6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

N;o 7-

Ant. till Riksd. kansli den 17 juni 1887, kl. 12 midd.

Betänkande, angående väckt förslag om ändring i de föreskrifna
vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 6, föreslår herr

E. W. Wretlind, under åberopande af sin i januari innevarande år af gifna

motion, n:o 30, att Riksdagen för sin del ville besluta,

’att i kongl. poststadgans § 41 mom. 1 den ändringen göres, att

orden »å annan ort, än der han bor eller vistas» utgå, så att paragrafen
får följande lydelse: »önskar någon, att tidning, som inom riket utgifves,
skall honom genom postverkets försorg tillhandahållas» o. s. v.’

Utskottet måste härvid erinra, att den af motionären afsedda allmänna
poststadgan, af den 31 december 1881, enligt sin egen lydelse
uti nu ifrågavarande afseende icke är annat än en af kongl. generalpoststyrelsen
utfärdad sammanfattning af kongl. författningar och med
främmande magter afslutade aftal angående postbefordringen, och således
icke omedelbart är föremål för Riksdagens pröfning. Den författning,
som innehöll de uti poststadgans § 41 mom. 1 återgifna stadganden,
är numera i denna del ersatt genom kongl. kungörelsen angående nedsättning
i gällande afgifter för tidningars och tidskrifters postbefordran
den 11 maj 1883, § 1 mom. 1, uti hvilket lagrum motionären således
måste anses hafva afsett erhålla den föreslagna ändringen.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 7

Ifrågavarande moment är af följande lydelse:

§ 1.

Mom. 1. »önskar någon, att tidning, som inom riket utgifves å
annan ort, än der han bor eller vistas, skall honom genom postverkets
försorg tillhandahållas, och anmäler han sig för sådant ändamål vid postanstalt
till prenumeration å samma tidning, har han dervid att i förskott
för den tid, hvarför prenumeration sker, utöfver belöpande prenumerationspris
till postkassan erlägga en särskild afgift för tidningens
postbefordran, hvilken afgift skall i allmänhet motsvara: för tidning,
som utkommer mer än eu gång i veckan, en femtedel af prenumerationspriset
och för tidning, som utkommer endast en gång i veckan eller
mindre ofta, en tiondedel af samma pris, men ej må för år och i förhållande
dertill för kortare prenumerationstider öfverstiga

4 kronor, om tidningen utkommer oftare än 2 gånger i veckan och
hvarje nummers ytinnehåll, beräknadt efter papperets ena yta, icke
öfverstiger 90 qvadratdecimeter;

1 krona 20 öre, om tidningen utkommer två gånger i veckan och
hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 90 qvadratdecimeter;

60 öre, om tidningen utkommer en gång i veckan och hvarje
nummers ytinnehåll icke öfverstiger 90 qvadratdecimeter; eller

50 öre, om tidningen utkommer mindre ofta än en gång i veckan
och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 220 qvadratdecimeter;

börande dock härvid tillika iakttagas, att, för hvarje gång prenumeration
å tidning vid postanstalt sker, beloppet af ifrågavarande afgift,
ehvad prenumerationen afser längre eller kortare tid och ehvad tidningens
prenumerationspris är högre eller lägre, alltid skall utgöra minst
20 öre för hvarje särskildt tidningsexemplar.»

Till stöd för sitt förslag har motionären hufvudsakligen andragit,
att lokalposten med afseende på tidningsprenumeration icke vunnit samma
utveckling, som all öfrig postbefordring, i det att postverket icke befordrade
tidningar och tidskrifter till prenumeranter inom den stad,
der desamma utgåfvos. En förändring i den af motionären åsyftade
rigtning skulle dock blifva till gagn för alla parter. Postverket skulle
deraf skörda vinst, eftersom postverket vid befordring af ifrågavarande
exemplar erhölle samma godtgörelse för allenast hembärningen som i
andra fall för sjelfva postbef''ordringen längre eller kortare väg jemte
hembärningen. För utgifvare af mindre ofta utkommande tidningar och
tidskrifter blefve utdelningen på platsen genom postverket billigare än

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

annorledes, hvaremot de dagliga tidningarnes utgifvare sannolikt skulle
finna nödigt fortfara med utdelningen genom särskilda bud. Äfven allmänheten
skulle draga fördel af den noggrannhet och regelbundenhet,
hvarmed de periodiska tryckalstren komme adressaterna tillhanda.

Till utskottets förfogande har blifvit stäld den utredning, som verkstälts
inom postverket i anledning af en från publicistklubben i Stockholm
den 2 november 1883 till kongl. generalpoststyrelsen ingifven ansökning
derom, att styrelsen måtte hos Kongl. Maj:t göra framställning
om ändring i § 1 mom. 1 af ofvan berörda kongl. kungörelse den 11
maj 1883 i samma rigtning som motionären nu föreslagit eller, om det
ej kunde medgifvas, åtminstone så till vida, att prenumeration genom
utgifningsortens postanstalt måtte varda medgifven å tidning eller tidskrift,
som utkommer en gång i veckan eller mindre ofta.

Denna utredning, som verkstäldes af föreståndarne för brefbärareoch
tidningsexpeditionerna vid Stockholms postkontor och allenast afsåg
förhållandena i hufvudstaden samt grundades på uppgifter från tidningsredaktionerna
derstädes, gaf vid handen, att för utdelning direkt till
prenumeranter af tidningsutgifvarne användes 188 bud dagligen, att
hvarje bud under två timmars tjenstgöring kringbar 65 exemplar och
derför erhöll ersättning med i medeltal 100 kronor 23 öre om året.
Sammanlagda kostnaden för ifrågavarande tidningars hembäring, 18,843
kronor, skulle högst väsentligt ökas, derest postverket öfvertoge denna
förrättning, ty då brefbärareturerna, hvilka måste rättas efter de postförande
tågens ankomsttider, icke stämde öfverens med tidningsutgifningstiderna,
samt brefbärarne i allt fall redan voro fullt sysselsatta med
kringbärande af posten, måste postkontorets personal ökas med ett antal,
som, i betraktande deraf, att postverket, icke gerna kunde i likhet med
tidningsutgifvarne för denna tjenst använda äldre qvinnor eller minderårige
personer, och att således expeditionshastigheten borde kunna väsentligt
uppdrifvas, torde kunna sättas till ett hundra personer. Ersättningen
till dessa personer torde knappt kunna sättas lägre än 2 kronor för veckodag
eller tillsammans 73,000 kronor. Lades dertill hyreskostnader för
fem eller sex expeditionslokaler i stadens olika delar, 15,000 kronor,
äfvensom aflöningsmedel för erforderligt antal tjensteman för bokföring,
uppsigt, mottagande af prenumeration in. m., 35,000 kronor, erhölls
en slutsumma af 123,000 kronor, hvilken summa sannolikt komme att
ökas derigenom, att postverket inom kort finge öfvertaga utdelningen
jemväl af det stora antal exemplar, som nu af prenumeranter afhemtas
'' å tidningskontor och i handelsbodar. Postbefordringsafgiften för ifrågavarande
tidningar skulle utgöra allenast 32,663 kronor, hvadan post -

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

verkets förlust genom den åsyftade förändringen komrae att allenast för
hufvudstaden uppgå till 90,337 kronor.

Till skäl för det afslag, som kongl. generalpoststyrelsen meddelade
å omförmälda ansökning, åberopade styrelsen hufvudsakligen, att samma
behof af postverkets mellankomst för tidningars spridning, som gjorde
sig gällande i afseende å de pressens alster, som skulle fortskaffa till
• abonnenter å annan ort än utgifningsorten, icke kunde åberopas till förmån
för de tidningsexemplar, som afsattes å samma ort, der de utgåfvos,
samt att, äfven om postverkets ofvanberörda förlust, hvad hufvudstadens
tidningar anginge, icke komme att blifva så betydlig som uppgifvits och
af postdirektören i Stockholm vitsordats, fullt skäl dock förefunnes för
det antagande, att de med ifrågavarande tidningsspridning förenade utgifter
för postverket skulle komma att i väsentlig mån öfverstiga den
afgift, som derför komme att i postkassan inflyta.

Utskottet delar tillfullo den af kongl. generalpoststyrelsen uttalade
uppfattning och får således, under erinran derjemte, att tidningsutgifvarnes
vinst skulle blifva väsentligt mindre än postverkets förlust genom
den ifrågasatta ändringen, hemställa,

att herr Wretlinds förevarande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 juni 1887.

På utskottets vägnar:
F. BARNEKOW.

Bill. till Riked. Prat. 1887. 11, å Sami. 1 Afd. it Haft.

-Å