Kongl. Majt.s Nåd, Proposition N:o 22.
1
N:o 22.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 Febr. 188ti, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående statsverkets
öfvertagande af den rotehållare åliggande skyldighet
att bygga och underhålla kompanitrossbodar
samt fortskaffa trossen till och från mötesplatserna;
Gifven Stockholms slott den 29 Januari 1886.
I underdånig skrifvelse den 20 Maj 1885 liar Riksdagen anhållit, att
Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida rotehållarne må kunna
befrias från skyldigheten att bygga och underhålla trossbodar samt fortskaffa
trossen till och från mötesplatserna.
Med anledning häraf och under åberopande af bilagda utdrag af
statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl.
Maj:t härmed föreslå Riksdagen,
att, för den händelse anslaget under riksstatens fjerde hufvudtitel till
»byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. m.» bestämmes till det af
Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års Riksdag föreslagna
belopp, den rotehållare åliggande skyldighet att hygga och underhålla
kompanitrossbodar samt fortskaffa trossen till och från mötesplatserna
må från och med år 1887 af statsverket öfvertagas, under vilkor att statsverket
erhåller den rätt till redan befintliga kompanitrossbodar, som må
vederbörande rotehållare tillkomma.
Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Scmil, 7 Afd, 13 Höft,
1
2
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Ut
skott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl
nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Axel Ryding.
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj: t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 29 Januari 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden Loven,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet Statsrådet Byding föredrog Riksdagens
underdåniga skrifvelse den 20 Maj 1885, innefattande hemställan,
att Kong]. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida rotehållarne
må kunna befrias från skyldigheten att bygga och underhålla kompanitrossbodar
samt att fortskaffa trossen till och från mötesplatserna.
Departementschefen yttrade härefter:
»Det torde tillåtas mig att till en början i korthet redogöra för nu
gällande bestämmelser rörande rotehållarnes ifrågavarande skyldigheter.
Angående rotehattares
befrielse
från skyldighet
att bygga
och underhålla
trossbodar
samt fortskaffa
trossen
till och från
mötesplatseima
I
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Beträffande trossbodarne gäller, jemlikt Kongl. trefven den 23 Februari
1770, den 18 December 1775 och den 31 Augusti 1779, att vid
de indelta infanteriregementena bör, till förvarande af tross- och utredningspersedlarne,
en trossbod finnas vid hvarje kompani, hvilken uppföres å
kompanichefsbostället, på det att kompanichefen må kunna deröfver hafva
tillsyn. Rotehållarne inom kompaniet hafva att leverera virke och alla
materialier till dessa trossbodars uppförande och till reparationer, men soldaterne
skola förrätta det erforderliga arbetet.
Från omförmälda skyldigheter äro likväl frikallade dels, jemlikt Kongl.
brefvet den 6 April 1813, rotehållarne vid senare tillkomna tre kompanier
af Nerikes regemente och tre kompanier af Yermlands regemente, i följd
hvaraf de för dessa kompanier erforderliga trossbodar uppföras och underhållas
af kronan; dels, jemlikt Kongl. brefvet den 21 Oktober 1817, angående
grunderna för den ordinarie roteringen i Skåne, rotehållarne vid
norra och södra skånska infanteriregementena, samt dels, jemlikt Kongl.
brefvet den 16 Mars 1778, soldaterna vid Vesterbottens regemente (numera
Norr- och Vesterbottens fältjägarecorpser) i anseende till de mindre
förmåner, soldaterne vid detta regemente åtnjöto i jemförelse med deras
vederlikar vid andra regementen, hvarföre rotehållarne vid de af sagda regemente
bildade corpserna hafva att ensamme ansvara för trossbodarnes byggande
och underhållande, hvilket för öfrigt kunnat anses så mycket mera
billigt, som genom Kongl. brefvet den 11 Juli 1815, med afseende å Vesterbottens
regementes vidsträckta stånd och rotarnes spridda läge, tillåtits att
soldatmunderingarne, i stället för att förvaras på rotarne uti dertill inrättade
rotekistor, få intagas i kompaniernas munderings- och trossbodar samt
der under befälets tillsyn och ansvar vårdas.
Beträffande trossens fortskaffning är genom Kongl. resolutionen på
allmogens besvär den 25 Maj 1720 samt Kongl. blefven den 23 Mars
1786, den 27 Oktober 1812, den 20 Juli 1813 och den 1 Mars samt
den4 17 Maj 1814 stadgadt, att det åligger rotehållarne att till och från
regementsmöten och mönstringar fortskaffa de indelta infanteriregementenas
tross.
Arméförvaltningen å intendentsdepartementet, som i anledning af Riksdagens
framställning erhållit nådig befallning att inkomma med underdånigt
utlåtande i förevarande ämne, har för vinnande af de ytterligare upplysningar,
som, med fäst afseende å de vid hvarje särskild!; regemente eller
corps förekommande förhållanden, kunde bidraga till ärendets närmare ut
-
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
redning, infordrat yttranden från chefsembetena vid samtlige rotehållsregementen
och corpser, af Indika yttranden hufvudsakligen inhemta»,
a) beträffande trossbodarne:
att kompanitrossbodar förefinnas vid alla rotehållsregementen och corpser
utom norra och södra skånska infanteriregementena, för Indika i stället
blifvit på Kronans bekostnad uppförda förrådshus å mötesplatserne;
att vid öfrige rotehållsregementen och corpser kompanitrossbodarnes
byggande och underhållande ombesörjes af rotehållarne, med biträde af soldaterne,
utom vid Norr- och Vesterbottens fältjägarecorpser, der soldaterne,
såsom ofvan anförts, äro från detta besvär befriade; och fullgöres vid flertalet
regementen rotehållarnes skyldighet att dervid tillsläppa och framföra
erforderligt virke m. m. genom anlitande af kronobetjeningen, som derefter
af rotehållarne uttager den på hvar och en af dem belöpande ersättningen
derför;
att trossbodarnes underhållande på detta sätt, ehuru kostnaden i allmänhet
uppgår till föga betydligt belopp för hvarje särskild rotehållare,
likväl mångenstädes medför betydliga olägenheter och omvägar samt deraf
härrörande obehag och tidsutdrägt;
att omkostnaderna för materialierna till nybyggnad af hvarje trossbod,
enligt lemnade uppgifter, kunde anses uppgå till omkring 1,100 kronor,
samt för materialier till det årliga underhållet af hvarje trossbod till omkring
15 kronor;
. att vid lasta lifgrenadierregementet trossbodarne numera ej användas
och att vid Kronobergs regemente endast två af regementets åtta trossbodar
för närvarande begagnas till inrymmande af am munition svagnar med tillbehör;
att i öfrigt kompanitrossbodarne hufvudsakligen användas till förvaring
af kompaniernas äldre arkivhandlingar, reservpersedlar, volontärers gevärs-,
remtygs- och utredningspersedlar, underofficerares och spels remtygs- och utredningspersedlar
samt persedlar af alla slag för tillfälligt vakanta nummer
in, m. äfvensom trossfordon med tillbehör, der utrymme i förrådshusen eller
andra lokaler å regementenas mötesplatser saknas för dessa fordons inrymmande,
för hvilket ändamål flerestädes begagnas de till mötesplatserna närmast
belägna kompanitrossbodarne; men
att i Norr- och Vesterbotten, der rotehållarne befriats från att hålla
rotekistor, i kompanitrossbodarne jemväl förvaras manskapets lif- och släpmunderingspersedlar
samt jemväl kapotter och utredningspersedlar,
6
Kong/. Majts Nåd. Proposition N:o 22.
b) beträffande trossens fortskaffning:
att rotehållare vid följande regementen ej behöfva taga någon befattning
dermed, nemligen vid norra och södra skånska infanteriregementena,
emedan, såsom här förut omförmälts, kompanitrossbodar der ej finnas; vid
l:sta lifgrenadier regementet, emedan, såsom jemväl här förut omförmälts,
detta regementes kompanitrossbodar numera ej begagnas; vid Skaraborgs,
Kronobergs, Vestgöta-Dals och Kalmar regementen, emedan antingen inga
trosspersedlar förvaras i dessa regementens kompanitrossbodar eller ock jernvägstransport
anlitas vid persedlarnes fortskaffande; samt vid Jemtlands hästoch
fältjägarecorpser, emedan Jemtlands fältjägareregemente, hvaraf sagde
corpser äro bildade, tillförene varit till dragoners underhåll indeladt och
rotehållarne af sådan anledning varit af ålder befriade från här i fråga varande
skyldighet; samt
att, der rotehållarne ännu måste ombesörja trossens transport till och
från mötesplatserna, detta verkställes antingen på det sätt, att rotehållarne
sjelfve i tur och ordning lemna häst för ändamålet, eller ock på det sätt,
att kronoskjuts anlitas, emot ersättning af rotehållarne, vare sig direkte,
eller, såsom inom Upsala län, indirekte genom kostnadernas gäldande ifrån
en utaf rotehållarne bildad kassa. De härmed förenade besvär eller utgifter
för rotehållarne äro i allmänhet högst obetydliga och föga betungande, men
kostnaderna derför uppgår dock, exempelvis vid Jönköpings regemente, till
38 kronor per kompani.
Beträffande kompanitrossbodarnes behöflighet eller obehöflighet anser
arméförvaltningen af den sålunda vunna utredning framgå, att dessa trossbodar
flerestädes icke kunna undvaras, särdeles vid regementen eller corpser
med vidsträckt förläggningsområde och obeqväma kommunikationer. Ett
annat hinder för kompanitrossbodarnes borttagande förefinnes visserligen äfven
deruti, att derstädes vanligen förvaras de persedlar, som tillhöra tillfälligt
vakanta nummer. Detta hinder syntes dock arméförvaltningen kunna
undanrödjas genom vederbörande rotehållares åläggande att, der trossbod
icke inom ett kompani korame att finnas, hos sig förvara dessa persedlar
under vakanstiden.
Skulle derför Eders lvongl. Maj:t finna rotehållarne böra allmänt befrias
från de med kompanitrossbodarnes byggande och underhållande förbundna
ovissa besvär, hvilket äfven syntes vara i praktiskt hänseende önskvärd^
ansåge arméförvaltningen detta ej skäligen kunna ske, med mindre
än att de befintliga kompanitrossbodarne utan all mellangift blefve med
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
full eganclerätt öfverlemnade till statsverket, samt att erforderliga medel anvisas
af Riksdagen för deras framtida underhållande eller ersättande med utvidgade
förrådslokaler å mötesplatserna, der sådant befinnes möjligt eller
lämpligt och i den mån tillgångar dertill kunna beredas, dervid bland tillgångarne
borde inräknas hvad umbärliga kompanitrossbodars försäljning efterhand
möjligen kunde inbringa. Visserligen hade Riksdagen i sin nnderdåniga
skrifvelse förmält, att det i nu gällande riksstat uppförda förslagsanslaget
å 50,000 kronor till underhåll af sängkläder m. m. å mötesplatserna
blifvit med ett till 100,000 kronor förhöjdt belopp såsom reservationsanslag
i riksstaten för år 1886 upptaget till bestridande af kostnaderna för
ej mindre underhållet af samtlige byggnader jemte förekommande nybyggnader
å mötesplatserna för indelta arméns, Vermlands fältjägarecorps’ och
beväringsmanskapets behof samt för kompanitrossbodarnes underhåll, än
äfven för underhållet af sängkläder m. m. å mötesplatserna; men i afseende
härå har arméförvaltningen ansett sig böra erinra, hurusom det af Eders
Kongl. Maj:t, jemlikt nådig proposition såväl till 1884 som till 1885 års
Riksdag för omförmälda ändamål äskade statsanslag utgjorde 165,000 kronor,
hvilket belopp arméförvaltningen beräknat endast för de af Kronan bekostade
och underhållna byggnaderna å arméns mötesplatser jemte derstädes
erforderliga sängkläder m. m., ehuru Eders Kongl. Maj:t enligt statsverkspropositionen
till 1885 års riksdag, i anseende till de synnerligen stora
praktiska svårigheter, som möta vid kompanitrossbodarnes underhåll genom
rotehållarne, ifrågasatt att af nämnda summa jemväl skulle bestridas utgifterna
för dessa trossbodars underhåll.
Vid sådant förhållande funne arméförvaltningen kronans öfvertagande
af detta bestyr icke böra i frågakomma, så vida icke det utaf Riksdagen
till byggnader och sängkläder å mötesplatserna m. m. anvisade statsanslaget
å 100,000 kronor förhöjdes till det af Eders Kongl. Maj:t såsom erforderligt
ansedda beloppet af 165,000 kronor.
Särskild! har arméförvaltningen påpekat, hurusom underhållet af de nu
befintlige 128 utaf vederbörande rotehållare bekostade kompanitrossbodarne
torde blifva ej obetydligt kostsammare för kronan än för rotehållarne, alldenstund
soldaters anlitande för biträde vid nyb3rggnad eller reparation, —
ett åliggande, som tillkommit i äldre tider, då den indelta soldatens tjenstgöring
i allmänhet var vida mera begränsad än nu, och hvarmed påtagligen
åsyftades att bereda minskning i rotehållarnes besvär och kostnader, — ej
syntes å kronans sida kunna eller böra ifrågasättas. Antagligen blefve
kronans utgift för bodarne omkring 3 å 4,000 kronor årligen.
S Konf/1. M(ij:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Vidkommande rotehållarnes skyldighet att fortskaffa trossen till och
från mötesplatserna, så hade tillämpningen af denna skyldighet, enligt hvad
arméförvaltningen vidare anför, redan mångenstädes faktiskt upphört, dels i
följd af trosspersedlarnes inrymmande i förrådslokalerna å mötesplatserna,
dels ock i följd af de flerestädes underlättade kommunikationerna, som gjort
det obehöfligt att taga denna rotehållarnes skyldighet i anspråk. De nya
utgifter, Indika, i händelse rotehållarne komme att från samma skyldighet
fullständigt befrias, tillskyndades statsanslaget till indelta arméns och Vermlands
fältjägarecorps’ vapenöfningar, antagligen 2 å 3,000 kronor om året,
anser arméförvaltningen derför ej vara af den betydenhet, att synnerligt
afseende bör dervid fästas, särdeles som utgifterna för trossens fortskaffning
till och från mötena inom flere med goda kommunikationer gynnade förläggningsområden
antagas kunna ytterligare nedbringas genom samtlige eller
åtminstone flertalet trosspersedlars sammanförande vid flere regementen till
de mötesplatserna närmast belägna kompanitrossbodarne, på sätt äfven vid
ett och annat regemente redan skett eller ifrågasatts.
På grund af denna utredning har ann éf ör valtn in gen ansett att, under
vilkor att de nuvarande af rotehållarne vid indelta armén bekostade och
underhållna kompanitrossbodarne varda till kronans disposition öfverlemnade,
och att Riksdagen för desammas underhåll eller utbytande emot utvidgade
förrådslokaler å mötesplatser, der sådant påkallas eller lämpligen
kan ske, anvisar erforderliga medel under statsanslaget till byggnader och
sängkläder å mötesplatserna m. m., vederbörande rotehållare borde blifva
befriade ifrån den dem nu åliggande skyldighet att bygga och underhålla
kompanitrossbodar samt att fortskaffa trossen till och från mötesplatserna;
och borde i sådant fall de framtida kostnaderna för trossens fortskaffning,
så vidt de hittils drabbat rotehållarne, bestridas af anslaget till indelta arméns
och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar».
Departementschefen anmälde i sammanhang härmed, att efter det Kongl.
Maj:ts vederbörande befallningshafvande undfått nådig befallning att inhemta
rotehållarnes yttranden, huruvida desse, för den händelse den ifrågasatta
befrielsen från skyldighet att bygga och underhålla trossbodar blefve dem
beredd, ville medgifva att statsverket erhåller den rätt till redan befintliga
kompanitrossbodar, som må rotehållarne tillkomma, de sålunda infordrade
yttranden numera inkommit, och blefvo samma yttranden härpå föredragna,
hvarefter Departementschefen vidare anförde:
»Af de nu föredragna yttranden framgår, att berörda till rotehållaren
framstälda spörsmål i regeln blifvit af vederbörande jakande besvaradt, och
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
att från denna regel förekomma endast några högst få undantag. Sålunda
har nekande svar afgifvits af målsmän för 1 rote inom Skaraborgs och 11
inom Östergötlands län, hvarjemte inom Norrbottens län ombudet för rotehållarne
i Piteå socken förklarat att desse icke önskade, det skyldigheten att
bygga och underhålla trossbod för Piteå kompani af statsverket öfvertages.
Vidare förekommer att rotehållarne inom Sofia Magdalena och Venjans
socken i Kopparbergs län ifrågasatt, att för senast verkstälda reparationer å
trossboden erhålla ersättning till belopp af 53 kronor, samt att rotehållarne
inom Öfver Luleå socken vid lemnande af jakande svar tillkännagifvit, att
detta skedde under förutsättning att icke någon sådan förflyttning af trossboden
egde rum, hvarigenom rotehållarne kunde blifva besvärade med längre
skjutsar än som för närvarande af dem utgjordes.
Derest jemväl skyldigheten att fortskaffa trossen till och från mötesplatserna
öfvertoges af statsverket, torde sistnämda vilkor komma att sakna
all betydelse, och lärer den omständighet, att af det stora antalet rotehållare
ett ringa fåtal af en eller annan anledning icke velat biträda den
i afseende å trossbodarne ifrågasatta förändringen, icke skäligen få hindra
förändringens genomförande i allmänhet, derest den i verkligheten är ändamålsenlig.
Sedan vid föredragningen år 1885 af frågan om statsregleringen för
innevarande år uttalade jag i detta ämne min åsigt, i det jag, med framhållande
af de synnerligen stora praktiska svårigheter, som möta vid kompanitrossbodarnes
underhållande genom rotehållarne, fann mig böra ifrågasätta,
att utgifterna för nämnda trossbodar finge af Kronan bestridas från
anslaget under fjerde hufvudtiteln till »byggnader och sängkläder på mötesplatserna
m. in.» dock endast under förutsättning att anslaget bestämdes
till det belopp af 165,000 kronor, hvartill samtliga utgifter från anslaget
beräknades uppgå. Då emellertid detta anslag för närvarande är i riksstaten
uppfördt till endast 100,000 kronor, anser jag statsverkets öfvertagande af
kompanitrossbodarne icke kunna ega rum i annat fall, än att Eders Kongl.
Maj:ts i statsverkspropositionen till innevarande Piksdag framstälda förslag
om anslagets höjande till det erforderliga beloppet af 165,000 kronor vinner
Riksdagens bifall. Såsom vilkor för rotehållarnes befrielse från skyldigheten
att bygga och underhålla trossbodarne torde för öfrigt böra stadgas,
att statsverket erhåller den rätt till redan befintliga trossbodar, som må
vederbörande rotehållare tillkomma.
■Förslaget om rotehållarnes befriande i sammanhang härmed jemväl
från skyldigheten att fortskaffa trossen till och från mötesplatserna anser
Bill. till Rilcsd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 13 IPift. 2
10
Kongl. Majds Nåd. Proposition No 22.
jag mig, på grund af de skäl, arméförvaltningen i fråga derom anfört, höra
tillstyrka; ocli får jag alltså hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen:
att, för den händelse anslaget under riksstatens fjerde hufvudtitel till
»byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. m.» bestämmes till det af
Eders Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
föreslagna belopp, den rotehållare åliggande skyldighet att bygga och
underhålla kompanitrossbodar samt fortskaffa trossen till och från mötesplatserna
må från och med år 1887 af statsverket öfvertagas, under vilkor
att statsverket erhåller den rätt till redan befintliga kompanitrossbodar, som
må vederbörande rotehållare tillkomma».
Sedan förslag till proposition i ämnet tillika blifvit af Departementschefen
föredraget, förklarade Statsrådets öfrige ledamöter, att de till alla
delar instämde uti hvad Departementschefen yttrat och hemstält.
Hans Maj:t Konungen behagade härefter i nåder
gilla och bifalla hvad sålunda af Statsrådets samtlige ledamöter
blifvit tillstyrkt, äfvensom förordna, att till Riksdagen
skulle aflåtas proposition i öfverensstämmelse med
det nu föredragna förslaget, sådant det finnes detta
protokoll bilagdt.
Ex protocollo
J. L. Leyonmarck.
STOCKHOLM, O LUNTA NOTS BOKTBYCKEBI-AKTIEEOLAG, 1886.