Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

9

ville så snart möjligen ske kan låta verkställa en af förhållandena påkallad
revision af gällande mellanrikslag samt vidtaga de åtgärder, som
för uppnående af det med revisionen afsedda ändamål må finnas erforderliga.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 16 Maj 1886.

N:o 78.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 Maj 1886.
— — — — Andra Kammaren den 16 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående bevillning af fast
egendom och af inkomst.

(Bevillnings-Utskottets Betänkande!! HST:is 7 .och 19 samt Memorial Kds 9 och 12.)

Till Konungen.

Sedan Riksdagen öfversett och granskat gällande förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst, har Riksdagen uti
nämnda förordning vidtagit nedan omförmälda förändring i dess 10 §.

I denna § mom. 4 f) innehålles den bestämmelse, att vid beräkning
af inkomst utaf arbete afdrag må ske för följande med embete och
tjenst förenade utgifter, nemligen: den afgift tjensteman, såsom sådan,
åligger utgöra till pensions-, enke- och pupill- eller annan understödsBih.
till Rik,sd. Prot. 1886. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 20 Raft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

kassa, aflöning eller annan ersättning till vikarie eller tjenstebiträde,
presternas i jordeboken upptagna utlagor, i den mån de icke äro eftergifna,
ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden
för prestgårdarne i Skåne, samt kostnader för sådana tjensteresor, för
hvilka ersättning icke är särskildt anvisad.

Hos Riksdagen bär anmärkts, att vid tillämpningen af ifrågavarande
bestämmelse väl i allmänhet ansetts, att de tjensteresor, som en med
boställe försedd tjensteman i sin hemtrakt gjorde med egna hästar,
icke vore en sådan med tjensten förbunden kostnad, hvarför han egde
rättighet till afdrag vid taxeringen af sin utom bostället behållna kontanta
aflöning, enär denna kostnad bestredes direkte af boställsfastigheten,
hvilken dessutom lemnade boställshafvaren åtskilliga andra icke
taxeringsbara förmåner, såsom husrum och vedbrand m. m., men att
emellertid åtskilliga prestmän ifrågasatt, att sagda bestämmelse berättigade
till att vid uppskattningen af deras kontanta löneinkomster fråndraga
ersättning för skjutsar, som de med egna, å deras boställen
födda hästar gjort till och ifrån den allmänna gudstjensten, kyrkostämmor,
kyrko- och skolrådssammanträden m. in., genom hvilken
tolkning många prester och andra tjenstemän, hvilka hade boställen,
komme att vinna en orättvis nedsättning i utskylder till stat och
kommun gent emot andra mindre gynnade samhällsmedlemmar.

I bevillningsförordningen af den 15 Oktober 1880 var motsvarande
§ 7 mom. 2 af följande lydelse:

»Likaledes må afdrag ske för följande utgifter, nemligen: den afgift
tjensteman såsom sådan åligger utgöra till pensions-, enke- och
pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning till
vikarie eller tjenstebiträde, presterskapets s. k. gärden och taxen,
ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden för
prestgårdarne i Skåne, de af officerares löner utgående ackords-, ränteoch
amorteringsafdrag samt kostnader för sådana anbefalda tjensteresor,
för hvilka ersättning icke är särskildt anvisad.»

Berörda stadgande om afdrag för tjensteresor bibehölls oförändradt
i skatteregleringskomiténs den 17 Augusti 1881 afgifna förslag
till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

I sitt öfver förenämnda förslag den 22 September 1882 afgifna
underdåniga utlåtande anmärker Kammarrätten rörande ofvanberörda
moment följande: »Då hvarje tjensteresa väl alltid måste anses vara
anbefald, men ordet anbefalda, som förekommer jemväl uti motsvarande
stadgande i nu gällande bevillningsförordning, föranledt osäkerhet vid

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

11

stadgandets tillämpning, torde detta ord i nu förevarande punkt af
förslaget böra uteslutas.»

I öfverensstämmelse med denna anmärkning blef ock ordet »anbefalda»
ur momentet uteslutet i Eders Kongl. Maj:ts till 1883 års
Riksdag aflåtna proposition med förslag till förordning angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst; och kom sedermera momentet
att i gällande bevillningsförordning erhålla sin nuvarande
lydelse.

Efter hvad Riksdagen erfarit har ifrågavarande lagrum af vederbörande
myndigheter tolkats sålunda, att vid uppskattning af tjenstemäns
löneförmåner afdrag medgifves för de kostnader, som kunna
visas hafva varit förenade med tjensteresor af hvad slag som helst,
för hvilka ersättning ej är särskildt anvisad.

Riksdagen, som är öfvertygad att afsigten med ofvanberörda ändring
i förevarande moment ingalunda varit att deri inlägga en sådan
betydelse som genom nämnda tolkning gifvits detsamma, och som delar
den mening, att ett dylikt afdrag i ofvan antydda fall ej bör få
ega rum, har för den skull funnit en förändring af ifrågavarande bestämmelse
vara af behofvet väl påkallad, dervid Riksdagen ansett det
härmed åsyftade målet bäst vinnas medelst återupptagande af den
formulering af samma bestämmelse, som förekom i 1880 års bevillningsförordning
samt skatteregleringskomiténs förslag, allenast med
tillägg, till undanrödjande af den af Kammarrätten anmärkta olägenhet,
framför ordet »anbefalda» af ordet »särskildt», hvarigenom tydligen
utmärkes, att här afses endast extra ordinarie tjensteresor, som icke
åtfölja tjensten, utan ifrågakomma blott efter särskild föreskrift af
vederbörande myndighet.

Riksdagen har derför beslutit, att § 10 mom. 4 f) i förordningen
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst skall erhålla
följande förändrade lydelse:

»för följande med embete och tjenst förenade utgifter, nemligen:
den afgift tjensteman, såsom sådan, åligger utgöra till pensions-, enkeoch
pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning
till vikarie- eller tjenstebiträde, presternas i jordeboken upptagna
utlagor, i den mån de icke äro eftergifna, ränta och amorteringsbidrag
till öfverbyggnadsamorteringsfonden för prestgårdarne Skåne, samt
kostnader för sådana särskildt anbefalda tjensteresor, för hvilka ersättning
icke är särskildt anvisad.»

Med anmälan härom får Riksdagen, som för år 1887 åtagit sig bevillning
af fast egendom samt af inkomst till belopp af 3,500,000

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

kronor, tillkännagifva, att Riksdagen besluta, att ofvanberörda vid
1883 års riksmöte antagna förordning om sådan bevillnings utgörande
skall, med iakttagande af i densamma nu beslutade, nyss omförmälda
förändring, tjena till efterrättelse för år 1887 och intill slutet af det
år, under hvars lopp ny förordning angående denna bevillning varder
af Riksdagen faststäld; och får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes låta sådant till allmän efterrättelse kungöra.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 16 Maj 1886.

Stockholm, K. L. Beckman, 1886.