6
Bankoutskottets Memorial N:o 5.
N:o 5.
Ank. till Kiksd. kansli den 7 juni 1887, kl. 10 f. m.
Memorial,- med hemställan om eftergift af tjenstemannen vid riksbankens
afdelning skontor i Göteborg J. Hallbergs betalningsskyldighet
för återstoden af ett emot falsk länehandling
till landtbrukaren F. Carlberg utgifvet län.
I en till bankoutskottet stöld samt till fullmägtige i riksbanken
den 21 december nästlidna år inkommen och af styrelsen lör afdelningskontoret.
i Göteborg tillstyrkt ansökning har föreståndaren för
kommissionsanstalten vid sagda kontor J. Hallberg, hvilken tecknat
ansvarighet såsom inlemnare för rigtigheten af en den 2 februari 1870
af landtbrukaren Fritiof Carlberg från Uddeholm hos afdelningskontoret
belånad skuldsedel å 3,800 kronor, hvarför såsom hypotek lemnats en
med numera aflidne kronolänsmannen C. J. Rylanders i Berghem namn
och sigill å samma belopp utfärdad förbindelse, som befunnits hafva
blifvit af lånesökanden Carlberg förfalskad, anhållit att, sedan i Carlbergs
numera afslutade konkurs afdelningskontoret fått uppbära 1,178
kronor 94 öre, och således återstode oguldna 2,621 kronor 6 öre jemte,
ränta, hvilka det ålåge Hallberg såsom inlemnare att gälda, befrielse
från denna skyldighet måtte Hallberg beviljas.
Sökanden har till stöd för sin begäran anfört, att på grund af
riksdagsbeslut det redan den 1 oktober 1872 blef honom, då varande
kamrerare vid kontoret, lika som öfrige tjensteman i riksbanken förbjudet
att i egenskap af kommissionär befatta sig med låneangelägen
-
Bankoutskottets Memorial N:o 5.
7
heter inom kontoret, utan att någon ersättning genom ökad lön eller
annorledes då lemnades; att aflöningen visserligen sedermera höjdes
för såväl kamreraren som öfrige tjensteman vid kontoret, men att'', då
sökanden såväl på grund af de med kamrerarebefattningen förenade
ansträngande kommissionsbestyr, från hvilka han fåfängt sökte befrielse,
som ock af helsoskäl nödgades vid 1875 års slut taga afsked från
kontoret och vid förnyadt inträde i bankens tjenst år 1876 till en
början tjenstgjort såsom extra-ordinarie tjensteman och sedermera såsom
ordinarie kontorsskrifvare samt sedan den 1 juni 1879 såsom
föreståndare för kominissionsanstalten, han icke vant i tillfälle att å
sina löneinkomster gorå några besparingar, i följd hvaraf det för sökanden
skulle falla sig särdeles tungt och till men för hans egen och
hans familjs framtida utkomst att nu, då han började blifva gammal
och sjuklig, nödgas utbetala ifrågavarande belopp; hvarjemte sökanden
i afseende å den ofvan omförmälda förfalskade lånehandlingen särskild!
meddelat, att efterapningen af C. J. Rylanders namn var så skickligt
gjord, att äfven det skarpaste öga ej skulle kunnat upptäcka handlingens
oäkta beskaffenhet, helst densamma derjemte var försedd
med Rylanders sigill, hvarförutom ej förefans minsta skäl att misstänka
något svek, enär förfalskaren förut ordentligt fullgjort sina förbindelser
till kontoret och ej på något sätt gjort sig ofördelaktigt känd.
Styrelsen för afdelningskontoret i Göteborg har på de af Hallberg
anförda skäl och med hänsyn dertill, att Hallberg under sin långa
tjenstgöring vid afdelningskontoret städse ådagalagt redbarhet samt
berömvärd flit och noggrannhet, tillstyrkt bifall till ansökningen.
Vid öfverlemnande till utskottet af de till ärendet hörande handlingar
hafva fullmägtige i riksbanken för egen del yttrat, »att, sedan
den s. k. inlemnareansvarigheten genom 1872 års Riksdags beslut upphörde,
de ansökningar, hvilka derefter förekommit om eftergift af
dylik ansvarighet,, blifvit delvis eller helt och hållet af utskottet förordade
och af Riksdagen bifallna». »Om», fortsätta fullmägtige, »ett
dylikt medgifvande med allt skäl kunde anses betänkligt, så länge det
var tjenstemännen tillåtet att fortfarande för egen räkning befatta sig
med kommissionärskap, äro förhållandena numera väsentligt ändrade.
De tillförene understundom betydliga inkomsterna af kommissionsgöromål
lemna ej vidare tillgång till betäckande af ådragen betalningsskyldighet,
och.så framt ej särskilda tillgångar finnas, blir det således
de vanliga årsinkomsterna af tjensten, som skola för ansvarighetens
betäckande tagas i anspråk. Men då Riksdagen helt och hållet borttagit
stadgandet om inlemnareansvarighet, torde det ej utan skäl kunna
8
Bankoutskottets Memorial N:o 5.
anses alltför häråt att af egne tjensteman utkräfva enahanda, under
andra, numera upphörda förhållanden åtagna ansvarighet medelst ingripande
på den för tjenstgöringen anslagna godtgörelse. På dessa
skäl och då, så vidt fullmägtige hafva sig bekant, Hallberg icke har
tillgångar, som sätta honom i tillfälle att utan rubbning i sina ekonomiska
förhållanden fullgöra den honom i förevarande fall åliggande
betalningsskyldighet, hafva fullmägtige, med fäst afseende jemväl på
hvad handlingarne innehålla såväl derom, att förfalskningen i fråga
var så skickligt gjord, att densamma svårligen kunnat genom granskning
af handlingen upptäckas samt att förfalskaren derförut gjort sig
inom kontoret väl känd, vid livilket förhållande det icke skäligen kan
läggas Hallberg till last, att han iklädt sig den ansvarighet, för hvilken
han häftar, som ock beträffande Hallbergs förtjenstfulla verksamhet i
och med utöfvandet af de befattningar, han i riksbankens tjenst innehaft,
funnit sig böra till bifall förorda den gjorda ansökningen.»
Bankoutskottet, som tagit dessa skäl under öfvervägande, har,
med gillande af de i fullmägtiges utlåtande angifna grunder för en
sådan eftergift, i betraktande af såväl Hallbergs ekonomiska ställning
som af de omständigheter, hvarunder han iklädt sig denna ansvarighet,
samt i öfverensstämmelse med hvad tillförene egt rum, ansett sig
böra tillstyrka,
att Riksdagen måtte befria tjenstemannen vid
riksbankens afdelningskontor i Göteborg J. Hallberg
från den honom genom inlemnareansvarighet ådragna
skyldighet att inbetala oguldna beloppet, 2,621 kronor
6 öre jemte ränta, å ett till landtbrukaren F. Carlberg
på af denne förfalskad säkerhetshandling ntgifvet
lån.
Stockholm den 6 juni 1887.
På bankoutskottets vägnar:
G. S. ÅK ER Hl ERM.
Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1887,