Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

1

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 27 februari 1887, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående restitution
af stämpelafgift till delegarne i sterbhuset efter
kabinettskammarherren friherre Carl Otto Silfverschiöld.

(I. A.)

Enligt hvad i en af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 7) af den 3 december 1886 meddelas, hade friherre Nils August
Silfverschiöld, hvilken såsom fideikommiss innehaft Gåsevadholm, Stora
Alfhem och Koberg med flere fastigheter jemte åtskillig lösegendom, aflida
den 25 april 1878. Efter honom skulle nämnda fideikommiss tillfalla
hans son kabinettskammarherren friherre Carl Otto Silfverschiöld,
hvilken emellertid, innan det fardagsår, som tillkomme sterbhuset efter
friherre Nils August Silfverschiöld, gått till ända, aflidit den 21 maj
1879, efterlemnande såsom sterbhusdelegare sonen friherre Gustaf Otto
Nils Silfverschiöld, dottern Augusta Sofia Charlotta Ulrika Silfverschiöld,
gift med ryttmästaren grefve Pontus Axel De la Gardie, dottern Sofia
Lovisa Silfverschiöld, gift med kaptenen friherre Carl Gustaf Adolf
Klingspor, samt den aflidnes omyndiga barn Otto Balzar Arvid Silfverschiöld
och Ebba Amalia Nathalia Silfverschiöld, hvilka sistnämnda hade
till förmyndare grosshandlaren Johan Jacob Ekman.

I arfskifte efter friherre Nils August Silfverschiöld hade antecknats,
att ifrågavarande fideikommissegendomar, hvilka, efter det friherrens
sterbhusdelegare derå åtnjutit laga fardag intill den 14 mars 1880, bort
öfvergå till friherre Carl Otto Silfverschiöld, derest han lefvat, skulle i

Bill. till Riksd. Prof. 1887. 4 Samt. 1 Afd. 17 Haft. 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

följd af den sistnämndes död i stället öfvergå till friherre Gustaf Otto
Nils Silfverschiöld. Sedan med anledning häraf rättegång mot den sistnämndes
dåvarande förmyndare anhängiggjorts af öfrige delegare i sterbhuset
efter friherre Carl Otto Silfverschiöld, hade emellertid Kongl.
Maj:ts och rikets Göta hofrätt genom dom den 1 april 1881, som af
Kongl. Maj:ts högsta domstol den 24 november samma år faststälts, förklarat
att, emedan vid friherre Nils August Silfverschiölds död fideikommissegendomarne
tillfallit hans son friherre Carl Otto Silfverschiöld,
samt således frågan, när efter den sistnämndes frånfälle egendomarne
skulle af friherre Gustaf Otto Nils Silfverschiöld tillträdas, icke kunnat
hafva inflytande på och följaktligen icke bort komma under behandling
vid arfskiftet efter friherre Nils August Silfverschiöld, berörda anteckning
borde ur arfskiftet uteslutas.

Då friherre Carl Otto Silfverschiölds sterbhusdelegare till Göta hofrätt
ingåfvo bouppteckning efter bemälde aflidne, hade deri icke upptagits
fideikommissegendomarne, till följd hvaraf hofrätten på dess advokatfiskalsembetes
yrkande genom utslag den 16 mars 1882, enär, såsom
hofrätten i ofvanberörda af högsta domstolen faststälda dom förklarat,
ifrågavarande fideikommissegendomar vid friherre Nils August Silfverschiölds
död tillfallit friherre Carl Otto Silfverschiöld samt följaktligen
vid den sistnämndes frånfälle utgjort en tillgång i dennes bo, förelagt
sterbhusdelegarne att till hofrätten inlemna antingen nya bouppteckningsexemplar,
hvari ifrågavarande fideikommissegendomar jemte den
till Gåsevadholms fideikommiss hörande lösegendom förtecknats och värdet
derå angifvits i laga ordning, eller ock de redan ingifna exemplaren,
sedan i anmärkta hänseende tillägg till dem gjorts, äfvensom att förse
bouppteckningen med stämpelpapper till det belopp, hvarmed densamma,
vederbörligen rättad, lagligen borde beläggas. Efter det sterbhusdelegarne
häröfver hos Kongl. Maj:t, anfört besvär, men högsta domstolen
i utslag den 1 december 1882 ej funnit skäl att i hofrättens utslag
göra ändring, hade de till hofrätten ingifvit tillägg till bouppteckningen,
upptagande de uteslutna egendomarne med derå satt värde
samt innehållande anmälan, att lösegendom af fideikommissnatur funnits
till uppgifvet värde, hvarjemte de i enlighet med hofrättens medelst
utslag den 16 oktober 1883 gifna föreläggande till hofrätten den 27
november samma år inlemnat det för bouppteckningen felande stämpelpapper
till belopp af 4,919 kronor 75 öre.

Vid arfskiftet efter friherre Carl Otto Silfverschiöld hade å friherre
Gustaf Otto Nils Silfverschiölds syskons vägnar framstälts det yrkande,
att afkomsten af fideikommissegendomarne under ett år från den 14

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

3

mars 1880, då den friherre Nils August Silfverschiölds sterbhusdelegare
tillkommande fardagstid utgått, skulle såsom tillgång i boet emellan friherre
Carl Otto Silfverschiölds samtliga barn fördelas. Sedan med anledning
häraf emellan sterbhusdelegarne öfverenskommits, att friherre
Gustaf Otto Nils Silfverschiöld, som den 14 mars 1880 tillträdt egendomarne,
skulle, derest sterbhusdelegarne genom laga kraft egande dom
förklarades hafva varit berättigade att under ett år från sistnämnde dag
innehafva desamma, till hvar och en af syskonen utgifva ett visst belopp
såsom ersättning för afkomsten under berörda år, hade friherre Gustaf
Otto Nils Silfverschiölds förmyndare af öfrige sterbhusdelegarne blifvit
instämd till Fjäre häradsrätt med påstående om utbekommande af omförmälda
ersättning, i den mån samma ersättning belöpte på de inom
häradsrättens domvärjo belägna egendomarne. Detta påstående hade af
häradsrätten ogillats, hvarefter Göta hofrätt, der talan efter vad fullföljdes,
medelst dom den 6 juni 1884 yttrat, att ehuru vid friherre Nils
August Silfverschiölds död den 25 april 1878 fideikommissrätten till
ifrågavarande egendomar öfvergått till hans son friherre Carl Otto Silfverschiöld,
likväl och som denne senare, hvilken ahidit innan den friherre
Nils August Silfverschiölds sterbhusdelegare tillkommande fardagstid
tilländagå^, således icke före sin död såsom fideikommissarie kommit i
besittning af egendomarne, alltså och då vid detta förhållande någon
rätt för friherre Carl Otto Silfverschiölds sterbhusdelegare att njuta fardag
å egendomarne icke lagligen kunde ega rum, blef det slut, hvari
häradsrätten i saken stannat, faststäldt. Denna hofrättens dom hade
sedermera af högsta domstolen genom dom den 14 april 1885 blifvit
faststäld.

Efter det frågan om sterbhusdelegarnes rätt till fardagsår blifvit på
detta sätt afgjord, hade de till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings
län ingifvit en skrift, deri de yrkat att, enär åläggandet för
friherre Carl Otto Silfverschiölds sterbhus att i bouppteckningen efter
den aflidne upptaga fideikommissegendomarne och för värdet af desamma
erlägga stämpelafgifter uppenbarligen grundat sig på den förutsättning,
att sterbhuset komme att åtnjuta inkomst af fideikommissegendom, men
hvarken friherre Carl Otto Silfverschiöld eller hans sterbhus kommit att
af egendomen draga någon inkomst, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
måtte förordna, att hvad för de i bouppteckningen efter friherre Carl
Otto Silfverschiöld upptagna fideikommissegendomarne blifvit erlagdt i
stämpelafgift, eller 4,919 kronor 75 öre, finge restitutionsvis till friherre
Carl Otto Silfverschiölds sterbhus återställas. Genom resolution den 28
augusti 1885 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, enär sterbhuset icke

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

visat, att ifrågavarande i enlighet med hofrättens föreskrift aflemnade
belopp stämpelpapper, 4,919 kronor 75 öre, origtigt blifvit sterbhuset
affordradt eller utgjorde högre belopp än det, hvarmed bouppteckningen,
utöfver densamma förut åsatt stämpelpapper, rätteligen skolat förses i
förhållande till behållningen i friherre Carl Otto Silfverschiölds bo, till
hvars tillgångar jemväl ifrågavarande fideikommissegendomar, såsom hofrätten
i dess ofvan berörda, af högsta domstolen faststälda dom den 1
april 1881 förklarat, varit att räkna, samt hvad sterbhuset till stöd för
dess gjorda anhållan om restitution af berörda belopp hos Kongl. Maj:ts
befallningshafvande anfört icke vore af beskaffenhet, att på grund deraf
Kongl. Maj:ts befallningshafvande författningsenligt kunde om beloppets
restituerande förordna, afslagit sterbhusets omförmälda ansökan; och hade
Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt, hvarest sterbhusdelegarne sig besvärat,
genom utslag den 3 november 1885 ej funnit skäl att göra ändring
i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes resolution.

Öfver detta kammarrättens utslag hade sterbhusdelegarne hos Kongl.
Maj:t anfört besvär, deri de — under framhållande af den obillighet,
som måste anses uppstå derigenom, att de å ena sidan genom högsta
domstolens utslag den 1 december 1882 ålagts att i bouppteckningen
efter friherre Carl Otto Silfverschiöld upptaga ifrågavarande fideikommissegendomar
och derför såsom för en tillgång i boet erlägga stämpelafgift,
men å andra sidan medelst högsta domstolens dom den 14 april
1885 frånkänts den rätt till fardagsår å egendomarne, som borde hafva
tillkommit dem, derest egendomarne verkligen öfvergått i friherre Carl
Otto Silfverschiölds hand och vid hans död utgjort en tillgång i hans
bo, samt hurusom med tillämpning af de åsigter, som i förevarande fall
gjort sig gällande, skulle kunna inträffa, att, derest under fardagsår
efter en fideikommissarie nio fideikommissarier den ene efter den andre
afleda, fideikommisset skulle upptagas i bouppteckningarne efter dessa
nio och deras sterbhus vidkännas stämpelafgift, utan att af fideikommisset
draga någon fördel — vidhållit sitt yrkande att restitutionsvis
återbekomma ifrågavarande stämpelbelopp.

Sedan kammarrätten efter vederbörandes hörande häröfver afgifvit
infordradt utlåtande och dervid åberopat hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings län anfört i sin ofvan omförmälda resolution, har
Kongl. Maj:t, som ansett kammarrättens utslag vara lagligen grundadt,
med anledning af hvad i målet förekommit och då kronan genom domstolarnes
beslut skulle göra eu af lagen ej åsyftad vinst på bekostnad
af sterbhusdelegarne. livilka af ifrågavarande fideikommissegendom ej
haft någon inkomst, nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att hvad för

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

5

ifrågavarande i bouppteckningen efter friherre Carl Otto Silfverschiöld
upptagna fideikommissegendom blifvit erlagdt i stämpelafgift eller fyra
tusen niohundra nitton kronor 75 öre måtte till bemälde friherres
sterbhusdelegare återbetalas af sjunde hufvudtitelns anslag till restitutioner.

Efter erhållen remiss har statsutskottet tagit detta ärende i öfvervägande;
och har det synts utskottet skäligt, att de sterbhusdelegare
efter friherre Carl Otto Silfverschiöld, hvilka af förenämnda fideikommissegendom
icke haft någon inkomst, må få återbekomma de medel,
de i stämpelafgift erlagt för samma egendoms upptagande i bouppteckningen
efter bemälde friherre. Deremot, och då ju denna fråga måste
bedömas endast från billighetssynpunkt, har utskottet funnit, att samma
skäl icke tala för återställande af den del utaf stämpelafgiften, hvilken
på den efter friherre Carl Otto Silfverschiöld inträdande fideikommissarien
belöper i hans egenskap af delegare i sterbhuset.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts omförmälda framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att hvad
för ifrågavarande, i bouppteckningen efter friherre
Carl Otto Silfverschiöld upptagna, fideikommissegendom
blifvit erlagdt i stämpelafgift, eller 4,919 kronor
75 öre, må till så stor del, som belöper på de fyra
bland bemälde friherres sterbhusdelegare, hvilka till
följd af egendomens egenskap af fideikommiss varit
från andel i densamma uteslutne, restitutionsvis återbetalas
till dessa sterbhusdelegare från sjunde hufvudtitelns
anslag till restitutioner.

Stockholm den 26 februari 1887.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.