Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
{
N:o 8.
Ank. till Riksd. kansli den 21 juni 1887, kl. 6 e. in.
Betänkande, angående vilkoren för tillverkning af bränvin.
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 5 april 1886 anhållit, det Kong!
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
sådana ändringar i förordningen angående vilkoren för tillverkning af
bränvin den 2 juni 1882, som kunde leda till en mera betryggande
kontroll öfver bränvinsbeskattningen, och Riksdagen derjemte särskildt
anfört, att den i 30 § 1 mom. af berörda förordning innefattade straffbestämmelse,
enligt hvad erfarenheten ådagalagt, ej varit tillräckligt
verksam, så har nu Kongl. Magt uti nådig proposition, n:o 34, under
åberopande af densamma åtföljande protokoll öfver finansärenden för
den 10 december 1886 och den 13 maj 1887 samt med bifogande af
ett uti Kongl. Maj:ts högsta domstol den 21 februari 1887 hållet protokoll
öfver lagärenden, föreslagit Riksdagen att antaga ett med propositionen
öfverlemnadt. förslag till förordning angående vilkoren för tillverkning
af bränvin, att träda i kraft den 1 nästkommande oktober;
hvilket förslag är af den lydelse här efter finnes intagen.
Den kongl. propositionen har jemte två i ämnet inom Andra Kammaren
väckta motioner: n:o 88 af herr vice talmannen S. Nilsson, om
Bill. till Riksd. Prot. 1887. B. 5 Sami. 1 Afd, 6 Höft. 1
2 . Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
ändringar i kongl. förordningen om tillverkning af bränvin den 2 juni
1882 m. in., samt n:o 102 af herr Liss Olof Larsson, i hithörande delar,
om förhöjning af bränvinstillverkningsskatten och om fördelning af
samma skatt, förehafts till behandling af utskottet.
Af ofvan omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas de väsentligaste
olikheterna mellan nu gällande bränvinstillverkningsförordning och det
i Kongl. Maj:ts proposition innefattade förslag i ämnet äfvensom skälen
för de gjorda förändringarne.
De hufvudsakliga förändringarne äro, att noggrannare kontrollåtgärder
och strängare straff för försnillning af bränvin vid tillverkningen,
i likhet med hvad Riksdagen äskat, stadgats, hvarjemte tillkommit
förbud för bränvins tillverkning af vissa råmaterial samt medgifvande
af rättighet att återfå tillverkningsskatt för bränvin, som användes
för tekniskt eller vetenskapligt behof.
Hvad först anginge den noggrannare kontroll, som Riksdagen
ansett nödig, så ansåge Kongl. Magt, att de ej längesedan
inom ett par län yppade, bekanta förhållanden till fyllest ådagalagt
behofvet af skärpta bestämmelser i detta afseende. Kongl. Maj:t
hade derför framstält förslag såväl om förändrad ordning för kontrollörers
tillsättande som ock om någon förändring i sättet för deras
aflönande.
Enligt hittills gällande stadganden hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
varit den myndighet, hvilken det ålegat att utöfva tillsyn
öfver kontrollen af bränvinstillverkningen. Detta hade varit nödigt
på grund af bränneriernas stora antal den närmaste tiden efter husbehofsbränningens
afskaffande, de ofullständigare kommunikationerna
samt bristen på en fastare organiserad öfverkontroll i orterna. Förhållandena
vore nu ändrade. Bränneriernas antal hade, nedgått till
mindre än en tredjedel mot förut. Öfverkontrollörerne hade nu mera
ständig tjenstgöring, och kontrollen hade genom de nya sjelfverkande
apparaterna blifvit mera teknisk, i hvilken rigtning den äfven borde
utvecklas, framför allt genom strängare övervakning af inmäskningsarbetet
i brännerierna. Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå,
som enligt gällande instruktion hade att öfvervaka kontrollen å
bränvinsbeskattningen, vore numera genom förstärkt tjenstepersonal
och framför allt genom de lättade kommunikationerna satt i tillfälle
att omedelbart taga befattning med kontrollens detaljer, hvilka måste
vara mer eller mindre främmande för länsstyrelserna. Tiden syntes
Kongl. Magt derför nu vara inne att från länsstyrelserna till nämnda
centrala myndighet öfverflytta liandhafvandet af bränvinskontrollen.
Bevillningsutskottets Betänkande B:o 8. 3
Häraf följde äfven, att kontrollörerne, pa hvilka kontrollens säkerhet
ytterst berodde, borde tillsättas af denna myndighet. Genom en sådan
anordning skulle åtskilliga andra fördelar vinnas, såsom likformighet
och följdugtighet i kontrollörernes befordran och användning, utnämning
af endast sa stort antal kontrollörer, som vore nödvändigt,
tillfälle att förflytta kontrollör till annat öfverkontrollörsdistrikt och
derigenom erhålla fullt opartiska vitsord om honom samt utsigt, det
bättre qvalificerade personer än hittills skulle finnas villige att söka
kontrollörsbefattning. Byråns utnämningsrätt skulle naturligtvis, liksom
hittills länsstyrelsernas, vara begränsad af öf v erkontrollörens förslag.
Då det sätt, hvarpå ersättning till kontrollör nu utginge, icke vore
fördelaktigt, vare sig för kontrollörerne eller för kronan, föresloges nu
ett såväl för samtlige intresserade förmånligare och enklare som från
kontrollsynpunkt säkrare sätt; och vore ett förbättradt sätt äfven för
aflönande af tillsyningsmän vid bränvinsnederlagen i förslaget upptaget.
På senare tiden hade med synnerlig styrka framträdt fordran på
tull för majs, hufvudsakligen i syfte att derigenom förhindra dess användning
såsom råämne vid bränvinstillverkningen. Eu sådan tull
vore dock betänklig, ty derigenom stegrades priset på ett, särskildt
för svinafveln, godt foderämne. Kongl. Maj:t hade derför, tillmötesgående
de ofvan uttalade önskningarne, utan att försvåra användandet
af majs till annat bruk, i föreliggande förslag insatt ett förbud för
användande vid bränvinstillverkning af majs och dylika här i landet
ej alstrade råämnen.
Hvad åter anginge den ifrågasatta återbetalningen af tillverkningsafgift
för bränvin, som användes för tekniskt och vetenskapligt behof,
sa, både på senare tider från näringsidkare och vetenskapliga institutioner
till Kongl. Maj:t inkommit åtskilliga framställningar i detta syfte.
Enligt hvad kändt vore, kunde alkoholen icke umbäras för åtskilliga
tekniska och industriella ändamål. En följd häraf vore, att deri skatt,
som vore åsatt sprittillverkningen, måste utöfva ett väsentligt inflytande
på tillverkningskostnaden inom de yrken, der sprit användes för frambringande
af yrkenas produkter. Det vore dock obilligt och ekonomiskt
origtigt, att den skatt, som afsåge att träffa förtäringen af rusdrycker,
äfven drabbade det bränvin, som användes för tekniskt och
vetenskapligt behof. De gjorda ansökningarne vore derför i högsta
grad beaktansvärda. För att dock återbetalning af skatten skulle kunna
medgifvas, vore af nöden, att bränvinet denaturerades eller försattes
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
med främmande ämne, så att det blefve omöjligt att använda det
såsom njutningsmedel. Frågan hade äfven betydelse i statsfinansielt
hänseende. Inom landet användes enligt insamlade uppgifter, som dock
icke kunnat blifva fullständiga, för närvarande, vid förbrukning: i större
skala, för tekniskt behof årligen omkring 680,000 liter bränvin af normalstyrka,
motsvarande en tillverkningsskatt af 272,000 kronor.. Nu
bestående handelsgemenskap med Norge, der skattefrihet för sprit, till
vissa tekniska behof vore införd, syntes påkalla dylik frihet i Sverige,
emedan all konkurrens med norska varor, beredda med skattefri sprit,
vore, om varorna hit tullfritt infördes, omöjlig i samma mån som
spriten inginge såsom beredningsämne i dessa varor. Kongl. Maj:t
hade också i föreliggande förslag intagit föreskrifter om återbetalning
af tillverkningsafgiften för bränvin, som denaturerats. De närmare
föreskrifterna om kontroll m. m. hade dock Kongl. Maj:t icke ansett
vara af beskaffenhet att behöfva underställas Riksdagens pröfning.
Kongl. Maj:t har jemväl i andra delar af gällande förordning vidtagit
förändringar, hvilka dock icke äro af den omfattning, att för
dem här torde behöfva redogöras.
Vid behandlingen af ifrågavarande ärende har utskottet ansett
nödigt att för öfverläggning med afseende på art. IV, angående ansvarsbestämmelser,
och art, V, innefattande föreskrifter angående förordningens
verkställighet, sammanträda med lagutskottet; och lärer det
sålunda sammansatta utskottet, jemlikt 47 § riksdagsordningen, öfver
dessa delar af förslaget afgifva särskild! utlåtande, hvilket bevillningsutskottet
får
l:o
för Riksdagen anmäla.
Förutom det, att utskottet ansett förbudet för tillverkning af bränvin
med majs och dylika råämnen böra utgå ur förordningen, har utskottet
i Kongl. Maj:ts förslag vidtagit endast några obetydliga förändringar,
hufvudsakligen i afsigt att förtydliga deri gjorda bestämmelser;
och går utskottet nu, följande förslagets paragratföljd, att redogöra
för de ändringar, utskottet ansett sig böra vidtaga.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
5
§ 3.
Chefens för finansdepartementet yttrande till ofvanberörda statsrådsprotokoll
för den 13 nästlidne maj lyder i fråga om det i förslaget
intagna förbudet att använda majs och dylika ämnen sålunda:
»Bland de yrkanden på ändringar i tullagstiftningen, hvilka på senare
tider framträdt med synnerlig styrka, märkes fordran på tull för majs.
En dylik tull beslöts till och med af 1880 års Riksdag, ehuru densamma
åter afskaffades två år derefter. Eu mycket utbredd önskan
om åsättande af tull i detta fall gör sig emellertid fortfarande gällande
och har i motionsform uttalats äfven vid den innevarande riksdagen.
Hufvudsakliga syftet med denna tull är att genom majsens fördyrande
hindra eller åtminstone begränsa dess användning såsom råämne vid
bränvinstillverkningen. Mot denna tull och ett deraf verkadt förd}''--rande af varan har åter den betänklighet yppats, att man på samma
gång stegrade priset på ett godt foderämne, som egde en ganska vigtig
användning särskild! för svinafveln. Detta förhållande har föranledt
mig att taga i öfvervägande, huruvida man icke i lagstiftningen
om bränvinstillverkningen borde vidtaga förfoganden, som tillgodosåge
det ofvan angifna syftet med majstullen, utan att verka någon olägenhet
för dem, som önskade använda majs för utfodring eller andra ändamål.
Det efter min åsigt i allmänhet berättigade sträfvande! att, der
sådant kan undvikas, icke genom tullar å råämnen försvåra vilkoren
för en inhemsk industri eller fördyra dess produkter egen nemligen
icke tillämpning på bränvinstillverkningen, ty långt ifrån att ett fördyrande
af bränvinet af lagstiftaren anses såsom någon olägenhet, kan
man ju säga, att en sådan effekt just är denna lagstiftnings syfte. Om
således bränvinspriset skulle i någon mån stiga derigenom att icke
samma tillfälle som nu vidare stode tillverkaren öppet att använda majs
för bränning, bör detta ej vara egnadt att väcka någon betänklighet.
I fråga åter om hvad lagstiftningen i detta afseende bör stadga kunde
det visserligen ifrågasättas att låta en högre tillverkningsskatt drabba
det af majs framstälda bränvinet, men den kontroll öfver inmäskningen
en sådan anordning förutsätter är förbunden med synnerliga svårigheter,
så mycket större som det mångenstädes är endast tidtals majs
användes, under det att eljest inhemska råämnen inmäskas eller ock
majs brännes i blandning med andra ämnen. Jag har derföre ansett
mig böra föreslå ett fullständigt förbud mot majsens användning vid
bränvinstillverkning. Kontrollen öfver detta förbuds efterlefnad är ej
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
svår att verkställa, och icke heller i andra hänseenden behöfver man
befara några af so värda olägenheter af förbudet, då dels, såsom jag redan
antydt, ett möjligt fördyrande af bränvinet icke är egnadt att väcka
några betänkligheter och dels man icke har att frukta någon brist i
tillgången på eller svårighet att anskaffa andra råämnen för bränning,
så länge spannmål och potates äro vid införsel tullfria. Att det med
hänsyn till de grundsatser, man i allmänhet vill se tillämpade inom
näringslagstiftningen, kan synas såsom en oegentlighet att förbjuda en
industri att begagna ett visst råämne, som är af oskadlig natur, må
väl medgifvas, men bör ej i detta fall tillmätas något synnerligt afseende,
då hela bränvinslagstiftningen är en undantagslagstiftning, hvilken
redan i så många andra afseenden innehåller betydliga inskränkningar
i den frihet, som i allmänhet åtnjutes af andra, näringar, och detta äfven
der sådana ej påkallas ur kontrollsynpunkt. Det här föreslagna
förbudet är ock, såsom jag redan antydt, af beskaffenhet att dess efterlefnad
kan noggrant öfvervakas, ett förhållande, som icke alltid inträffar
med inskränkningar på näringsfrihetens område. Med majs
hafva likstälts ris och andra sådana råämnen, som äro af beskaffenhet
att icke kunna inom landet allmänneligen alstras, men hvilka dock hittills
haft ringa användning vid brännerierna i vårt land. För att göra
förbudet effektivt, kan det ej undvikas att belägga dess öfverträdande
med ansvar, då kontrollören ej eger makt att hindra tillverkningens
fortsättande, om han skulle finna majs användas vid inmäskningen.»
Uti sin här förut omnämnda motion n:o 88 inom Andra Kammaren
anför herr vice talmannen S. Nilsson, att många och berättigade klagomål
läte från hela landet höra sig öfver den betryckta ställningen.
Många botemedel för det onda hade försökts, men intet hade hjelpt.
Det vore derför en pligt för hvar och en att söka angifva något sätt,
som kunde anses verksamt till åstadkommande af bättre förhållanden.
Det hade för sist förflutna Riksdag bebådats, att K. Maj:t i ett förslag
till ny bränvinstillverkningsförordning ämnade intaga bestämmelser,
som skulle omöjliggöra bränvinstillverkning af en de! utländska produkter
för att derigenom förekomma konkurrens af dessa varor med
våra inhemska för bränvin stillverkningen användbara sädesslag. För
sin del ansåge motionären, att ett sådant förslag skulle hos Riksdagen
rönt framgång. För att visa, huru stor bränvinstillverkningen af
sådana sädesslag, som icke nödvändigt behöfde användas för bränvinstillverkningen,
vore, hade motionären gjort utdrag af tillgängliga statistiska
berättelser, hvaraf framginge, att under de tio tillverkningsåren
från och med 1876—77 till och med 1885—86 hade i medeltal årligen
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 7
för bränvin stillverkningen användts 471,954 kg. hvete, 8,369,236 kg.
*''af 7,357,722 kg. majs samt dessutom under två år i medeltal
1,095,906 kg. ris äfvensom under ett år 45,399 kg. stärkelse och unT51-
ett annat ar 597,405 kg. darry. Motionären hade med stöd af
dessa siffror beräknat, att antagligen l af landets hela bränvinstillverkning
vore till väsentligaste delen eu produkt af utländska sädesslag,
ror att åstadkomma hvad motionären åsyftade, vore lättaste medlet
att belägga alla ^ ofvannämnda varor med tull; och skulle motionären
understödja en sådan åtgärd, såvidt den endast berörde de sädesslag
som. ej odlades i landet. Det kunde icke heller möta några synnerliga
svårigheter att förbjuda bränvinstillverkning af majs, ris, stärkelse,
darry och dylika varor, eller åsätta sådan tillverkning högre skatt än
annan.
Herr vice talmannen föreslår derför eu förändring i gällande förordning
om bränvins tillverkning i syfte,
''»dels alternativt att tillverkning af bränvin måtte förbjudas af majs
ris, stärkelse och darry; eller '' J 1
att allt det bränvin, som _ tillverkas af majs, ris, stärkelse eller
darry, måtte åsättas en tillverkningsskatt utöfver den nu bestämda med
20 öre eller till 60 öre pr liter;
oc}: Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kong!. Maj.t täcktes låta utarbeta och till nästa Riksdag afgifva förslag
till sådana bestämmelser, att tillverkning af bränvin utaf utländskt
hvete och råg antingen förbjudes eller ock åsättes förhöjd tillverkningsskatt,
samt i sammanhang härmed låter utreda och för Riksdagen
föreslå sådana åtgärder, som möjliggöra export till utlandet af bränvin
som mom landet tillverkas.»
Mot den sista delen af herr vice talmannens gjorda förslag får utskottet
till en början anmärka, att det är snart sagdt omöjligt att åvägabringa
en så noggrann kontroll, att vid inmäskningen utländsk råg
eller hvete kan skiljas från svensk.
Hvad vidare angår den i nyssnämnda förslags senare alternativ
föreslagna skatt å bränvin, tillverkadt af majs, ris, stärkelse och darry,
så blefve en sådan skatt genom sin storlek'' detsamma som ett förbud
för tillverkning med begagnande af dessa råämnen. Dessutom måste
da äfven en särskilt sträng kontroll införas vid inmäskningen och
denna underkastas vilkor och inskränkningar, som kunde kännas särdeles
betungande.
Kongl. Maj:ts förslag åter om förbud för tillverkning af majs och
dylika råämnen, med hvilket förslag bemälde motionärs första alternativ
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
i det närmaste öfverensstämmer, finner utskottet leda till ett allt för
strängt förmynderskap, då det, huru omsorgsfullt en näring än är begränsad,
dock bör stå hvar och en fritt att välja det råmaterial, han
finner för näringens utveckling fördelaktigast. Ett ej ovigtigt skäl
för att underlåta att stadga ett sådant förbud torde äfven vara, att ett
stort antal af brännerierna i landet äro helt och hållet hänvisade
att bränna af majs och andra dylika i Kongl. Maj:ts förslag afsedda
ämnen, då potatis icke kan med fördel och i tillräcklig mängd för
dem erhållas, hvarför dessa brännerier, derest ett sådant ifrågasatt
förbud infördes i förordningen, icke kunde längre uppehållas och i
och med nedläggandet af rörelsen blefve nästan värdelösa för egaren.
Förbigås bör ej heller, att ett förbud i ofvan angifna _ retning, som
hade till syfte ''att monopolisera bränvin sbränningen af inhemska produkter,
särskildt af potatis, måhända komme att uppmuntra till
import från utlandet af potatis till de trakter, der sådan icke finnes i
tillräcklig mängd, en följd som förslagets upphofsman törhända icke
tänkt sig eller åtminstone icke afsett.
Utskottet har derför i sitt förslag till förordningen uteslutit förbudet
att tillverka bränvin af majs och dylika ämnen.
§ 10.
Då man icke kan säga, när skatten för tillverkadt bränvin kommer
att erläggas, och då stundom bränvinet obeskattadt utföres ur landet,
hafva de här i l:a mom. använda orden »erläggas tillverkningsskattv ansetts
böra utbytas mot orden )>tillverkaren påföras skatt».
Vidare har af den senare punkten i samma mom., hvilken innefattar
sättet för uppbörden, bildats ett särskildt mom. 2. Den förra
punkten rörer uteslutande debiteringen. Till följd af denna ändring
har derjemte en obetydlig formel ordförändring vidtagits i början af
detta 2:a mom. Derjemte hafva följdrigtigt mom. 2 och 3 i Kongl.
Maj:ts förslag åsatts respektive n:is 3 och 4.
I sin inom Andra Kammaren väckta motion n:o 102 har herr Lisa
Olof Larsson anmärkt, att flere förslag till befrämjande af nykterlietssträfvandet
kunde framställas. Ett af de mera verksamma, som tillika
vore lätt att genomföra, vore rusdryckernas fördyrande, en åtgärd, mot
hvilken ingen befogad anmärkning syntes motionären kunna göras, då
spritdrycker icke kunde räknas till nödvändighetsvaror, och den förhöjda
skatten således blefve frivillig af dem, som begagnade rusdrycker.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
9
Motionären föreslår derför,
»att den nuvarande bränvinstillverkningsskatten 40 öre per liter
måtte höjas till 60 öre per liter, och att nu stadgade afgifter vid införsel
af sprithaltiga varor jemväl måtte höjas med 50 procent.»
Vidare anmärker motionären, att då kommunalskatterna, i synnerhet
på landsbygden, stigit betydligt och hotade att ytterligare stegras,
måste någon hjelp lemnas kommunerna. Det vore billigt att dessa,
som Unge försörja, dem, som fallit offer för bränvinets missbruk, äfven
finge del af bränvinstillverkningsskatten.
_ Under förutsättning, att Riksdagen bifaller motionärens här ofvan
angå fn a förslag, hemställes vidare, att Riksdagen måtte besluta,
»att af den inflytande bränvinstillverkningsskatten eu tredjedel fördelas
emellan landets samtlig^ kommuner efter folkmängd».
En förhöjning, sådan som motionären föreslagit, med 50 procent innebär
enligt utskottets åsigt allt för stora vådor och olägenheter. Man
har icke heller tillförene, då förhöjning skett, ökat bränvinstillverkningsskatten
med så stort relativt eller absolut belopp. Tydligt är
äfven, att ju mera skatten höjes, dess större blir frestelsen att undansnilla
bränvin från beskattning, då fördelen af den olagliga handlingen
ökas. Smuggling af bränvin från Danmark, der tillverkningsskatten
är omkring 9 öre för liter, skulle i följd af den stora vinst, den
medförde, blifva alltför inbringande, och mången kunde derigenom lockas
att trotsa den dermed förenade fara. Vådan af allt för stor olikhet
i bränvinsbeskattningen inom närgränsande länder har ock till fullo
ådagalagts annorstädes inom Europa.
Med stöd af hvad här ofvan blifvit uttaladt, har utskottet icke i
anledning af motionen vidtagit någon förändring i 10 8 af Rond.
Maj:ts förslag.
Beträffande senare delen af motionen, mot hvilken för öfrigt kan
anmärkas, att deri innehållna förslag skulle göra kommunerna, mera än
nyttigt vore, intresserade i bränvinstillverkningen, lärer denna del förfalla,
då . den derför betingade förutsättningen, tillverkningsafgiftens
höjande, icke kommer till stånd.
§ 16.
Som det är tänkbart, att vid eu inträffande prisstegring det kan
komma i fråga att exportera rått bränvin, så bör det beredas bränneriegare
tillfälle härtill utan att först behöfva erlägga skatten. UtBili.
till Riksd. Prot. 1887. B. ö Stim!. / Afd. 0 ljuft, 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
skottet har derför i denna § infört ett tillägg, gående ut på att bereda
råvarutillverkare samma förmån i detta afseende, som nu tillkommer
innehafvare af allmänt nederlag, beläget i stapelstad vid saltsjön.
§ 17-
En af de anmärkningar, som af Kongl. Maj:t öfver författningsförslaget
hörda myndigheter deremot framstält, är att byråchef i
i statsdepartement icke intager den ställning, att kontrollörernes tillsättande
bör åt honom öfverlemnas. Visserligen kan det synas oegentligt
att lemna en byråchef denna befogenhet, men då en sådan anordning
medförer en säkrare kontroll, och den ifrågavarande byråchefen
redan på ett annat område af förvaltningen har en liknande beslutanderätt
sig uppdragen, samt kontrollbyrån i viss mån är att anse
som ett sjelfständigt embetsverk, då för densamma gäller en särskild
af Kongl. ''Magt utfärdad instruktion, enligt hvilken äfvensom genom
gällande ordningsstadga för brännerierna det åligger byråchefen att
utöfva förmanskap öfver kontrollpersonalen, torde denna olägenhet
vara ringa mot de fördelar, som derigenom vinnas. Utskottet, som
sålunda i hufvudsak godkänt §:s innehåll i denna del, har likväl ansett
det lämpligt att i texten inrycka, hvad som redan genom motiveringen
till Kongl. Maj:ts proposition var tydligt, att öfverkontrollörerne skulle
afgifva förslag för tillsättande af kontrollörer, innan chefen för finansdepartementets
kontrollbyrå antog sådane.
I fråga om de uti denna § intagna förändrade bestämmelserna
rörande kontrollörernes aflöniugsförmåner, har utskottet icke funnit
skäl till någon annan anmärkning än den, att då kontrollör enligt förslaget
erhåller tio kronor om dagen och derjemte femton kronor för
hvarje gång, han inträder i tjenstgöring eller från ett till annat bränneri
förflyttas, det synts utskottet öfverflödigt att derutöfver tillägga
honom ett anslag af tjugufem kronor för tillverkningsåret, om han
inträdt i tjenstgöring utom det öfverkontrollörsdistrikt, der han är bosatt,
helst det alldeles icke får tagas för gifvet, att våglängden för
honom blifvit större än för dem, som skickats till aflägsna platser
inom det distrikt, der de hafva sin bostad, och det i allt fall måste
räknas såsom en fördel för kontrollörerne att icke nödvändigt behöfva
vara bosatte inom det distrikt, der de tjenstgöra. Af denna anledning
har utskottet icke kunnat förorda bifall till ifrågavarande stadgande
om tillägg för visst fall af tjugufem kronor till kontrollörens aflöning.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
11
Eu gifven följd deraf, att utskottet ansett förbudet att använda
majs m. fl. råämnen vid tillverkning böra ur förordningen utgå, är, att
den i stadgandet om förordningens trädande i kraft inryckta bestämmelse
i afseende å dessa ämnen bör utgå.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa:
2:o.
att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts
proposition i de delar bevillningsutskottet förehaft
till behandling icke kunnat oförändrad bifallas, måtte
antaga bifogade förslag till Art, I, II och III af
förordning angående vilkoren för tillverkning af
bränvin, äfvensom till stadgande om tiden, då förordningen
skall träda kraft;
samt
3:o.
att herrar vice talmannen S. Nilssons och Liss
Olof Larssons ifrågavarande motioner måtte genom
utskottets föregående hemställan anses besvarade.
Stockholm den 20 juni 1887.
På utskottets vägnar:
F. BARNEKOW.
Reservation:
Af herr A. G. Björkman.
Herrar Lithander och Meyer hafva anhållit få antecknadt, att de
icke deltagit uti behandlingen af detta betänkande.
32
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
Förslag
till
förordning angående tillverkning af bränvin.
Kongl. Maj:ts förslag. |
Utskottets förslag. |
Art. 1. |
Om rättighet till bränvins tillverkning och destSllering.
§ I- |
§ 1- |
1. Bränvin må tillverkas ej min-dre af en hvar välfrejdad person, 2. Öfverståthållare, underståthål-lare, landshöfding, landssekreterare, |
(Oförändrad.) |
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
13
Kongl. Maj:ts förslag.
person i stad, ecklesiastik embetseller
tjensteman, kyrkobetjent,
folkskolelärare, i tjenst varande
läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman,
så ock i allmänhet
embets- eller tjensteman, som till
följd af sin befattning kan komma
att deltaga i beslut om bränvinstillverkning
eller kontroll derå, må
dock icke befatta sig med dylik
tillverkning.
3. Å ecklesiastika och andra
boställen, så ock å annan kronans
jord, som ej med stadgad åborätt
besittes, vare bränvinstillverkning
förbjuden.
§ 2.
1. Bränvinstillverkning skall vara
tillåten från klockan tolf på dagen
första helgfria dag i Oktober månad
till första helgfria dag i Maj
månad det derpå följande året vid
samma timme; och vare bränvinstillverkning
i sammanhang med
pressjästberedning medgifven äfven
under den återstående delen
af året mot de särskilda vilkor
Kongl. Maj:t pröfvar erforderliga;
Kongl. Maj:t dock obetaget att,
der högst vigtiga omständigheter
sådant föranleda, föreskrifva inställande
under viss tid af all bränvinstillverkning.
2. Bränvinstillverkning eller mäskberedning
dertill vare ej medgif
-
Utskottets förslag.
§ 2.
(Oförändrad.)
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
Kongl. Maj:ts förslag.
veu från klockan tio om aftonen
näst fö»e sön- eller helgdag till
klockan tio om aftonen å sådan
dag; dock att, om för särskilda
tillverkningsmetoders begagnande
undantag från denna bestämmelse
skulle finnas oundgängligen nödigt,
Kongl. Maj:t vill på särskild underdånig
ansökning pröfva, huruvida
sådant undantag må medgifvas.
§ 3.
För bränvinstillverkning må begagnas
redskap af hvilken storlek
och beskaffenhet som helst med
allenast de inskränkningar, som
för kontrollens handhafvande äro
eller varda föreskrifna. Äfven må
användas alla slags råämnen utom
majs, ris och andra sådana, som
äro af beskaffenhet att icke kunna
inom landet allmänneligen alstras.
§ 4-
Den, som vill idka bränvinstillverkning,
skall minst fjorton dagar
före den, då tillverkningen är afsedd
att begynna, skriftligen .anmäla
sådant hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
med uppgift å
såväl stället för tillverkningens bedrifvande
som ock dagen, då den
skall taga sin början, samt dervid
aflemna bevis, att han är behörig
Utskottets förslag.
§ 3.
För bränvinstillverkning må begagnas
redskap af hvilken storlek
och beskaffenhet som helst med
allenast de inskränkningar, som för
kontrollens handhafvande äro eller
varda föreskrifna.
5 4.
(Oförändrad.)
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
15
Kongl. Majds förslag. att utöfva bränvinstillverkning. Af |
Utskottets förslag. |
§ 5. |
§ 5. |
Vill den, som erhållit tillstånd |
(Oförändrad.) |
§ 6. |
§ 6. |
1. Vill bränvinstillverkare före |
(Oförändrad.) |
16
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
Kongl. Maj:ts förslag.
anstäld vid bränneriet, minst fem
dagar före utgången af det tillverkningsdygn,
med h vilket han anmäler
sig vilja afsluta tillverkningen;
dock att, om bränneri eller deri
begagnad redskap genom vådeld
eller annan olyckshändelse blifvit
väsentligen skadadt, tillverkningsrätten
må upphöra omedelbart efter
det tillverkaren gjort skriftlig
anmälan derom. Kontrollören
åligger att dels lemna tillverkaren
bevis om gjord anmälan, dels
ock ofördröjligen underrätta Kongl.
Maj:ts befallningshafvande och öfverkontrollören
om tiden för tillverkningsrättens
upphörande.
2. I bränneri, der tillverkningen
sålunda blifvit anmäld att upphöra,
må den ej efter den utsatta tiden
ega rum utan förnyad anmälan, som
i § 4 sägs.
3. Med tillverkningsdygn förstås
i denna förordning tiden från klockan
tolf på dagen den ena till
samma timme å nästföljande helgfria
dag.
§ 7-
Om anmäld bränvinstillverkning
ej företages inom fem tillverkningsdygn
efter den i anmälan uppgifna
tid eller bränvinstillverkning afbrytes
utan sådan anmälan, som i § 6
mom. 1 omförmäles, eller utan
Kongl. Maj:ts derom meddelade
Utskottets förslag.
§ 7.
(Oförändrad.)
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
17
Kongl. Maj:ts förslag. föreskrift och ej inom fem tillverk-ningsdygn, det oräknadt, hvarunder |
Utskottets förslag. |
00 ten |
§ 8. |
Förteckning öfver anmälningar |
(Oförändrad.) |
§ 9. |
§ -9. |
1. Vill någon under den tid, då |
(Oförändrad.) |
Bill. till Bifad. Frat. 1887. Ii. 5 Sami. 1 Afä. |
6'' Haft. |
3
18
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.
Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
2. I öfrigt må bränvins rening,
vare sig genom destillering eller
på kall väg, verkställas såsom annan
handtering, enligt hvad i gällande
författningar stadgas.
Art. 2.
Om bränvins beskattning och uppläggande på nederlag.
§ 10.
1. För bränvin, tillverkadt inom
landet, skall efter afdrag af två
procent, som äro skattefria, erläggas
tillverkningsskatt med 40 öre
för hvarje liter af normalstyrka,
hvarmed förstås bränvin, som vid
+ 15° å Celsii termometer innehåller
50 volymprocent alkohol.
Denna skatt skall inbetalas till landtränteriet,
dock hvarje gång icke
för mindre än 1,500 liter.
2. Vid utförsel af bränvin må,
efter hvad särskildt finnes stadgadt,
åtnjutas restitution med 40,8 öre för
hvarje liter renadt och med 40 öre
för hvarje liter icke renadt bränvin
af normalstyrka.
3. Då bränvin under de vilkor
och den kontroll, Kongl. Maj:t vill
föreskrifva, göres till förtäring obrukbart
(denatureras) för att användas
för tekniskt eller vetenskap
-
§ io.
1. För bränvin, tillverkadt inom
landet, skall efter afdrag af två
procent, som äro skattefria, tillverkaren
påföras skatt med 40 öre för
hvarje liter af normalstyrka, hvarmed
förstås bränvin, som vid
15° å Celsii termometer innehåller
50 volymprocent alkohol.
2. Inbetalning af tillverkningsskatt
verkställes i landtränteriet,
dock hvarje gång icke för mindre
än 1,500 liter.
3. Vid utförsel af bränvin må,
efter hvad särskildt finnes stadgadt,
åtnjutas restitution med 40,8 öre för
hvarje liter renadt och med 40 öre
för hvarje liter icke renadt bränvin
af normalstyrka.
4. Då bränvin under de vilkor
och den kontroll, Kongl. Maj:t vill
föreskrifva, göres till förtäring obrukbart
(denatureras) för att an
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
19
Kongl. Maj:ts förslag.
ligt behof, må restitution åtnjutas
med 40 öre för hvarje liter bränvin
af normalstyrka; dock medgifves
ej restitution för bränvin, som
användes till tvål, parfym eller,
med undantag af ättika, till fabrikater,
afsedda att förtäras. Denatureradt
bränvin är ej underkastadt
försäljningsafgift.
§ 11-
1. Har tillverkningen icke uppgått
till 8,000 liter beskattningsbart
bränvin för hela den tid tillverkningsrätten
gält, då skall förutom
stadgad skatt erläggas eu afgift
af 10 öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade litertalet understiger
nämnda belopp; och likaledes skall,
i händelse tillverkningen ej uppgått
till 500 liter eller öfverstigit 5,000
liter i medeltal för hvarje tillverkningsdygn,
utgå en afgift af tio
öre för hvarje liter, hvarmed det
tillverkade bränvinet understiger ett
efter en medeltillverkning af 500
liter beräknadt tillverkningsbelopp
eller öfverstiger en medeltillverkning,
beräknad efter 5,000 liter för
hvarje tillverkningsdygn. Dessa afgifter
skola dock ej utgå, då tillverkningsrättens
upphörande grundar
sig på anmälan efter olyckshändelse,
hvarom i § 6 sägs, eller
Kongl. Maj:ts derom meddelade
Utskottets förslag.
vändas för tekniskt eller vetenskapligt
behof, må restitution åtnjutas
med 40 öre för hvarje liter bränvin
af normalstyrka; dock medgifves
ej restitution för bränvin, som
användes till tvål, parfym eller,
med undantag af ättika, till fabrikater,
afsedda att förtäras. Denatureradt
bränvin är ej underkastadt
försäljningsafgift.
§ U.
(Oförändrad.)
20
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
Kongl. Maj:ts förslag.
föreskrift; och ankomme på Kongl.
Maj:ts pröfning, huruvida eller i
hvad mån befrielse från desamma
må medgifvas, då bränvinet erhålles
såsom biprodukt vid annan tillverkning.
2. De enligt mom. 1 utgående
särskilda afgifter skall tillverkaren
inom fjorton dagar efter tillverkningsrättens
upphörande inbetala
till landtränteriet. Sker det ej, läte
Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ofördröjligen utmäta afgifterna; och
skall emellertid det vid bränneriet
tillverkade och vid tillverkningstidens
slut under offentlig vård
qvarvarande bränvinet utgöra pant
för afgifterna.
§ 12-
Af obeskattadt bränvin skola
minst åttio procent såsom säkerhet
för skatten vara liggande på nederlag.
Återstoden eger tillverkaren
utbekomma utan skattens erläggande,
dock med skyldighet att
före den 1 påföljande oktober erlägga
derpå belöpande skatt, vid
påföljd att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eljest låter ofördröjligen
utmäta densamma.
§ 13-
Magasin eller rum för nederlag
af bränvin skall finnas vid hvarje
Utskottets förslag.
§
12.
(Oförändrad).
§ 13.
(Oförändrad).
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
21
Kongl. Ma,j:ts förslag.
bränneri samt vara beläget i dess
närhet och af tillverkaren upplåtet
uteslutande för bränvin, som skall
utgöra säkerhet för ogulden skatt.
§ 14.
1. Bränvinstillverkare må efter
tillverkningens upphörande hafva
obeskattadt bränvin qvarliggande
å nederlag vid bränneriet, om anmälan
derom blifvit gjord hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande minst
tio dagar före tillverkningens upphörande.
2. Sättes bränneriet ånyo i gång,
och har nederlaget emellertid icke
blifvit utrymdt, skall detta senare
öfvertagas af den i tjenstgöring
inträdande kontrollören.
1. Inträffar minskning, vare sig
genom läckning, afdunstning eller
olyckshändelse, i det å nederlagupplagda
bränvinets litertal eller
styrka, skall ändock tillverkningsskatt
erläggas för allt det bränvin,
hvarför skatt är ogulden; dock vill
Kongl. Maj:t, der minskningen utan
egarens vållande uppkommit genom
olyckshändelse, medgifva den lindring
i skatten, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.
2. Å nederlag befintligt bränvin
utgör pant för ogulden skatt; och
Utskottets förslag.
§ 14.
(Oförändrad.)
§ 14-
(Oförändrad.)
22
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
Kongl. Maj:ts förslag.
skall detsamma till ytterligare säkerhet
för skattens utbekommande
efter tillverkningsrättens upphörande
städse vara mot eldskada
försäkradt till ett värde ej understigande
den oguldna skattens belopp;
hvarjemte det åligger tillverkaren
att, då nederlaget öfvertages
af tillsyningsman, till denne
aflemna försäkringshandlingarna
jemte behörigt bevis, att kronan
eger rätt till så stor del af försäkringssumman,
som fordras för
skattens gäldande. Underlåter tillverkare
att fullgöra hvad sålunda
är föreskrifvet, vare nederlagsrätten
förverkad och anmäle kontrollör
eller tillsyningsman genast förhållandet
hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som i så fall ofördröjligen
förordnar om skattens uttagande.
§ 16-
På Kongl. Maj:ts särskilda pröfning
i hvarje fall skall bero, om
och under livilka vilkor och kontroller
samt mot hvilken nederlagsafgift
nederlag af inhemskt bränvin
utan sammanhang med bränvinstillverkning
bör medgifvas; och
må, på sätt särskildt derom är eller
kan varda stadgadt, från sådant
nederlag, beläget i stapelstad vid
saltsjön, bränvin ur riket utföras,
utan att tillverkningsskatt derför
erlägges.
Utskottets förslag.
§ 16.
På Kongl. Maj:ts särskilda pröfning
i hvarje fall skall bero, om
och under hvilka vilkor och kontroller
samt mot hvilken nederlagsafgift
nederlag af inhemskt bränvin
utan sammanhang med bränvinstiliverkning
bör medgifvas; och
må, på sätt särskildt derom är eller
kan varda stadgadt, såväl från sådant
nederlag, som från brännerinederlag,
bränvin ur riket utföras,
utan att tillverkningsskatt derför
erlägges.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
23
Kong!. Maj:ts förslag.
Utskottets förslag.
Art, 3.
Om tillsyn vid bränneri och nederlag.
§ 17.
1. Öfverkontrollörer förordnas
af Kongl. Maj:t till erforderligt antal
att hafva tillsyn ä förordningens
efterlefnad. Öfverkontrollör åtnjuter
det arfvode samt den ersättning
för rese- och expeditionskostnader,
som af Kongl. Maj:t bestämmas.
2. Tillsyn vid bränneri skall, då,
efter erhållet tillståndsbevis, tillverkningsrätt
der är medgifven, utöfvas
af kontrollör.
3. Kontrollör utses af chefen för
finansdepartementets kontroll- och
justeringsbyrå och åtnjuter af staten
:
a) arfvode under tjenstgöringstiden
med tio kronor om dagen
vid tillsyn å ett och tolf kronor
om dagen vid tillsyn å två brännerier;
b)
reseersättning med femton
kronor för hvarje gång han inträder
i tjenstgöring eller från ett till
annat bränneri förflyttas och dessutom
tjugufem kronor för tillverkningsåret,
om han inträdt i tjenstgöring
utom det öfverkontrollörsdistrikt,
der han är bosatt; och
c) ersättning för skrif- och för -
§ 17.
1. Öfverkontrollörer förordnas
af Kongl. Maj:t till erforderligt antal
att hafva tillsyn å förordningens
efterlefnad. Öfverkontrollör åtnjuter
det arfvode samt den ersättning
för rese- och expeditionskostnader,
som af Kongl. Maj:t bestämmas.
2. Tillsyn vid bränneri skall, då,
efter erhållet tillståndsbevis, tillverkningsrätt
der är medgifven, utöfvas
af kontrollör.
3. Kontrollörer utses af chefen
för finansdepartementets kontroll°ch
justeringsbyrå, efter det förslag
afgifvits af öfverkontrollörerna.
Kontrollör åtnjuter af staten:
a) arfvode under tjenstgöringstiden
med tio kronor om dagen
vid tillsyn å ett och tolf kronor
om dagen vid tillsyn å två brännerier;
b)
reseersättning med femton
kronor för hvarje gång han inträder
i tjenstgöring eller från ett till
annat bränneri förflyttas; och
c) ersättning för skrif- och för -
24
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
Kongl. Maj:ts förslag.
seglingsmaterialier samt postporto
med tio öre för hvarje dag, han
varit i tjenstgöring.
4. Kontrollör skall hafva sin bostad
vid eller så nära intill bränneriet,
som öfverkontrollören anser
erforderligt. Möter hinder att anskaffa
bostad och kost på tillräckligt
närbeläget ställe, vare tillverkare
på öfverkontrollörens tillsägelse
skyldig att mot tre kronor
om dagen, som af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande godtgöres genom
afdrag å kontrollörsarfvodet,
tillhandahålla kost samt ett möbleradt,
eldadt och städadt boningsrum
å plats, som af öfverkontrollören
godkännes.
5. Nederlag vid bränneri, der
tillverkningsrätt upphört, skall handhafvas
af särskild tillsyningsman.
6. Tillsyningsman förordnas af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som äfven bestämmer honom tillkommande
arfvode; och åligger
det tillverkaren att före nederlagets
utrymmande eller öfverlemnande
till kontrollör hafva till tillsyningsmannen
betalt arfvode.
§ 18.
Bränvinsrillverkning må ej företagas,
innan kontrollapparat blifvit
i bränneriet anbragt, tillståndsbeviset
för kontrollören uppvisadt samt
bränneri och nederlagsmagasin af
honom besigtigade.
Utskottets förslag.
seglingsmaterialier samt postporto
med tio öre för hvarje dag, han
varit i tjenstgöring.
4. Kontrollör skall hafva sin bostad
vid eller så nära intill bränneriet,
som öfverkontrollören anser
erforderligt. Möter hinder att anskaffa
bostad och kost på tillräckligt
närbeläget ställe, vare tillverkare
på öfverkontrollörens tillsägelse
skyldig att mot tre kronor
om dagen, som af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande godtgöres genom
afdrag å kontrollörsarfvodet,
tillhandahålla kost samt ett möbleradt,
eldadt och städadt boningsrum
å plats, som af öfverkontrollören
godkännes.
5. Nederlag vid bränneri, der
tillverkningsrätt upphört, skall handhafvas
af särskild tillsyningsman.
6. Tillsyningsman förordnas af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som äfven bestämmer honom tillkommande
arfvode; och åligger
det tillverkaren att före nederlagets
utrymmande eller öfverlemnande
till kontrollör hafva till tillsyningsmannen
betalt arfvode.
§ 18.
(Oförändrad).
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
25
Kongl. May.ts förslag.
§ 19.
1. Det tillverkade bränvinet uppmätes
och reduceras till normalstyrka
förmedelst den i bränneriet
uppstälda kontrollapparaten.
2. Om kontrollapparat vid bränneri
kommit i olag, skall kontrollör
derom genast underrätta öfverkontrollören
samt tömma sprithållaren
och afläsa apparaten; hvarjemte
kontrollören, intill dess öfverkontrollören
annorlunda föreskrifver,
skall uppmäta och profva det bränvin,
som sedermera tillverkas; egande
öfverkontrollören bestämma, efter
hvilken grund det från närmast
föregående aflysning af apparaten
tillverkade bränvin skall beräknas.
§ 20.
1. Kontrollapparat anskaffas, eges
och underhålles af staten.
2. Tillverkaren är skyldig att på
egen bekostnad låta afhemta apparaten
från plats inom länet, hvilken
öfverkontrollören bestämmer, samt
att likaledes bestrida kostnaden för
dess uppsättning.
3. Efter tillverkningens upphörande
qvarstanna!’ kontrollapparaten
vid bränneriet under tillverkarens
vård, så vida denne ej hos
öfverkontrollören anmäler sig vilja
återlemna apparaten eller densamma
af öfverkontrollören återfordras;
. Bill. till Rihd. Prat. 1887. Ii. ö Sami. 1 A/d.
Utskottets förslag.
§ 19.
(Oförändrad).
tf 20.
(Oförändrad).
f‘ Saft.
4
26
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
Kongl. May.ts förslag.
Utskottets förslag.
och åligger i så fall tillverkare att
på egen bekostnad låta forsla apparaten
till plats inom länet, hviken
öfverkontrollören bestämmer.
4. All å apparaten eller dess
tillbehör uppkommen skada, som
kunnat förekommas genom omsorgsfull
vård, ersättes af tillverkaren.
till grund för beskattning, mellan
bränviustillverkare och kontrollör
uppstår tvist om bränvinets alkoholhalt,
skall af detsamma tagas prof,
hvilket under bådas försegling lemnas
till öfverkontrollören, som efter
verkstäld profning med normaltermoalkoholometer
bestämmer alkoholhalten.
2. Anmäler tillverkare hos kontrollören
missnöje med kontrollapparatens
mätning, skall, så fort sig göra
låter, kontrollmätning verkställas.
Om efter kontrollmätning, verkstäld
under minst två tillverkningsdygn
och å minst 1,000 liter sprit, apparatens
utslag visat sig öfverstiga det
omedelbara mätningsresultatet med
en procent eller derutöfver, då
skall afdrag å skatten härför ske
från den afösning å apparaten, som
närmast föregick anmälan om missnöje.
1. Om vid profning, som ligger
(Oförändrad).
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.
Kongl. May.ts förslag. Utskottets förslag.
Kostnaden för sådan kontrollmätning
skall tillverkaren betala,
i händelse apparatens utslag ej med
minst en procent öfverstiger det
omedelbara mätningsresultatet.
§ 22- § 22.
Finner kontrollören eller till- (Oförändrad),
syningsmän olaglighet vara begången
vid något under hans uppsigt
stäldt bränneri eller nederlag, gifve
ofördröjligen sådant tillkänna för
allmän åklagare äfvensom för öfverkontrollören.
Art. IV.
Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.
Art. V.
Föreskrifter i afseende å förordningens verkställighet.
27
Denna förordning skall träda i Denna förordning skall träda i
kraft den 1 oktober 1887, vid kraft den 1 oktober 1887, vid
28 Bevillning sutskottets
Kongl. Majds förslag.
hvilken tid nådiga förordningen
angående vilkoren för tillverkning
af bränvin den 2 juni 1882 upphör
att vara gällande; dock att tillsättningen
af kontrollörer skall för
det tillverkningsår, som tager sin
början den 1 oktober 1887, ske
i enlighet med denna förordning
samt att förbudet i § 3 mot användning
af majs, ris och andra
råämnen, som äro af beskaffenhet
att icke kunna inom landet allmänneligen
alstras, och rättigheten till
restitution af skatt för bränvin, som
användes för tekniskt eller vetenskapligt
behof, icke träda i kraft
förr än den 1 januari 1888; och
vill Kong!. Magt i särskild ordningsstadga
för bränvinsbrännerierna i
riket meddela erforderliga bestämmelser
angående förordningens
tillämpning.
Betänkande N:o 8.
Utskottets förslag.
hvilken tid nådiga förordningen
angående vilkoren för tillverkning
af bränvin den 2 juni 1882 upphör
att vara gällande; dock att tillsättningen
af kontrollörer skall för det
tillverkningsår, som tager sin början
den 1 oktober 1887, ske i enlighet
med denna förordning, samt att
rättigheten till restitution af skatt
för bränvin, som användes för tekniskt
och vetenskapligt behof, icke
träder i kraft förr än den 1 januari
1888; och vill Kongl. Maj:t i
särskild ordningsstadga för bränvinsbrännerierna
i riket meddela
erforderliga bestämmelser angående
förordningens tillämpning.
Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1887,