Riksdagens Skrifvelse N:o 18.
1
N:0 IB.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 Mars 1885.
— — — — Andra Kammaren den 16 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärders vidtagande
för anteckning i födelse- och husförhör shö eker
af ej döpta barn af föräldrar, tillhörande svenska kyrkan.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.)
Till Konungen.
I 3 kap. 12 § Kyrkolagen stadgas: »Presten skall uti kyrkoboken
anteckna orten och. dagen, hvar och när ett barn födt är, såsom ock
när det döpt varder, jemväl barnets, dess föräldrars och deras namn,
som vittnen till dess döpelse varit hafva.))
Af ordalydelsen i detta lagrum lärer, enligt hvad för Riksdagen
uppgifvits, presterskapet i åtskilliga församlingar inom riket funnit sig
föranlåtet att rörande barn, hvilka, ehuru deras föräldrar tillhöra svenska
kyrkan, icke undfått kyrkligt dop, i den gemensamma födelse- och dopboken
endast anteckna »orten och dagen, hvar och när ett barn födt
är», men undandraga sig att anmärka barnets och dess föräldrars namn.
Det torde visserligen icke kunna förnekas, att medlemmar af
svenska kyrkan genom uppsåtlig underlåtenhet att inom föreskrifven
tid låta befordra sina barn till sådant dop, som af kyrkan erkännes
såsom giltigt, göra sig skyldige till en kränkning af kyrkans lag och
ordning, som kyrkan kan och bör med de medel, som stå henne till
Bill. till Riksd. Brok 1886. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 Höft. 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 18.
buds, beifra; hvarför det ock ur rent kyrklig synpunkt må anses berättigadt,
att kyrkans tjenare undandraga sig att om ett barn, livilket
icke undfått kyrkligt dop, göra annan anteckning i födelse- och dopboken,
än i ofvan anförda lagrum uttryckligen föreskrifves.
Men svenska kyrkans prester äro icke blott hennes utan äfven
statens tjenare och hafva i sistnämnda egenskap flere för statens ändamål
synnerligen vigtiga uppgifter sig ålagda. Sålunda är, med få och
obetydliga undantag, hela den s. k. civilståndsregistreringen, som i de
flesta främmande land åligger rent borgerliga tjensteman, hos oss anförtrodd
åt presterskapet. Ur den borgerliga ordningens synpunkt lärer
det också vara nödigt, att äfven rörande barn, hvilka icke erhållit
kyrkligt dop, göras lika fullständiga anteckningar, som om dem, hvilka
undfått sådant dop. Att lagstiftaren icke heller tvekat, att, då sådant
ansetts för den borgerliga ordningens upprätthållande erforderligt,
ålägga presterskapet att verkställa anteckningar om personer, hvilka
icke tillhöra svenska kyrkan, framgår af 8 § i förordningen angående
främmande trosbekännare och deras religionsöfning den 31 Oktober
1873, der det stadgas, att »främmande trosbekännare skola, der Konungen
för viss församling ej annorlunda förordnar, för anteckning öfver
deras borgerliga förhållanden, särskild! upptagas i kyrkoboken för den
till svenska kyrkan hörande församling, inom hvars område de äro
boende; och gäll?, i afseende å derför erforderlig anmälan hvad af
Konungen särskildt föreskrifves.»
De fall, der presterskapet undandragit sig att om sådana barn,
hvilka nu äro i fråga, verkställa fullständig anteckning i födelse- och
dopboken, då härför nödiga uppgifter blifvit meddelade, lära ock höra
till undantagen; men då ordalydelsen af 12 § i 3 kap. Kyrkolagen
kan synas gifva stöd för ett sådant förfarande, torde det vara lämpligt,
att till förebyggande deraf uttrycklig föreskrift i ämnet gifves.
Så vida denna föreskrift skall leda till det afsedda ändamålet: civilståndsregistreringens
fullständighet och pålitlighet, erfordras ock en motsvarande
förpligtelse för föräldrarne till ifrågavarande barn att inom
viss tid till vederbörande presterskap meddela de för anteckningarnas
verkställande nödiga uppgifter.
Dels af hvad nu blifvit sagdt om nödvändigheten deraf att anteckning
af barn, hvilka icke undfått kyrkligt dop, i födelseboken verkställes
med samma fullständighet som för anteckning i födelse- och
dopbok af andra barn af föräldrar, hvilka tillhöra svenska kyrkan, är
föreskrifven, dels ock af det förhållande att dessa senare barn upptagas
äfven i husförhörsboken, följer att anteckning om ifrågavarande, till
dopet ej befordrade barn jemväl bör ske i husförhörsboken, som är den
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 18.
egentliga hufvudboken bland ministerialböckerna, i hvilken skall upptagas
allt, som rör en persons civilstånd.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen, hos hvilken
framställning i ämnet skett, anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
vidtaga de åtgärder, som erfordras, på det att dels svenska kyrkans
presterskap må blifva pligtigt att ej mindre i födelsebok än äfven i
husförhörsbok rörande sådana barn, hvilkas föräldrar äro medlemmar
af svenska kyrkan, men underlåta att befordra dem till kyrkligt dop,
verkställa samtliga de anteckningar, som enligt de för födelse- och
dop- samt husförhörsböckers förande meddelade föreskrifter skola i allmänhet
ske, således jemväl anteckning af barnens förnamn, dels ock
föräldrar till sådana barn få sig ålagd laglig skyldighet att inom sex
veckor efter barns födelse lemna de härför erforderliga uppgifter till
vederbörande presterskap.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 16 Mars 1886.