Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.
1
N:0 3.
Kongl. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
Lag angående ansvarighet för skada i följd af jernväg s
drift; gifven Stockholms slott den 18 December 1885.
Under åberopande af bifogade i Statsrådet och Högsta Domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t jemlikt 87 § Regeringsformen föreslå
Riksdagen att antaga följande:
Lag angående ansvarighet för skada i följd af jernvägs drift.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Med jernväg förstås i denna lag sådan staten eller annan tillhörig
jernväg, å hvilken befordran af person eller gods verkställes
medelst ångkraft.
Varder, under pågående anläggning af jernväg, densamma eller
någon del deraf befaren med användande af ångkraft, skall äfven i afseende
å sådan ofullbordad jernväg denna lag tillämpas.
2 §•
Har i följd af jernvägs drift någon ljutit döden eller lidit kroppsskada,
och ligger vållande dertill jernvägens förvaltning eller betjening
till last, skall jernvägens innehafvare utgifva skadestånd enligt de i
strafflagen stadgade grunder såsom om han sjelf vållat skadan.
3 §.
Varder i följd af jernvägs drift någon, som är anstäld i jernvägens
tjenst eller arbete, under förrättandet deraf dödad eller skadad,
Bih. till Riksd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 3 Raft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
vare, ändå att icke någon annan af jernvägens förvaltning eller betjening
vållat skadan, jernvägens innehafvare skyldig gälda skadestånd,
der icke han, som skadan led, genom öfverträdelse af gällande föreskrifter
eller annan grof vårdslöshet sjelf ådragit sig skadan.
Har skadan skett i följd af annan jernvägs drift, och är icke
denna jernvägs innehafvare på grund af 2 § pligtig ersätta skadan,
kåfve innehafvaren af den jernväg, i hvars tjenst eller arbete den
dödade eller skadade var stadd, samma skyldighet att gälda skadestånd,
som enligt hvad nyss är sagdt skolat åligga honom, om skadan
timat i följd af driften af hans egen jernväg.
4 §■
År den, som lidit kroppsskada, i följd deraf berättigad att från
kassa, som helt och hållet eller till väsentlig del bildats genom bidrag
af jernvägens innehafvare, erhålla pension eller annat understöd, eller
har den skadade på bekostnad af jernvägens innehafvare blifvit försäkrad
mot olycksfall, skall, i den mån skadan sålunda varder ersatt,
jernvägens innehafvare njuta befrielse från ersättningsskyldighet.
5 §•
Kommer eld lös från lokomotiv eller från eldstad i annat jernvägsfordon,
och sker derigenom skada å fast egendom eller å lös egendom,
som icke af jernvägens förvaltning eller betjening för befordran
mottagits, ersätte jernvägens innehafvare skadan.
Har egaren af den skadade egendomen, genom underlåtenhet att
fullgöra honom jemlikt åtagande eller på annan grund åliggande skyldighet
mot jernvägens egare eller innehafvare, sjelf föranledt skadan, vare
han icke berättigad till ersättning. År han jemlikt åtagande eller på
annan grund pligtig att sjelf vidkännas den från jervägstrafiken härrörande
eldfara, vare han ej heller till ersättning berättigad, der icke
skadan har sin orsak i vårdslöshet vid jernvägens drift.
År skadan, utan att hafva sin orsak i sådan vårdslöshet, föranledd
derigenom, att annan än jernvägens innehafvare, efter det jernvägens
anläggning påbörjades, utanför jernvägens område på kortare
afstånd från närmaste jernvägsspår än 30 meter upplagt bränbart löst
gods utan säkert skydd, eller uppfört byggnad af lätt antändligt ämne
eller täckt förut uppförd byggnad med sådant ämne, eller vidtagit
annan dylik åtgärd, som uppenbarligen i väsentlig mån ökat den från
jernvägstrafiken hotande eldfara; då vare jernvägens innnehafvare från
ersättningsskyldighet fri.
Kongl. Maj:t a Nåd. Proposition No 3.
B
6 §•
Varder annorledes, än i 5 § sägs, gods, som icke af jernvägens
förvaltning eller betjening för befordran mottagits, i följd af jernvägens
drift skadadt, och ligger vållande dertill jernvägens förvaltning eller
betjening till last, ersätte jernvägens innehafvare skadan.
7 §•
Låter innehafvare af jernväg driften af densamma i större eller
mindre omfattning besörjas af personer, som icke äro i jernvägens
tjenst anstälde, skola desse, såvidt angår den befattning de taga med
jernvägens drift, i afseende å bestämmelserna i 2, 5 och 6 §§ anses
såsom tillhörande jernvägens förvaltning eller betjening.
8 §•
Begagnas bangård eller annat jernvägsområde af två eller flera
jernvägar gemensamt, svare för skada, som der i följd af ena eller
andra jernvägens drift timar af sådan beskaffenhet som i 2 eller 6 §
sägs, innehafvaren af den jernväg, hvars förvaltning eller betjening
vållat skadan. År skadan vållad af personer, anstälde vid särskilda
jernvägar, vare dessa jernvägars innehafvare, en för alla och alla för
en, ansvarige för skadan och dele sins emellan densamma i förhållande
till den större eller mindre skuld, som pröfvas ligga hvarderas förvaltning
eller betjening till last.
År skadan sådan, som i 5 § sägs, ansvare derför innehafvaren
af den jernväg, från hvars fordon elden kommit.
9 §•
Jernvägs egare, som åt annan öfverlåter nyttjanderätten till sin
jernväg, vare för skada, som derefter i följd af jernvägens drift timar,
ansvarig lika som jernvägens innehafvare, dock ej med annan sin egendom,
än jernvägen och hvad dertill hör enligt 1 § af förordningen
angående lagfart, inteckning och utmätning af jernväg med mera den
15 Oktober 1880; och må egaren söka sitt åter af jernvägens innehafvare.
4
Kong!,. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 3.
10 §.
Hvar, som vill fordra skadestånd enligt denna lag, skall inom
två år från den dag, då skadan timade, sin talan hos domstol anhängiggöra.
Försummas det, hafve han sin talan förlorat.
11 §•
Hvad jernväg^ egare eller innehafvare utgifvit i skadestånd, eger
han söka åter af den, som skadan vållat, der icke denne sjelf lidit
skadan och enligt 3 § är berättigad att derför njuta ersättning.
12 §.
I fråga om jernvägs egares eller innehafvares ansvarighet för
skada å gods, som jernvägens förvaltning eller betjening för befordran
mottagit, gälle hvad derom är eller framdeles varder särskildt stadgadt.
Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1887.
Kong]. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong!, nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
Nils von Steyern.
o.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott Fredagen den 30 Oktober 1885,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Departementschefen Statsrådet von Steyern anmälde i underdånighet:
Styrelsens
för statens järnvägstrafik den 29 innevarande månad
afgifna utlåtande öfver det i statsrådsprotokollet för den 3 sistlidne
Juli omförmälda förslag till lag angående jernvägs innehafvares och
egares ansvarighet för skada i följd af jernvägens drift.
På Statsrådets hemställan förordnade Hans Maj:t
Konungen, att öfver ifrågavarande förslag Högsta
Domstolens utlåtande skulle, för det ändamål 87 §
Regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet
infördas.
Ex protocollo
Th. Wilh. Malm.
Bih. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft.
2
FÖRSLAG
till
LAG
angående jern vägs innehafvares och egares ansvarighet
för skada i följd af jernvägens drift.
STOCKHOLM
ISAAO MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG.
1885.
'') A
& $A
L.l
r.*: • ,X‘.!
Vin-);
‘ • Ii / i/i ! ’•;_)!
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Justitiedepartementet.
Sedan Kongl. Maj:t den 15 November sistlidet år bemyndigat
Chefen för Kongl. Justitiedepartementet att låta utarbeta förslag till
föreskrifter angående ersättningar i händelse af olycksfall vid jernvägstrafik
äfvensom att, vid beredande af nämnda fråga, kalla till biträde
sakkunnige män, anstälde vid statens och enskildes jernvägar, samt
undertecknade Sparre och Agrelius den 21 April innevarande år af
Herr Statsrådet och Chefen för nämnda departement erhållit uppdrag
att i departementet biträda vid uppgörande af förslag till lag i berörda
ämne, få vi härmed vördsamt aflemna förslag till “lag angående jernvägs
innehafvares och egares ansvarighet för skada i följd af jernvägens
drift11, jemte motiv, äfvensom en af undertecknad Sparre afgifven
reservation.
Stockholm den 23 Juni 1885.
ERNST HERSLOW.
K. U. SPARRE.
MARCUS AGRELIUS.
. i t’ •.1: >:0‘m•
00 TiOH fiiT
/i ii;;
. i !•
< ;
5
Förslag
till
Lag angående jernvägs innehafvares och egares ansvarighet för skada i följd af
jernvägens drift.
1 §■
Med jernväg förstås i denna lag sådan staten eller annan tillhörig
jernväg, å hvilken befordran af person eller gods verkställes
medelst ångkraft.
Varder, under pågående anläggning af jernväg, densamma eller
någon del deraf befaren med lokomotiv, skall äfven i afseende å sådan
ofullbordad jernväg denna lag tillämpas.
2 §.
Har i följd af jernvägs drift någon ljutit döden eller lidit kroppsskada
och ligger vållande dertill jernvägens förvaltning eller betjening
till last, ersätte jernvägens innehafvare skadan såsom om han sjelf
vållat densamma.
3 §.
Var den, som i följd af jernvägs drift blifvit dödad eller skadad,
dervid anstäld i samma jernvägs tjenst eller arbete och med förrättande
af tjensten eller arbetet sysselsatt, vare, ändå att icke någon
annan af jernvägens folk vållat skadan, jernvägens innehafvare skyldig
gälda skadestånd enligt de i 1, 2 och 4 §§ af 6 kapitlet strafflagen
stadgade grunder, der icke han, som skadan led, genom öfverträdelse
af gällande föreskrifter eller annan grof vårdslöshet sjelf ådragit sig
skadan.
6
Varder den, som är anstäld i jernvägens tjenst eller arbete, under
förrättandet deraf dödad eller skadad i följd af annan jernvägs drift,
och är icke sistnämnda jernvägs innehafvare på grund af 2 § pligtig
ersätta skadan, hafve innehafvare!! af den jernväg, i hvars tjenst eller
arbete den dödade eller skadade var stadd, samma skyldighet att gälda
skadestånd, som enligt hvad nyss är sagdt skolat åligga honom, om
skadan timat i följd af driften af hans egen jernväg.
4 §•
År den, som blifvit skadad, i följd deraf berättigad att från kassa,
som helt och hållet eller i väsentlig mån bildats genom bidrag af jernvägens
innehafvare, erhålla pension eller annat understöd, eller har
den skadade på bekostnad af jernvägens innehafvare blifvit försäkrad
mot olycksfall, skall, i den mån skadan sålunda varder ersatt, jernvägens
innehafvare njuta befrielse från ersättningsskyldighet.
5 §•
Kommer eld lös i följd af gnistor från lokomotiv eller i annat
jernvägsfordon anbragt eldstad, och sker derigenom skada å fast egendom
eller ock lös, som icke af jernvägens förvaltning eller betjening
för befordran mottagits, ersätte jernvägens innehafvare skadan.
Har skadan icke sin orsak i vårdslöshet i afseende å jernvägens
drift, och är antingen egaren af den egendom, som blifvit skadad,
jemlikt åtagande eller på annan grund pligtig att sjelf vidkännas den
från jernvägstrafiken härrörande eldfara eller ock skadan föranledd
derigenom, att annan än jernvägens innehafvare, efter det jernvägens
anläggning påbörjades, utanför jernvägens område på kortare afstånd
från närmaste jernvägsspår än 30 meter upplagt bränbart löst gods
utan säkert skydd eller uppfört byggnad af eller täckt förut uppförd
byggnad med lätt antändligt ämne eller vidtagit annan dylik åtgärd,
som uppenbarligen i väsentlig mån ökat den från jernvägstrafiken
hotande eldfara; då vare jernvägens innehafvare från ersättningsskyldighet
fri.
Lag samma vare, der egaren af den egendom, som blifvit skadad,
genom underlåtenhet att fullgöra honom jemlikt åtagande eller på
annan grund gentemot jernvägens egare eller innehafvare åliggande
skyldighet sjelf föranledt skadan.
7
6 §■
Varder annorledes, än i 5 § sägs, gods, som icke af jern vägens
förvaltning eller betjening för befordran mottagits, i följd af jernvägens
drift skadadt, och ligger vållande dertill jernvägens förvaltning
eller betjening till last, ersätte jernvägens innehafvare skadan.
7 i
Låter
innehafvare af jernväg driften af densamma i större eller
mindre omfattning besörjas af personer, som icke äro i jernvägens
tjenst anstälde, skola de, såvidt angår den befattning de taga med
jernvägens drift, i afseende å bestämmelserna i 2, 5 och 6 §§ anses
såsom tillhörande jernvägens förvaltning eller betjening.
Hvad nu är sagdt gälle icke om den, som, medan han är i en
jernvägs tjenst eller arbete, inom samma jernvägs område tager befattning
med annan jernvägs drift.
8 §•
Begagnas bangård eller annat jernvägsområde af två eller flera
jernvägar gemensamt, svare för skada, som der i följd af ena eller
andra jernvägens drift timar af sådan beskaffenhet som i 2 eller 6 §
sägs, innehafvare!! af den jernväg, hvars folk vållat skadan. År skadan
vållad af personer, anstälde vid särskilda jernvägar, vare dessa
jernvägars innehafvare, en för alla och alla för eu, ansvarige för skadan
och dele sinsemellan densamma lika.
År skadan sådan, som i 5 § sägs, ansvare derför innehafvare!!
af den jernväg, från hvars fordon elden kommit.
9 §•
Jernvägs egare, som åt annan öfverlåter nyttjanderätten till sin
jernväg, vare för skada, som derefter i följd af jernvägens drift timar,
ansvarig lika som jernvägens innehafvare, dock ej med annan
sin egendom, än jernvägen och hvad dertill hör enligt 1 § af förordningen
innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning
och utmätning af jernväg så ock i fråga om förvaltningen af jernväg
under konkurs den 15 Oktober 1880, och söke sitt åter af jernvägens
innehafvare.
8
10 §.
Hvad jernvägs innehafvare utgifvit i ersättning för skada, som
af annan vållats, eger den förre söka åter af den, som vållat skadan,
der icke han, som skadan led, sjelf föranledt densamma och det oaktadt
enligt 3 § är berättigad att njuta skadestånd.
11 §•
I fråga om jernvägs innehafvares eller egares ansvarighet för
skada å gods, som jernvägens förvaltning eller betjening för befordran
mottagit, gälle hvad derom är eller framdeles varder särskilt stadgadt.
9
Motiv.
Förevarande lagförslag har, såsom de deri intagna bestämmelser
närmare utvisa, till ändamål, att reglera den innehafvare och egare af
jernväg åliggande ansvarighet för skada, som genom jernvägens drift
tillfogas annan till person eller sådan egendom, som icke för befordran
öfverlemnats till jernvägen. Hvad deremot angår sådant gods, som
jernvägens innehafvare mottagit för befordran, så uppkommer genom
mottagandet mellan honom och afsändaren ett obligatoriskt förhållande,
hvars beskaffenhet för närvarande bestämmes, beträffande statens jernvägar,
genom det af Konungen för trafiken å nämnda jernvägar utfärdade
reglemente den 4 April 1862 och, hvad enskilda jernvägar vidkommer,
genom det trafikreglemente, som Konungen jemlikt Kongl.
kungörelsen den 11 December 1874 för hvarje i förevarande lagförslag
afsedd enskild jernväg fastställer innan densamma får öppnas för allmän
trafik.
1 §•
Den grund, hvarpå förevarande lagförslag väsentligen hvilar, är,
såsom lätteligen inses, den, att jernvägsdrift är en rörelse, som väl å
ena sidan bereder samhället så vidsträckt gagn, att dess ändamålsenliga
utöfvande ej må på något sätt hindras, men å andra sidan kräfver
en mer än vanlig omsorg och noggranhet i afseende å bedrifvandet
af rörelsen, så framt icke det afsedda gagnet skall förbjtas i olycka
och förderf för menniskor och egendom. Då jernvägsdriftens farlighet
företrädesvis beror derpå, att trafiken å jernväg i regeln besörjes medelst
ångkraft, så följer häraf, att i de undantagsfall, då för trafikerandet
af jernväg användes annan kraft än ånga den föreslagna lagen
icke bör eg a tillämplighet, men att, derest en under anläggning varande
jernväg, såsom ofta är händelsen, befares med lokomotiv, samma
lag bör gälla äfven i afseende å sådan ofullbordad jernväg.
2
10
2 §.
Men hänsyn särskild! till jernvägsdriftens farlighet icke allenast
för dem, som dermed taga befattning, utan äfven för allmänheten, är
det uppenbarligen af synnerlig vigt, att endast sådana personer, som
besitta nödig skicklighet och erfarenhet i jernvägsdriften och tillika
gjort sig kända för pligttrohet och nit, varda deri använde. Häraf följer,
att det måste anses såsom en oeftergiflig pligt för jernvägs innehafvare
att noga se sig före vid valet af dem, åt hvilka besörjandet
af jernvägens drift anförtros, och då det enda lämpliga och fullt verksamma
medel att förmå jernvägs innehafvare att fullgöra denna sin
pligt torde bestå deri, att han i så måtto varder ansvarig för jernvägspersonals
fel och försummelser i tjensten, att honom åligger att upprätta
all derigenom uppkommen skada lika som om han sjelf vållat
densamma, har en sådan jernvägs innehafvare åliggande ansvarighet
utgjort den ledande grundsatsen vid upprättandet af förevarande lagförslag.
Den i förslagets 2:dra § med tillämpning af berörda grundsats
uppstäda allmänna regel, att jernvägs innehafvare är ansvarig för all
genom jernvägsdriften uppkommen skada å person, som vållats af
jernvägens förvaltning och betjening, är, såsom ordalagen i samma §
torde utmärka, afsedd att gälla, ehvad den dödade eller skadade, då
olyckan timade, var anstäld vid jernvägen eller såsom passagerare åtföljde
bantåg eller af annan anledning befann sig å jernvägens område
eller i dess närhet, hvarvid dock är att märka, att jernvägs innehafvares
ansvarighet, hvad jernvägens egen personal angår, är enligt
förslagets 3 § i så måtto vidare utsträckt, att skada, som i följd af
jernvägs drift drabbar någon af jernvägens personal under förrättande
af tjenst eller arbete för jernvägen, skall, ändå, att icke någon annan
af samma personal vållat skadan, och således äfven om skadan timat
af rätt våda eller vållats af någon, som icke hör till jernvägspersonalen,
ja till och med om den skadade genom vårdslöshet af mindre
svår beskaffenhet sjelf ådragit sig skadan, ersättas af jernvägens innehafvare.
Att i den föreslagna lagtexten närmare utveckla och förklara
hvad begreppet af vållande innebär, har synts mindre lämpligt; dock
torde det här icke vara ur vägen att påpeka, att en skada lär böra
anses vållad af jernvägens personal icke blott då den uteslutande är
föranledd genom nämnda personals fel eller försummelse i tjensten,
utan äfven då den i fråga varande skadan, ehuru närmast framkallad
11
af annan orsak t. ex. en naturtilldragelse eller annans brottsliga tilltag,
dock tillika indirekt härrör deraf, att någon af jernvägens folk eftersatt
den omtänksamhet och vaksamhet, som honom ålegat.
Då jernvägs innehafvare enligt förevarande paragraf är skyldig
att ersätta den deri omförmälda skada såsom om han sjelf vållat densamma,
torde häraf vara uppenbart, att berörda ersättningsskyldighet
är af principal beskaffenhet och således kan mot honom göras gällande,
oberoende deraf huruvida talan föres mot den eller dem, som vållat
skadan, äfvensom att jernvägsinnehafvarens ersättningsskyldighet i detta
fall normeras af de i 6 kapitlet strafflagen meddelade regler för skadestånd
i brottmål.
3 §•
Enär det icke kan undgås, att de, som användas i jernvägs tjenst
eller arbete, derunder utsättas för faror af mångahanda slag, kan det
näppeligen anses billigt, att jernvägens tjenste- och arbetarepersonal
skulle ensam bära det med tjensten eller arbetet förknippade äfventyr
af icke allenast ett personligt lidande, som i sjelfva verket icke står
att godtgöra, utan derjemte den förmögenhetsförlust, hvilken är en
ovilkorlig följd af hvarje svårare kroppsskada. Den risk, enhvar af
jernvägens personal i berörda afseende löper, är något, som aldrig
låter sig på förhand beräknas och således icke heller kan läggas till
grund för bestämmande af den lön, som hvarje särskild befattning vid
jernvägen skäligen bör betinga. Vid sådant förhållande synes rättvisan
fordra att skada, hvaraf, i följd af jernvägsdriften, någon af
driftpersonalen utan sitt eget förvållande träffas medan han är med
jernvägens tjenst eller arbete sysselsatt, skall, ändå att icke någon
annan af samma personal vållat skadan och denna följaktligen antingen
timat af våda eller vållats af någon, som icke hör till driftpersonalen,
så vidt den står att godtgöra, ersättas af jernvägens innehafvare, hvilken
således i förhållande till sin personal kommer i en ställning, liknande
den, som en försäkringsgifvare intager till dem, hvilka hos
honom vunnit försäkring mot olycksfall. Men enär det vidare svårligen
kan förekommas att i jernvägstrafiken inträffa sådana oförutsedda
fall, der trafikens säkerhet väsentligen beror af dess betjenings rådighet
och oförskräckthet, måste det i jern vägsdriftens eget intresse vara
angeläget att, såvidt möjligt är, söka förebygga att driftspersonalen
må känna sig frestad att företrädesvis sörja för sin egen trygghet och
sätta trafikens säkerhet i andra rummet. En sådan frestelse skulle
dock otvifvelaktigt framställa sig för jernvägspersonalen, derest lag
-
12
stiftningen ålade den att sjelf vidkännas all sådan i tjensten ådragen
skada, som kunde anses kafva härrört från den skadades egen oförsigtighet.
På dessa grunder har, hvad angår sådan kroppsskada, som i följd
af jernvägsdrift drabbar jernvägens personal under dess förrättande af
tjenst eller arbete för jernvägen, jernvägsinnehafvarens ansvarighet
blifvit genom förslagets 3 § sålunda utsträckt att sådan skada skall af
honom ersättas, der icke den, som lidit skadan, sjelf ådragit sig densamma
genom öfverträdelse af gällande föreskrifter eller annan grof
vårdslöshet.
Det torde måhända invändas, att föreskriften om jernvägs innehafvares
ansvarighet äfven för sådan skada, som dess personal genom
ringare vårdslöshet ådrager sig i tjensten, är egnad att, tvärt emot
syftet af berörda föreskrift, medföra den verkan att jernvägspersonalens
vaksamhet slappas och trafikens säkerhet dymedelst minskas; men
enär det ansvar och den ersättningsskyldighet, hvarför enhvar af jernvägspersonalen
enligt nu gällande lag utsätter sig, derest han genom
vårdslöshet i tjensten, vare sig gröfre eller mindre, tillskyndar annan
person skada, icke genom förevarande förslag blifvit i något afseende
upphäfda eller inskränkta, lärer en sådan verkan af den ifrågavarande
föreskriften, som nyss är omförmäld, icke med skäl vara att befara;
hvaremot samma föreskrift, såsom uppenbarligen Renande att göra den
vid jernvägen anstälde mindre rädd om sin egen person, svårligen kan
annat än befrämja jernvägstrafikens säkerhet.
Då det icke kan vara rimligt, att jernvägs innehafvares skyldighet
att ersätta skada, som i följd af jernvägens drift drabbar dess personal,
skulle under något förhållande blifva större eller vidsträcktare än om
han sjelf vållat skadan, innehåller förslaget, att de i 1, 2 och 4 §§
af 6 kapitlet strafflagen stadgade grunder skola tillämpas äfven å jernvägs
innehafvares ersättningsskyldighet enligt förslagets förevarande §.
Enahanda ansvarighet gent emot jernvägens tjenste- eller arbetarepersonal,
som enligt 1 punkten af denna paragraf ålagts jernvägens
innehafvare i händelse till följd af driften af hans egen jernväg någon
af samma personal under förrättande af jernvägens tjenst eller arbete
skadas, torde äfven åligga jernvägsinnehafvaren i det fall, att, såsom
ofta kan inträffa isynnerhet å stationer, som äro gemensamma för flere
jernvägar, någon af hans folk under utöfning af tjensten eller arbetet ~
för hans jernväg lider skada i följd af annan jernvägs drift och sistnämnda
jeimvägs innehafvare icke på grund af förslagets 2 § är pligtig
att ersätta skadan. Föreskrift härom är intagen i 2 punkten af
förevarande paragraf.
13
4 §•
För den vid statens jernvägstrafik anstälda personal har genom
bidrag, som lemuats och fortfarande lemnas dels af staten och dels af
samma personal, åstadkommits en pensionsinrättning, hvarifrån hvarje
delegare i inrättningen, hvilken till följd af kroppsskada, som han i
tjensteutöfning vid statens jernvägstrafik sig ådragit, icke vidare kan sin
befattning behörigen sköta och fördenskull afskedas, är berättigad att
erhålla viss årlig pension under sin återstående lifstid. Der någon vid
statens jernvägstrafik anstäld person på sådant sätt helt och hållet
eller delvis vinner ersättning för en i tjensten erhållen kroppsskada,
torde staten, änskönt bemälde person sjelf betalt bidrag till pensionsinrättningen,
böra få räkna sig nämnda ersättning till godo och således,
på grund af den jernvägs innehafvare enligt förslaget åliggande ansvarighet
för dylik skada, endast hafva skyldighet att fylla hvad, med
beräkniug af pensionen, möjligen brister i fullt skadestånd; ty eljest
skulle kroppsskadan kunna lända den skadade personen till vinning,
hvilket strider mot det med såväl pensionsinrättningen som förevarande
lagförslag åsyftade ändamål. Samma förmån har enligt förslaget ansetts
böra komma innehafvare af enskild jernväg till godo, der pensionsinrättning
eller annan understödsanstalt blifvit för jernvägens personal
bildad på bekostnad väsentligen af jernvägens innehafvare. Likaledes
torde, i händelse jernvägs innehafvare låtit, på sin bekostnad, mot
olycksfall försäkra jernvägens personal i särskild försäkringsinrättning,
jernvägens innehafvare, i den mån en i följd af jernvägsdriften timad
kroppsskada på sådan grund varder af försäkringsinrättningen ersatt,
böra njuta befrielse från ersättningsskyldighet.
Derest någon till följd af jernvägsdrift ljuter döden, skall skadestånd
till make eller barn, som den döde efterlemna!., enligt hvad förslagets
2 och 3 §§ innebära, jemfördt med 6 kapitlet 4 § strafflagen,
icke under något förhållande utgå, med mindre samma make eller barn
sakna nödigt underhåll. Häraf följer, att, der make eller barn efter
någon, som till följd af jernvägsdrift ljutit döden, ehvad han tillhör
jernvägens personal eller icke, genom dennas försäkring mot olycksfall
eller på annat sätt beredts tillräckliga medel till sin bergning,
jernvägens innehafvare är från ersättningsskyldighet fri, oberoende
deraf huruvida de för den efterlemnade familjens försörjning nödiga
medlen vunnits på bekostnad af jernvägens innehafvare eller annan
person.
14
5 §.
Såsom förut blifvit sagdt, är förevarande lagförslag väsentligen
uppgjordt i öfverensstämmelse med den grundsats, att jernvägs innehafvare
skall stå i ersättningsansvar för den af jernvägens förvaltning
eller betjening genom fel eller försummelse i tjensten vållade skada.
Men i förslagets nu ifrågavarande § är jernvägs innehafvares ansvarighet
än vidare utsträckt i så måtto att han, livad särskildt angår den
skada å egendom, som uppkommer genom eldgnistor från lokomotiv
eller i annat jernvägsfordon anbragt eldstad, i regeln har skyldighet
att ersätta sådan skada, ehvad den har sin orsak i vårdslöshet i afseende
å jernvägens drift eller icke.
Något fullt verksamt medel till förekommande deraf att, vid eldning
i lokomotiv för erhållande af nödig ångkraft, eldgnistor utsläppas
från lokomotivets skorsten är hittills icke uppfunnet. Hvarje i jernvägens
närhet befintligt, bränbart föremål utsättes följaktligen genom
jernvägens trafikerande medelst lokomotiv särdeles under väderleksförhållanden,
som äro gynnande för elds utbrott och spridning, för
större eller mindre eldfara, äfven om trafiken besörjes med all möjlig
omsorg och försigtighet. Väl är det sant att, enligt hvad erfarenheten
ådagalagt, den eldfara, som jernvägstrafiken medför, icke är synnerligt
stor, der icke jernvägen angränsas af mosse, ljung- eller skogsmark
éller ock byggnader, täckta med halm eller annat lätt antändligt ämne,
befinna sig i jernvägens närhet; men enär jernvägarne i vårt land till
stor, om icke större del äro anlagda å mark af berörda beskaffenhet,
har den från jernvägstrafiken hotande eldfara i Sverige en ganska
betydlig utsträckning. Då det svårligen kan förnekas, att den, som
företager en handling oaktadt han på förhand vet att han derigenom
utsätter annans egendom för eu bestämd och omedelbar fara att skadas,
är, äfven om staten, såsom förhållandet är med jernvägstrafiken, med
hänsyn till dess nytta för det allmänna ansett sig böra tillåta företaget,
dock, derest den befarade skadan verkligen inträffar, betydligt närmare
att vidkännas densamma, än den skadade egendomens egare, som icke
på något sätt gifvit anledning till skadan, torde, huru angeläget det
än må vara att jern vägsdriften ej betungas med alltför svåra vilkor,
rättvisa och billighet fordra, att jernvägs innehafvare sjelf bär den med
jernvägstrafiken oundgängligen förbundna fara och i följd deraf har
skyldighet att ersätta den på förut omförmälda sätt uppkomna eldskada
å annans egendom, ändå att den icke härrört från vårdslöshet i afseende
å jernvägens drift.
15
Denna i början af förevarande § uppstälda allmänna regel har
dock ansetts tarfva följande undantag och modifikationer:
l:o.) Ehuru hittills icke vanligt, har det dock någon gång händt
och kan måhända i framtiden än oftare förekomma, att, vid upplåtande
af mark till jernväg, ersättningen för den afträdda marken och den
genom jernvägars anläggning för egare af angränsande jord uppkommande
skada blifvit bestämd med särskild beräkning af den med jernvägstrafiken
oundgängligen förenade eldfara. Så t. ex. har jernvägsegare
stundom åtagit sig eller af expropriationsnämnd fått sig ålagdt
att godtgöra egaren af en i jernvägens granskap belägen, hos brandförsäkringsinrättning
försäkrad byggnad den förhöjning af årliga försäkringsafgiften,
som komme att blifva eu följd af jernvägens anläggning
och den derigenom ökade risken för byggnaden. Att, der egare
af någon i jernvägens närhet befintlig egendom sålunda af jernvägens
eg are erhållit ersättning för beräknade värdet af den med jernvägens
befarande med lokomotiv oundgängligen förenade eldfara, den senare
bör åtnjuta frihet från att ersätta genom jernvägstrafiken uppkommen
eldskada å samma egendom, så framt den icke har sin orsak i vårdslöshet
i afseende å jernvägens drift, torde vara uppenbart.
2:o.) Anläggandet af en jernväg medför vanligen den följd, att,
i anseende till den genom jernvägen åstadkomna lättnad och beqvämlighet
i afseende å sainfärdselsförhållandena, handel och industri slå sig
ned i jernvägens omedelbara närhet. Synnerligen vid jernvägens stationer
uppföres den ena byggnaden efter den andra, och massor af hvarjehanda
mer eller mindre lätt antändligt löst gods, såsom timmer, stenoch
träkol m. m., hopas alldeles invid jernvägens staket. Att jernvägens
innehafvare skulle bära den efter jernvägens tillkomst sålunda
mångfaldigt förökade risk, synes orimligt, helst de, hvilka, efter det
jernvägens anläggning påbörjades, förlagt sin egendom i jernvägens
granskap, kunnat och bort taga i beräkning den från jernvägstrafiken
hotande eldfara och genom lämpliga preventiva åtgärder förebygga
densamma. Det torde vara billigt, att den, som frivilligt utsätter sin
egendom för en fara, som han vant i tillfälle att inse, skall, derest
skada derigenom inträffar, sjelf vidkännas densamma; och något obehörigt
intrång i den egare eller innehafvare af jord tillkommande fria
dispositionsrätt öfver densamma kan rimligen icke anses vara åstadkommet
derigenom, att lagen bjuder, att den, hvilken eger eller innehar
mark, angränsande jernväg, skall vid utöfvande af sin dispositionsrätt
taga hänsyn till det genom jernvägars anläggning redan uppkomna
faktiska förhållande. Gör han det ej, utan tvärtom, oaktadt den från
jernvägstrafiken hotande eldfara, i jernvägens omedelbara granskap
16
upplägger eller låter upplägga bränbara föremål eller uppför byggnad
af lätt antändligt ämne eller vidtager annan dylik åtgärd, hvarigenom
nämnda eldfara uppenbarligen i väsentlig mån ökas, och sålunda så att
säga räcker faran handen, torde ett sådant förfarande rätteligen vara
att anse såsom oförsigtighet och böra medföra den följd att, der, än.-skönt alla möjliga försigtighetsmått till förekommande af eldsolycka
från jernvägsinnehafvarens sida iakttagits, antändning ändock sker,
jernvägens innehafvare skall åtnjuta befrielse från ansvarighet för skadan,
ehvad elden stannat å den oförsigtiges egen mark eller derifrån
utbredt sig äfven till sådan egendom, som i följd af sitt afstånd från
jernvägen skulle befunnit sig utom området för eldfaran från jernvägstrafiken.
På dessa grunder har jernvägs innehafvare i förslaget förklarats
fri från skyldighet att ersätta sådan i följd af gnistor från lokomotiv
eller i annat jern vägsfor don anbragt eldstad timad skada å annans
egendom, som, jemte det den icke har sin orsak i vårdslöshet i afseende
å jernvägens drift, tillika är föranledd derigenom, att annan än
jernvägens innehafvare, efter det jernvägens anläggning påbörjades,
utanför jernvägens område på kortare afstånd från närmaste jernvägsspår
än 30 meter (den längsta sträcka, som, enligt hvad på grund af
gjorda iakttagelser synes vara ådagalagdt, en från lokomotivskorsten
utslungad eldgnista kan tillryggalägga med förmåga att tända) upplagt
bränbart löst gods utan säkert skydd eller uppfört byggnad af eller
täckt förut uppförd byggnad med lätt antändligt ämne eller vidtagit
annan dylik åtgärd, hvarigenom den från jernvägstrafiken hotande eldfara
uppenbarligen i väsentlig mån ökats.
3:o.) Det inträffar understundom, att egaren af en intill jernväg
gränsande mark genom aftal med jernvägens innehafvare förbinder sig
att till undanrödjande eller minskande af den från jernvägstrafiken
hotande eldfara verkställa någon viss åtgärd, såsom att flytta en byggnad,
hålla den till jernvägen närmast belägna jordremsan fri från skog
eller i stället för tall- eller barrskog, som jorden dittills burit, derå
plantera löfträd. Någon gång har också expropriationsnämnd tillagt
jordegare ersättning för verkställande af sådan, af nämnden såsom
nödig ansedd åtgärd. Om nu bemälde jordegare försummar att fullgöra
hvad honom sålunda ålegat och hans egendom i följd häraf genom
jernvägstrafiken tager skada, lärer han sjelf böra vidkännas skadan,
ehvad nödig försigtighet i afseende å jernvägens drift iakttagits eller
icke. I öfverensstämmelse med denna åsigt är sista punkten af förevarande
§ affattad.
17
6 §•
Denna § afser, såsom ordalagen deri torde tydligen utmärka,
äfven skada af eld, som i jernvägs drift användes, med undantag blott
af sådan skada, som uppkommer i följd af gnistor från lokomotiv eller
i annat jernvägsfordon anbragt eldstad och hvarom närmast föregående
§ handlar. Den föreslagna olika ansvarigheten har naturligen sin grund
i den väsendtligt olika faran.
7 och 8 §§.
Det i lista punkten af 7 § förekommande stadgande, att personer,
som af jernvägs innehafvare användas för driften af hans jernväg utan
att vara anstälda i jernvägens tjenst, skola, såvidt angår den befattning
de taga med jernvägens drift, i afseende å bestämmelserna i 2,
5 och 6 §§, anses såsom tillhörande jernvägens förvaltning eller betjening,
är, såsom ordalagen i 7 § torde tydligen utmärka, afsedt att
gälla icke blott i fråga om tillfälliga arbetare, som jernvägs innehafvare
begagnar för driften af sin jernväg, utan äfven i det fall att driften
af en jernväg i större eller mindre omfattning besörjes af en annan
jernvägs personal. Detta senare fall är icke sällsynt. Så t. ex. verkställes,
i följd af öfverenskommelse mellan styrelsen för statens jernvägstrafik
och Vexiö—Alfvestads jernvägsaktiebolag, befordringen af
resande och gods å nämnda bolags jernväg uteslutande medelst statens
lokomotiv, vagnar och tågbetjening, hvaremot banans bevakning och
underhåll samt den s. k. stationstjenstgöringen vid samma jernväg
upprätthållas af bolagets egen personal. Ett liknande förhållande eger
äfven rum vid Krylbo—Norbergs jernväg. Att en jernvägs personal i
någon, ehuru ringare mån biträder vid besörjande af annan jernvägs
trafik, förekommer ganska ofta å hvarje jernväg, som med annan sådan
står i samtrafik. Då emellertid jernvägs innehafvare är ensam rådande
inom det samma jernväg tillhörande enskilda område, och det uteslutande
af honom berott, att i driften af hans jernväg det främmande
jernvägsfolket fått deltaga, torde det vara fullt befogad!, att han äfven
för detta folk, såvidt angår dess befattning med driften af hans jernväg,
får bära ansvaret i ifrågavarande afseende. Den, som till följd af
vårdslöshet i afseende å jernvägs drift lider skada, lärer böra om ersättning
derför eg a hålla sig till jernvägens innehafvare och icke kunna
af honom afvisas på den grund, att den, som vållat skadan, icke tillhör
jernvägens förvaltning eller betjening.
3
18
Men den sålunda uppstälda regel, att innehafvare af jernväg är
ansvarig äfven för annan jernvägs personal, såvidt den med driften äf
hans jernväg får taga befattning, synes, såsom väsentligen stödjande
sig på den förutsättning, att hvarje jernvägs innehafvare ensam disponerar
öfver sin jernvägs område och följaktligen eger att derinom ensam
anordna alla för trafiken nödiga åtgärder, tarfva ett undantag för sådant
fall, der berörda förutsättning icke förefinnes. Å bangård eller annat
jernvägsområde, som gemensamt begagnas af två eller flere jernvägar,
är den ena jernvägens drift vanligen icke så skild och kan icke heller
utan onödigt besvär och kostnad så skiljas från driften af den eller
de andra, att det i hvarje fall kan med visshet afgöras, huruvida en
af den ena jernvägens folk vidtagen åtgärd skett uteslutande i samma
jernvägs drift eller äfven tillhört driften af den eller de andra jernvägarne.
Dessutom torde ett sådant områdes egenskap af att vara
samfäldt för flere jernvägar föranleda, att icke hvilken som helst af
dessa jernvägars innehafvare utan särskild anledning ensam kan göras
ansvarig för hvad inom samma område göres eller underlåtes. Om
t. ex., såsom vanligen lärer vara förhållandet, underhållet af det gemensamma
området uteslutande åligger innehafvaren af den ena jernvägen,
synes det icke vara skäligt och billigt att, om han eller hans folk försummar
sin skyldighet i detta afseende, den eller de andrajernvägarnes
innehafvare derför skola bära ansvaret. På dessa grunder är i 2:dra
punkten af 7 § föreslaget, att nyssnämnda regel icke skall gälla i
fråga om den, som, medan han är i en jernvägs tjenst eller arbete,
inom samma jernvägs område tager befattning med annan jernvägs
drift; hvarjemte 8 § innehåller särskilda föreskrifter, åsyftande hufvudsakligen
att i afseende å skada, som timar å ett för två eller flere
jernvägar gemensamt område, hvardera jernvägens innehafvare icke
skall vara ansvarig för den eller de andra jernvägarnes personal, ändå
att han för sin jernvägs drift af samma personal betjenats. Att, der i
detta hänseende annorlunda öfverenskommits mellan innehafvarne af
de jernvägar, för hvilka något visst område är gemensamt, sådan öfverenskommelse
skall mellan dem vara gällande, ehuru den icke får inverka
på tredje mans rätt, har ansetts vara så klart, att det icke behöft
i den föreslagna lagen särskildt antydas.
9 §•
Enär det torde vara af synnerlig vigt att den, som i följd af
jernvägs drift lidit skada, alltid må för vinnande af skadestånd kunna
hålla sig till jernvägen med hvad dertill hör, har, på det att nämnda
19
förmån icke skall vara honom betagen i det fall att jernvägen innehafves
och disponeras af annan än dess egare, det i förevarande §
föreslagits, att jernvägs egare, som åt annan öfverlåter nyttjanderätten
till sin jernväg, skall för skada, som derefter i följd af jernvägens drift
timar, ansvara lika som jernvägens innehafvare, dock ej med annan
sin egendom, än jernvägen och hvad dertill enligt 1 § af förordningen
den 15 Oktober 1880 hör, men eger söka sitt åter af jernvägens innehafvare.
10 §.
Hvad denna § innehåller lärer icke erfordra någon särskild motivering.
u §•
I afseende å innehållet af denna § hänvisas till hvad i början af
dessa motiv redan är anfördt.
Reservation.
Undertecknad anser sig af nedan angifna skäl icke kunna biträda
lagförslaget i livad angår bestämmelserna i 7 §, sista momentet, och 8 §.
Skulle dessa bestämmelser varda gällande, lärer det för person,
som till följd af jern vägsdriften lidit skada, i många fall blifva förenadt
med stor svårighet, stundom helt och hållet omöjligt att utröna, mot
hvilken jernvägs förvaltning han eger att vända sig för utbekommande
af skadesersättning. Att bevisa, hvilken person som vållat skadan,
torde nemligen ofta blifva särdeles svårt, om än upplysning lätt nog
kan vinnas, huruvida skadan uppstått i någon särskild jernvägs drift
eller i trafik gemensam för tvenne eller flere jernvägar.
Dertill kommer att de anförda bestämmelserna skulle äfven för
jernvägsförvaltningar medföra stora olägenheter och i vissa fall orättvisor
med afseende på redan ingångna aftal eller af Kongl. Maj:t meddelade
eller genom kompromissutslag faststälda föreskrifter för gemensamt
begagnande af bangårdar eller andra jernvägsområden.
Då hvarje jernvägs förvaltning har frihet att sköta sin trafik med
egen personal eller med personal, tillhörande annan jernväg, med
hvilken aftal i sådant hänseende träffats, synes det mig billigt att 7 §
1 mom. gäller jemväl vid gemensamt begagnande af bangård eller
annat jernvägsområde, derest icke i aftalet om det gemensamma begagnandet
jernvägsförvaltningarna emellan annorlunda blifvit stadgadt.
I motsatt fall skulle innehafvaren af jernvägsstation, hvars personal
besörjer en annan der anslutande jernvägs lokaltrafik, varda försäkringsgifvare
för de genom denna trafik inom stationens område i vissa fall
uppkommande skador, men måste då ock för sådan försäkring betinga
sig särskilda afgifter utöfver dem, som erläggas såsom bidrag till
stationspersonalens aflönande samt stationens underhåll. Mig veterlig!
förekommer dock icke sådant aftal i några mellan jernvägsförvaltningar
uppgjorda kontrakt och lärer, der ouppsägbart kontrakt till äfventyrs
ingåtts, möjligen icke heller kunna ifrågasättas.
Slutligen anser jag att lagförslaget endast bör afse allmänhetens
rätt gent emot jernvägsförvaltningarna, men icke dessas inbördes för
-
21
hållande till hvarandra, hvilket, såsom beroende af lokala och andra
omständigheter, torde höra ordnas endast genom aftal mellan dessa
förvaltningar.
På grund af hvad jag här ofvan anfört, föreslår jag att 7 § sista
mom. må utgå ur lagförslaget samt att 8 § må erhålla följande lydelse:
»Timar inne å bangård eller annat jeruvägsområde, som begagnas
af två eller flere jernvägar gemensamt, i följd af den gemensamma
driften, skada af sådan beskaffenhet, som i 2 eller 6 § sägs, vare de
jernvägar, i hvilkas gemensamma drift skadan timat, en för alla och
alla för en ansvarige för skadan.
År skadan sådan, som i 5 § sägs, ansvare derför innehafvaren
af den jernväg, från hvars fordon elden kommit.»
Stockholm den 23 Juni 1885.
K. IT. SPARRE.
4
RÄTTELSER:
Sid. 10 rad 10 och 11 uppifrån står: för jemvägspersonals; läs: för sin jern vägspersonals.
Sid. 15 rad 6 uppifrån och rad 3 nedifrån står: jernvägars; läs: jernvägens.
Sid. 16 rad 11 uppifrån står: jernvägen skulle; läs: jemvägen eljest skulle.
*
1
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 3.
Till Konungen.
I remiss af den 3 sistlidne Juli har Styrelsen för statens järnvägstrafik
blifvit anbefald inkomma med underdånigt utlåtande öfver ett
inom Kongl. Justitiedepartementet, med biträde af sakkunnige, vid
statens och enskilda jernvägar anstälde män, utarbetadt förslag till lag
angående jern vägs innehafvares och egares ansvarighet för skada i följd
af jernvägens drift, och får Styrelsen till efterkommande af denna nådiga
befallning i underdånighet andraga följande.
Nu föreslagna lag afser, efter hvad som framgår af innehållet
och särskildt uttryckes i de förslaget bifogade motiv, att ordna den
innehafvare eller egare af jernväg åliggande ansvarighet för skada,
som genom jernvägens drift tillfogas annan till person eller sådan
egendom, som icke för befordran öfverlemnats till jernvägen, beträffande
hvilken ansvarighet hittills endast de bestämmelser varit och äro
gällande, som finnas i allmän lag. Men som den svenska allmänna
lagen icke upptager ansvar för annan skada än sådan som någon genom
brott annan tillfogar eller hvartill tillskyndelsen är att söka hos viss
person, och sålunda icke berör skador, som kunna föranledas genom
sjelfva den fara, som är förknippad med en viss industri, huru varsamt
denna än bedrifves, och då det är billigt, att den som skadats till följd
af sådan industris utöfning erhåller ersättning för sitt lidande eller sin
förlust, äfven om viss person icke kan bindas vid att hafva varit till
skadan vållande eller upphofsmannen är oförmögen att bestrida ersättningen,
så är en lag af behofvet påkallad, som gifver uttryck åt det
allmänna rättsmed vetandet i detta hänseende.
Från jernvägarnes sida kan så mycket mindre invändning göras
mot att denna billighetsprincip varder genom lag faststäld som fall
redan förekommit der ersättningar, utan att vara genom domstol jernvägen
ådömda, utbetalats till skadade eller deras efterlefvande, eller
der jernvägsinnehafvare iklädt sig underlydandes ersättningsskyldighet.
Bh. till Riksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft. I
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
Men vid granskningen af det nu föreliggande förslaget, åt hvilket
det erkännande måste gifvas att det är uppgjordt med stor följdrigtighet
och affattadt i synnerligen koncist språk, har det synts Styrelsen
som om den ansvarighetsprincip, som ligger till grund för detsamma,
erhållit en väl stor utsträckning och att jernvägar kunna komma att
på grund af förenämnda lag förklaras skyldige stånda ansvar äfven för
sådana fall, för Indika hvarje annan, än en jernvägsförvaltning, vore
enligt lag från ansvar fri.
Hvad som gifver anledning till denna åsigt är det förhållandet,
att uti lagens så väl benämning som text begagnas uttrycket »jernvägens
drift» och att detta uttryck icke är nog tydligt för att ej lemna
rum för olika uppfattningar af hvad dermed rätteligen skall förstås.
Dels kan dermed menas hvad som är jernvägarnas egentliga uppgift,
nemligen verkställandet af transporter och begagnandet af de derför
afsedda transportmedlen, dels kan uttrycket beteckna alla de mångfaldiga
bestyr, som äro förenade med skötandet af en jernvägsrörelse,
och deribland dem, som på intet vis skilja sig från de i det vanliga
borgerliga lifvet förekommande arterna af verksamhet; och det är tydligt
att ju vidsträcktare betydelse inlägges uti detta uttryck, desto
större blir det ansvar som ålägges jernvägarne.
Men då jernvägarne i vårt land mestadels arbeta under ogynsamma
förhållanden, hvilket nogsamt skönjes deraf, att bland det sjuttiotal
banor, som för närvarande trafikeras, det endast är ett fåtal, som
gifver sina egare någon afkomst på det af dessa i företaget nedlagda
kapitalet, synes det ej vara obilligt att det ansvar, som pålägges dem
genom särskild jernvägslag, begränsas till hvad som oundgängligen
påkallas genom det för jern vägsrörelsen egendomliga, och att ansvaret
för öfrigt lemnas att regleras genom hvad som redan allmänt är eller
framdeles kan varda stadgadt rörande skadeersättningar, och detta så
mycket hellre, som redan en sålunda begränsad ansvarighet ålägger
dem förpligtelse^ som kunna blifva högst betungande, och medföra
oberäkneliga utgifter för så väl ersättningarne i och för sig som för
åtgärder och anordningar, hvilka blifva af nöden för att i möjligaste
mån skydda sig för de genom lagen ökade äfventyr.
Den ofvan antydda begränsningen af begreppet jernvägsdrift har
ock gjort sig gällande vid tillämpningen af de tyska och österrikiska
jernvägsansvarighetslagarne, i hvilka motsvarande uttryck, »Betrieb»
och »Verkehr», förekomma. I flera mål har nemligen den tyska Riksöfverhandelsrätten
förklarat, att ansvarighet enligt jernvägslagen ej
egde rum i alla sådana fall, vid hvilka skadan å person ej stode i
omedelbart sammanhang med befordringen å banan eller med lokomo
-
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
tivens och vagnarnes rörelse å banans spår, såsom olycksfall, livilka
tilldraga sig i jernvägens verkstäder, vid lastning och lossning af
vagnar, som stå på jernvägsspåren, eller reparationer vid banan eller
andra dylika arbeten, och den österrikiska öfverdomstolen har uttalat
enahanda åsigt, då den förklarat, att med Verkehr förstodes detsamma
som i den tyska lagen med Betrieb.
För en härmed öfverensstämmande uppfattning talar ock hvad i
motiven för närvarande förslag anföras vid §§ 2 och 3. Ber säges
nemligen, att grunden, hvarpå förslaget egentligen hvilar, är den, att
jern vägsdriften kräfver en mer än vanlig omsorg och noggrannhet, så
framt icke gagnet af densamma skall förbytas i olycka och förderf för
menniskor och egendom, och att, då jernvägstrafikens farlighet företrädesvis
beror derpå, att trafiken å jernväg i regeln besörjes medelst
ångkraft, häraf följer, att i de fall, då för trafikerandet användes annan
kraft än ångans, den föreslagna lagen ej borde ega tillämplighet. Härigenom
är framhållet att lagförslaget afser endast sådana skador, som
förorsakats eller uppkommit i följd af ångkraftens användning eller af
jernvägsfordons förflyttning å banan eller af sjelfva befordringen, och
lemnar skador, som å jern vägen uppkommit genom omständigheter, de
der ej stå i direkt samband med jernvägsbefordringen, oberörda.
Men till följd af den obestämdhet, som, enligt hvad ofvan påpekats,
ligger i ordet jernvägsdrift, framgår ej med erforderlig klarhet
den uppfattning deraf, som gjort sig gällande hos så väl de åberopade
utländska domstolarne som hos författarne af förslaget; och, då så väl
allmänheten som de, hvilka komma att gent mot denna stå såsom svarande,
hafva befogade anspråk på att lagens innebörd tydligt angifves,
torde en förklaring af hvad med jernvägsdrift förstås vara af nöden.
Någon betänklighet mot att införa en sådan förklaring i lagtexten
torde så mycket mindre möta som i lista § redan är intagen en definition
på bemärkelsen af ordet jernväg.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt tillåter sig Styrelsen derföre
hemställa, att i samma lista § måtte intagas en förklaring af innehåll
att med jern vägs drift förstås i denna lag lokomotivs och vagnars
rörelse å jernvägen och hvad dermed står i omedelbart sammanhang.
Jernvägsinnehafvares ansvarighet för skada å person behandlas
i §§ 2 och 3. I den förra § förklaras jernvägsinnehafvare, om skadan
är föranledd af jernvägens drift och om vållande till skadan ligger
jernvägens förvaltning eller betjening till last, vara skyldig ersätta
skadan såsom om han sjelf vållat densamma; i den senare utsträckes
jernvägsinnehafvarens ansvar derhän, att lian vid skador å i jernvägens
tjenst eller arbete anstälde och med tjenstens eller arbetets förrättande
4
Kong],. Majds Nåd. Proposition N:o 3.
sysselsatte personer skall gälda skadestånd äfven i det fall, att icke
någon annan af jernvägens folk vållat skadan, så vida icke den, som
led skadan, sjelf ådragit sig henne genom öfverträdelse af gällande
föreskrifter eller annan grof vårdslöshet, en ersättningsskyldighet, som
äfven gäller i händelse skadan skett i följd af annan jern vägs drift, och
der jernvägens innehafvare ej enligt 2 § är skyldig ersätta densamma.
Lindring i sagda ansvarighet kan dock jernvägsinnehafvaren enligt §
4 åtnjut* genom att bilda eller i väsentlig mån bidraga till åstadkommandet
af pensions- eller understödskassor till förmån för dem,
som kunna blifva skadade, och genom att bekosta deras försäkring
mot olycksfall.
Rigtigheten uti att jern vägs innehafvare skall ersätta sådana skador,
som genom jernvägsdriften tillfogats person och hvartill jernvägens
förvaltning eller betjening varit vållande, lär ej kunna bestridas, liksom
ej heller befogenheten af att jernvägspersonalen tillförsäkras understöd
för det lidande den kan ådraga sig under förrättande af sin tjenst,
till och med när skadan ej föranledts af annan till jernvägen hörande
person. Men å andra sidan lär ej förnekas, att det ökade ansvar, som
härigenom pålägges jern vägar ne, kan blifva för dem eu svår börda,
helst om man besinnar att jernvägarne utom sin mera beständiga personal
använda en stor mängd tillfälliga arbetare och biträden af alla
slag, för Indika det ålägges jernvägarne att sörja eller ikläda sig ersättningsskyldighet
i vida större mån än hvartill hvarje annan arbetsgivare
är pligtig.
De i dessa paragrafer gifna bestämmelser äro derföre egnade att
hos innehafvare!! af jernväg väcka bekymmer att möjligen blifva bunden
vid ett alldeles oinskränkt ansvar för olyckshändelser, som inträffa
på eller invid jernvägens område. Hufvudsakligen är det den i det
föregående antydda mångtydigheten hos uttrycket jernvägens drift, som
gifver anledning till farhågor i nämnda hänseende, och skulle dessa till
större delen häfvas, om det af Styrelsen förordade närmare angifvandet
af detta uttrycks betydelse blefve i lagen infördt.
Paragraferne 5 och 6 handla om ansvar för skador å fast eller
lös egendom. Den förra af dessa §§ afser brandskador, uppkomna i följd
af gnistor från lokomotiv eller i annat jernvägsfordon anbragt eldstad.
Det torde härvid ej lemnas oanmärkt att eldsvåda äfven uppkommit å
jernväg eller i dess närhet genom glödande kol, som nedfallit ur den
under ett jernvägsfordon befintliga asklåda, och då brandskadans orsak
i sådant fall är af enahanda art som vid antändning genom gnistor,
torde i ingressen till § insättas »glöd eller gnistor», så vida ej möjligen
det senare ordet kan anses inbegripa äfven sådana glödande kolstycken,
o
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JS:o 3.
som ej medfölja röken från eldstaden. Mot den bär stadgade ansvarigheten
kan ej gerna någon gensaga inläggas, då orsaken till skadan är
i oförtydbara ord angifven och oemotsägligen betingad af jern vägsrör elsens
natur.
I de båda öfriga momenten af denna paragraf upptages de fall,
då undantag medgifves från sagda allmänna ansvarsskyldighet, och äro
dessa enligt det 2:a momentet: då skadan ej förorsakats genom vårdslöshet
i jernvägens drift och på samma gång antingen den skadade egendomens
egare är pligtig sjelf vidkännas den från jernvägstrafiken härrörande
eldfaran eller annan än jernvägens innehafvare, efter jernvägsanläggningens
påbörjande, på kortare afstånd än 30 meter utanför närmaste
jernvägsspår upplagt brännbart löst gods utan säkert skydd eller
uppfört byggnad af eller täckt byggnad med lätt antändligt ämne eller
vidtagit annan åtgärd, som uppenbarligen i väsentlig mån ökat den
från jernvägstrafiken hotande eldfara, samt
enligt det 3:dje momentet: då den skadade egendomens egare sjelf
föranled t skadan genom underlåtenhet att fullgöra eu honom gent emot
jernvägens egare eller innehafvare åliggande skyldighet.
1 dessa bestämmelser ligger onekligen stor vigt på den betydelse
man fäster vid de begagnade orden: »då vare jernvägens innehafvare
från ersättningsskyldighet fri». Af motiven till ifrågavarande § framgår,
att då å jernvägens sida ingen vårdslöshet begåtts, men främmande
person vidtagit åtgärd, som i väsentlig man ökat den från jernvägstrafiken
hotande eldfaran, jernvägsinnehafvaren bör vara befriad från
ansvarighet för skadan, ehvad elden stannat å den oförsigtiges egen
mark eller spridt sig äfven till sådan egendom, som till följd af sitt
afstånd från jernvägen skulle befunnit sig utom området för eldfaran
från jernvägstrafiken, och i det fall att den skadade egendomens
egare har att sjelf vidkännas den från jernvägstrafiken härrörande eldfaran,
synes ansvarigheten gälla endast i afseende på denne egares
tillhörigheter men ej på den annan person tillhörig egendom, till hvilken
branden utsträckt sig från den först antända.
Men vid i 3:dje momentet behandlade fall, att egarén af den skadade
egendomen genom underlåtenhet att fullgöra honom åliggande
skyldighet föranledt till skadan, är det ej fullt klart om jernvägens
innehafvare fritages från att ersätta äfven den skada, som tillskyndats
annan persons egendom till följd af den hos den förre uppstandna eldsvådan.
Att jernvägens ansvarsfrihet i detta fall borde vara fullständig
torde vara obestridligt, men som förslagets ordalag möjligen tillåta en
annan tolkning, vågar Styrelsen framhålla önskvärdheten af att detta
moments lydelse blefve i sagda hänseende erforderligt förtydligad.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
Den 6:te paragrafen ålägger jernvägsinnehafvaren ersättningsskyldighet
för gods, som skadats i följd af jernvägsdriften på annat
sätt än genom gnistor från jernvägsfordon, så vida vållande till skadan
ligger jernvägens förvaltning eller betjening till last, och tillämpas således
på skador å gods samma ansvarsbestämmelse som § 2 innehåller
rörande skador å person. Vid densamma är följaktligen intet att erinra
under förutsättning att den ofvan förordade närmare bestämningen af
begreppet jernvägens drift varder i lagen intagen.
Efter det att i de föregående paragraferna jernvägarnes ansvarighet
gent emot allmänheten blifvit bestämd, utsäga §§ 7 och 8 huru denne
ansvarighet skall tolkas i de fall, då jernvägsinnehafvare låter sin jernvägs
drift besörjas af personer, som icke äro i hans tjenst anstälda,
samt då skada uppstått inom jern vägsområde, som begagnas af två eller
flere jernvägar gemensamt. För det förra fallet stadgar § 7 att de vid
jernvägen icke anstälda personerna skola, så vidt den angår den befattning
de taga med jernvägens drift, anses i afseende å bestämmelserna
i 2, 5 och 6 §§ såsom tillhörande jernvägens förvaltning eller betjening,
hvarvid dock i andra momentet af paragrafen göres undantag för dem,
Korn, medan det de äro i eu jernvägs tjenst eller arbete anstälde, inom
samma jernvägs område taga befattning med annan jernvägs drift.
Behörigheten af sagda allmänna stadgande måste erkännas, då
det står i full öfverensstämmelse med den ansvarighetsprincip, som
ligger till grund för hela lagen, men deremot torde vissa betänkligheter
uppstå beträffande lämpligheten af det uppstäda undantaget, hvilka redan
gifvit sig tillkänna i den vid förslaget fogade reservation beträffande
lydelsen af ifrågavarande två paragrafer.
Vid formuleringen af undantagsbestämmelsen synes uppmärksamheten
hafva varit fästad å den så att säga blandade tjenstgöring, som
©ger rum inom ett område, hvithet gemensamt begagnas af flera jernvägar
och der de å platsen anstälde hafva att bestyra så väl med sin
egen jernvägs drift som med de ofri ga jernvägarnes. Nu kunna emellertid
dessa bestyr innefatta dels åtgärder, som skola verkställas å sjelfva
platsen, dels anordningar för en jernvägs drift utanför det gemensamt
nyttjade området, i afseende på hvilka denna jernvägs befäl uteslutande
lemnar föreskrifter. Om nu olyckligtvis genom missuppfattning af eu
gifven föreskrift eller saknad af kännedom om de för ögonblicket rådande
förhållanden å den främmande banan eller af annan dylik orsak
eu åtgärd vidtagits, till följd hvaraf en skada uppstått å samma bana,
bör väl icke den omständigheten, att åtgärden vidtagits af en person,
tillhörande annan jernväg, befria den främmande banans innehafvare
att ersätta skadan. Man får ju icke som regel antaga, att jernvägen
7
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
i fråga är utsatt för större risk genom att lian låtit eu annan banas
tjensteman eller betjent lägga hand vid jernvägsdriften eller att den
ena banans personal är mindre pålitlig än den andras. Men en sådan
fritagelse kan anses ligga i förevarande undantagsstadgande, på sätt
det i förslaget är affattadt, och torde derföre en rättelse böra göras i
detsamma, helst denna nära nog kan ske endast genom en omflyttning
af orden. Skrifver man nemligen: »Hvad nu är sagdt gäller icke om
den, som medan han är anstäld i en jern vägs tjenst eller arbete tager
befattning med annan jernvägs drift inom den förra jern vägens område»,
blir den, enligt Styrelsens tanke, afsedda meningen med stadgandet
uttryckt med erforderlig tydlighet.
Men fråga kan vara huruvida icke hela detta moment kan ur
lagen utgå. Detta beror naturligtvis på, huru bestämmelserna rörande
jernvägs innehafvares ansvar vid skador, som tima å ett af flera banor
gemensamt begagnadt område, affattas. Härom innehåller nu förslagets
8 § att, när den derstädes skedda skadan är af den beskaffenhet,
som i § 2 eller 6 sägs, den jernvägsinnehafvare svarar för skadan,
hvars folk henne vållat; att, om personer anstälde vid flere jernvägar
varit till skadan vållande, desse jernvägars innehafvare skola vara för
skadan ansvarige, en för alla och alla för en, samt dela henne sins
emellan lika och att, när skadan är sådan som säges i § 5, den ansvarar,
från hvars fordon elden kommit.
Beträffande dessa bestämmelser har reservanten, med blicken på
deras praktiska tillämpning, gjort flera anmärkningar, utgående derpå
att det, till följd af skyldigheten att bevisa hvilken, som varit till
skadan vållande, blefve för den skadade i många fall svårt, stundom
omöjligt att utröna mot hvilken jernvägsförvaltning han borde vända
sina ersättningsanspråk;
att, med afseende på redan ingångna aftal eller af Kongl. Maj:t
eller genom kompromissutslag faststälda föreskrifter om gemensamt
begagnande af jernvägsområde, bestämmelserna skulle för jernvägsförvaltningarne
medföra flera olägenheter och i vissa fall orättvisor; samt
att innehafvare af jernvägsstation, hvars personal besörjde en
annan der anslutande banas lokaltrafik, gjordes till försäkriugsgifvare
för skador, uppkomna inom stationens område till följd af denna trafik,
utan att derföre kunna erhålla någon ersättning, åtminstone i det fall
då ouppsägbart kontrakt redan ingåtts;
hvarjemte han framhållit, att ansvarighetslagen borde afse endast
allmänhetens rätt gent emot jernvägsförvaltningarne och att dessas inbördes
förhållande borde ordnas endast genom aftal samt att, då det
stode hvarje jernvägsförvaltning fritt att sköta sin trafik med egen perso
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o S.
nal eller personal tillhörande annan jernväg, billigheten syntes fordra,
att bestämmelsen i mom. 1 af § 7 gälde äfven vid gemensamt begagnande
af område, och har han, med afseende på anförda förhållanden,
föreslagit, att sista momentet i § 7 måtte utgå och att i 8 § blefve
stadgadt att, då skada af den beskaffenhet, som i §§ 2 och 6 sägs, timade
inom gemensamt begagnadt jernvägsområde, de jernvägar, i hvilkas
gemensamma drift skadan tima!, vore för skadan ansvarige en för alla
och alla för eu.
Alla de betänkligheter, som sålunda funnit sitt uttryck i reservationen,
måste Styrelsen erkänna sig hafva delat och det af så mycket
större skäl som statens jern vägstrafik, hvars målsman hon är, och som
är innehafvare af ett större antal föreningsstationer, enligt förslagets
bestämmelser finge sitt redan förut stora ansvar väsentligt forökadt
genom skyldigheten att svara äfven för de skador, som inom stationens
område kunde inträffa i de anslutande banornas egna trafik, utan att den
förpligtelse, som sålunda ålades statsbanan, motsvarades af något slags
vederlag. Att den fördelning, billigheten onekligen påkallade, af ansvaret
på alla de jernvägar, som draga fördel af föreningsstationen, stadgades
genom sjelfva lagen, var derföre ett önskningsmål, hvilket ansågs
kunna förverkligas genom ett lagbud af ungefärligen det innehåll, som
i reservationen framlagts eller som gjorde de i stationens trafik intresserade
banorna solidariskt ansvariga, utan afseende på hvilkens folk
vållandet läge till last.
Vid närmare begrundande befiunes dock, att genom fastställande
af solidaritets-principen i sjelfva verket ingenting väsentligt vunnes,
utom möjligen det, att eu klagande kunde rigta sina kraf mot hvilken
som helst af de på föreningsstationen sammanlöpande jernvägarne; sjelfva
fördelningsfrågan åter förblefve olöst. I hvad mån de olika jernvägarne
hade att deltaga i skadeståndet, komme nemligen ytterst att bero på
de aftal, som jernvägarne sins emellan träffat; men för uppgörelsen af
ett sådant aftal lägga stadgandena i § 8 intet hinder, och hela skilnaden
blefve sålunda den, att den aftalade fördelningsgrunden komme att
tillämpas i ena fallet efter det skadeståndet ådömts jernvägarne gemensamt
och i det andra efter det en viss jernväg eller flere förklarats böra
gälda ersättningen.
I ett afseende kan det ej förnekas att stadgandet af en gemensam
ansvarighet skulle bereda en fördel, nemligen genom att göra alla intressenterna
benägna för en utjemning af den börda, som dem pålägges,
men häråt torde blott tillerkännas en underordnad betydelse i betraktande
af vigten af att lagens bud äro fullt tydligt uttalade och i öfverensstämmelse
med den princip, hvarpå lagen är byggd.
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
1 afseende på tydligheten och följdrigtigheten synes sagde § uppfylla
alla anspråk. De i l:a och 3:e punkterna intagna bestämmelserna
utgöra endast förklaringar, att i §§ 2, 5 och 6 gifna ansvarsstadgandena
skola tillämpas äfven inom de gemensamma jernvägsområdena och
skilja sig från dessa stadganden endast deruti, att egare af jernvägsfordon,
från hvars eldstad brandskada föranledts, gjorts ansvarig i stället
för jernvägens innehafvare. Den 2:a punkten behandlar det fall, att
skadan vållats af personer, anstälda vid flere banor, och stadgas härvid,
att dessa jernvägars innehafvare skola vara gemensamt ansvarige för
skadan och dela densamma sins emellan lika. Sistnämnda föreskrift ger
ruin för den anmärkningen, att densamma föreskrifver skadeståndets
fördelning utan afseende på graden af den förseelse, som kan ligga de
olika jernvägarnes personal till last. Tänker man sig t. ex., att den
ena jernvägens folk gjort sig saker till ett groft tjenstefel, under det
att, hvad den andras personal beträffar, endast ett mindre förbiseende
kan uppvisas, och betänker man, att det förra kunnat ega rum till följd
af jernvägsinnehafvarens efterlåtenhet i disciplinens upprätthållande och
det senare vara sådant, att det icke skulle ådragit sig uppmärksamheten,
om ej skadan inträffat, synes domaren böra vara oförhindrad att
taga dessa särskilda omständigheter under pröfning vid bestämmande
af den hvardera jernvägen åliggande betalningsskyldighet. Hvad sålunda
blifvit påpekadt torde innebära skäl för en ändring af denna
punkt, i det syfte att de gemensamt ansvarige jernvägsinnehafvarne
skola dela skadan efter hvad hvarderas folk till vållandet bidragit.
Hvad det förut behandlade andra momentet af § 7 beträffar, så
bör detsamma naturligtvis qvarstå, när § 8 bibehålies.
Förslagets återstående paragrafer, den 9:de, 10:de och ll:te, af
hvilka den förstnämnda bestämmer att den jernvägsegare, som åt annan
öfverlåtit nyttjanderätten till sin jernväg, är för skada, uppkommen till
följd af jernvägens drift, ansvarig lika som jernvägens innehafvare, dock
ej med annan sin egendom än jernvägen med hvad dertill hörer, och
den andra derpå följande att jernvägsinnehafvare eger för utbetald ersättning
regress till den som skadan vållat, samt den sista hänvisar till
redan gällande eller framdeles blifvande stadganden om ansvarighet för
gods, som till befordran å jernväg mottagits, gifva ej anledning till
någon särskild erinran.
Bih. till Rihsd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 3 Bäft.
II
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
Slutligen får Styrelsen med afseende derpå, att, sedan en lag sådan
som den nu föreslagna trädt i kraft, ersättningsanspråk antagligen oftare
än förr skola väckas mot jernvägarne, och på de svårigheter, som äro
förbundna med utredningen af frågor, som basera sig på tilldragelser,
timade lång tid tillbaka, framhålla önskvärdheten af att närvarande lag,
i likhet med den tyska ansvarighetslagen, äfven innehölle en bestämmelse
om viss tid, inom hvilken anspråk på skadeersättning borde
framställas. En sådan bestämmelse vore företrädesvis af nöden med
hänsyn till fall, der ersättning kräfves på grund af sjuklighet, som förmenas
hafva sitt upphof i en till följd af jernvägsdriften liden skada,
och skulle under alla omständigheter både tjena till att betrygga jernvägsförvaltningarna
mot att nödgas bemöta anspråk, som grunda sig
på olycksfall, om hvilkas förlopp minnet hunnit under årens längd fördunklas,
och utgöra en anmaning för kärande att förebringa sina fordringar
medan utsigt ännu finnes att kunna till fullo ådagalägga deras
rättmätighet.
Den remitterade handlingen varder härhos bifogad.
Underdånigst
C. O. TROILIUS.
Stockholm den 29 Oktober 1885.
C. hofman.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 3.
1
Utdrag af protokollet, hållet uti Kongl. May.ts Högsta Domstol
Fredagen den 12 November 1885.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Wketman,
Olivecrona,
von Segebaden,
Hernmarck,
Wedberg,
Ahlgren,
Abergsson.
Tillförordnade Byråchefen, Revisionssekreteraren Herslow fortsatte
och slutade föredragningen af det till Högsta Domstolen för afgifvande
af utlåtande öfverlemnade förslaget till lag angående jernvägs
innehafvares och egares ansvarighet för skada i följd af jernvägens
drift; hvilket förslag i tryckt exemplar är bifogadt detta protokoll.
Högsta Domstolen ansåg förslaget föranleda till följande anmärkningar
:
I afseende å öfverskriften till den föreslagna lagen hemstälde
Högsta Domstolen, huruvida icke denna öfverskrift lämpligen kunde
förkortas till »lag angående ansvarighet för skada i följd af jernvägs
drift».
1 §■
För beredande af bättre öfverensstämmelse emellan denna §:s
två särskilda moment, ansåg Högsta Domstolen, att det i andra momentet
begagnade uttryck »befaren med lokomotiv» borde utbytas mot
orden »befaren med användande af ångkraft».
12
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
2 §•
Högsta Domstolen anmärkte att, då förevarande § innehölle den
allmänna regeln i fråga om jernvägsinnehafvares skyldighet att ersätta
skada å person, och skadeståndet enligt denna §, lika så väl som enligt
den nästföljande §:n, hvilken endast hade till ändamål att göra jernvägsinnehafvaren,
i förhållande särskildt till den af honom i jernvägsdriften
anlitade personal, ersättningsskyldig äfven i vissa fall, hvarom
2 § icke handlade, skulle utgå enligt de i strafflagen stadgade grunder,
föreskriften om dessa grunders tillämpning rätteligen hade sin
plats i förevarande § och icke, såsom i förslaget vore förhållandet, i
3 §. Med anledning häraf hemstälde Högsta Domstolen, att förevarande
§ måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Har i följd af — — — till last, skall jernvägens innehafvare
utgifva skadestånd enligt de i strafflagen stadgade grunder såsom om
han sjelf vållat skadan».
3 §•
Med hänvisning till den vid nästföregående § gjorda anmärkning,
ansåg Högsta Domstolen, att denna § lämpligen kunde erhålla följande
lydelse:
»Varder i följd af jernvägs drift någon, som är anstäld i jernvägens
tjenst eller arbete, under förrättandet deraf dödad eller skadad,
vare, ändå att icke någon annan af jernvägens förvaltning eller betjening
vållat skadan, jernvägens innehafvare skjddig gälda skadestånd,
der icke han — — — — sjelf ådragit sig skadan.
Sker skadan i följd af annan jernvägs drift, och är icke denna
jernvägs innehafvare på grund af —---driften af hans egen
jernväg».
4 §•
Enär denna § icke skulle ega tillämplighet i det fall, att den,
som blifvit skadad, ljutit döden, ansåg Högsta Domstolen att i öfverensstämmelse
med innehållet af 2 §, der ordet kroppsskada användes
i den inskränkta bemärkelse att det ej omfattade sådan skada, som
medfört döden, de i början af ifrågavarande § förekommande orden
»den som blifvit skadad» borde utbytas mot uttrycket »den som lidit
kroppsskada».
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
5 §•
Då föreskrifterna i denna § uppenbarligen borde ega tillämplighet
äfven i det fall, att brandskadan härrörde från glödande kol, som nedfallit
ur den under vissa jernvägsfordon befintliga asklåda, men, såsom
Styrelsen för statens järnvägstrafik anmärkt, det möjligen skulle kunna
ifrågasättas, huruvida sådana glödande kol rätteligen vore att hänföra
under det i lista momentet af förevarande § begagnade uttrycket
»gnistor», ansåg Högsta Domstolen, äfven med någon jemkning af
detta moments affattning i öfrigt, att detsamma lämpligen kunde lyda
sålunda:
»Kommer eld lös från lokomotiv eller från eldstad i annat
jernvägsfordon, och sker derigenom skada å fast egendom eller å lös
egendom, som icke af jernvägens —--— skadan».
Hvad angick sista momentet af förevarande §, så enär med
grunden för det i samma moment meddelade stadgande öfverensstämde,
hvad också syntes vara förslagets mening, att, i händelse någon, såsom
i detta moment sägs, genom underlåtenhet att fullgöra honom i
förhållande till jernvägen åliggande skyldighet sjelf föranledt en å hans
egendom timad brandskada och elden derifrån spridt sig till egendom,
tillhörande annan, som icke haft någon dylik förpligtelse mot jernvägen
eller, der en sådan skyldighet ålegat honom, icke eftersatt densamma,
sistnämnde egare, utan binder af den förres försummelse, vore
berättigad att för den skada, han lidit, njuta ersättning af jernvägens
innehafvare; men hvad ofvanbemälda stj^relse vid detta moment anmärkt
syntes utmärka, att momentet med dess nuvarande affattning
kunde lemna rum för tvekan huru detsamma i berörda hänseende skulle
tolkas, ansågo Justitieråden Wretman, von Segebaden och Ahlgren, att
ifrågavarande moment kunde erhålla följande lydelse:
»Der egare af den skadade egendomen, genom underlåtenhet att
fullgöra honom jemlikt åtagande eller på annan grund åliggande
skyldighet emot jernvägens egare eller innehafvare, sjelf föranledt
skadan, vare han icke berättigad till ersättning».
Justitieråden Olivecrona, Hernmarck och Abergsson, som ansågo, att
samma otydlighet, hvilken blifvit anmärkt vid sista momentet, kunde
anses förefinnas i afseende å första delen af 2:dra momentet, och att
genom en förändrad uppställning af båda momenten kunde tydligare
angifvas de olika fall, då jernvägens innehafvare är befriad från ersättning
till alla brandskadade och då befrielsen afser endast en viss brandskadad
men icke hans grannar, hemstälde att dessa moment måtte
erhålla följande lydelse:
14
Kong!,. Maj ris Nåd. Proposition N:o 3.
»Har egaren af den skadade egendomen, genom underlåtenhet att
fullgöra honom jemlikt åtagande eller på annan grund åliggande skyldighet
mot jernvägens egare eller innehafvare, sjelf föranledt skadan, vare
han icke berättigad till ersättning. År han jemlikt åtagande eller på
annan grund pligtig att sjelf vidkännas den från jernvägstrafiken härrörande
eldfara, vare han ej eller till ersättning berättigad, der icke
skadan har sin orsak i vårdslöshet i afseende å jernvägens drift.
År skadan, utan att hafva sin orsak i sådan vårdslöshet, föranledd
derigenom, att annan än jernvägens innehafvare, efter det jernvägens
anläggning påbörjades, utanför jernvägens område på kortare afstånd
från närmaste jernvägsspår än 30 meter upplagt brännbart löst gods
utan säkert skydd, eller uppfört byggnad af, eller täckt förut uppförd
byggnad med lätt antändligt ämne, eller vidtagit annan dylik åtgärd,
som uppenbarligen i väsentlig mån ökat den från jernvägstrafiken
hotande eldfara; då vare jernvägens innehafvare från ersättningsskyldighet
fri».
1 §•
Då senare momentet af denna §, enligt hvad motiven till förslaget
antydde, syntes endast hafva till ändamål att hänvisa till föreskriften
i nästföljande §, funno Justitieråden Wretrnan, Olivecrona, von Segebaden,
Hernmarck, Ahlgren och Abergsson berörda moment, såsom öfverflödigt
och möjligen vilseledande, böra utgå.
Justitierådet Wedberg lemnade ifrågavarande § utan annan anmärkning
än att, hvad angick det fall att å station, der två jernvägar
anslöte sig till hvarandra, någon vid den ena jernvägen anstäld person
toge befattning med den andra jernvägens drift, t. ex. genom att
medelst telegram underrätta den främmande jernvägens personal att
dess bantåg finge framgå till stationen, och genom en dylik åtgärd
föranledde skada, såsom sammanstötning af bantåg inom den främmande
jernvägens enskilda område, förslaget väl genom stadgandet i
förevarande moment befriade innehafvaren af den jernväg, inom hvars
område skadan timat, från ansvarighet för densamma, men, då bestämmelserna
i 8 § icke egde tillämplighet å berörda fäll, saknade föreskrift
derom, att innehafvaren af den jernväg, vid hvilken den, som föranledt
skadan, vore anstäld, skulle bära ansvaret för olyckan.
8 §•
Högsta Domstolen biträdde hvad Styrelsen för statens jernvägstrafik
anmärkt derom att, derest skada, som timat å område, hvarom
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
förevarande § liandlade, vore vållad af personer, anstälda vid särskilda
jernvägar, dessa jernvägars innehafvare, ehuru solidariskt ansvarige för
skadan, sins emellan borde taga del i densamma i förhållande till den
större eller mindre skuld, som pröfvades ligga hvarderas personal till
last; hvarjemte anmärktes att, i likhet med hvad vid 3 § blifvit föreslaget,
ordet »folk» lämpligen kunde utbytas mot uttrycket »förvaltning
eller betjening».
10 §.
Högsta Domstolen ansåg, att denna §, för vinnande af erforderlig
fullständighet och tydlighet, borde erhålla följande lydelse:
»Hvad jernvägs egare eller innehafvare utgifvit i skadestånd egethan
söka åter af den, som skadan vållat, der icke denne sjelf lidit
skadan och enligt 3 § är berättigad att derför njuta ersättning».
På de af Styrelsen för statens jern vägstrafik anförda grunder
fann Högsta Domstolen, att den föreslagna lagen jemväl borde innehålla
föreskrift derom, att anspråk på skadestånd enligt denna lag
borde anhängiggöras inom viss tid efter det skadan timat; i hvilket afseende
Högsta Domstolen hemstälde, huruvida icke sådan tid kunde
bestämmas till två år.
Ex protocollo
Tli. Wilh. Malm.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements ärenden^ hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms
Slott Fredagen den 18 December 1885,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptandek,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehbensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Justitieråden: Ahlgren,
Abergsson.
Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde
i underdånighet:
l:o.
Högsta Domstolens yttrande öfver det till Högsta Domstolen remitterade
förslag till lag angående jernväg^ innehafvares och egares
ansvarighet för skada i följd af jernvägens drift.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde Departementschefen
:
»De af Högsta Domstolen i afseende å öfverskriftenftill den föreslagna
lagen samt vid 1, 2, 3 och 4 §§, l:sta momentet af 5 § samt
10 § gjorda anmärkningar, hvilka alla afse uteslutande redaktionen,
hafva blifvit i förslaget iakttagna; hvarjemte 5 §:ns 2 och 3 moment,
till förtydligande af meningen, erhållit den förändrade affattning, hvarom
tre ledamöter i Högsta Domstolen hemstält.
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5,
Med anledning af hvad Högsta Domstolens fleste ledamöter anmärkt
mot senare momentet af 7 § har detta moment blifvit uteslutet.
Vid 8 § har Högsta Domstolen anmärkt att, derest skada, som
timat å område, hvarom nämnda § handlar, vållats af personer anstälde
vid särskilda jernvägar, dessa jern vägars innehafvare, ehuru solidariskt
ansvarige för skadan, sins emellan borde taga del i densamma i förhållande
till den större eller mindre skuld, som pröfvades ligga hvarderas
personal till last. Ehuru mot bestämmande af sådan grund för
skadans fördelning den betänklighet möter, att en fullt rättvis uppskattning
af förhållandet emellan den olika skuld, hvardera jernvägens
personal har till en af dem gemensamt vållad skada, i de flesta fall
måste blifva ytterst vansklig, har dock, då berörda delningsgrund uppenbarligen
bäst motsvarar den materiella rättvisans fordran, ifrågavarande
§ blifvit ändrad i öfverensstämmelse med Högsta Domstolens hemställan.
Enär jernvägs innehafvare synes ega berättigad anledning att fordra,
att den, hvilken anser sig hafva lidit skada i följd af jernvägens
drift och derför vill af innehafvaren njuta ersättning, icke dröjer med
anspråkets instämmande så länge, att omständigheter, som kunnat på
saken inverka, hunnit falla ur minnet, har, i enlighet med hvad Högsta
Domstolen hemstält, och efter föredömet af derå främmande länders
lagstiftning, i förslaget intagits föreskrift derom, att anspråk på
skadestånd skall, vid talans förlust, hos domstol anhängiggöras inom
två år från den dag, då skadan timade. Härvid torde böra bemärkas
att, såsom de i denna del af förslaget begagnade ordalag utmärka,
denna prescriptionstid icke är afsedd att gälla i fråga om regresstalan,
som jernvägs egare eller innehafvare på grund af 8 § 1 mom. 2:dra
punkten eller 9 eller näst sista § kan vilja framställa. Att jernvägs
egares eller innehafvares rätt att af vederbörande söka sitt åter lämpligen
icke kan underkastas samma prescriptionstid som den skadades
rätt att kräfva skadestånd, framgår tydligen deraf att, i händelse den,
som lidit skada, framkomme med sitt ersättningsanspråk först inemot
slutet af den stadgade prescriptionstiden, dennas tillämpning å berörda
regresstalan skulle kunna afskära möjligheten till sådan talans behöriga
anhängiggörande.
Såsom Eders Kongl. Maj:t af hvad jag nu anfört täcktes finna,
har Högsta Domstolen lernnat de grunder, på hvilka den föreslagna
lagstiftningen hvilar, utan anmärkning. Det indirekta omdöme till förmån
för förslaget, som ligger i Domstolens yttrande, torde man finna
bekräftadt vid en jemförelse mellan förslagets vigtigare stadganden och
de hufvudgrunder, på hvilka lagstiftningen i förevarande ämne är byggd
i åtskilliga af Europas Öfrige kulturstater.
Bill. till Bilcsd. Prot. 1886. 1 Samt. 1 Afd. 3 Käft.
III
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
Beträffande skada å person, har i tyska riket antagits en lag af
den 7 Juni 1871, enligt hvilken jernvägsinnehafvare är ansvarig för
all genom jern vägsdriften uppkommen skada af sagda beskaffenhet, så
framt han icke styrker att skadan härrört från högre makt eller från
den skadades eget vållande; och eger denna regel tillämplighet ehvad
den skadade var anstäld vid jernvägen eller såsom passagerare åtföljde
bantåg eller af annan anledning befann sig å jernbanan eller i dess
närhet. Väsentligen enahanda stadganden gälla för Österrike-Ungern.
I England, Frankrike, Belgien och Italien ansvarar deremot jernvägsinnehafvare
för skada å person endast i det fall, att skadan visas hafva
sin orsak i vårdslöshet i afseende å jernvägsdriften, dervid driftspersonalens
fel tillräknas jernvägsinnehafvaren.
Det nu framlagda förslaget ansluter sig i ifrågavarande hänseende
närmast till lagstiftningen i de fyra sist nämnda länderna. Den
grundsats, hvarifrån Tysklands och Österrike-Ungerns lagar utgå, att
nemligen, i händelse någon person vid jernvägs drift skadas, skulden
dertill må anses ligga hos jernvägens innehafvare eller dess folk till dess
motsatsen bevisas, torde icke vara öfverensstämmande med svensk rättsuppfattning.
Men det föreliggande förslaget skiljer sig'' i så måtto från
samtlige förut nämnde länders lagstiftning, att förslaget ålägger jernvägsinnehafvaren
eu utsträckt ansvarighet i förhållande särskild! till
den af honom i jernvägsdriften begagnade personal; i sammanhang
hvarmed förslaget, i viss likhet med tyska lagen, anvisar jernvägsinnehafvaren
utvägen att, genom bildande af pensions- eller annan understödskassa
eller medelst personalens försäkrande mot olycksfall, göra
den risk, han i förhållande till sitt folk löper, mindre betungande och
lättare att beräkna.
I afseende å skada å egendom, vållad genom eld från lokomotiv,
tillämpas i de uppräknade länderna de i hvardera landet gällande
allmänna lagbestämmelser beträffande skyldighet att ersätta skada. Tyskland
hyllar, i fråga om rättsförhållandet emellan jernvägen och dess
grannar, hufvudsakligen den i romerska rätten antagna grundsats, att
jordegares dispositionsrätt öfver sin grund har sin begränsning af skyldigheten
att afhålla sig från sådana åtgärder, hvarigenom skadebringande
föremål inkomma på annans egendom. I enlighet härmed anses jernvägsinnehafvare
pligtig att ersätta brandskada, som å angränsande
egendom uppkommit i följd af eldgnistor från lokomotiv, oberoende
deraf huruvida vårdslöshet vid jernvägens drift egt rum eller icke.
Deremot är i England, Frankrike, Belgien och Italien, jernvägsinnehafvare
ansvarig allenast för sådan eldskada, som åstadkommits genom
oförsigtigt besörjande af trafiken. I Belgien är det dessutom, till min
-
19
Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 3.
åkande af eldfaran från jernvägstrafiken, genom särskild förordning
förbjudet att inom visst afstånd från jernväg utan vederbörande myndighets
tillåtelse uppföra byggnader, täcka bus med halm eller annat
antändligt ämne eller anlägga sädesstackar eller upplag af bränbara
föremål med mera.
Utgående från det genom erfarenheten till fullo ådagalagda förhållande,
att den för bantågs framdrifvande nödiga ångkraft icke kan
vinnas utan att en eldfara, som icke genom något hittills uppfunnet
medel står att alldeles förebygga, på samma gång uppstår, har förslaget,
i likhet med tyska lagen, uppstad; den, såsom det synes, rättskänslan
bäst tillfredsställande allmänna regel att den från jernvägstrafiken
härrörande eldfara, vare sig den har sitt upphof i ett vårdslöst
besörjande af trafiken eller icke, skall bäras af jernvägsinnehafvaren,
som framkallat faran. Undantagen från denna regel hafva sin
grund dels i skyldigheten för jernvägens grannar att respektera ingångna
aftal eller eljest behörigen tillkomna föreskrifter, dels ock i den
lika billiga som för jernv ägs driftens bestånd oafvisliga fordran, att allmänheten
icke må ega rätt att genom åtgärder, hvilkas olycksdigra
beskaffenhet ligger i öppen dag, i obegränsadt mått öka den med driften
af hvarje särskild jernväg ursprungligen förenade, i och för sig redan
nog tunga risken.
Hvad angår skada å egendom i öfrigt, är i samtliga förutnämnda
länder jernvägsinnehafvare för sådan skada ansvarig endast så vida
han eller hans folk vållat skadan. Detta är ock förslagets ståndpunkt.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att förslaget, sådant det af mig nu förordats, måtte af Eders
Kongl. Maj:t godkännas och enligt 87 § Regeringsformen Riksdagen till
antagande föreläggas.»
Justitierådet Ahlgren åberopade sin vid förslagets granskning i
Högsta Domstolen gjorda anmärkning i afseende å 5 §.
På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter
täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande
Departementschefen hemstält; och skulle proposition
i ämnet till Riksdagen aflåtas i enlighet med
bilagan Ditt. A. vid detta protokoll.
Ex protocollo
C. P. Hagbergli.