Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
1
N:o 35.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen angående vissa
ändringar i afseende på afgifterna för tullnederlag samt
med förslag till förordning angående allmänt frilager;
gifven Stockholms slott den 26 Mars 1886.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för
denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
dels medgifva, att den nederlagsafgift, som jemlikt § 80 mom. 1
i nådiga tullstadgan den 2 November 1877 skall för gods, som å nederlag.
upplägges, betalas med en procent af det belopp, hvartill tullafgiften
för godset uppgår, må från och med den 1 Januari 1887 uttagas
först i sammanhang med tullafgiftens erläggande, äfvensom att den nederlagsafgift,
som enligt samma lagrum likaledes skall erläggas med eu
piocent af tullbeloppet, då nederlagsgods till utrikes ort åter utföres,
må från och med nämnda tid upphöra att utgå;
dels och antaga bifogade förslag till förordning angående allmänt
frilager att tillämpas från och med den 1 Januari 1887.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med
all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
O. R. Themptander.
Bih. till Riksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Åfd. 22 Höft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
Förslag
till
Förordning angående allmänt frilager.
§ I
Uti
eller i närheten af stapelstad, hvarest tullkammare under
tullförvaltares öfverinseende finnes inrättad, må, efter tillstånd af
Generaltullstyrelsen och under de vilkor och närmare bestämmelser,
Generaltullstyrelsen för hvarje särskildt fall föreskrifver, inrättas allmänt
frilager med ändamål att tjena till fristad för varor, så att dessa
på sätt och under de vilkor denna förordning innehåller, kunna, utan
att tull för dem erlägges, införas till lagret, der uppläggas och på allt
sätt behandlas som om de befunne sig utom landet.
§ 2.
Frilager, till hvars särskilda afdelningar tillträde under ingen
förevändning må tulltjensteman förvägras, skall vara försedt med
lämpliga vakt- och expeditionsrum för tullbevakning och tullbehandling
samt i öfrigt så inrättadt, att erforderliga tullkontroller kunna
deröfver utöfvas; och skall en hvar, som lemnar frilagret, utgå genom
vaktrummet, der vederbörande tulltjensteman, om han anser anledning
dertill förefinnas, eger att å den utgående låta verkställa kroppsvisitation,
utan att vara underkastad påföljd i händelse underslef befinnes
icke hafva egt rum; varande tillträde till frilager för qvinnor förbjudet.
§ 3.
Statens kostnad för bevakningen af samt bokföringen och expeditionen
vid frilagret skall betalas af dess egare, som, innan frilagret
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
må för sitt ändamål begagnas, skall för gäldandet af sagda kostnad
ställa säkerhet, som af Generaltullstyrelsen godkännes.
§ 4.
Mom. 1. På frilager må med här nedan stadgade undantag intagas
så väl tullpligtigt gods af hvad slag det vara må direkt från utrikes
ort, efter omedelbar transitförsändning, från frilager å annan inrikes
ort samt från nederlag och transitupplag i samma stad, som ock
alla slag tullfritt och förtulladt gods.
Krut, dynamit, nitroglycerin och andra sprängämnen, eklfarliga
oljor eller dermed jemförliga vätskor, flytande syror samt andra varor,
hvilka till följd af sin beskaffenhet kunna medföra fara eller olägenhet
för frilagret eller andra der upplagda varor, må icke å frilager
intagas.
Mom. 2. Uppstår vid angifning till intagande å frilager af varor
i obrutna omslag tvifvel, huruvida varorna äro af den beskaffenhet,
att de, enligt stadgandet i mom. 1 här ofvan, må å frilagret intagas,
skall tullförvaltningen vara berättigad att, der erforderlig upplysning
ej annorledes kan vinnas, låta bryta omslagen.
§ 5.
Mom. 1. Egare till gods, som direkt från utlandet eller från
frilager å annan ort ankommit eller genom omedelbar transitförsändning
befordrats och är afsedt till intagande å frilager, skall inom den
tid och vid det ansvar, som i § 21 Tullstadgan föreskrifves, till tullförvaltningen
aflemna angifningsinlaga (form. bil. Litt. A.) Sedan
tullkammaren låtit förse inlagan med dess inkommande nummer, skall
godset med inlagan under bevakning föras till frilagret, hvarest der
anstälde tulltjenstemän hafva att, sedan godset blifvit vägdt, låta dess
bruttovigt antecknas å inlagan, i frilagrets upplagsbok (form. bil. Litt.
B.) införa uppläggningen samt derom meddela bevis under bokens
löpande nummer å inlagan, hvilken derefter skall till tullkammaren
återställas.
Dröjer godsegare med angifning till intagning å frilager utöfver
den i § 78 mom. 2 af Tullstadgan bestämda tid, vare han förlustig
rättigheten att godset å frilager intaga.
Har godset icke inom den i § 30 mom. 1 af Tullstadgan bestämda
tid blifvit till frilagret affördt, böte godsegaren på sätt i mom. 2
af nämnda § samt i § 31 mom. 1 af samma stadga sägs; egande
4
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 35.
tullförvaltningen verkställa den undersökning af godset, som för
böternas bestämmande erfordras. Varder godset icke inom den tid,
som i § 31 mom. 3 af Tullstadgan bestämmes, till frilagret affördt,
förfares såsom i detta lagrum sägs.
Af emballeradt gods må på frilager ej intagas mindre än helt
kolly, sådant det från utrikes ort inkommit eller från annat frilager
uttagits.
Mom. 2. Vill godsägare låta gods, upplagdt å nederlag, intagas
å frilager, upprätte derom angifningsinlaga (form. bil. Lätt. C.) och
förevise donna för vederbörande nederlagstjensteman, som har att
bokföra angifningen i nederlagsjournalen och att å inlagan anteckna
det till förflyttning anmälda godsets nettovigt. Sedan godset derefter
under bevakning afförts till frilagret, införes uppläggningen i frilagrets
upplagsbok och meddelas bevis derom under bokens löpande nummer
å inlagan, som skall återställas till tullförvaltningen för att biläggas
nederlagsjournalen.
Mom. 3. Vill godsegare öfverflytta på transitupplag liggande
gods till frilager, aflemne derom till tullförvaltningen angifningsinlaga
(form. bil. Litt. D.) Sedan godsets bruttovigt antecknats å inlagan
samt å godset belöpande transitafgift erlagts, läte tullförvaltningen
godset jemte inlagan under bevakning föras till frilagret, hvars tulltjensteman,
efter verkstäld bokföring, hafva att om uppläggningen
meddela bevis under frilagerupplagsbokens löpande nummer å inlagan,
som derefter skall återställas till tullförvaltningen för att biläggas
transitupplagsjournalen.
Mom. 4. Vill godsegare å frilager intaga tullfritt eller förtulladt
gods, läte detsamma med angifningsinlaga (form. bil. Litt. E.) föras
till frilagret, hvarest inlagan aflemnas till vederbörande tulltjensteman,
som har att bokföra uppläggningen af godset med upptagande af endast
dess bruttovigt. Sådant gods behandlas vid uttagning från frilager
lika med derå direkt från utlandet intaget gods.
§ 6-
Gods kan från frilager uttagas:
för utförsel;
för försändning sjövägen eller landvägen till annan stapelstad;
för öfverflyttning till nederlag eller transitupplag i samma stad;
samt
för förtullning.
Könyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
5
§ 7.
Mom. 1. Uttages gods från frilager för utförsel sjövägen, skall
iakttagas:
att godsegaren om utförseln till tulltjensteman å frilagret aflemna!’
angifningsinlaga (form. bil. Lätt. F.);
att vederbörande tulltjensteman antecknar angifningen i frilagrets
utförselsbok (form. bil. kitt. G).;
att hvarje kolly, der så lämpligen ske kan, plomberas med frilagerstämpel
och anteckning om plomberingen''göres å inlagan;
att godset jemte inlagan derefter, under tullbevakning då plombering
ej skett och eljest utan sådan bevakning, föres till inlastningsstället,
hvarest der anstäld tullbevakning har att om expeditionen gorå
anteckning i inlastningsjournalen för frilagergods (form. bil. kitt. H.);
och skall bevakningsförmannen meddela bevis om inlastningen å angifningsinlagan,
som derpå aflemna^ till tullkammaren för att efter behörig
anteckning i frilagrets utförselsbok biläggas utgående journalen;
samt
att utförseln sker i fartyg af minst trettio tons drägtighet och
med iakttagande af de i § 42 af Tullstadgan meddelade bestämmelser.
Mom. 2. Uttages gods från frilager för utförsel landvägen till
Norge, skola de bestämmelser, som gälla för landväga försändning till
nämnda land af oförtullade utländska varor från transitupplag, tillämpas
med iakttagande derjemte att anteckning om utförseln skall göras
i frilagrets utförselsbok.
Mom. 3. Uttages gods från frilager för utförsel landvägen till
annat land än Norge, skall iakttagas:
att, sedan godsegaren om utförseln till tulltjensteman å frilagret
aflemnat angifningsinlaga (form. bil. kitt. F.) denne tjensteman skall
anteckna angifningen i frilagrets utförselsbok samt utfärda förpassning
(form. bil. kitt. I.) å godset i två exemplar;
att hvarje kolly plomberas med frilagerstämpel och anteckning
derom göres å förpassningen; samt
att frilagershafvaren skall inom en månad från afsändningsdagen
till frilagerskontoret aflemna ena exemplaret af förpassningen, försedt
med bevis af tullförvaltningen i bestämmelseorten att godset med oskadad
plombering framkommit.
Dessa bestämmelser gälla ock vid utförsel isvägen såväl till Norge,
der icke dylik utförsel, enligt hvad derom särskildt är stadgadt, skall
såsom landväga utförsel anses, som ock till annat land.
6
Kong],. Maj:ts Nåd. Proposition N:o So.
Mom. 4. Uttages gods från frilager för försändning sjövägen eller
landvägen till annan stapelstad, skall iakttagas :
att angifning, anteckning i utförselsboken, plombering och förpassning
ske på sätt i mom. 3 af denna § stadgas;
att, der afsändningen sker sjövägen, anteckning derom verkställes
i inlastningsjournalen samt det ena exemplaret af förpassningen tillställes
skepparen för att godset åtfölja;
att, då afsändningen skall ske landvägen, godset och båda exemplaren
af förpassningen öfverlemnas till varuegaren;
att frilagershafvaren inom en månad från afsändningsdagen till
vederbörande tjensteman å frilagret aflemnar ena exemplaret af förpassningen,
försedt med bevis, utfärdadt af tullförvaltningen i bestämmelseorten,
att godset dit framkommit med oskadad plombering; samt
att angifningsinlagan och ankomstbeviset förvaras såsom bilagor
till utförselsboken.
Mom. 5. Uttages gods från frilager för att öfverföras till nederlag
i samma stad, skall godsegaren till vederbörande tjensteman å frilagret
aflemna angifningsinlaga i två exemplar (form. bil. Litt. K.);
hvarefter anteckning om öfverföringen med upptagande af endast
bruttovigten å godset skall ske i frilagrets utförselsbok. Sedan godset
å frilagret undersökts och ena exemplaret af inlagan utaf vederbörande
tjensteman der attesterats, skall godset under bevakning föras
till nederlagsmagasinet och der intagas, godset i nederlagsjournalen
antecknas och den attesterade angifningsinlagan biläggas inkommande
journalen. Andra exemplaret åt inlagan bilägges nederlagsjournalen.
Mom. 6. Uttages gods från frilager för uppläggning å transitupplag
i samma stad, skola föreskrifterna i mom. 5 af denna § lända till
efterrättelse, dock med iakttagande, att godset utan föregående undersökning
under bevakning afföres till och upplägges å transitomagasinet,
sedan bruttovigten attesterats å båda exemplaren af angifningsinlagan,
livilka, efter, det den å godset belöpande transitafgift blifvit vederbörligen
debiterad, skola biläggas inkommande journalen och transitupplagsjournalen.
Mom. 7. Vid förtullning af varor på frilager skall iakttagas:
a«, sedan förtullningen blifvit af godsegaren begärd genom angifningsinlaga
enligt form. bil. Litt. L, varorna å frilagret undersökas
och inlagan derstädes attesteras samt införes i frilagrets förtullningsbok
(form. bil. Litt. M.);
att redogöraren å frilagret uträknar tull beloppet, derå utställer
räkning (form. bil. Litt. N.); samt emottager och qvitterar beloppet,
hvarefter undersökningsmannen å räkningen antecknar, huruvida varorna
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
utgå lösa eller i omslag och i senare fallet i huru många, huru beskaffade
och huruledes märkta kolly; samt
att godset derefter emot räkningens behöriga afstämpling från
frilagret afföres.
§ 8.
Godsegare, som angifvit gods till uttagning från frilager, men
åter vill upplägga det på frilagret, skall på angifningsinlagan teckna
förklaring, att godset till följd af förändrad bestämmelse icke blifvit
afsända hvarefter godset må återföras till frilagret, der plomberingen,
om sådan skett, af tullbetjeningen borttages, och anteckning härom
göres å angifningsinlagan samt i frilagrets utförselsbok.
§ 9.
Förtullningsbok, hvarom stadgas i § 7 mom. 7 af denna förordning,
skall föras i två delar, A och B, hvilka böra skiftesvis hvarannan
dag begagnas. Influten uppbörd skall hvarje dag jemte den då
begagnade förtullningsboken med dertill hörande attesterade angifniugsinlagor
mot qvitto aflemnas till tullkammaren, som dagen derpå återställer
boken till frilagret; och har frilagersredogöraren att för hvarje
månad aflemna utdrag ur förtullningsböckerna rörande deri gjorda debiteringar
för att biläggas tullkammarens inkommande journal.
§ io.
Närmare föreskrifter angående ordningen inom frilagret meddelas
af Generaltullstyrelsen, som äfven eger att, efter sig företeende omständigheter,
förordna angående de afvikelser från ofvan meddelade
stadganden, hvilka, med bibehållande af nödig säkerhet för kronans
rätt, kunna erfordras.
§ 11-
Godsegare, som låter å frilager upplägga gods, hvilket enligt
stadgandet i § 4 mom. 1 icke må derå intagas, hafve förverkat godset
och vare förfallen till böter från och med ett hundra till och med ett
tusen kronor.
8
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 35.
§ 12.
Om frilagershafvare, som, jemlikt föreskriften i § 7 mom. 1, fått
emottaga plomberadt frilagergods, angifvet till utförsel, ej inom 48
timmar efter godsets uttagande till tullkammaren aflemnar bevis från
tullbevakningen, att godset till inlastningsstället framkommit och der
under tullbevakning jemlikt angifningsinlagan inlastats, skall tullförvaltningen
lios honom uttaga böter till belopp, motsvarande högsta gällande
tullsats för hvarje kilogram af varans bruttovigt.
Lag samma vare, om frilagershafvare uraktlåter att inom den i
§ 7 mom. 3 och 4 stadgade tid aflemna föreskrifvet framkomstbevis.
Kan frilagershafvaren inom tre månader från den dag, då böterna blifvit
erlagda, hos Generaltullstyrelsen lagligen styrka att varorna genom
olyckshändelse under vägen förkommit eller att han af orsaker, hvartill
han icke varit vållande, blifvit förhindrad att inom behörig tid
framskaffa varorna till bestämmelseorten eller aflemna framkomstbeviset,
vare han berättigad att böterna återbekomma.
§ 13.
Den, som från frilager insmuglar eller försöker insmugla tullpligtiga
varor, eller som qvarhåller eller olofligen i riket åter inför
dylika varor, livilka angifvits till utförsel från frilager, eller som beträdes
med att under forsling af tullpligtigt frilagergods detsamma förbyta,
straffes enligt § 138 Tullstadgan. Frilagershafvaren skall ock,
om han om brottet egt vetskap, hafva för alltid förverkat rätt att af
frilager sig begagna samt vara skyldig att genast utrymma sitt lager;
straffes ock såsom för oloflig införsel af varor.
§ 14.
Försäljningsbelopp för gods, förverkadt enligt § 11, äfvensom
böter på grund af stadgandena i §§ 11 och 12 tillfälle kronan och
tullstatens enskilda pensionsinrättning till hälften hvardera.
Böter enligt § 13 och värde af gods, förverkadt enligt samma
paragraf, fördelas enligt § 146 Tullstadgan.
Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.
§ 15.
Angående laga domstol i mål rörande öfverträdelse af denna förordning
gälle hvad i § 165 af Tullstadgan sägs.
Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
9
§ 16-
Alla i denna förordning föreskrifna handlingar skola skrifvas å
tryckta blanketter, som för handlingar enligt bilagorna B, G, H, I, M
och N anskaffas och bekostas af tullverket, men i öfrigt af frilagershafvarne
sjelfve; egande Generaltullstyrelsen vidtaga de jemkningar eller
förändringar i formulären, som kunna visa sig erforderliga.
Denna förordning skall tillämpas från och med den 1 Januari
1887.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1886. 1 Sami, 1 Afd. 22 Höft.
2
10
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 3 .
Bil. Lift, A.
Ink. N:o
Uppvist å Tullkammaren den 18
N. N.
Angifves till intagning ä frilager N:o följande, ink. med
skepparen N. N. fartyget N. N. från N. N.
A. M.
10 säckar
väg. brutto
D.
2 lådor
N. N den
18
N. N.
Inlagdt på frilager N:o
N. N.
Frilagrets tjensteman
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
11
Bil. Litt. B.
N. N:s frilagers Upplagsbok för år 18
i Upp- lägg- nings- i dag. |
Löpande N:o för året. |
Lager- rummets Nio. |
1 In- kommande N:o. |
Från direkt införsel. Omedelbar transit-försändning. Annat frilager. Nederlag. Transitupplag. Fritt gods. |
K o 1 1 y. |
||
Märke och N:o. |
Antal och slag. |
Brutto vigt i kilogram. |
|||||
| |
I ■ '' 1 |
12
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
Bil. Litt. C.
Ink. N:o
Antecknad i Nederlags]ournalen den 18
N. N.
Angifves till öfverflyttning från nederlag till frilager N:o
följande, ink. med Skepparen N. N. från N. N.
H. D. 8 |
1 låda |
The. N:o 532, netto |
||
N. N. den |
N. N. |
18 |
||
N:o |
||||
Intaget på frilager den |
N. N. |
18 |
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.
1 O
1 O
Bil. Litt. D.
Antecknad i Transitupplagsjournalen den
Ink. No.
18
N. N.
Angifves till öfverflyttning från transitupplag till frilager N:o
följande, ink. med skepparen ÅT. N. från År. JV.
C. P.
1 fat
väg. brutto
N. N. den 18
N. N.
N:o
Intaget på frilager den 18
N. N.
14
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 35.
Bil. Litt. E.
Uppi. Bok N:o
Uppvist i Frilagret den 18
N. N.
Fritt gods,
Angifves till intagning ä mitt frilager N:o
H.
1 låda
väg. brutto
N. N. den
18
N. N.
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 35.
15
Bil. Litt. F.
Utf. Bok N:o
Upp vist i Prilagret den
Angifves att från mitt frilager N:o
skepparen N. N''. fartyget N. N.
Utg. Journ. N:o
18
N. N.
afsända till N. N. med
A. N.
1 låda
väg. brutto
kg.
N. N. den 18
N. N.
Försedd med eu tullplomb.
N. N.
Fri lagrets tjensteman.
■
N:o
Inlastadt i fartyget, som bevakats till öppen sjö.
N. N.
Bevakningsförman.
16
Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
*
Bil. Litt. G.
N. N:s frilagers Utförselsbok för år 18
An- gif-nings-| dag. |
Löpande N:o föl- året. |
Lager- rummets N:o |
Utgående N:o |
Till utförsel. Försändning till |
K o 1 1 y. |
Anmärkningar om tullförsegling eller plombering m. m. |
|
Märke. Nummer, antal och slag. |
Brutto- vigt i kilogram. |
||||||
Kongl. Majds Nåd. Proposition AT:o 35.
17
Bil. Lift. II.
Journal öfver inlastadt frilagergods vid N. N. Tullkammare
(fcullbevakningsinspektion) år 18
Löpande |
Skepparens |
N:o i frilagrets utförsels- bok |
||
Dag |
N:o för året. |
A fsändar en |
och fartygets namn |
Månad.
Koll ytal och vigt
samt anteckningar om
plomberingen
Bih. till Bilcsd. Prof. 1886. 1 Samt. 1 Afd. 22 Hälft.
18
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 35.
Bil. Litt. 1.
Utf. Bok N.-o.
Förpassning.
JN. N. försänder från frilager N:o
till N. N. med
ojo in in
r,— h—
3
crq
P
55 P>
o
O ^3:
P p
_ P*
P
FT p p fp -
g*
•SS
P
crq
co CD
hj
N. N. Tullkammares Frilagerskontor den
18
N. N.
Ofvanstående gods, som hit ankommit med oskadad plombering,
2 g® 11 qvitter as.
<r
CD
crq
r->
p
: crq
in
* <—t
2
p
2 pB
crq
p
CD P^
P c_f‘
N. N. Tullkammare den
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
19
Bil. Litt. K.
Utf. Bok N:o
[iV. N~. (mitt) nederlagj
Anqifves till 1 i från mitt Biläger N:o
*J \ transitupplag )
K. 10 lådor, väg. brutto
N. N. den
18
N. N.
Innehåller russin, N:o 441, netto ett hundra (100) kg.
N. N.
(Frilagrets undersökningsman).
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
Bil. Litt. L.
Förtulln. Bok N:o
Angifves till förtullning från mitt frilager N:o
Ylleväfnad a. slag.
N. N. den
N. N.
N:o
133 kg.
Attesteras
18
N. N.
(Frilagrets undersökningsman).
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
21
Bil. Litt. M.
N. N:s frilagers Förtullningsbok (A) för år 18
Angif- nings- dag |
Angifnin- gens löpande N:o för året |
Lager- rummets N:o |
Varans |
Tull- afgift |
Käknings- summa |
Uppbörds- summa för dagen |
|||||
Beskaffenhet |
Tarif- N:o |
Vigt eller mätt |
|||||||||
22
Kong1*. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
Bil. Litt. N.
Förtulln. Bok N:o
N. N~. erlägger för nedanstående från frilager förtullade varor:
T u 1 |
i |
|
133 kg. ylleväfnad a. sl...................... |
232 |
75 |
Betalt den 18
N. N.
Utgår i en låda, märkt A. T.
N. N.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.
23
Utdrag af protokollet Öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafi.t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 26 Mars
1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Chefen för Finansdepartementet, Hans Excellens Herr Statsministern
Themptander föredrog i underdånighet särskilda den 27
Oktober 1882 i nåder förordnade komiterades i Augusti 1884 afgifna
underdåniga betänkande jemte förslag till förordningar om kreditupplag
och frilager samt deraf beroende ändringar i Tullstadgan och Ilandelsbalken;
öfver
livilka förslag Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen
på grund af nådig befallning afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande.
Herr Statsministern anförde härefter:
»De institutioner, som äro kända under benämningarne kreditupplag
och frilager, och särskilt i våra grannländer Danmark och
Norge sedan lång tid tillbaka vant i bruk, hafva hittills, åtminstone
såsom inrättningar af allmännare betydelse, varit främmande för vår
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
tullagstiftning. Med nederlag och transitupplag, sådana dessa äro bestämda
i gällande tullstadga, hafva nyssnämnda inrättningar det gemensamt,
att de afse dels att så vidt möjligt lätta tvånget af de band,
som de för tulluppbördens tryggande föreskrifna kontroller alltid i större
eller mindre mån måste lägga å handeln, dels ock att minska de
olägenheter, tullafgifternas erläggande i förskott, före varornas förbrukning,
medföra. Lätteligen inses, att då det mål, som med utkräfvande!
af tullafgifter ytterst åsyftas, är att, under formen af eu
vid vissa varors inträde i landet uttagen afgift, med skatt träffa den
inom landet skeende konsumtionen af dessa varor, det bör ligga lagstiftaren
om hjertat att tillse, det icke tullförfattningarne må lägga större
band å den allmänna rörelsen, än som för ändamålet oundgängligen
erfordras, äfvensom särskild! att icke tullbeskattningen, med Överskjutande
af sitt syftemål, jemväl kommer att drabba sådana varor,
som inkomma i landet endast för att åter utföras derutur. Omfånget
och beskaffenheten af de undantag från de i allmänhet gällande tullstadgandena,
som i nu antydda afseenden kunna medgifvas, måste likväl
bero på en jemförelse mellan å ena sidan fördelarne för handeln i
allmänhet och exporthandeln med utländska varor i synnerhet af de
möjligast största lättnader och å andra sidan risken för statsverket att
gå i mistning af de behöriga tullafgifterna. Såsom oomtvistligt torde
få anses, att inga andra lättnader böra medgifvas, än sådana som äro
förenliga med full säkerhet för statsverket att utfå faststälda tullafgifter.
De lättnader af nu ifrågavarande art, som i vår nuvarande tulllagstiftning
ansetts kunna beredas rörelsen, innefattas — om man bortser
från de föreskrifter om restitution af tull i vissa fall, som meddelas i
tulltaxeunderrättelserna, — hufvudsakligen i gällande tullstadgas bestämmelser
om nederlag och transitupplag. Genom anlitande af nederlag
beredes egare af från utlandet infördt tullpligtigt gods förmånen
att, sedan godset blifvit undersökt, kunna mot viss afgift upplägga det
under eget och tullverkets lås, utan att för detsamma betala tull, innan
det till inhemsk förbrukning uttages, äfvensom att, sedan godset blifvit
till förtullning angifvet, åtnjuta visst anstånd med tullens erläggande.
Transitupplaget åter medför rätt att, likaledes mot viss afgift, utan
föregående undersökning upplägga varor under tullverkets lås. Af
dessa institutioner kunna de nu till införande ifrågasatta — kreditupplaget
och frilagret — anses utgöra en vidare utveckling-. Kreditupplaget
medför, likasom nederlaget, för egare af från utrikes ort infördt
tullpligtigt gods befrielse från skyldigheten att, sedan godset
blifvit undersökt, för detsamma betala tull innan det till inhemsk förbrukning
afsättes med deraf följande frihet från tull om godset åter
25
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35-
utföres ur landet, men med den väsentliga skilnad till förmån för godsegaren,
att medan å nederlag upplagdt gods skall förvaras i magasin
under egarens och tullverkets lås, med ganska inskränkt tillträde till
godset för egaren, får vid kreditupplag egaren sjelf taga godset i besittning
och. deröfver förfoga med vida större frihet. Denna godsegarens
rättighet måste motsvaras af vissa skyldigheter till tullverkets
säkerhet. Dels åligger godsegaren att så länge han vill undvika
tullens erläggande å ett till beskaffenheten godkändt förvaringsrum
ständigt hafva en viss minimiqvantitet varor af de å kreditupplag intagna
slag, vid äfventyr att eljest nödgas erlägga den å varorna belöpande
tull, till kontroll hvarå tjena qvartalsvis afgifna förklaringar
af varuegaren samt qvartalsvis eller oftare verkstälda inventeringar,
dels skall godsegaren antingen ställa viss säkerhet för erläggandet af
belöpande tull eller ock förete intyg om vissa personliga qvalifikationer,
dels slutligen bör kronan för tull å kreditupplagsvaror ega viss
förmånsrätt i varuegarens egendom.
Om, på sätt af det nu anförda lärer framgå, kreditupplaget närmast
kan betraktas som eu vidare utveckling af nederlaget, torde frilagersinstitutionen
kunna anses stå i ett motsvarande förhållande till
transitupplaget. För sistnämnda båda institutioner är gemensamt, att
varorna uppläggas inom landet utan föregående tullundersökning och
följaktligen utan erläggande af tull, der varorna äro tullpligtiga, och
att varorna sålunda ur tullbehandlingssynpunkt betraktas såsom vore
de befintliga utom landet. Olikheten består åter deruti, att medan
transitupplagsgods förvaras ensamt under tullverkets lås och vård, och
detta så strängt att, om godsegaren vill efterse å transitupplag infördt
kollys innehåll eller deraf taga prof, sådant kolly derförinnan måste
angifvas till förtullning eller nederlag, egaren till å frilager intaget
gods må med detsamma företaga hvilken bearbetning eller ompackning
han behagar, allenast detta sker inom frilagrets område. Kontrollen
mot missbruk består här deruti, att frilagret och tillträdet dertill är
stäldt under tullbevakning samt att noggranna föreskrifter meddelas
om de vilkor, under hvilka varor må intagas å frilagret eller uttagas
derifrån.
Den nu föreliggande frågan om införande hos oss af de nya slag
af tullupplag, för hvilkas beskaffenhet jag nu i allmänna drag redogjort,
väcktes först af fullmäktige för handelsföreningen i Göteborg, hvilka
i underdånig ansökning af den 1 Maj 1882 anhöllo, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes vidtaga åtgärder ledande dertill, att frilager och kreditupplag
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de danska institutionerna
Bih. till Rilcsd. Prof. 1886. 1 Samt. 1 Afd. 22 Raft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.
af samma art blefve i Sverige medgifna. Till stöd härför anförde fullmäktige
hufvudsakligen, att det numera, då genom de lättade kommunikationerna
handeln emellan de skandinaviska länderna kunde antagas
utveckla sig till stor betydelse, mer än hittills erfordrades, att
Sverige i afseende på sina tullförhållanden icke befunne sig i sämre
ställning än Norge och Danmark; att så likväl för närvarande vore
förhållandet, enär handel på utlandet med importerade varor från de
här befintliga nederlag och transitupplag i de flesta fall vore en omöjlighet
till följd dels af de afgifter, som för upplagens begagnande
måste erläggas, och dels i synnerhet deraf, att varuegarens fria dispositionsrätt
öfver en på dessa upplag liggande vara vore inskränkt
genom flere föreskrifter, hvilka hindrade sönderdelning i smärre kollyn,
proftagning, bearbetande af varorna och dylikt som för handeln, åtminstone
med en stor del artiklar vore oundgängligen nödigt, hvaremot
Danmarks och Norges kreditupplagsinstitution och särskildt kreditupplaget
i Köpenhamn, kompletteradt af frilagersinstitutionen och rätten
till det så kallade »utvidede kreditoplag» (derå varor af ett större antal
slag — särskildt manufakturvaror — och i mindre qvantiteter än å
de allmänna kreditupplagen få intagas) lemnade köpmannen helt andra
fördelar och lättnader i fråga om handeln med importeradt gods; samt
att våra grannländer af dessa, hos dem snart hundraåriga institutioner
skördat och allt mera komme att skörda en särdeles stor nytta, till
bevis hvarför anförts, att Danmark af ensamt kolonial-, dryckes- och
manufakturvaror kunnat till Sverige utföra under åren 1874—78 årligen
i medeltal till ett värde af nära åtta millioner kronor, under det
Sveriges handel på Danmark vore en obetydlighet, och att Norge af
främmande varor utaf alla slag under år 1880 tillsammans utfört till
ett värde af närmare tre millioner kronor, deraf för nära två millioner
kronor till Sverige.
Sedermera hafva stadsfullmägtige i Malmö den 9 September 1882
gjort underdånig framställning i alldeles enahanda syfte.
Sedan Eders Kongl. Maj:t, genom särskilda nådiga remisser,
anbefalt Generaltullstyrelsen att öfver berörda framställningar afgifva
underdånigt utlåtande och bemälda styrelse den 30 September 1882
sådant utlåtande afgifvit, fann Eders Kongl. Maj:t, som ansåg de ifrågasatta
frilagers- och kreditupplagsinstitutionerna vara af den vigt för
handeln, att de borde ifrågakomma till införande i den svenska tulllagstiftningen,
den 27 Oktober sistnämnde år skäligt, att, i enlighet
med Generaltullstyrelsens hemställan, uppdraga åt en komité att verkställa
den utredning och uppgöra de förslag, som för ändamålet
erfordrades.
27
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
Den af Eders Kongl. Maj:t sålunda tillsatta komité afgaf, sedan
en af dess ledamöter med nådigt tillstånd besökt Köpenham, Kristiania,
London, Antverpen, Amsterdam och Havre för att inhemta kännedom
om de å nämnde orter befintliga inrättningar af ifrågavarande slag, i
Augusti månad 1884 förslag till förordningar dels angående kreditupplag,
dels angående frilager, dels angående förändrad lydelse af
17 Kap. 3 och 12 §§ Handelsbalken, dels ock angående förändrad
lydelse af 21, 29 och 116 §§ i Tullstadgan den 2 November 1877.
Vid upprättande af förslagen till förordningar angående kreditupplag
och frilager förmäler sig komitén visserligen i hufvudsakliga delar
hafva tagit till förebild de bestämmelser, som för dessa institutioner
vore gällande i våra grannländer Norge och Danmark, men att komitén
likväl ansett sig böra i vissa delar icke oväsentligt afvika från föreskrifterna
i nämnda länder.
Hvad först anginge kreditupplagsinstitutionen, så ansåge sig komitén
icke böra föreslå densamma i hela den utsträckning, som den under tidernas
lopp vunnit i Danmark. Särskilt hade komitén ansett, att åtminstone till
en början uppläggning å kreditupplag endast borde medgifvas för varor,
om hvilkas utländska ursprung intet tvifvel kunde finnas, i följd hvaraf
komitén från kreditupplagsrätt uteslutit ej mindre alla manufakturvaror,
än äfven åtskilliga artiklar, såsom tobak, socker m. fl., hvilka visserligen
i myckenhet infördes från utlandet, men äfven vore föremål för
inhemsk råvaruproduktion. Då handlande med dylika varor, som icke
ansetts kunna få kreditupplagsrätt, således skulle i viss mån blifva
sämre lottade än deras yrkesbröder, som drefve handel med kreditupplagsberättigadt
gods, har komitén, med hänsyn härtill och till underlättande
af den större handeln, ansett sig böra hemställa, huruvida icke
skäl vore dels att helt och hållet borttaga den med en procent af tullbeloppet
utgående afgift, som enligt § 80 gällande tullstadga skall erläggas
för nederlagsgods, som till utrikes ort åter utföres, dels att icke
uttaga den till samma belopp uppgående nederlagsafgift, som för inkommande
gods enligt föreskrift i § 81 mom. 1 i samma stadga skall
erläggas, förr än samtidigt med tullafgiften.
Hvad vidare beträffar den af komitén föreslagna frilagersinrättningen,
anmärker komitén, att denna ganska väsentligt skiljer sig från
det danska frilagret, i följd deraf att det svenska tullverket icke borde
belastas med anskaffande och underhåll af lokalerna, hvilket borde öfverlemnas
åt kommunen eller enskilde. Denna omständighet har komitén
ansett komma att medföra den beaktansvärda fördel att det svenska
frilagret lättare än det danska kunde komma att erhålla det större om
-
28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
fång och de öfriga fördelar, som närmast motsvarades af begreppet
frihamn.
Komitén, som vore öfvert.ygad derom, att kreditupplag och frilager,
derest de blefve i vårt land medgifva, skulle i icke oväsentlig
mån bidraga till utvecklingen af landets handel, ansåg sig ock, med
den inskränkning af kreditupplagsrätten, som komiténs förslag innehölle,
och med de föreskrifter i öfrigt, som komitén i författningsförslagen
uppstält, kunna antaga, att de betänkligheter, som emot införande
af de nya anordningarne kunde yppas, ingalunda vore af den
vigt, att förslagen af sådan anledning borde förkastas. Dessa betänkligheter
ginge egentligen derpå ut att den större frihet, som genom
de ifrågasatta anordningarne komme att handeln beredas, dels kunde
öppna tillfällen till vingleri och underslef, hvaraf statsverket omedelbart
skulle tillskyndas förluster, dels ock kunde föranleda ett fördröjande
af tullafgifternas erläggande, hvarigenom i synnerhet vid öfvergången
till de nya anordningarnes tillämpning en afsevärd lucka i tullinkomsternas
jemna inflytande kunde befaras. Emot den förra af dessa betänkligheter
ansåge sig komitén böra erinra, att erfarenheten från grannländerna
icke gåfve stöd åt en sådan, i det att tullkassorna i dessa
länder endast fått vidkännas ytterst få och jemförelsevis ringa förluster,
samt att i samma mån, som åt handeln bereddes lättade utvägar
för dess lofliga verksamhet och preventiva åtgärder af misstroende
utbyttes emot enkla och verksamma kontroller, skulle en allmänanda
af rättrådighet och redbarhet tilltvinga sig ett inflytande, för
hvars makt äfven eljest svaga naturer måste böja sig, hvarjemte komitén
ansåge de lagbestämmelser, hvarigenom komitén i förslagen sökt
betrygga statsverkets säkerhet, i och för sig böra nöjaktigt undanrödja
farhågor af ifrågavarande art. Allvarligare vore enligt komiténs tanke
den andra betänkligheten, fördröjandet af tullafgifternas erläggande,
så vida icke redan i nuvarande nederlagsinstitution ett liknande betalningsanstånd
vore medgifvet för den större handeln med snart sagdt
alla varor, som utgjorde föremål för handel med utlandet, och hvilket,
anstånd, som uppginge till tre månader vid hvarje något betydande
uttag från nederlagen, ingalunda vore kortare än det för dispositionen
af kreditupplagsvaror i förslaget medgifna.
Genom nådig remiss den 12 September 1884 anbefalde Eders
Kong], Maj:t Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen att inkomma
med gemensamt underdånigt utlåtande öfver komiténs författningsförslag.
1 det utlåtande, som embetsverken på grund häraf den 4 Juni
sistlidet år i underdånighet afgifvit, förklara de sig, lika med komitén,
anse, att de nu ifrågasatta institutionerna skulle komma att medföra
29
Kongl, M''aj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
väsentliga fördelar för deri svenska handeln. Genom kreditupplaget
skulle en godsegare beredas tillfälle att upplägga till honom inkomna
tullpligtiga varor allenast under sitt eget lås, utan att likväl, såsom
eljest vore fallet, behöfva derför erlägga tull annat än i den mån varorna
afyttrades till förbrukning inom landet. Han vunne sålunda den
afsevärda fördelen att icke behöfva, såsom vid nederlag vore fallet, för
hvarje gång han önskade tillträde till den lägenhet, der godset förvarades,
för att efterse detsamma eller för att derifrån uttaga varor,
vända sig till tullförvaltningen för detta ändamål. Medan han sålunda
i hufvudsak egde samma fria disposition öfver godset, som om det
vore förtulladt, hade han å andra sidan den för befrämjande af handeln
på utlandet högst vigtiga förmånen — hvilken icke eljest tillgodokomme
den, som redan ur tullverkets vård uttagit till honom ankommet
utländskt gods — att vid utförsel af godset njuta befrielse från
tullen derå, likasom om godset vore utfördt från nederlag. Köpmannen,
som begagnade kreditupplag, åtnjöte således i hufvudsak samma
fördelar som om godset på eu gång vore förtulladt och läge på nederlag.
De betänkligheter, som ur synpunkten af statsverkets säkerhet
kunde möta emot införande af kreditupplaget i den svenska tullagstiftningen,
hafva embetsverken ansett vara genom de af komitén föreslagna
bestämmelser på ett tillfredsställande sätt undanröjda. Genom
att, på sätt komitén föreslagit, inskränka kreditupplagsrätten till sådana
varor, om hvilkas utländska ursprung intet tvifvel kunde råda,
omöjliggjordes hvarje försök att utbyta de på kreditupplaget upplagda
varorna emot andra af svensk tillverkning. De förmånsrätter, som kronan
enligt komiténs förslag skulle åtnjuta för tullen å kreditupplagsgodset,
samt de vilkor, komitén föreslagit för kreditupplagsrättens beviljande,
äfvensom det ansvar, som enligt förslaget skulle drabba den
kreditupplagshafvare, som försattes i konkurs och icke förmådde gälda
kronans fordran för tull, syntes embetsverken för statsverket innebära
betryggande garanti emot direkta förluster. Och de underslef, som i
öfrigt kunde vara att befara, ansåge embetsverken vara, så vidt ske
kunde, förebygga genom de kontroll- och ansvarsbestämmelser komitén
föreslagit.
På grund af hvad sålunda anförts hafva embetsverken förmält sig
icke tveka att i underdånighet förorda kreditupplagsinstitutionens införande
i den svenska tullagstiftningen i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med komiténs förslag, hvarjemte embetsverken ansett betänklighet
icke böra möta mot bifall till komiténs hemställan rörande nederlagsafgifterna,
hvarigenom särskild! handlande med gods, som ej finge
å kreditupplag uppläggas, skulle beredas någon fördel.
30
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 35.
Frilagersinstitutionen har af embetsverken ansetts medföra än
större fördelar än kreditupplaget, ej blott för handeln på utlandet, utan
jemväl för den handel, som hade till syfte att inom landet afsätta utlandets
produkter. Genom det fria förfogande öfver godset, som tillkonnne
frilagershafvaren, samt genom rättigheten att å frilagret jemväl
införa inländska eller utländska, redan förtullade varor — hvilka
dock naturligtvis vid derefter skeende utförsel från frilagret måste behandlas
såsom utländskt oförtulladt gods — blefve godsegaren i tillfälle
icke blott att ompacka godset huru han behagade, utan ock att
efter behag bearbeta eller komplettera detsamma. Han kunde sålunda
exempelvis af utländska väfnader förfärdiga kläder med begagnande,
om han så önskade, af svenska symaterialier, af utländsk råtobak fabricera
cigarrer o. s. v. Klart vore dock att i följd deraf, att tullsatsen
å det färdiga fabrikatet i allmänhet vore vida högre än å råvaran
eller den halffärdiga produkten, ett dylikt bearbetande af en råvara
eller ett halffärdigt fabrikat endast kunde med fördel ifrågakomma,
när det färdiga fabrikatet vore afsedt att afyttras till utlandet. Äfven
för utförseln af sådana varor, som ej å frilagret underginge någon ompackning
eller bearbetning, medförde frilagersinstitutionen en lättnad
derutinnan, att någon undersökning af varorna hvarken vid införseln
eller utförseln ifrågakomme. Icke mindre afsevärda vore fördelarne af
frilagersinstitutionen för den inrikes handeln. Betydande grenar af
denna handel vore nemligen på en gång uteslutna från rätten att begagna
kreditupplaget och från möjligheten att i någon betydligare
mån draga nytta af nederlaget. Så vore förhållandet med handeln
med de flesta manufakturvaror och i all synnerhet med handeln med
väfnader. Då en handlande med dylika varor ständigt måste hafva till
hands att för sina kunder förevisas varor af alla de olika modeller eller
mönster, med hvilka han handlade, men han vanligtvis ej kunde hålla
något större lager af hvarje särskildt mönster, vore det klart att han
ej kunde draga någon synnerlig fördel af nederlaget, från hvilket han
ej finge uttaga mindre än ett helt kolly, utan att han i regeln måste
hafva hela sitt varulager förvaradt under sitt eget lås, hvarigenom han
också lättare blefve i tillfälle att egna dylika mera ömtåliga varor nödig
tillsyn och vård. Också begagnades här i Stockholm, enligt hvad embetsverken
inhemta!,, nederlagsrätt endast i undantagsfall af dem, som
handlade med manufakturvaror. Infördes åter frilagersinstitutionen,
kunde köpmannen inskränka sig till att i sin handelsbod tillhandaflålla
prof å de artiklar, han hölle till salu, samt upplägga den väsentligaste
delen af sitt lager å frilagret, hvarifrån han kunde göra uttagningar i
män af kundernas reqvisitioner samt i de af dem önskade qvantiteter.
31
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
Med afseende på de väsentliga fördelar den ifrågavarande institutionen,
hvilken icke komme att föranleda någon kostnad för statsverket,
enligt embetsverkens åsigt skulle komma att medföra för den svenska
handeln, hafva embetsverken i underdånighet tillstyrkt, att institutionen
måtte, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad komitén föreslagit,
i den svenska tullagstiftningen införas.
Då jag nu, efter att hafva redogjort för uppkomsten och den vidare
utvecklingen af frågan om införande hos oss af de nya slagen
af tullupplag, har att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning denna
fråga, torde jag först få påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
för det ifrågasatta införandet af kreditupplagsinstitutionen. Fullmäktige
för handelsföreningen i Göteborg och stadsfullmäktige i Malmö,
på hvilkas initiativ frågan uppkommit, hafva lifligt framhållit betydelsen
för vår handel af denna institution; likasom ock den för ändamålet
tillsatta komité och de i ärendet hörda embetsverken förklarat sig
öfvertygade, att institutionen skulle i icke obetydlig mån bidraga till
främjandet af handelns utveckling. Äfven jag erkänner villigt, att den
föreslagna inrättningen skulle komma att tillskynda handeln vissa, ganska
afsevärda fördelar — ehuru, såsom jag får tillfälle att längre fram
närmare utveckla, måhända icke fullt af den betydenhet man synes
hafva förestält sig — men, på sätt jag redan förut framhållit, är det
i en fråga af denna beskaffenhet, der det gäller tillämpandet af en
hittills oförsökt nyhet i vår tullagstiftning, af synnerlig vigt att tillse,
att icke de fördelar, man vill bereda handeln, huru i och för sig önskvärda
dessa än kunna vara, vinnas på bekostnad af andra statsändamål.
Ur denna synpunkt synes det mig, om jag fäster mig vid det
inflytande som kreditupplaget kunde tänkas komma att utöfva på tullmedlens
säkra inflytande, tullgöromålens jemna handhafvande och affärslifvets
sunda utveckling, att grundade anmärkningar kunde framställas
mot den föreslagna nya institutionen.
Jag tillåter mig till en början erinra derom, att kreditupplagets
införande skulle, helst om detsamma finge en allmännare användning,
otvifvelaktigt komma att för tullpersonalen medföra en betydlig tillökning
af göromål, till en del af både grannlaga och ansvarsfull art.
Dervid fäster jag mig mindre vid de med varors intagande å och uttagande
från kreditupplaget förknippade formaliteter, livilka, om än
föranledande icke obetydligt arbete, likväl äro af mera mekanisk natur
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
och af samma eller liknande beskaffenhet, som vid alla slag af tullupplag,
utan fastmera vid de tjeusteåtgärder, som äro erforderliga för
öfvervakandet deraf, att kreditupplaget ständigt hålles i sådant skick,
att staten eger säkerhet för sin tullfordran, och hvilka åliggandens
noggranna fullgörande af tjenstemännen är den hörnsten, på hvilken
hela bred itu pplagssystemet livilar. Tullkammaren har att i början af
hvarje qvartal mottaga s. k. generalförldariugar af kreditupplagshafvare
(§ 8 i komiténs förslag) samt att, sedan på grund af dessa inventeringssedlar
blifvit utskrifna (§ 9) samt efter generalförklaringens afgifvande
inträffade ändringar i s. k. efterangifningar anmälts och blifvit å inventeringssedlarne
antecknade (§ 12), förrätta inventering af kreditupplagen
(§ 10) samt att derefter företaga de åtgärder med uttagande af
tull m. in. (§§ 13 och 14), som af inventeringen varda eu följd. Men
dessutom har tullkammaren att i visst fall på eget ansvar pröfva säkerhet,
som för åtnjutande af kreditupplagsrätt ställes (§ 2 mom. 1), att,
så ofta pröfvas nödigt, företaga extra inventering och dervid pröfva
huruvida kronans säkerhet för tullen är tillräcklig (§ 20) och att i öfrigt
med sådan uppmärksamhet följa kreditupplagshafvaren och hans
åtgöranden, att tullkammaren kan vidtaga de åtgärder, som i § 21
föreskrifvas för de fall, att kreditupplagshafvaren försättes i konkurs,
afliden, eller uraktlåter att hålla sin upplagsbehållning braudförsäkrad
eller att å föreskrifven tid betala tull för kreditupplagsgods. Lägges
härtill, att granskningen hos högre myndighet af tullkamrarnes inventeringssedlar
och öfriga handlingar rörande kreditupplagen måste
kräfva ett icke obetydligt arbete, synes det mig att man kan hysa eu
viss farhåga, att kreditupplagsgöromålen kom me att öfva en störande
inverkan på tullpersonalens öfriga arbeten, och att den deraf framkallade
nödvändigheten att åtminstone på större tullplatser öka antalet
af nämnda personal komme att för statsverket medföra en kostnad,
hvilken icke i någon mån betäcktes af den ringa ersättning, som enligt
§ 17 i förslaget skulle erläggas för inventeringen af kreditupplag.
Komitén, med hvilken embetsverken i detta afseende instämt,
har ansett de betänkligheter, som ur synpunkten af statsverkets säkerhet
kunde möta emot kreditupplagets införande, vara på ett tillfredsställande
sätt undanröjda genom de kontroll- och ansvarsbestämmelser,
komitén föreslagit. För direkta förluster genom kreditupplagshafvares
insolvens kunde visserligen tillräcklig trygghet vinnas, om såsom oeftergiflig!
vilkor för erhållandet af kreditupplagsrätt stadgades hvad komitén
i detta hänseende endast alternativt föreskrift, eller att sökande
borde för rigtiga gäldandet af belöpande tull ställa säkerhet, vare sig
i sådana obligationer eller andra värdehandlingar, hvilka Generaltull
-
33
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
styrelsen förklarat få för dylikt ändamål användas, eller af annan beskaffenhet,
som af tullförvaltningen på eget ansvar godkändes; men
det synes mig med skäl kunna befaras, att genom en sådan obligatorisk
föreskrift fördelarne af kreditupplagsinstitutionen lätteligen kunde
komma att inskränkas till eu mindre krets af större affärsmän och derigenom
förlora den karakter af allmännyttighet, utan hvilken en institution
sådan som den förevarande, hvilken komme att af statsverket
kräfva icke obetydliga kostnader, icke skäligen bör ifrågakomma till
införande. Lemnas det åter, såsom komitén föreslagit, öppet åt sökande
att i stället för sådan säkerhet, som nyss är omnämnd, för vinnande
af kreditupplagsrätt endast förete bevis att sökanden under tre
år i staden oafbrutet utöfvat handelsyrket äfvensom intyg af två
trovärdiga personer, att sökanden gjort sig känd för redbarhet, ordentlighet
och förmåga att uppfylla sina affärsförbindelser, förefaller det
mig åtminstone mycket tvifvelaktigt, huruvida staten uti så beskaffade
bevis i förening med den förmånsrätt, kronan skulle ega i upplagshafvarens
egendom, samt påföljden af ansvar såsom för vårdslöshet
mot borgenärer för den, hvilken icke förmår gälda kronans fordran
för tull, eger den garanti mot förluster, utan hvilken kreditupplagsrätt
lika litet som annan lättnad i tullföreskrifter lärer kunna medgifvas.
Härtill kommer, att, på sätt ock blifvit af en reservant inom embetsverken
framhållet, det knappt torde låta sig göra att fullständigt förebygga
möjliga underslef och missbruk af hvarjehanda art annat än
genom sådana kontroller, som skulle blifva alltför betungande både för
kreditupplagsliafvaren och tullverket. Man behöfver i detta afseende
allenast erinra sig, att betydliga qvantiteter i landet införda tullpligtiga
varor, för hvilka tull icke blifvit betald och utan att i de flesta fall
säkerhet för tullens gäldande blifvit lemnad, ständigt komme att befinna
sig utom tullverkets vård och under godsegarens uteslutande
disposition, för att inse, att, huru omsorgsfullt de qvartalsvis skoende
inventeringarne än må förrättas, talrika tillfällen skola yppa sig för
en mindre samvetsgrann godsegare att undansnilla tullen eller bedrifva
andra underslef.
En af de till statsverkets tryggande mot förluster föreslagna bestämmelser
är ock af den beskaffenhet, att vigtiga betänkligheter mot
densamma i och för sig kunna anföras. Komitén har nemligen föreslagit
(§ 18), att kronans fordran för tull å kreditupplagsvaror skall, i
händelse af kreditupplagsliafvarens konkurs, utgå med förmånsrätt enligt
17 Kap. 3 och 12 §§ Handelsbalken, och i öfverensstämmelse härmed
i särskild! författningsförslag afgifvit förslag till sådana förändringar
i nämnda lagrum, att kronan skulle dels åtnjuta panträtt enligt
Bih. till Biksd. Prof. 1886. 1 Smil. 1 Afd. 22 Häft. 5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
§ 3 i kreditupplagsgods för den tull, som belöper å samtliga upplaget
påförda varor, dels förmånsrätt enligt § 12 i gäldenärens lösa egendom
för oguldna tullafgifter å kreditupplagsvaror. De i frågan hörda embetsverken
hafva ock förklarat dessa förmånsrätter vara af den vigt för
statsverkets betryggande emot förluster, att utan samma förmånsrätter
och så vida icke andra vilkor än de nu föreslagna uppstäldes för kreditupplagsrätts
förvärfvande, frågan om kreditupplagsinstitutionens införande
i den svenska tullagstiftningen borde förfalla. Den föreslagna
ändringen i 17 Kap. 3 § Handelsbanken, enligt hvilken rätt såsom till
handfången pant skulle, under andra än de i Nådig, förklaringen den
24 Maj 1872 omförmälda förhållanden, tillkomma kronan i gods, som
icke är i kronans händer, innebär en nyhet i civilrättsligt hänseende,
som starkt afviker från hittills gällande lagstiftning i ämnet och kunde
komma att medföra afsevärd olägenhet för fordringsegarne till eu köpman,
som tilläfventyrs hade större delen af sitt lager upplagd! å kreditupplag.
Ån betänkligare synes mig den tysta förmånsrätt i all gäldenärens
lösa egendom, som skulle tillskapas genom den ifrågasatta ändringen
i § 12. Det låter sig svårligen förneka, att en sådan lagstiftningsåtgärd,
som i öfrigt afgjordt strider emot den obenägenhet,
som med allt skäl gjort sig inom lagstiftningen allt mer gällande emot
ökandet af de tysta förmånsrätterna, skulle kunna för affärskrediten
medföra vådor, hvilka endast i högst obetydlig mån skulle neutraliseras
genom de i § 2 mom. 3 i komiténs förslag föreskrifna publicitetsåtgärder.
Att genom det, i många fall betydliga, anstånd med tullafgifternas
erläggande, som skulle åtnjutas af kreditupplagshafvare och komma
att sätta honom i sin ordning i stånd att bevilja sina afnämare förlängd
kredit, ny näring komme att tillföras den i vårt land ändock
allt för mycket anlitade konsumtionskrediten, är ock en omständighet,
som vid kreditupplagsinstitutionens bedömande ej heller bör lemnas ur
sigte. Några särskilda åtgärder för importhandelns uppmuntrande
torde ej heller af den allmänna meningen under närvarande tid anses
påkallade.
Jag har nu tillåtit mig fästa Eders Kongl. Majrts uppmärksamhet
på de olägenheter, som i min tanke äro förbundna med kreditupplagsväsendet
och som i jemförelse med de fördelar, institutionen
ansetts bereda handeln, synas mig väga tungt i vågskålen. Att dessutom
dessa fördelar förefallit mig något öfverskattade, har jag redan
förut antydt. Den synnerliga vigt för näringslifvet, som, enligt hvad
kändt är och af de ursprungliga förslagsställarne äfven framhållits,
i Danmark och Norge tillägges kreditupplagsinstitutionen, har sin
Bo
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
naturliga förklaringsgrund deruti, att nederlagsinstitutionen i nämnda
länder är okänd. Om ock medgifvas måste att det för köpmannen är
något lättare att röra sig med kreditupplagsrätten än med nederlagsrätten,
vill det dock synas mig som om nederlaget med den af komitén
och embetsverken förordade förändringen i afseende på nederlagsafgifterna
skulle — helst i förening med frilagersinstitutionen — kunna
bereda köpmannen väsentligen samma fördelar, som med kreditupplaget
afses. Nyss omförmälda reservant anför i detta hänseende, att
de jemförelsevis få varuslag, som skulle få å kreditupplag intagas,
lika väl kunna uppläggas å nederlag, derifrån godsegaren kan uttaga
och under sin egen vård upplägga varorna, i den mån han kan påräkna
att under den närmaste tiden för dem vinna afsättning —
hvarvid uttag dock ej må ske af mindre än helt kolly — med rätt
att, så vida tullverket eger säkerhet för tullafgiften, njuta anstånd med
denna afgifts erläggande under viss tid, som vid hvarje uttag, der tullafgiften
utgör minst femhundra kronor, uppgår ända till nittio dagar;
att han således, lika litet som kreditupplagshafvaren, behöfver, för
hvarje gång en köpare anmäler sig, göra sig besväret att vända sig
till tullförvaltningen för att blifva i tillfälle att utlemna det begärda
varupartiet; att då kreditupplagshafvaren enligt förslaget icke skulle
ega att efter behag ompacka sina varor med rätt att ändock räkna
dem såsom behållning å kreditupplaget, samt detta upplag således icke
heller i detta hänseende erbjuder någon fördel framför nederlaget, det
med skäl torde kunna sägas att nederlagshafvaren redan åtnjuter de
väsentligaste af de fördelar, som genom kreditupplaget skulle beredas;
att nederlagshafvaren till och med så till vida är i en gynsammare
ställning än kreditupplagshafvaren, att medan den senare inom en viss,
ganska kort tid efter hvarje qvartals utgång nqjste erlägga tull för
allt, hvad han under qvartalet till inhemsk förbrukning afsatt, äfven
det, som afyttrats på qvartalets sista dag, och således, under antagande
att han afyttrat lika mycket under qvartalets senare som under dess
förra hälft, i sjelfva verket å halfva det afyttrade partiet endast åtnjuter
något öfver en och en half månads kredit, eger nederlagshafvaren
alltid, så vida uttagningen sker i något större parti och säkerhet för
tullafgiften finnes, kredit under nittio dagar efter uttagningen; samt
att genom de af komitén ifrågasatta och af embetsverken förordade
förändringar i afseende å nederlagsafgifterna, hvarigenom den utgående
nederlagsafgiften skulle komma att upphöra och den inkommande erläggas
först vid varans förtullning, i följd hvaraf icke någon nederlagsafgift
skulle utgå vid utförsel, komme ock det företräde, som kredit
-
36 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 35.
upplaget eljest skulle härutinnan ega för exporthandeln med utländska
varor, att förfalla.
Om önskvärdheten af den utgående nederlagsafgiftens afskaffande,
pa det att exporthandeln med utländska varor må kunna af nederlagsinstitutionen
draga all den dermed afsedda nytta, hafva så väl komitén
som de i ämnet hörda myndigheter varit ense. Enligt § 80 mom. 1
i tullstadgan af den 2 November 1877 skall för gods, som å nederlag
upplägges, nederlagsafgift betalas med 1 procent af det belopp, hvartill
tullafgiften för godset uppgår, och skall, om nederlagsgods varder
till utrikes ort åter utfördt, likaledes nederlagsafgift erläggas med 1
procent af tullbeloppet. Den utgående nederlagsafgiften uppgick i
ärligt medeltal under åren 1881—1885 till 1,291 kronor 89 öre; den
inkommande i enahanda medeltal till 181,795 kronor 60 öre. För
genomförande af principen, att varor, som inkomma i landet endast
för att åter utföras derutur, må gå fria från nederlagsafgift, är det,
på sätt ock blifvit af komitén och embetsverken framhållet, nödigt,
att i sammanhang med den utgående nederlagsafgiftens afskaffande,
föreskrift meddelas, att den inkommande nederlagsafgiften skall uttagas
först vid varans förtullning, i följd hvaraf sådan afgift för reexporteradt
nederlagsgods naturligtvis icke ifrågakomme. Tullverket
skulle således genom sistnämnda förändring gå i mistning af ytterligare
ett inkomstbelopp af ungefär samma storlek som den utgående
nederlagsafgiften.
Den sålunda föreslagna förändringen i afseende på nederlagsafgifterna,
hvarigenom nederlagsinstitutionen skulle göras i afsevärdt högre
grad användbar för exporthandeln med utländskt gods, utan att tullverket
skulle tillskyndas mer än eu jemförelsevis mycket obetydlig minskning
i inkomst — knappt uppgående till 3,000 kronor om året — anser jag
mig böra till Eders Kongl. Maj:ts godkännande förorda. Bortfaller
det hinder för ett allmännare anlitande af nederlaget, som hittills legat
i nämnda utgifter, torde det få anses gifvet, att genom ett rätt användande
af nederlagsinstitutionen äfvensom af frilagersinrättningen, derest
densamma varder här i landet införd, handeln i allmänhet och särskilt
handeln på utlandet med importeradt gods skola, komma i åtnjutande
al väsentligen samma fördelar, som afsetts med kreditupplaget, utan
den risk för statsverket, kreditupplaget medför.
Med stöd af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet:
att
de utaf ofvan omförmälda komité afgifna
förslag till nådiga förordningar angående kreditupplag
samt angående förändrad lydelse af 17 Kap. 3
37
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.
och 12 §§ Handelsbalken icke måtte till någon Eders
Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda;
äfvensom
att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition
föreslå Riksdagen att medgifva, att den nederlagsafgift,
som jemlikt § 80 mom. 1 i nådiga tullstadgan
den 2 November 1877 skall för gods, som å nederlag
upplägges, betalas med en procent af det belopp,
hvartill tullafgiften för godset uppgår, må från och
med den 1 Januari 1887 uttagas först i sammanhang
med tullafgiftens erläggande, äfvensom att den nederlagsafgift,
som enligt samma lagrum likaledes skall
erläggas med en procent af tullbeloppet, då nederlagsgods
till utrikes ort åter utföres, må från och med
nämnda tid upphöra att utgå.
Af komiténs förslag till förordning angående frilager framgår,
att komitén tänkt sig hufvudgrunderna för denna institution sådana,
att frilager skulle, efter tillstånd af Generaltullstyrelsen, få inrättas
uti eller i närheten af stapelstad, dervid statens kostnad för bevakning,
bokföring och expedition skulle betalas af frilagrets egare, samt att
på frilagret skulle få intagas så väl tullpligtigt gods af hvad slag det
vara må, som alla slag tullfritt och förtulladt gods, dock att från frilager
skulle vara uteslutet sådant gods, som kunde medföra eldfara
eller annan skada eller olägenhet för frilagret, samt att för en gäng
förtulladt gods, som intagits å frilager, skulle vid uttagningen ånyo erläggas
tull, såsom vore det från utlandet direkt intaget. Statsverkets
trygghet att utfå behöriga tullafgifter skulle enligt förslaget tillgodoses
derigenom, att tulltjenstemännen skulle ega tillträde till frilagrets särskilda
afdelningar, samt att detsamma skulle vara försedt med vaktrum, som
måste passeras af hvar och en, som lemnar frilagret; att i vaktrummet
vederbörande tulltjensteman skulle ega att å den utgående låta verkställa
kroppsvisitation, utan att vara underkastad påföljd i händelse
underslef befunnes icke hafva egt rum, såsom följd hvaraf tillträde till
frilager skidle vara förbjudet för qvinnor; äfvensom att öfverträdelser
af förordningen blifvit belagda med ganska drygt ansvar.
Fördelarne för vår handel med utlandet, och särskildt för vår
exporthandel med importerade varor, af den utaf komitén förordade
38
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 35.
frilagersinrättrjingen hafva af Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen
blifvit i det af dem afgulna utlåtande öfver komiténs förslag på ett så
klart och öfvertygande sätt ådagalagda, att jag till stöd för mitt tillstyrkande
af komiténs förslag i denna del endast har att åberopa hvad
nämnda embetsverk i ämnet yttrat. Särskildt anhåller jag att få fästa
uppmärksamheten derpå, att, då enligt § 3 i förslaget till förordning
angående frilager statens kostnad för bevakningen af samt bokföringen
och expeditionen vid frilagret skall betalas af dess egare, hvilken, innan
frilagret må för sitt ändamål begagnas, skall för gäldandet af sagda
kostnad ställa säkerhet, som af Generaltullstyrelsen godkännes, någon
kostnad i följd af den nya inrättningens införande icke kommer att
drabba statsverket. Vidare tillåter jag mig framhålla, att varorna så
väl vid intagandet å och uttagandet från frilagret, som under den tid,
de derstädes äro upplagda, stå under oafbruten bevakning af tulltjensteman,
hvadan, i motsats mot hvad förhållandet är vid kreditupplaget,
staten icke har att befara någon förlust genom egarens insolvens och
faran lör indirekta förluster genom underslef, smuggling o. s. v. icke
är större än den är vid all varuinförsel från utlandet. En obetydlig
minskning i tullinkomst torde väl, på sätt embetsverken erinrat, möjligen
föranledas deraf, att sådana varor, i livilkas vigt enligt tulltaxan
afdrag ej får ega rum för omslag och inlägg m. m., kunde å frilagret
ompackas i helt andra emballage och derigenom undgå eu del af det
afsedda tullbeloppet. Som likväl med nyssnämnda vid åtskilliga tariffrubriker
i tulltaxan meddelade föreskrift icke åsyftas att öka tullbeskattningen
för de ifrågavarande artiklarne, utan allenast att underlätta
deras tullbehandling, synes intet vara att erinra mot att varuegaren
beredes tillfälle att inom frilagret med varorna vidtaga en åtgärd,
hvilken han i allt fall egt frihet företaga före varornas införsel.
I afseende på den nya institutionens benämning hafva embetsverken
erinrat, att det genom nådiga förordningen den 18 September 1874
medgifna frilagret för proviantering af fartyg i Öresund, hvilket i åtskilliga
afseenden, såsom bland annat derutinnan att det gods, som
derå upplägges, befinnes under godsegarens egen vård, skiljer sig från
det nu föreslagna, icke kommer att genom detta göras öfverflödigt, och
att, då således två väsentligt olika frilagersinrättningar komme att bestå
jemte hvarandra, skäl syntes ftmefinnas, att till benämningen på något
sätt skilja dem från hvarandra tydligare än som skulle ske genom den
af komitén för den nya institutionen föreslagna benämningen »frilager».
Denna erinran synes mig grundad och torde den af embetsverken föreslagna
benämningen »allmänt frilager» lämpligen kunna i stället antagas.
Vid de särskilda detaljbestämmelserna i komiténs förslag till för -
39
Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
fattning angående frilager hafva embetsverken vidare framstäf åtskilliga
ändringsförslag. För sådana bland dessa, som endast afse smärre
redaktionsförändringar eller den nya författningens bringande i närmare
öfverensstämmelse med tullstadgan torde någon särskild redogörelse
icke vara af nöden; öfriga förändringar åter går jag nu att i
korthet omförmäla.
Då gods, som befordrats genom omedelbar transitförsändning, vid
förtullning är likstäldt med gods, som ankommit direkt från utrikes
ort, hafva embetsverken ansett sådant gods jemväl böra få intagas å
frilager utan att behöfva förut angifvas till uppläggning å transitupplag,
äfvensom föreslagit, att vid intagning å frilager af genom omedelbar
transitförsändning befordradt gods samma regler böra gälla, som i detta
afseende stadgas för gods, som direkt från utrikes ort ankommit (§§ 4
och 5 mom. 1 i komiténs förslag).
De i § 5 mom. 1 af komiténs förslag meddelade bestämmelser om
hvad vid angifning till intagande å frilager af från utlandet inkommet
gods skall iakttagas hafva embetsverken ansett böra kompletteras med
föreskrifter motsvarande stadgandena i Tullstadgans § 78 mom. 2 om
påföljd för dröjsmål under viss tid med varors angifning till nederlag,
§ 31 mom. 1 om maximitid för erläggande af dagaböter för underlätet
afhemtande af ankommet gods, § 81 mom. 3 om påföljd af godsets
försäljning för underlåtenhet att inom viss tid afhemta detsamma samt
§77 derom, att af emballeradt gods ej må å nederlag intagas mindre
än helt kolly, sådant det från utrikes ort inkommit; hvarjemte embetsverken
för tillämpning af det för underlåtenhet att inom viss tid låta
afföra godset till frilagret stadgade ansvar, bestående i dagaböter, som
skola utgå med viss procent för tullpligtigt gods af tullafgiften och
för tullfritt gods af värdet, ansett uttrycklig föreskrift böra lemnas om
rätt för tullförvaltningen att verkställa den undersökning af godset,
som är behöflig för utrönande af dess beskaffenhet och mängd.
Med afseende derå, att komitén syntes hafva afsett, att vid den
i § 5 mom. 2 omhandlade öfverflyttning af gods från nederlag till frilager
någon bevakning icke skulle vara erforderlig, i följd hvaraf komitén
ock föreslagit, att godsets öfverensstämmelse med nederlagsräkenskapen
skulle före uppläggningen å frilagret utrönas, hafva embetsverken,
då en dylik rätt för godsegaren att för förflyttningen sjelf taga
det å nederlag upplagda godset i besittning, oberoende af huruvida
tullverket hade säkerhet för de å godset belöpande tullafgifter, icke
stode i öfverensstämmelse med eljest antagna grundsatser, ansett ett
stadgande i nämnde lagrum böra intagas af innehåll, att godsets för
-
40
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 85.
flyttning skall ske under bevakning, hvaremot föreskriften om godsets
undersökning å frilagret borde utgå.
I likhet med hvad för reexport af transitupplagsgods finnes stadgadt,
hafva embetsverken ansett det böra föreskrifvas, att sjöväga utförsel
af frilagersgods endast må ske i fartyg af minst trettio tons drägtighet.
(§ 7 mom. 1).
Mom. 2 af § 7 innehåller föreskrifter rörande landväga utförsel
från frilager. I afseende härå erinra embetsverken, att dessa föreskrifter,
hvilka äro afsedda att gälla äfven vid utförsel till Norge, i
väsentliga delar icke stå i öfverensstämmelse med gällande mellanrikslagstiftnings
föreskrifter om försändning af utländska oförtullade
varor från det ena af de förenade rikena till det andra, hvilka föreskrifter
hufvudsakligen återfunnes i gällande mellanrikslag af den 29
Maj 1874, i §§ 4, 6, 7, 8, 9, 10, 11 och 12 af nådiga förordningen
den 12 Juli 1860 samt i nådiga förordningen den 12 Oktober 1871.
Dessa bestämmelser, hvilka åsyftade att bereda nödig kontroll icke blott
att till utförsel angifvet gods verkligen utfördes från det ena af de
förenade rikena, utan ock att det i det andra riket anmäldes till tullbehandling,
vore och måste i följd af detta sitt ändamål vara helt andra
än de i författningsförslaget för utförsel i allmänhet föreslagna. Och
om äfven dessa föreskrifter lämpligen kunde åtminstone i vissa detaljer
modifieras, så vidt de afsåge nu ifrågavarande utförsel, till vinnande
af större öfverensstämmelse med de för utförsel från frilager i allmänhet
föreslagna bestämmelser, så kunde det likväl, enligt embetsverkens
tanke, icke ifrågasättas att vidtaga en dylik åtgärd utan att i sammanhang
dermed den norska med den svenska öfvensstämmande lagstiftningen
ändrades. Embetsverken hafva derföre ansett en föreskrift böra
meddelas af innehåll, att vid landväga utförsel från frilager till Norge
skulle tillämpas de bestämmelser, som i allmänhet gälde vid försändning
till nämnda land af utländska oförtullade varor från transitupplag,
med iakttagande derjemte af att anteckning om utförseln gjordes i frilagrets
utförselsbok. Denna föreskrift syntes lämpligen kunna intagas
såsom mom. 2 i § 7, då föreskrifterna angående landväga utförsel till
annat land än Norge borde erhålla plats i ett särskildt mom.
Enligt komiténs förslag skulle landväga utförsel af frilagersgods
endast vara tillåten, då utförseln skedde med jernväg (§ 7 mom. 2), likasom
landväga försändning af frilagersgods till annan stapelstad endast
skulle få ega rum med post eller jernväg (§ 6 och § 7 mom. 3). Under
erinran att berörde inskränkning i förstnämnde fall för närvarande, då
jern vägsförbindelse mellan Sverige och Finland icke funnes, vore liktydligt
med att helt och hållet förbjuda all landväga utförsel till detta
41
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
land, hafva embetsverk^ förmält sig anse att betryggande garanti mot
underslef vunnes genom godsets plombering och fordran af bevis om
godsets framkomst till bestämmelseorten, hvarföre nämnde inskränkningar
syntes kunna bortfalla.
I fråga om landväga utförsel af frilagersgods har komitén (§ 7
mom. 2) föreslagit ett stadgande af innehåll, att, om godset är af sådan
beskaffenhet, att det icke lämpligen kan plomberas, utförsel deraf må
verkställas antingen i plomberade lastvagnar eller först sedan godset
till beskaffenhet och myckenhet blifvit vid uttagningen från frilagret
undersökt och i tullsedel (förpassning) beskrifvet. Embetsverken, som
ansett stadgandet om utförsel i plomberade lastvagnar, såsom blott
afseende utförsel med jernväg, böra uteslutas, hafva funnit ofvanberörde
stadgande äfven i öfrigt icke böra bibehållas. Hos den utländska tullförvaltningen,
som skulle meddela bevis om godsets framkomst, kunde
nemligen, enligt embetsverkens mening, icke förutsättas sådan kännedom
om den svenska tulltaxan, som erfordrades för godsets rigtiga
attestering enligt denna taxa. Visserligen finge till Norge afsändning
af gods under nämnda vilkor ske, likasom ock enligt tulltaxeunderrättelserna
i vissa fall fordrades ett på undersökning af godset grundadt
framkomstbevis af utländsk tullmyndighet. Norsk tullmyndighet kunde
likväl antagas ega större insigt i den svenska tulltaxans bestämmelser
än andra utländska tullförvaltningar; och hvad anginge det i tulltaxeunderrättelserna
föreskrifna framkomstbevis, så vore de varuslag, för
hvilka dylikt bevis ifrågakomme, sådana att deras attestering icke
borde möta svårighet.
I § 7 mom. 2 och 3 af komitéförslaget stadgas, att godsegare,
som uttagit gods från frilager till utförsel, skall inom viss tid aflemna
bevis om godsets framkomst, och i sammanhang härmed har i § 12
föreslagits ansvar för godsegaren, för den händelse sådant bevis ej
inom den stadgade tiden aflemnas. I sistnämnda § stadgas äfven ansvar
för godsegare, som icke inom viss tid företer bevis om inlastning af
plomberadt frilagersgods, som enligt § 7 mom. 1 angifvits till utförsel.
Under erinran att, såvida dessa föreskrifter skulle innebära tillräcklig
trygghet emot underslef, det vore nödvändigt att de i hvarje fall och
således äfven när försändningen skedde för annans än frilagershafvaren
räkning, tillämpades på den sistnämnde, till hvars på frilagret
liggande varor tullverket egde att, om andra tillgångar saknades, hålla
sig för utfående af de i § 12 omförmälda böter, tillstyrka embetsverken,
att ordet »godsegaren» i ofvannämnda lagrum må utbytas mot »frilagershafvaren».
Bill. till Eiksd. Prof. 1886. 1 Samt. 1 Afä. 22 Raft.
6
42
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.
De bestämmelser, som borde gälla vid landväga utförsel till annat
land än Norge, syntes embetsverken ock böra tillämpas vid utförsel
isvägen, hvarvid dock undantag borde göras för den utförsel till Norge,
som enligt § 6 af mellanrikslagen skulle anses som landväga utförsel
och å hvilken följaktligen föreskrifterna i § 7 mom. 2 af embetsverkens
förslag (mom. 3 i komitéförslaget) skulle tillämpas.
Beloppet af de böter, som enligt § 12 skola utgå för underlåtenhet
att inom stadgad tid aflemna der omförmälda bevis, är bestämdt
till högsta gällande tullsats för hvarje kilogram af varans bruttovigt.
Horn omförmälda böter rättast vore att betrakta såsom en tullafgift,
hvilken i saknad af tillförlitlig utredning om det afsända godsets beskaffenhet
beräknades efter den högsta i tulltaxan för något varuslag
bestämda tullsatsen, samt då enligt i vårt land antagen grundsats pröfningen
af huruvida en tullafgift skulle erläggas eller befrielse derifrån
finge åtnjutas, städse tillhörde, icke domstol, utan administrativ myndighet,
syntes embetsverken följdrigtigheten fordra — i enlighet med
hvad lör likartade fall jemväl funnes i mellanrikslagstiftningen stadgadt
— att dessa s. k. böter kunde uttagas af tullförvaltningen och att
följaktligen frågan om skyldighet att dem utgifva icke borde ankomma
på domstols pröfning, hvarföre embetsverken hemstält om uttryckligt
stadgande i sådan syftning.
De laga hinder, som enligt punkten 2 af § 12 skulle verka till
befrielse från böter för underlåtenhet att inom viss tid aflemna s. k.
framkomstbevis, hafva embetsverken ansett böra närmare specificeras,
hvarjemte föreslagits, att pröfningen, huruvida ett uppgifvet hinder
vore giltigt, borde tillkomma Generaltullstyrelsen och icke lokaltullförvaltningen.
Då det straff, som i § 13 föreslagits för den, hvilken från frilagér
insmugglar eller söker insmuggla tullpligtiga varor, jemväl ansetts böra
drabba den, hvilken svikligen qvarhåller eller olofligen i riket åter inför
tullpligtigt, till utförsel från frilager angifvet gods, eller som beträdes
med att under forsling af tullpligtigt frilagersgods detsamma
förbyta, har nämnde § i sådant syfte af embetsverken fullständigats,
hvarjemte tydligen utmärkts, att det straff, som der stadgas, eger
tillämpning på en hvar — således icke endast frilagershafvaren — som
föröfva!- sådant brott, hvarom der är fråga. Dessutom har för frilagershafvare,
med hvilkens vetskap dylikt brott föröfvats, fastän han hvarken
är gerningsman, anstiftare eller medhjelpare, föreslagits straff såsoim
för oloflig införsel af varor äfvensom den påföljd, att han förverkar rätt
att begagna sig af frilager.
I § 15 af komiténs författningsförslag stadgas, att laga domstol
43
Kongl. Maj ds Nåd. Fr oposition No 35.
i mål rörande öfverträdelse af förordningen angående frilager, är rådstufvurätt
i den stad, under hvars tullkammare frilagret lyder. Då denna
bestämmelse både strede emot livad eljest så väl i allmän lag som i
tullagstiftningen funnes stadgadt och måste medföra betydande praktiska
olägenheter, hemställa embetsverken, att den föreslagna föreskriften
måtte utbytas emot eu bestämmelse att i nu ifrågavarande hänseende
skulle gälla hvad om laga domstol i mål, som rörde förbrytelser emot
tullstadgan, funnes i § 165 af nämnda stadga föreskrifvet, hvarigenom
alltså laga domstol i mål af förevarande beskaffenhet i allmänhet komme
att blifva rådstufvurätt i den stad, der förbrytelsen skett eller blifvit
upptäckt, eller, om den tim åt eller upptäckts utom stads jurisdiktion,
rådstufvurätt i närmaste stad, der tullkammare eller tullinspektion finnes,
eller vederbörlig gränsetullrätt, då sådan närmare är.
De af embetsverken sålunda föreslagna ändringar i komiténs författningsförslag
synas mig väl grundade, hvarföre jag hemställer, att
desamma må vinna Eders Kongl. Maj:ts godkännande.
Embetsverken hafva slutligen hemstält, att då det icke vore omöjligt
att erfarenheten komme att visa önskvärdheten af en eller annan
förändring eller jemkning i de formulär, hvilka komme att såsom bilagor
till den ifrågasatta förordningen fastställas, och det syntes onödigt,
att Eders Kongl. Magt skulle i dylikt fall behöfva besväras med framställning
i ämnet, Eders Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga Generaltullstyrelsen
att vidtaga de jemkningar eller förändringar i formulären,
som kunna visa sig erforderliga. Erforderlig befogenhet i sådant hänseende
synes mig böra tilläggas Generaltullstyrelsen; och torde detta
ändamålsenligast ske genom att till § 16 i författningsförslaget foga
ett tillägg i sådant syfte.
Under iakttagande af nyssnämnda ändringar äfvensom med vidtagande
af de öfriga ändringar i komiténs förslag till förordning angående
frilager, som påkallats ej mindre af de utaf mig förordade förändrade
bestämmelser i fråga om nederlagsafgifterna, än äfven deraf, att de
bestämmelser i förslaget, som förutsätta tillvaron af kreditupplagsinstitutionen,
bort, i enlighet med den åsigt jag förut tillåtit mig uttala,
derutur uteslutas, har jag låtit inom Finansdepartementet upprätta ett
förslag till förordning angående allmänt frilager. Väl kan det synas,
att då Eders Kongl. Mai:t utan Riksdagens hörande utfärdar tullstadga,
den nu föreslagna författningen, som hufvudsakligen afser en utveckling
af det bestående transitupplaget, icke påkallar Riksdagens pröfning,
men då frågan här gäller införande af en till väsentlig del ny
institution, som kan komma att blifva af stor betydenhet, och då frilagret
skulle ur tullsynpunkt komma att likställas med ett främmande
44
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
område, så att svenska varor genom att inkomma på frilagret blefve
tullpligtiga, när de derifrån skulle för inhemsk förbrukning uttagas,
och således underkastade eu beskattning, som hittills ej existerar, har
jag, med särskild hänsyn till sistnämnda förhållande, ansett mig böra
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen
att antaga berörda förslag till förordning, att tillämpas från
och med den 1 Januari 1887.“
Sedan Herr Statsministern härefter uppläst omförmälda, i Finansdepartementet
upprättade förslag, yttrade Herr Statsministern vidare:
“I särskildt förslag till nådig kungörelse “angående förändrad
lydelse af 21, 29 och 116 §§ i Tullstadgan den 2 November 1877“ har
komitén afgifvit förslag till de förändringar i nämnda stadga, som
komitén ansett föranledas af kreditupplags- och frilagersinstitutionernas
införande. Embetsverken hafva i sitt öfver komiténs förslag afgifna
underdåniga utlåtande ansett ytterligare åtskilliga ändringar i Tullstadgan
erforderliga, och lära, derest de föreslagna förändringarna i afseende
på nederlagsafgifterna varda genomförda, äfven häraf påkallas vissa
förändringar i berörda stadga; men torde med pröfningen af de sålunda
behöfliga ändringarne i Tullstadgan få anstå, till dess sig visat, om
Riksdagens bifall till förändringarna beträffande nederlagsafgifterna
äfvensom frilagersinstitutionens införande vinnes.“
Hvad Herr Statsministern i förevarande ärende
yttrat och tillstyrkt, deruti Statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade tians Maj:t Konungen gilla och
bifalla; och befalde Hans Maj:t Konungen, på Statsrådets
enhälliga tillstyrkande, att nådig proposition
angående vissa förändringar beträffande afgifterna
för tullnederlag samt med förslag till förordning angående
allmänt frilager skulle till Riksdagen aflåtas af
den lydelse bilagan--vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Hans Wachtmeister.
STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1886.