6

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

N:o 33.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 April 1886.
— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående afsöndring af jord
från militiebostället Refvinge i Malmöhus län tiR vapenöfningsplats
för Södra skånska infanteriregementet rn. m.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen den 29 sistlidne Januari aflåten proposition
(N:o 21) har Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att vid förestående indragning
till statsverket af fanjunkarebostället 1 mantal Refvinge i Refvinge
socken af Malmöhus län måtte från bostället få afsöndras ett stycke
mark af omkring 225 tunnlands vidd för att användas såsom vapenöfningsplats
för Södra skånska infanteriregementet; att, i händelse af
bifall till nämnda förslag, den från indragna kaptensbostäRet N:is 2 och
13 Hellestad afsöndrade och till Södra skånska infanteriregementets nuvarande
mötesplats Tvedörra begagnade jord af omkring 35 tunnlands
vidd, som icke vidare skulle blifva för vapenöfningarna behöflig, måtte
få^å offentlig auktion försäljas med ‘tillträdesrätt å tid, som komme att
af Eders Kongl. Maj:t bestämmas, samt på de vilkor i öfrigt, hvilka omförmäldes
i Kongl. brefvet den 29 Maj 1874, men med förbehåll att

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

köparen af jorden åtoge sig andel i mantal i förhållande till stamhemmanets
egovidd samt ensam vidkändes kostnaderna för berörda andels
bestämmande; äfvensom att den för omförmälda 35 tunnland jord inflytande
köpeskilling måtte få användas på enahanda sätt, som vore bestämdt
i fråga om köpeskillingarna för de hemman och lägenheter, hvilkas
försäljning egde rum jemlikt Kongl. brefven den 29 Maj 1874 och
den 6 Juni 1879.

Af det ifrågavarande proposition bilagda statsrådsprotokoll öfver
landtförsvarsärenden af den 29 Januari 1886 har Riksdagen inhemtat,
att generalbefälhafvaren i första militärdistriktet, hvilken på uppdrag af
Arméförvaltningen utsett plats för de manskapsbaracker, hvilka, på grund
af Kongl. brefvet den 18 Januari 1884, skulle å Södra skånska infanteriregementets
mötesplats Tvedörra uppföras, i skrifvelse af den 16 Juli
1884 hos Eders Kongl. Maj:t hemstält, att med verkställigheten af berörda
byggnadsarbete måtte få anstå i afvaktan på undersökning, huru
vida icke regementets nuvarande mötesplats borde utbytas mot annan
sådan, hvilket generalbefälhafvaren för sin del tillstyrkt. Såsom skäl
härför hade generalbefälhafvaren anfört: att utrymmet vid Tvedörra vore
mycket inskränkt, enär hela arealen utgjorde 50 tunnland, hvarifrån
måste afräknas lägerplatsen, skogsplantering och branta sluttningar in. m.,
utgörande tillsammans minst l/s af arealen, så att för exercis blott kunde
användas omkring 30 tunnland, hvilket vore alldeles för litet för detta
regemente med dess ovanligt stora beväringskontingent; att manöver
och skarpskjutning ej kunde å mötesplatsen utföras, utan måste verkställas
på särskildt förhyrda fält, deraf manöverfältet vore beläget på
1% timmes och målskjutningsplatsen läge på s/4 timmes marschafstånd
från lägret; att sjelfva lägerplatsen vore belägen i en håla med framför
liggande hög backe och sålunda efter nederbörd vore mycket fuktig,
hvarförutom, och då platsen vore inskränkt och trång samt byggnaderna
lågo invid gränsen af fältet, desamma hade blifvit väl mycket sammanträngda
med en mängd privata bostäder, och lägret sålunda utsatt för
eldfara, som äfven inträffat; att då kring mötesplatsen vore uppförda en
mängd privata boningshus, der allehanda ofog bedrefves, kontrollefci öfver
manskapets uppförande i hög grad försvårades; att vid Tvedörra saknades
annan vattentillgång än ur gräfda brunnar, i följd hvaraf badning
ej kunde företagas; samt slutligen att då Tvedörra vore beläget nära 2
mil från Lund, der post och äfven de flesta förnödenheter hemtades,
1 V2 mil från Örtofta station samt lJ/4 mil från Löberöds station, dessa
långa afstånd fördyrade alla leveranser och inverkade ofördelaktigt i
åtskilliga andra afseende!!.

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

Till ny mötesplats för regementet hade generalbefälhafvaren föreslagit
ett område å militiebostället Refvinge; och hade generalbefälhafvaren
i afseende å fördelarne af ett sådant utbyte af mötesplats
andragit: att den areal, som komme att till mötesplats användas, vore
ett cirka 300 tunnland stort sandfält, som ej kunde med fördel odlas,
och att detta fält, hvilket vore kuperadt samt delvis planteradt med
små skogsdungar, således vore den fördelaktigaste terräng för infanteri,
som kunde uppsökas; att i fältets omedelbara närhet funnes en stor å
samt en större och två mindre sjöar med klart vatten på sandbotten;
att tillräcklig och god plats för målskjutning och fältskjutning vore att
tillgå invid lägerplatsen; att genom kortare afstånd till närmaste jernvägsstationer
med sannolikhet kunde motses en väsentlig minskning i
alla leveranspris å så väl proviant som å byggnadsmaterialier; att för
närvarande inga privata bostäder, utom boställets byggnader, funnes
inom gränserna och ej heller kunde i lägrets närhet uppföras i anseende
till fältets stora areal; samt att lägerplatsen komme att förläggas på
ett högt och sundt ställe, omgifvet af vackra ekar.

I öfrigt ansåge generalbefälhafvaren, att, då sjukhus och 2 förrådshus
vid Tvedörra vore fullt tidsenliga, dessa byggnader fortfarande
kunde der förblifva för att ej fördyra flyttningskostnaden, hvilken dessutom
syntes komma att minskas derigenom, att de nya barackerna blefve
billigare att bygga på Refvinge än på Tvedörra, i anseende till kortare
väg till jernvägsstation; och skulle, då nu utgående hyra, förskjutfältet
220 kronor och för manöverfältet 500 kronor, komme att besparas,
kronan i verkligheten ingalunda göra någon uppoffring genom sandfältets
afskiljande från bostället och användande till mötesplats, utan snarare
deraf hafva ekonomisk fördel.

Sedan Arméförvaltningen blifvit i ärendet hörd och i afgifvet utlåtande
tillstyrkt den ifrågasatta förflyttningen af Södra skånska infanteriregementets
vapenöfningar till ofvanberörda plats, har Domänstyrelsen,
efter inhemtande af yttranden ej mindre från innehafvaren af
Refvinge boställe samt arrendator!! af samma boställe än äfven från t. f.
domänintendenten och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus
län, för egen del anfört, att det af handlingarna i målet syntes styrelsen
otvetydigt framgå, att den plats, som för närvarande användes
för Södra skånska infanteriregementets vapenöfningar, i fråga om utrymme
och i åtskilliga andra afseende!! ej motsvarade de anspråk, som
numera skäligen kunde ställas på en dylik plats, liksom att den i stället
föreslagna marken vid bostället Refvinge vore för det afsedda ändamålet
lämplig; och då, med afseende å hvad i ärendet blifvit upplyst rörande

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

den naturliga beskaffenheten af sistberörda mark och dess umbärlighet
för bostället såsom jordbruksegendom, det måste antagas att, i fall ett
nytt öfningsfält skulle annorstädes anskaffas, kostnaden härför komme att
vida öfverstiga den minskning i blifvande arrendeinkomst från Refvinge,
som genom den ifrågavarande markens frånskiljande föranleddes, ansåge
sig Domänstyrelsen böra biträda förslaget att platsen för nämnda regementes
vapenöfningar förlädes till Refvinge boställe, samt att vid boställets
skeende indragning till statsverket afskildes från egendomen
till vapenöfningsplats det område, som funnes upptaget å en handlingarna
bifogad »plan öfver exercisfältet vid Refvinge», dock att området
ej gåfves större utsträckning norr om vägen till Qvinnevad, än som
chefen för Södra skånska infanteriregementet i infordradt yttrande ansett
behöfligt, om möjligt med någon rätning af den å planen i vinkel
uppdragna gränslinien. Mot de åtgärder, som i händelse af bifall till
nämnda förslag ifrågasatts rörande det nuvarande öfningsfältet vid Tvedörra,
hade Domänstyrelsen ej något att erinra, utom hvad anginge den
del af den från f. d. kaptensbostället Hellestad upplåtna mark, som med
en areal af omkring 35 tunnland skulle återstå efter afsättande af erforderlig
gårdsplan till sjuk- och förrådshusen, och hvilken ansetts böra
genom Arméförvaltningens försorg och för dess räkning utarrenderas,
intill dess marken vid ny utarrendering af bostället Hellestad blefve
med detta förenad. Nu löpande arrendeperiod för Hellestad utginge
ej förr än den 14 Mars 1898, hvaremot indragning af Refvinge boställe
sannolikt komme att inom kort ega rum; och syntes landtförsvaret böra
frånträda inkomsten af berörda, från Hellestad afsöndrade mark om 35
tunnland, så snart fältet vid Refvinge blefve i stället kostnadsfritt upplåtet,
helst för de utgifter, hvilka enligt Arméförvaltningens förslag borde
för tiden derefter med nämnda inkomst bestridas, antagligen andra
medel kunde disponeras. I anledning häraf, och då styrelsen lika med
domänintendenten och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåge
för kronan fördelaktigast, att nu ifrågavarande, från Hellestad upplåtna
mark, hvilken vore af dålig beskaffenhet och afskild från boställets egor
i öfrigt, blefve, när den afträddes af Arméförvaltningen, för statsverkets
räkning försåld, hade Domänstyrelsen i underdånighet hemstält, att,
derest, såsom ofvan föreslagits, fältet å Refvinge vid detta boställes indragning
upplätes till vapenöfningsplats, omförmälda afsöndring från
Hellestad, omkring 35 tunnland, samtidigt föryttrades under de vilkor,
som stadgats i Kongl. brefvet den 29 Maj 1874, med förbehåll att köparen
af af samma afsöndring åtoge sig andel i mantal i förhållande till
Bill. till Rilesd. Prot. 1886. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Haft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

stamhemmanets egovidd, för hvilken andels bestämmande köparen ensam
borde vidkännas de erforderliga kostnaderna.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och i öfrigt. finnes uti
förevarande ärende i ofvan åberopade statsrådsprotokoll anfördt, har
Eders Kongl. Maj:ts omförrnälda framställning af Riksdagen bifallits.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 20 April 1886.