Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 52.

1

N:0 52.

Ånk. till Riksd. Kansli den 21 April 1886, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om nedsättning af
annuiteterna å de till vissa enskilda jernväg saktiebolag
Urnnade låneunderstöd af statsmedel.

(R. A.)

Uti väckta ock till Stats-Utskottet remitterade motioner kafva
inom Första Kammaren Herr R. Törnebladh, med kvilken Herrar H. P. W.
Galen, A. de Maré, Carl v. Baumgarten, Fr. Richter, A. G.-son-Bennich,
J. Mankell, triherre L. de Geer, W. Lindahl ock Victor Ekenman instämt
(motion N:o 39), ock inom Andra Kammaren Herr A. J. Lyth,
med kvilken Herrar Lars Börjesson, Grefve Eric Sparre, F. G. Janson,
Aug. Bokström, ,/. P. Nilsson, O. IF. Redelius, P. Larsson, And. Lust.
Björkman, Ö. J. Petersson, Johan Fr. Carlsson, A. G. Jönsson, A. A/.
Lundberg, C. A. Sunden, C. F. Tolf J. August Sjö ock i?. Lindgren instämt
(motion N:o 160), andragit, kurusom för de lån, som på grund
af 1871 ock 1876 års riksdagsbeslut beviljats åt enskilda jern vägsbolag,
ränta skulle utgå efter 5 procent för året. Denna räntefot hade,
enligt motionärernes åsigt, utan tvifvel bestämts med afseende derå, att
staten icke skulle för sina försträckningar behöfva vidkännas någon
förlust, hvilket kunde hafva blifvit händelsen, om räntan då kade satts
lägre än till 5 procent. Sedan den tiden hade likväl räntefoten för
statens egna upplåningar varit i stadigt nedgående. För jernvägslånen
ur 1881 års anslag hade också räntan bestämts till 4^'' procent, ock
de äldre enskilda jernvägarne erlade ännu lägre ränta, nemligen 4, 3
och till och med 2 proc., hvilket dock berodde på andra omständigheter.

Bih. till lliksd. Prot. 1886. 1 Smil. 1 Afd. 3.2 Haft. I

o

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

Vid 1883 års riksdag hade motioner väckts derom, att räntan å
lånen ur 1871 och 187C års anslag måtte nedsättas från 5 procent till
4 i procent och hela annuiteten från 6 procent till 5 procent. I följd
häraf hade också annuiteten nedsatts till oi procent -— hvilket med
beräkning af 5 procent ränta i längden vore att betrakta som en
fördel för staten — men räntan hade bibehållits vid det förra beloppet,
tydligtvis på den grund, att enligt uträkning af sakkunnig person den
effektiva medelräntan å statens lån efter konvertering af 1868 års lån
skulle utgöra 4,6462 procent. För närvarande, eller rättare sagdt, om
nu blifvande inverkan af de sist vidtagna lånekonverteringarna, särskildt
den, som uppgjorts med ränta å 3i procent, hvars vilkor dock vid
tiden för motionernas afgifvande ännu ej vore offentliggjorda, toges i
beräkning, kunde efter all sannolikhet den verkliga medelräntan å
statens lån antagas vara vida lägre, än 1883 varit fallet. Och om
äfven den effektiva räntan å jernvägsbolagens lån ur 1876 års anslag,
såsom af utredningen i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48 vid 1883 års
riksdag framginge, på grund af anståndet med erläggande af ränta
för de tre första åren, ej kunde beräknas högre än 4,2 3 procent —•
hvarvid dock borde märkas, att efter liknande beräkningsgrund för
1881 års lån räntan torde ställa sig ännu lägre •— så vore nu mera
ej någon förlust för staten att befara, utan all kostnad kunde betäckas
med en. ränta af 4-i procent. Att åter staten för sina försträckningar
till enskilda jernvägar ej borde bereda sig någon vinst, torde så mycket
mera få anses gifvet, som en dylik åsigt redan blifvit uttalad af Fullmäktige
i Riksgäldskontoret i deras år 1883 afgifrxa yttrande i ämnet.

På grund hufvudsakligen af hvad sålunda blifvit anfördt, och då
det måste anses i hög grad billigt, att räntan för lånen ur 1871 och
1876 års anslag ej fortfarande vore högre än dels omtanken om statens
fördel, dels afseende å en välbehöflig lättnad för jernvägsbolagen medgåfve,
hafva ofvannämnda motionärer föreslagit, att å de till jernvägarne
Vislanda—Bolmen, Hultsfred—Vestervik, Vestervik—Åtvidaberg-—Bersbo,
Visby—Hemse, Varberg—Borås, Krylbo—Borlänge, Karlskrona—Vexiö,
Krylbo—Norberg, Upsala—Margretehill och Ludvika—
Kihl lemnade låneunderstöd af statsmedel måtte från och med 1887
beräknas en annuitet af 5 procent, af hvilken annuitet först skulle
godtgöras 4£ procent ränta å oguldna kapitalbeloppet och återstoden
utgöra amortering.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

Vid förevarande motioners behandling får Utskottet till en början
erinra, att Riksdagen, beträffande ränta och amortering å låneunderstöd
till enskilda jernvägar, för nedannämnda lånefonder ursprungligen
meddelat följande bestämmelser, nemligen:

för lån ur 1871 års anslag:

att annuiteten skulle beräknas till sex procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,
af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fem
för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgör afbetalning derå;

att räntefrihet finge beviljas för högst tre år, dock icke utöfver
ett år från den dag, då, enligt Kongl. Majrts bestämmande, jernväg
senast skulle vara färdig och för trafik öppnad;

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter sistnämnda dag,

för lån ur 1876 års anslag:

att annuiteten skulle beräknas till sex procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,
af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter fem
för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgör afbetalning derå;

att räntefrihet ej finge beviljas, men anstånd med räntans erläggande
medgifvas för högst tre år, dock icke utöfver ett år från den
dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara
färdig och för trafik öppnad; skolande den sålunda uppskjutna liqviden
af räntan fullgöras genom en mot samma räntas belopp svarande utsträckning
af tiden för annuitetens erläggande, så att statsverket för
sin försträckning blefve till fullo godtgjordt;

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter deri dag, då,
enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara färdig
och för trafik öppnad;

och för lån ur 1881 och innevarande års anslag:

att annuiteten skulle beräknas till fem procent å ursprungliga
försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter
fyra och en half för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgör
afbetalning derå;

att räntefrihet ej finge beviljas, men anstånd med räntans erläggande
medgifvas för högst tre år, dock icke utöfver ett år från den
dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara
färdig och för trafik öppnad; skolande beloppet af den ränta, med

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

hvars erläggande anstånd sålunda medgifvits, till staten inbetalas, sedan
genom de stadgade annuitetsliqviderna ali öfrig ränta, med hvilken
anstånd icke beviljats, blifvit gulden och kapitalet godtgjordt, så att
efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande fortfores så länge,
till dess äfven beloppet af den ränta, med hvars erläggande anstånd
medgifvits, blifvit till staten inbetaldt; och

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter den dag, då
cmligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara färdig
och för trafik öppnad.

På sätt motionärerne antydt, väcktes vid 1883 års riksdag förslag
derom att ofvan angifna bestämmelser för lån ur 1871 och 1876
års anslag måtte ändras derhän, att för de från dessa anslag utbetalta
låneunderstöd af statsmedel från och med år 1884 måtte beräknas endast
4procent ränta och A procent amortering. Härom afgaf Utskottet
vid nyssnämnda riksdag utlåtande, N:o 48, till hvilket Utskottet beträffande
åtskilliga detta ärendes detaljer tillåter sig att hänvisa.

Det upplystes härvid, att, då i betraktande toges värdet af den
räntefrihet, som förunnats lån ur 1871 års anslag, äfvensom värdet af
det anstånd med räntas erläggande, som beviljats för lån ur 1876 års
anslag, den effektiva räntan för nämnda två kategorier af lån utgjorde
respektive 4,13 och 4,2 3 procent samt att den effektiva medelräntan å
statsskulden i dess helhet, efter den då redan beslutade och inom kort
tid förestående konverteringen af 1868 års 5 procents lån, komme att
utgöra 4,64 62 procent.

Vid sådant förhållande blefvo de väckta förslagen ej bifallna i
hvad de afsågo nedsättning af den bestämda räntefoten fem procent;
hvaremot Riksdagen för ifrågavarande, ur 1871 och 1876 års anslag
utgifna lån medgaf annuitetens nedsättning till 5i- procent å ursprungliga
lånebeloppet, af hvilken annuitet först skulle godtgöras 5 procent
ränta å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra kapitalafbetalning
derå.

Af detta medgifvande begagnade sig åtta bolag, nemligen Bergslagernas,
Sundsvalls, Vestervik—Åtvidaberg—Bersbo, Hultsfred—Vesterviks,
Södra Dalarnes, Vislanda—Bolmens, Varberg—Borås och Gotlands
jernvägsaktiebolag; hvaremot de återstående tre ifrågavarande bolagen,
nemligen Krylbo—Norbergs, Upsala—Margretehills och Karlskrona—
Vexiö jernvägsaktiebolag, hvilka erhållit lån ur 1871 års fond, fortfarande
liqvidera dessa enligt de ursprungliga vilkoren, således med
en annuitet af sex procent, deraf fem procent ränta.

Stuts-Utskottets Utlåtande N:o 52.

o

Ett af ofvannämnda bolag, nemligen Sundsvalls jernvägsaktiebolag,
som försålt sin jernväg till staten, häftar nu ej längre i någon skuld
till Riksgäldskontoret. Beträffande de öfriga får Utskottet upplysa, att
ursprungliga beloppet af deras skuld till staten samt den beräknade
återstoden deraf vid innevarande års slut utgöra:

Ursprungligt

i

Kapitalåterstod

lånebelopp.

, vid 1886 års slut.

Kronor.

ö. Kronor.

Ö.

a) För län utaf de vid 1871 ars riksdag

anvisade medel:

Till Karlskrona—Vexiö jernvägsaktiebolag,

;

primitivt.......................................................

2,600,000

- 2,313,309

32 i

,, Krylbo—Norbergs dito.............................

406,000

—, 354,933

76

„ Upsala—Margretehills dito ....................

500,000

—! 444,867

17

,, Bergslagernas dito.......................................

5,000,000

- 4,801,180

36!

b) För lån utaf de vid 1876 års riksdag

anvisade medel:

\

I Till Vestervik—Åtvidaberg-—Bersbo jern-

vägsaktiebolag, primitivt...........................

1,865,000

—: 1,814,013

2 3!

,, Hultsfred—Vesterviks dito........................

1,750,000

—! 1,702,157

10

„ Vislanda— Bolmens dito .........................

785,000

— 763,539

08

,, Gotlands dito............................................

500,000

— 486,330

621

,, Södra Dalarnes dito...................................

2,375,000

-i 2,350,656

25

1 „ Varberg— Borås dito ................................

2,600,000

- 2,573,350

— 1

De nu förevarande motionerna, som i sjelfva verket innefatta ett
återupptagande af de vid 1883 års riksdag väckta förslagen i den mån
dessa ej då vuuno bifall, hafva föranledts af nu förändrade förhållanden
med statens upplåningsränta. Utskottet har öfver desamma inhemtat
Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande, som den 26 nästlidne
Mars åfgifvits. För frågans bedömande hafva Fullmäktige anskaffat
och till Utskottet öfverlemnat, bland annat, åtskilliga uträkningar af
Professor en G. Mittag-Leffler, af hvilka inhemtas,

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

att den effektiva räntan å 1880 års 4 procents lån i dess helhet numera,
sedan lånet blifvit slutsåldt och de på berörda räntas beräkning
inverkande faktorer således äro så nära som möjligt kända, finnes utgöra
4,216 procent;

att den effektiva räntan å den redan försålda delen af 1886 års
Öl procents lån, med beräkning deraf, att f procent inlösningsprovision
koname att erläggas å f-delar af samtliga lånet tillhörande obligationers
och räntekupongers belopp, utgör 3,896 procent; samt

att den effektiva medelräntan å statsskulden i dess helhet, efter
den under innevarande år till en del redan verkstälda, till en del inom
kort förestående konverteringen af 1870 och 1876 års lån, utgör 4,348.

I fråga om den verkan på tiden för de ifrågavarande lånens återbetalning
och på statens inkomster, som skulle blifva en följd af bifall
till de förevarande två motionerna, h vilka sins emellan äro af lika innehåll,
har Professoren Mittag-Leffler verkstält en uträkning, hvilken Utskottet
anser sig böra i dess helhet här meddela, så lydande:

»Om Herr Törnebladhs motion antages af Riksdagen, kommer

Karlkrona—Vexiö att hafva sitt lån slutamorteradt inom

IJpsala—Margretehill .,

Krylbo—Norberg ,,

Ludvika—Kihl „

Vestervik-Atvidaberg-Bersbo ,,
Hultsfred—Vestervik ,,

Vislanda—Holmen ,,

Visby—Hemse „

Krylbo—Borlänge ,,

A7arberg—Borås ,,

11

n

ii

ii

ii

11

ii

ii

ii

ii

11

ii

ii

ii

ii

11

n

ii

ii

ii

n

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

v

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

v

ii

ii

ii

ii

ii

37

37

36

46

48

48

48

48

51

51

år

ii

v,

ii

ii

ii

n

n

ii

n

Enligt nu gällande amorteringsplaner skulle

Karlskrona—V exiö
Upsala—Margretehill
Krylbo—N orberg
I nid vik a—Kihl

Vestervik—Åtvidaberg—Bersbo

Hultsfred—Vestervik

Vislanda—Bolmen

Visby—Hemse

Kry lb o—B orl ä nge

Varberg—Borås

slutamorter:

n

ii

n

11

11

''n

11
:n

sitt

lån

på

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

v

ii

n

ii

ii

17

ii

ii

11

ii

ii

11

ii

ii

11

ii

28

28

33

43

45

45

45

45

48

48

år

ii

ii

ii

n

n

n

ii

n

n

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 52.

7

Om Herr Törnebladhs motion antages, blifva annuiteterna för

Karlskrona—Vexiö under

■ 36

år

130,000 krön

or samt

det

; 37 året

. 85,135,61

Upsala—Margretehill

77

36

ii

25,000

11

ii

11

37

11

16,391,87

Krylbo—Norberg

35

ii

20,300

11

ii

11

36

11

2,379,69

Ludvika:—Kihl

ii

45

ii

250,000

11

v>

11

46

11

91,366,4 +

Yestervik—Åtvidaberg

—Bersbo

ii

47

V

93,250

11

11

11

48

11

29,711,80

Hultsfred—Vestervik

ii

47

11

87,500

11

11

11

48

11

.27,879,80

Vislanda—Bolmen

V

47

11

39,250

11

11

11

48

11

12,068,05

Visby—Hemse

11

47

1f

25,000

11

11

11 ''

48

11

7,963,26

Krylbo—Borlänge

J7

50

11

118,750

11

11

11

51

11

37,005,56

Varberg—Borås

11

50

11

130,000

11

11

11

51

11

40,503,63

Enligt nu gällande

amor

teringsplan<

er

betala

Karlskrona—V exiö
IJpsala—Margretehill
Krylbo—Norberg
Ludvika—Kihl

Yestervik—Åtvidaberg—Bersbo
Hultsfred—Y estervik
Vislanda—Bolmen
Visby—Hemse
Krylbo—Borlänge
Varberg—Borås

allt räknadt från innevarande års slut

under 27 år en annuitet af 156,000 kronor

11

27

V

11

11

11

30,000

77

11

32

11

11

11

77

22,330

77

11

42

11

11

11

77

275,000

77

11

44

11

11

11

77

102,575

11

11

44

11

71

>7

11

92,250

11

11

44

11

71

77

11

43,175

11

11

44

11

11

77

11

27,500

11

V

47

11

11

77

77

130,625

•’ 7

11

47

11

11

V

77

143,000

’7

Statens inkomster från jernvägslånen blifva således:

Enligt nu gällande bestämmelser

de första 27 åren 1887 1913 1,026,455
det 28 året 1914 840,455+

under det 29—32 året 1915—1918 840,455

,, det 33 året 1919 813,125+

1920—1928 818,125

1929 543,125+

1930 543,125

1931 273,625+

1932—1933 273,625

1934 ®n mindre summa

Om Herr Törneblads motion antages,

en mindre
summa

en mindre
summa

en mindre
summa

en mindre
summa

de första 35 åren 1887-

1923-

1935-

-1921 919,050
1922 901,177
-1931 898,750

1932 740,348

1933 648,750

1934 326,694

1936 248,750

1937 75,187

8

Stats-TJtshottets Utlåtande N:o 52.

Om således motionen antages, kommer staten att under åren

1887-

-1913

erhålla

en

minskning

i.

inkomster af 107,405

kronor

för

år

1915-

-1918

V

n

förhöjning

ii

11

11

78,595

ii

77

17

1920-

-1921

11

ii

ii

n

11

11

100,925

ii

77

11

1922

11

ii

71

17

11

17

83,052

ii

77

11

1923-

-1928

11

n

11

11

11

V

80,625

ii

^7

11

1930

11

ii

11

11

11

V

355,625

77

77

71

1932

n

ii

V

11

11

11

466,723

77

77

17

1933

v

71

ii

11

11

11

375,125

77

77

11

1935-

-1936

ii

n

ii

11

11

V

248,750

77

77

11

1937

ii

ii

ii

11

11

11

75,187

11

77

11

Härvid är följande att observera:

l:o. Vid de år, som blifvit utelemnade, har höjningen eller minskningen
i inkomster ej kunnat exakt beräknas, enär det ansetts öfverflödigt
att uträkna den summa, som enligt nu gällande bestämmelser
skall erläggas det sista år, amortering sker.

2:o. Jernvägarne Karlskrona—Vexiö och Upsala—Margretehill
hafva ej antagit den förändring i amorteringsplan, som af Riksdagen
beviljades år 1883. Detta har deremot skett för alla öfriga ifrågavarande
jern vägar.»

Fullmäktige i Riksgäldskontoret hafva i sitt ofvan omförmälda,
den 26 sistlidne Mars afgifna utlåtande anfört, bland annat:

»Skilnaden mellan 4 procent och den effektiva räntan å statsskulden
i dess helhet är tillräcklig att betänka kostnaden för ifrågavarande
låns förvaltning, redovisning m. m., och den omständighet,
att, på sätt uträkningen i detta ämne gifver vid handen, tiden för
lånens återbetalning komme att genom bifall till motionerna i större
eller mindre mån utsträckas, synes, då inbetalningarne å dessa lån
ingå på budgeten i afräkning på utgifter för annuiteter å statsskulden
och då det senast afslutade statslånet är stäldt på en återbetalningstid
af 75 år, snarare innefatta en fördel än en olägenhet för statsverket.

På grund häraf och då någon vinst för staten vid ifrågavarande
utlåning ej lärer hafva varit af Riksdagen afsedd samt enär billigheten
och statens välförstådda intresse torde göra önskvärdt, att vilkoren
för ifrågavarande lån äro så litet betungande för bolagen som
utan förlust för staten kan ske, få Fullmäktige tillstyrka bifall till de
omförmälda motionerna.»

Då den effektiva medelräntan å statsskulden i dess helhet nu
nedbragts till en procentsats, som något understiger 4| procent, anser

Stuts-Utskottets Utlåtande N:o 62.

9

Utskottet hinder ej längre böra möta för nedsättning till 4| procent
af räntan å ifrågavarande, ur 1871 och 1876 års anslagsfonder utbetalta
lån. Det synes ock vara billigt att, då sådant nu kan ske, låta
lånen ur nyssnämnda två fonder komma i åtnjutande af samma ränta,
som bestämts för alla derefter beviljade lån till enskilda jernvägsanläggningar,
och får Utskottet i sammanhang härmed återkalla i minnet,
att räntan å alla före bildandet af 1871 års fond utgifna statslån till
enskilda jernvägar understiger 44 procent och utgör, i allmänhet, och
högst, 4 procent, för ett lån tre procent och för tvenne lån endast två
procent.

Men då Utskottet således finner den ifrågasatta räntenedsättningen
skälig, anser Utskottet likväl ett vilkor dervid böra fästas. Utskottet
har nemligen inhemtat, att bestämmelserna i de koncessioner,
hvilka meddelats för jern vägsanläggningar, som erhållit låneunderstöd
ur 1871 och 1876 års fonder, i vissa fall äro olika mot och mindre
fullständiga än bestämmelserna i senare gifna koncessioner. Vid
sådant förhållande synes det vara skäl fordra att de ifrågavarande
bolagen, då en ej obetydlig räntenedsättning dem förunnas, underkasta
sig de jemkningar i öfrigt, hvilka Kongl. Maj:t ur statens och den
allmänna trafikens synpunkt kan finna skäl föreskrifva, och sålunda i
de fall, då omständigheterna lämpligen böra dertill föranleda, ej blott i
fråga om lånevilkor, utan äfven i sitt öfriga förhållande till staten,
varda likstälda med de bolag, som erhållit och komma att erhålla lån
ur 1881 och innevarande års fonder.

Ett dylikt förbehåll medför naturligtvis, att beslutet bör hos
Kongl. Maj:t anmälas för den eller de åtgärder, Kongl. Maj:t må finna
i följd deraf böra vidtagas.

Någon viss tid torde äfven, på sätt år 1883 egde rum, böra stadgas,
inom hvilken bolagen hafva att gifva Fullmäktige i Riksgäldskontoret
till känna, om de vilja begagna sig af Riksdagens medgifvande
eller icke. Om än någon tid måste åtgå, innan Kongl. Maj:t kan hafva
fattat och låtit delgifva vederbörande jernvägsbolag Sitt beslut ifråga
om ofvan antydda, möjligen behöfliga jemkningar, lärer i allt fall detta
kunna ske under innevarande år, och något hinder således ej möta för
att bestämma tiden för anmälan hos Riksgäldskontoret till årets slut.

På grund af hvad här ofvan anförts, hemställer Utskottet:

a) att Riksdagen, med anledning af Herrar Törnebladhs
och Lyths förevarande motioner, må medgifva,
att de enskilda jernvägsaktiebolag, hvilka erhållit lån
Bih. till Rihsd. Prof. 1886. 4 Sami. 1 Afd. 32 Käft. 2

10

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 52.

ur de af 1871 och 1876 årens Riksdagar beviljade anslag
till låneunderstöd för enskilda jernvägar, må, om
de sådant önska och före utgången af innevarande
år derom hos Fullmäktige i Riksgäldskontoret göra anmälan,
återbetala sin skuld till Riksgäldskontoret på
sådant sätt, att annuiteten, utan rubbning af öfriga
för lånet gällande bestämmelser, för tiden från och med
nästkommande år beräknas till fem procent å ursprungliga
försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först
godtgöres ränta efter fyra och en half för hundra å
oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgör afbetalning
derå; dock under vilkor att de jerrivägsaktiebolag,
hvilka häraf sig begagna, skola vara underkastade de
jemkningar i erhållna koncessionsvilkor eller, andra af
Kong!. Maj:t för dem gifna bestämmelser, hvilka Kongl.
Maj:t, ur statens och det allmännas synpunkt samt
för åstadkommande af närmare öfverensstämmelse med
de under senare tid gifna koncessioner, må finna skäl
att föreskrifva och före den 1 nästkommande December
delgifva bolagens styrelser; samt

b) att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anmäla
ofvan berörda beslut, med anhållan tillika, att Kongl.
Maj:t täcktes i de fall, då med anledning af detsamma
jemkning i ofvan antydt hänseende af Kongl. Maj:t
beslutas, och för den händelse att något bolag skulle
hafva vägrat underkasta sig dylik jemkning och i
följd deraf ej ega åtnjuta den medgifna annuitetsnedsättningen,
före innevarande års slut gifva sådant
Fullmäktige i Riksgäldskontoret tillkänna.

Stockholm den 19 April 1886.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

af Herrar A. P. Danielson, S. Nilsson, A7. Petersson, O. B. Olsson
och J. Jonson, hvilka yrkat afslag.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1886.