6

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

i hvad män de å kronans utarrenderade jordbruksegendomar bosatta lägenhetsinnehafvare,
bvilka före tillämpningen af Kongl. kungörelsen den 10
November 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans
domäner uppfört och bebo dem sjelfva tillhöriga byggnader, må kunna beredas
någon tids tryggad besittning af de lägenheter, de innehafva, samt
till Riksdagen afgifva de förslag, som af bemälda utredning kunna föranledas.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 12 Maj 1886.

N:o 55,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1886.
— _ — — Andra Kammaren den 12 Maj —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om egande- och
dispositionsrätten till vissa under bruk och fabriker
skatteköpta hemman.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.)

Till Konungen.

De under bruken skatteköpta hemman, å hvilka finnas åbor, kunna
jemlikt Kongl. kungörelsen den 24 Maj 1878 skiljas från de bruk, till
hvilkas förmån hemmanen blifvit sålda till skatte, derigenom att åbon af
bruksegaren inköper skatterätten; och i sådan händelse förverkas icke densamma
genom brukets nedläggande. Denna omständighet skulle, på sätt
inom Riksdagen framhållits, kunna af en bruksegare begagnas på det sätt,

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

att lian, för att få den i skattebrefvet intagna bestämmelsen, att hemmanet
skall vara oskiljaktigt förenadt med bruket, undanröjd, först säljer skatterätten
till åbon och sedermera af denne inköper hemmanet med full
egande- och dispositionsrätt. Om åter bruksegaren med bibehållande af
skatterätten inköper åborätten, qvarstå!’ stadgandet om hemmanets oskiljaktighet
från bruket orubbadt. Väl skulle borttagandet i sistnämnda fall
af omförmälda, vid skatteköpet bestämda vilkor med afseende å den förmån,
som derigenom konnne bruksegaren till del, för honom kunna innebära
en eggelse att genom hvarjehanda medel söka för åbon förringa värdet
af hans åborätt, för att dymedelst lättare åtkomma densamma; men faran
härför torde numera icke vara af den betydelse, att den ifrågasatta förändringen,
så vidt den i öfrigt befinnes lämplig, af sådan anledning bör undanskjutas.
Då ifrågavarande stadgande kan på ofvan angifna sätt kringgås,
samt bruksegaren genom inköp af åborätten måste anses hafva inträdt i
den förra åbons alla rättigheter, synes det vara lämpligt, att bruksegaren i
detta fall öfver hemmanet tillerkännes lika fullständig egande- och dispositionsrätt,
som skulle hafva tillkommit åbon, derest denne af bruksegaren
inköpt skatterätten.

Med afseende härå får Riksdagen anhålla, det behagade Eders Kongl.
Maj:t taga i öfvervägande, huruvida icke en förändring i ofvan antydda
syfte bör vidtagas uti nu gällande bestämmelser rörande bruksegares egandeoch
dispositionsrätt till sådana under bruk skatteköpta hemman, till hvilka
bruksegaren från åbon inköpt åborätten, samt derefter till Riksdagen göra
den framställning, som må finnas erforderlig.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 12 Maj 1886.