Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Rik sd. Kansli den 12 Februari 1886, kl. 1./2 3 e. m.

Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer,
torrläggning af vattensjuka marker,
äfvensom o äling sfÖretag, samt angående vilkoren för sådana
statsbidrags erhållande.

(R. A.)

Uti sin nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och
behof har Kongl. Maj:t, i sammanhang med afgifvet förslag till reglering
af utgifterna under rikstatens sjette hufvudtitel, hos Riksdagen
gjort framställning om de anslag, hvilka Kongl. Maj:t ansett böra beviljas
såsom fonder för utförande af väganläggningar och vägförbättringar,
bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer samt arbeten
för torrläggning af sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna
med fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd; hvarjemte
Kongl. Maj:t i en annan särskildt afgifven proposition äskat anslag
till ett visst, bestämdt hamnarbete; och får Stats-Utskottet härmed afgifva
utlåtande ej mindre öfver Kongl. Maj:ts omförmälda förslag än
ock öfver de i nedannäinda enskilda motioner gjorda framställningar
i enahanda och dermed sammanhang egande ämnen.

Bih. till Biksd. Prof. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.

A. Väganläggningar och vägförbättringar.
l:o.

För anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga
eller eljest mindre goda vägar har Kongl. Maj:t i sin ofvanberörda nådiga
statsverksproposition föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1887
bevilja 500,000 kronor.

Härjemte har i enskilda, inom Kamrarne väckta motioner föreslagits,
inom Första Kammaren af Herr J. V. Biesert (motion N:o 37)
och inom Andra Kammaren af Herr Nils Nilsson i Yrängebol (motion
N:o 76), att detta anslag måtte för år 1887 höjas till 1,000,000 kronor,
och inom Andra Kammaren af Herr Anders Bengtsson (motion N:o 39),
att Riksdagen måtte för år 1887 till ifrågavarande ändamål bevilja

600,000 kronor.

Förevarande anslag, som för hvart och ett af åren 1882 och 1883
varit bestämdt till 300,000 kronor, utgick under åren 1884 och 1885
med 400,000 kronor för hvartdera året och höjdes vid sistlidne års
riksdag för 1886 till 500,000 kronor eller samma belopp, hvilket Kongl.
Maj:t, i enlighet med Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens i dess underdåniga
generalförslag gjorda hemställan, nu för år 1887 begärt.

Utskottet har inhemtat, att, sedan vägbyggnadsanslaget för innevarande
år blifvit disponeradt, i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
arkiv finnas qvarliggande planer för vägföretag, hvilka hos styrelsen
anmälts till erhållande af understöd och för hvilka kostnaden beräknats
till sammanlagdt öfver 2,300,000 kronor; och får Utskottet i fråga
om vilkoren för dylika anslags åtnjutande erinra, att anslag får beviljas
till högst 2/3 af kostnaden.

De inkomna ansökningarne om understöd afse visserligen betydliga
belopp; men då fonden så nyligen som vid sistlidne riksdag höjts
med 100,000 kronor till en i sig sjelf så stor summa som 500,000
kronor och då det ej synes lämpligt att nu åter höja anslaget utan
att afvakta erfarenhet derom i hvad mån de redan vidtagna förhöjningarne
komma att för den närmare framtiden motsvara de billiga
anspråken på bidrag ur denna fond, helst sådana bidrag visserligen
få uppgå till högst 2/3, men i en mängd fall lära utan olägenhet
kunna bestämmas till en mindre andel af kostnaden, hemställer Utskottet,

Stats-Uiskottets Utlåtande N:o 4.

3

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
proposition och med afslag å Herrar Bieserts, Nilssons
och Bengtssons förevarande motioner, för år
1887 såsom bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar anvisa ett belopp af 500,000 kronor.

B. Bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer.

2:o.

För understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder har Kongl. Maj:t föreslagit, att
Riksdagen måtte för år 1887 anvisa samma belopp, som för åren 1883,
1884, 1885 och 1886 beviljats, eller 100,000 kronor.

I sitt ofvan omförmälda generalförslag har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat, att vid förslagets afgifvande den 23 November
1885 af ifrågavarande anslag för år 1886 disponerats 77,500
kronor samt att, ehuru behofvet af understöd för hamnbyggnader för
tillfället syntes vara mindre stort, anspråken på anslag till nya brobyggnaders
utförande deremot syntes vara så mycket större, till följd
hvaraf någon minskning i förevarande anslagsfond icke kunde af styrelsen
föreslås.

Enligt en Utskottet meddelad uppgift innelågo ock den 3 dennes
hos styrelsen granskade bro- och hamnbyggnadsförslag, för hvilka
statsunderstöd begärts, men ännu endast delvis beviljats, till en beräknad
kostnad af något öfver 400,000 kronor. Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, till understödjande af brobyggnader och mindre
hamnbyggnader samt upprensning af åar och
farleder för år 1887 anvisa 100,000 kronor.

3:o.

I proposition af den 11 sistlidne December (N:o 8) har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att, för iståndsättande och förstärkande af
Skanörs hamn, på extra stat för år 1887 bevilja 20,000 kronor.

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.

Af det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden inhemtas, att Statsrådet och Chefen för Civildepartementet
vid detta ärendes föredragning till en början erinrat, hurusom
Riksdagen år 1878, uppå Kongl. Maj:ts framställning, till utförande af
en mindre hamnanläggning vid Skanör beviljat ett belopp af 50,000
kronor, motsvarande två tredjedelar af den derför beräknade kostnaden.
I likhet med hvad Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen i ämnet
framhållit, hade äfven Riksdagen ansett hamnanläggningen vara af
vigt för sjöfarten och lotsningen i sundet och följaktligen böra bedömas
ur en långt vidsträcktare synpunkt än endast den af Skanörs
och Falsterbos intresse. Såsom vilkor för anslagets anvisande hade
Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad förut vid beviljande af statsbidrag
för åtskilliga andra hamnanläggningar föreskrifvits, stadgat,
att städerna Skanör och Falsterbo skulle åtaga sig att, utan vidare
anspråk på bidrag af allmänna medel, fullborda arbetet enligt af Kongl.
Maj:t faststäld plan och derefter ständigt underhålla hamnanläggningen
i sådant skick, att den kunde för trafiken begagnas. Sedan städerna
ingått på detta vilkor och plan för arbetet blifvit af Kongl.
Maj:t faststäld, hade arbetet i enlighet dermed verkstälts och den 14
Oktober 1881 efter afsyning godkänts. Anläggningen hade då kostat

76,000 kronor och städerna hade nödgats för dess utförande upptaga
ett lån å 20,000 kronor.

Efter det hamnen sålunda blifvit fullbordad, hade den emellertid,
på sätt Departementschefen vidare anfört, lidit svåra skador genom de
årligen återkommande floderna, och i synnerhet hade en stormflod den
5 December 1883 varit af en högst förderflig inverkan på anläggningen.

I ändamål att bota skadorna och för framtiden förekomma liknande
förödelser hade direktionen för Skanörs hamn genom Majoren A. Remmer
låtit uppgöra en af ritning och kostnadsförslag åtföljd plan härför,
hvilken tillika afsett åtgärder för hamnens fördjupande. Ifrågavarande
plan upptog två alternativ, med beräkning af kostnaderna för det ena
alternativet till 20,700 kronor och för det andra, betecknadt med N:o 2,
till 21,400 kronor.

Med bifogande af denna plan hade magistraten i Skanör och
Falsterbo, å städernas vägnar, år 1884 anhållit att, med afseende å
hamnens betydelse för så väl sjöfarten i allmänhet som lotsverket samt
då städerna icke förmådde göra flera uppoffringar för hamnen, än som
redan skett, hamnens iståndsättande måtte bekostas af statsmedel.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län hade hemstält
om bifall till denna framställning; Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hade vitsordat nödvändigheten af de föreslagna arbetena samt, under

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.

5

förutsättning att lotsverket bidroge med hälften af kostnaden, 21,400
kronor, föreslagit, att andra hälften, 10,700 kronor måtte anvisas från
anslaget till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder, derest detta anslag befunnes
kunna för ifrågavarande ändamål anlitas, oaktadt hela kostnaden
sålunda komme att bestridas af statsmedel; och lotsstyrelsen hade,
enär den för den allmänna sjöfarten ytterst vigtiga Öresunds södra lotsstation
vore förlagd i Skanör, hvars hamn borde lemna skydd åt kronans
derstädes stationerade fartyg och båtar, ansett ett anslag af lotsmedlen
till vidmakthållande af rneranämnda hamn, icke vara för lotsverkets
ändamål främmande och förty tillstyrkt, att hälften af kostnadsbeloppet
eller 10,700 kronor måtte anvisas af lots- och fyrmedel.

Då detta ärende inför Kongl. Maj: t den 10 Oktober 1884 anmälts,
hade Kongl. Maj:t funnit framställningen icke till någon åtgärd föranleda,
hufvudsakligast på den grund, att något anslag från fonden till
understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt upprensning
af åar och farleder ej kunde utgå, med mindre vederbörande
tillsköte minst en tredjedel af kostnaderna, och att något tillskott från
städerna Skanör och Falsterbo i förevarande fall ej ifrågasatts.

Efter erhållen kännedom om detta beslut hade direktionen lör
hamnen ingått med förnyad underdånig begäran om understöd till belopp
af 21,400 kronor för hamnens iståndsättande och förstärkande, enligt
ofvan omförmälda, af Majoren Remmer upprättade plan. De skäl,
direktionen härvid andragit, finnas återgifna i den Kongl. propositionen,
till hvilken Utskottet i sådant afseende tillåter sig att hänvisa.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i ärendet ånyo hörd, uttalade
i underdånigt utlåtande af den 7 Januari 1885 åter den åsigt, att de
af Majoren Remmer föreslagna åtgärderna nödvändigt borde utföras,
och att, med afseende å de fördjupnings- och förstärkningsarbeten, som
ifrågasattes, utöfver den ursprungliga, af Kongl. Maj:t gillade planen,
ytterligare understöd af statsmedel borde anvisas för hamnens iståndsättande
i likhet med hvad som varit förhållandet med flera andra
hamnar å landets vestra och södra kuster, hvilka blifvit af storm skadade
och, ehuru utförda med statsbidrag under förbindelse af underhåll,
likväl, med afseende å ömmande omständigheter och svårigheterna att
på förhand kunna förutse alla inträffande naturförhållanden, som för
dylika anläggningar kunde medföra oberäkneliga vådor och oförutsedda
kostnader, fått sig beviljade nya anslag. Dock höll styrelsen före, att
i anseende till hvad som blifvit upplyst angående försummad underhållsskyldighet,
städerna borde förpligtigas att sjelfve anskaffa tillskott
till arbetet med af styrelsen föreslaget belopp.

6

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 4.

Skanör och Falsterbo blefvo derefter tillsporda, huruvida de, under
förutsättning att nådig proposition till Riksdagen aflätes angående
statsunderstöd till ifrågavarande hamnarbetes utförande, vore villiga
att bidraga till företaget med åtminstone en tredjedel af de beräknade
kostnaderna; och hafva städerna i anledning deraf medgifvit att bidraga
till kostnaderna med en sjettedel af 21,400 kronor.

I det utlåtande, som — innan detta beslut å allmänna rådstugan
af städerna fattades — i ämnet afgafs af hamndirektionen och drätselkammaren,
begagnade dessa tillfället att yttra sig äfven öfver anmärkningen,
att hamnens underhåll försummats, och anförde härutinnan,
bland annat, att den förbindelse, staden vid öfvertagandet af statsbidraget
iklädt sig, att underhålla hamnen i sådant skick, att den kunde
för trafiken begagnas, ej torde afsett sådana större reparationsarbeten,
som blefve en följd af oförutsedda naturförhållanden; samt att de uti
den nu upprättade planen till hamnens förstärkning och fördjupning
upptagna arbeten icke kunde räknas till sådana, som afsåge hamnens
underhåll, och hvilka arbeten städerna förbundit sig att utan statsbidrag
bekosta, utan rätteligen vore att anse såsom arbeten, nödvändiga
för hamnens framtida bestånd och förmåga att emotstå de faror,
hvarmed stormar, ström sättningar och floder hotade densamma. Slutligen
framhålles i förenämnda utlåtande, huru som det vore betänkligt
för städerna att för hamnanläggningen göra ytterligare uppoffringar,
då kommunalskatterna derstädes uppgiuge till 6 kronor 65 öre på bevillningskronan
och de utgifter, staden förut haft för hamnens anläggning,
uppginge till 1 krona 38 öre för bevillningskrona.

Uti det af Majoren Remmer uppgjorda förslaget, betecknadt såsom
alternativ N:o 2, upptagas följande särskilda arbeten och kostnadsbelopp,
hvilka Utskottet anser sig böra här meddela till belysning af
frågan, om och i hvilken mån de föreslagna arbetena må kunna till
underhåll af hamnen hänföras:

l:o) för iståndsättande af vestra vågbrytaren .......... kronor

2:o) för förstärkning af norra vågbrytarens glacis ... ,,

3:o) för anbringande af glacis å nordöstra sidan af

bålverket ......................................................................... „

4: o) för förstärknin

6,776: 62
749:

82

södra gattet

af fördämningen i

5:o) för påfyllning å hamnplanet...........

6:o) för hamnbassinens fördjupning delvis till tio och
delvis till åtta fot, på sätt å specialkartan angifves
7:o) för förbättrande af utfartsvägen från stranden
till hamnen och samma utfartsvägs förseende
med en skoning af plank (parapet) .....................

599: 86
349:
558:

91

16

11

4,027: 9i

1,579:

88

Transport kronor 14,642: n

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4. 7

Transport kronor 14,642: u
8:6) för anordningar till förbättrande af vägen öfver

Bagdjupet........................................................................ „ 4,860: 13

9:o) för oförutsedda kostnader, arfvoden för ingeniörs biträden

med mera ...................................................... „ 1,897: 73

tillsammans kronor 21,400: —

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade derefter i särskilda till
Departementschefen aflåtna skrifvelser dels fästat styrelsens uppmärksamhet
å önskvärdheten deraf att för betryggande af hamnens kommunikation
med land, öppningar för vattnets genomgång måtte anbringas
med pålbroar öfver öppningarne såväl i vägen öfver Bagdjupet
som ock i banken öfver den vestra lagunen till förekommande åf utskärningar
i vägbanken vid högt vattenstånd under nordliga stormar,
för hvilka arbeten kostnaderna vore beräknade till 4,600 kronor, och
dels yttrat, att i sammanhang med de förut ifrågasatta arbetena och
på det hamnanläggningen skulle blifva fullt tillfredsställande, äfven sådana
arbeten borde vidtagas, hvilka, ehuru icke för den närmaste framtiden
alldeles nödvändiga, likväl kunde snart motses blifva erforderliga,
nemligen: dels betonförstärkniug i de två öppningarne i tillfartsvägen,
och dels anbringande af stenfyllningar till en fots höjd öfver dagvattenytan
mot de plankväggar, som stödja en del af tillfartsvägen
närmast hamnplanet, och mot ryggsidan af samma plan. Kostnaden
för dessa arbeten beräknades af styrelsen uppgå till 8,200 kronor och
hade styrelsen uppgjort fullständigt kostnadsförslag öfver de arbeten,
som dels enligt Remmers förslag och dels derutöfver, enligt styrelsens
sistberörda skrifvelse, erfordras för hamnens fullständiga ordnande, slutande
detta kostnadsförslag å ett belopp af 34,200 kronor.

Statsrådet och Chefen för Civildepartementet har slutligen vid
ärendets föredragning anfört, att den betydelse, en lämplig hamn å
ifrågavarande plats egde utom för städerna Skanör och Falsterbo, äfven
för den allmänna sjöfartens inledande åt svenska sidan genom Flintrännan
framhållits och erkänts utan motsägelse, då till hamnens anläggning
år 1878 beviljades understöd af statsmedel, och denna dess
betydelse hade sedan den tiden ej undergått någon förminskning. Vid
sådant förhållande och med hänsyn till hvad i förevarande ärende
ytterligare framhållits om hamnens vigt ej mindre för lotsverket än
äfven för kustbefolkningen, ansåge Departementschefen verkliga olägenheter
för det allmänna skola uppstå, derest hamnens bestånd äfventyrades.
Men detta torde blifva följden, så framt icke staten nu bisträckte
med understöd. Städerna Skanör och Falsterbo, redan förut

8

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 4.

betungade af utgifter för hamnanläggningen och för andra kommunala
behof, hade dertill under senaste året drabbats af ytterligare kostnader
i följd af den för dessa samhällen olycksbringande eldsvåda, som lade
icke mindre än 89 gårdar i aska; och detta allt torde vålla, att dessa
städer icke mäktade för hamnen underkasta sig större uppoffringar än
de omkring 3,567 kronor, hvarmed de förklarat sig villige till arbetet
bidraga. Då Riksdagen år 1878 anslog medel till anläggningen, skedde
detta under vilkor, att städerna skulle, utan vidare anspråk på bidrag
af allmänna medel, ständigt underhålla hamnen i sådant skick, att den
kunde för trafik begagnas; och ehuru handlingarne i detta ärende syntes
gifva vid handen, att denna skyldighet möjligen kunnat med större
noggrannhet iakttagas, torde, med afseende å hamnens allmänna betydelse
och städernas ekonomiska ställning, icke heller denna omständighet
få tillmätas afgörande inflytande på frågan, helst det nu föreliggande
förslaget endast till en mindre och till siffran icke lätt bestämbar
del afsåge sådana arbeten, som kunde inbegripas under den
Skanör och Falsterbo åliggande underhållsskyldigheten, utan väsentligast
åsyftade att förbättra hamnens byggnadssätt, så att densamma
fullständigare kunna motsvara sitt ändamål. Efter hvad Departementschefen
hade sig bekant, ansåge Statsrådet och Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
hamnens betydelse för lotsverket kunna påkalla ett understöd
af lots- och fyrmedlen till det belopp, lotsstyrelsen föreslagit,
eller 10,700 kronor. Med beräkning af detta belopp och af städernas
bidrag, 3,567 kronor, utgjorde det fyllnadsbelopp, som borde hos Riksdagen
äskas, 19,934 kronor, eller i rundt tal 20,000 kronor. Som det
borde kunna antagas, att hamnens förbättrande jemväl komme att befrämja
städernas förkofran, ansåg Departementschefen såsom vilkor för
ifrågavarande understöds meddelande Skanör och Falsterbo böra tillförbindas
att för framtiden underhålla hamnen i det skick, hvari den
samma genom förevarande arbetens utförande blefve försatt. I sammanhang
dermed syntes honom äfven nödigt tillse att, för vinnande
af trygghet härutinnan, i hamndirektionen lemnades inträde åt personer,
som Ivongl. Maj:t kunde finna lämpliga att i detta afseende bevaka
det allmännas intresse. Frågan om dessa vilkor har Departementschefen
ansett framdeles böra tagas under öfvervägande, i händelse medel
till hamnarbetena beviljades.

Utskottet, som granskat de till detta ärende hörande handlingar,
har ej förbisett, att bifall till förevarande Ivongl. proposition i viss mån
innefattar en afvikelse från i allmänhet följda grundsatser, nemligen
så till vida att dels en del af de föreslagna arbetena afser underhåll,
som rätteligen skulle åligga samhällena Skanör och Falsterbo, och dels

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.

9

det af dessa samhällen utfästa bidrag understiger det för mindre hamnbyggnader
stadgade af minst en tredjedel utaf kostnaden.

Då Utskottet likväl anser sig kunna till bifall förorda det väckta
förslaget, sker detta ej mindre på grund af ifrågavarande hamns vigt
för lotsverket än ock med hänsyn dertill att den Skanör nyligen öfvergångna
eldsvåda, som lagt 89 gårdar i aska, naturligtvis varit för invånarne
mycket betungande och att de hamnanläggningen åkomna skador
i ej ringa mån härrört af en sådan naturhändelse som den år 1883
inträffade stormfloden, hvilken, enligt hvad hamndirektionen förmält,
varit så häftig, att vattnet under hög sjö flera timmar stått nära två
fot öfver kajerna och att de bålverken skyddande stenglaciser nedbrutits,
plankbeklädnaden och kajerna delvis förstörts, en stor mängd sand
i hamnbassinen utsköljts och den långa utfartsvägen öfver lagunen från
Skanör till hamnen nästan helt och hållet förderfvats; och då Riksdagen
i ömmande fall ansett sig böra göra undantag från de vilkor, som
eljest uppställas, hemställer Utskottet,

att, med bifall till Kongl. Maj:ts proposition,
Riksdagen må, för iståndsättande och förstärkande
af Skanörs hamn, på extra stat för år 1887 bevilja

20,000 kronor.

c. Vattenaftappningsföretag.

4:o.

Till understödjande medelst anslag utan återbetalningsskyldighet
af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som utan att kunna med
fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd, har Kongl. Maj:t
i statsverkspropositionen äskat anvisande för år 1887 af 100,000 kronor.

Detta belopp är detsamma som för åren 1884 — 1886 till samma
ändamål beviljats.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upplyser i sitt generalförslag,
att denna fond ej blifvit till hela sitt belopp anlitad; dock finner styrelsen
häri ej skäl att föreslå ändring i beloppet.

Utskottet har ej heller funnit sig ega anledning nedsätta fondens
belopp under hvad Kongl. Maj:t begärt, utan hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj.ds
förslag, för understödjande medelst anslag utan återBih.
till Riksd. Prof. 1886. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 2

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.

betalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana vattensjuka
marker, som, utan att kunna med fördel odlas,
sprida frostskador öfver omgifvande nejd, för år
1887 anvisa 100,000 kronor.

5:o.

Såsom bekant beslöt Riksdagen år 1883 bildande af en fond med
ändamål att genom lån understödja odling af sanka trakter och anvisade
till denna fond, för tiden från och med år 1884 till och med
år 1888, högst 1,000,000 kronor årligen. I skrifvelser till Konungen
af den 11 Juni 1883 (N:o 67) och den 5 Maj 1885 (N:o 30, mom. 4),
har Riksdagen meddelat bestämmelser angående nämnda fond och dervid
föreskrifvit, bland annat, att lån ur fonden kan af Kongl. Maj:t
bestämmas till hela det belopp, hvartill enligt faststäld arbetsplan kostnaden
för vattenafiedningen och af dikningen beräknas komma att uppgå.

För år 1885 har Kongl. Maj:t ur denna fond anvisat lån till belopp
af'' sammanlagdt 967,500 kronor; och hafva intill den 3 dennes
ytterligare lån ur fonden sökts till belopp af 108,205 kronor.

Beträffande denna fond har i en inom Andra Kammaren väckt,
till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 139) Herr Grefve Eric
Sparre andragit, huru som i flera andra länder redan för lång tid tillbaka
åtgärder vidtagits för att underlätta utförandet af de jordförbättringar,
utan hvilka jordbruket i vår tid icke mera bure sig. Ännu i
denna stund vore endast en jemförelsevis obetydlig del af Sveriges
åkerjord underdikad, ehuru behofvet deraf vore större än i andra länder,
med afseende å dels den åtminstone i flera provinser ogenomsläppliga
alfven, dels våra korta somrar och nödvändigheten att af detta
skäl verkställa sådden så tidigt, att mognaden inträffade före den tid,
då densamma motverkades eller hämmades af de långa och kalla nätterna.

Utan att ens antyda, ännu mindre uttala något tvifvel om lämpligheten
af denna fond för torrläggning af sanka traktei'', ville motionären
påstå, att hvad oss under nuvarande tid af ett för jordbruket
oerhördt betryck gjordes behof, vore befrämjandet af ett intensivare
jordbruk, och, såsom vilkor derför, af den fullständiga grunddikning
af jorden, som på sätt redan blifvit nämndt, i flera andra af klimat och
naturförhållanden vida mera än vårt gynnade länder med stora uppoffringar
af statsmakterna befordrats, och såmedelst mera allmänt kommit
till stånd. Utan en sådan fullständigare afdikning, som ensam
möjliggjorde jordens djupare bearbetning och såmedelst ökade dess

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 4.

11

produktionskraft, ansåge motionären jordbrukaren i den kamp för tillvaron,
lian nu både att uthärda, omöjligen kunna bestå.

Ehuru de medel staten för detta ändamål skulle kunna disponera,
och hvilka för att komma mindre jordbrukare till godo torde böra begränsas
till ett maximum för hvar och en, svårligen kunde förslå för
att snart åstadkomma en allmännare underdikning, skulle dock det
exempel, som såmedelst gåfves, snart nog sporra jordbrukare i hela
landet till efterföljd. Detta vore den erfarenhet, som vunnits genom
de af Elfsborgs läns Norra Hushållningssällskap beviljade lån för underdikning,
och länets landsting hade, för utredning af frågan, huru vida
landstinget borde för nämnda ändamål anvisa en fond, tillsatt en komité,
som yttrat sig för denna mening, i händelse Riksdagen ej toge saken
om hand.

Lyckligtvis vore också, i fråga om meddelande af lån ur den så
kallade mossodlingsfonden, genom Kongl. kungörelsen den 28 September
1883 och Landtbruksakademiens förvaltningskomités instruktion för
upprättandet af planer till vattenaftappningar och odlingar, sådana föreskrifter
meddelade rörande planens fullständighet och kontrollen öfver
dess iakttagande samt arbetets utförande, att dessa föreskrifter, hvilka
redan i två år tillämpats och befunnits ändamålsenliga, torde kunna
anses äfven i nu omförmälda hänseende betryggande i fråga om medlens
behöriga användande.

Då likväl det för odling af sanka trakter anvisade belopp af en
million kronor årligen icke kunde anses tillräckligt för det af motionären
afsedda ändamål, har han ansett beloppet böra ökas till två
millioner kronor årligen.

Äfven om framdeles — ty för närvarande vore statskassans tillgångar
fullt tillräckliga — upplåning skulle för ändamålet erfordras,
så torde svårligen ett användande för mera i ordets egentligaste mening
produktiva ändamål än jordens förbättrande kunna upptänkas.

På grund häraf och då Kongl. Landtbruksakademiens förvaltningskomité
hemstält, att lån ur berörda fond måtte lemnas ej blott för sanka
trakters torrläggning utan äfven för odlingen, har Herr Grefve Sparre
föreslagit, att Riksdagen för sin del måtte besluta den ändring i de
för erhållande af lån ur den så kallade mossodlingslånefonden genom
* Kongl. kungörelsen den 28 September 1883 meddelade föreskrifter, att
dels lån beviljas för vattenafledning och fullständig afdikning jemväl af
andra än i vanlig bemärkelse sanka eller vattensjuka marker, dels vid
odlingsföretag lån beviljas icke blott till vattenafledningen och afdikningen
utan jemväl till odlingen, äfvensom att den af Riksdagen 1883

12

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 4.

beviljade fond för odling af sanka trakter, med ändring af benämningen,
böjes från en million till två millioner kronor årligen.

Syftet af motionärens framställning sönderfaller, såsom synes, i
två delar, den ena afseende låns beviljande för vattenafledning och
fullständig afdikning jemväl af andra än i vanlig bemärkelse sanka
eller vattensjuka marker, den andra utlemnande vid odlingsföretag af
lån ej blott till vattenafledningen och afdikningen, utan äfven till odlingen;
och har motionären derjemte föreslagit fondens höjande från
en till två millioner kronor årligen.

Hvad först beträffar frågan om lånerättens utsträckning till kostnaden
för odlingen, har denna några gånger varit understäld Riksdagens
pröfning utan att förslag härom lyckats tillvinna sig bifall.

Redan vid bildande af den nuvarande fonden, från hvilken lån
lemnas endast till sjelfva vattenafledningen och afdikningen, föranledde
den förmånsrätt framför redan beviljade inteckningar, hvilken staten
måste för sina försträckningar betinga sig, stora betänkligheter, hvilka
hufvudsakligen torde blifvit häfda derigenom, att kostnaden för odlingen
ej från fonden utginge och att således det ökade värde, som den
intecknade jordegendomen erhöll, blefve större än som motsvarades af
statens förmånsrättsegande fordran. Utsträckes denna förmånsrätt äfven
till de medel, hvilka användas till den egentliga odlingen, måste
naturligtvis de antydda betänkligheterna vinna i styrka; och Utskottet
anser sig nu såsom tillförene ej kunna föreslå ändring af bestämmelserna
i denna del.

Den andra frågan åter, om låneunderstöd för afdikning af andra
än i vanlig bemärkelse sanka eller vattensjuka marker, innefattar ett
helt och hållet nytt ämne, lemnande af täckdikningslån, och är af en
synnerligen omfattande, vidtutseende och svårlöst natur.

I afseende å lämpligheten af ett statens ingripande för detta
ändamål, sättet och vilkoren för en sådan statens mellankomst, kontrollerna
å statsunderstödets behöriga användande med mera erfordras
i denna sak utredningar, vida mera genomgående, än att Utskottet
vore i tillfälle att verkställa dem; och så väl denna omständighet som
hänsynen till de betydliga belopp, som komme att tagas i anspråk,
göra det för Utskottet omöjligt att efter den ringa utredning, motionären
förebragt, understödja hans framställning i denna del.

Då Utskottet således ej funnit sig kunna tillstyrka fondens användande
till de utsträckta och delvis nya ändamål, motionen afser,
eger Utskottet ej heller anledning föreslå ökning af fondens belopp,
utan hemställer,

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 4.

13

att Herr Grefve Sparres förevarande motion ej
må vinna Riksdagens bifall.

6:o.

I afseende å vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af de här
ofvan omförmälda statsbidrag samt angående kontrollen derå, att arbetena
utföras enligt faststälda planer, får Utskottet hemställa,

att de allmänna vilkor och föreskrifter, hvilka
finnas intagna i Riksdagens underdåniga skrivelser
den 27 April 1881 (N:o 69) och den 11 Juni 1883
(N:o 67), den senare skrifvelsen jemförd med mom.
4:o af Riksdagens underdåniga skrifvelse den 5 Maj
1885 (N:o 30), fortfarande skola blifva gällande.

Stockholm den 12 Februari 1886.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

vid punkten 5:o (angående odlingslånefonden): af Herrar C. E.
Casparsson och Friherre F. von Essen, i fråga om motiveringen.

Bih. till Riksd. Prot. 1886. 4. Sami. 1 Afd. 3 Höft.

3

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.

Sammandrag af de uti Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4 tillstyrkta statsbidrag
för väganläggningar och vägförbättringar, bro- och hamnbyggnader,
vattenkommunikationer samt torrläggning af vattensjuka marker.

Anslag.

Summa.

A.)

Väganläggningar och vägförbättringar.

Till fond för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest
mindre, goda vägar............................................

500,000

—

B.)

Bro- och hamnbyggnader samt vattenkommu-nikationer.

Till fond för understödjande af brobyggnader ocb
mindre hamnbyggnader samt upprensning af

åar och farleder .............. Kr. 100,000: —

Till iståndsättande och förstär-kande af Skanörs hamn,
på extra stat för år 1887 ,, 20,000: —

120,000

c.)

Vattenaftappning sf''öretag.

Till fond för understödjande af torrläggning utaf
sådana vattensjuka marker, som utan att
kunna med fördel odlas sprida frostskador
öfver omgifvande nejd.................................

100,000

720,000

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1886.