7
Riksdag em Skrifvelse N:o 52.
eu förhöjning af högsta delaktighetsbeloppet i folkskolelärarnes pensionsinrättuing
från 1,000 kronor till 1,200 kronor skulle utöfva på nämnda
inrättnings samt folkskolelärare es enke- och pupillkassas förmåga att uppfylla
sina förbindelser, samt, för den händelse den ifrågasatta förhöjningen
kan ske utan afsevärdt ytterligare tillskott från statsverket, för Riksdagen
i ämnet framlägga förslag.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 8 Maj 1880.
N o 52.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 Maj 1880.
— — — — Andra Kammaren den 8 Maj —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, om vidtagande af åtgärder
för afskaffande af leollekter för statsändamål,
(Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 6
och Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 3 Utlåtande N:o 31.)
Till Konungen.
De mest allmänna af de i rikets kyrkor insamlade kollekter, från hvilka
understöd och bidrag utgå åt sådana inrättningar, om hvilkas upprätthållande
staten, landsting eller kommuner hufvudsakligen draga försorg, utgöras
af dem, som blifvit anslagna till sjömanshusen i riket, enligt reglementet
för sjömanshusen den 4 Mars 1870 § 37, till allmänna institutet för
döfstumma och blinda, enligt Kongl. bref den 29 Augusti 1825, till stiftens
byggnadskassor, enligt stadgan för rikets allmänna läroverk den 1 November
1878 § 135, till länslasaretten, enligt instruktionen för direktionerna öfver
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 52.
länslasaretten den 21 Oktober 1864 § 14, till vaccinationens upphjelpande,
enligt Kongl. bref den 5 Juli 1806 och reglementet den 29 September
1853 § 9, jemte kollektör till Lunds stifts folkskolelärareseminarium, hvilka
i stiftets kyrkor uppbäras, enligt domkapitlets derom gifna cirkulär.
Föreskrifterna om att kollektör böra för statsändamål upptagas torde
väl vid sin uppkomst hafva varit ändamålsenliga och af behof påkallade,
men lärer detta sätt att bereda statens stiftelser behöfliga inkomster numera
icke vara lämpligt. Omförmälda inrättningar och möjligen andra dermed
likartade, som inom ett eller annat stift kunna erhålla bidrag genom
kollektmedel, torde kunna på lämpligare sätt komma i åtnjutande af de
medel, som för dem äro behöfliga, men äfven om de inkomster, som nämnda
inrättningar genom kollektmedel erhålla, väl icke lära vara särdeles betydliga,
får man likväl härvid icke förbise, att förlusten deraf måste på ett
eller annat sätt ersättas dessa inrättningar, enär icke någon af dem torde
kunna utan afsaknad undvara de medel, de på sådant sätt hittills bekommit.
Då de två årliga kollektör, som genom Kongl. bref den 6 Mars 1764
och den 28 November 1835 beviljats ecklesiastikverket i Lappmarken, afskaffades
genom cirkuläret den 1 Oktober 1851, skedde detta icke heller
förr än efter det anslaget för nämnda verk blifvit med motsvarande penningbelopp
af Rikets Ständer förhöjdt och å stat uppfördt.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen, hos
hvilken framställning i ämnet skett, härmed anhålla, att Eders Kongl.
Maj:t. täcktes taga i öfvervägande, om och under hvilka vilkor sådana kollektör
må kunna upphöra, som nu i kyrkorna upptagas till understöd åt
inrättningar, för hvilkas upprätthållande det hufvudsakligen tillkommer
statsverket, landsting eller kommuner att draga försorg.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 8 Maj 1886.
STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1886.