Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.
1
N:o 32.
Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1886, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ett årligt
anslag för Hans Kongl. Höghet Hertigen af Gotland;
gifven Stockholms slott den 6 Mars 1886.
Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen, att å riksstatens
första hufvudtitel må för Hans Kongl. Höghet Hertigen af Gotland
uppföras ett årligt anslag å 26,000 kronor.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
O. R. Themptander.
Bill. till Riksd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 21 Haft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.
Utdrag’ af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 6 Mars
1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Tiiemptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Chefen för Finansdepartementet Herr Statsministern Themptander
anmälde Riksmarskalksembetets den 2 sistlidna Januari aflåtna underdåniga
memorial, innefattande hemställan att hos Riksdagen måtte äskas
ett personligt årligt apanage åt Hans Kongl. Höghet Hertigen af Gotland
Oscar Carl August till belopp af 26,000 kronor.
Hans Maj:t Konungen, behagade härvid yttra:
»Både som Konung och Fader känner Jag hjertat uppfyldt af lifliga
bekymmer, när Jag tänker på Mina yngre Söners framtid.
Jag har gifvit dem en så vårdad uppfostran som möjligt. Tack
vare i främsta rummet deras Moders omvårdnad hafva de blifvit gode
och aktningsvärde unge män, hvilka förtjena alla rättänkandes förtroende
och kärlek.
Mina Söners anspråk äro ej stora, med afseende på hvad de vänta
af andra. Endast på sig sjelfva ställa de stora fordringar. Hittills
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.
hafva de uppfylt alla rimliga anspråk. De hafva aflagt ej blott nöjaktiga
utan särdeles berömvärda Student- och Militärexamina samt
tjenstgjort i underordnade militära grader.
Men när Mina Söner alltså underkastat sig prof och ansvar såsom
andre unge svenske män, äga de då också samma utsigter som dessa
till en sjelfständig ställning med afseende på utkomst och verksamhet?
Ingalunda.
Sveriges Regeringsforms §§ 44 och 45, Norges Grundlovs §§ 21
och 36 samt Successions Ordningens § 5, inskränka deras medborgerliga
frihet och rättigheter så i personligt som ekonomiskt hänseende;
i politiskt äro de uteslutna från den enskildte män tillkommande rösträtt
och valbarhet. Internationella hänsyn pålägga dem äfven vissa
band. De få ej, utan att förlora sin lagstadgade arfsrätt, genom enskifta
giftermål följa en möjligen uppkommande hjertats böjelse. De få ej
bekläda civila embeten, ej heller resa hvart de vilja, äfven sedan de
äro myndiga, och på senare tider har det varit brukligt att de för sin
militärtjenst ej erhålla godtgörelse, i hvad form som helst, oaktadt de
i sin tjenst äro utsatta för lagligt ansvar såsom andra.
Arfprinsar enligt grundlagarne äro de också som sådane bundna
eller inskränkte i sin menskliga frihets utöfning, utan att någon deremot
svarande förmån från statsverkets sida hittills blifvit dem beredd.
Förut hafva yngre arffurstar alltid erhållit statsanslag, hvilka ökats
då de uppnått viss ålder. Jag och Mina syskon åtnjöto från tidigaste år
tillsammans 30,000 kronor. När Min yngste Broder August uppnått
28:de året erhöll han 26,000 kronor i ökning till förutvarande 10,000
eller tillsammans 36,000 kronor årligen. Han var då ogift och Jag
hade redan flere söner. Från Norge fick han samtidigt 14,000 kronor.
Min Syster erhöll från Sverige 18,000 och från Norge fyllnaden i 25,000
kronor. Efter sitt giftermål fick Hertigen af Dalarna sitt apanage förhöjdt
till 53,000 kronor från Sverige och 20,000 från Norge. Hans
enka åtnjuter ännu i dag apanage. I andra länder få äfven yngre
medlemmar af konungafamiljerna apanager, stundom rätt betydliga. Jag
vill naturligtvis icke till jemförelse uppställa de större länderna, men i
Danmark har Prins Waldemar redan innan sin förmälning af statskassan
fått uppbära 24,000 kronor årligen.
Om Jag ville åberopa prejudikater, skulle Jag sålunda, med full
rätt, kunna yrka apanage enligt de grunder, som följts i förflutna tider
här i landet.
Konung Oscar den Andres söner vore derigenom ej mer än likastälda
med Oscar den Förstes! Min afsigt är likväl ej att gå så långt
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.
i Mina önskningar. Ty Jag bör och kan icke fördölja för mig att ett
fullt följdriktigt genomförande af denna princip kan i längden leda
öfver önskvärda gränser. Det är hvarken för land eller dynasti nyttigt
att hafva ett obegränsadt antal apanagerade Furstefamiljer. Men detta
förminskar ej statens moraliska förpligtelse att sörja för yngre Konungasöners
personer, genom att gifva dem underhåll motsvarande deras
personliga samhällsrang och ställning — oberoende af om de äro gifta
eller ej. Endast om och när tronföljdens betryggande skulle fordra
att de stifta familj, bör det personliga apanaget förvandlas till Familjeapanage
och alltså blifva större än det personliga. detta fall tillkommer
nemligen utöfver det personliga rättskrafvet, äfven ett statsskäl,
som annars icke finnes.
Båda rikena böra deltaga i dessa apanager. Jag vill nu föreslå
deras belopp så låga som möjligt, likasom Jag beder få återkalla i
minnet att Jag hittills — i motsats till Mina föräldrar — intet har
begärt för Mina barns uppfostran.
Från Grundlagens ståndpunkt har Jag bevisat Mina söners rättmätiga
anspråk.
Visserligen har den mening uttalats, att Första Hufvudtitelns ordinarie
anslagssumma, en gång faststäld, borde förblifva oförändrad under
hvarje Konungs lifstid. Denna åsigt är dock ej hållbar; dessutom aldrig
hittils följd. Den beror på en förvexling af Hufvudtiteln och Konungens
Civillista. Hans apanage — ej Hufvudtiteln — kan och bör vara en
gång för alla till belopp bestämdt.
Obilligt är att ytterligare inskränka till manliga år komna, yngre
Konungasöners frihet genom att allt fortfarande hålla dem uti fullkomligt
ekonomiskt beroende af sin Fader. Ogerna underkasta sig enskilde
män sådant och de berömmas för sin sjelfständighet. Hos dem anses
en dylik känsla naturlig, ja prisvärd.
Äfven af Mina Söner kännes en förlängd ovisshet om deras ekonomiska
framtid som en oförtjent hårdhet.
Huru man ser saken är det alltså rätt och tillbörligt att Mina Söner
få något »eget» af staten. Försvinnande obetydligt för statsverket är
det offer Jag begär. Statsverket eger mera än tillräckliga medel dertill
utan någon ny pålaga. Jag förväntar derföre att folkets representanter
skola erkänna det befogade i Min begäran.
Till 1887 års statsreglering äskar Jag blott ett anslag för Hertigen
af Gotland, som född 1859 ingår i sitt 28:de år nästkommande November.
Jag förbehåller Mig att göra motsvarande propositioner för
hans yngre Bröder till de Riksdagar, då statsregleringarna för åren
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.
1889 och 1893 förekomma till behandling, uttalande Jag derjemte den
förhoppning att efter Min bortgång de från svenska statsverket utgående
personliga apanager för Mina yngre Söner måtte höjas till 36,000
kronor årligen eller samma belopp som framlidne Hertigen af Dalarna
såsom ogift uppbar. Deremot ämnar Jag hvarken begära något tillökadt
apanage för dem, i fall de ingå äktenskap, ej heller något för
deras bosättning, såvida ej emot förmodan skäl hemtade från omsorgen
om tronföljdens betryggande dertill skulle föranleda.))
Vidare täcktes Hans Maj:t Konungen gifva till känna, att den 3
innevarande månad i Norskt statsråd beslut fattats om framställning till
Norska Storthinget, att till Hans Kongl. Höghet Prins Oscar må anvisas
ett årligt apanage af 14,000 kronor.
Med anledning af hvad Hans Maj:t Konungen sålunda täckts anföra
och upplysa, tillstyrkte Statsrådet i underdånighet, att proposition om
apanage åt Hans Kongl. Höghet Prins Oscar måtte till Riksdagen aflåtas.
Hans Maj:t Konungen beslöt härefter att hos Riksdagen
äska uppförande å riksstatens första hufvudtitel
af ett årligt anslag å tjugusex tusen kronor för
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Gotland; hvarom
nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den
lydelse bilagan till detta protokoll —• — — utvisar.
Ex protocollo
Hans Wachtmeister.