaniskjutbana för ett kompani af hvartdera
utaf Vestgöta och Vestgötadals regementen, försäljas samt de å fältet
befintliga, af artilleriet begagnade byggnader nedtagas och förflyttas
till det 10 kilometer derifrån belägna Remmene.

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

Kostnaden för expropriation af det ifrågastälda skjutfältet och de
deraf föranledda arbeten, deribland flyttning från Tånga hed till Reminene
och uppsättning derstädes af omförmälda byggnader, hvilket sistnämnda
arbete anses föranleda en utgift af 16,200 kronor, beräknas
af chefen för artilleriet till 88,200 kronor.

Kunde emellertid Tånga hed få försäljas och den beräknade försäljningssumman,
enligt värdering uppgående till 6,200 kronor, användas
till gäldande af kostnaden för förflyttning af ofvannämnda byggnader,
minskades utgiftsbeloppet till 82,000 kronor.

Chefen för artilleriet hemstälde alltså, att, jemte det Kongl. Maj:t
täcktes medgifva, att nytt skjutfält vid Remmene måtte för göta artilleriregemente
inköpas och i sammanhang dermed de å Tånga hed nu befintliga
byggnader till det nya skjutfältet få förflyttas, Kongl. Maj:t
ville till Riksdagen aflåta proposition rörande dels tillstånd att få afyttra
Tånga hed med undantag af ofvannämnda till kompaniskjutbanor
för vestgöta och vestgötadals regementen erforderliga områden och
dels rättighet att få använda försäljningssumman till förflyttning af
omförmälda byggnader från Tånga till Remmenefältet.

Arméförvaltningen å artilleri-, intendents- och civila departementen,
hvars yttrande i ämnet infordrats, hade i sitt med anledning deraf
afgifna utlåtande ansett angelägenheten deraf, att åt göta artilleriregemente
bereddes ett nytt tidsenligt skjutfält, vara till fullo ådagalagd;
och som den vid Remmene angifna platsen äfven syntes arméförvaltningen
vara för ändamålet lämplig, tillstyrkte arméförvaltningen
bifall till hvad chefen för artilleriet föreslagit.

Uti skrifvelse den 10 sistlidne november hade chefen för artilleriet
vidare föreslagit, att, som göta artilleriregemente numera vore det
enda bland de garnisonerande regementena, der befäl och stammanskap
under regementsexercisen voro inqvarterade i tält, nödiga medel till
uppförande af befäls- och manskapsbaraeker å det nya skjut- och exercisfältet
samt till en del andra med Remmenefältets apterande till skjutfält
förbundna arbeten nu måtte med sammanlagdt 89,500 kronor varda
af Riksdagen äskade.

Sistnämnda förslag hade, enligt hvad i förberörda statsrådsprotokoll
vidare meddelas, icke synts herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
stå i oupplösligt samband med frågan om inköp
af nytt skjutfält, hvadan herr statsrådet icke kunnat biträda detsamma;
och hade vid föredragning den 31 sistlidne december af chefens för
artilleriet berörda framställning Kongl. Maj:t, på herr statsrådets tillstyrkan,
funnit detsamma icke böra för det närvarande till någon åtgärd
föranleda.

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

15

Den åsigt chefen för artilleriet och arméförvaltningen uttalat i
fråga om behofvet af nytt skjutfält för göta artilleriregemente delade
herr statsrådet deremot fullständigt. Det kunde också lätt inses att,
med den större skottvidd nutidens artilleripjeser erhållit, de äldre skjutfälten,
hvilkas utsträckning lämpats efter dåvarande pjesers skottvidd,
numera skulle visa sig otillräckliga; och då, hvad särskild! Tånga hed
anginge, någon utvidgning af skjutfältet derstädes, enligt hvad chefen
för artilleriet upplyst, icke kunde utan synnerligen betungande kostnader
ega rum, återstode ingen annan utväg än att inköpa ett nytt
skjutfält. Den plats, som af chefen för artilleriet i sådant afseende
föreslagits, syntes också väl vald. Nödig försigtighet borde dock bjuda
att, innan inköp af den nu ifrågastälda delen af Remmenefältet komme
till stånd, visshet vunnits derom, att den mark, som utöfver det till
inköp föreslagna området vid verkställandet af skarpskjutningar erfordrades,
kunde under den tid af året, då dylika öfningar påginge, få af
kronan på antagliga vilkor disponeras.

Slutligen hade herr statsrådet i sammanhang härmed upplyst,
att, enligt hvad arméförvaltningen tillkännagifvit, artilleriets reservationer
och allmänna besparingarne under 4:de hufvudtiteln lemnade
tillgång till betäckande af de utgifter, som utöfver försäljningssumman
för Tångahed erfordrades till inköp af Remmenefältet och deraf föranledda
arbeten.

I öfverensstämmelse med hvad herr statsrådet, på grund af hvad
sålunda förekommit, hemstält, har Kongl. Maj:t i ofvan omförmälda
proposition nu föreslagit Riksdagen att — under förutsättning att rättighet
att, för måls uppställande och projektilers uppfångande under
den tid hvarje år, då öfning i skarpskjutning å det till inköp föreslagna
fältet vid Remmene försigginge, disponera öfver erforderliga
delar af de till fältet angränsande jordområden, kunde på vilkor, som
Kongl. Maj: t funne antagliga, åt kronan förvärfvas, och att Kongl.
Maj:t till följd deraf beslöte, att fältet skulle till skjutfält för göta
artilleriregemente inköpas — medgifva, att Tånga hed måtte till den
del, som för två derstädes befintliga kompaniskjutbanor för vestgöta
och vestgötadals regementen ej toges i anspråk, få i den ordning, Kongl.
Maj:t funne lämplig, försäljas och köpeskillingen användas till bestridande
af kostnaderna för förflyttning från Tånga till Remmene skjutfält
af de å förstnämnda skjutfält uppförda byggnader, som af artilleriet
begagnats.

Statsutskottet har efter erhållen remiss tagit detta ärende i öfvervägande.
Det har härvid förefallit Utskottet, som om Tånga hed lämpligen
borde helt och hållet, och således äfven till den del deraf, som för

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

närvarande tages i anspråk till kompaniskjutbanor för vestgöta och
vestgötadals regementen, i ett sammanhang försäljas. Utskottet föreställer
sig nemligen, att ifrågavarande jordområde skulle, derest äfven
berörde del samtidigt afvttrades, betinga jemförelsevis högre försäljningspris,
än om samma del för omförmälda ändamål från försäljningen
undantoges; och å andra sidan torde det antagligen ej vara med svårighet
förenadt att anordna skjutbanor för nämnda regementen å det till
inköp ifrågasatta, på endast 10 kilometers afstånd från Tånga hed belägna
nya skjutfältet, utan att hinder derigenom skulle läggas för sistnämnda
fälts begagnande för göta artilleris ändamål, helst kompaniskjutöfningarne
torde kunna företagas å tider, då fältet icke tages i
anspråk för artilleriets räkning. Utskottet, som i öfrigt ej haft något
att erinra vid Kong!. Maj:ts berörda proposition, föreslår alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 maj 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.