Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
1
N:o 31.
Kongl. Majis nådiga Proposition till Riksdagen angående anordnande
invid Lunds hospital af en asyl för sinnessjuke; Gifven
Stockholms Slott den 19 Mars 1886.
Med åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t härmed
föreslå Riksdagen att dels bevilja ett anslag af 1,181,750 kronor samt
deraf på extra stat för år 1887 anvisa ett belopp af 200,000 kronor
till anordnande af en asyl för sinnessjuke invid och i samband med
Lunds hospital, att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med upprättade ritningar
uppföras å egendomen Hunnerup, dels ock medgifva, att de belopp,
hvilka, på sätt i ofvan åberopade protokollsutdrag närmare förmäles,
erfordras till årlig afgäld för egendomens upplåtande och för uppgörelse
med nuvarande arrendatorn, må bestridas af förslagsanslaget till hospitals
underhåll; och torde för det äskade anslaget för år 1887 å 200,000
kronor medel kunna, i den mån icke redan af Riksdagen beslutade nedsättningar
å begärda anslag lemna tillgång, beredas genom minskning
af det till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond föreslagna belopp.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med
all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
C. G. Hammarskjöld.
Bill. till Riksd. prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott
den 19 Mars 1886,
Närvaran de:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Rydinö,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anmälde vidare i
underdånighet:
Medicinalstyrelsens underdåniga skrifvelse den 17 Februari 1886
angående anordnande vid Lunds hospital af en asyl för sinnessjuke;
i hvilket ärende öfverintendentsembetet den 27 i samma månad sig
yttrat; och anförde härvid departementschefen:
»Då i början af 1870-talet behofvet af ökad hospitalsvård för
sinnessjuke på ett mera känbart sätt gjorde sig gällande, anbefalde
3
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 31.
Eders Kongl. Maj:t serafimerordensgillet, som då ännu hade sig anförtrodd
vården af hospitalsväsendet i riket, att uppgöra fullständig plan
för ett tillfredsställande ordnande af kospitalsvården. I det utlåtande,
som serafimerordensgillet med anledning häraf den 22 November 1873
afgaf, upplyste serafimerordensgillet, att antalet sjukplatser vid samtliga
hospital då utgjorde 1,451, samt att antalet sinnessjuke och idioter utgjorde
omkring 9,000, och ansåg serafimerordensgillet, att antalet sjukplatser
borde så ökas, att åtminstone en fjerdedel af det uppgifna antalet
sinnessjuke, eller således omkring 2,250 sådana, skulle kunna å
hospital vårdas.
Sedan denna tid hafva ganska betydande anslag på Eders Kongl.
Maj:ts framställningar blifvit utaf Riksdagen beviljade och dermed dels
nyå hospital anlagda, dels redan befintliga utvidgade. Antalet nu tillgängliga
platser har derigenom blifvit ökadt till 2,275, hvartill, såsom
man har all anledning att hoppas, under nästa år komma ytterligare
236 platser, deraf dock 20 reservplatser, vid det under byggnad varande
hospitalet vid Kristinehamn.
Det har emellertid blifvit mer och mer uppenbart, att behofvet
af offentlig sjukvård för sinnessjuke är långt större än hvad år 1873
beräknades. Antalet sinnessjuke och idioter, som då antogs till omkring
9,000, befans vid folkräkningen 1880 utgöra 11,456, hvaraf 5,959
män och 5,497 qvinnor. Häruti äro inräknade 4,227 idioter, hvaraf
2,419 män och 1,808 qvinnor, hvadan alltså de i egentlig mening sinnessjuke
äro 7,229, deraf 3,540 män och 3,689 qvinnor. Den betydliga
tillväxten skulle vara förfärande, om man icke ansåge sig hafva, skäl
att antaga, att tillökningen till väsentlig del är att tillskrifva mindre
noggrannhet vid den äldre beräkningen. I allt fall är klart att behofvet
af sjukplatser nu måste vara större än man år 1873 ansåg det
vara. Men dertill kommer att antagandet, det sjukplatser skulle behöfvas
för blott en fjerdedel af hela sjukantalet, utan tvifvel är origtigt.
En stigande humanitet har gjort, att både lag och sed numera
ställa helt andra anspråk på sinnessjukes behandling än den vård
eller rättare vanvård, som fordom var blott allt för vanlig och som nu
börjat lemna rum för eu mera mensklig behandling. Men deraf har
blifvit en följd, att det visat sig allt svårare att kunna vårda sinnessjuke
i enskilda hem och att man i stigande proportion önskar deras
emottagande i offentliga anstalter.
För att minska kostnaderna för de sinnessjukes vård har man
redan länge ansett, att jemte de egentliga hospitalen borde finnas ännu
en annan form af anstalter med mindre anläggningskostnad och enk
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
lare anordningar, der vissa slag af sinnessjuke kunde få en vård, som
för deras tillstånd vore fullt tillräcklig. Nådiga stadgan angående
sinnessjuke af den 2 November 1883 har äfven föreskrifvit, att statens
anstalter för sådana sjuke skola bestå af hospital eller kuranstalter och
asyler eller vårdanstalter samt att å anstalterna af förstnämnda slag
skola intagas sådana sinnessjuke, som anses kunna till helsa återställas
eller förbättras, hvaremot å vårdanstalterna böra intagas kroniskt, mer
eller mindre obotliga sinnessjuke äfvensom med fallandesot behäftade
sjuke, hvilka genom tidtals påkommande sinnessjukdom äro för sig
sjelfva eller andra vådlige, samt under vissa förhållanden jemväl från
barndomen sinnesslöa eller så kallade idioter.
För närvarande eger dock landet endast eu sjukvårdsanstalt tillhörande
sistberörda kategori, nemligen det forna hospitalet i Malmö,
hvilket enligt nådiga brefvet den 21 Mars 1884 skall utgöra en asyl
jemlikt bestämmelserna i förenämnda nådiga stadga och hvilken anstalt
sedermera varit såsom asyl använd. Asylen i Malmö innehåller emellertid
endast 175 sjukplatser och förmår alltså blott i mycket ringa
män fylla behofvet af utrymme för den högst betydande mängd kroniskt
sinnessjuke eller eljest till asylvård berättigade, som finnas inom
landet. Dertill kommer, enligt hvad medicinalstyrelsen upplyst, att anstalten
i Malmö är för ändamålet högst otjenligt anordnad; att den
befinner sig i ett bristfälligt skick, hvars afhjelpande skulle förutsätta
betydande kostnader, utan att målet ändock kunde vinnas; att den är
belägen i en trafikerad stadsdel, på alla sidor omgifven af stadsgator
och i saknad ej mindre af hvarje tillfälle till erforderlig utvidgning
än äfven af jordområde för anordnandet af dylik anstalt tillhörande
jordarbete. Deremot torde staten kunna vid förflyttning af denna asyl
till annat ställe på grund af byggnadernas centrala lägejfmed”..visshet
påräkna en ej ringa försäljningssumma, hvilken medicinalstyrelsen ansett
icke böra beräknas lägre än till 200,000 å 250,000 kronor.
I underdåniga betänkande!! af den 18 Februari och den 27 Mars
1885 har medicinalstyrelsen fäst Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
på_ det trängande behofvet af att så snart som möjligt undanrödjande!!
brist på sjukplatser å vårdanstalter, som nu vidlåder sinnessjukvården
i riket, och dervid erinrat om de störa olägenheter och faror, som åtfölja
denna brist. Dessa bestode hufvudsakligen deruti, att sjukplatsernas
antal å hospitalen för närvarande så strängt upptoges af kroniska,
mer eller mindre obotliga sinnessjuke, att hinder deraf uppstode
för mottagning derstädes af nyligen insjuknade botlige, hvilka dels|af
denna anledning långa tider måste vårdas i hemmen, der de ofta såsom
5
Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
opålitlige och våldsamme blefve vådlige för allmänna säkerheten, dels
derigenom beröfvades tjenlig vård under det sjukdomsstadium, som
enligt numera vunnen erfarenhet erbjöde den bästa utsigten för tillfrisknandet;
i hvilket sistberörda afsende erinrats, att, enligt öfverstyrelsens
för hospitalen berättelse för år 1884, under åren 1875—1884
tillfriskningsprocenten för sjuke, som intagits å hospital inom två år
efter sjukdomens uppkomst, belöpte sig i medeltal för år till 39,8 procent,
under det att berörda procent för dem, hvilkas sjukdom egt bestånd
mer än två år, nedginge till 9,7 procent.
Förutom den indirekta fördelen af att bereda nyligen insjuknade
snart tillträde till hospital genom anordnandet af asyler följde deraf
äfven den stora vinsten, att derigenom sjukplatser å offentliga anstalter
kunde beredas för ett större antal sinnessjuke i allmänhet och på ett
vida billigare sätt än på annan väg. Att det antal sjukplatser för sinnessjukes
vård, som landet för närvarande egde, vore alldeles otillräckligt,
det vore redan alltför väl kändt. Ville man derför söka afhjelpa
denna brist, måste man i första hand tänka på anskaffandet af vårdanstalter,
hvilka med afseende på arten af de sjuke, som der skulle
vårdas, kunde göras vida enklare och billigare än hospitalen och för
hvilka kostnaderna än ytterligare nedbringades, om de förlädes i närheten
af hospital, med hvilka de i så fall kunde ega gemensam utspisning,
administration och läkarevård m. m., hvarförutom de båda anstalternas
inbördes förhållanden till hvarandra härigenom underlättades.
Då, på grund af ofvan anmärkta omständigheter och för att gifva
vårt hospitalsväsende den utveckling, som åberopade nådiga stadga afsåge,
det för medicinalstyrelsen varit af vigt att för Eders Kongl.
Maj:t kunna framlägga någon antaglig plan för ordnandet af denna
angelägenhet i förberörda rigtming, hade styrelsen i underdåniga
skrivelser) den 27 Mars 1885 i sådant afseende uttalat den åsigten, att
den första asylen för sinnessjuke lämpligast borde förläggas invid Lunds
hospital, hvarjemte styrelsen på samma gång anmält, att den trädt i
underhandling om förvärfvandet af en för sådan anläggning tjenlig
plats, nemligen den invid Lunds hospital belägna och derifrån endast
genom Höje å skilda så kallade Hunnerupsmarken, hvars areal uppginge
till omkring 125 tunnland, nästan uteslutande bestående af odlad
mark. Enligt hvad närmare framginge af utdrag af protokoll, hållet
hos drätselnämnden vid universitetet i Lund den 29 Oktober 1884, utgjorde
ifrågavarande egendom Hunnerup en äldre donation ti 11:staden
Lunds fattigvård och länslasarettet i Lund, af hvars inkomster den förra
uppbure två tredjedelar samt det senare en tredjedel; och på grund af
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.
gällande föreskrifter stode egendomen, som vore belägen uti Knästorps
socken och Bara härad samt utarrenderad på 30 år, hvilket arrende
tilländaginge vid midfastan 1890, under tillsyn och förvaltning af det
större akademiska konsistoriet vid nämnda universitet. För närmare
belysning af egendomens omfattning och beskaffenhet hänvisades till
en af kommissionslandtmätaren H. J. Kull år 1885 upprättad och i kopia
vid handlingarna fogad karta jemte beskrifning öfver Hunnerupsmarken,
hvaraf framginge, att arealen utgjorde 125 tunnland 30,2 kappland.
På medicinalstyrelsens framställning, huruvida konsistoriet skulle
vilja för det ifrågasatta ändamålet till staten för all framtid öfverlemna
antingen eganderätten eller besittningsrätten till Iiunnerupsegendomen,
hade konsistoriet, efter att i ärendet hafva hört ej mindre stadsfullmägtige
i Lund än äfven direktionen för länslasarettet derstädes, Indika,
hvar för sig, i afgifna yttranden tillstyrkt den ifrågavarande öfverlåtelsen,
i skrifvelse den 30 Oktober 1884 för sin del förklarat, att
intet hinder mötte för Hunnerupsmarkens öfverlåtande till öfverstyrelsen
för hospitalen, under vilkor, att till Malmöhus läns lasarett i Lund
och Lunds stads fattigvård, Indika, på sätt ofvan förmäles, åtnjöte arrendet
af Hunnerupsmarken, för all framtid lemnades ersättning med ett
årligt penningbelopp; att detta belopp bestämdes för 20 år, räknade från
utgången af nuvarande arrendet af egendomen, fardagen 1890, till tjugufem
kronor för geometriskt tunnland; att derefter ersättningen bestämdes
för 20 år i sänder af domänstyrelsen efter vederbörande rättsegares
hörande; att universitetet befriades från all förvaltning af jorden
eller af det derifrån utgående afgäldsbeloppet samt från alla med jordens
innehafvande förbundna skyldigheter, så ock från alla med öfverlåtelsen
och jordens uppmätning förenade kostnader; att, derest öfverstyrelsen
för hospitalen ville före arrendetidens utgång komma i besittning
af jorden, öfverstyrelsen hade att derom träffa aftal med
arrendator^ samt att vid den nya hospitalsafdelningen måtte framgent
likasom vid nuvarande hospitalet beredas tillfälle för akademisk undervisning;
hvarjemte konsistoriet förklarat, att, om dessa vilkor godkändes
af medicinalstyrelsen, konsistoriet i vederbörlig ordning hos Eders
Kong], Maj:t skulle göra underdånig anhållan om rätt att få på de uppgifna
vilkoren öfverlåta omförmälda egendom.
Med anledning af berörda förklaring hade medicinalstyrelsen den
9 November 1884 meddelat konsistoriet, att styrelsen för sin del vore
villig antaga de af konsistoriet uppgifna vilkor och lägga dem till grund
för den underdåniga framställningen rörande anordnandet af ifrågavarande
asyl.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.
7
Vidare hade medicinalstyrelsen genom hospitalsdirektionens försorg
låtit värdera de å Hunnerupsmarken belägna byggnader, för den
händelse styrelsen, sedan öfverlåtelsen af egendomen blifvit bifallen,
skulle finna skäligt inlösa en eller flera af nämnda byggnader. Denna
uppskattning belöpte sig, enligt upprättadt syneinstrument, till 19,390
kronor. Mot denna uppskattning hade nuvarande arrendatorn, enkan
Kerstin Svensdotter, icke haft annat att invända, än att hon dessutom
fordrade särskild ersättning af 610 kronor för stenläggning af gården
samt för två med sten murade brunnar.
För att emellertid kunna börja byggnadsarbetet så snart som
möjligt, och sedan medicinalstyrelsens biträdande arkitekt lemna! uppgift
på den tomtareal, som vore nödvändig för asylbyggnadernas uppförande
jemte nödig utfartsväg och hvilken areal uppskattats till 26 tunnland
19Vt kappland, till dess läge närmare angifven på en kopia af kommissionslandtmätaren
Kulls förut nämnda karta, hade medicinalstyrelsen
inledt underhandling med Kerstin Svensdotter om vilkoren för öfverlåtelsen
af sagda tomtareal från fardagstid år 1887, och hade hon enligt
skrifvelse till hospitalsdirektionen den 12 November 1885 förklarat sig
villig ingå på en sådan öfverlåtelse, under vilkor dels att hon tillförsäkrades
en ersättning för byggnader m. m. vid arrendetidens slut af
20,000 kronor eller ock den summa, som af en i vanlig ordning utsedd
kompromiss då kunde bestämmas, så vidt hon sjelf ej blefve på antagliga
vilkor arrendator af återstående delen af egendomen, dels ock
att hon erhölle i ersättning för afträdande af nu ifrågavarande areal
vid sådant afträde 3,000 kronor eller ock allenast 2,000 kronor, derest
åt henne kunde utverkas full frihet i afseende å brukningssättet af
öfriga jorden under återstående arrendetiden.
För att sätta medicinalstyrelsen i tillfälle att utarbeta fullständiga
ritningar och kostnadsförslag för anläggning af den ifrågasatta asylen
å ofvan nämnda mark, täcktes Eders Kongl. Maj:t, på samma styrelses
anhållan, genom nådigt bref den 24 April 1885 medgifva, att eu kommission,
bestående af ordföranden i medicinalstyrelsen och trenne sakkunnige
personer med biträde af den hos styrelsen anstälde arkitekt,
skulle på bekostnad af förslagsanslaget till hospitals underhåll utarbeta
berörda förslag. Sedan till ledamöter i kommissionen blifvit utsedde
medicinalrådet O. F. Hallin, öfverläkaren vid Lunds hospital S. Ödman
och öfverläkaren vid Hernösands hospital E. Hjertström, togo kommissionens
arbeten sin början under September månad nästlidna år
och afslutades den 15 sistlidne Februari, då kommissionen till medicinalstyrelsen
öfverlemnade motiveradt utlåtande i ämnet.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
Efter att hafva redogjort för behofvet af asyler och de förenklade
anordningar, som der kunna vidtagas, i jemförelse med fordringarne å
ett väl ordnadt hospital, anmärka komiterade, att, derest ett hufvudändamål
med asylerna, billighet i anläggning och förvaltning, skall
kunna vinnas, måste de göras efter våra förhållanden ganska stora;
och antaga komiterade, att en asyl bör innehålla 600—1,000 platser.
Med mindre anstalter skulle tillräcklig billighet ej vinnas, och större
anstalter torde blifva svåra att administrera, synnerligen om de, såsom
lämpligast torde vara, skola hafva lokalstyrelse och ekonomi gemensamma
med ett närbeläget hospital och detta är af betydligare storlek.
Till hvarje hospital anse komiterade böra finnas ett jordområde, hvilket
ock i gällande författning är antyda I afseende å storleken deraf
torde förhållandena i England kunna tjena till ledning. I detta land,
der man hade särdeles stor erfarenhet i denna fråga och der anstalterna
lemnade vård åt större delen af de sinnessjuke, äfven de lugna
och arbetsföra, nöjde man sig med eu acre för fyra sjuke, eller
efter vårt mått ett tunnland för fem.
Som Lunds hospital med sina 354 platser redan vore rätt stort,
torde den påtänkta asylen åtminstone till en början böra anordnas för
endast 684 sjuka, dock så att plats för ännu omkring 160 sjuka kunde
beredas utan att dertill behöflig nybyggnad rubbade anstaltens ursprungliga
plan. Denna anordning vore att förorda äfven af ett annat
skäl. Erfarenheten hade visat, att utrymmet å mansafdelningarne på
våra hospital anlitades vida hårdare än å qvinnoafdelningarne. Man
kunde vara viss på att 150 flera platser för män än för qvinno!- ej vore
för mycket, åtminstone icke under den närmaste framtiden. Af de 684
platserna borde derför mansafdelningarne innehålla 418, qvinnoafdelningarne
266, men med möjlighet att, derest förhållandena framdeles skulle
ändra sig, genom tillbyggnad bereda plats för ytterligare 160 qvinnor.
Att bygga ett enda hus för 600—700 sjuka vore uppenbarligen
orimligt. Byggnaderna kunde dock hafva eu rätt betydlig storlek. Af
mera lugna sjuka borde 160—170 kunna inrymmas i samma hus. I
fråga om våldsamma (cellpatienter) och i högre grad osnygga borde
man ej synnerligen öfverskrida hälften af detta antal. För jemförelses
skull erinra komiterade, att de största paviljongerna vid Lunds hospital
innehålla hvardera 62 platser och cellpaviljongerna hvardera 27
platser. Komiterade anse alltså, att för lugna och oroliga patienter
borde byggas tre paviljonger, två för män och en för qvinnor, samt
för våldsamma och orenliga eu paviljong för män och en för qvinnor.
Paviljongerna för de lugna och oroliga kunde till inredning göras
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
hvarandra i det närmaste lika. De borde utom källare och vind hafva
tre våningar samt å flyglarna fyra. Hvar och en paviljong borde innehålla
tvenne vertikalt förlagda afdelningar, hvardera med platser för
omkring 80 sjuka. I källare och bottenvåning borde mat- och daglokalor
in. m. förläggas. De två öfre våningarne jemte tredje våningarne
i flyglarne borde inredas till sofrum och vinden hufvudsakligen
till arbetslokaler. Hvarje afdelning borde innehålla åtskilliga isoleringsrum.
Paviljongerna för de våldsamma och osnygga kunde ej gerna
hafva mer än två våningar. Äfven dessa byggnader delades bäst vertikalt
och i två lika afdelningar. Hvarje afdelning borde i bottenvåningen
innehålla ett dagrum, som tillika vore matrum, samt diskkök och
åtskilliga celler eller isoleringsrum, och i öfre våningen en större och
en mindre sofsal och lika många isoleringsrum som i bottenvåningen,
dock endast att begagna om natten. För öfrigt borde huset innehålla
nödiga badrum in. in.
Antalet isoleringsrum torde böra beräknas till omkring 20 procent af
samtliga platserna. Detta antal kunde synas stort, men efter den erfarenhet,
som vunnits vid våra hospital, komme det att blifva otillräckligt,
om ej hospitalens rätt att sända sina kroniska sjuka till asyl utöfvades
med varsamhet, så att icke för många oroliga ditsändes. I paviljongerna
för våldsamma och osnygga vore enkelrummen förlagda på ömse
sidor om en gemensam midtelkorridor och i två våningars höjd, hvarjemte
rummen vore mindre och enklare utrustade, hvarigenom de blifva
betydligt billigare än motsvarande rum å ett hospital. Till en asyls
medicinska utrustning hörde äfven med nödvändighet ett epidemisjukhus.
Komiterade, som hade sig bekant, att ett förslag vore uppgjord t
till ett nytt epidemisjukhus vid Lunds hospital, ansåge detta böra vara
tillräckligt äfven för asylen.
Utom de fem sjukpaviljongerna behöfdes ytterligare eu administrationsbyggnad
och ett verkstadshus. Deremot torde särskilda byggnader
för kök, tvättinrättning, förråd för bränsle in. in. vara öfverflödiga,
då de för dessa ändamål vid Lunds hospital befintliga lokaler
vore så rymliga, att de genom användande af senare tiders rumbesparande
apparater kunde efter någon tillbyggnad så omändras, att de
blefve tillräckliga äfven för asylen. För jordbruksekonomien torde redan
befintliga hus tills vidare kunna användas. De måste i sådan händelse
inlösas, något som i allt fall torde vara nödvändigt för uppgörelsen
med arrendator!! af Hunnerup. Denna egendoms läge och jordutrymme
Bill. till RiJcsd. prof. 1886. 1 Sand. 1 Afd. 20 Käft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
ansågo nemligen komiterade vara för den tillämnade asylen de mest
gynsamma. Egendomen, som läge alldeles invid Lunds hospitals område,
derifrån skild endast af den smala Höjeån, omfattade omkring 125
tunnland, eller hvad som efter ofvanstående beräkning vore tillräckligt
för det afsedda sjukantalet. Egendomen bestode, utom af hustomter,
endast af väl häfdad åker på hård lergrund. Marken bildade en ås,
som sluttade sakta emot ån och lemnade förträffliga byggnadsplatser
och utmärkt aflopp. Åns vatten vore mer än tillräckligt för alla behof,
men ville man ej använda det till dricksvatten, funnes på området en
rikt flödande källa, hvars vatten fullt för sloge till nämnda ändamål och
äfven till matlagning. Goda skäl funnes till den förmodan, att ännu
flera källor kunde på området uppletas. Den tilltänkta byggnadsplatsen
läge mycket under hospitalets redan befintliga vattencistern, och dess
behållare vore så stor och pumpverk så gifvande, att de blifvande byggnaderna
derifrån kunde förses med vatten.
I öfverensstämmelse med de af komiterade sålunda uttalade åsigter
hafva de utarbetat ritningar till de för en asyl vid Lunds hospital
för 418 män och 266 qvinnor nödiga byggnader, nemligen administrationsbyggnad
och verkstadshus, tre paviljonger, hvardera för 162—172
lugna och oroliga patienter, samt två paviljonger, hvardera för 94 våldsamma
och osnygga sjuka. Uppvärmningen af sjuklokalerna vore beräknad
att ske medelst varmluft enligt Reinhards luftcirkulerande system.
Vatten skulle erhållas från hospitalets vattenledning, på sätt redan blifvit
omförmäldt. Kostnaderna för byggnader, bro öfver Höje å, värme- och
ventilationsledningar jemte dithörande rörledningar och apparater, ångmaskin
och apparater för tvättinrättningen m. m. beräknades till 1,181,743
kronor 60 öre, och skulle alltså kostnaden för hvarje sjukplats uppgå
till i rundt tal 1,728 kronor.
För jemförelses skull må här anmärkas, att enligt uppgifter,
lemnade den 15 December 1882 af dåvarande generaldirektören N. J.
Berlin i en af honom afgifven reservation i frågan angående förslag till
ett nytt hospital vid Kristinehamn, den ny- och tillbyggnad, som skett
vid Hernösands hospital, medfört eu kostnad af 3,160 kronor för hvarje
sjukplats, hvarvid är att märka, att utgift för tvätthus m. m., som
redan funnos vid hospitalet, ej behöfdes; att hvarje sjukplats vid det
nya hospitalet i Lund kostat 4,644 kronor; samt att hvarje sjukplats
vid hospitalet i Upsala beräknats till 4,645 kronor. Härtill kan läggas,
att det hospital, som nu uppföres vid Kristinehamn med ett antal sjukplatser
af 216 samt 20 reservplatser, beräknats kosta 848,570 kronor,
alltså i rundt tal 3,596 kronor för hvarje sjukplats. Kostnaderna för
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.
en sjukplats vid den föreslagna asylen skulle alltså utgöra emellan
hälften och tredjedelen af hvad hvarje sjukplats vid de under senare
tid uppförda hospitalen kostat.
I skrifvelse den 17 nästlidne Februari har medicinalstyrelsen, som
efter granskning af berörda ritningar och kostnadsförslag icke funnit
anledning till några anmärkningar mot desamma, lika med kommissionen
fäst uppmärksamheten på den i förhållande till patientantalet betydligt
lägre kostnaden för denna asyl än för de senast inom landet
uppförda hospitalen och desslikes i underdånighet erinrat, att statens
utgifter för nu ifrågavarande nybyggnadsföretag, enligt hvad redan
ofvan vore antydt, i ej ringa män komme att förminskas genom försäljning
af hospitalsbyggnaderna i Malmö; och har medicinalstyrelsen,
med öfverlemnande af de till ärendet hörande handlingar jemte ritningar
och kostnadsförslag samt med åberopande i öfrigt af hvad styrelsen
såväl i föregående som i den nu ingifna skrifvelse!! i ämnet anfört
till stöd för meranämnda asyls anordnande, i underdånighet hemstält,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes, med godkännande af det utaf kommissionen
framlagda förslaget, i nåder medgifva:
att omförmälda egendom Hunnerup måtte, på de af förbemälda
konsistorium erbjudna, här ofvan angifna vilkor, för all framtid öfvorlåtas
till öfverstyrelsen för hospitalen;
att medicinalstyrelsen, på det att asylbyggnaden måtte kunna så
snart som möjligt påbörjas, finge med nuvarande arrendator!! träffa aftal
om öfverlåtelsen af 26 tunnland 19Vt kappland af Hunnerupsmarken
från midfastan 1887, och på de vilkor, som derför kunde betingas, dock
icke öfverstigande de af Kerstin Svensdotter på sätt ofvan förmäles
uppstäda vilkoren, dervid de erforderliga kostnaderna finge bestridas
af förslagsanslaget till hospitals underhåll; samt
att, beträffande förvärfvandet af den eller de å egendomen befintliga
byggnaderna, medicinalstyrelsen skulle ega med arrendatorn framdeles
träffa aftal, hvarvid beloppet för inlösen måste blifva beroende
deraf, huruvida nuvarande arrendatorn längre eller kortare tid kunde
varda såsom sådan bibehållen eller icke vid återstående delen af jordområdet;
och borde de utgifter, som härför kunde ifrågakomma, likaledes
få bestridas af förslagsanslaget till hospitals underhåll;
hemställande medicinalstyrelsen slutligen, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande af ett anslag
för år 1887 af 200,000 kronor till grundläggnings- och schaktningsarbeten
m. in. för den föreslagna asylen.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 31.
Öfverintendentsembetet, som härefter erhållit nådig befallning att
inkomma med utlåtande i frågan, har uti skrifvelse den 27 nästlidne
Februari anfört, att ombetet, efter tagen kännedom af de upprättade
ritningarna, icke funnit något att mot dem erinra, likasom embetet icke
heller, hvad anginge den för byggnaden beräknade totalkostnaden, ansett
sig böra, äfven om åtskilliga poster synts lågt beräknade, deremot
framställa någon anmärkning, sedan upplysning vunnits derom, att beräkningarna
grundats på inom orten vunnen erfarenhet och gjorda iakttagelser
i fråga om anstalter af likartad beskaffenhet.
I afseende å den nyss antydda frågan om inrättande af ett epidemisjukhus
vid hospitalet i Lund får jag erinra derom, att medicinalstyrelsens
förslag i detta ämne, hvithet förslag afsåg uppförande för
sådant ändamål af eu byggnad m. in. för en sammanlagd kostnad af
29,700 kronor, föredrogs inför Eders Kongl. Maj:t den 30 December
1885; och fann Eders Kongl. Maj:t dervid icke skäl att för närvarande
bifalla medicinalstyrelsens framställning. Om, då den ifrågasatta asylen
närmar sig fullbordan, ett epidemisjukhus anses nödvändigt, torde fråga
derom kunna ånyo väckas.
Hvad angår sjelfva asylen, så och då genom uppförandet af densamma
den betänkliga bristen på platser för sinnessjuke å de offentliga
anstalterna i högst väsentlig mån afhjelpes, då vidare kommissionens
framlagda, af vederbörande myndigheter förordade byggnadsplan!'' torde
få anses vara i alla delar väl utförda och tillfredsställande, och då det
i öfrigt synes vara fördelaktigt, att byggnadsarbetet med snaraste tager
sin början, på det att uppgörandet af byggnadskontrakt och anskaffandet
af materialier af allehanda slag in. in. må kunna eg a ruin, medan
nu rådande låga pris äro gällande, finner jag mig, efter gemensam beredning
af ärendet med chefen för finansdepartementet, böra tillstyrka, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att dels bevilja ett anslag
af 1,181,750 kronor samt deraf på extra stat för år 1887 anvisa ett belopp
af 200,000 kronor till anordnande af en asyl för sinnessjuke invid
och i samband med Lunds hospital, att i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de upprättade ritningarna uppföras å egendomen Hunnerup,
dels och medgifva, att de belopp, Indika, på sätt ofvan förmäles, erfordras
till årlig afgäld för egendomens upplåtande och för uppgörelse med
nuvarande arrendator!!, må bestridas af förslagsanslaget till hospitals
underhåll; och torde för det äskade anslaget för år 1887 å 200,000
kronor medel kunna, i den män icke redan af Riksdagen beslutade
nedsättningar å begärda anslag lemna tillgång, beredas genom minskning
af det till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond föreslagna belopp.»
Rongl. Majds Nåd. Proposition No 31.
13
På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen härtill lemna nådigt
bifall samt förordna, att i enlighet med ett af föredragande
departementschefen nu uppläst förslag nådig
proposition i ämnet af den lydelse, bilagan lutt. B.
vid detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Alfred Zimmerman.
Bill. till Riksd. prot. 1886. 1 Sand. 1 Afä. 20 Höft.
3