Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
1
W:o 14.
Ank. till Kikärt. kansli den 25 .Juni 1887, kl, 8 e. m
Betänkande, angående stämpelaf''gifte?!.
Följande framställningar rörande förändrade bestämmelser angående
stämpelafgiften hafva af Riksdagens kamrar till bevillningsutskottet hänvisats,
nemligen:
herr Hasselrots inom Första kammaren väckta motion, n:o 20, om
frihet från vissa handlingars beläggande med stämpel;
herr G. Mellins till Andra kammaren ingifna motion, n:o 42, om
tillägg till gällande kongl. förordning om stämpelafgiften; samt
herr A. M. Lundbergs till samma kammare ingifna motion, n:o
74, med förslag till åtskilliga ändringar i berörda kongl. förordning.
Vid redogörelsen för dessa framställningar samt för de förslag,
utskottet i anledning deraf har att afgifva, har utskottet ansett lämpligt
iakttaga den i nämnda förordning stadgade paragrafföljd.
§ 3.
Enligt den uti denna paragraf intagna tariff angående expeditioners
beläggande med stämpel skall bevis rörande anmälan om idkande af
handel eller annat näringsyrke beläggas med 3 kronors stämpel.
Bih. till RiJcsd. Prof. 1887. B. r> Samt. 1 Afd. 10 Raft.
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
Rörande denna rubrik gör herr A. M. Lundberg uti sin berörda
motion följande framställning: »Vid 1883 års riksdag blef i enlighet
med Kongl Maj:ts proposition, för att dymedelst bereda större inkomst
för statsverket, bestämdt och är genom gällande förordning den 24
nästlidne september stadgadt, att stämpelafgift för »bevis rörande anmälan
om idkande af handel eller annat näringsyrke» skall utgöra tre
kronor; men då detta stadgande lärer föranleda, att dylika bevis, som
icke någon utan särskild begäran anses skyldig att lösa, mera sällan
ifrågakomma, och således ändamålet med stadgandet icke vinnes, samt
i allt fall ej tyckes förefinnas något giltigt skäl, hvarför en obemedlad
person, som behöfde eller önskade erhålla ett sådant bevis, skall genom
förhöjd stämpelafgift derför erlägga högre skatt än förut varit bestämd,
helst uti 8 § af kongl. förordningen den 24 oktober 1885 blifvit fortfarande
stadgadt, att öfver anmälan om till salu hållande af »kokadt
kaffe och andra tillagade icke spirituösa drycker bör meddelas bevis af
kommunalnämnds ordförande utan lösen samt af länsman eller magistrat
emot lösen, som för bevis om ingifvande af handlingar i allmänhet
är bestämdt» eller 50 öre, och jemte det icke synes rimligt, att bevis
af sistnämnda beskaffenhet skulle förses med stämpel å tre kronor,
tvifvelaktigt kunde tyckas, huruvida icke hvar och eu, som gjort skriftlig
anmälan om idkande af någon näring, må vara, oaktadt ofvanberörda
stadgande, berättigad att om inlemnande af sin anmälningshandling
erhålla diariibevis med derför föreskrifven stämpel af 50 öre, får
jag vördsamt föreslå,
att omförmälda, år 1883 tillkomna stadgande om stämpel med
tre kronor för bevis rörande anmälan om idkande af handel eller annat
näringsyrke måtte från förordningen angående stämpelafgiften utgå.»
Till en början tager utskottet för gifvet, att förordningens uttryckliga,
af motionären citerade föreskrift, att ifrågavarande bevis skola beläggas
med stämpel af 3 kronor lärer förhindra en expeditionshafvande
att öfver eu sådan anmälan utfärda ett vanligt diariibevis, försedt med
50 öres stämpel.
I fråga om sjelfva ändringsförslaget finner utskottet den närvarande
tidpunkten vara den mest olämpliga för verkställande af någon
förändring uti den ifrågavarande föreskriften. Uti ett af Kongl. Maj:t
till innevarande Riksdag aflåtet, af Riksdagen bifallet, förslag till lag
angående handelsregister, firma och prokura stadgas nemligen bland
annat uti 5 §, att närmare föreskrifter angående handelsregistrens
förande och afgift.erna för den föreskrifna registreringen af firma m. in.
skulle meddelas af Konungen, och då nämnda föreskrifter torde komma
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 3
att afse såväl anmälan om idkande af rörelse eller näring som angående
firma, synes det utskottet lämpligast att icke vidröra ifrågavarande
stadgande om stämpelafgiften, förrän ofvanberörda föreskrifter
af Konungen meddelats ; viljande dock utskottet redan för det närvarande
uttala, att, derest blott ett enda bevis kommer att utgifvas öfver
föreskrifna anmälande!! både om sjelfva idkandet af handel och om
firma, eu stämpel af 3 kronor å ett sådant bevis icke synes utskottet
för hög.
I anledning häraf får utskottet hemställa,
l:o
att herr Lundbergs förevarande framställning icke
måtte vinna Riksdagens bifall.
Uti . samma motion har herr Lundberg vidare under erinran att,
då till följd af hvad gällande förordning om stämpelafgift innehåller derom
att, utom deri omförmäldt förordnande att förvalta embete eller tjenst,
annat förordnande är fritt från stämpel, ansetts att härtill skulle hänföras
förordnanden i afseende å uppteckning, vård och förvaltning af
konkursbo, men dock tvekan om sådant varit åsyftadt, och olika uppfattningar
om förordningens rigtiga tillämpning i denna del egt rum,
hemstält,
att härutinnan måtte meddelas förklarande eller förändradt stadgande.
I samma syfte har herr Hasselrot uti sin ofvannämnda motion,
under åberopande af hvad han uti sin den 20 Januari 1887 dagtecknade
motion anfört derom, att då på ett ställe uti kongl. förordningen om
stämpelafgiften stadgades, att annat förordnande äå sådant, som afser
förvaltning af embete eller tjenst, vore fritt från stämpel, men på ett
annat ställe förekomme, att utdrag af protokoll, med vissa uttryckligen
bestämda undantag, skulle med stämpel beläggas, till följd hvaraf tvekan
kunde uppstå, huruvida ett förordnande t. ex. att vara syssloman
i ^ konkurs, hvilket utfärdades under formen af protokollsutdrag, skulle
såsom förordnande vara fritt från eller såsom protokollsutdrag beläggas
med stämpel, hemstält, att Riksdagen för undanrödjande af all osäkerhet
derutinnan ville besluta,
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
att protokoll, innefattande annat förordnande än sådant, hvarigenom
embete eller tjenst tillsättes, må vara fritt från stämpel.
Enligt utskottets uppfattning föreligger uti de anmärkta förhållandena
ingen grundad anledning till missförstånd. Under rubriken
protokoll uti tariffen gifvas fullständiga föreskrifter, huru vid stämpelbeläggning
af protokollsutdrag skall förfaras. Uti alla de fall, som
icke äro särskilt upptagna, skola protokollsutdrag beläggas med stämpel.
Denna regel rubbas icke genom stadgande)) under andra rubriker i
tariffen, och då således under rubriken förordnande stadgas att »annat»
förordnande är fritt från stämpel, får dermed icke afses andra förordnanden
än sådana, som icke utskrifvas i form af protokollsutdrag. Till
ytterligare upplysning uti ifrågavarande afseende anser sig utskottet
höra meddela följande, uti det betänkande, som den 30 Augusti 1881
afgafs af utsedde komiterade för uppgörande af förslag till den nu gällande
kongl. förordningen om stämpelafgiften, förekommande yttrande:
»Förordnanden, som af domstolarne utfärdas, t. ex. för rättens ombudsman,
gode män och syssloman i konkurs o. s. v., pläga utfärdas under
form af protokollsutdrag och förses med stämpel såsom sådana. Enahanda
expeditionssätt torde iakttagas vid åtskilliga andra embetsverk.
De fall, då förordnanden å förrättning eller särskildt uppdrag under
annan form än protokollsutdrag af embetsmyndighet meddelas annan
person än tjensteman såsom sådan, torde till antalet vara ganska fåtaliga
och i allmänhet mera innefatta utkräfvandet af en medborgerlig
pligt än tilläggandet af någon särskild förmån, såsom t. ex. uppdrag
att vara ledamot i komité, revisor af vissa räkenskaper o. s. v. Med
afseende härå hafva komiterade ansett sådana förordnanden kunna befrias
från stämpel.»
Ehuru någon anledning att på grund af tvetydighet förändra dessa
stadganden således icke förefinnes, och motionerna, som, enligt hvad i
desamma uttryckligen säges, allenast afse att vinna tydlighet i gällande
bestämmelser, derför icke påkalla någon vidare åtgärd från Riksdagens
sida, har utskottet likväl af motionärernas framställningar i öfrigt föranledts
att taga i öfvervägande, om icke möjligen några flera af de protokollsutdrag,
som innehålla förordnande, borde vara fria från stämpel
än som för närvarande är fallet. I sådant afseende synes det utskottet
obilligt, att borgenärerna i konkurser skola belastas med gäldandet af
stämpel för de protokoll, som innefatta för konkursboets utredning nödiga
förordnanden och hvad dermed eger samband.
1 anledning häraf får utskottet hemställa,
Bevillningsutskott ds Betänkande N:o 14.
5
2:o
att motionärernas framställningar icke måtte föranleda
till någon annan Riksdagens åtgärd, än att
Riksdagen beslutar, det rubriken »''protokoll» uti 3 § af
gällande kongl. förordning om stämpelafgiften skall
erhålla följande förändrade lydelse:
»Protokoll, hvarigenom — — — —----
» angående förordnande eller entledigande af
nämndeman, stänmingsman, ledamot af egodelningsrätt
eller god man vid landtmäteriförrättning,
af god man, syssloman eller rättens
ombudsman i konkurs, samt af annan
person i afseende å uppteckning eller vård af
konkursbo, äfvensom rörande af någon bland,
dem aflagd föreskrifven ed....................................fritt»
Uti sin förenämnda motion föreslår herr Hasselrot ytterligare,
att protokoll vid underdomstol om lagfart å giftorätt och arf må
vara fritt från stämpel.
I den äldre åberopade motionen anfördes såsom skäl för den föreslagna
ändringen, att lagfartskostnaden för arffallen fastighet, uppgående
i regel till sex kronor å landet och till sex kronor 50 öre i stad
för hvarje arfvinge, väl i och för sig icke vore särdeles betydlig, men
ofta nog kändes rätt betungande, då dödsbodelegarne vore många och
fästighetslotterna små. Till följd deraf borde den andel af berörda
kostnad, som betingades af protokollets utskrifvande å stämpladt papper,
med allt skäl kunna eftergifvas, helst denna skatt, som vore lika
för hvarje dödsbodelegare utan afseende å arfslottens storlek, drabbade
särdeles ojemnt, och derjemte endast tyngde å arffallen fastighet men
ej å annat arf.
Ifrågavarande stämpelafgift, som för hvarje protokollsutdrag rörande
lagfart utgår vid underdomstolar å landet med 2 kronor för
första arket och 1 krona 50 öre för hvart af de öfriga arken samt vid
underdomstolar i stad med 1 krona för hvartdera af första och andra
arket samt 1 krona 25 öre för hvart af de öfriga arken, är i och
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
för sig icke synnerligen betydande i jemförelse med öfriga lagfartskostnader.
Icke heller har statsverket deraf någon särdeles afsevärd
inkomst. Under år 1885 meddelades 14,729 lagfarter på grund af giftorätt
och arf, deraf 13,540 på landet och 1,189 i stad, hvadan ifrågavarande
stämpelafgift icke torde kunna uppskattas till mer än omkring
28,200 kronor. Men denna afgift blifver i allt fall, såsom motionären
framhåller, icke sällan mycket betungande för sådana sterbhus, der fastigheten
är liten och delegarne många. Riksdagen har redan tillförene
fäst afseende vid obemedlade sterbhus, då Riksdagen medgifvit, att protokoll
angående förordnande af förmyndare få utskrifvas på ostämpladt
papper, och ett bifall till motionen skulle således utgöra en fortsatt
tillämpning af samma grundsats. Men då någon anledning å andra
sidan icke förefinnes att göra det ifrågasatta medgifvandet af stämpelfrihet
jemväl åt bättre lottade sterbhus, har utskottet efter öfvervägande
af härvid förekommande omständigheter antagit det bästa medlet
att åstadkomma ett så vidt möjligt väl afpassadt stadgande uti
ifrågavarande afseende vara att bestämma, att då den sterbhuset tillfallna
fastighetens taxeringsvärde icke uppgår till 1,000 kronor, sterbhusdelegarne
befrias från stämpel å protokollsutdrag rörande för dem
meddelad lagfart.
I anledning häraf får utskottet hemställa,
3:o
att Riksdagen ville på det sätt bifalla herr
Hasselrots ifrågavarande framställning, att Riksdagen
beslutar, det under rubriken »protokoll» uti 3 § af
förordningen angående stämpelafgiften efter orden »föreskrifven
ed» måtte införas ett nytt moment, så lydande:
»Protokoll
angående lagfart å fång till fast egendom
genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet
å egendomen i dess helhet icke uppgår
till 1,000 kronor.......................................... fritt».
Den nu gällande tariffen innehåller, att salubref å utmätningsvis
försåld fast egendom skall af myndigheter under lista afdelningen beläggas
med 1 kronas stämpel och under 3:dje afdelningen med 3 kronors
stämpel.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
7
Då icke torde kunna synas skäligt, att en af embetsmyndighet
utfärdad köpehandling skall utan särskild giltig orsak förses med
större stämpel än ett enskildt köpebref eller med stämplar af olika slag
eller stämpel på stämpel, föreslår herr A. M. Lundberg, uti sin ofta
nämnda motion, att stämpelförordningen ändras på sådant sätt,
»att salubref å. utmätningsvis försåld fast egendom icke bör förses
med annan särskild eller enkel stämpel än som motsvarar den lösen,
som hos Konungens befallningshafvande förut egt rum, såvida ej
äfven denna afgift må anses, såsom torde vara skäligt, kunna eftergifvas.
»
Den af motionären åsyftade lösen utgjorde 2 kronor, hvadan den
af motionären alternativt föreslagna nedsättningen ''torde sakna betydelse.
Och då i allt fall någon obillighet icke torde förekomma deruti,
att ett af offentlig . myndighet utfärdadt salubref är belagdt med särskild
stämpel för sjelfva expeditionen oberoende af den stämpel, som
i förhållande till den försålda egendomens värde pålägges handlingen
i likhet med hvarje annat köpebref, finner utskottet skäl icke förefinnas
att beröfva statsverket den af ifrågavarande stämpelafgift inflytande
inkomst, utan hemställer,
4:o
att herr Lundbergs förevarande yrkande måtte
af Riksdagen lemnas utan afseende.
§ 7.
Till de uti denna § förekommande stadganden angående frihet
från erläggande, af eljest föreskrifna stämpelafgifter för statsmyndigheternas
expeditioner föreslår herr G. Mellan uti sin ofvan berörda motion
det tillägg, att alla handlingar och utslag rörande de allmänna vägarne
och deras underhåll äfvensom rörande snöskottningsreglerinpvarda
från stämpelafgift befriade.
Genom en sådan åtgärd skulle, enligt motionärens uti en äldre
motion uttalade mening, någon lättnad beredas kommunerna och de enskilde
till ersättning för de uppoffringar, de fått vidkännas för samfärdselns
underlättande genom förbättrade vägar.
Så vidt utskottet kunnat erfara, lära emellertid de enskilde icke
erhålla några expeditioner angående nu ifrågavarande ärenden annat
än i händelse af klagomål, hvadan utskottet icke finner någon anled
-
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
ning biträda motionärens förslag till förmån för enskilde personer. Kommunerna
deremot äro, särdeles hvad angår de mindre bland dem, ganska
betungade genom åliggandet att erlägga stämpel för de långa expeditioner
angående vägfrågor, som ofta nog förekomma, helst hvarje
kommun lärer få lösa till sig expedition rörande vägdelningar o. d.
inom hela det härad, församlingen tillhör.
I anledning häraf får utskottet hemställa,
5:o.
att herr G. Mellins motion måtte af Riksdagen på
det, sätt bifallas, att § 7 i kongl. förordningen erhåller
följande förändrade lydelse:
»Från stämpelafgift enligt denna art. äro befriade:
Kronan;
Kommuner, i mål och ärenden rörande de allmänna vägarne och
deras underhåll, jemväl vintertid;
Kyrkor;
— — — — — _ — — — — — — — — —justitieombudsman».
§ 9-
Denna paragraf är af följande lydelse:
»Till köpe- och bytesbref, på grund hvaraf lagfart sökes, bestå
kontrahenterna hälften hvardera till stämpeln, om ej annorlunda derom
slutadt är».
»Enär dels vid de flesta köpeaftal om fast egendom lärer antagas,
att köparen ensam skall vidkännas lagfartskostnaden med föreskritven
stämpel, äfven om någon bestämmelse derom icke i köpeafhandlingen
införes och följaktligen, vid det ett sådant vilkor icke skett skriftligen
9
Bevillning sidskottets Betänkande N:o 14.
och nog ofta ej ens uttryckligen, Riksdagens omförmälda, i strid mot
skälig och lämplig grundsats meddelade stadgande, kan gifva köpare
laglig anledning till rättegång, deruti domstolen nödgades lemna bifall
till en orättfärdig talan, dels tvekan om meningen eller rigtig tillämpning
af stadgandet väl komrne att uppstå, då öfverlåtelse af ett köp
skett och lagfart inom derför bestämd tid sökes, dels ock vid exekutiv
försäljning icke lära finnas några egentliga »kontrahenter», emellan
hvilka kan slutas aftal om stämpelafgiften eller göras andra bestämmelser
än i enlighet med utsökningslagen, samt beloppet af erforderlig
stämpel, såsom beroende på tiden för lagfartssökand^t och nästföregående
årets bevillningstaxeringsvärde, ej vid utmätningsförsäljningen kan med
säkerhet vara kändt», hemställer herr Lundberg uti sista delen af sin
omförmälda motion, huruvida icke stämpelförordningens 10 §, hvarigenom
stadgas, att »till köpe- och bytesbref, på grund hvaraf lagfart
sökes, bestå kontrahenterna hälften hvardera, om ej annorlunda derom
slutadt är», må böra, i enlighet med Kongl. Maj ds proposition vid 1883
års riksdag, från ifrågavarande förordning utgå.
Utskottet, som finner uppenbart vara, att motionären afsett, det
ifrågavarande ändring skulle ega rum uti ofvanberörda 9 §, vill härvid
erinra om hvad utskottet anfört rörande denna sak vid 1883 års riksdag,
då stadgandet på utskottets yrkande från den då gällande författningen
infördes uti förslaget till den förordning, som vid samma riksdag
antogs. Utskottet yttrade härom följande:
»Detta stadgande har af Kongl. Maj:t uteslutits ur författningsförslaget
på hemställan af komiterade, som med afseende härå anfört,
hurusom det i fråga om stämpelafgifter ej mindre än i fråga om andra
skatter vore för statens ändamål tillräckligt, om beskattningsförfattningarne
vore så affattade, att det med tillräcklig tydlighet framginge,
af hvem afgifterna borde till staten inbetalas; frågan, hvem som af dem
komme att i sista hand drabbas, kunde deremot öfverlåtas åt enskild
öfverenskommelse. Stadgandet saknade för öfrigt motsvarighet vid
andra tariffrubriker. Då emellertid berörda stadgande synes innebära
en rättvis fördelning af skattebördan samt, såsom tjenlig!; att aflägsna
en vid utgörande af den så ofta förekommande lagfartsstämpeln kanske
lättare än vid andra stämpelafgifters erläggande uppkommande
tvekan, om hvem som i sista rummet bör vidkännas afgiften, äfven
synes kunna försvara sin plats i stämpelförordningen, har utskottet
ansett ett liknande stadgande böra i författningsförslaget införas.»
Hvad särskildt beträffar de af motionären berörda förhållandena
vid exekutiva försäljningar, lärer enligt hvad utskottet inhemtat, uti de
Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. 5 Sami. 1 Afd. 10 Häft.
2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
vid auktionen kungjorda försäljnings vilkor alltid föreskrifvas, att köparen
skall gälda erforderliga stämplar för köpehandlingen. Då det vidare
måste anses särdeles lämpligt, att ett stadgande uti ifrågavarande retning
förefinnes, just till förekommande af tvister vid de tillfällen, då
köpekontraktet saknar bestämmelse i denna del, torde anledning saknas
till borttagande af detta stadgande, hvadan utskottet hemställer,
6:o.
^att herr Lundbergs motion i denna del måtte af
Riksdagen lemnas utan afseende.
I Öfrigt har utskottet icke funnit anledning förorda någon förändring
uti den gällande stämpel förordningen, hvilket utskottet skolat
7:o.
för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 25 juni 1887.
På utskottets vägnar:
F. Barnekow.
Reservation:
af herr Ahlström mot utskottets hemställan under n:o 2, med tillkännagifvande,
att han ansett någon ändring uti ifrågavarande moment
icke böra ega rum.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1887.