Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

1

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
förordning angående bankaktiebolag och förordning angående
enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar;
gifven Stockholms slott den 6 Mars 1886.

Under åberopande af bifogade i Statsrådet förda protokoll för den 2
nästlidne Februari och denna dag vill Kongl. Maj:t härmed till godkännande
jemväl af Riksdagen framlägga härvid fogade förslag till
l:o förordning angående bankaktiebolag; samt

2:o förordning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna
banksedlar.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft.

1

2

Kortgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Förslag till Förordning

angående

bankaktiebolag.

Utöfver de för aktiebolag i allmänhet gifna bestämmelser varder för
bankaktiebolag stadgadt som följer:

I Kap.

Om bankaktiebolags bildande.

§ L

De, som vilja ingå aktiebolag i ändamål att drifva bankrörelse, på
sätt i denna förordning sägs, skola begära Konungens stadfästelse af
bolagets ordning och dervid styrka, att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen
grundfonden minst skall uppgå, blifvit tecknadt samt att
bolagsmännens antal ej understiger det, som för bankaktiebolags bildande
i denna förordning är föreskrifvet.

Konungen pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna
förordning samt lag och författningar i öfrigt, så ock om och i hvad mån
derutöfver, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse,
särskilda bestämmelser må erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till bankrörelsens
drifvande under en tid af högst tjugu år och derutöfver intill
slutet af då löpande kalenderår.

§ 2.

1 bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bolaget
drifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets egenskap
af aktiebolag.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27. 3

§3.

Delegarne i bankaktiebolag skola vara svenske medborgare och till
antalet minst tjugu.

§ 4.

Bankaktiebolags grandfond skall utgöra minst tre hundra tusen kronor.

§ 5.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå skola
företes hos den rätt, under hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt
innehållet af dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets
bekostnad i allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget.

§ 6.

Förr än bankaktiebolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens
befallningshafvande styrkas:

att hvad i § 5 är föreskrifvet i afseende å kungörelse om bolaget
blifvit behörigen fullgjordt;

att å aktierna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden
och förbindelse afgifven för inbetalning af återstoden i enlighet med hvad
i § 9 stadgas, samt

att uppgift å de personer, hvilka utgöra bolagets styrelse äfvensom
å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i allmänna
tidningarna införd.

§ 7.

Har genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt förändring i eganderätten
till aktie skett, vare den nye egaren, efter skriftlig anmälan hos
bolagets styrelse och derest hinder ej möter af bestämmelsen i § 3,
berättigad att i bolaget inträda; skolande anteckning härom af styrelsen
göras å aktiebrefvet.

§ 8.

1 banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige bolagsmän
skola inregistreras och anteckning göras om antalet aktier en hvar
innehar.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

I registerboken skola alla förändringar i eganderätten till aktier
genast antecknas. Ej må någon uppbära vinstutdelning å aktie, för hvilken
lian ej är i registerboken införd såsom egare.

En hvar som sådant önskar stånde fritt att, å de tider banken hålles
för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom att, mot
afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman bestyrkt utdrag
derur.

§ 9.

*

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankaktiebolag
öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre
månader och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse.
Vid första inbetalningen skall förbindelse afgifvas för behörigt fullgörande
af återstående inbetalningar.

Har ej grundfonden blifvit till hela sitt belopp inom ett år från
bankens öppnande inbetald, vare den bolaget meddelade tillåtelse till
bankrörelses drifvande förverkad.

§ io.

Grundfonden skall i lika aktier fördelas. Aktiebref skall ställas till
viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit till fullo
inbetald.

§ 11-

Så länge bankrörelsen fortfar må ej inbetald grundfond minskas
genom utdelning eller annan återbetalning till aktieegarne.

§ 12.

Ej må i bolagsordning medgifvas bankaktiebolag rätt att öka sin
grundfond utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen
minst skall utgöra.

§ 13-

Af bankaktiebolags behållna årliga vinst skola minst tjugu procent
afsättas för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till
femtio procent af bolagets grundfond må vidare afsättning till reserv -

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

fonden kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning
dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,
som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

II Kap.

Om bankaktiebolags rörelse.

§ 14-

Bankaktiebolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver,
in- och utrikes vexlar samt räntebärande papper.

§ 15.

Ej må bankaktiebolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande
är behöflig. För bankaktiebolags fordran pantsatt eller utmätt,
fast eller lös, egendom, som å auktion försäljes, dervid bolagets rätt kan
vara beroende, må bolaget vara oförhindrad! att inropa; vare dock skyldigt
att densamma åter afyttra, så snart det utan förlust kan ske.

Bankaktiebolag må ej förvärfva egna aktiebref, ej heller mottaga
sådana såsom säkerhet för försträckning, der ej Konungen dertill gifver
särskild! lof.

§ 16.

Bankaktiebolag må ej utfärda tryckta eller graverade, till viss man
eller order eller till innehafvaren stälda förbindelser.

§ 17-

Al bankaktiebolag utfärdadt insättningsbevis, med eller utan ränta,
skall ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast
till viss man.

Qvitto å insatta medel galle endast såsom bevis öfver insättningen,
men må icke genom öfverlåtelse såsom betalningsmedel användas.

6

Körtel. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 18.

Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta
eller graverade blanketter.

III Kap.

Om bankaktiebolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

§ 19.

Bolagsmännen skola inom sig utse eu styrelse, hvilken eger att,
under det ansvar och den kontroll af offentlig myndighet, som i allmän
lag eller genom denna förordning stadgas, banken förvalta samt att i
alla mål för bolaget lagligen tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

§ 20.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, hvilka ega att underskrifva
bolagets förbindelser, skall, så ofta förändring deri inträffar,
så ock efter hvarje ordinarie bolagstämma, lemnas till Konungens befallningshafvande
och på bolagets bekostnad införas i allmänna tidningarna.

Härförutom gälla till efterlefnad de föreskrifter, som eljest äro gifna
om skyldighet för styrelse för aktiebolag att anmäla val af styrelse eller
styrelseledamot hos rådstufvurätt eller domhafvande i den ort, der styrelsen
har sitt säte.

§ 21.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna förordning, den för
bolaget faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen utfärdade
instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga
för Konungens befallningshafvande eller dess ombud, för den
af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning,
Konungen eller chefen för finansdepartementet eljest kan finna
för godt att låta anställa;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27. 7

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens befallningshafvande
eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet
meddelas, upprätta en öfversigt, utvisande bankens tillgångar
och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets in- och utlåning
samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar varit hos
bolaget gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda departement
insända denna öfversigt för dess offentliggörande genom departementets
försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet eller
bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut
öfver bolagets ställning;

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen
och låta införa densamma i allmänna tidningarna, samt

att, der chefen för finansdepartementet eller styrelsen under löpande
räkenskapsår finner anledning till antagande, att bolaget gjort sådana
förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, ofördröjligen
låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska bokslutet.

§ 22.

Sker afvikelse från denna förordning eller från bolagets ordning, och
varder ej den anmärkta afvikelsen inom en månad rättad, ankomme- på
Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att bankrörelse
drifva.

§ 23.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i behörig
ordning fattadt bolagsstämmobeslut,

§ 24.

Afgående styrelseledamot förblifver bolaget ansvarig för de åtgärder,
i hvilka han deltagit, till dess, efter i vanlig ordning skeende revision,
ordinarie bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet.

§ 25.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst eu gång årligen.

Vid bolagsstämma tillkomme rösträtt endast den, som i registerboken
är antecknad såsom delegare i bolaget.

8

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 26.

Ansvarsfrihet, för styrelsens ledamöter må meddelas endast af bolagsstämma
och må ej styrelseledamot i beslut derom deltaga.

§ 27.

Revision skall årligen förrättas. Val af revisorer skall årligen ske
vid ordinarie bolagsstämma och skall dervid minst en af revisorer^ ombytas.
1 revisionen skall jemväl deltaga en af Konungens befallningshafvande
förordnad person, hvilken derför af bolaget åtnjuter ersättning
efter bestämmande af Konungens befallningshafvande.

IV Kap.

Om bankaktiebolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.

§ 28.

Har bankaktiebolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana
förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, skall
styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla bolagsstämma
till första dag sådant enligt bolagsordningen kan ske, och
läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta bolagsmännen
genom särskilda bref, som med posten afsändas. 1 kallelsen
till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort sådan förlust som
här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman afgifna
röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för att återställa
grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att rörelsen
fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut
inom sagda tid blifvit fullgjordt. Finner Konungens befallningshafvande
att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under utredning
stridt.

§ 29.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i § 28 sägs, anmält
sig icke vilja i besluta dt tillskott deltaga, vare ej dertill pligtig.

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

De bolagsmän, som tillskottet verkstält, ega .att af bolagets blifvande
behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet, jemte
sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bolaget
förr, än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skall, sedan bolagets skulder
blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta för tid efter bankrörelsens
upphörande, återgäldas af bankens tillgångar, så långt de dertill
förslå, innan någon utdelning å aktierna må eg a rum.

§ 30.

Har Konungen förklarat bankaktiebolag hafva förverkat rättigheten
att drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i § 28 förmäles,
bankaktiebolag stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin
egendom till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt
ombud, som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att
yttra sig till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka.

§ 31.

Har, under det bankaktiebolag fortsätter sin rörelse, utdelning blifvit
beslutad och verkstäld, ändock att, enligt senast upprättade bokslut, tillgång
dertill icke finnes utan minskande af bolagets grundfond eller reservfond,
vare, i händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser,
de bolagsmän, som sådan utdelning uppburit, skyldige att densamma
återbära; och ansvare derjemte de bolagsmän, som i beslutet deltagit,
en för alla och alla för en, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

Lag samma vare der, efter det bankaktiebolag blifvit stäldt under utredning
eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till bolagsmännen
skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att sina förbindelser
fullgöra.

§ 32.

Önskar bankaktiebolag erhålla förlängning af bolaget meddelad
oktroj, göre i den ordning, som i § 1 är sagd, ansökning derom sist sexton
månader, innan den löpande oktrojen tilländagå!-.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma
sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen.

Bih. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd, 16 Häft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

V Kap.

Särskilda bestämmelser.

33.

Enskildes förhållanden till bankaktiebolag må ej för allmänheten yppas.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas, när
bankaktiebolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse om
dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

Bolagsordning för bankaktiebolag skall innefatta närmare bestämmelser
angående:

a) grundfondens belopp;

b) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reservfonden
öfverföras;

0) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;

d) den ort, der bolagets styrelse har sitt säte;

e) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt
tiden för deras befattningar;

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande
af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

h) antalet revisorer och tiden för revisionen;

1) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktro j ti dens
utgång sig upplösa, samt

k) sättet föi- vinnande af ändring i bolagsordningen.

Hvad i denna förordning blifvit stadgadt skall ej ega tillämpning
på aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning
eller pantlånerörelse.

Om bankbolag med rätt att utgifva egna sedlar är särskild!- stadgadt.

§ 34.

§ 35.

36.

Denna förordning träder i kraft den . .. .

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition ■N:o 27.

11

Förslag till Förordning

angående

enskilda banker

med rätt att utgifva egna banksedlar.

Med upphäfvande al Kongl. Maj:ts förnyade nådiga kungörelse
angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12
juni 1874 stadgas som följer:

I Kap.

Om bankbolags bildande.

§ 1.

De, som vilja ingå bolag i ändamål att drifva bankrörelse med rätt
att utgifva egna banksedlar, skola begära Konungens stadfästelse af
bolagets ordning och dervid styrka, att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen
grundfonden minst skall uppgå, blifvit tecknadt samt att
bolagsmännens antal ej understiger det, som för bankbolags bildande
i denna förordning är föreskrifvet.

Finner Konungen, att bolagsordningen är öfverensstämmande med
denna förordning samt lag och författningar i öfrigt; att rätt till utgifvande
af egna banksedlar kan bankbolaget medgifvas utan öfverskridande
af det, i § 2 stadgade högsta beloppet för bankbolagens
sammanlagda, på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt, samt att den

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

bankinrättning är för landet nyttig, meddelar Konungen bolaget tillåtelse
till bankrörelsens drifvande under högst tio år och derutöfver intill
slutet af då löpande kalenderår och bestämmer dervid den sedelutgifningsrätt,
som under nämnda tid må bankbolaget tillkomma.

§ 2.

Bankbolags sedelutgifningsrätt skall vara grundad på värdepapper
eller på guld på sätt i §§ 25 och 26 närmare förmäles.

Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper må ej medgifvas utöfver
ett sammanlagdt belopp af femtio millioner kronor för samtliga
bankbolag.

§ 3.

I bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bankbolaget
bedrifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets
egenskap af bank.

§ 4.

Delegarne i sådant bankbolag skola vara svenske medborgare och
till antalet minst trettio. De kallas hufvudlottegare.

§ 5.

Bankbolags grundfond skall af hufvudlottegarne insättas och utgöra
minst en million kronor.

§ 6.

Om hufvudlottegares ansvarighet gäller hvad derom särskildt i
lag stadgas. i

e § 7.

Hufudlottegarne stånde öppet att med sig förena kommanditlottegare;
dock må ej sådane i bolaget inrymmas för större belopp än som
motsvarar hälften af grundfonden. Det af kommanditlottegare tillskjutna
belopp ansvarar lika med grundfonden för bolagets samtliga
förbindelser.

Kongl. Mcijits Nåd. Proposition N:o 27.

13

Kommanditlottegare må ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma
än val af revisorer. Till revisor må kommanditlottegare kunna utses.

§ 8.

Hufvudlottegare eller hans sterbhusdelegare vare ej berättigad
att under oktroj tiden från bolaget afgå eller någon åt sina lotter å
annan person öfverlåta, med mindre bolaget dertill samtyckt. ^ Begäran
derom skall anmälas skriftligen hos bolagets styrelse och pröfvas å den
ordinarie bolagsstämma, som hålles under nästföljande räkenskapsår.

Bolaget må dock ega att å bolagsstämma åt styrelsen uppdraga att
godkänna öfverlåtelse af lotter i bolaget. Ej må öfverlåtelse anses vara
af styrelsen godkänd, derest icke minst tre fjerdedelar af dess vid
sammanträdet närvarande ledamöter biträdt beslutet derom. Ledamot
af styrelsen ege ej utan bolagsstämmas samtycke öfverlåta någon af
de lotter, som af honom innehades, då han sist i styrelsen invaldes.

§ 9.

Kommanditlottegare må sina lotter till annan person öfverlåta;
skolande anmälan om sådan öfverlåtelse af den nye egaren göras hos
bolagets styrelse.

§ io.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse dera samt
förteckning öfver hufvudlottegarne med uppgift tillika å det antal
lotter en hvar af dem innehar, skola företes hos den rådstufvurätt,
under hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt innehållet af
dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets bekostnad i
allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget jemte förteckningen
öfver hufvudlottegarne och det antal lotter en hvar af dem innehar.

§ 11.

Förr än bankbolag öppnar sin rörelse skall inför Konungens
befallningshafvande styrkas:

att hvad i § 10 är föreskrifvet i afseende å kungörelse om bolaget
blifvit behörigen fullgjordt;

att å lotterna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden
och säkerhet stäld för inbetalning af återstoden i enlighet med hvad i
§ 14 stadgas, samt

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

att uppgift å de personer, hvilka utgöra bolagets styrelse äfvensom
å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i allmänna
tidningarna införd.

§ 12.

I banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige såväl
hufvudlottegare som kommanditlottegare skola inregistreras och anteckning
göras om antalet lotter en hvar innehar.

I registerboken skola alla i behörig ordning godkända förändringar
i eganderätten till lotter genast antecknas. Ej må någon uppbära vinstutdelning
å lott, för hvilken han ej är i registerboken införd såsom
egare.

En hvar som sådant önskar stånde fritt att, å de tider banken
hålles lör allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom
att, mot afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman
bestyrkt utdrag derur.

§ 13.

När i registerboken anteckning skett om förändring i eganderätten
till hufvudlottegares lott, skall uppgift härom genom styrelsens försorg
ofördröjligen aflemnas till rådstufvurätten, som låter intaga uppgiften
i sitt protokoll. Efter utgången af hvarje år skall rådstufvurätten
på bolagets bekostnad låta i allmänna tidningarna införa kungörelse om
de under året i dess protokoll antecknade förändringar i eganderätten
till hufvudlottegarnes lotter.

§ 14.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankbolag
öppnar sin rörelse, ytterligare ''minst tjugu procent inom tre månader
och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse.
Vid första inbetalningen skall säkerhet ställas för behörigt fullgörande
af återstående inbetalningar.

Har ej grundfonden blifvit till hela sitt belopp inom ett år från
bankens öppnande inbetald, vare den bolaget meddelade tillåtelse till
bankrörelses drifvande förverkad.

§ 15.

Hafva kommanditlottegare blifvit i bankbolag inrymde, skall det
belopp, som dem åligger att tillskjuta, inbetalas inom ett år, räknadtfrån
den dag, då teckningen till sådan delaktighet i bolaget afslutats.

15

Kong!. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 16.

Grundfonden skall i lika lotter fördelas. Lösbref skall ställas till
viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit till fullo
inbetald.

§ 17-

Så länge bankrörelsen fortfar må ej inbetald grundfond eller den
genom tillskott af kommanditlottegare bildade särskilda fond minskas
genom utdelning eller annan återbetalning till lottegarne.

§ 18.

Ej må i bolagsordning medgifvas bankbolag rätt att öka sin grundfond
utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen
minst skall utgöra.

§ 19.

Af bankbolags behållna årliga vinst skola minst tio procent afsättas
för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till tjugu
procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden
kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning dertill
ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,
som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

II Kap.

Om bankbolags rörelse.

§ 20.

Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver, inoch
utrikes vexlar samt räntebärande papper.

§ 21.

Ej må bankbolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande
är behöflig. För bankbolags fordran pantsatt eller utmätt, fast
eller lös, egendom, som å auktion försäljes, dervid bolagets rätt kan

16

Kont]!. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

vara beroende, må bolaget vara oförhindradt att inropa; vare dock skyldigt
att densamma åter afyttra, så snart det utan förlust kan ske.

Bankbolag må ej ega eller såsom säkerhet för försträckning mottaga
egna lösbref.

§ 22.

Bankbolag må ej utfärda räntebärande förbindelser, stälda till viss
man eller order eller till innehafvaren, lydande å mindre belopp än fem
hundra kronor, ej heller utställa tryckta eller graverade obligationer.

§ 23.

Af bankbolag utfärdadt insättningsbevis, med eller utan ränta, skall
ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till
viss man.

Qvitto å insatta medel gälle endast såsom bevis öfver insättningen,
men må icke genom öfverlåtelse såsom betalningsmedel användas.

§ 24.

Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta
eller graverade blanketter.

III Kap.

Om bankbolags sedelutgifningsrätt.

§ 25.

För det belopp af sedlar, som Konungen medgifvit bankbolag att
utfärda mot säkerhet af värdepapper, skola såsom pant i allmänt förvarsättas
sådane värdepapper, hvarom i nästföljande § förmärs; egande
bolaget att inom den sålunda medgifna sedelutgifningsrätt i allmänna
rörelsen hålla på en gång utelöpande banksedlar till ett belopp, som
motsvarar värdet af den för sedlarne sålunda satta panten.

Derutöfver må bankbolag jemväl utfärda sedlar till ett belopp motsvarande
värdet utaf bolaget tillhörigt guld, som af bolaget sättes såsom
pant i allmänt förvar, dock under vilkor att bolaget derutöfver vid sitt,
hufvudkontor har i kassan inneliggande guld till ett värde af femtio
procent af det i allmänt förvar satta guldet.

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

17

§ 26.

Pant i värdepapper, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall
bestå till minst sjuttio procent af statens, allmänna hypoteksbankens eller
hypoteksföreningars mellan jordegare å landet obligationer, och må till
den öfriga delen utgöras af skuldebref, intecknade i jordegendom å landet
eller fastighet i stad inom hälften af senast faststälda taxeringsvärde,
så framt Konungens befallningshafvande finner inteckningen medföra
full säkerhet för förskrifna beloppet; skolande likväl byggnad i stad, för
att inteckning deri må sättas såsom pant för sedlarne, vara brandförsäkrad
uti någon med vederbörligen faststäldt reglemente försedd brandförsäkringsinrättning
inom landet. Konungen bestämmer det värde,
hvartill hvarje särskildt slag af obligationer må godkännas såsom pant
för sedlarne.

§ 27.

Den af bankbolag för dess sedlar satta pant i värdepapper eller
någon del deraf må, på begäran af bolaget, utbytas mot andra värdepapper,
hvilka äro af den beskaffenhet, som i § 26 sägs och af Konungens
befallningshafvande blifvit godkända. Värdepapper må ock
kunna utbytas mot guld, som då skall på enahanda sätt som om
värdepapper stadgas i allmänt förvar nedsättas.

§ 28.

Pant, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall, afskild från
bankens öfriga tillgångar, vara vid hufvudkontoret förvarad i rum, som
är försedt med tre olika läs och blifvit af Konungens befallningshafvande
godkändt. Konungens befallningshafvandes ombud, bankbolagets styrelse
samt en ledamot af magistraten, eller, i stad der magistrat ej finnes,
den Konungens befallningshafvande förordnar, skola innehafva nyckeln
till hvar sitt lås.

§ 29.

Uti de bankbolags tillgångar, som af bolaget äro satta i allmänt
förvar såsom pant för dess sedlar, njute innehafvare af bolagets sedlar
den förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken stadgas.

Bill. till Riksd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Tläft.

3

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 30.

Finnes bankbolag hafva sedlar på en gång utelöpande utöfver det
belopp, som bolaget, enligt hvad här ofvan är vordet föreskrifvet, eger
utfärda, skall, der förhållandet ej inom fyra dagar blifvit rättadt, bolaget
till statsverket erlägga ett tusen kronor för hvarje dag dess utelöpande
sedlar öfverskridit det tillåtna beloppet, och åligge Konungens befallningshafvande
att förhållandet hos Konungen genast anmäla. Inträffar
ett sådant öfverskridande af sedelutgifningsrätten oftare eller är förseelsen
eljest af svårare beskaffenhet, ankomme på Konungen att återkalla
det bolaget lemnade tillstånd att egna banksedlar utgifva.

§ 31.

De sedlar, som af bankbolag må utgifvas, skola ställas till innehafvaren
att utan ränta vid anfordran inlösas.

Banksedlar må lyda endast å tio, femtio, ett hundra, fem hundra
och ett tusen kronor; varande det dock bankbolag förbjudet vid äfventyr,
som i § 30 sägs, att hafva sedlar å tio kronor utelöpande till högre
sammanlagdt belopp än tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit att
bankens på värdepapper grundade sedelutgifning högst må utgöra.

§ 32.

Om längd och bredd å de sedlar, som af bankbolagen må utgifvas,
förordnar Konungen. Till sedlar må tryckta eller graverade blanketter
användas, och skola sedlarne vara underskrift^ af minst två bland styrelsens
ledamöter samt en af bolagets tjensteman. Ej må bankbolags
sedlar tillverkas till likhet med riksbankens sedlar. ’ Innan sedlar af
bankbolag utgifvas, skola profblanketter dertill inlemnas; till finansdepartementet.

§ 33.

Banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufvudkontor till
invexling företes, inlösas med lagligen i riket gällande guldmynt.

§ 34.

Vägras inlösen, vare innehafvaren af banksedeln berättigad att jemte
kapitalet åtnjuta ränta efter sex för hundra om året från den dag inlösen
blifvit vägrad, intilldess betalning kan erhållas, och ege inne -

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.

19

hafvaren efter protest, verkstäld genom notarius publicus, anmäla förhållandet
hos Konungens befallningshafvande, som, derest det ej genast
kan visas, att hindret härrört af någon tillfällighet, ofördröjligen skall
inberätta förhållandet till Konungen och under tiden inställa bankrörelsen.
På Konungen ankomme att besluta, huruvida den bolaget
meddelade tillåtelse till bankrörelses drifvande i sådant fall skall vara
förverkad.

§ 35.

Har bankbolag, medelst bestyrkt utdrag af bankens böcker, hos
Konungens befallningshafvande visat, att bolaget har sedlar utelöpande
till mindre belopp än det, hvartill värdet af den för sedlarne satta pant
uppgår, ege bolaget att utbekomma så stor del af panten, som i värde
öfverstiger de utelöpande sedlarne.

§ 36.

Vill bankbolag afstå sin sedelutgifningsrätt eller någon del deraf,
göre hos Konungen derom anmälan.

§ 37.

Förr än bankbolag börjar att utgifva egna banksedlar, skall inför
Konungens befallningshafvande styrkas:

att pant för sedlarne blifvit, på sätt i § 25 sägs, satt i allmänt förvar;

att profblanketter till banksedlarne blifvit till finansdepartementet
inlemnade, samt

att uppgift å de personer, som skola underskrifva banksedlarne,
blifvit uti allmänna tidningarne införd.

IV Kap.

Om bankbolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

§ 38.

Bankbolags hufvudkontor skall vara beläget i stad.

§ 39.

Hufvudlottegarne skola inom sig utse en styrelse, hvilken eger
att, under det ansvar och den kontroll af offentlig myndighet, som

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

i allmän lag eller genom denna förordning stadgas, banken förvalta
samt att i alla mål för bolaget lagligen tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

§ 40.

För att kunna väljas till ledamot af styrelsen eller till suppleant
för styrelseledamot skall bolagsman i bankens registerbok vara antecknad
såsom innehafvare af lotter till belopp af minst ett tusen kronor.

§ 41.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, Indika eg a att underskrifva
bankbolagets sedlar och öfriga förbindelser, skall, så ofta förändring
deri inträffar, så ock efter hvarje ordinarie bolagsstämma, lemnas
till Konungens befallningshafvande och på bolagets bekostnad införas
i allmänna tidningarna.

§ 42.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna förordning, den för
bankbolaget faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen
utfärdade instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga
för Konungens befallningshafvande eller dess ombud, för den
af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning,
Konungen eller chefen för finansdepartementet kan finna för
godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens
befallningshafvande eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet
meddelas, upprätta eu öfversigt, utvisande bankens tillgångar
och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets inoch
utlåning samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar
varit hos bolaget gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda
departement insända denna öfversigt för dess offentliggörande genom
departementets försorg;

att jemväl i öfrig! meddela chefen för finansdepartementet eller
bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut
öfver bolagets ställning;

Kongl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 27.

21

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen-och
låta införaj§densamma i allmänna tidningarna, samt

att, der styrelsen eller chefen för finansdepartementet under löpande
räkenskapsår finner anledning till antagande, att bankbolaget gjort
sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats,
ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska
bokslutet.

§ 43.

Alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen för bolaget ingår, skola
underskrifvas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna
benämning, vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen
underskrifvit, skola för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse
ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.

§ 44.

Sker afvikelse från denna förordning eller från bolagets ordning,
och varder ej den anmärkta afvikelsen inom en månad rättad, ankomme
på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att drifva
bankrörelse.

§ 45.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i
behörig ordning fattadt bolagsstämmobeslut.

§ 46.

Afgående styrelseledamot förblifver bolaget ansvarig för de åtgärder,
i Indika han deltagit, till dess, efter i vanlig ordning skeende revision,
ordinarie bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet.

§ 47.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst en gång årligen.

§ 48.

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter må endast meddelas af bolagsstämma,
och må ej styrelseledamot i beslut derom deltaga.

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 49.

Revision skall årligen förrättas. Val af revisorer skall årligen ske
vid ordinarie bolagsstämma och dervid minst en af revisorerna ombytas.

I revisionen skall jemväl deltaga en af Konungens befallningshafvande
förordnad person, hvilken derför af bolaget åtnjuter ersättning
efter bestämmande af Konungens befallningshafvande.

§ so.

Öfverträda styrelseledamöter eller andra bolagsmän denna förordning
eller bolagsordningen, vare de skyldige att ersätta all genom sådan
öfverträdelse uppkommen skada, en för alla och alla för en.

V Kap.

Om bankbolags upplösning och om förlängning af bankbolags oktroj.

§ 51.

Har bankbolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana
förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, skall
styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla
bolagsstämma till första dag sådant enligt bolagsordningen kan ske,
och läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta
hufvudlottegarne genom särskilda bref, som med posten afsändas. I
kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort sådan
förlust, som här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman afgifna
röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för att
återställa grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att rörelsen
fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut
inom sagda tid blifvit fullgjordt. Finner Konungens
befallningshafvande att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under
utredning stäldt.

§ 52.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i § 51 sägs, anmält
sig icke vilja i beslutadt tillskott deltaga, vare ej dertill pligtig. De

KongV. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

23

bolagsman, som tillskottet verkstält, eg a att af bolagets blifvande behållna
vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet, jemte sex
procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bolaget,
förr än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skal], sedan bolagets
skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta för tid
efter bankrörelsens upphörande, gäldas af bankens tillgångar, så långt
de dertill förslå, innan någon utdelning å lotterna må ega rum.

§ 53.

Har Konungen förklarat bankbolag hafva förverkat rättigheten att
drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i § 51 förmäles, bankbolag
stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin egendom
till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt ombud,
som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att yttra sig
till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka.

§ 54.

Har, under det bankbolag fortsätter sin rörelse, utdelning blifvit
beslutad och verkstäld, ändock att, enligt senast upprättade bokslut,
tillgång dertill icke finnes utan minskande af de bolagets fonder, som i
§§ 17 och 19 omförmälas, vare, i händelse af bolagets oförmåga att
fullgöra sina förbindelser, de bolagsmän, som sådan utdelning uppburit,
skyldige att densamma återbära; och ansvare derjemte de bolagsmän,
som i beslutet deltagit, en för alla och alla för en, för den brist, som
vid återbäringen kan uppkomma.

Lag samma Amre der, efter det bankbolag blifvit stäldt under
utredning eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till bolagsmännen
skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att sina förbindelser
fullgöra.

§ 55.

Önskar bankbolag erhålla förlängning af bolaget meddelad oktroj,
göre i den ordning, som i § 1 är sagd, ansökning derom sist sexton
månader, innan den löpande oktrojen tilländagår.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma
sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen; och åligge
det styrelsen att om beslutet ofördröjligen underrätta hufvudlottegarne
genom särskilda bref, som med posten afsända^.

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 56.

Hufvudlottegare som ej vill under förlängd oktroj i bolaget qvarstå,
ege, derest hån sist aderton månader före oktrojtidens utgång
sådant för styrelsen anmält, att, efter det den löpande oktrojen tilländagått,
ur bolaget utträda samt att af bolagets tillgångar utbekomma hvad
på honom belöper.

VI Kap.

Särskilda bestämmelser.

§ 57.

Enskildes förhållanden till bankbolag må ej för allmänheten yppas.

§ 58.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas, när
bankbolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse om
dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

§ 59.

Vid fordringars utsökande njute bankbolag samma rätt till handräckning,
som för riksbanken är beviljad.

§ 60.

Bolagsordning för bankbolag skall innefatta närmare bestämmelser
angående:

a) grundfondens belopp;

b) huruvida kommanditlottegare inrymmas i bolaget samt, derest
det medgifves, vilkoren derför och den andel i årliga vinsten, som
skall dem tillkomma;

c) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reservfonden
öfverföras;

d) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;

e) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt
tiden för deras befattningar;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

25

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande
af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

h) antalet revisorer och tiden för revisionen;

i) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktrojtidens
utgång sig upplösa, samt

k) sättet för vinnande af ändring i bolagsordningen.

Öfvergångsstadganden.

§ 61.

Varder enligt denna förordning sedelutgifningsrätt medgifven bankbolag,
som enligt äldre lag egt rätt att utgifva egna banksedlar, skola
följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

l:o) Innan bankbolaget börjar sin rörelse på grund af oktroj, meddelad
enligt denna förordning, skall bolaget, medelst styrkt utdrag ur
bankens böcker, inför Konungens befallningshafvande visa, att sedlar,
utgifna under bolagets föregående oktrojer, icke äro utelöpande till
högre. belopp än bolaget, enligt hvad i denna förordning stadgas, är
berättigadt utgifva, samt att, i öfverensstämmelse med föreskrifterna i
denna förordning, pant för bolagets sedlar blifvit i allmänt förvar satt.

2:o) Innehafvare af sedel, utgifven under någon af bolagets föregående
oktrojer, skall ega lika rätt till betalning ur bankens tillgångar,
som innehafvare af sedel, utgifven under oktroj enligt denna förordning.

3:o) Under föregående oktrojer af bolaget utgifna sedlar, hvilka icke
blifvit infriade, skola inräknas i beloppet af bolagets utelöpande sedlar.

4:o) Sedel, som af bolaget i allmänna rörelsen utgifves, skall
tydligt skilja sig från bolagets sedlar under föregående oktrojer.

5:o) Först sedan två år förflutit från det denna förordning trädt i
kraft, skola de af bankbolaget såsom pant för sedlar satta obligationer
ovilkorligen utgöras af de slag, som omförmälas i § 26. Före nämnda
tid ege bolaget att för sådant ändamål betjena sig jemväl af andra
slag af lätt säljbara, räntebärande obligationer, derest de blifvit af Konungens
befallningshafvande såsom pant för sedlarne godkända.

Denna förordning träder i kraft den . . ,

Bih. till Riksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Håft.

4

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Utdrag af ''protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maf.t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 2
Februari 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena
Grefve Ehrensväro,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Finansdepartementet Hans Excellens Herr Statsministern
föredrog ytterligare:

l:o) Riksdagens underdåniga skrifvelse den 19 April 1881, deri Riksdagen
på anförda skäl anhållit, att Kongl. Maj:t täcjttes låta öfverse gällande
lagstiftning för enskilda sedelutgifvande banker samt derefter till Riksdagen
afgifva förslag till ny lag i ämnet; i anledning af hvilken skrifvelse Kongl.

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 21.

27

Maj:t den 18 November 1881 tillsatt en komité för att afgifva yttrande och
förslag dels i fråga om ny lag för enskilda banker med rätt att utgifva
egna sedlar, dels rörande erforderlig lagstiftning för aktiebolag, som bedrifva
bankrörelse men ej ega sedelutgifningsrätt, dels ock angående de
förändringar, hvilka med afseende å Riksbanken böra ifrågakomma, i händelse
en större eller mindre inskränkning skulle komma att ske i den sedelutgifningsrätt,
som för närvarande tillkommer enskild bank;

2:o) det af den sålunda förordnade bankkomitén under den 14 December
1883 afgifna underdåniga betänkande med af komitén uppgjorda
alternativa förslag till förändrad organisation af bankanstalterna; och

3:o) underdåniga utlåtanden öfver berörda förslag, afgifna af Fullmäktige
i Riksbanken samt styrelserna för de enskilda bankerna och för åtskilliga
aktiebanker.

Efter att hafva redogjort för innehållet af omförmälda handlingar
anförde Herr Statsministern:

»Bankkomitén har uppgjort alternativa förslag till bankväsendets ordnande,
det ena åsyftande att, med indragning af all enskild sedelutgifning,
anförtro rätten att inom landet utgifva banksedlar åt ett enda bankinstitut,
och det andra afgifvet under förutsättning, att åt enskilda bankinrättningar
fortfarande skulle inrymmas sedelutgifningsrätt. Ehuru Komitén utan meningsskiljaktighet
omfattat den åsigten, att upphörandet af den enskilda sedelutgifningen
och koncentrerandet af sedeluteifniimsrätten hos en enda bank är det mål,
hvartill lagstiftningen på bankväsendets område bör sträfva, har likväl komitén
-sjelf icke ansett en dylik reform kunna för närvarande ega rum utan att gifva anledning
till rubbningar, som skulle på ett menligt sätt inverka på vår nationella
hushållning, hvarförutom komitén förmenat, att ringa sannolikhet förefunnes,
det sådana förändringar i afseende å Riksbankens organisation och
verksamhet under den närmaste framtiden kunde genomföras, som enligt
komiténs tanke erfordrades för att göra densamma skickad att ensam öfvertaga
hela sedel utgifningsrätten i landet. Huru tilltalande de skäl synas
jemväl mig, hvilka. af komitén anförts för systemet af sedelutgifningens
koncentrering hos en enda bank, och huru lifligt öfvertygad jag är, att den
framtida utvecklingen af bankväsendet här såsom i de flesta andra länder
kommer att leda till detta mål, är jag å andra sidan af den lika bestämda
åsigt, att all tanke på att för närvarande förverkliga en sådan reform måste
afvisas såsom fullkomligt outförbar. Sedelutgifningsrätten är alltför nära
förbunden med den öfver hela landet förgrenade verksamhet, hvilken bedrifves
af de enskilda bankerna, och landets hela näringslif i alltför hög
grad beroende af denna verksamhet, för att den varsamme lagstiftaren
skulle våga utsätta detta näringslif, redan på grund af andra förhållanden

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

kämpande med stora svårigheter, för de våldsamma rubbningar, som måste
blifva följden af en omgestaltning på en gång af landets hela bankväsende.
Ett annat lika verksamt hinder för att nu företaga en sådan omgestaltning
ligger för öfrigt deri, att, såsom ock komitén antydt, det allmänna föreställningssättet
i vårt land alldeles icke är derför moget. Man kan väl af
principiella skäl med intresse omfatta systemet af en enda sedelutgifvande
bank och känna sig uppfordrad att vid den närvarande tidens lagstiftningsarbete
bemöda sig om ett närmande till detta mål, men man har säkerligen
ännu icke i allmänhet gjort sig förtrogen med den förändrade ställning,
Riksbanken i sådan händelse komme att intaga, och man är sannolikt icke
heller i någon mån villig att från Riksdagens sida ingå på de förutsättningar,
komitén uppstält såsom nödvändiga i fråga om organisationen af en
dylik centralbank. Lika med komitén anser jag derföre alldeles gifvet, att
det endast kan vara den af komitén med Lätt. A betecknade gruppen af
lagförslag, som kan läggas till grund för ett praktiskt lagstiftningsarbete i
närvarande tid.

Inom sistbemälda grupp benämnes det första och hufvudsakliga förslaget
Lag angående bankbolag, i hvilket lagförslag komitén sammanfört både
aktiebanker och enskilda sedelutgifvande banker. En dylik sammanföring
må visserligen erkännas ganska naturlig, då man såsom komitén föreslår
vill för delegarne i båda dessa slag af banker fastställa en viss solidarisk
ansvarighet för bankens förbindelser utöfver det tecknade aktiekapitalet.
Men lika angeläget det måste vara, att den nuvarande bristen på särskild
lagstiftning för aktiebankerna athjelpes, lika säkert torde vara, att man i
allmänhet icke uppfattat det såsom något verkligt behof att beröfva aktiebankerna
deras nuvarande karakter att vara aktiebolag, hvilkas delegare ej
hafva annan ansvarighet, än den allmänna lagstiftningen angående aktiebolag
bestämmer. Komitén har i sitt betänkande sidd. 279—281 lemnat
en välgrundad framställning af de skäl, Indika tala emot en fortsatt tilllämpning
af den obegränsade solidariska ansvarighet, som nu åligger delegarne
i enskild sedelutgifvande bank, och jag instämmer ock i komiténs
förslag om en begränsning i deras ansvarighet, men då komitén ansett en
viss ansvarighet utöfver det tecknade aktiebeloppet höra stadgas äfven för
delegare i aktiebanker, enär medvetandet af en sådan ansvarighet kunde
antagas för hvarje delegare innebära en maning att icke medverka till eller
med likgiltighet åse handlingar, hvarigenom bankens trygghet äfventyras,
och enär en sådan ansvarighet skulle för bankens fordringsegare innebära
en god borgen för liqvid, tillåter jag mig att deremot erinra, dels att i
allmänhet det stora flertalet af en banks delegare omöjligen eger tillfälle
och i allmänhet ej ens förmåga att följa sättet för bankrörelsens bedrifvande

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

29

med den uppmärksamhet, hvilken af komitén sålunda förutsattes, och dels
att man hittills icke förmärkt, att allmänheten med mindre förtroende insatt
sina medel i aktiebanker derföre, att deras delegare icke egde någon särskild
ansvarighet utöfver aktiebeloppet. Det kan väl synas, att i de mindre
aktiebankerna med en obetydligare grundfond en ytterligare säkerhet
för fordringsegarne skulle tarfvas i en sådan bolagsmännens ansvarighet och
komitén har äfven för sådana banker vidgat ansvarigheten till två gånger
aktiebeloppet i stället för en gång samma belopp vid de större bankerna,
men just med afseende å de små bankerna, hvilkas ofta mycket talrika
delegare till väsentligt antal utgöras af mindre bemedlade personer, skulle
utkräfvande! af denna ansvarighet säkerligen icke för fordringsegarne bereda
det åsyftade gagnet. Deremot skulle i sådana fall, jemte ett oerhördt arbete
för bankens utredning, olägenheterna af denna ansvarighets tillämpning
göra sig gällande i vidsträckta kretsar på ett sätt, som endast skulle
bidraga att inom samhället föröka de olyckor, en banks obestånd alltid
framkallar. Erfarenheten i vårt land har icke heller gifvit vid handen, att
de banker, som haft en grundfond, understigande en million kronor, varit
mindre väl förvaltade än de större bankerna, och på den försigtighet, redbarhet
och omtanke, hvarmed bankförvaltningen handhafves, beror dock
hufvudsakligast en banks trygghet.

Det synes mig äfven framgå af komiténs motiver, att komitén velat i
delegarnes utsträckta ansvarighet söka en viss ersättning för utelemnande!
i förslaget af alla bestämmelser med afseende å bankernas rätt att upplåna
medel. Men icke heller ur den synpunkten kan berörda ansvarighet vara
påkallad, ty mot en upplåning, som kan ske alldeles oberoende af grundfonden
och uppgå till ett af lagen obegränsaclt antal gånger af denna fond,
är en ansvarighet, begränsad^till en gång grundfonden, ett föga verksamt
korrektiv.

Likaledes bör man icke vid denna frågas bedömande förbise, att för
de sexton aktiebanker, hvilka för närvarande äro i verksamhet, en utsträckt
ansvarighet för delegarne i desamma utöfver hvad nu gällande lag och
bankernas bolagsordningar stadga icke skulle kunna vinna tillämpning annat
än i den mån bankernas nu beviljade oktrojer ginge tillända, och beträffande
den största af aktiebankerne inträffar detta ej förrän i början af nästa
sekel och för näst den största ej förrän år 1911.

Bolagsmännens i viss mån utsträckta ansvarighet utöfver aktiekapitalet
må derföre enligt min uppfattning med fullt skäl framgent stadgas,
när en bank åtnjuter den afsevärda förmånen af rätt till sedelutgifning,
men synes mig hädanefter icke mera än hittills vara af förhållandena påkallad
i fråga om aktiebankerna. Låter man derföre nu gällande aktielags

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

bestämmelser om bolagsmäns ansvarighet fortfarande tillämpas rörande aktiebankerna,
bör deraf i min tanke ock följa, att man icke bör i en författning
sammanföra de båda till sin karakter väsentligen olika slagen af banker,
utan lagstifta särskildt för hvartdera slaget.

Då jag i följd häraf låtit med ledning af bankkomiténs betänkande
utarbeta förslag dels till förordning angående bankaktiebolag och dels
till förordning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar,
är det emellertid icke min afsigt att, såsom komitén förutsatt,
tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att låta dessa författningsförslag behandlas i
den för stiftande af civillag stadgade ordning, detta dock icke derföre att
jag ej anser Riksdagens medverkan vid denna lagstiftning önskvärd. Tvärtom
anser jag en sådan medverkan vara en alldeles sjelfkär sak och den nu
gällande författningen angående sedelutgifvande banker eller nådiga Kungörelsen
den 12 Juni 1874 har ock, såsom dess ingress angifver, tillkommit på sådant
sätt. Men derföre att Riksdagen anses böra medverka med Konungen
vid banklagstiftningen, kan det ej vara lämpligt att göra banklagarne
till civillag. Väl finnas bestämmelser på detta område, som uppenbarligen
äro af civillags natur, såsom om bankdelegares ansvarighet, om förmånsrätt
för fordran på grund af sedel, om forum för bank, om prescriptionstid
för banks sedlar vid en banks upplösning och dylikt, för att icke tala
om det särskilda konkursförfarande, som kan komma i fråga, när en bank
afträdt sina tillgångar till borgenärerne, men dylika bestämmelser kunna
särskiljas för att göras till föremål för särskild lagstiftning i den ordning,
som för civillags stiftande är bestämd, i hvilket afseende författningsförslag
ock uppgjorts för att Eders Kongl. Maj:ts pröfning underställas. De mera
reglementarisk a föreskrifterna rörande bankväsendet lämpa sig deremot
mindre väl för att underkastas de tyngre former, hvilka civillags stiftande
kräfver, utan torde böra såsom hittills tillhöra den under finansdepartementet
stående lagstiftningen.

Innan jag föredrager de särskilda författningsförslagen, torde det
tillåtas mig att beröra ett par frågor, som hafva afseende såväl å det ena
som andra slaget af banker.

Komitén har ansett sig icke böra, såsom stundom ifrågasatts, genom
reglementariska bestämmelser med afseende på bankernas rätt att upplåna
medel, skyldighet för dem att hålla en till vissa procent af deras å
vista förbindelser bestämd kassa m. m. lägga några hämmande band på
bankernas rörelse. »Komitén har», yttrar den (pag. 282 i betänkandet),

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

»så mycket hellre sökt att så litet som möjligt genom dylika stadganden
binda bankernas verksamhet, som komitén är af den mening, att dylika
bestämmelser svårligen kunna så affattas, att de fullt motsvara det ändamål,
man med dem åsyftar och icke på omvägar lätteligen kringgås. De
skulle enligt komiténs åsigt derför endast hafva till följd att till betydlig
del beröfva bankerna den förmåga att rätta sig efter konjunkturer och förhållanden,
af hvilken deras gagnelighet för landet i hög grad beror, och att
hos allmänheten försvaga uppfattningen om angelägenheten deraf, att en
hvar, som sjelfmant anförtror sina medel åt en bank, också med ledning
af de offentliga rapporterna om bankens ställning och de upplysningar, som
i öfrigt stå den intresserade till buds, sträfvar att för sig göra klart, huruvida
banken förtjena!’ hans förtroende eller icke. En sådan kontrollerande
uppmärksamhet från allmänhetens sida är för bankerna sjelfve lika
helsosam och uppfostrande som för allmänheten. Lagstiftningen har gjort
nog, då den med särskilda, möjligast fullständiga garantier omgärdat den
särskilda rörelsegren, som sedelutgifningen innefattar, samt i öfrigt lemna!-de sedelutgifvande såväl som de icke sedelutgifvande bankerna full frihet
att röra sig på de områden, som för begge äro gemensamma.»

I hvad komitén sålunda yttrat instämmer jag fullkomligt, och huru
tilltalande det kan synas att begränsa bankernas inlåning i förhållande till
deras grundfond, är jag för min del öfvertygad, att hvarje försök i den
rigtningen åtminstone vid de större bankerna skall visa sig mycket vanskligt,
enär bestämmelser i sådant afseende icke kunna meddelas utan att
antingen verka menligt för den rörelse bankerna betjena och derjemte vara
särdeles svåra att öfvervaka, eller ock komma att endast skenbart fylla ändamålet,
derigenom att de val begränsa inlåningen från allmänheten, men
ej förhindra bankernas skuldsättning under andra former. Hvad man emellertid
synes med skäl kunna fordra är, att vid de banker, der delegarne ej
hafva någon ansvarighet utöfver grundfonden, man söker bidraga till tryggande
af fordringsegarnes rätt genom skärpta föreskrifter om afsättning af
vinstmedlen till reservfonden. Komitén föreslår i detta afseende, att, enligt
hvad hittills i allmänhet varit i bankernas bolagsordningar stadgadt, ej mera
än tio procent af årsvinsten behöfver afsättas och att afsättningarna få
upphöra, sedan reservfonden uppgått till tjugo procent af grundfonden. Jag
har trott mig böra hemställa, att vid aktiebankerna minst tjugo procent
af årsvinsten skola afsättas till reservfonden och afsättningarna fortfara, tilldess
reservfonden uppnått femtio procent af grundfonden.

Ett tillägg till komiténs förslag, som jag tagit mig friheten göra i de
af mig utarbetade förslagen rörande båda slagen af banker, afser jemväl
att öka garantien för eu betryggande förvaltning af de bankerna anför -

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

trodda medel. Som bekant utöfvar finansdepartementet genom bankinspektören
kontroll öfver bankanstalterna, men denna kontroll, hvilken enligt de af
mig uppgjorda förslag skulle kunna företagas af bankinspektören äfven
utan särskilt uppdrag af chefen för finansdepartementet, kan aldrig blifva
tillräcklig; den måste hufvudsakligen gälla sättet för bokföringen, öfverensstämmelsen
mellan bankens räkenskaper och de meddelade månatliga uppgifterna1®samt
de stora dragen af bankens verksamhet. Deremot kan vid
en dylik granskning någon noggrann kontroll öfver beskaffenheten af en
banks säkerheter eller innehållet i dess portföljer ej ega rum, dels emedan
inspektionerna då skulle blifva för tidsödande och dels enär det naturligtvis
icke står i en persons förmåga att eg a den fullständiga kännedom om
personer och affärsförhållanden i hela riket, som för ett dylikt bedömande
erfordras. För att emellertid från det allmännas sida åstadkomma en kontroll
jemväl i sistnämnda afseende har jag föreslagit, att i de årliga revisionerna
skall jemte de af banken utsedda revisorer deltaga en af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnad person och ersättning till honom
utgå af bankens medel, men efter bestämmande af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, som då liar tillfälle att tilldela honom ett efter arbetets
omfång lämpadt arfvode alldeles oberoende af den ersättning bolaget
lemnar de af detsamma utsedde revisorer. Denna ökade utgift för bankerna
bör mer än väl motvägas af det förtroende en väl skött bank bör
tillvinna sig och kunna bibehålla under en dylik från bolaget fristående
kontroll. — Äfven har jag ansett, att stadgandet i Komiténs förslag om
att styrelsen åligger att låta upprätta bokslut och kalla revisorerne till dess
granskning, när styrelsen under löpande räkenskapsår finner anledning antaga,
att reservfonden och tio procent af grundfonden gått förlorade, bör
för att blifva mera verksamt fullständigas dermed, att bokslut och revision
skola omedelbarligen företagas, äfven när chefen för finansdepartementet finner
anledning att antaga den omfattning af bankens förluster, som nyss
blifvit antydd.»

Herr Statsministern uppläste derefter ett inom Finansdepartementet
uppsatt och vid detta protokoll fogadt förslag till Förordning angående
bankaktiebolag och yttrade vidare:

»Detta förslag är affattadt med ledning af bankkomiténs betänkande
och med iakttagande af de förändringar och tillägg, för hvilka jag ofvan
redogjort. Det utgör för öfrigt till väsentlig del en sammanfattning af de
bestämmelser, som redan äro för dylika banker gifna i särskilda bolags -

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

ordningar, ehuru bestämmelsernas innehåll helt naturligen växlar i de under
olika tider tillkomna bolagsordningarna, hvarföre denna lagstiftning
just skulle medföra vinsten af större likformighet i fråga om vilkoren för
dessa bankers bildande och sättet för deras förvaltning. 1 förslaget hafva
influtit några ur den allmänna aktielagen hemtade stadganden, ehuru förslaget
i ingressen uttryckligen hänvisar till denna lag, men detta har
skett till ledning för dem, som skola efterlefva denna särskilda banklag,
eller för sammanhanget med de i banklagen gifna föreskrifterna.

För de mera väsentliga afvikelse!'' från komiténs förslag, hvilka utöfver
de redan af mig angifna förekomma i det nu upplästa förslaget,
torde jag få i korthet redogöra.

Den förnämsta bland dessa skiljaktigheter, åtminstone till utseendet,
är att jag föreslagit minimum af bankaktiebolags grundfond till tre hundra
tusen kronor. Komitén har velat sätta detta minimum till ett hundra
tusen kronor och sannt är, att banker med sistnämnda grundfond blifvit
oktrojerade under senare tider. Men komitén har på samma gång för alla
aktiebanker med mindre grundfond än en million kronor föreslagit en ansvarighet
för delegarne, som sträcker sig till två gånger grundfondens belopp.
Komitén har således ansett ett kapital af minst tre hundra tusen kronor
böra påräknas för att uppbära bankens ansvarighet gent emot sina fordringsegare;
och det torde neppeligen kunna nekas, att, när man vill utöfva
fullständig bankverksamhet i den omfattning, som är afsedd med aktiebankerna,
ett minimum för grundfonden, satt till tre hundra tusen kronor,
icke kan anses för högt tilltaget. Af de sexton aktiebanker, som för närvarande
äro i verksamhet, äro blott fyra, som hafva mindre grundfond än
tre hundra tusen kronor, men dessa fyra synas mig vara närmast jemförliga
med ett slag af kreditanstalter, som i ganska stor mängd förekomma
här i landet, men stå alldeles utom området för denna lagstiftning,
nemligen de solidariska folkbankerna. Sistnämnda banker kunna efter min
åsigt hafva en ganska vigtig uppgift för att fylla den mindre omsättningens
behof af kreditförmedlande anstalter, men för ordnandet af deras
rättsliga ställning och verksamhet sakna vi tyvärr nödiga lagbestämmelser.
Det bör derföre efter min åsigt blifva en allvarlig omsorg för lagstiftaren
att, sedan den länge sväfvande frågan om lagstiftningen för de större bankerna
vunnit sin lösning, egna sin uppmärksamhet åt de solidariska folkbankerna.
De existera emellertid redan och utgöra en vigtig om än hittills
mindre än vederbort uppmärksammad länk i kedjan af våra kreditanstalter,
och när man tager äfven dessa banker i beräkning, kan jag ej
finna annat, än att en grundfond af minst tre hundra tusen kronor med fullt
skäl kan fordras, för att en bank skall kunna inordnas bland de institutioner

Bill. till Riksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Håft. 5

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

med begränsad ansvarighet för delegarne, som äro afsedda att drifva bankverksamhet
i hela omfattningen af detta ords betydelse.

Ehuru bestämmelsen i § 3 angående ett minimiantal aktieegare i bankbolag
kan synas mindre behöflig, då enligt förevarande förslag någon solidarisk
ansvarighet för aktieegarne ej skulle ifrågakomma, torde dock ett
stadgande i sådan rigtning vara af vigt, för att derigenom klart må framstå
det förhållande, som väsentligen bör känneteckna ett bankbolag, att
nemligen dess grundkapital skall vara tillskjutet af ett större antal personer,
så att icke den oegentlighet uppkommer, att en eller ett par personer
genom att på aktier grunda en bankiraffär skulle kunna undandraga
sig skyldighet att med sina öfriga tillgångar ansvara för de förbindelser,
de för en sådan rörelses bedrifvande ingått.

Den af bankkomitén föreslagna rättighet för bankbolag att vägra lottegare
rätt att under oktrojtiden öfverlåta sina lotter å annan person och
utträda ur bolaget, är naturligen uteslutande betingad af förslaget angående
lottegarnes solidariska ansvarighet. Enär rättighet för bolagsstämman eller
bolagets styrelse att vägra inträde i bankaktiebolag för den, på hvilken
aktie i bolaget blifvit öfverlåten, lätt skulle kunna gifva anledning till
hvarjehanda trakasserier och svårigheter, synnerligast vid aktieegares frånfälle,
och derigenom verka hämmande på dessa aktiers marknad, har denna
rättighet ej ansetts böra ifrågakomma vid bankaktiebolag.

En eldigt § 15 undantagsvis medgifven rättighet för bankaktiebolag
att inom vissa gränser såsom säkerhet för lån emottaga egna aktier har
ansetts erforderlig särskildt med afseende på de smärre bankerna, för hvilkas
ofta mindre bemedlade delegare denna rättighet kan ega afsevärd betydelse.
En sådan rättighet, ehuru med betydlig inskränkning, är för närvarande
medgifven uti de för några bankbolag faststälda ordningar.

I ändamål att förebygga, att bankbolag utan rätt till sedelutgifning
genom utfärdande af tryckta eller graverade löpande förbindelser skulle
kunna kringgå förbudet mot sedelutgifning, hade bankkomitén föreslagit,
att sådana förbindelser att inlösas vid anfordran skulle vara till utgifvande
förbjudna och att dylika förbindelser stälda att inlösas efter viss tid eller
uppsägning ej skulle få utgifvas å lägre belopp än 500 kronor. Då berörda
stadgande blifvit i § 16 bibehållet, och det alltså medgifvits bankaktiebolag
att utfärda egna obligationer, ehuru sådant i regeln ej kan anses
tillhöra den egentliga bankverksamheten, har detta skett med hänsyn dertill,
att eu större aktiebank i vårt land utgifver obligationer och i följd af
sin kombinerade bank- och hypotekskasserörelse uppenbarligen kommer att
dermed fortfara. Det torde emellertid vara nödigt att göra rättigheten
för aktiebank att utgifva egna obligationer beroende af det uttryckliga

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27. 35

vilkor, att särskildt tillstånd dertill lemnats i den för bolaget faststälda
ordning.

Det af bankkomitén föreslagna stadgandet derom, att ledamot af bankbolags
styrelse skulle vara egare af ett visst minimiantal lotter i bolaget,
har ej ansetts böra tillämpas på bankaktiebolag med afseende på den svårighet,
en sådan skyldighet skulle medföra, synnerligast för de mindre
bankbolagen, att erhålla lämpliga ledamöter i styrelsen. Af ordalydelsen i
§ 19 framgår dock, att endast aktieegare i bolaget kunna väljas till styrelseledamöter.

Enligt bankkomiténs förslag skulle det allmänna ombud, som i händelse
af bankbolags utredning utan konkurs förordnades af chefen för Finansdepartementet,
såsom ledamot deltaga i bolagets styrelse under utredningen.
Då emellertid ombudet vid sådant förhållande skulle för de fattade besluten
komma att stå i enahanda ansvar till bolagets delegare som styrelsens ordinarie
ledamöter, men ombudet för att till såväl styrelsen som bolaget
kunna intaga den ställning, som i förslaget åsyftas, bör vara af dem helt
och hållet oberoende, torde hans uppdrag i förevarande fall lämpligen böra
inskränkas derhän, att han endast har att närvara vid styrelsens sammanträden,
med rätt att $dtra sig till protokollet, samt att utredningen i öfrigt
öfvervaka; och har § 30 i förslaget blifvit i öfverensstämmelse dermed affattad.

Enär sådana bolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning,
såsom de i åtskilliga landsortsstäder inrättade inteckningsbolag,
ej drifva bankrörelse i egentlig mening, samt den utlåningsrörelse, som bedrifves
af de s. k. pantaktiebankerna, är af helt annan beskaffenhet än
den, som utöfvas af bankbolagen, lära stadgandena i förevarande förordning
ej böra tillämpas på dessa tvenne slag af penningeinrättningar; men
har jag dock för tydlighetens skull ansett en särskild erinran derom böra
göras i § 36, då det förra slaget af aktiebolag onekligen har en verksamhet,
som kan sammanfalla med en gren af bankrörelsen, och det senare slaget
mycket allmänt i sin benämning upptagit ordet bank.

Öfriga bestämmelser i detta förslag äro i det väsentliga öfverensstämmande
med hvad bankkomitén förordat och kan jag derföre rörande
dem hänföra mig till den af komitén begagnade motivering.»

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Herr Statsministern uppläste derpå det inom Finans-Departementet utarbetade
förslaget till Förordning angående enskilda banker med rätt att
utgifva egna banksedlar, hvilket förslag finnes detta protokoll vidlagdt, samt
yttrade:

»Hvad angår de delar af lagstiftningen rörande enskilda sedelutgifvande
banker, som äro af civillags natur, bär jag, såsom redan blifvit anfördt,
ansett dem böra utbrytas ur denna förordning och göras till föremål
för en särskild författning, om hvilken jag senare torde få tillfälle att
yttra mig. I det nu förevarande författningsförslaget. behöfver endast hänvisning
ske till de civilrättsliga bestämmelser, som på annat ställe finnas
meddelade rörande bankdelegarnes ansvarighet samt den förmånsrätt, fordran
på grund af sedel eger framför öfriga fordringar hos banken.

De vigtigaste delarne af lagstiftningen rörande de sedelutgifvande
bankerna äro naturligtvis de, som angå grunderna för sedelutgifningen.
I detta afseende har bankkomitén föreslagit en begränsning af sedelutgifningens
omfång till ett sammanlagdt belopp af femtio millioner kronor för
samtliga bankerna, hvilket belopp skulle af Konungen fördelas mellan de
olika bankerna. Jag instämmer helt och hållet i de skal, hvilka Komitén
(sidd. 274—278) anfört till stöd för en begränsning |if nämnda rätt och för
öfverlemnandet åt Riksbanken att sörja för den tillökning i sedelstocken,
som allmänhetens behof af omsättningsmedel under gynnsammare affärsperioder
påkallar. Det har väl anmärkts, att, när man gör begränsningen
på det af komitén föreslagna sättet, man gifver ett monopol på den enskilda
sedelutgifningen till de nu bestående enskilda bankerna, mellan
hvilka det är afsedt att Regeringen skulle fördela hela beloppet af den enskilda
sedelutgifning, som skulle hädanefter få ega rum, och man har framhållit
både huru allt slags monopol innebure något förhatligt och att Regeringen
derigenom beröfvades tillfället att oktrojera någon ny enskild
bank med sedelutgifningsrätt, äfven om affärslifvets fordringar i någon del
af landet . skulle göra sådant behöfligt. Men om man i likhet med mig
delar komiténs uppfattning, att syftemålet med begränsningen är att bereda
Riksbanken ett vidgadt tillfälle till sedelutgifning, måste begränsningen sökas
åtminstone hufvudsakligen på den väg komitén angifvit. Väl kan eu begränsning
göras genom meddelande af mera skärpta bestämmelser om sedlarnes
Fundering eller genom att ställa eu banks sedelutgifning i visst förhållande
till dess grundfond, men då har begränsningen ett helt annat
syfte än det nyss angifna och afser att betrygga banksedelns inlösbarhet,
ej att inskränka den enskilda sedelutgifningens omfång. Man har också
som bekant i England genom 1844 års bankakt begagnat den utväg Komitén
föreslagit för att bereda öfvergången till eu enda sedelutgifvande

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

37

bank och äfven i Tyskland har man användt ett tillvägagående, som monopoliserat
den enskilda sedelutgifningen hos de vid den senaste bankreformen
bestående sedelutgifvande bankerna. Dylika enskilda banker finnas dessutom
hos oss för närvarande till ett antal af tjugosju och den siffran är redan
så hög, att man, om man än icke kan antaga såsom sannolikt, att det
skulle låta sig göra under den närmaste framtiden att inskränka dessa
bankers antal, dock torde med allt skäl kunna fordra, att ej detta antal
får tillväxa. Det monopol, som kan sägas här uppkomma, bör i allt fåll
ej väcka någon större betänklighet, då bankerna äro oktrojerade endast
för tio år och lagstiftningen egen full frihet att derefter meddela hvilka
förändrade föreskrifter som helst rörande sedelutgifningen här i landet.

Deremot medgifver jag, att en begränsning i sedelutgifningen, som förenklade
frågan betydligt, skulle komma att ske, derest man beträdde den
väg nådiga kungörelsen den 12 Juni 1874 anvisar och som heter borttagande
från de enskilda bankerna af deras rätt att utgifva egna sedlar å
tio kronor, hvilken lösning af bankfrågan sistlidne Riksdag måste antagas
hafva ansett möjlig att bringa till stånd under den närmaste framtiden,
eftersom Riksdagen lät införa i reglementet för Riksbanken ett vilkorligt
stadgande, afsedt att tillämpas i händelse Eders Kongl. Maj:t förordnade
om indragning af de enskilda bankernas tiokronesedlar. Då emellertid den
närmast högre sedelvalör, de enskilda bankerna nu ega utgifva, lyder å
femtio kronor, då banksedlarnes större förmåga att hålla sig utelöpande i
rörelsen i samma mån de lyda å lägre belopp gör värdet för en bank af
sedelutgifning i väsentlig mån beroende af clen lägsta sedelvalör, banken
får utgifva, och då det visar sig, att de enskilda bankernas nu utelöpande
sedlar af lägre valör än femtio kronor, d. v. s. företrädesvis tiokronesedlarne,
utgöra ungefär tre femtedelar af bankernas alla utelöpande sedlar samt
steget mellan tio- och femtiokronesedlar är för stort för att man kan antaga,
att de förra efter indragningen skulle kunna i större mån ersättas
af de senare, skulle följaktligen tiokronesedlarnes indragning blifva liktydig
med en så stark begränsning af de enskilda bankernas sedelutgifning, att
jag lika litet som bankkomitén vågar tillstyrka en så våldsam rubbning i
de enskilda bankernas ställning och förmåga att betjena rörelsen inom
landet. Jag vågar det så mycket mindre, som jag rent af anser den sedermera
återstående sedelutgifningsrätten vara af den underordnade betydelse
för bankerna, att flera af dessa säkerligen skulle komma att då afstå från
hela sedelutgifningen och samtlige bankerna finna sig förhindrade att vidare
underhålla de många smärre afdelningskontor, som nu äro i verksamhet.
Att utsätta landets redan hårdt pröfvade näringslif för följderna
af en så genomgripande bankreform är i min tanke ett våldsammare steg,

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

än den varsamme lagstiftaren kan anse tillrådligt att nu uttaga, och detta
i all synnerhet som äfven de ifrigaste sträfvande!) att koncentrera sedelutgifningen
hos Riksbanken böra känna sig tillfredsstälda med att för närvarande
den enskilda sedelutgifningen blir begränsad på det sätt förslaget
innehåller, då det dessutom för en hvar bör stå klart, att den väg, vi hafva
att vandra, innan vi komma till en sådan organisation af Riksbanken, som
kan uppbära dess ställning af ensam sedelutgifvande bank, säkerligen blir
så lång, att god tid finnes att mera småningom låta den enskilda sedelutgifningen
inskränkas.

Då jag således i hufvudsak sluter mig till det af Komitén föreslagna
sättet för den enskilda sedelutgifningens begränsning, har jag dock ansett
mig höra tillstyrka eu viss afvikelse derifrån, men som egentligen ej har
annat syfte än att lemna bankerna tillfälle att i verkligheten begagna sig
af sedelutgifningen till det belopp, hvartill denna blifvit för enhvar bank
af Konungen bestämd inom det i lagen stadgade totalbeloppet. Dertill ega
nemligen bankerna ej tillfälle enligt komiténs förslag, ty komitén erinrar
sjelf (sid. 277), att hvarje bank alltid måste, för att icke äfventyra att vid
något tillfälle öfverskrida sin emissionsrätt och derigenom ådraga sig den
härför stadgade påföljd, innehålla såsom reserv en del af det tillåtna sedelbeloppet.
Detta är en alldeles sjelfkär sak, och i samma mån en bank
har flera afdelningskontor, skall den nödgas i följd af den då inträdande
större svårigheten att öfvervaka, det sedelutgifningsrätten ej öfverskrides,
iakttaga så stor försigtighet vid sedlarnes utsläppande från de särskilda
kontoren, att en mycket betydlig del af den banken medgifna
sedelutgifningsrätten faktiskt blir obegagnad. Jag antager derföre såsom
temligen säkert, att med de af komitén föreslagna bestämmelserna knappt
mer än fyra femtedelar af totalbeloppet eller fyrtio millioner kronor af
enskilda banksedlar skulle kunna i rörelsen utsläppas, och de banker, som
i större utsträckning genom flera kontor betjena allmänheten och derföre
hafva ett större behof af sedelutgifningen, skulle kännbarast träffas af inskränkningen.
Att nu vidtaga eu så långt gående inskränkning i den enskilda
sedelutgifningen kan jag ej anse tillrådligt, då medelsiffran af de
enskilda bankernas under åren 1878—1882 utelöpande sedlar utgjorde enligt
komiténs betänkande 48,2 millioner kronor och för åren 1881—1885
uppgått till 50,« millioner kronor. Jag har derföre känt mig uppfordrad
att föreslå sådana bestämmelser, som kunde bereda bankerna tillfälle att i
hela sin utsträckning begagna den sedelutgifning, man ville i lagen inrymma
åt dem, och jemte det jag tänkt mig, att sammanlagda beloppet
för bankerna af denna på i allmänt förvar satta värdepapper grundade
sedelutgifning borde bestämmas enligt komiténs förslag till femtio millioner

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

kronor, för hvilken siffra kan åberopas såsom ett särdeles talande skäl det
nyss angifna medelbeloppet af den enskilda sedelutgifningen för de fem
senaste åren, har jag för att bankerna skulle kunna faktiskt göra bruk af
denna sedelutgifningsrätt velat hemställa, att bankerna derutöfver skulle få
rätt att utgifva sedlar till ett belopp, som motsvarar två tredjedelar af det
banken tillhöriga guld, som tinnes inneliggande vid bankens hufvudkontor.
Bankerna måste alltid hålla en guldkassa för att fullgöra sin skyldighet
att invexla sina sedlar och genom att få rätt till sedelutgifning för en del
af denna guldkassa skulle bankerna således erhålla en marginal, som lemnade
dem tillfälle att verkligen begagna sin på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt
utan risk att öfverskrida gränsen för den lagliga sedelutgifningen.

Att bankerna skulle i följd af ett sådant medgifvande komma att i
någon nämnvärd mån öka sin sedelutgifning utöfver hvad som motsvarade
de i allmänt förvar satta värdepapperen låter ej tänka sig, ty bankernas
sammanlagda guldkassor hafva hittills i allmänhet hållit sig vid ett belopp
af omkring åtta millioner kronor och en sedelutgifningsrätt å två tredjedelar
af detta belopp är dét minsta qvantum af obegagnad sedelutgifningsrätt,
som bankerna hafva af nöden för att kunna tillgodogöra sig den på
värdepapper grundade sedelutgifningsrätten. Jag antager till och med, att,
om bankerna vilja begagna den senare rätten i hela dess utsträckning, de
behöfva något öka sina guldkassor för att erhålla den nödiga reserven af
obegagnad sedelutgifningsrätt. Icke heller finnes minsta sannolikhet för,
att bankerna i syfte att höja sin sedelutgifning skulle i någon större mån
öka sina guldkassor, ty att förskaffa sig eu större qvantitet guld för att
mot två tredjedelar deraf få utgifva sedlar kommer naturligtvis att för
bankerna blifva vida dyrbarare än att betjena sig af Riksbankens sedlar, och
af samma skäl behöfver man lika litet frukta, att en sedelutgifning af
guld, som begränsas till två tredjedelar af guldkassan, skulle föranleda bankerna
att till höjande af deras sedelutgifningsrätt under de kortare perioder
af året, då en lifligare affärsrörelse plägar påkalla ökade bytesmedel,
göra uttag af guld från Riksbanken för eu kortare tid och såmedelst åstadkomma
påkänningar å denna banks guldförråd, som kunde vara mindre
önskvärda. I det hänseendet beklagar man sig visserligen öfver det skottska
systemet för de enskilda bankernas sedelutgifning, hvilket är snarlikt det af
mig nu föreslagna, men i Skotland få bankerna utöfver den till beloppet fixerade
normala sedelutgifningen utgifva sedlar mot hela den inneliggande guldkassan,
och då kunna ju bankerna underkasta sig kostnaderna för guldtransporter
fram och tillbaka, men annorlunda ställer sig saken, när de ej
få utgifva sedlar på hela den guldqvantitet de hemta till sig, utan måste

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

anskaffa femtio procent mera guld än de få utgifva nya sedlar. Vid sådant
förhållande lära bankerna föredraga att använda Riksbankens sedlar,
till hvilkas erhållande de ju alltid kunna bereda sig tillfälle genom rediskontering
i Riksbanken af en del af sina portföljer. Riksbanken kommer
följaktligen att åtnjuta fördelen af sedelstockens utvidgning under
gynnsammare affärsperioder och detta är just hvad bankkomitén synes mig
kafva på goda skäl ansett såsom det mål, hvartill vi för närvarande böra
sträfva.

Då jag således till utseendet föreslagit något vidare gränser för den
enskilda sedelutgifningen än bankkomitén, ehuru syftet och verkan af mitt
förslag endast äro att låta de enskilda bankerna få tillfälle begagna den
sedelutgifning, som skulle blifva enhvar af dem med ett visst belopp tillmätt,
finner jag mig dock föranlåten att i ett annat hänseende föreslå eu
begränsning af sedelutgifningen, hvilken blir en inskränkning af komiténs
förslag och berör tiokronesedlarne. Jag har redan uttalat min åsigt derom,
att någon indragning af dessa sedlar ej bör nu ifrågasättas och jag anser
ock, att, när de enskilda bankerna ej oktroj eras för lä ngre tid än tio år,
det icke kan vara lämpligt att, såsom för närvarande eger rum, i lagen
stadga en eventuel indragning af dessa sedlar, hvilken skulle kunna tillämpas
under de löpande oktrojerna. Indragningen af femkronesedlarne
kunde visserligen på sådant sätt verkställas utan någon svårighet, men
detta berodde derpå, att de kunde ersättas i rörelsen af tiokronesedlarne,
men annorlunda blifver förhållandet, om tiokronesedlarne indragas och
femtiokronan blir den lägsta sedelvalör, som får af enskild bank utgifvas.
Derigenom komme den enskilda sedelutgifningen att i väsentlig mån förlora
den betydelse den nu eger, och att under en så kort oktrojtid som tio
år utsätta de enskilda bankerna för en åtgärd, som måste i så hög grad förändra
sjelfva grunddragen af deras verksamhet, kan ej betraktas annorlunda
än såsom en oegentlighet. Deremot och då det visat sig, att bankerna ega
en stor förmåga att öka spridningen af sina tiokronesedlar, men detta icke
bör tillåtas få fortfara, när man i det hela åsyftar eu begränsning af deras
sedelutgifning, har jag ansett en gräns så till vida böra bestämmas i fråga
om tiokronesedlarne, att bank må förbjudas att hafva sådana utelöpande
till högre belopp än tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit, att bankens
på värdepapper grundade sedelutgifning högst må utgöra. Derigenom
skulle de enskilda bankerna få rätt att utgifva dylika sedlar till ett sammanlagdt
belopp af högst trettio millioner kronor, i det närmaste motsvarande
det högsta belopp, hvartill dessa sedlar uppgått under sistlidna år.
Då emellertid efter fixering till trettio millioner kronor af hela utgifningsrätten
ifråga om dessa sedlar bankerna, för att icke öfverskrida denna gräns,

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

måste hafva en marginal genom att hålla en viss del dylika sedlar inneliggande,
skulle genom den sålunda föreslagna bestämmelsen en icke oväsentlig
inskränkning ske i den nuvarande cirkulationen af enskilda tiokronesedlar,
hvilken inskränkning komme Riksbanken till godo, i det den då finge förmånen
att hafva utelöpande allt hvad rörelsen för öfrigt kräfde af lägre
sedelvalörer. Men å andra sidan är begränsningen efter mitt förmenande
icke större, än att den medgifver de enskilda bankerna att i sina afdelningskontor
hålla den räntefria kassa, som måste till eu betydlig del bestå
i småsedlar och är i många fall den ovilkorliga förutsättningen för beståndet
af dessa afdelningskontor.

Då emellertid den sedelutgifning på guld, som skulle medgifvas, äfven
om deri i följd af förhållandenas egen natur icke komme att af bankerna
i någon nämnvärd mån begagnas, dock, skulle få enligt förslaget utöfvas,
utan att guldet behöfde sättas i allmänt förvar och således utan att för
denna del af sedelutgifningen funnes särskild pant, kan den ej göras oberoende
af beloppet af bankernas grundfond, enär den särskilda solidariska
ansvarigheten för sedlarne, som gäller eu gång grundfondens belopp, just
skulle komma att få sin hufvudsakliga betydelse för att, i händelse af behof,
betacka de sedlar, som vore utelöpande utöfver det normala, panten
motsvarande sedelbeloppet. Förslaget innehåller derföre, att den ytterligare
sedelutgifning, hvilken skulle tillkomma bankbolag utöfver värdet af den i
allmänt förvar satta panten, ej må uppgå till högre belopp, än som motsvarar
halfva den inbetalda grundfonden.

Den andra väsentliga förändring komitén föreslagit i fråga om sedelutgifningen
gäller betryggandet af sedlarnes inlösbarhet. Under det att
för närvarande sedelfordran hos en bank står i fråga om betalningsrätt ur
bankens tillgångar i alldeles samma ställning som öfriga fordringar hos
banken, låter komitén sedelutgifningen grundas på i allmänt förvar satta
säkerheter till motsvarande värde, hvilka skola utgöra pant för sedlarne.
Banksedelns inlösen blir derigenom tryggad alldeles oberoende af bankens
ställning i öfrigt, och på samma gång en afsevärd fördel derigenom beredes
den allmänhet, som i den dagliga omsättningen mottager sedlarne,
tillskapas genom denna anordning icke någon annan eller sämre ställning
för bankens öfriga fordringsegare, än som eger ruin för alla fordringsegare
hos aktiebanker. De förre hafva tvärtom den ytterligare förmånen, att
bakom den inbetalda grundfonden står till deras säkerhet en solidarisk ansvarighet
af bankdelegarne, motsvarande en gång grundfondens belopp.
Till de af komitén i denna del af ämnet uttalade åsigter och afgifna förslag
(sidd. 272 och 273 samt sidd. 295—298) ansluter jag mig i allo, och
då jag förordat en ytterligare sedelutgifning utöfver panten, såsom följd

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. ti''

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

hvaraf man skulle kunna anse, att för sedlarnes inlösen blifvit sörjdt på
ett mindre tillfredsställande sätt än enligt komiténs förslag, torde en dylik
betänklighet i verkligheten förtjena föga beaktande, då, såsom redan erinrats,
någon nämnvärd sedel utgifning på guld icke kan tänkas ifrågakomma,
utan rätten dertill endast afser att lemna bankerna den marginal,
som fordras för att de må kunna betjena sig af den sedelutgifningsrätt,
som i öfrig! tillkommer dem på grund af de i förvar satta säkerheterna.

Enligt bankkomiténs förslag skulle bankbolag, som öfverskridit sin
sedelutgifningsrätt, genast och under alla förhållanden vara underkastad!
påföljden att till statsverket erlägga ett tusen kronor för hvarje dag sedelutgifningsrätten
varit öfverskriden, hvarförutan Konungen skulle ega att,
der förseelsen pröfvades vara af svårare beskaffenhet, återkalla det bolaget
lemnade tillstånd att utgifva egna sedlar. Detta stadgande torde, på sätt
ock styrelserna för åtskilliga banker erinrat, vara val strängt. För en bank,
som drifver sin rörelse vid ett större antal afdelningskontor, deraf åtskilliga
äro belägne på orter, vidt aflägsna från hufvud kontoret, kan det vara
förenadt med svårighet • att så reglera sedelutgifningen, att icke ett tillfälligt
öfverskridande af det tillåtna beloppet kan, om än fullkomligt ofrivilligt,
någon gång ega rum. Af sådan anledning har jag ansett en respittid
böra medgifvas bankerna för att återbringa det utelöpande sedelbeloppet
inom de tillåtna gränserna, innan den stadgade påföljden tillämpas;
dock torde denna respittid, som i nu gällande lagstiftning är bestämd till
tio dagar, med fästadt afseende å nuvarande snabba kommunikationer och
deraf följande större möjlighet för vederbörande bankstyrelse att öfverskåda
sin banks sedelutgifning och i händelse af behof deri skyndsamt
bringa rättelse, kunna lämpligen inskränkas till fyra dagar. För det fall
att förseelsen skulle oftare upprepas eller eljest vara af svårare beskaffenhet
bör åter såsom i nu varande lag ett korrektiv finnas i den åt Konungen
inrymda rätt att återkalla det bolaget lemnade tillstånd att utgifva egna
sedlar.

Då de obligationer, hvilka enligt § 26 må godkännas ''såsom pant
för sedlarne, endast äro af ett fåtal slag, samt, derest bankerna genast
vid inträdande nya oktrojer skulle såsom pant få nedsätta endast sådana
obligationer, befaras kan, att de många andra slag af värdepapper,
hvilka nu bilda bankernas grundfondshypotek, skulle behöfva realiseras
alltför brådstörtad!, och förluster derigenom för bankerna uppstå, har jag
ansett billigt, att ett anstånd af två år medgifves bankerna för utbyte af
sina nuvarande grundfondssäkerheter mot de i förslaget upptagna slagen
af värdepapper, hvarföre ett öfvergångsstadgande i sådan syftning i förslaget
influtit.

43

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

Öfriga bestämmelser i detta förslag torde ej tarfva någon särskild
motivering.»

Herr Statsministern uppläste härefter följande inom Finansdepartementet
efter gemensam beredning med Chefen för Justitiedepartementet
utarbetade förslag till sådana med förordningen angående bankaktiebolag
och förordningen angående enskilda banker med rätt att utgifva egna
banksedlar sammanhängande författningar, hvilka innefattade ämnen af
civillags natur, nemligen:

l:o) lag med vissa bestämmelser angående bankbolag;

2: o) lag angående förändrad lydelse af 17 kap. 3 § Handelsbalken;

3:o) lag rörande förändrad lydelse af 14 § i förordningen angående
aktiebolag den 6 oktober 1848;

4:o) lag angående bankbolags och sparbanks konkurs; samt

5:o) lag angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers
bank den 1 mars 1830, hvilka förslag finnas detta protokoll bilagda.

Vidare yttrade Herr Statsministern:

»I fråga om motiveringen för de nu senast upplästa lagförslagen kan
jag helt och hållet hänföra mig till bankkomiténs betänkande, deri de
hufvudsakliga grunder, hvarå förslagen hvila, finnas närmare utvecklade.
Härvid är endast att märka, att det förstnämnda lagförslaget innehåller de
ur komiténs förslag till lag angående bankbolag utbrutna stadganden, som
ansetts böra ega civillags natur och derföre ej hafva sin rätta plats i de
båda förordningar angående bankaktiebolag och sedelutgifvande banker,
för hvilka jag nyss redogjort.

Den föreslagna lagen angående tillägg till och ändring i lagen för
Rikets Ständers bank skiljer sig från komiténs förslag deri, att jag i fråga
om offentliggörande af uppgifter rörande bankens ställning väl anser grundsatsen
om offentlighet i detta afseende böra i lag uttalas, men deremot
finner de närmare föreskrifterna om tid och sätt för dylika uppgifters
meddelande tillhöra de: reglementariska bestämmelser, som ej böra fastlåsas
i en civillag, isynnerhet som hvad komitén i det afseendet föreslagit
och hvilket öfverensstämmer med hvad som för närvarande iakttages ej
kan anses så nöjaktigt, att icke ett tätare meddelande af öfversigter öfver
Riksbankens ställning inom eu snar framtid kommer att kännas såsom en
ganska angelägen sak.

Väl förutsätter jag, att mot hvarje ändring i eller tillägg till lagen
för Riksbanken stora betänkligheter komma att yppas från deras sida,
hvilka förmena, att, då ingen olägenhet uppstått af det nu rådande för -

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

hållandet att låta stadgandena om Riksbankens metalliska kassa och sedelutgifningsrätt
ega sin plats i det af Riksdagen ensam utfärdade bankoreglementet,
någon ändring i detta afseende nu icke vore af nöden. Deremot
tillåter jag mig dock erinra: att det ur synpunkten af rörelsens behof
af trygghet ej kan finnas någon angelägnare omsorg i fråga om Riksbanken,
än att gränserna för Riksbankens sedelutgifning och fonderingen
af dess sedlar ställas i skydd af den mångsidigare pröfning, som erfordras
för stiftande af lag genom båda statsmakternas samverkan; att dessa bestämmelser
äro minst sagdt lika vigtiga som de, hvilka för närvarande ega
sin plats i lagen angående Riksbanken; att lika väl som omfånget af och
grunderna för den enskilda sedelutgifningen bestämmas af Konung och Riksdag
gemensamt, en dylik samverkan påkallas i fråga om det omsättningsmedel,
hvarmed Riksbanken betjenar allmänheten; och att särskildt af dem,
hvilka sträfva att öka Riksbankens betydelse på detta område, intet bör
vara mera välbetänkt än att söka undanrödja alla farhågor för att under
politiskt upprörda tider eller då svåra konjunkturer i landet öfva sitt mäktiga
tryck, eu majoritet vid Riksdagen skulle ega i sin hand att fatta beslut
om Riksbankens sedelutgifning, som kunde för allmänna rörelsen verka
kännbara rubbningar eller störa förtroendet till omsättningsmedlets värde.
Säkert är att, om man icke omgärdar denna sedelutgifning med mera fullständiga
lagstiftningsgarantier än för närvarande, hvarje steg i syfte att
inskränka den enskilda sedelutgifningen måste motses med ganska stor oro
från alla dem, som med rätta sätta rörelsens behof af stadga och trygghet
i fråga om sedelcirkulationen i första rummet och först derefter anse sig
böra taga i öfvervägande, huruvida ur andra synpunkter företräde bör gifvas
åt den hos Riksbanken koncentrerade sedelutgifningen framför en vid
sidan deraf konkurrerande enskild sedelutgifning. För min del har jag
ansett denna senare icke för närvarande kunna undvaras, ehuru den bör
begränsas, men jag har ock uttalat mig till förmån för en i framtiden fortgående
allt större och större begränsning deraf, tilldess man kan vara
färdig att låta den enskilda sedelutgifningen helt och hållet falla. Under
öfvergängen härtill bör man emellertid ej inskränka sig till att öka Riksbankens
fonder, utan äfven arbeta på åstadkommandet af de garantier, som
i öfrigt fordras för att denna bank skall kunna motsvara sin uppgift såsom
eu centralbank för landet, ensam förlänad med sedelutgifningsprivilegiet;
och det är derföre att jag anser de nu föreslagna ändringarne i lagen för
Riksbanken såsom ett vigtigt steg i nämnda rigtning, som jag nu velat förorda
dem. Mot det särskilda innehållet af ändringsförslaget hafva Fullmäktige
i Riksbanken ej haft något att erinra.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

45

Jag vägar nu hemställa, att de fem senast upplästa lagförslagen må
öfverlemnas till Justitiedepartementet för vidare behandling i den ordning,
som för stiftande af civillag är stadgad. Deremot anser jag mig ej böra för
närvarande påkalla något beslut af Eders Kongl. Maj:t rörande de båda
förslagen till förordningar angående bankaktiebolag och angående enskilda
banker med rätt att utgifva egna sedlar, utan torde det tillåtas mig att
få samma? förslag för Eders Kongl. Maj:t ånyo anmäla, sedan Högsta Domstolens
yttrande blifvit inhemtadt öfver förenämnda fem lagförslag.»

Till denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Magt Konungen lemna Nådigt

»Slutligen tillåter jag mig anmäla ännu ett förslag af bankkomitén, som
hufvudsakligen åsyftar att genom grundlagsändringar dels inrymma Konungen
rätt att förordna en af de sju fullmäktige, som handhafva Riksbankens
förvaltning, och hvilken af Konungen förordnade person skulle vara fullmäktiges
ordförande, och dels låta de val af fullmäktige Riksdagen skulle
verkställa gälla för en tid af tre år. Ehuru ganska beaktansvärda skäl
anförts till stöd för förslaget om rätt för Konungen att förordna ordförande
bland fullmäktige, har jag likväl, då det blifvit afstyrkt af Fullmäktige och
då det onekligen innefattar en organisatorisk förändring af mera genomgripande
beskaffenhet, än att den kan anses särskilt påkallas af den banklagstiftningsreform,
hvarom i öfrig! nu är fråga, funnit mig icke kunna understödja
samma förslag. Deremot är jag med komitén ense, att angelägenheten af
kontinuitetens bevarande inom Riksbankens styrelse bör ega sitt uttryck i
lag. Med det fullkomligaste erkännande, att Riksdagen förfarit med stor
varsamhet vid dessa valförrättningar för undvikande af större rubbningar
i sammansättningen af Riksbankens styrelse, tror jag dock, att den grundsats,
hvars tillämpning här är i fråga, eger eu alltför stor vigt för att man
här mera än i andra fall bör nöja sig med en hittills varande god praxis,
som ju dock kan när som helst brytas, isynnerhet som sättet för ''sal af
Fullmäktige är af beskaffenhet att lätteligen leda till att slumpen kan fä
väl stort inflytande på valets utgång. Desto önskvärdare måste det då vara,
att valförrättningen hvarje år icke är i stånd att helt och hållet omskapa
hela bankstyrelsen. Jag tillstyrker derföre, att Chefen för Justitiedepartementet
må erhålla Nådigt uppdrag att uppgöra förslag till sådan ändring
i 71 § Riksdagsordningen, att Fullmäktige i Riksbanken må utses för eu
tid af tre år, dock så att af de sex Fullmäktige, ordföranden undantagen,

46

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

två skola afgå hvarje år samt med iakttagande för öfrigt, på sätt komitén
föreslagit, att, när ansvarsfrihet blifvit Fullmäktige af Riksdagen vägrad,
nytt val af samtlige Fullmäktige skall ega rum.»

Uppå det öfriga Statsrådets tillstyrkande täcktes
Hans Maj:t Konungen anbefalla Chefen för Justitiedepartementet
att utarbeta förslag till ändring af 71 §
Riksdagsordningen i det af föredraganden sålunda angifna
syfte.

Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.

47

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.

Förslag till Förordning

angående

bankaktiebolag.

Utöfver de för aktiebolag i allmänhet gifna bestämmelser varder för
bankaktiebolag stadgadt som följer:

I Kap.

Om bankaktiebolags bildande.

§ I De,

som vilja ingå aktiebolag i ändamål att drifva bankrörelse, på
sätt i denna förordning sägs, skola begära Konungens stadfästelse af
bolagets ordning och dervid styrka, att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen
grundfonden minst skall uppgå, blifvit tecknadt samt att
bolagsmännens antal ej understiger det, som för bankaktiebolags bildande
i denna förordning är föreskrifvet,.

Kopungen pröfva!- bolagsordningens öfverensstämmelse med denna
förordning samt lag och författningar i öfrigt, så ock om och i hvad mån
derutöfver, . med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse,
särskilda bestämmelser må erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till bankrörelsens
drifvande under en tid af högst tjugu år och derutöfver intill
slutet af då löpande kalenderår.

§ 2.

I bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bolaget
drifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets egenskap
af aktiebolag.

48

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

t!

§3.

Delegarne i bankaktiebolag skola vara svenske medborgare och till
antalet minst tjugu.

§ 4.

Bankaktiebolags grundfond skall utgöra minst tre hundra tusen kronor.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå skola
föi-etes hos den rätt, under hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt
innehållet af dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets
bekostnad i allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget.

§ «•

Förr än bankaktiebolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens
befallningshafvande styrkas:

att hvad i § 5 är föreskrifvet i afseende å kungörelse om bolaget
blifvit behörigen fullgjordt;

att å aktierna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden
och förbindelse afgifven för inbetalning af återstoden i enlighet med hvad
i § 9 stadgas, samt

att uppgift å de personer, hvilka utgöra bolagets styrelse äfvensom
å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i allmänna
tidningarna införd.

§ 7.

Har genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt förändring i eganderätten
till aktie skett, vare den nye egaren, efter skriftlig anmälan hos
bolagets styrelse och derest hinder ej möter af bestämmelsen i § 3,
berättigad att i bolaget inträda; skolande anteckning härom af styrelsen
göras å aktiebrefvet.

§ 8.

I banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige bolagsmän
skola inregistreras och anteckning göras om antalet aktier en hvar
innehar.

49

Köngl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 27.

I registerboken skola alla förändringar i eganderätten till aktier
genast antecknas. Ej må någon uppbära vinstutdelning å aktie, för hvilken
lian ej är i registerboken införd såsom egare.

Eu hvar som sådant önskar stånde fritt att, å de tider banken hålles
för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom att, mot
afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman bestyrkt utdrag
derur.

§ 9.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankaktiebolag
öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre
månader och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse.
Vid första inbetalningen skall förbindelse afgifvas för behörigt fullgörande
af återstående inbetalningar.

Har ej grundfonden blifvit till hela sitt belopp inom ett år från
bankens öppnande inbetald, vare den bolaget meddelade tillåtelse till
bankrörelses drifvande förverkad.

§ io.

Grundfonden skall i lika aktier fördelas. Aktiebref skall ställas till
viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit till fullo
inbetald.

§ 11-

Så länge bankrörelsen fortfar må ej inbetald grundfond minskas
genom utdelning eller annan återbetalning till aktieegarne.

§ 12.

Ej må i bolagsordning medgifvas bankaktiebolag rätt att öka sin
grundfond utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen
minst skall utgöra.

§ 13.

Af bankaktiebolags behållna årliga vinst skola minst tjugu procent
afsättas för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till
femtio procent af bolagets grundfond må vidare afsättning till reservBih.
till Riksd. Prof. 1880. I Sami. 1 Afd. 16 Höft. 7

50

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

fonden kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning
dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,
som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

II Kap.

Om bankaktiebolags rörelse.

§ 14.

Bankaktiebolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver,
in- och utrikes vexlar samt räntebärande papper.

§ 15.

Ej må bankaktiebolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande
är behöflig. För bankaktiebolags fordran pantsatt eller utmätt,
fast eller lös, egendom, som å auktion försäljes, dervid bolagets rätt kan
vara beroende, må bolaget vara oförhindradt att inropa; vare dock skyldigt
att densamma åter afyttra, så snart det utan förlust kan ske.

Bankaktiebolag må ej förvärfva egna aktiebref, ej heller mottaga
sådana såsom säkerhet för försträckning, der ej Konungen dertill gifver
särskild! lof.

§ 16-

Bankaktiebolag må ej utan medgifvande i bolagsordningen utfärda
tryckta eller graverade, till viss man eller order eller till innehafvaren
stälda förbindelser. Ej må sådana förbindelser ställas att betalas vid
anfordran eller lyda å mindre belopp än femhundra kronor.

§ 17.

Af bankaktiebolag utfärdadt insättningsbevis, med eller utan ränta,
skall ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast
till viss man.

Qvitto å insatta medel galle endast såsom bevis öfver insättningen,
men må icke genom öfverlåtelse såsom betalningsmedel användas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

$ 18.

51

Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta
eller graverade blanketter.

III Kap.

Om bankaktiebolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

§ 1».

Bolagsmännen skola inom sig utse eu styrelse, hvilken eger att,
under det ansvar och den kontroll af offentlig myndighet, som i allmän
lag eller genom denna förordning stadgas, banken förvalta samt att i
alla mål för bolaget lagligen tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

§ 20.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, hvilka ega att underskrifva
bolagets'' förbindelser, skall, så ofta förändring deri inträffar,
så ock efter hvarje ordinarie bolagstämma, lemnas till Konungens befallningshafvande
och på bolagets bekostnad införas i allmänna tidningarna.

Härförutom gälla till efterlefnad de föreskrifter, som eljest äro gifna
om skyldighet för styrelse för aktiebolag att anmäla val af styrelse eller
styrelseledamot hos rådstufvurätt eller domhafvande i den ort, der styrelsen
har sitt säte.

# § 21.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna förordning, den för
bolaget faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen utfärdade
instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga
för Konungens befallningshafvande eller dess ombud, för den
af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning,
Konungen eller chefen för finansdepartementet eljest kan finna
för godt att låta anställa;

52

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens befallningshafvande
eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet
meddelas, upprätta en öfversigt, utvisande bankens tillgångar
och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets in- och utlåning
samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar varit, hos
bolaget _ gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda departement
insända denna öfversigt för dess offentliggörande genom departementets
försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet eller
bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut
öfver bolagets ställning;

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen
och låta införa densamma i allmänna tidningarna, samt
att, der chefen för finansdepartementet eller styrelsen under löpande
räkenskapsår finner anledning till antagande, att bolaget gjort sådana
förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, ofördröjligen
låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska bokslutet.

§ 22.

Sker afvikelse från denna förordning eller från bolagets ordning, och
varder ej den anmärkta afvikelsen inom en månad rättad, ankomme på
Konungen . att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att bankrörelse
drifva.

§ 23.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i behörig
ordning! fattadt bolagsstämmobeslut.

«

§ 24.

Afgående styrelseledamot förblifver bolaget ansvarig för de åtgärder,
i hvilka han deltagit, till dess, efter i vanlig ordning skeende revision,
ordinarie bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet.

§ 25.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst en gång årligen.

Vid bolagsstämma tillkomme rösträtt endast den, som i registerboken
är antecknad såsom delegare i bolaget.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.
8 26.

53

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter må meddelas endast af bolagsstämma
och må ej styrelseledamot i beslut derom deltaga.

§ 27.

Revision skall årligen förrättas. Val af revisorer skall årligen ske
vid ordinarie bolagsstämma och skall dervid minst eu af revisorerne ombytas.
I revisionen skall jemväl deltaga eu af Konungens befallningshafvande
förordnad person, hvilken derför af bolaget åtnjuter ersättning
efter bestämmande af Konungens befallningshafvande.

IV Kap.

Om bankaktiebolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.

§ 28.

Har bankaktiebolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana
förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, skall
styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla bolagsstämma
till första dag sådant enligt bolagsordningen kan ske, och
läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta bolagsmännen
genom särskilda bref, som med posten afsändas. 1 kallelsen
till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort sådan förlust som
här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman afgifna
röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för att återställa
grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att rörelsen
fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut
inom sagda tid blifvit fullgjord! Finner Konungens befallningshafvande
att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under utredning
stäldt.

§ 29.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i § 28 sägs, anmält
sig icke vilja i beslutadt tillskott deltaga, vare ej dertill pligtig.

54

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

De bolagsmän, som tillskottet verkstält, ega att af bolagets blifvande
behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet, jemte
sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bolaget
förr, än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skall, sedan bolagets skulder
blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta för tid efter bankrörelsens
upphörande återgäldas af bankens tillgångar, så långt de dertill
förslå, innan någon utdelning å aktierna må ega rum.

§ 30.

Har Konungen förklarat bankaktiebolag hafva förverkat rättigheten
att drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i § 28 fönnäles,
bankaktiebolag stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin
egendom till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt
ombud, som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att
yttra sig till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka.

§ 31.

Har, under det bankaktiebolag fortsätter sin rörelse, utdelning blifvit
beslutad och verkstäld, ändock att, enligt senast upprättade bokslut, tillgång
dertill icke finnes utan minskande af bolagets grundfond eller reservfond,
vare, i händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser,
de bolagsmän, som sådan utdelning uppburit, skyldige att densamma
återbära; och ansvare derjemte de bolagsmän, som i beslutet deltagit,
en för alla och alla för eu, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

Lag samma vare der, efter det bankaktiebolag blifvit stäldt under utredning
eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till bolagsmännen
skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att sina förbindelser
fullgöra.

§ 32.

Önskar bankaktiebolag erhålla förlängning af bolaget meddelad
oktroj, göre i den ordning, som i § 1 är sagd, ansökning derom sist sexton
månader, innan den löpande oktroj eu tilländagå!''.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma
sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojera

55

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

V Kap.

Särskilda bestämmelser.

§ 33.

Enskildes förhållanden till bankaktiebolag må ej för allmänheten yppas.

§ 34.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas, när
bankaktiebolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse om
dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

§ 35.

Bolagsordning för bankaktiebolag skall innefatta närmare bestämmelser
angående:

a) grundfondens belopp;

b) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reservfonden
öfverföras;

c) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;

d) den ort, der bolagets styrelse har sitt säte;

e) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt
tiden för deras befattningar;

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande
af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

h) antalet revisorer och tiden för revisionen;

i) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktrojtidens
utgång sig upplösa, samt

k) sättet för vinnande af ändring i bolagsordningen.

§ 36.

Hvad i denna förordning blifvit stadgadt skall ej ega tillämpning
på aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning
eller pantlånerörelse.

§ 37.

Om bankbolag med rätt att utgifva egna sedlar är särskild!, stadgadt.

Denna förordning träder i kraft den . .. .

56

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Förslag till Förordning

angående

enskilda banker

med rätt att utgifva egna banksedlar.

Med upphäfvande af Kong]. Maj:ts förnyade nådiga kungörelse
angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12
juni 1874 stadgas som följer:

I Kap.

Om bankbolags bildande.

§ 1.

De, som vilja ingå bolag i ändamål att genom vald styrelse drifva
bankrörelse med rätt att utgifva egna banksedlar, skola begära Konungens
stadfästelse af bolagets ordning och dervid styrka, att det belopp,
hvartill enligt bolagsordningen grundfonden minst skall uppgå, blifvit
tecknadt samt att bolagsmännens antal ej understiger det, som för
bankbolags bildande i denna förordning är föreskrifvet.

Finner Konungen, att bolagsordningen är öfverensstämmande med
denna förordning samt lag och författningar i öfrigt; att rätt till utgifvande
af egna banksedlar kan bankbolaget medgifvas utan öfverskridande
af det i § 2 stadgade högsta beloppet för bankbolagens
sammanlagda, på värdepapper grundade sedelutgilningsrätt, samt att den

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

57

bankinrättning är för landet nyttig, meddelar Konungen bolaget tillåtelse
till bankrörelsens drifvande under högst tio år och derutöfver intill
slutet af då löpande kalenderår och bestämmer dervid den sedelutgifningsrätt,
som under nämnda tid må bankbolaget tillkomma.

§ 2.

Bankbolags sedelutgifningsrätt skall vara grundad på värdepapper
eller på guld på sätt i §§ 25 och 26 närmare förmäles.

Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper må ej medgifvas utöfver
ett sammanlagdt belopp af femtio millioner kronor för samtliga
bankbolag.

§ 3.

I bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bankbolaget
bedrifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets
egenskap af bank.

§ 4.

Delegarne i sådant bankbolag skola vara svenske medborgare och
till antalet minst trettio. De kallas solidariske bolagsmän.

§ 5.

Bankbolags grundfond skall af de solidariske bolagsmännen insättas
och utgöra minst en million kronor.

§ 6.

Om solidarisk bolagsmans ansvarighet gäller hvad derom särskild!
i lag stadgas.

§ 7.

De solidariske bolagsmännen stånde öppet att med sig förena
kommanditlottegare; dock må ej sådane i bolaget inrymmas för större
belopp än som motsvarar hälften af grundfonden. Det af kommanditlottegare
tillskjutna belopp ansvarar lika med grundfonden för bolagets
samtliga förbindelser. . .

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 8

58

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Kommanditlottegare må ej deltaga i andra beslut å bolagsstämma
än val af revisorer. Till revisor må kommanditlottegare kunna utses.

§ 8.

Solidarisk bolagsman eller hans sterbhusdelegare vare ej berättigad
att under oktrojtiden från bolaget afgå eller någon af sina lotter å
annan person öfverlåta, med mindre bolaget dertill samtyckt. Begäran
derom skall anmälas skriftligen bos bolagets styrelse och pröfvas å den
ordinarie bolagsstämma, som hålles under nästföljande räkenskapsår.

Bolaget må dock ega att å bolagsstämma åt styrelsen uppdraga att
godkänna öfverlåtelse af lotter i bolaget. Ej må öfverlåtelse anses vara
af styrelsen godkänd, derest icke minst tre fjerdedelar af dess vid
sammanträdet närvarande ledamöter biträdt beslutet derom. Ledamot
af styrelsen ege ej utan bolagsstämmas samtycke öfverlåta någon af
de lotter, som af honom innehades, då han sist i styrelsen invaldes.

§ 9.

Kommanditlottegare må sina lotter till annan person öfverlåta;
skolande anmälan om sådan öfverlåtelse af den nye egaren göras hos
bolagets styrelse.

§ io.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå samt
förteckning öfver de solidariske bolagsmännen, med uppgift tillika å
det antal lotter en hvar af dem innehar, skola företes hos den rådstufvurätt,
under hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt innehållet af
dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets bekostnad i
allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget jemte förteckningen
öfver bolagsmännen och det antal lotter en hvar af dem innehar,

§ 11.

Förr än bankbolag öppnar sin rörelse skall inför Konungens
befallningshafvande styrkas:

att hvad i § 10 är föreskrifvet i afseende å kungörelse om bolaget
blifvit behörigen fullgjordt;

att å lotterna blifvit inbetaide minst tjugu procent af grundfonden
och säkerhet stäld för inbetalning af återstoden i enlighet med hvad i
§ 14 stadgas, samt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

59

att uppgift å de personer, hvilka utgöra bolagets styrelse äfvensom
å dem, hvilka ega att underskrifva bolagets förbindelser, blifvit i allmänna
tidningarna införd.

§ 12.

I banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige såväl solidariske
bolagsmän som kommanditlottegare skola inregistreras och anteckning
göras om antalet lotter en hvar innehar.

I registerboken skola alla i behörig ordning godkända förändringar
i eganderätten till lotter genast antecknas. Ej må någon uppbära vinstutdelning
å lott, för hvilken han ej är i registerboken införd såsom
egare.

En hvar som sådant önskar stånde fritt att, å de tider banken
hålles för allmänheten öppen, af registerboken taga kännedom äfvensom
att, mot afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman
bestyrkt utdrag derur.

§ 13-

När i registerboken anteckning skett om förändring i eganderätten
till solidarisk bolagsmans lott, skall uppgift härom genom styrelsens
försorg ofördröjligen aflemnas till rådstufvurätten, som låter intaga uppgiften
i sitt protokoll. Efter utgången af hvarje år skall rådstufvurätten
på bolagets bekostnad låta i allmänna tidningarna införa kungörelse om
de under året i dess protokoll antecknade förändringar i eganderätten
till de solidariske bolagsmännens lotter.

§ 14.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent innan bankbolag
öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre månader
och återstoden inom ett år från öppnandet af bolagets rörelse.
Vid första inbetalningen skall säkerhet ställas för behörigt fullgörande
af återstående inbetalningar.

Har ej grundfonden blifvit till hela sitt belopp inom ett år från
bankens öppnande inbetald, vare den bolaget meddelade tillåtelse till
bankrörelses drifvande förverkad.

§ 15.

Hafva kommanditlottegare blifvit i bankbolag inrymde, skall det
belopp, som dem åligger att tillskjuta, inbetalas inom ett år, räknadt
från den dag, då teckningen till sådan delaktighet i bolaget afslutats.

60

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

§ 16-

Grundfonden skall i lika lotter fördelas. Lottbref skall ställas till
viss person och må ej utfärdas förr, än grundfonden blifvit till fullo
inbetald.

§ 17-

Så länge bankrörelsen fortfar må ej inbetald grundfond eller den
genom tillskott af kommanditlottegare bildade särskilda fond minskas
genom utdelning eller annan återbetalning till lottegarne.

§ 18.

Ej må i bolagsordning medgifvas bankbolag rätt att öka sin grundfond
utöfver dubbla beloppet af hvad samma fond enligt bolagsordningen
minst skall utgöra

Af bankbolags behållna årliga vinst skola minst tio procent afsättas
för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till tjugu
procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden
kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning dertill
ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,
som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva uppstått.

§ 19-

II Kap.

Om bankbolags rörelse.

§ 20.

Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver, inoch
utrikes vexlar samt räntebärande papper.

§ 21.

Ej må bankbolag ega annan fastighet än som för bankens inrymmande
är behöflig. För bankbolags fordran pantsatt eller utmätt, fast
eller lös, egendom, som å auktion försäljes, dervid bolagets rätt kan

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.

61

vara beroende, må bolaget vara oförbindradt att inropa; vare dock skyldigt
att densamma åter afyttra, så snart det utan förlust kan ske.

Bankbolag må ej ega eller såsom säkerhet för försträckning mottaga
egna lottbref.

§ 22.

Bankbolag må ej utfärda räntebärande förbindelser, stälda till viss
man eller order eller till innehafvaren, lydande å mindre belopp än fem
hundra kronor.

§ 23.

Af bankbolag utfärdadt insättningsbevis, med eller utan ränta, skall
ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till
viss man.

Qvitto å insatta medel galle endast såsom bevis öfver insättningen,
men må icke genom öfverlåtelse såsom betalningsmedel användas.

§ 24.

Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta
eller graverade blanketter.

Ill Kap.

Om bankbolags sedelutgifningsrätt.

§ 25.

För det belopp af sedlar, som Konungen medgifvit bankbolag att
utfärda mot säkerhet af värdepapper, skola såsom pant i allmänt förvar
sättas sådane värdepapper, hvarom i nästföljande § förmäles; egal)de
bolaget att inom den sålunda medgifna sedelutgifningsrätt i allmänna
rörelsen hålla på en gång utelöpande banksedlar till ett belopp, som
motsvarar värdet af den för sedlarne satta panten.

Derutöfver må bankbolag jemväl utfärda sedlar till ett belopp motsvarande
två tredjedelar af värdet utaf bolaget tillhörigt guld, som bolaget
hos Konungens befallningshafvande styrker vara vid dess hufvudkontor
inneliggande; dock må den ytterligare sedelutgifning, hvilken
sålunda medgifves bankbolag utöfver värdet af den i allmänt förvar

62

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ''21.

sätta panten, icke uppgå till högre belopp än som motsvarar hälften af
bolagets inbetalda grundfond.

§ 26.

Pant, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall bestå till minst
sjuttio procent af statens, allmänna hypoteksbankens eller hypoteksföreningars
mellan jordägare å landet obligationer, och må till den
öfriga ^ delen utgöras af skuldebref, intecknade i jordegendom å landet
eller fastighet i stad inom hälften af senast faststälda taxeringsvärde,
så framt Konungens befallningshafvande finner inteckningen medföra
full säkerhet för förskrifna beloppet; skolande likväl byggnad i stad, för
att inteckning deri må sättas såsom pant för sedlarne, vara brandförsäkrad
uti någon med vederbörligen faststäldt reglemente försedd brandförsäkringsinrättuing
inom landet. Konungen bestämmer det värde,
hvartill hvarje särskildt slag af obligationer må godkännas såsom pant
för sedlarne.

§ 27.

Den af bankbolag för dess sedlar satta pant eller någon del deraf
må, på begäran af bolaget, utbytas mot andra värdepapper, hvilka äro
af den beskaffenhet, som i § 26 sägs och af Konungens befallningshafvande
blifvit godkända. Värdepapper må ock kunna utbytas mot
guld, som då skall på enahanda sätt som om värdepapper stadgas i
allmänt förvar nedsättas.

§ 28.

Pant, som af bankbolag sättes för dess sedlar, skall, afskild från
bankens öfriga tillgångar, vara vid hufvudkontoret förvarad i ruin, som
är försedt med tre olika läs och blifvit af Konungens befallningshafvande
godkändt. Konungens befallningshafvandes ombud, bankbolagets styrelse
samt eu ledamot af magistraten, eller, i stad der magistrat ej finnes,
den Konungens befallningshafvande förordnar, skola innehafva nyckeln
till hvar sitt lås.

§ 29.

Uti de bankbolags tillgångar, som af bolaget äro satta i allmänt
förvar såsom pant för dess sedlar, njute innehafvare af bolagets sedlar
den förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken stadgas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

63

§ 30.

Finnes bankbolag hafva sedlar på en gång utelöpande utöfver det
belopp, som bolaget, enligt hvad här ofvan är vordet föreskrifvet, eger
utfärda, skall, der förhållandet ej inom fyra dagar blifvit rättadt, bolaget
till statsverket erlägga ett tusen kronor för hvarje dag dess utelöpande
sedlar öfverskridit det tillåtna beloppet, och åligge Konungens befallningshafvande
att förhållandet hos Konungen genast anmäla. Inträffar
ett sådant öfverskridande af sedelutgifningsrätten oftare eller är förseelsen
eljest af svårare beskaffenhet, ankomme på Konungen att återkalla
det bolaget lemnade tillstånd att egna banksedlar utgifva.

§ 31.

De sedlar, som af bankbolag må utgifvas, skola ställas till innehafvaren
att utan ränta vid anfordran inlösas.

Banksedlar må lyda endast å tio, femtio, ett hundra, fem hundra
och ett tusen kronor; varande det dock bankbolag förbjudet vid äfventyr,
som i § 30 sägs, att hafva sedlar å tio kronor utelöpande till högre
sammanlagdt belopp än tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit att
bankens på värdepapper grundade sedelutgifning högst må utgöra.

§ 32.

Om längd och bredd å de sedlar, som af bankbolagen må utgifvas,
förordnar Konungen. Till sedlar må tryckta eller graverade blanketter
användas, och skola sedlarne vara underskrifna af minst två bland styrelsens
ledamöter samt en af bolagets tjenstemän. Ej må bankbolags
sedlar tillverkas till likhet med riksbankens sedlar. Innan sedlar af
bankbolag utgifvas, skola profblanketter dertill inlemnas till finansdepartementet.

§ 33.

Banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufvudkontor till
invexling företes, inlösas med lagligen i riket gällande guldmynt.

§ 34.

Vägras inlösen, vare innehafvaren af banksedeln berättigad att jemte
kapitalet åtnjuta ränta efter sex för hundra om året från den dag inlösen
blifvit vägrad, intilldess betalning kan erhållas, och ege inne -

64

Kongl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 21.

hafvaren efter protest, verkstäld genom notarius publicus, anmäla förhållandet
hos Konungens befallningshafvande, som, derest det ej genast
kan visas, att hindret härrört af någon tillfällighet, ofördröjligen skall
inberätta förhållandet till Konungen och under tiden inställa bankrörelsen.
På Konungen ankomme att besluta, huruvida den bolaget
meddelade tillåtelse till bankrörelses drifvande i sådant fall skall vara
förverkad.

§ 35.

Har bankbolag, medelst bestyrkt utdrag af bankens böcker, hos
Konungens befallningshafvande visat, att bolaget har sedlar utelöpande
till mindre belopp än det, hvartill värdet af den för sedlarne satta pant
uppgår, ege bolaget att utbekomma så stor del af panten, som i värde
öfverstiger de utelöpande sedlarne.

§ 36.

Vill bankbolag afstå sin sedelutgifningsrätt eller någon del deraf,
göre hos Konungen derom anmälan.

§ 37.

Förr än bankbolag börjar att utgifva egna banksedlar, skall inför
Konungens befallningshafvande styrkas:

att pant för sedlarne blifvit, på sätt i § 25 sägs, satt i allmänt förvar;

att profblanketter till banksedlarne blifvit till finansdepartementet
inlemnade, samt

att uppgift å de personer, som skola underskrifva banksedlarne,
blifvit uti allmänna tidningarne införd.

IT Kap.

Om bankbolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

§ 38.

Bankbolags hufvudkontor skall vara beläget i stad.

§ 39.

De solidariske bolagsmännen skola inom sig utse en styrelse, hvilken
eger att, under det ansvar och den kontroll af offentlig myndighet, som

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

65

i allmän lag eller genom denna förordning stadgas, banken förvalta
samt att i alla mål för bolaget lagligen tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara minst fem.

§ 40.

För att kunna väljas till ledamot af styrelsen eller till suppleant
för styrelseledamot skall bolagsman i bankens registerbok vara antecknad
såsom innehafvare af lotter till belopp af minst ett tusen kronor.

§ 41.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, hvilka ega att underskrifva
bankbolagets sedlar och öfriga förbindelser, skall, så ofta förändring
deri inträffar, så ock efter hvarje ordinarie bolagsstämma, lemnas
till Konungens befallningshafvande och på bolagets bekostnad införas
i allmänna tidningarna.

§ 42.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse denna förordning, den för
bankbolaget faststälda bolagsordning samt den af bolaget för styrelsen
utfärdade instruktion;

att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga
för Konungens befallningshafvande eller dess ombud, för den
af Konungen förordnade bankinspektören samt för den särskilda undersökning,
Konungen eller chefen för finansdepartementet kan finna för
godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af Konungens
befallningshafvande eller dess ombud, enligt formulär, som från finansdepartementet
meddelas, upprätta en öfversigt, utvisande bankens tillgångar
och skulder, jemte uppgift om räntesatserna för bolagets inoch
utlåning samt diskonto, som under den tid öfversigten omfattar
varit hos bolaget gällande, och att derefter ofördröjligen till nämnda
departement insända denna öfversigt för dess offentliggörande genom
departementets försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet eller
bankinspektören alla de upplysningar rörande banken, som af dem äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut låta upprätta fullständigt bokslut
öfver bolagets ställning;

Bill. till Riksd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Häft.

9

66

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

att, efter verkstäld revision, till finansdepartementet insända revisionsberättelsen
och låta införa densamma i allmänna tidningarna, samt

att, der styrelsen eller chefen för finansdepartementet under löpande
räkenskapsår finner anledning till antagande, att bankbolaget gjort
sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats,
ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska
bokslutet.

§ 43.

Alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen för bolaget ingår, skola
underskrifvas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna
benämning, vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen
underskrifvit, skola för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse
ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.

•§ 44.

Sker afvikelse från denna förordning eller från bolagets ordning,
och varder ej den anmärkta afvikelsen inom en månad rättad, ankomme
på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat rättigheten att drifva
bankrörelse.

§ 45.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i
behörig ordning fattadt bolagsstämmobeslut. •

§ 46.

Afgående styrelseledamot förblifver bolaget ansvarig för de åtgärder,
i livilka han deltagit, till dess, efter i vanlig ordning skeende revision,
ordinarie bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet.

§ 47.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst eu gång årligen.

§ 48.

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter må endast meddelas af bolagsstämma,
och må ej styrelseledamot i beslut derom deltaga.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 27.

67

§ 49.

Revision skall årligen förrättas. Val af revisorer skall årligen ske
vid ordinarie bolagsstämma och dervid minst en af revisorerna ombytas.

I revisionen skall jemväl deltaga en af Konungens befallningshafvande
förordnad person, hvilken derför af bolaget åtnjuter ersättning
efter bestämmande af Konungens befallningshafvande.

§ 50.

Öfverträda styrelseledamöter eller andra bolagsmän denna förordning
eller bolagsordningen, vare de skyldige att ersätta all genom sådan
öfverträdelse uppkommen skada, en för alla och alla för en.

Y Kap.

Om bankbolags upplösning och om förlängning af bankbolags oktroj.

§ 51.

Har bankbolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana
förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, skall
styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla
bolagsstämma till första dag sådant enligt bolagsordningen kan ske,
och läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta
de solidariske bolagsmännen genom särskilda bref, som med posten
afsändas. I kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget
gjort, sådan förlust, som här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman afgifna
röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för att
återställa grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att rörelsen
fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut
inom sagda tid blifvit fullgjordt. Finner Konungens
befallningshafvande att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under
utredning stäldt.

§ 52.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma, hvarom i § 51 sägs, anmält
sig icke vilja i beslutadt tillskott deltaga, vare ej dertill pligtig. De

68

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 27.

bolagsman, som tillskottet verkstält, ega att af bolagets blifvande behållna
vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet, jemte sex
procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses bolaget,
förr än sådant tillskott blifvit till fullo guldet, skall, sedan bolagets
skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta för tid
efter bankrörelsens upphörande, gäldas af bankens tillgångar, så långt
de dertill förslå, innan någon utdelning å lotterna må ega rum.

§ 53.

Har Konungen förklarat bankbolag hafva förverkat rättigheten att
drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i § 51 förmäles, bankbolag
stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin egendom
till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt ombud,
som har att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att yttra sig
till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka.

§ 54.

Har, under det bankbolag fortsätter sin rörelse, utdelning blifvit
beslutad och verkstäld, ändock att, enligt senast upprättade bokslut,
tillgång dertill icke finnes utan minskande af de bolagets fonder, som i
§§ 17 och 19 omförmälas, vare, i händelse af bolagets oförmåga att
fullgöra sina förbindelser, de bolagsmän, som sådan utdelning uppburit,
skyldige att densamma återbära; och ansvare derjemte de bolagsmän,
som i beslutet deltagit, en för alla och alla för en, för den brist, som
vid återbäringen kan uppkomma.

Lag samma vare der, efter det bankbolag blifvit stäldt under
utredning eller beslut fattats om bolagets upplösning, utdelning till bolagsmännen
skett och bolaget sedermera finnes oförmöget att sina förbindelser
fullgöra.

§ 55.

Önskar bankbolag erhålla förlängning af bolaget meddelad oktroj,
göre i den ordning, som i § 1 är sagd, ansökning derom sist sexton
månader, innan den löpande oktrojen tilländagår.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma
sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen; och åligge
det styrelsen att om beslutet ofördröjligen underrätta de solidariské
bolagsmännen genom särskilda bref,.som med posten afsändas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

69

§ 56.

Solidarisk bolagsman, som ej vill under förlängd oktroj i bolaget
qvarstå, ege, derest han sist aderton månader före oktrojtidens utgång
sådant för styrelsen anmält, att, efter det den löpande oktrojen tilländagått,
ur bolaget utträda samt att af bolagets tillgångar utbekomma hvad
på honom belöper.

VI Kap.

Särskilda bestämmelser.

§ 57.

Enskildes förhållanden till bankbolag må ej för allmänheten yppas.

§ 58.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas, när
bankbolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse om
dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

§ 59.

Vid fordringars utsökande njute bankbolag samma rätt till handräckning,
som för riksbanken är beviljad. »

§ 60.

Bolagsordning för bankbolag skall innefatta närmare bestämmelser
angående:

a) grundfondens belopp;

b) huruvida kommanditlottegare inrymmas i bolaget samt, derest
det medgifves, vilkoren derför och den andel i årliga vinsten, som
skall dem tillkomma;

c) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reservfonden
öfverföras;

d) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;

e) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt
tiden för deras befattningar;

70

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande
af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

h) antalet revisorer och tiden för revisionen;

i) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktrojtidens
utgång sig upplösa, samt

k) sättet för vinnande af ändring i bolagsordningen.

Öfvergångsstadganden.

§ 61.

Varder enligt denna förordning sedelutgifningsrätt medgifven bankbolag,
som enligt äldre lag egt rätt att utgifva egna banksedlar, skola
följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

l:o) Innan bankbolaget börjar sin rörelse på grund af oktroj, meddelad
enligt denna förordning, skall bolaget, medelst styrkt utdrag ur
bankens böcker, inför Konungens befallningshafvande visa, att sedlar,
utgifna under bolagets föregående oktrojer, icke äro utelöpande till
högre belopp än bolaget, enligt hvad i denna förordning stadgas, är
berättigadt utgifva, samt att, i öfverensstämmelse med föreskrifterna i
denna förordning, pant för bolagets sedlar blifvit i allmänt förvar satt''
eller bolaget vid hufvudkontoret eger guld till erforderligt belopp.

2:o) Innehafvare af sedel, utgifven under någon af bolagets föregående
oktrojer, skall ega lika rätt till betalning ur bankens tillgångar,
som innehafvare af sedel, utgifven under oktroj enligt denna förordning.

3:o) Under föregående oktrojer af bolaget utgifna sedlar, bvilka icke
blifvit infriade, skola inräknas i beloppet af bolagets utelöpande sedlar.

4: o) Sedel, som af bolaget i allmänna rörelsen utgifves, skall
tydligt skilja sig från bolagets sedlar under föregående oktrojer.

5:o) Först sedan två år förflutit från det denna förordning trädt i
kraft, skola de af bankbolaget såsom pant för sedlar satta obligationer
ovilkorligen utgöras af de slag, som omförmälas i § 26. Före nämnda
tid ege bolaget att för sådant ändamål betjena sig jemväl af andra
slag af lätt säljbara, räntebärande obligationer, derest de blifvit af Konungens
befallningshafvande såsom pant för sedlarne godkända.

Denna förordning träder i kraft den . . .

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

71

i

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den G mars

1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikesärendena
Grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding, ''

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Finansdepartementet Hans Excellens Herr Statsministern
anmälde ånyo de i statsrådsprotokollet för den 2 nästlidne februari omförmälda
förslag till förordningar angående bankaktiebolag och angående
enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar, samt tillkännagaf,
att Högsta Domstolens yttrande numera vore afgifvet i anledning af de i
samma protokoll berörda lagförslag, hvilka ansetts böra behandlas i den för
stiftande af civillag stadgade ordning.

Herr Statsministern anförde härefter:

»Snart sagdt hvarje gång fråga uppstått om förändrad lagstiftning för
de enskilda bankerna här i riket, hafva olika meningar yppats i afseende
å den formela anordningen af denna lagstiftning och dess hänförande under
allmänna civillagen eller annan lagstiftningsform. Så har ock nu inträffat.

72

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Bankkomiténs förslag gick i detta afseende derpå ut, att alla för bankbolag
erforderliga föreskrifter skulle sammanföras i en enda författning,
som borde erhålla civillags natur. Skälen hvarför, vid uppgörande af de
inom Finans- och Justitiedepartementen utarbetade förslagen, en motsatt
åsigt gjort sig gällande, i ty att de till banklagstiftningen hörande olika
ämnen blifvit, i öfverensstämmelse med hvad hittills under längre tid iakttagits,
åtskilda och inrymda i två olika grupper af författningsförslag, af
hvilka båda ansetts beroende af Konungs och Riksdags gemensamma beslut,
men endast ena gruppen hänförts under allmänna civillagen, äro redan anförda
till statsrådsprotokollet den 2 sistlidne februari, då frågan senast
förevar.

Emot den i förslagen gjorda indelning och gruppering af ämnena för
den nya banklagstiftningen hafva nu Högsta Domstolens flesta ledamöter
hufvudsakligen anmärkt, att enär åtskilligt af hvad som föreslagits i de
civila lagförslagen, företrädesvis den deri förekommande bestämmelse om
upphörandet af den hittills för delegare i enskild sedelutgifvande bank gällande
personliga ansvarighet, hade sin grund och sina förutsättningar i
hvad som stadgades i de öfriga, såsom administrativa betecknade författningsförslagen
och följaktligen ej kunde till sin rätta betydelse och sina
möjliga verkningar uppfattas och bedömas utan ständig hänsyn till de sistnämnda
förslagens innehåll, detta förhållande utvisade, att det civila lagförslaget
i och för sig icke vore fullständigt utan borde kompletteras medelst
införande deri af åtskilliga, nu i de administrativa förslagen inrymda
bestämmelser.

I afseende å denna anmärkning torde få erinras, att lagstiftningen för
de enskilda bankerna, enligt 6 § i 1830 års lag för Rikets ständers bank,
är i sin helhet beroende af Konungens och Riksdagens gemensamma beslut,
samt att följaktligen enda skilnaden emellan, å ena sidan, de förslag,
som hänförts under civillagen, och å andra sidan de förslag, hvilka skulle
falla utom nämnda lags område, är, hvad den formela behandlingen angår,
den, att de senare icke underkastas den förberedande granskning i Högsta
Domstolen, som enligt 87 § Regeringsformen kommit de öfriga förslagen
till del. Då emellertid innehållet af de inom Finansdepartementet utarbetade
förslagen hufvudsakligen måste bedömas från nationalekonomiska
och tinansiela synpunkter, och det torde medföra hardt nära oöfvervinnerliga
svårigheter att efter teoretiska regler uppdraga en fullt tillfredsställande
gräns emellan områdena för civillag och annan lag, synes det icke vara
skäl att i fråga om lagstiftningsformen för de ämnen, hvarom de ifrågavarande
förslagen handla, frångå den praxis, som hittills under mer än ett
hälft sekel oafbrutet gjort sig gällande. Derföre torde de delar af bank -

73

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 27.

lagstiftningen, som för närvarande äro inrymda i civillagen, framgent böra
under denna lagstiftningsform bibehållas; hvaremot öfriga delarne fortfarande
lära, utan skada, kunna vara från civillagen afsöndrade. Detta är
förslagens ursprungliga ståndpunkt. Endast i så måtto torde en afvikelse
derifrån nu böra ske, att, i betraktande deraf att delegare i enskild bank
med sedelutgifningsrätt enligt förslagen skulle få den nu gällande personliga
och solidariska ansvarigheten utbytt mot en begränsad ansvarighet,
föreskriften om sedelutgifningsrättens beroende af Konungens tillåtelse och
godkännande af bankens bolagsordning bör i civillagen finnas intagen.

Hvad angår den formela behandlingen af de icke till Högsta Domstolen
remitterade förslagen torde här särskilt böra bemärkas, att dessa
förslag ingalunda, såsom åtminstone en ledamot i Högsta Domstolen synes
hafva antagit, lära kunna hänföras under den Konungen enligt 89 § Regeringsformen
tillkommande administrativa lagstiftningen, eftersom det i
sådant fall skulle bero på Konungens godtycke, huruvida Riksdagen skulle
ega beslutanderätt i förevarande ämnen eller icke.

Fyra af Högsta Domstolens ledamöter hafva förordat ett från förslagen
väsentligen afvikande system af hufvudgrunder för de enskilda sedelutgifvande
bankerna. Enligt deras åsigt borde den föreslagna anordningen af särskild
pant och ansvarighet för banksedlarne utbytas mot en sedelinnehafvarne
tillkommande generel förmånsrätt i bankens lösa egendom tillika med eu
bolagsmännen åliggande subsidiär och begränsad, lika ansvarighet för all
bankens gäld, vare sig den grundades å sedel- eller annan förbindelse; hvarjemte,
i likhet med hvad som för närvarande är stadgadt i afseende å de
s. k. grundfondshypoteken, särskilda banken tillhöriga valutor borde vara
satta i allmänt förvar utan att dock utgöra pant för något visst slag af
fordringar. De af bemälde ledamöter anförda skäl för förkastandet af de
af de många fackmän, som sutit i bankkomitén, enhälligt uppstäda, i förslagen
hufvudsakligen tillämpade hufvudgrunder torde dock icke vara af
den vigt och betydelse, som nämnde ledamöter velat tillägga desamma.
De hufvudsakligaste af berörda skäl skulle vara, dels att den föreslagna
pantsättningen i sjelfva verket vore en med grunderna för 17 kap. 3 §
handelsbalken föga öfverensstämmande juridisk fiktion, dels ock att den särskilda
ansvarigheten för sedelskulden med tv åtföljande uttaxeringsgrund
kunde antagas skola framkalla den olägenhet, att, när bankens ställningvacklade,
hufvudlottegarne, för att undgå tillämpningen af samma ansvarighet,
skulle frestas att inkasta i sedelpanten bankens säkraste tillgångar, till
förfång för bankens öfriga borgenärer, hvilka särskildt kunde blifva lidande
genom den föreskrifna brådstörtade realisationen af samma pant. Men
enär den för sedlarne afsedda panten enligt förslagen skulle afskiljas från

Bill. till Piksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 16 Häft. 10

74

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

bankens öfriga egendom, undantagas från bankdelegarnes disposition och
sättas under vård af offentliga tjensteman för att derunder förblifva, intilldess
bankens sedlar blefve inlösta eller, i händelse af bankens obestånd,
panten för sedelinnehafvarnes räkning realiserades under offentlig kontroll,
synes det icke kunna med fog förnekas, att den föreslagna pantsättningen
varder fullt verksam och tillika eger de väsentligaste och mest utmärkande
kännetecknen för begreppet handfången pant, sådant detta begrepp utvecklats
särskildt genom förklaringen den 24 maj 1872. Hvad beträffar det
andra af de båda åberopade hufvudskälen, vill jag erinra, att de uppgjorda
förslagen ingalunda öfverlemna åt bankdelegarnes egen makt och godtycke
att öka sedelpanten utöfver det en gång faststälda beloppet; att beskaffenheten
af de valutor, som få antagas såsom pant, är noggrant bestämd och
sådan, att till betäckande af det belopp, hvarför panten är afsedd, dertill
hörande valutor kunna med säkerhet antagas förslå; samt att den förenkling
af förfarandet i sedelutgifvande banks konkurs, hvilken medelst stadgande
af en tyst, generel förmånsrätt för sedlarne obestridligen skulle vinnas,
måste anses mer än uppvägas af den för dessa bankers kredit i öfrigt
menliga uppfattning, som skulle göra sig gällande, derest andra bankens
fordringsegare visste, att sedlarne skulle i bankens alla tillgångar ega
förmånsrätt. Dock medgifver jag, att, när jag, för att ej i det allmänna
föreställningssättet störa våra enskilda bankers kredit, icke vågar tillstyrka
eu generel förmånsrätt för deras sedlar, man med ett visst fog kan anmärka
mot den sedelutgifning, jag föreslagit att inrymma bankerna till
viss del af deras inneliggande guldkassa, att denna sedelutgifning, för hvilken
någon särskild pant ej är stäld, icke är på ett betryggande sätt fonderad
och att, när vid en banks obestånd den solidariska ansvarigheten skulle
göras gällande för liqviden af de sedlar, som öfversköte sedelpantens belopp,
detta i vissa fall kunde leda till förfång för delegarne, då nemligen vid
den slutliga utredningen af bankens alla tillgångar sig visade, att delegarnes
ansvarighet ej behöffc tagas i anspråk åtminstone i. den utsträckning som
skett, i andra fall åtel’, der bankens utredning visade en större brist, skulle
verka till men för bankens öfriga fordringsegare, hvilka då val hade att.
påräkna delegarnes tillskott på grund af deras ansvarighet, men sannolikt
skulle finna värdet af denna ansvarighet betydligt förminskadt derigenom,
att dessa delegare förut varit underkastade uttaxering för sedelskuldens betäckande.
I följd häraf har jag sett mig föranlåten ändra förslaget derhän,
att den del af guldkassan, hvarå sedelutgifning får ske, jemväl skall vara
satt i allmänt förvar, och har jag gjort mig underrättad, att några mera
afsevärda olägenheter deraf ej för bankerna uppstå. Sedelutgifningen på
guld åsyftar, såsom jag redan erinrat, endast att utgöra den marginal, som

75

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

banken måste ega för sin sedelutgifningsrätt, för att kunna i sin helhet
begagna den sedelutgifning, som tillkommer banken på grund af värdepapper;
och vid de tider af året, då hela denna sedelutgifning behöfver anlitas,
skulle banken då endast hafva att i allmänt förvar nedsätta en del af sin
guldkassa. Enligt det sålunda ändrade förslaget blifver den enskilda banksedeln
fonderad på det fullkomligt betryggande sätt Bankkomitén tillstyrkt.
För hvarje sedel är då stäld full säkerhet i guld eller valutor af oomtvistligt
värde, och delegarnes särskilda ansvarighet för sedlarne behöfver då
tagas i anspråk endast för det fall, att vid bankens inträffade obestånd det
visar sig, att banken öfverskridit den lagliga sedelutgifningens gräns. Liksom
enligt det förut anmälda förslaget är dock sedelutgifningen på guld
begränsad till två tredjedelar af bankens vid hufvudkontoret befintliga förråd
af denna metall, men denna bestämmelse har numera blifvit uttryckt på
det sätt, att banken för att begagna eu dylik sedelutgifning måste utöfver
det i allmänt förvar satta guldet hafva i sin kassa vid hufvudkontoret
inneliggande guld till ett värde af minst femtio procent af det guld, hvilket
blifvit stäldt såsom pant.

Vidare är i förslaget benämningen solidarisk delegare utbytt mot ordet
hufvudlottegare.,

Såsom vid senaste föredragning af ärendet erinrades, anser äfven jag
det vara mindre bankmessigt, att banker, vare sig sedelutgifvande eller
icke, utfärda i eget namn obligationer, men då jag i lagen för bankaktiebolag
föreslog bibehållande af en eventuel rätt för dem i sådant afseende,
skedde det under uttryckligt åberopande af det förhållande, att en dylik
bank redan existerade, som hade denna rätt sig medgifven för en obegränsad
framtid. Då jag emellertid kan medgifva, att detta enstaka förhållande
ej bör gifva anledning till en lagbestämmelse, som i och för sig
anses olämplig, har jag i förslagen intagit uttryckligt förbud mot utfärdande
af tryckta eller graverade obligationer, ett förbud, som naturligtvis ej får
någon tillämpning å den af mig nyss åsyftade banken.

Med iakttagande af de ändringar jag nu omförmält äro de förut af
mig anmälda förslagen omarbetade; och vågar jag hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t behagade i Nådig proposion framlägga de sålunda omarbetade
förslagen till godkännande jemväl af Riksdagen.»

Sedan Herr Statsministern härefter uppläst ett af
honom på förhand uppsatt förslag till en sådan proposition,
dervid voro fogade förslagen till de nya förordningarne
angående bankaktiebolag och angående enskilda
banker med rätt att utgifva egna banksedlar, behagade

76

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkande af Statsrådets
öfriga ledamöter, i Nåder gilla hvad Herr Statsministern
hemstält och föreslagit samt förordna, att Nådig proposition
skulle till Riksdagen aflåtas i enlighet med det nu
upplästa och vid detta protokoll fogade förslag.

Ex protocollo:

Hans Wachtmeister.

Stockholm 1886. Kong!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.